Utrikesdepartementet - Mänskliga rättigheter

Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten
kan inte ge en fullständig bild av läget för
de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Ekvatorialguinea 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
I Ekvatorialguinea, med cirka en halv miljon invånare, har president Teodoro
Obiang Nguema styrt sedan 1979. Situationen karaktäriseras av brist på
rättssäkerhet och respekt för demokratiska processer, utbredd korruption och
en svag statsapparat. Trots att en marginell förbättring noterats under de
senaste åren begås alltjämt grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Tortyr
är en vanlig förhörsmetod, summariska avrättningar förekommer, personer
fängslas på politiska grunder, oberoende organisationer som arbetar med
mänskliga rättigheter är förbjudna och kränkningar av yttrandefriheten
förekommer.
En delegation till Ekvatorialguinea under 2007 med representanter för FN:s
högkommissarie för mänskliga rättigheter kritiserade i hårda ordalag
fängelseförhållandena i landet och den utbredda straffriheten.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Ekvatorialguinea har ratificerat följande internationella konventioner om de
mänskliga rättigheterna:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR),
samt dess första fakultativa (frivilliga) tilläggsprotokoll om enskild
klagorätt. Det andra fakultativa protokollet om avskaffande av
dödsstraffet har varken undertecknats eller ratificerats.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(ICESCR).
2
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD).
- Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW). Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har varken
undertecknats eller ratificerats.
- Konventionen mot tortyr (CAT). Det fakultativa protokollet om
förebyggande av tortyr har varken undertecknats eller ratificerats.
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC). Ekvatorialguinea har
ratificerat tilläggsprotokollet om handel med barn, barnprostitution
och barnpornografi. Landet har dock varken undertecknat eller
ratificerat tilläggsprotokollet om barn i väpnade konflikter.
- Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet från 1967.
- Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.
Ekvatorialguinea har varken undertecknat eller ratificerat Romstadgan för
internationella brottmålsdomstolen (ICC). Landet rapporterar inte regelbundet
till de olika konventionskommittéerna.
En delegation med representanter för FN:s högkommissarie för mänskliga
rättigheter besökte Ekvatorialguinea i juli 2007.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Ekvatorialguinea har ratificerat konventionen mot tortyr och antog 2006 en lag
som uttryckligen förbjuder tortyr. Trots detta förekommer tortyr och brukas av
säkerhetsstyrkor, polis och fängelsepersonal. Summariska avrättningar
förekommer.
Förhållandena i landets fängelser är undermåliga och i vissa fall livshotande.
Misshandel, undernäring, undermålig hygien eller bristande tillgång till sjukvård
är vanligt förekommande. Representanter från Internationella Röda
Korskommittén (ICRC) har ingått avtal med regeringen om att regelbundet få
besöka fängelser.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är föreskrivet för vissa brott och dödsdomar utfärdas fortfarande.
Den senaste kända avrättningen ägde rum 1997.
Ekvatorialguinea stödde inte det resolutionsförslag mot dödsstraff som EU
lade fram i FN:s generalförsamling under hösten 2007.
3
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Existerande lagar om hur frihetsberövanden får genomföras respekteras inte.
Säkerhetsstyrkorna gör godtyckliga arresteringar och fångar tillåts inte ha
kontakt med omvärlden. Det händer att familjemedlemmar arresteras för att få
misstänkta att överlämna sig till polisen.
Det är vanligt att husrannsakan görs utan tillstånd av domstol. Post censureras
och telefoner avlyssnas hos politiska motståndare. I praktiken förekommer
reserestriktioner, både inrikes och utrikes.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättsväsendet, som enligt grundlagen är oberoende, kontrolleras i praktiken av
presidenten och regeringspartiet. Korruptionen är utbredd. Domare utnämns
och befordras av regeringen. Det förekommer att avsked sker på oskäliga
grunder. Det finns även uppgifter om att domslut i vissa fall grundats på
bekännelser under tortyr. Fångar utnyttjas även för tvångsarbete. Politiska
fångar förekommer. Den lagstadgade häktningstiden överskrids.
7. Straffrihet
Straffriheten är utbredd och beror troligtvis på en kombination av bristande
resurser och det faktum att korruption genomsyrar rättsväsendet. Det finns
uppgifter om att medlemmar ur såväl landets säkerhetsstyrkor, som polis
åtnjuter straffrihet.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Författningen garanterar yttrande- och pressfrihet, men i realiteten begränsar
regeringen dessa friheter. Kritik mot presidenten, säkerhetsstyrkorna eller de
offentliga institutionerna tolereras endast i liten utsträckning. Journalister
tillämpar ofta självcensur. Det finns knappt någon privatägd oberoende
media/press och de få aktörer som finns utsätts för hård statlig kontroll. Radio
och TV är regeringsstyrda. Inga särskilda restriktioner råder för internettrafik.
Författningen garanterar mötesfrihet men tillstånd krävs för möten där fler än
tio personer deltar.
Föreningsfrihet är också garanterad i författningen, men den är kringgärdad av
restriktioner. Frivilligorganisationer tillåts endast arbeta med vissa frågor, dock
inte med mänskliga rättigheter.
Religionsfrihet garanteras i författningen och respekteras i allmänhet. Angrepp
mot kyrkor har trots detta förekommit, men de har inte varit systematiska.
4
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Enligt konstitutionen är Ekvatorialguinea en republik med ett flerpartisystem.
All makt är i realiteten koncentrerad till presidenten. Inga fria och rättvisa val
har hållits sedan självständigheten 1968.
De val som genomförts har varit manipulerade. Oppositionskandidater har
gripits och misshandlats och valhemligheten har inte respekterats.
Oppositionskandidater som trots detta blivit valda har hindrats från att fullgöra
sina uppgifter. Oppositionen är svag. Det enda oberoende oppositionspartiet
är litet och saknar de resurser som krävs för att kunna utgöra något reellt hot
mot den sittande makten. Vallagen förbjuder koalitioner mellan politiska
partier.
Val till den lagstiftande församlingen ska hållas under 2008 och presidentval
planeras till 2009.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Författningen garanterar rätten att bilda fackföreningar och landets första
fackförening fick legal status år 2000. Lagen förbjuder emellertid strejker.
Lagen förbjuder slav- eller annat tvångsarbete, men fångar utnyttjas ofta för
sådant arbete. Arbete för barn under fjorton år är förbjudet, men det
förekommer ofta, särskilt inom jordbruket.
Ekvatorialguinea har ratificerat ILO:s (Internationella arbetsorganisationen)
åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter:
- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konvention nr 87 och nr 98).
- Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 100 och nr 111).
- Förbud mot tvångsarbete (konvention nr 29 och nr 105).
- Förbud mot barnarbete (konvention nr 138 och nr 182).
Tillämpning av dessa konventioner är bristfällig.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälso- och sjukvården i Ekvatorialguinea är eftersatt. I städerna finns viss
grundläggande sjukvård. Förväntad livslängd är omkring femtio år och
barnadödligheten är hög. Många barn lider av undernäring. Malaria, kolera,
5
dysenteri och tyfus är vanliga sjukdomar. Av den vuxna befolkningen (15-49
år) uppges drygt tre procent leva med hiv/aids.
12. Rätten till utbildning
Rätten till utbildning finns stadgad i författningen, men utbildningsväsendet är
i dåligt skick. Av befolkningen uppges 87 procent vara läskunniga och drygt 80
procent av barnen vara inskrivna i skolan, en mindre andel flickor än pojkar.
Endast en fjärdedel av barnen fortsätter sin skolgång efter årskurs fem.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Ekvatorialguinea är ett av de länder i världen med snabbast ekonomisk tillväxt,
främst tack vare landets stora oljetillgångar. BNP per capita uppskattas till
drygt 7000 USD. Den rikedom som oljetillgångarna genererar hamnar dock i
händerna på den politiska eliten och majoriteten av befolkningen lever i
fattigdom. Ekvatorialguinea är placerat på 127:e plats av totalt 177 länder i
UNDP:s Human Development Index (FN:s fattigdomsindex) för 2007.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Författningen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män, men i praktiken
är kvinnans ställning svag. Hustrumisshandel är förbjudet men vanligt
förekommande. Våldtäkt är förbjudet enligt lag.
Månggifte är vanligt. Kvinnan har i princip ingen rätt att ärva mannen. Om
äktenskapet upplöses, till exempel vid skilsmässa, måste kvinnans familj lämna
tillbaka brudgåvan till mannens familj. Om detta inte görs kan kvinnan, eller
någon i hennes familj, fängslas. Vid skilsmässa tillfaller vårdnaden om barn
födda inom äktenskapet mannen medan kvinnan får vårdnaden om barn som
fötts utanför äktenskapet.
Kvinnor får genomgående sämre utbildning än män. Det finns mycket få
kvinnor i den offentliga förvaltningen och i politiken. I parlamentet är under
tjugo procent av ledamöterna kvinnor.
I september 2004 antogs en lag som förbjuder människohandel. Handel med
kvinnor, barn och män förekommer dock fortfarande .
6
15. Barnets rättigheter
Ekvatorialguinea har anslutit sig till barnkonventionen, men har inte vidtagit
några särskilda åtgärder för att respektera dess efterlevnad. Skolgång är
obligatorisk upp till fjorton års ålder, men garanteras inte i praktiken.
Hälsonivån bland barn är dålig och dödligheten hög. Barnarbete förekommer.
Barnprostitution existerar men är ovanligt. Handel med barn är förbjudet enligt
lag men förekommer ändå. Det finns gatubarn, främst i huvudstaden.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Den etniska grupp presidenten tillhör (fang) favoriseras regelmässigt och
monopoliserar den politiska och ekonomiska makten i landet. Utlänningar,
särskilt från andra afrikanska länder, utsätts emellanåt för trakasserier.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Rapporter rörande de mänskliga rättigheterna i Ekvatorialguinea belyser inte de
homosexuellas, bisexuellas och transsexuellas situation och någon tillförlitlig
information har inte funnits att tillgå.
18 Flyktingars rättigheter
Ekvatorialguinea har ratificerat 1951 års konvention och protokollet från 1967
om flyktingars rättsliga ställning. Endast enstaka flyktingar har sökt och fått
asyl i Ekvatorialguinea. Landet samarbetar med FN:s flyktingorgan, UNHCR.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det finns inga lagar som diskriminerar personer med funktionshinder men inte
heller regler som skyddar dem.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Inga inhemska frivilligorganisationer för mänskliga rättigheter finns. Det finns
en lag om frivilligorganisationer, vilken är restriktiv och anger inom vilka
områden organisationer får arbeta. Mänskliga rättigheter tillhör inte de tillåtna
ämnesområdena. Det finns inte heller några utländska frivilligorganisationer
som arbetar med frågor rörande mänskliga rättigheter i landet. Däremot har en
öppning kunnat skönjas i samarbetet mellan några internationella
7
organisationer och regeringen. Bland annat har både FN:s barnfond
(UNICEF) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) tillåtits organisera
aktiviteter rörande människohandel, skydd av barn, seminarier om mänskliga
rättigheter och ekonomisk utveckling. En regeringskontrollerad nationell
kommission för mänskliga rättigheter (CNDH) finns, men rapporterar mycket
sällan.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Insatserna för mänskliga rättigheter i Ekvatorialguinea är begränsade. FNorgan har tillsammans med regeringen genomfört vissa aktiviteter rörande
mänskliga rättigheter. EU-kommissionens delegation i Gabon är
sidoackrediterad i Ekvatorialguinea.