Predikan i S:t Hans kyrka Första söndagen efter Trettondedag Jul den 11 januari 2015
Jesaja 42:1-7 * Apostlagärningarna 18:24-19:6 * Matteus 3:13-17
steg ned i vattnet, Han doppades helt och
J esus
hållet, Han steg upp ur vattnet, himlen
öppnade sig, Anden sänkte sig över Honom och
Gud Faders röst hördes från himlen.
Vad är detta?
Jo, Jesu dop, men mer?
När vi döps blir vi Guds barn. Så var det inte
med Jesus; Han föddes av Fadern före all tid och
är alltså Guds barn sedan före urminnes tid.
När vi döps föds himlalivet, det saliga evighetslivet, i oss. Så var det inte med Jesus; det livet blev
(åter) Hans när Gud Fader på Påskdagens morgon
uppväckte Honom från de döda.
Kanske hände det något i Jesu tankar eller
medvetande vid Hans dop, men det står inte, så
sannolikt inte.
Det hela blev närmast en slags högtidlig invigning av Jesu offentliga verksamhet. I alla fall är det
så i evangeliernas Jesusberättelser.
Man kan också se Jesu dop som en kort sammanfattning och presentation, en kortversion, av
Jesu frälsningsgärning, Hans stora ärende på jorden. När Han föddes i jungfru Maria steg Han ned
från himlen till jorden; vattnet vid Jesu dop är en
bild för jordelivet, vatten är jordelivsnödvändigt,
livet börjar i vatten, våra kroppar består mest bara
av vatten. I det steg Jesus ned. Och doppades helt
i det; Han liksom drunknade av det dödliga jordelivet; neddoppandet är en bild för Hans död.
Genast steg Han upp ur vattnet, står det. Det är en
för-bild av uppståndelsen. Himlen öppnades som
en trailer om himmelsfärden, och sedan kom
Anden som en profetia om Andens handlande över
och i Kristi kropp.
Det är som om kyrkans heliga år fick sin modell
vid Jesu dop: Jesu nedstigande firas på julen, det
totala doppandet i vattnet på väg mot Döda havet
firas på långfredagen, uppstigande ur döden på
påskdagen, den öppnade himlen på himmelsfärdsdagen och Andens nedkomst på pingsten.
Jesus vill ha med oss människor i det här. I
vattnet lever vi redan, vi jordiska varelser. Och
vattnet leder mot döda havet; vi kommer ju inte
ifrån att vi måste dö, att det tillhör våra jordiska
livsvillkor att vi kommer att drunkna i det jordiskt
dödliga och förgängliga livet.
Vi kan se vattnet som omger och hotar oss och
liksom drar ned oss som en bild också för synden,
skulden och skammen. Och för ångesten och
rädslorna. Och för sjukdomarna och motgångarna
som sköljer över oss; nog stämmer det med bilden
av vattnet.
Och poängen är att eftersom Jesus steg ned i
vattnet, helt och hållet, och upp ur det med öppnad
himmel och Anden som hjälpare, så finns det alltid
en framtid och ett hopp, en pålitlig och säker räddning undan mörkrets och dödens herravälde.
Himlen är öppen; porten till segern och livet är
öppnad.
Det är aldrig hopplöst hos Jesus.
Att överlåta sin synd, skam och skuld i en ärlig
bekännelse till Jesus så att mitt syndavatten omsluter Honom, betyder att Han, om vi bara låter
Honom göra det, lyfter oss upp ur syndahavet och
befriar oss från vågorna.
Så kan Han göra också med ångesten och
rädslorna, sjukdomarna och motgångarna, att Han
lyfter oss upp ur dem. Fast kanske inte med en
gång; kanske inte förrän när vi dör. Men hoppet
finns alltid – och himlen är öppen och Anden på
plats redan mitt i ångesten och rädslorna, sjukdomarna och motgångarna. Vi drunknar aldrig när
vi delar livet med Jesus, inte ens om det känns så,
värt att notera. Himlen är öppen också när vågarna
går höga och till synes hotar att dränka oss; hoppas ni förstår bilderna. Och Anden svävar över
vattnet, inte bara när vädret är lugnt utan också
över kaosvattnet.
Det är aldrig hopplöst hos Jesus, inte meningslöst heller.
Det står i Romarbrevet att när vi döps så både
med-dör och med-uppstår vi med Jesus. Att vara
döpt och att leva i sitt dop är att vara med Jesus på
Hans resa, den som Hans dop sammanfattade och
i någon mening är förbunden med. I vårt dop sätts
vi in i Jesu död, både i det lilla dödliga och i den
stora döden, och vi sätts in i Hans uppståndelse
och seger, både i de små skeendena och i det
stora när vi har dött. I vårt dop blev vi kopplade till
Jesu död och uppståndelse.
Den kristna kyrkan är Jesu kropp, nedstigen i
det jordiska livet, ty kyrkan består av jordiska människor och lever i världen. Den kristna kyrkan är
samtidigt Jesu uppståndelsekropp med livets bröd
som födoämne och Hans offrade blod som
blodomlopp. Och över den kristna kyrkan är himlen
öppen.
Den kristna kyrkan är Jesu kropp, för att
Faderns röst ska höras över världen, för att Jesu
frälsning ska finnas på jorden och för att himlalivet
vara gripbart för alla. Över den kristna kyrkan är
himlen öppen för att Anden ska kunna sänka sig
över hela vårt arma syndiga, förtappade, vilsegångna och dödliga släkte och ge världen Jesu
frälsning och frid.
När en församling lever med Jesus i världen, då
håller församlingen himlen öppen för världens
skull.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
