Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Ekvatorialguinea 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
I Ekvatorialguinea har president Teodoro Obiang Nguemas styre
karaktäriserats av rättslöshet, avsaknad av demokrati, utbredd korruption och
inkompetent administration. Trots att en marginell förbättring noterats under
de senaste åren begås grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Tortyr är en
vanlig förhörsmetod, summariska avrättningar förekommer, politiska fångar
existerar, oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter
förbjuds och regeringen censurerar pressen.
2. Ratifikationsläget
Ekvatorialguinea har ratificerat följande internationella konventioner om de
mänskliga rättigheterna:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, samt anslutit
sig till dess första fakultativa tilläggsprotokoll om enskild klagorätt, men
dock ej till det andra fakultativa tilläggsprotokollet om dödsstraffet.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
- Konventionen om avskaffandet av slags diskriminering av kvinnor,
men dock ej det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt
- Konventionen mot tortyr, dock ej det fakultativa protokollet om
förebyggande av tortyr
- Konventionen om barnets rättigheter. Ekvatorialguinea har anslutit sig
till tilläggsprotokollet om handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi, dock ej till tilläggsprotokollet om barn i väpnade
konflikter.
- Flyktingkonventionen
- Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens
rättigheter
Landet har dock inte lämnat några rapporter till de olika konventionskommittéerna under flertalet år.
2
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Summariska avrättningar förekommer i Ekvatorialguinea. Enligt uppgifter
förekommer det inte av statsmakten sanktionerade politiska mord eller
försvinnanden.
Lagen föreskriver respekt för medborgarnas frihet och värdighet, men
förbjuder inte uttryckligen tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning. Tortyr, också av särskilt brutal karaktär,
förekommer och utövas av säkerhetsstyrkor, polis och fängelsepersonal.
Förhållandena på landets fängelser är undermåliga och livshotande. Dödsfall på
grund av misshandel, undernäring, undermålig hygien eller bristande medicinsk
vård är vanliga. Representanter från Internationella Röda Korset (ICRC) har
ingått avtal med regeringen om att regelbundet få besöka fängelser.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är föreskrivet för vissa brott och dödsdomar meddelas fortfarande.
Den senaste kända avrättningen ägde rum 1997.
5. Rättssäkerhet
Rättsväsendet, som enligt grundlagen är oberoende, kontrolleras de facto av
presidenten och regeringspartiet. Korruptionen är utbredd. Domare utnämns,
befordras och avskedas på politiska grunder eller på grund av vänskapsband.
Domslut grundas på bekännelser under tortyr. Fångar utnyttjas för
tvångsarbete. Politiska fångar förekommer.
6. Personlig frihet
Existerande lagar om hur frihetsberövanden får genomföras respekteras inte.
Säkerhetsstyrkorna vidtar godtyckliga arresteringar och fångar tillåts inte
kommunicera med omvärlden. Det händer att familjemedlemmar arresteras för
att få misstänkta att överlämna sig till polisen.
Husrannsakningar görs utan tillstånd av domstol. Post censureras och telefoner
avlyssnas hos politiska motståndare. I praktiken förekommer reserestriktioner,
både inrikes och utrikes.
7. Straffrihet
Straffriheten är utbredd. Medlemmar ur såväl landets säkerhetsstyrkor, som
polis och gendarmer åtnjuter straffrihet.
8. Yttrande- och mediafrihet
Författningen garanterar yttrande- och pressfrihet, men dessa friheter är starkt
begränsade. Viss måttfull kritik tillåts men aldrig mot presidenten eller
säkerhetsstyrkorna. Journalister iakttar självcensur, häktas eller utvisas. Ett fåtal
3
privatägda tidningar existerar, men utsätts för olika former av
regeringskontroll. Radio och TV är regeringsstyrda. Utländska tidningar och
radiokanaler har emellertid givits ökat utrymme och utländsk kabel- och
satellit-TV kan tas emot. Inga särskilda restriktioner råder för internettrafik.
Författningen garanterar församlingsfrihet men tillstånd krävs för möten där
fler än 10 personer deltar.
Föreningsfrihet är också garanterad i författningen, men den är kringgärdad av
restriktioner. Frivilligorganisationer tillåts arbeta endast med vissa av
regeringen tillåtna frågor, dock inte med mänskliga rättigheter.
Religionsfrihet garanteras i författningen och regeringen respekterar generellt
denna rätt. Ingrepp mot kyrkor har trots detta förekommit, men de har inte
varit systematiska.
9. De politiska institutionerna
Enligt konstitutionen är Ekvatorialguinea en republik med flerpartisystem. All
makt är dock de facto koncentrerad till presidenten. Inga fria och rättvisa val
har hållits sedan självständigheten 1968.
De val som genomförts har varit manipulerade. Oppositionskandidater har
gripits och misshandlats, och ingen valhemlighet har existerat.
Oppositionskandidater som trots detta blivit valda har hindrats att inta sina
platser. Oppositionen är svag. Det enda oberoende oppositionspartiet anses
alltför isolerat och ha för bristande resurser för att kunna påbjuda någon reell
opposition. Vallagen förbjuder koalitioner mellan politiska partier.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Författningen garanterar rätten att bilda fackföreningar och landets första
fackförening fick legal status under år 2000. Lagen förbjuder strejker. Det
tidigare i praktiken obligatoriska medlemskapet i det styrande partiet PDGE
uppges inte längre vara ett villkor för anställning.
Lagen förbjuder slav- eller annat tvångsarbete, men fångar utnyttjas ofta för
sådant arbete. Arbete för barn under 14 år är förbjudet, men det förekommer
ofta, särskilt inom jordbruket.
Ekvatorialguinea har ratificerat sex (6) av ILO:s åtta centrala konventioner om
mänskliga rättigheter:
- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konvention nr 87 och nr 98).
- Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 111).
- Förbud mot tvångsarbete (konvention nr 29).
- Förbud mot barnarbete (konvention nr 138 och nr 182).
Tillämpningen av dessa konventioner är dock bristfällig.
4
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälso- och sjukvården i Ekvatorialguinea är eftersatt. I städerna finns viss
grundläggande sjukvård. Förväntad livslängd är 49 år och barnadödligheten är
hög. Malaria, kolera, dysenteri och tyfus är vanliga sjukdomar. Av den vuxna
befolkningen uppges 3,4 procent leva med hiv/aids.
12. Rätten till utbildning
Rätten till utbildning finns stadgad i författningen. Utbildningsväsendet var
relativt väl utbyggt under kolonialtiden, men tilläts att snabbt förfalla. Av
befolkningen uppges 83 procent vara läskunniga. Enligt en rapport var 38
procent av pojkarna och 22 procent av flickorna inskrivna i grundskolan under
åren 1998 till 2002.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Ekvatorialguinea är ett av de länder i världen med snabbast ekonomisk tillväxt,
främst på grund av landets oljetillgångar. Inkomst per capita uppskattas till
5000 USD. Den rikedom som skapats genom oljetillgångarna koncentreras
dock i händerna på den politiska eliten och majoriteten av befolkningen lever i
fattigdom. Skillnader i levnadsstandard som ett resultat av etnisk tillhörighet
förekommer.
OLIKA GRUPPERS STÄLLNING
14. Kvinnans ställning
Författningen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män, men i praktiken
är kvinnans ställning svag. Hustrumisshandel är vanligt, och förbjudet endast
på allmän plats. Månggifte är vanligt. Kvinnor får genomgående sämre
utbildning än män. Det finns mycket få kvinnor i den offentliga förvaltningen
och i politiken. I september 2004 antogs en lag som förbjuder människohandel.
Handel med kvinnor, barn och män förekommer dock fortfarande.
15. Barnets rättigheter
Ekvatorialguinea har anslutit sig till barnkonventionen, men har inte vidtagit
några särskilda åtgärder för att efterleva denna. Skolgång är obligatorisk upp till
14 år, men sådan utbildning ges inte i praktiken. Hälsonivån bland barn är dålig
och dödligheten hög. Barnarbete är vanligt. Barnprostitution existerar men är
ovanligt.
16. Etniska och religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera
Den etniska grupp presidenten tillhör favoriseras regelmässigt och
monopoliserar den politiska och ekonomiska makten i landet. Utlänningar,
särskilt från andra afrikanska länder, utsätts emellanåt för trakasserier.
5
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Rapportering rörande de mänskliga rättigheterna belyser inte de
homosexuellas, bisexuellas och transsexuellas situation i Ekvatorialguinea och
vederhäftig information har inte funnits att tillgå.
18. Flyktingars rättigheter
Ekvatorialguinea har ratificerat 1951 års konvention och protokollet från 1967
om flyktingars rättsliga ställning. Endast enstaka flyktingar har sökt och fått
asyl i Ekvatorialguinea. Regeringen samarbetar härvidlag med UNHCR.
Rapporter föreligger om att polisen trakasserar asylsökande.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det finns inga lagar som diskriminerar personer med funktionshinder men inte
heller regler som skyddar dem.
ÖVRIGT
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter saknas. Inte heller
utländska frivilligorganisationer tillåts arbeta med frågor rörande mänskliga
rättigheter. En regeringskontrollerad nationell kommission för mänskliga
rättigheter (benämnd CNDH) finns, men iakttar stor restriktivitet med vad den
rapporterar.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter
Fältverksamheten på området mänskliga rättigheter är begränsad. Viss
rådgivning och tekniskt stöd ges. I augusti 2003 öppnade EU-kommissionen
ett kontor i Ekvatorialguinea för att arbeta med bland annat frågor om
mänskliga rättigheter. FN-systemet har tillsammans med regeringen genomfört
ett antal seminarier om mänskliga rättigheter, vilka främst varit riktade till de
anställda vid landets fängelser.
