Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Ekvatorialguinea 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
I Ekvatorialguinea, med ca en halv miljon invånare, har president Teodoro
Obiang Nguemas styre karaktäriserats av rättslöshet, avsaknad av demokrati,
utbredd korruption och inkompetent administration. Trots att en marginell
förbättring noterats under de senaste åren begås alltjämt grova brott mot de
mänskliga rättigheterna (MR). Tortyr är en vanlig förhörsmetod, summariska
avrättningar förekommer, politiska fångar existerar, oberoende organisationer
som arbetar med mänskliga rättigheter förbjuds och regeringen censurerar
pressen.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Ekvatorialguinea har ratificerat eller anslutit sig till följande internationella
konventioner om de mänskliga rättigheterna:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR),
samt anslutit sig till dess första fakultativa tilläggsprotokoll om enskild
klagorätt. Det andra fakultativa protokollet om dödsstraffet har varken
undertecknats eller ratificerats.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(ICESCR).
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD).
- Konventionen om avskaffandet av slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW). Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har varken
undertecknats eller ratificerats.
- Konventionen mot tortyr (CAT). Det fakultativa protokollet om
förebyggande av tortyr har varken undertecknats eller ratificerats.
2
-
Konventionen om barnets rättigheter (CRC). Ekvatorialguinea har
anslutit sig till tilläggsprotokollet om handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi. Landet har dock varken
undertecknat eller ratificerat tilläggsprotokollet om barn i väpnade
konflikter.
- Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet från 1967.
Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.
Undertecknat men ej ratificerat den afrikanska stadgans protokoll om
etablerandet av en domstol för mänskliga rättigheter
- Undertecknat men ej antagit den afrikanska stadgan om kvinnors
rättigheter i Afrika
-
Ekvatorialguinea har varken undertecknat eller ratificerat Romstadgan för
internationella brottmålsdomstolen. Landet har inte lämnat några rapporter till
de olika konventionskommittéerna under flertalet år.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Summariska avrättningar förekommer i Ekvatorialguinea. Enligt uppgifter
förekommer det inte av statsmakten sanktionerade politiska mord eller
försvinnanden.
Även om Ekvatorialguinea ratificerat konventionen mot tortyr och
lagstiftningen föreskriver respekt för individens frihet och värdighet och ställer
sig bakom den allmänna förklaringen av de mänskliga rättigheterna (the
Universal Declaration on Human Rights), så förbjuder inte lagen uttryckligen
tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning. Tortyr, också av särskilt brutal karaktär, förekommer och utövas
av säkerhetsstyrkor, polis och fängelsepersonal. Regeringsföreträdare har
meddelat att brottslingar inte har några mänskliga rättigheter och att tortyr av
brottslingar därför inte är något brott mot de mänskliga rättigheterna.
Förhållandena i landets fängelser är undermåliga och livshotande. Dödsfall på
grund av misshandel, undernäring, undermålig hygien eller bristande medicinsk
vård är vanliga. Representanter från Internationella Röda Korset (ICRC) har
ingått avtal med regeringen om att regelbundet få besöka fängelser.
3
4. Dödsstraff
Dödsstraff är föreskrivet för vissa brott och dödsdomar meddelas fortfarande.
Den senaste kända avrättningen ägde rum 1997.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Existerande lagar om hur frihetsberövanden får genomföras respekteras inte.
Säkerhetsstyrkorna gör godtyckliga arresteringar och fångar tillåts inte
kommunicera med omvärlden. Det händer att familjemedlemmar arresteras för
att få misstänkta att överlämna sig till polisen.
Husrannsakningar görs utan tillstånd av domstol. Post censureras och telefoner
avlyssnas hos politiska motståndare. I praktiken förekommer reserestriktioner,
både inrikes och utrikes.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättsväsendet, som enligt grundlagen är oberoende, kontrolleras de facto av
presidenten och regeringspartiet. Korruptionen är utbredd. Domare utnämns,
befordras och avskedas på politiska grunder eller på grund av vänskapsband.
Domslut grundas på bekännelser under tortyr. Fångar utnyttjas för
tvångsarbete. Politiska fångar förekommer. Godtycklig arrestering och
kvarhållande i häkte förekommer även om lagen förbjuder det.
7. Straffrihet
Straffriheten är utbredd. Medlemmar ur såväl landets säkerhetsstyrkor, som
polis och gendarmer åtnjuter straffrihet.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Författningen garanterar yttrande- och pressfrihet, men i realiteten begränsar
regeringen dessa friheter. Viss måttfull kritik tillåts men aldrig mot offentliga
institutioner, oegentligheter inom den offentliga sektorn, presidenten eller
säkerhetsstyrkorna. Journalister iakttar självcensur. Det finns knappt någon
privatägd oberoende media/press och den lilla som finns utsätts för olika
former av regeringskontroll. Radio och TV är regeringsstyrda. Utländska
kändis- och sporttidningar säljs i utländskt ägda matbutiker, men inga
dagstidningar. Inga särskilda restriktioner råder för internettrafik.
Författningen garanterar mötesfrihet men tillstånd krävs för möten där fler än
10 personer deltar.
Föreningsfrihet är också garanterad i författningen, men den är kringgärdad av
restriktioner. Frivilligorganisationer tillåts arbeta endast med vissa av
regeringen tillåtna frågor, dock inte med mänskliga rättigheter.
4
Religionsfrihet garanteras i författningen och regeringen respekterar generellt
denna rätt. Ingrepp mot kyrkor har trots detta förekommit, men de har inte
varit systematiska.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Enligt konstitutionen är Ekvatorialguinea en republik med flerpartisystem. All
makt är dock de facto koncentrerad till presidenten. Inga fria och rättvisa val
har hållits sedan självständigheten 1968.
De val som genomförts har varit manipulerade. Oppositionskandidater har
gripits och misshandlats och ingen valhemlighet har existerat.
Oppositionskandidater som trots detta blivit valda har hindrats att inta sina
platser. Oppositionen är svag. Det enda oberoende oppositionspartiet anses
vara alltför isolerat och ha för bristande resurser för att kunna påbjuda någon
reell opposition. Vallagen förbjuder koalitioner mellan politiska partier.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Författningen garanterar rätten att bilda fackföreningar och landets första
fackförening fick legal status under år 2000. Lagen förbjuder strejker. Det
tidigare i praktiken obligatoriska medlemskapet i det styrande partiet Partido
Democratico de Guinea Ecuatorial (PDGE) uppges inte längre vara ett villkor
för anställning.
Lagen förbjuder slav- eller annat tvångsarbete, men fångar utnyttjas ofta för
sådant arbete. Arbete för barn under 14 år är förbjudet, men det förekommer
ofta, särskilt inom jordbruket.
Ekvatorialguinea har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga
rättigheter:
- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konvention nr 87 och nr 98).
- Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 100 och nr 111).
- Förbud mot tvångsarbete (konvention nr 29 och nr 105).
- Förbud mot barnarbete (konvention nr 138 och nr 182).
Tillämpningen av dessa konventioner är dock bristfällig.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälso- och sjukvården i Ekvatorialguinea är eftersatt. I städerna finns viss
grundläggande sjukvård. Förväntad livslängd är 43 år och barnadödligheten är
hög. En femtedel av barn under fem år väger under medelvikten. Malaria,
kolera, dysenteri och tyfus är vanliga sjukdomar. Av den vuxna befolkningen
(15-49 år) uppges 3,2 procent leva med hiv/aids.
5
12. Rätten till utbildning
Rätten till utbildning finns stadgad i författningen. Utbildningsväsendet var
relativt väl utbyggt under kolonialtiden, men tilläts att snabbt förfalla. 0.6
procent av GDP (BNP) läggs på utbildning vilket motsvarar cirka 1.6 procent
av de totala statsutgifterna. Av befolkningen uppges 84 procent vara
läskunniga. 85 procent av barnen var inskrivna i skolan - 60 procent av
flickorna och 71 procent av pojkarna. Endast 29 procent av barnen går vidare
till årskurs fem.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Ekvatorialguinea är ett av de länder i världen med snabbast ekonomisk tillväxt,
främst på grund av landets oljetillgångar. Inkomst per capita uppskattas till
5900 USD. Den rikedom som skapats genom oljetillgångarna koncentreras
dock i händerna på den politiska eliten och majoriteten av befolkningen lever i
fattigdom. Landet befinner sig på plats 71 av totalt 103 enligt Human Poverty
Index (HPI). Skillnader i levnadsstandard som ett resultat av etnisk tillhörighet
förekommer. Korruptionen är utbredd och landet ligger på 152 plats av totalt
158 enligt Transparency International.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Författningen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män, men i praktiken
är kvinnans ställning svag. Hustrumisshandel är förbjudet men inte desto
mindre vanligt. Förutom förbudet i lagen så har regeringen fattat ett separat
dekret som förbjuder misshandel av kvinnan på offentlig plats. Våldtäkt är
förbjudet enligt lag men i lagen står inte någonting om våldtäkt inom
äktenskapet.
Månggifte är vanligt. Då kvinnor vid giftermål blir medlemmar i mannens
familj förlorar de i stort sett rätten att ärva mannen. Om äktenskapet upplöses,
t.ex. vid skilsmässa, måste kvinnans familj lämna tillbaka brudgåvan till
mannens familj. Om detta ej görs kan kvinnan, eller någon i hennes familj,
fängslas. Vid skilsmässa tillfaller vårdnaden om barnen födda inom äktenskapet
mannen medan kvinnan får vårdnaden om de barn som fötts utanför
äktenskapet.
Kvinnor får genomgående sämre utbildning än män. Det finns mycket få
kvinnor i den offentliga förvaltningen och i politiken. I parlamentet med sina
100 platser upptas 20 av kvinnor medan motsvarande siffra för de 50 platserna
i kabinettet är fem.
6
I september 2004 antogs en lag som förbjuder människohandel. Handel med
kvinnor, barn och män förekommer dock fortfarande.
15. Barnets rättigheter
Ekvatorialguinea har anslutit sig till barnkonventionen, men har inte vidtagit
några särskilda åtgärder för att efterleva denna. Skolgång är obligatorisk upp till
14 år, men sådan utbildning ges inte i praktiken. Hälsonivån bland barn är dålig
och dödligheten hög. Barnarbete förekommer. Barnprostitution existerar men
är ovanligt. Handel med barn är förbjudet enligt lag men är ändå ett problem.
Gatubarn finns och medelåldern är beräknad till 10 år.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Den etniska grupp presidenten tillhör (Fang) favoriseras regelmässigt och
monopoliserar den politiska och ekonomiska makten i landet. Utlänningar,
särskilt från andra afrikanska länder, utsätts emellanåt för trakasserier.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Rapportering rörande de mänskliga rättigheterna belyser inte de
homosexuellas, bisexuellas och transsexuellas situation i Ekvatorialguinea och
vederhäftig information har inte funnits att tillgå.
18. Flyktingars rättigheter
Ekvatorialguinea har ratificerat 1951 års konvention och protokollet från 1967
om flyktingars rättsliga ställning. Endast enstaka flyktingar har sökt och fått
asyl i Ekvatorialguinea. Regeringen samarbetar härvidlag med UNHCR.
Rapporter föreligger om att polisen trakasserar asylsökande.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det finns inga lagar som diskriminerar personer med funktionshinder men inte
heller regler som skyddar dem.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Inga inhemska organisationer för mänskliga rättigheter finns. Lagen är
restriktiv mot enskilda organisationer och anger de områden inom vilka
organisationer får arbeta; mänskliga rättigheter är inte ett sådant område. Inte
heller utländska frivilligorganisationer som arbetar med frågor rörande
mänskliga rättigheter finns. Däremot har en öppning kunnat skönjas i
samarbetet mellan några internationella organisationer och regeringen. Bland
annat så har både UNICEF och UNDP tillåtits att organisera aktiviteter i
frågor gällande människohandel, skydd av barn, seminarier om mänskliga
rättigheter och ekonomisk utveckling. En regeringskontrollerad nationell
7
kommission för mänskliga rättigheter (CNDH) finns, men iakttar stor
restriktivitet med vad den rapporterar.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Fältverksamheten på området mänskliga rättigheter är begränsad. Viss
rådgivning och tekniskt stöd ges. Sverige har inte någon representation i
Ekvatorialguinea men däremot så är EU-kommissionen i Gabon ackrediterad
dit. FN-systemet har tillsammans med regeringen genomfört ett antal
seminarier om mänskliga rättigheter, vilka främst varit riktade till de anställda
vid landets fängelser.
