Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Schweiz 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Läget när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna i Schweiz är
mycket gott avseende medborgerliga och politiska rättigheter såväl som
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Schweiz har en lång demokratisk
tradition, hög levnadsstandard och en omfattande öppenhet och insyn. En ny
konstitution trädde i kraft den 1 januari 2000. Den innehåller en omfattande
fri- och rättighetskatalog baserad på den europeiska konventionen om
mänskliga rättigheter. I och med den nya konstitutionen har förutsättningar
skapats för ett lagstiftningsarbete som bland annat berör området mänskliga
rättigheter.
Främjandet av mänskliga rättigheter är ett av målen i den schweiziska
utrikespolitiken.
Det finns några svaga punkter som har uppmärksammats vid de granskningar
av Schweiz som skett inom FN:s barnkommitté (CRC), FN:s MR-kommitté
(CCPR), FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) och Europarådets
antitortyrkommitté (CPT). Även Amnesty International riktar viss kritik mot
Schweiz i sin senaste rapport över landet. Gemensamt för dessa organ är att de
framförallt är kritiska mot Schweiz behandling av utlänningar.
Till de olika kommittéer som granskar efterlevnaden av de mänskliga
rättigheterna på olika områden har Schweiz överlämnat omfattande rapporter
som finns tillgängliga på internet.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter
Schweiz har ratificerat de centrala konventionerna på området mänskliga
rättigheter. Till vissa av konventionerna har Schweiz gjort reservationer, men
dessa kan knappast betecknas som omfattande. Till följd av den omfattande
2
översyn av lagstiftningen på en rad områden som påbörjats med anledning av
den nya författningen har Schweiz kunnat dra tillbaka ett antal reservationer.
Det kan noteras att landet inte har ratificerat det första tilläggsprotokollet (om
enskild klagorätt) till FN-konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter. Det finns för närvarande inte heller några planer på en ratifikation
av protokollet. Schweiz har inte undertecknat det fakultativa tilläggsprotokollet
till FN:s kvinnokonvention (CEDAW). Frågan är under utredning.
Ett regeringsförslag om accepterande av enskild klagorätt enligt
rasdiskrimineringskonventionen (CERD) antogs av parlamentet år 2003.
Lagstiftningsarbete som skall möjliggöra ratifikation av tilläggsprotokollet till
barnkonventionen om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi har inletts.
I juni 2004 undertecknade Schweiz tilläggsprotokollet till FN-konventionen
mot tortyr.
Schweiz har ratificerat Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen.
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Schweiz är ett rättssamhälle. Rätten till liv och personlig frihet är uttryckligen
fastställd i den nya författningen. Författningen förbjuder också tortyr och
annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Av
statsmakten sanktionerade politiska mord eller s.k. försvinnanden förekommer
inte.
Den nya författningen förbjuder uttryckligen avlägsnanden av personer till
stater där de hotas av tortyr. CCPR har dock för några år sedan riktat allvarlig
kritik mot Schweiz för att dödsfall förekommit i samband med avvisningar av
utlänningar. Europarådets antitortyrkommitté (CPT) har konstaterat att
förhållanden på fängelser och andra slutna anstalter med några undantag, är
goda.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är uttryckligen förbjudet i landets författning. Schweiz har tillträtt
det andra tilläggsprotokollet till FN-konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter samt ratificerat tilläggsprotokoll nr 13 till europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter avseende dödsstraffets avskaffande i
alla sammanhang.
3
5. Rättssäkerhet
De lokala, kantonala och federala domstolarna är självständiga i förhållande till
den exekutiva makten. Landets författning garanterar rätten till en rättvis
rättegång inför oavhängiga och opartiska domstolar.
Militärdomstolar dömer när det gäller brott mot den humanitära rätten (krigets
lagar). Så dömdes exempelvis en rwandisk medborgare i april 2001 av en
militärdomstol till 14 års fängelse för delaktighet i folkmordet i Rwanda.
Sådana domstolar har även jurisdiktion i mål som avser obehörigt röjande av
militära hemligheter.
6. Personlig frihet
Godtyckliga frihetsberövanden förekommer inte i Schweiz. Enligt landets
författning får ingen frihetsberövas utom i sådana fall som särskilt är tillåtna
enligt lag. Den som har frihetsberövats har rätt till att omedelbart underrättas
på ett för honom eller henne begripligt språk om grunderna för
frihetsberövandet. En frihetsberövad har rätt att ofördröjligen ställas inför en
domare.
CPT har kritiserat Schweiz för att det finns brister i rättssäkerheten för dem
som är tvångsomhändertagna för psykiatrisk vård. Ett lagstiftningsarbete för
att öka rättssäkerheten på detta område har inletts. Restriktioner mot resande
förekommer inte. Rätten för landets medborgare att lämna landet och
återvända dit är fastlagd i författningen.
7. Straffrihet
Så kallad straffrihet, det vill säga underlåtenhet från statens sida att beivra och
bestraffa brott och särskilt brott begångna av representanter för staten,
förekommer inte. FN:s MR-kommitté (CCPR) uttrycker dock i sin senaste
granskning stark oro över rapporter om oproportionerligt våld utövat av
poliser, ofta mot utlänningar, och påpekar att det i en del kantoner saknas
oberoende organ som kan undersöka och påtala påståenden om övervåld från
polisens sida. Någon central JO-institution till vilken klagomål kan riktas finns
inte. I vissa kantoner finns dock ombudsmannainstitutioner.
8. Yttrande- och mediefrihet
Författningen garanterar åsikts- och informationsfrihet liksom pressfrihet och
frihet för radio och TV. Dessa rättigheter respekteras i praktiken. Landet har
ett stort antal oberoende tidningar. Censur är uttryckligen förbjuden.
Föreningsfriheten, församlingsfriheten och religionsfriheten garanteras också
av författningen och respekteras i praktiken.
Rätten att gå samman i fackföreningar och arbetsgivarorganisationer garanteras
också av författningen liksom rätten till strejk och lockout.
4
9. De politiska institutionerna
Schweiz är en federal statsbildning och i högsta grad ett pluralistiskt samhälle.
Ett tiotal partier är representerade i det federala parlamentet. De fyra största
partierna, som representerar omkring 80 procent av väljarna, ingår i regeringen
sedan lång tid tillbaka (år 1959). Det är en så kallad konkordansregering. De
enskilda regeringspartierna kan i vissa frågor uppträda som oppositionspartier.
Decentraliseringsgraden är hög. En stor del av den offentliga makten utövas på
kantonal nivå. Det finns 23 kantoner. Många frågor avgörs på lokal nivå. För
närvarande finns drygt 2 800 kommuner.
Allmänna val ägde rum år 2003. I parlamentets första kammare är 11 av 46
ledamöter kvinnor, det vill säga 23 procent. I andra kammaren är 52 av 200
ledamöter kvinnor, 26 procent. Val till parlamentets andra kammare ägde rum
den 19 oktober 2003.
Av regeringens sju ledamöter är endast en kvinna. En kvinna bekläder också
den viktiga posten som federal kansler, ett ämbete som framförallt innebär
samordning av regeringens arbete.
Ett särdrag i det schweiziska politiska systemet är direktdemokratin, vilken
innebär att ett stort antal frågor på federal, kantonal och lokal nivå avgörs
genom folkomröstningar. Schweizarna kallas till valurnorna flera gånger per år.
Valdeltagandet i folkomröstningarna är ofta lågt, runt 45 procent eller lägre,
och ibland väcks frågan om dessa omröstningars legitimitet. Den federala
högsta domstolen har i ett uppmärksammat avgörande år 2004 konstaterat att
direktdemokratin inte får utövas så att den kränker enskildas rättigheter.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Arbetslösheten är sedan flera år tillbaka mycket låg, cirka 3-4 procent, något
högre för kvinnor än för män. Lönenivån är mycket hög, den högsta i Europa
och cirka 50 procent högre än den svenska. Lönespridningen är relativt stor,
men tenderar inte att öka. På ILO:s lista över ekonomisk säkerhet för
arbetstagare publicerad år 2005 placeras Schweiz på 16:e plats.
Knappt hälften av arbetstagarna är medlemmar i fackföreningar. Någon
tendens till ökad organisationsgrad finns inte. Schweiz, som har varit med i
ILO sedan år 1919, har ratificerat ILO:s åtta centrala konventionen (core
labour standards) avseende MR.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Schweiz har ett väl utbyggt men mycket dyrt hälsovårdssystem. Över 10
procent av BNP går till hälsovården. Antalet läkare i förhållande till
befolkningen är högt. Medellivslängden för såväl män som kvinnor hör till den
5
högsta i världen. Spädbarnsdödligheten ligger på mycket låg nivå. Alla delar av
befolkningen har tillgång till grundläggande hälsovård.
12. Rätten till utbildning
Utbildningssektorns andel av BNP hör till de högsta i Europa. Den
obligatoriska (skattefinansierade) skolgången är 9 år med skolstart vid sex års
ålder. Utbildning i MR-frågor bedrivs i skolorna.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Levnadsstandarden i Schweiz är genomgående mycket hög. Inkomstskillnaderna är dock stora. Drygt 10 procent av befolkningen kan betecknas
som fattig, det vill säga inkomsten är för låg för en skälig levnadsnivå. En stor
del av de "fattiga" utgörs av förvärvsarbetande vars inkomster av arbete är
otillräckliga. Den största enskilda gruppen inom denna kategori är
ensamstående föräldrar. Antalet invånare tillhörande denna kategori har dock
minskat under de senaste åren.
OLIKA GRUPPERS SITUATION
14. Kvinnans ställning
Den nya författningen betonar särskilt jämställdhet mellan kvinnor och män.
År 1996 trädde en jämställdhetslag i kraft. Den formella jämställdheten mellan
kvinnor och män anses idag i stort sett vara uppnådd. I realiteten är det
emellertid på många områden i det traditionellt konservativa Schweiz långt till
en verklig jämställdhet. Till skillnad från vad som t.ex. är fallet i de flesta
OECD-länder har kvinnor i Schweiz i mindre utsträckning än männen skaffat
sig högskoleutbildning. Fram till utgången av 2003 hade regeringen två
kvinnliga medlemmar. I den regering som tillträdde 2004 finns dock bara en
kvinna och detta ses som ett allvarligt bakslag för jämställdhetsarbetet. Andelen
kvinnor i högre funktioner på federal nivå är låg. I kommunala beslutade organ
är andelen kvinnor drygt 20 procent.
Trots att ett principbeslut fattades redan år 1945 är det först i år som en federal
moderskapsförsäkring har införts. Begreppet "föräldraförsäkring" förekommer
knappast i den aktuella samhällsdebatten.
Våld i hemmet faller enligt en lagändring som trädde i kraft i år under allmänt
åtal.
Sedan år 1988 finns en jämställdhetsbyrå i det federala inrikesdepartementet.
Byrån har bl.a. utarbetat en federal aktionsplan för jämställdhet.
Förvärvsfrekvensen är hög både för män och för kvinnor, högre än i Sverige.
Av kvinnorna är 58 procent yrkesverksamma. Antalet deltidsarbetande bland
6
kvinnorna är dock högt. Lönerna är i genomsnitt 20 procent lägre än för män,
vilket delvis är ett resultat av lönediskriminering. På senare år har orättvisa
löneskillnader mellan kvinnor och män kommit att uppmärksammas och med
stöd av jämställdhetslagen har mål om lönediskriminering framgångsrikt drivits
i landets domstolar.
Ett stort hinder för en verklig jämställdhet är den i de flesta kantoner och
kommuner svagt utbyggda offentliga barnomsorgen.
Genom en folkomröstning år 2002 godkändes en lag som innebär att abort inte
längre är straffbart. Tidigare lagstiftning från 1940-talet förbjöd aborter, men
förbudet upprätthölls inte i praktiken.
FN:s kvinnodiskrimineringskommitté har vid en granskning år 2003 av
Schweiz efterlevnad av konventionen om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor bl.a. uttalat att schweiziska myndigheters åtgärder
mot utbredning av prostitution är otillräckliga. Kommittén nämner särskilt det
speciella uppehållstillstånd (på åtta månader) som utländska s.k. kabarédansöser
kan erhålla.
15. Barnets rättigheter
Enligt den nya författningen skall barn och ungdomar beredas särskilt skydd.
Sedan den 1 januari 2000 gäller en ny familjerättslagstiftning som betonar
vikten av att barnets åsikt inhämtas till exempel i vårdnadsfrågor.
Tilläggsprotokollet till barnkonventionen om barn i väpnade konflikter har
trätt i kraft. Minimiåldern för deltagande i väpnade styrkor är 18 år, dvs. två år
högre än den lägsta åldersgräns som anges i protokollet. Som nämndes
inledningsvis har ett arbete inletts som skall möjliggöra ratifikation av
tilläggsprotokollet till barnkonventionen om försäljning av barn,
barnprostitution och barnpornografi.
Aga av barn är inte tillåten i skolorna, men däremot inom familjen, vilket
kritiserats av FN:s barnkommitté (CRC).
Barnomsorgens utbyggnad är begränsad. Endast omkring 5 procent av barnen
kan beredas plats på daghem i offentlig regi. Just den illa utbyggda
barnomsorgen torde vara den största bristen när det gäller Schweiz åtaganden
enligt barnkonventionen. Ett federalt program avsett att stimulera
utbyggnaden av barnomsorgen antogs år 2003. Vissa kritiker anser att just
bristen på utbyggd barnomsorg har lett till att födelsetalen är låga.
7
Gatubarn och barnarbete förekommer inte i landet. Det finns inget som tyder
på att barnprostitution är något utbrett fenomen och i den mån den
förekommer bekämpas den av sociala myndigheter och frivilligorganisationer.
Straffbarhetsåldern är endast 7 år. Detta har kritiserats av FN:s barnkommitté.
En reform innebärande att straffbarhetsåldern höjs till 10 år är planerad. De
påföljder som existerar för den som är under 15 år är "tillrättavisning" eller
högst tio dagars arbete för "sociala ändamål". För den som är mellan 15 och 18
år gäller en lindrigare straffskala än enligt den ordinarie brottsbalken. Den som
är äldre än 15 år kan dömas till fängelse.
Någon "barnombudsman" på federal nivå som övervakar efterlevnaden av t.ex.
barnkonventionen finns inte. Vissa kantoner har däremot inrättat motsvarande
institutioner.
Barnkonventionen är liksom andra internationella fördrag en del av den
schweiziska inhemska rättsordningen och konventionen har framgångsrikt
kunnat åberopas direkt i en del fall inför lokala domstolar.
16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska religiösa minoriteter,
urbefolkningar med flera)
Schweiz har tillträtt den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella
minoriteter.
Någon urbefolkning som har status som särskild etnisk minoritet finns inte i
Schweiz. Schweiz är en federal statsbildning med 23 kantoner som alla har sina
olika språkliga och religiösa särdrag. Kantonerna har ett stort mått av självstyre.
De flesta kantoner är enspråkiga, några har två officiella språk och en kanton
har tre officiella språk. Dominerande språk är tyska (drygt 60 procent), franska
(knappt 20 procent) och italienska (knappt 10 procent). Rätoromanska talas av
ca 0,6 procent av befolkningen. I vissa kantoner dominerar protestanter, i
andra katoliker. Den schweiziska statsbildningens speciella uppbyggnad gör att
rättigheter för personer som tillhör minoriteter i hög grad respekteras. De
skyddas också av det allmänna diskrimineringsförbudet i författningen.
Man räknar med att det finns omkring 30 000 personer som räknar sig till
folkgruppen "resande" (här kallade jenish). Av dessa lever fortfarande omkring
15procent på ett nomadiserande sätt. Denna folkgrupp är ibland utsatt för
diskriminering och har på senare tid blivit föremål för vissa stödåtgärder.
Sedan år 1995 finns en särskild federal kommission mot rasism som har till
uppgift att ge råd till federala myndigheter i frågor rörande bekämpande av
rasism och medverka i opinionsbildning mot rasism. Kommissionen har
tillsatts som ett led i Schweiz åtaganden enligt FN:s
8
rasdiskrimineringskonvention. Landets för närvarande största parti, det
schweiziska folkpartiet, drar sig inte för att i sin politiska verksamhet framföra
budskap som kan uppfattas som rasistiska.
Andelen utlänningar av totalbefolkningen är mycket hög, cirka 20 procent
vilket dels beror på att Schweiz är ett för många attraktivt invandringsland. En
annan viktig faktor är att det tar mycket lång tid för en utlänning att förvärva
schweiziskt medborgarskap. När det gäller naturalisation varierar praxis mellan
kommunerna. Beslut om upptagande till schweizisk medborgare fattas av
kommunstyrelsen på orten och ibland genom lokal folkomröstning. I några
uppmärksammade fall - i mindre kommuner - har vissa utlänningsgrupper varit
klart diskriminerade när det gäller möjligheten att förvärva medborgarskap.
Den federala högsta domstolen har i ett avgörande förra året konstaterat att
folkomröstningar i enskilda naturaliseringsärenden kan leda till diskriminering
och därför stå i strid med författningen. Frågan huruvida det skall införas en
möjlighet att överklaga avslag på naturalisationsansökningar är under
utredning. Vid en folkomröstning förkastades av parlamentet antagna
lagändringar som syftade att förenkla naturalisationsförfaranden för andra och
tredje generationens invandrare.
Internationella granskningsorgan har kritiserat Schweiz för att det i praktiken
förekommer diskriminering av utlänningar.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Homosexualitet är sedan många år tillåten i Schweiz. En lag om registrering av
partnerskap träder i kraft den 1 januari 2007.
18. Flyktingars rättigheter
Schweiz är traditionellt en betydande mottagare av flyktingar. Antalet
asylsökande i förhållande till befolkningen är relativt högt. Asylförfarandet
regleras i en lag från 1999. Det finns en väl fungerande asylprocedur och ett
utbyggt mottagningssystem för asylsökande. Ett flertal ändringar av asyllagen i
restriktiv riktning har antagits av parlamentets båda kamrar. Det är dock oklart
när dessa ändringar kommer att träda i kraft. Allt tyder på att frågan går till
folkomröstning.
Allvarlig kritik har riktats från internationella granskningsorgans sida mot att
övervåld och till och med dödsfall förekommit i samband med avlägsnanden
av asylsökande.
19. Funktionshindrades situation
Den nya författningen innehåller ett förbud mot diskriminering bland annat på
grund av funktionshinder. Det schweiziska samhället är på vissa områden
endast i mindre utsträckning anpassat till personer med funktionshinder. En
9
lag om likställdhet för funktionshindrade trädde i kraft den 1 januari 2004 och
en ny federal myndighet har inrättats med uppgift att verka för handikappades
jämställdhet.
ÖVRIGT
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Oberoende MR-organisationer har inga svårigheter att verka i landet och deltar
aktivt i samhällsdebatten.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området för de mänskliga
rättigheterna
Några speciellt mot Schweiz riktade MR-insatser från internationella
organisationers sida förekommer inte.
