Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Gabon 2006 1. Sammanfattning av läget rörande de mänskliga rättigheterna Situationen rörande de mänskliga rättigheterna i Gabon är oroväckande. Tortyr förekommer och förhållandena på landets fängelser är undermåliga. Brister finns i fråga om rättsväsendet. Press- och yttrandefriheten är begränsad, likaså föreningsrätten. Människohandel förekommer liksom tvångs- och barnarbete. Korruptionen är utbredd. Kvinnans ställning är svag och diskriminering mot kvinnor är vanligt förekommande. Vad gäller det politiska styret domineras landet av president Omar Bongo som suttit vid makten sedan 1967. Maktstrukturen har byggt på en balans mellan etniska grupper och ett nätverk av personer som är lojala mot presidenten. Senaste presidentvalet ägde rum den 27 november 2005. Den sittande presidenten Omar Bongo fick då uppemot 80 procent av rösterna. I samband med presidentvalet 2005 förekom anklagelser om bl.a. manipulerade röstlistor och oproportionerligt stor tillgång för presidenten till media i valkampanjen. Landets opposition är inte tillräckligt välorganiserad för att utgöra ett reellt alternativ till den sittande presidenten. Gabons författning garanterar formellt de fri- och rättigheter som man finner i demokratiska samhällen. Respekten för dessa fri- och rättigheter är dock i praktiken begränsad. Landets säkerhetsstyrkor fortsätter att begå övergrepp, dock i mindre omfattning än tidigare. Straffriheten är utbredd. Ett antal institutionella reformer har genomförts för att förbättra situationen, bland vilka kan nämnas inrättandet av ett departement för mänskliga rättigheter. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter Gabon har ratificerat följande av de centrala konventionerna på de mänskliga rättigheternas område: 2 - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) dock inte de två fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) - Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD) - Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt - Konventionen mot tortyr (CAT) men inte dess fakultativa protokoll om förebyggande av tortyr som endast har undertecknats - Konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt undertecknat de två fakultativa protokollen om barn i väpnad konflikt respektive handel med barn, barnprostitution och barnpornografi - Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC). - Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet från 1967 - Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter Gabon har endast sporadiskt rapporterat till konventionskommittéerna. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Enligt uppgifter har människor mördats av landets säkerhetsstyrkor under året. Det finns även obekräftade rapporter om att polisen utfört politiskt motiverade mord. Det finns emellertid inga rapporter om att det skall ha skett politiskt motiverat påtvingade försvinnanden. Det tycks således inte finnas någon systematisk strategi hos regeringen för att göra sig av med sina politiska motståndare. Författningen förbjuder tortyr och grym eller omänsklig behandling. Förbudet verkar i huvudsak respekteras av statsmakten samtidigt som uppgifter gör gällande att polisen och säkerhetsstyrkorna ibland tillgriper våld för att framtvinga bekännelser. UNHCR har bekräftat rapporter om att säkerhetsstyrkorna skall ha trakasserat flyktingar. Förhållandena i landets fängelser är undermåliga. Fängelserna är överbefolkade och det finns stora brister när det gäller hygien, tillgång till läkarvård och mediciner samt livsmedel. 4. Dödsstraff Dödsstraff är tillåtet, men har inte utdömts sedan år 1982. President Bongo uppges personligen motsätta sig dödsstraff. 3 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Författningen innehåller förbud mot övervakning av enskilda personer, husrannsakningar, censur av post och avlyssning av telefonsamtal utan bemyndigande från domstol. Detta respekteras inte alltid av myndigheterna. Godtyckliga gripanden och häktningar förekommer. Lagen föreskriver att en anhållen person skall ställas inför häktningsdomare inom 48 timmar efter gripandet, men så sker sällan. Minderåriga är särskilt utsatta och behandlas ofta än mer godtyckligt. Vad gäller politiska fångar grep säkerhetsstyrkorna 14 oppositionsledare som deltog i en demonstration mot omvalet av president Bongo i december 2005. Reserestriktioner förekommer för gifta kvinnor som avkrävs sin makes godkännande vid utrikesresor, även om dessa restriktioner inte alltid tillämpas i praktiken. Rörelsefriheten begränsas ibland av att polis och militär sätter upp vägspärrar för att utkräva mutor. Rapporter gör gällande att utfärdandet av pass kan ta lång tid. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Domstolarna är självständiga enligt författningen men manipuleras ofta av statsapparaten. Domstolarna är underbemannade och de rättsliga förfarandena drar ut på tiden. Presidenten kan både utse och avskeda domare. Likhet inför lagen är garanterad i författningen. Den utbredda korruptionen inom rättsväsendet har dock negativa konsekvenser för det praktiska genomförandet av principen om allas likhet inför lagen. 7. Straffrihet Straffrihetskulturen är utbredd när det gäller övergrepp som begås av medlemmar av säkerhetsstyrkorna eller andra myndighetspersoner. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet Författningen garanterar press- och yttrandefrihet. Emellertid har endast ett fåtal representanter i den politiska oppositionen kritiserat regeringen. Det finns ett tiotal privatägda tidskrifter samt även privatägda radio- och TV-kanaler. Utländska tidningar får säljas utan hinder. Kritik mot regeringen samt presidenten förekommer även om regeringen ingriper genom utgivningsförbud om man anser att åsikterna är alltför tillspetsade. Det förekommer också rapportering om att journalister har blivit trakasserade och hotade av ministrar efter att ha uttryckt kritik mot regeringen. Självcensur bland journalister är vanligt förekommande. Inga restriktioner råder för internettrafik. Förenings- och religionsfrihet är föreskrivet i författningen men efterlevs inte alltid i praktiken. Även om korruption bedöms vara utbredd, vilket 4 rapporterats i media, har den s.k. kommissionen för antikorruption inte publicerat några rapporter eller vidtagit några åtgärder. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna De politiska institutionerna i landet är starkt kontrollerade av presidenten och regeringspartiet Parti Démocratique Gabonaise (PDG). Presidenten väljs i direkta val för en period av sju år. År 2003 genomfördes en ändring av landets författning. Ändringen möjliggör bland annat för en sittande president att kandidera till fler än två presidentperioder om sju år vardera. Senaste presidentvalet hölls den 27 november 2005. Den sittande presidenten Omar Bongo fick då uppemot 80 procent av rösterna, valdeltagandet uppskattas dock ha varit lågt. Anklagelser om manipulerade röstlistor, felaktig användning av regeringens resurser inför valet och oproportionerligt stor tillgång för presidenten till media i valkampanjen, förekom. Nationalförsamlingen väljs i direkta val och senaten i indirekta. Premiärministern utses av presidenten. Det finns inga restriktioner för kvinnors deltagande i det politiska livet, men den senaste tiden har ändå endast en liten del av parlamentets och regeringens medlemmar varit kvinnor. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Tvångsarbete är förbjudet men förekommer i hemmen liksom inom jordbruket. Arbete är förbjudet för barn under 16 år, men överträdelser är vanliga, speciellt bland barn till invandrare. Lagen om arbetsrätt reglerar arbetsförhållanden och föreskriver en rad rättigheter för arbetstagaren, bland annat rätten till en minimilön på 77 USD per månad. Arbetslösheten är högre bland kvinnor än bland män. Facklig verksamhet, kollektiva förhandlingar och strejker tillåts. Mot bakgrund av ett stort antal strejker under de senaste åren har presidenten slutit ett avtal om strejkstillestånd med fackförbunden, vilket innebär att flertalet fackförbund lovar att inte strejka under en treårsperiod i utbyte mot att regeringen tillmötesgår fackförbunden på diverse områden. Gabon har ratificerat sju av ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter: - Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konvention nr 87 och nr 98). - Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 100 och nr 111). 5 - Förbud mot tvångsarbete (konvention nr 29 och 105). - Förbud mot de värsta formerna av barnarbete (konvention nr 182). 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Den förväntade livslängden är 57 år. Barnadödligheten är hög, vilket beror på en kvalitetsförsämring när det gäller den hälsovård och de mediciner som finns att tillgå. 12. Rätten till utbildning Gabon har en relativt god utbildningsstandard. En del av Gabons oljeintäkter har använts till att bygga skolor och att betala lärarlöner, även på landsbygden. Utbildning är obligatorisk upp till 16 års ålder, men i praktiken är mindre än 50 procent av barn i grundskoleåldern inskrivna. Av befolkningen uppges 64 procent av kvinnorna och 78 procent av männen vara läskunniga. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard BNP/capita i Gabon uppgår till 4 550 USD. En mycket ojämn inkomstfördelning innebär dock att majoriteten av Gabons befolkning lever i fattigdom. Särskilt allvarlig är situationen på landsbygden. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Författningen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män, men i praktiken är kvinnans ställning svag. Ojämlikheten är djupt rotad i familjestrukturen, vilket ger återklang i resten av samhället. Hustrumisshandel är vanligt förekommande, särskilt på landsbygden. Månggifte är tillåtet och utbrett. De fruar som redan finns i äktenskapet har ingen rätt att uttrycka sin åsikt härvidlag. Våldtäkt kan enligt lag ge mellan fem och tio års fängelsestraff, men våldtäkt har sällan lett till åtal. Våldtäktsoffer får endast ytterst begränsat rättsligt och medicinskt stöd. Könsstympning är inte förbjuden i lag, men praktiseras inte på gabonesiska flickor. Däremot förekommer könsstympning bland flyktingar och immigranter från de delar av Afrika där denna sedvänja är utbredd. Det finns ingen lag som förbjuder sexuella trakasserier. Människohandel är ett allvarligt problem i Gabon. Framförallt flickor från Västafrika används som arbetskraft i den informella sektorn. Sexuellt utnyttjande är vanligt förekommande. Trots detta finns ingen lagstiftning som 6 förbjuder människohandel i Gabon och regeringen har generellt förhållit sig passiv till problemet. Ett samarbete har dock inletts med EU och UNICEF för att bekämpa människohandeln. Enligt lag skall kvinnor ha lika rätt till utbildning och egendom, men diskriminering förekommer, särskilt på landsbygden. 15. Barnets rättigheter Gabon har anslutit sig till FN:s barnkonvention, vilket dock inte nämnvärt har påverkat landets lagstiftning på området. FN:s kommitté för barnets rättigheter konstaterar att landets ekonomiska situation samt brist på kvalificerad personal har en negativ inverkan på landets möjligheter att genomföra konventionen. Existerande lagar och sedvänjor är inte heller alltid förenliga med barnkonventionens stadgar. Barnen, i synnerhet de som kommer från fattigare förhållanden, blir ofta utnyttjade i både ekonomiska och sexuella syften. Lagstiftningen förbjuder barnarbete och åtal har förekommit mot människohandel med barn och utnyttjande av barn i arbete. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Gabons befolkning på en miljon invånare är uppdelad i ett antal etniska grupper, varav fyra stycken är dominerande. Presidenten har försökt balansera inflytandet mellan dem, även om hans egen grupp, bateke, är överrepresenterad inom armén och säkerhetsorganen. Myndigheterna intar en restriktiv hållning mot de 150 000 utländska medborgarna i landet. Pygmébefolkningen har formellt samma rättigheter som den övriga befolkningen men lever i praktiken under svåra omständigheter och utanför de formella ekonomiska och politiska sektorerna. Från regeringen görs lite för att förbättra deras villkor och inflytande. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Någon vederhäftig information om situationen för homo-, bi- eller transsexuella personer i Gabon har inte funnits att tillgå. Landets kultur är dock föga tillåtande när det gäller homo-, bi- och transsexualitet. 18. Flyktingars rättigheter Gabon har framför allt tagit emot flyktingar från Republiken Kongo och från Västafrika. Landet har ratificerat 1951 års flyktingkonvention, men UNHCR, som i praktiken har ansvar för att bistå flyktingarna tillsammans med andra internationella organisationer, uppger att de får in flera rapporter varje dag om trakasserier av flyktingar utförda av säkerhetsstyrkorna. Det finns också rapportering om unga flickor som blivit våldtagna. 7 19. Funktionshindrades rättigheter Det finns inga lagar som diskriminerar personer med funktionshinder, men inte heller regler som skyddar dem. Det leder till att personer med funktionshinder har svårt att få del av landets begränsade resurser. Funktionshindrade personer är socialt diskriminerade och har svårt att få adekvat vård samt att hitta ett arbete. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter tillåts att verka i landet. De lokala organisationerna anses dock inte helt oberoende. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Det finns en politisk dialog mellan Gabons regering och EU. Dialogen inkluderar även mänskliga rättigheter. EU-kommissionen har gett stöd till demokratisering via en organisation vid namn "Acteurs Non Etatiques", som verkar för kapacitetsbyggande av det civila samhället. EU-kommissionen har också medfinansierat ett projekt mot handel med barn genom en enskild organisation vid namn "Alisei". Frankrike ger stöd till utbildning för rättsväsendet och säkerhetsstyrkorna när det gäller mänskliga rättigheter.