Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Mauretanien 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Efter en internationellt fördömd statskupp, genomförd av militären i augusti
2005, har en rad åtgärder i demokratisk riktning vidtagits av det styrande
militära rådet. En ny konstitution som bland annat begränsar utövningen av
presidentmakten till högst två mandatperioder har antagits genom
folkomröstning. Under hösten 2006 hölls val till parlamentet och
kommunerna. Presidentval planeras till mars 2007. Hittills har militärrådets
löften om övergång till civilt styre infriats. Demokratiseringsprocessen har fått
starkt stöd av det internationella samfundet.
Framsteg kan noteras inom flera områden. Förhandscensur av medier uppges
ha minskat vilket medfört att den offentliga politiska debatten ökat. Reformer
har genomförts inom rättssektorn. Flera organisationer för mänskliga
rättigheter (MR) som tidigare varit förbjudna har officiellt erkänts av
regeringen.
Samtidigt rapporteras fortsatta brister i respekten för mänskliga rättigheter
bland annat diskriminering av kvinnor, barn och vissa etniska grupper.
Kvotering av kvinnliga ledamöter till parlament och kommuner visar dock att
det finns krafter som verkar för att stärka kvinnors inflytande. Kvinnlig
könsstympning och polygami förekommer, likaså handel med kvinnor och
barn. Barnarbete är utbrett. Vissa etniska och språkliga minoriteter uppges vara
diskriminerade i arbetslivet och inom utbildningssystemet. Uppgifter om
slaveri eller slavliknande förhållanden rapporteras alltjämt.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Mauretanien har ratificerat följande konventioner:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), men inte tillhörande
tilläggsprotokoll om individuell klagorätt respektive dödsstraffets
avskaffande.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
- Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor,
Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women
(CEDAW). Tilläggsprotokollet om enskild klagorätt har inte
undertecknats.
- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr har varken ratificerats eller
undertecknats.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC). De fakultativa protokollen om handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi respektive barn i väpnad konflikt
har varken ratificerats eller undertecknats.
- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, och det
tillhörande protokollet från 1967.
- Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.
Mauretanien har lämnat allmänt formulerade reservationer till CEDAW och
CRC med hänvisning till sharialagar. Bland annat Sverige har invänt mot
reservationerna. Rapporteringen till konventionskommittéerna har varit
oregelbunden och skett med eftersläpning.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Tortyr av fångar och frihetsberövade uppges har förekommit tidigare.
Huruvida detta förändrats under övergångsregeringen är okänt.
Säkerheten i vissa fängelser har förbättrats, men situationen påverkas av
omoderna anstalter samt undermåliga humanitära förhållanden.
Sanitetsförhållandena uppges vara bristfälliga vilket medför att sjukdomar som
3
tuberkulos är vanligt förekommande. Mediciner är en bristvara och i den mån
de förekommer tillhandahålls de av enskilda organisationer.
Trots att slaveri har varit förbjudet enligt lag sedan 1981 förekommer
fortfarande uppgifter om slavliknande förhållanden samt diskriminering av
tidigare slavar. Uppgifterna kommer bland annat från Amnesty International,
SOS Esclaves och FN:s kommitté om eliminering av rasdiskriminering.
Regeringen har förnekat existensen av slaveri och uppges vidare inte vilja vidta
åtgärder eller ställa ansvariga till svars för att få ett slut på straffriheten inom
detta område.
4. Dödsstraff
Dödsstraff kan enligt lag utdömas för brott som hotar statens säkerhet,
våldtäkt av minderårig samt för homosexualitet. Den senaste avrättningen ägde
rum 1987.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckliga frihetsberövanden av såväl polis som av säkerhetsstyrkor under
den tidigare regimen har rapporterats. Huruvida detta ändrats under
övergångsregeringen är okänt. Det förekommer att vägspärrar upprättas i
landet för kontroll av resande.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Mauretansk nationell lagstiftning hänvisar i allmänna ordalag till sharia som
"källa till lagen". I övrigt grundas rättsväsendet framförallt på det franska
systemet.
Reformer har nyligen genomförts inom rättsväsendet. I praktiken har dock
genomslagskraften av reformerna varit svag till följd av brist på kontroll av
juridiska institutioner och svag institutionell kapacitet. Nationella
organisationer för mänskliga rättigheter har tidigare kritiserat rättsväsendet för
att, trots garantier i konstitutionen om oberoende från den exekutiva makten, i
praktiken vara underställt densamma. Med pågående demokratiseringsprocess
finns förväntningar på att rättsväsendets kapacitet och oberoende stärks.
Som en konsekvens av kvinnans ställning i samhället finns skillnader i
domstolarnas behandling av män och kvinnor. Ärenden rörande brott
begångna av barn mellan 12 och 18 år behandlas sedan år 2000 av en
specialdomstol. I stället för fängelsestraff utdöms vistelse på ungdomsanstalt.
Det har emellertid förekommit uppgifter om att barn döms till fängelsestraff.
4
7. Straffrihet
Efter statskuppen i augusti 2005 utlyste den nya militärregeringen en generell
amnesti för politiska brott, vilken bland annat omfattade de fångar som
fängslats för tidigare kuppförsök. Ett 20-tal fångar, vilka fängslats för terrorism
genom samröre med SGPC (Salifist Group for Preaching and Combat)
undantogs dock från amnestin.
Uppgifter gör gällande att anmälningar rörande slaveri regelmässigt ignoreras
av domstolarna. Straffrihet i detta sammanhang har lyfts fram av Amnesty
International samt FN:s kommitté om eliminering av diskriminering.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Den mauretanska konstitutionen garanterar yttrandefrihet. Från att tidigare i
praktiken ha varit starkt begränsad i form av förhandscensur, uppges
tryckfriheten ha ökat det senaste året. Under hösten 2006 antogs en ny lag
vilken innebär att tidningar och övriga medier inte längre behöver underställas
inrikesministeriet för granskning innan publicering. TV är fortfarande
kontrollerad av staten men uppges tillåta en friare politisk debatt nu än tidigare.
Till skillnad från tidigare finns inga uppgifter om begränsningar beträffande
rätten till mötes- och föreningsfrihet under pågående valprocess.
Konstitutionen slår fast att Mauretanien är en islamisk republik och att alla dess
medborgare är muslimer. De få kristna som finns i landet kan emellertid utöva
sin religion. Att bedriva mission för andra religioner betraktas som ett försök
att undergräva samhällsstrukturen och är förbjudet. Politiska partier med
religiös inriktning är enligt lag förbjudna, vilket inneburit att ett par politiska
partier som kallat sig islamiska förbjudits.
Alla moskéer utgör enligt ett beslut från 2003 offentliga miljöer och
kontrolleras därmed av regeringen. Regeringen har lagstadgad rätt att begränsa
distribution, framställning och import av religiös litteratur som inte är
muslimsk.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Mauretanien genomgår för närvarande, med stöd av det internationella
samfundet, en demokratiseringsprocess. Efter att den gamla regimen avsatts i
en internationellt fördömd statskupp i augusti 2005 har det militära råd som
styrt landet sedan dess genomfört en folkomröstning om ny konstitution.
Parlamentsval och kommunala val genomfördes under hösten 2006 och
presidentval kommer att äga rum våren 2007. Kuppledaren, tillika president i
övergångsregeringen Ely Ould Mohamed Vall, deklarerade i samband med
5
statskuppen att en övergång till civilt styre skulle genomföras så snart som
möjligt samt att ingen av medlemmarna i det militära rådet skulle ha rätt att
ställa upp i valet. Hittills har löftena infriats.
En massiv internationell närvaro, bland annat i form av EU och Afrikanska
unionen (AU), finns på plats i Mauretanien för att övervaka valen. Då politiska
partier med religiösa förtecken är förbjudna har politiker som säger sig vara
islamister kandiderat som oberoende ledamöter till parlamentet. Islamiska
grupper rapporteras ha stöd framförallt i urbana slumområden, dit fattiga
landbygdsinvånare flyttat. Partier i opposition till det gamla styrande partiet
uppges, tillsammans med de oberoende ledamöterna, ha uppnått majoritet i
parlamentsvalen. Parlamentet kommer dock sammanträda först efter att
presidentvalen har genomförts.
Enligt den nya konstitutionen kan en president endast återväljas en gång, det
vill säga utöva makten under två mandatperioder.
Andelen kvinnlig representation inom de politiska institutionerna har
traditionellt varit mycket låg i Mauretanien. Inför kommunala val och
parlamentsval 2006 har kvotering av kvinnliga ledamöter införts. Beslutet
innebär att kvinnliga ledamöter skall utgöra minst 20 procent av namnen på
valsedlarna. Resultatet av parlamentsvalen visar att 18 procent av invalda
ledamöter är kvinnor.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Mauretanien har ratificerat Internationella arbetsorganisationen, ILO:s åtta
centrala konventioner. Tillämpningen av konventionerna ifrågasätts dock bland
annat utifrån uppgifter om att slaveri eller slavliknande förhållanden alltjämt
förekommer. ILO:s expertkommitté noterade i ett uttalande 2005 att framsteg
gjorts genom ny lagstiftning om förbud mot tvångsarbete i juni 2004. ILO
uppmanar dock regeringen att se till att lagen tillämpas i praktiken samt att
utreda ett antal rapporter om slavliknande förhållanden som lämnats in till
regeringen. Regeringen hävdar, som tidigare, att slaveriet helt övergavs i
samband med förbud 1981.
Rätten till facklig anslutning samt strejkrätten är fastställda i lag. Nationella
organisationer för mänskliga rättigheter har emellertid anklagat regeringen för
att i praktiken begränsa den fackliga verksamheten samt för otillbörlig kontroll
av de olika organisationerna.
6
År 2004 låg arbetslösheten på drygt 30 procent enligt statistik, men i praktiken
är den dock sannolikt betydligt högre.
Att endast arabiska är officiellt språk har kritiserats av nationella
människorättsorganisationer, eftersom de anser att det utgör en lagstadgad
diskriminering i arbetslivet av dem som inte behärskar detta språk.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Landets sjukvårdssystem uppvisar stora brister. Antalet sjukhus och
vårdcentraler är otillräckligt framförallt på landsbygden. Bristerna på
kvalificerad personal och adekvat utrustning är stora. Det finns endast en
läkare per 10 000 invånare och cirka 40 procent av befolkningen har mer än 5
kilometer till närmsta hälsostation (över 65 procent på landsbygden).
Regeringen arbetar aktivt med dessa frågor. Enligt statistik från
Världshälsoorganisationen (WHO) uppges regeringen fördela ungefär 14
procent av den totala budgeten till hälsosektorn. Tillgången till olika former av
vård har ökat under den senaste 10-årsperioden, men uppges vara ojämnt
fördelad över regionerna i landet. Mödradödligheten har visserligen sjunkit
men tillhör fortfarande en av de högsta i Västafrika. Samma gäller för
spädbarnsdödlighet som de senaste åren sjunkigt från 12 procent till drygt 7
procent. Hög dödlighet bland spädbarn och barn under fem år beror
framförallt på malaria, ett icke heltäckande vaccinationsprogram, hög kronisk
undernäring bland barn (cirka 30 procent) samt begränsad tillgång till rent
vatten.
12. Rätten till utbildning
Sedan 2003 är grundskolan obligatorisk för barn upp till 16 år. Under senare år
uppges över 90 procent av barnen ha börjat skolan men andelen elever som
slutar sin grundskoleutbildning i förtid är mycket stor. Satsningar på flickors
utbildning har gett vissa resultat och 2005 utgjorde flickor 46 procent av
eleverna i skolan efter sjätte året ("secondary education"). Kvalitén på den
offentliga skolan anses dock låg och stadsbor som har finansiella möjligheter
sätter sina barn i privata skolor. Att franska avskaffats som officiellt språk
uppges ha påverkat utbildningssystemets kvalitet. Många barn hamnar helt
utanför utbildningssystemet. I princip alla barn går i koranskolor mellan fem
och sju år och lär sig vissa grunder i arabiska. Analfabetismen uppskattas till
ungefär 43 procent.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Enligt officiell statistik (2004) lever 47 procent av befolkningen under
fattigdomsgränsen. I stad respektive landsbygd uppges motsvarande andel vara
7
29 och 59 procent. Mauretanien ligger på 153:e plats av 177 länder i FN:s
välfärdsindex. Regeringen har deklarerat sin avsikt att bekämpa den utbredda
fattigdomen. Vissa framsteg kan noteras men mycket återstår för att
Mauretanien skall ha en chans att nå upp till FN:s millenniemål.
Tre fjärdedelar av landets invånare bor i städerna, främst i Nouakchott. På
grund av en omfattande flykt från landsbygden av främst yngre män ökar den
urbana befolkningen kraftigt. Drygt 40 procent av befolkningen är under 15 år.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Diskriminering av kvinnor i Mauretanien förekommer inom alla skikt i
samhället. Det finns krafter som verkar för att stärka kvinnans rättigheter. För
att öka andelen kvinnor på politiskt beslutsfattande nivå infördes i den nya
konstitutionen krav på kvotering vid kommunala val och parlamentsval 2006,
vilket resulterat i att 18 procent av de invalda ledamöterna är kvinnor. Vissa
rättigheter för kvinnan beträffande egendom och vårdnad av barn finns
reglerat i lag, vilket tillämpas i större utsträckning i stadsområden än på
landsbygden. I rättsliga ärenden krävs dock två kvinnliga vittnesmål för att
uppväga en mans vittnesmål.
Månggifte är tillåtet enligt lagen. En man kan välja att gifta sig med ytterligare
kvinnor utan medgivande från sin hustru. Skilsmässa är möjlig och
förekommer. Nationalförsamlingen röstade år 2004 dock mot ett förslag om
att ge kvinnor lika rättigheter som män vid skilsmässa. Våldtäkt och andra
övergrepp rapporteras sällan till myndigheterna.
Könsstympning av flickor förekommer alltjämt inom flertalet etniska grupper.
Efter omfattande kampanjer i samarbete med enskilda organisationer har
företeelsen minskat. Tvångsmatning av unga kvinnor innan giftermål
förekommer fortfarande inom vissa etniska grupper men uppges minska.
Handel med kvinnor och barn utgör ett problem. Mauretanien utgör ett
transitland för smuggling av kvinnor och barn från Afrika söder om Sahara till
bland annat Europa. Det uppges även förekomma handel med unga kvinnor
från avlägsna byar som säljs för slavliknande hushållsarbete i städerna. Ofta
löper dessa kvinnor risk att utsättas för övergrepp.
Analfabetismen är högre bland kvinnor än bland män. Lönen för en kvinna
ligger ofta lägre än för en man med motsvarande arbetsuppgifter, trots att
principen om lika lön för lika arbete slås fast i lag.
8
15. Barnets rättigheter
Respekten för barnets rättigheter har många brister. I flera hänseenden saknas
skydd i lagen mot diskriminering av barn. Särskilt utsatta är barn med
funktionshinder och gatubarn. Enligt siffror från Afrikanska utvecklingsbanken
utgör barn 13 procent av den totala arbetskraften. Lagstiftningen är otydlig
beträffande åldersgräns för yrkesarbete. 13 år utgör gräns för arbete inom
jordbruksektorn (med vissa undantag) samt 14 år för övrigt yrkesarbete. Barn
under 18 år som yrkesarbetar erhåller i allmänhet mellan 70 till 90 procent av
etablerad minimilön.
Mauretanien deltar i regionalt samarbete för att bekämpa handel med barn.
Tillsammans med Mali försöker regeringen stärka gränskontrollen mellan
länderna i syfte att bekämpa den organiserade brottsligheten, inklusive
människohandel.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Mauretaniens befolkningen kan grovt indelas i morer (den vita dominerande
gruppen och svarta morer) och övriga som tillhör svarta afrikanska folkgrupper
som pular, soninké och wolof, vilka också finns i Senegal och Mali. Arabiska,
pular, soninké och wolof är nationella språk, men arabiska är det enda officiella
språket.
Social diskriminering av etniska minoriteter förekommer. Etniska grupper som
pular, soninké och wolof är underrepresenterade i politiken, inom polis och
militär samt inom näringslivet. Nationella organisationer för mänskliga
rättigheter har anklagat regeringen för systematisk diskriminering av den svarta
befolkningen. FN:s kommitté om avskaffande av rasdiskriminering har
uppmanat Mauretanien att tillåta skolor att ha undervisning på alla nationella
språk.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är förbjuden enligt lag och belagt med dödsstraff.
18 Flyktingars rättigheter
Lagstiftningen har inga föreskrifter om asyl eller flyktingstatus i enlighet med
1951 års flyktingkonvention som landet ratificerat. I praktiken följer dock
regeringen FN:s flyktingkommissariats (UNHCR) rekommendationer och
beviljar såväl asyl som flyktingstatus. Frågan om återvändande av mauretanska
flyktingar i Senegal och Mali är fortfarande olöst. Det finns enligt UNHCR:s
9
uppskattningar över 20 000 flyktingar i Senegal och Mali, vilka flydde från
Mauretanien till följd av sammanstötningar mellan morer och svarta etniska
grupper i Mauretanien. Dessa ledde till fördrivning av mauretanier med svart
ursprung.
19. Funktionshindrades rättigheter
I Mauretanien finns ingen särskild lagstiftning med syfte att förbättra
situationen för personer med funktionshinder. Visst stöd i form av
rehabilitering är tillgängligt, men det föreligger brist på kvalificerad personal
med mera. Enskilda organisationer har börjat engagera sig i dessa frågor.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Framsteg har skett beträffande oberoende organisationers rätt och möjlighet
att verka i Mauretanien. Flera organisationer för mänskliga rättigheter, inklusive
Association Mauretaniene des Droits de l’Homme och SOS Esclaves erkändes
officiellt av regeringen i juni 2005 efter att i flera år arbetat under svåra
förhållanden.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
I samband med statskuppen i augusti 2005 suspenderades Mauretanien från
AU:s beslutande organ. Mauretanien uppmanades av AU, stött av EU med
flera, att återgå till civilt styre i enlighet med konstitutionen. EU har under
övergångsperioden fört en dialog med regeringen om bland annat mänskliga
rättigheter och god samhällsstyrning. Dialogen återgick snabbt till det normala
och förs nu enligt Cotonouavtalets artikel 8. (Cotonouavtalet är ett handelsoch biståndsavtal mellan EU och 77 länder i Afrika, Karibien och Stilla havet.
Avtalets artikel 8 reglerar den politiska dialogen länderna emellan.)
