1. Sammanfattning av läget rörande de mänskliga rättigheterna

Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Gabon 2006
1. Sammanfattning av läget rörande de mänskliga rättigheterna
Situationen rörande de mänskliga rättigheterna i Gabon är oroväckande.
Tortyr förekommer och förhållandena på landets fängelser är undermåliga.
Brister finns i fråga om rättsväsendet. Press- och yttrandefriheten är begränsad,
likaså föreningsrätten. Människohandel förekommer liksom tvångs- och
barnarbete. Korruptionen är utbredd. Kvinnans ställning är svag och
diskriminering mot kvinnor är vanligt förekommande.
Vad gäller det politiska styret domineras landet av president Omar Bongo som
suttit vid makten sedan 1967. Maktstrukturen har byggt på en balans mellan
etniska grupper och ett nätverk av personer som är lojala mot presidenten.
Senaste presidentvalet ägde rum den 27 november 2005. Den sittande
presidenten Omar Bongo fick då uppemot 80 procent av rösterna.
I samband med presidentvalet 2005 förekom anklagelser om bl.a. manipulerade
röstlistor och oproportionerligt stor tillgång för presidenten till media i
valkampanjen. Landets opposition är inte tillräckligt välorganiserad för att
utgöra ett reellt alternativ till den sittande presidenten.
Gabons författning garanterar formellt de fri- och rättigheter som man finner i
demokratiska samhällen. Respekten för dessa fri- och rättigheter är dock i
praktiken begränsad. Landets säkerhetsstyrkor fortsätter att begå övergrepp,
dock i mindre omfattning än tidigare. Straffriheten är utbredd.
Ett antal institutionella reformer har genomförts för att förbättra situationen,
bland vilka kan nämnas inrättandet av ett departement för mänskliga
rättigheter.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter
Gabon har ratificerat följande av de centrala konventionerna på de mänskliga
rättigheternas område:
2
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR)
dock inte de två fakultativa protokollen om enskild klagorätt och
avskaffandet av dödsstraffet
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(ICESCR)
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(CERD)
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
- Konventionen mot tortyr (CAT) men inte dess fakultativa protokoll
om förebyggande av tortyr som endast har undertecknats
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt undertecknat de två
fakultativa protokollen om barn i väpnad konflikt respektive handel
med barn, barnprostitution och barnpornografi
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC).
- Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet från 1967
- Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter
Gabon har endast sporadiskt rapporterat till konventionskommittéerna.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Enligt uppgifter har människor mördats av landets säkerhetsstyrkor under året.
Det finns även obekräftade rapporter om att polisen utfört politiskt motiverade
mord. Det finns emellertid inga rapporter om att det skall ha skett politiskt
motiverat påtvingade försvinnanden. Det tycks således inte finnas någon
systematisk strategi hos regeringen för att göra sig av med sina politiska
motståndare.
Författningen förbjuder tortyr och grym eller omänsklig behandling. Förbudet
verkar i huvudsak respekteras av statsmakten samtidigt som uppgifter gör
gällande att polisen och säkerhetsstyrkorna ibland tillgriper våld för att
framtvinga bekännelser. UNHCR har bekräftat rapporter om att
säkerhetsstyrkorna skall ha trakasserat flyktingar.
Förhållandena i landets fängelser är undermåliga. Fängelserna är överbefolkade
och det finns stora brister när det gäller hygien, tillgång till läkarvård och
mediciner samt livsmedel.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är tillåtet, men har inte utdömts sedan år 1982. President Bongo
uppges personligen motsätta sig dödsstraff.
3
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Författningen innehåller förbud mot övervakning av enskilda personer,
husrannsakningar, censur av post och avlyssning av telefonsamtal utan
bemyndigande från domstol. Detta respekteras inte alltid av myndigheterna.
Godtyckliga gripanden och häktningar förekommer. Lagen föreskriver att en
anhållen person skall ställas inför häktningsdomare inom 48 timmar efter
gripandet, men så sker sällan. Minderåriga är särskilt utsatta och behandlas ofta
än mer godtyckligt.
Vad gäller politiska fångar grep säkerhetsstyrkorna 14 oppositionsledare som
deltog i en demonstration mot omvalet av president Bongo i december 2005.
Reserestriktioner förekommer för gifta kvinnor som avkrävs sin makes
godkännande vid utrikesresor, även om dessa restriktioner inte alltid tillämpas i
praktiken. Rörelsefriheten begränsas ibland av att polis och militär sätter upp
vägspärrar för att utkräva mutor. Rapporter gör gällande att utfärdandet av
pass kan ta lång tid.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Domstolarna är självständiga enligt författningen men manipuleras ofta av
statsapparaten. Domstolarna är underbemannade och de rättsliga förfarandena
drar ut på tiden. Presidenten kan både utse och avskeda domare. Likhet inför
lagen är garanterad i författningen. Den utbredda korruptionen inom
rättsväsendet har dock negativa konsekvenser för det praktiska genomförandet
av principen om allas likhet inför lagen.
7. Straffrihet
Straffrihetskulturen är utbredd när det gäller övergrepp som begås av
medlemmar av säkerhetsstyrkorna eller andra myndighetspersoner.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet
Författningen garanterar press- och yttrandefrihet. Emellertid har endast ett
fåtal representanter i den politiska oppositionen kritiserat regeringen. Det finns
ett tiotal privatägda tidskrifter samt även privatägda radio- och TV-kanaler.
Utländska tidningar får säljas utan hinder. Kritik mot regeringen samt
presidenten förekommer även om regeringen ingriper genom utgivningsförbud
om man anser att åsikterna är alltför tillspetsade. Det förekommer också
rapportering om att journalister har blivit trakasserade och hotade av ministrar
efter att ha uttryckt kritik mot regeringen. Självcensur bland journalister är
vanligt förekommande. Inga restriktioner råder för internettrafik.
Förenings- och religionsfrihet är föreskrivet i författningen men efterlevs inte
alltid i praktiken. Även om korruption bedöms vara utbredd, vilket
4
rapporterats i media, har den s.k. kommissionen för antikorruption inte
publicerat några rapporter eller vidtagit några åtgärder.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
De politiska institutionerna i landet är starkt kontrollerade av presidenten och
regeringspartiet Parti Démocratique Gabonaise (PDG). Presidenten väljs i direkta
val för en period av sju år. År 2003 genomfördes en ändring av landets
författning. Ändringen möjliggör bland annat för en sittande president att
kandidera till fler än två presidentperioder om sju år vardera. Senaste
presidentvalet hölls den 27 november 2005. Den sittande presidenten Omar
Bongo fick då uppemot 80 procent av rösterna, valdeltagandet uppskattas dock
ha varit lågt. Anklagelser om manipulerade röstlistor, felaktig användning av
regeringens resurser inför valet och oproportionerligt stor tillgång för
presidenten till media i valkampanjen, förekom.
Nationalförsamlingen väljs i direkta val och senaten i indirekta.
Premiärministern utses av presidenten.
Det finns inga restriktioner för kvinnors deltagande i det politiska livet, men
den senaste tiden har ändå endast en liten del av parlamentets och regeringens
medlemmar varit kvinnor.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Tvångsarbete är förbjudet men förekommer i hemmen liksom inom
jordbruket. Arbete är förbjudet för barn under 16 år, men överträdelser är
vanliga, speciellt bland barn till invandrare. Lagen om arbetsrätt reglerar
arbetsförhållanden och föreskriver en rad rättigheter för arbetstagaren, bland
annat rätten till en minimilön på 77 USD per månad. Arbetslösheten är högre
bland kvinnor än bland män.
Facklig verksamhet, kollektiva förhandlingar och strejker tillåts. Mot bakgrund
av ett stort antal strejker under de senaste åren har presidenten slutit ett avtal
om strejkstillestånd med fackförbunden, vilket innebär att flertalet fackförbund
lovar att inte strejka under en treårsperiod i utbyte mot att regeringen
tillmötesgår fackförbunden på diverse områden.
Gabon har ratificerat sju av ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga
rättigheter:
- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konvention nr 87 och nr 98).
- Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 100 och nr 111).
5
- Förbud mot tvångsarbete (konvention nr 29 och 105).
- Förbud mot de värsta formerna av barnarbete (konvention nr 182).
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Den förväntade livslängden är 57 år. Barnadödligheten är hög, vilket beror på
en kvalitetsförsämring när det gäller den hälsovård och de mediciner som finns
att tillgå.
12. Rätten till utbildning
Gabon har en relativt god utbildningsstandard. En del av Gabons oljeintäkter
har använts till att bygga skolor och att betala lärarlöner, även på landsbygden.
Utbildning är obligatorisk upp till 16 års ålder, men i praktiken är mindre än 50
procent av barn i grundskoleåldern inskrivna. Av befolkningen uppges 64
procent av kvinnorna och 78 procent av männen vara läskunniga.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
BNP/capita i Gabon uppgår till 4 550 USD. En mycket ojämn
inkomstfördelning innebär dock att majoriteten av Gabons befolkning lever i
fattigdom. Särskilt allvarlig är situationen på landsbygden.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Författningen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män, men i praktiken
är kvinnans ställning svag. Ojämlikheten är djupt rotad i familjestrukturen,
vilket ger återklang i resten av samhället. Hustrumisshandel är vanligt
förekommande, särskilt på landsbygden. Månggifte är tillåtet och utbrett. De
fruar som redan finns i äktenskapet har ingen rätt att uttrycka sin åsikt
härvidlag.
Våldtäkt kan enligt lag ge mellan fem och tio års fängelsestraff, men våldtäkt
har sällan lett till åtal. Våldtäktsoffer får endast ytterst begränsat rättsligt och
medicinskt stöd.
Könsstympning är inte förbjuden i lag, men praktiseras inte på gabonesiska
flickor. Däremot förekommer könsstympning bland flyktingar och
immigranter från de delar av Afrika där denna sedvänja är utbredd.
Det finns ingen lag som förbjuder sexuella trakasserier.
Människohandel är ett allvarligt problem i Gabon. Framförallt flickor från
Västafrika används som arbetskraft i den informella sektorn. Sexuellt
utnyttjande är vanligt förekommande. Trots detta finns ingen lagstiftning som
6
förbjuder människohandel i Gabon och regeringen har generellt förhållit sig
passiv till problemet. Ett samarbete har dock inletts med EU och UNICEF för
att bekämpa människohandeln.
Enligt lag skall kvinnor ha lika rätt till utbildning och egendom, men
diskriminering förekommer, särskilt på landsbygden.
15. Barnets rättigheter
Gabon har anslutit sig till FN:s barnkonvention, vilket dock inte nämnvärt har
påverkat landets lagstiftning på området. FN:s kommitté för barnets rättigheter
konstaterar att landets ekonomiska situation samt brist på kvalificerad personal
har en negativ inverkan på landets möjligheter att genomföra konventionen.
Existerande lagar och sedvänjor är inte heller alltid förenliga med
barnkonventionens stadgar. Barnen, i synnerhet de som kommer från fattigare
förhållanden, blir ofta utnyttjade i både ekonomiska och sexuella syften.
Lagstiftningen förbjuder barnarbete och åtal har förekommit mot
människohandel med barn och utnyttjande av barn i arbete.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Gabons befolkning på en miljon invånare är uppdelad i ett antal etniska
grupper, varav fyra stycken är dominerande. Presidenten har försökt balansera
inflytandet mellan dem, även om hans egen grupp, bateke, är
överrepresenterad inom armén och säkerhetsorganen. Myndigheterna intar en
restriktiv hållning mot de 150 000 utländska medborgarna i landet.
Pygmébefolkningen har formellt samma rättigheter som den övriga
befolkningen men lever i praktiken under svåra omständigheter och utanför de
formella ekonomiska och politiska sektorerna. Från regeringen görs lite för att
förbättra deras villkor och inflytande.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Någon vederhäftig information om situationen för homo-, bi- eller
transsexuella personer i Gabon har inte funnits att tillgå. Landets kultur är dock
föga tillåtande när det gäller homo-, bi- och transsexualitet.
18. Flyktingars rättigheter
Gabon har framför allt tagit emot flyktingar från Republiken Kongo och från
Västafrika. Landet har ratificerat 1951 års flyktingkonvention, men UNHCR,
som i praktiken har ansvar för att bistå flyktingarna tillsammans med andra
internationella organisationer, uppger att de får in flera rapporter varje dag om
trakasserier av flyktingar utförda av säkerhetsstyrkorna. Det finns också
rapportering om unga flickor som blivit våldtagna.
7
19. Funktionshindrades rättigheter
Det finns inga lagar som diskriminerar personer med funktionshinder, men
inte heller regler som skyddar dem. Det leder till att personer med
funktionshinder har svårt att få del av landets begränsade resurser.
Funktionshindrade personer är socialt diskriminerade och har svårt att få
adekvat vård samt att hitta ett arbete.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter tillåts att
verka i landet. De lokala organisationerna anses dock inte helt oberoende.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Det finns en politisk dialog mellan Gabons regering och EU. Dialogen
inkluderar även mänskliga rättigheter. EU-kommissionen har gett stöd till
demokratisering via en organisation vid namn "Acteurs Non Etatiques", som
verkar för kapacitetsbyggande av det civila samhället. EU-kommissionen har
också medfinansierat ett projekt mot handel med barn genom en enskild
organisation vid namn "Alisei". Frankrike ger stöd till utbildning för
rättsväsendet och säkerhetsstyrkorna när det gäller mänskliga rättigheter.