1. Sammanfattning av läget rörande de mänskliga rättigheterna

Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Gabon 2005
1. Sammanfattning av läget rörande de mänskliga rättigheterna
Gabon har varit relativt politiskt stabilt sedan självständigheten. Landet
domineras av president Omar Bongo som suttit vid makten sedan år 1967.
Maktstrukturen har byggt på en balans mellan etniska grupper och ett nätverk
av personer som är lojala mot presidenten. Senaste presidentvalet ägde rum
den 27 november 2005. Den sittande presidenten Omar Bongo fick då
uppemot 80 procent av rösterna, valdeltagandet uppskattas dock ha varit lågt.
Landets opposition är relativt frispråkig, men inte tillräckligt välorganiserad för
att utgöra ett hot mot den sittande presidenten.
Gabons författning garanterar formellt de fri- och rättigheter som man finner i
demokratiska samhällen. Respekten för dessa fri- och rättigheter är dock i
praktiken begränsad. Landets säkerhetsstyrkor fortsätter att, med straffrihet,
begå övergrepp, dock i mindre omfattning än tidigare. Ett antal institutionella
reformer har genomförts för att förbättra situationen, bland vilka kan nämnas
inrättandet av ett departement för mänskliga rättigheter. Departementet har
nyligen publicerat en första vitbok för mänskliga rättigheter i Gabon. President
Bongo skrev förordet till denna vitbok, där han själv pekar på brister i
efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Gabon.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter
Gabon har ratificerat följande av de centrala konventionerna på de mänskliga
rättigheternas område:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR)
dock inte de två fakultativa tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och
dödsstraffet
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(ICESCR)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD)
2
- Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW) samt det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt
- Konventionen mot tortyr (CAT) men inte dess fakultativa
tilläggsprotokoll om förebyggande av tortyr
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt undertecknat de två
fakultativa tilläggsprotokollen om barn i väpnade konflikter respektive
handel med barn, barnprostitution och barnpornografi
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC).
- Flyktingkonventionen
- Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens
rättigheter
Gabon har endast sporadiskt rapporterat till konventionskommittéerna.
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Vitboken för mänskliga rättigheter konstaterar att försvinnanden har skett utan
att någon förklaring har kunnat uppges. Detta utgör emellertid ingen
systematisk strategi hos regeringen för att göra sig av med sina politiska
motståndare. Av statsmakten sanktionerade politiska mord eller avrättningar
har inte rapporterats.
Författningen förbjuder tortyr och grym eller omänsklig behandling. Detta
förbud verkar i huvudsak respekteras av statsmakten. Polisen och
säkerhetsstyrkorna uppges dock ibland tillgripa våld för att framtvinga
bekännelser. Förhållandena i landets fängelser är undermåliga, framförallt när
det gäller hygien, tillgång till läkarvård och mediciner samt livsmedel.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är tillåtet, men har inte utdömts sedan år 1982. President Bongo
uppges personligen motsätta sig dödsstraff.
5. Rättssäkerhet
Domstolarna är självständiga enligt författningen men manipuleras ofta av
statsapparaten. Domstolarna är underbemannade och de rättsliga förfarandena
drar ut på tiden. Presidenten kan både utse och avskeda domare. Likhet inför
lagen är garanterad i författningen. Den utbredda korruptionen inom
rättsväsendet har dock negativa konsekvenser för det praktiska genomförandet
av principen om allas likhet inför lagen.
6. Personlig frihet
Författningen innehåller förbud mot övervakning av enskilda personer,
husrannsakningar, censur av post och avlyssning av telefonsamtal utan
bemyndigande från domstol. Detta respekteras inte alltid av myndigheterna.
Godtyckliga gripanden och häktningar kan förekomma. Lagen föreskriver att
3
en anhållen person skall ställas inför häktningsdomare inom 48 timmar efter
gripandet, men så sker sällan. Minderåriga är särskilt utsatta och behandlas ofta
än mer godtyckligt.
Det finns inga rapporter om politiska fångar.
Reserestriktioner förekommer för gifta kvinnor som avkrävs sin makes
godkännande vid utrikesresor, även om dessa restriktioner inte alltid tillämpas i
praktiken. Rörelsefriheten begränsas ibland av att polis och militär sätter upp
vägspärrar för att utkräva mutor. Rapporter gör gällande att utfärdandet av
pass kan ta lång tid.
7. Straffrihet
Straffrihetskulturen är utbredd när det gäller övergrepp som begås av
medlemmar av säkerhetsstyrkorna eller andra myndighetspersoner.
8. Yttrande- och mediafrihet
Författningen garanterar press- och yttrandefrihet. Det finns ett tiotal
privatägda tidskrifter samt även privatägda radio- och TV-kanaler. Utländska
tidningar får säljas utan hinder. Kritik mot regeringen samt presidenten
förekommer i statsägda media, även om regeringen ingriper genom
utgivningsförbud om man anser att åsikterna är alltför tillspetsade. Det
förekommer också rapportering om att journalister har blivit trakasserade och
hotade av ministrar efter att ha uttryckt kritik mot regeringen. Inga
restriktioner råder för internettrafik.
Församlings- och religionsfrihet är föreskrivet i författningen men efterlevs
inte alltid i praktiken.
9. De politiska institutionerna
De politiska institutionerna i landet är starkt kontrollerade av presidenten och
regeringspartiet Parti Démocratique Gabonaise (PDG). Under år 2003
förekom uppgifter om att säkerhetsstyrkor arresterat medlemmar ur olika
mindre oppositionsgrupper.
Presidenten väljs i direkta val för en period av sju år. I juli år 2003
genomfördes en ändring av landets författning. Ändringen möjliggör bland
annat för en sittande president att kandidera till fler än två presidentperioder
om sju år vardera. Senaste presidentvalet hölls den 27 november 2005. Den
sittande presidenten Omar Bongo fick då uppemot 80 procent av rösterna,
valdeltagandet uppskattas dock ha varit lågt.
Nationalförsamlingen väljs i direkta val, och senaten i indirekta.
4
Premiärministern utses av presidenten.
Det finns inga restriktioner för kvinnors deltagande i det politiska livet, men
2004 var endast 11 av parlamentets 120 medlemmar kvinnor och 5 av 43
ministrar.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Tvångsarbete är förbjudet men förekommer i hemmen liksom inom
jordbruket. Arbete är förbjudet för barn under 16 år, men överträdelser är
vanliga, speciellt bland barn till invandrare. Lagen om arbetsrätt reglerar
arbetsförhållanden och föreskriver en rad rättigheter för arbetstagaren, bland
annat rätten till en minimilön på 77 USD per månad. Arbetslösheten är högre
bland kvinnor än bland män.
Facklig verksamhet, kollektiva förhandlingar och strejker tillåts. Mot bakgrund
av ett stort antal strejker under de senaste åren har presidenten slutit ett avtal
om strejkstillestånd med fackförbunden, vilket innebär att flertalet fackförbund
lovar att inte strejka under en treårsperiod i utbyte mot att regeringen
tillmötesgår fackförbunden på diverse områden.
Gabon har ratificerat sju av ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga
rättigheter:
- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konvention nr 87 och nr 98).
- Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 100 och nr 111).
- Förbud mot tvångsarbete (konvention nr 29 och 105).
- Förbud mot barnarbete (konvention nr 182).
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Den förväntade livslängden är 57 år. Barnadödligheten är hög, vilket beror på
en kvalitetsförsämring när det gäller den hälsovård och de mediciner som finns
att tillgå.
12. Rätten till utbildning
Gabon har en relativt god utbildningsstandard. En del av Gabons oljeintäkter
har använts till att bygga skolor och att betala lärarlöner, även på landsbygden.
Utbildning är obligatorisk upp till 16 års ålder, men i praktiken är mindre än 50
procent av barnen i grundskoleålder inskrivna. Av befolkningen uppges 64
procent av kvinnorna och 78 procent av männen vara läskunniga.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
BNP/capita i Gabon uppgår till 4 550 USD. En mycket ojämn
inkomstfördelning innebär dock att majoriteten av Gabons befolkning lever i
fattigdom. Särskilt allvarlig är situationen på landsbygden.
5
OLIKA GRUPPERS SITUATION
14. Kvinnans ställning
Författningen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män, men i praktiken
är kvinnans ställning svag. 2004 var 11 av 120 parlamentariker och fem av 43
ministrar kvinnor. Ojämlikheten är djupt rotad i familjestrukturen, vilket ger
återklang i resten av samhället. Hustrumisshandel är vanligt förekommande,
särskilt på landsbygden. Månggifte är tillåtet och utbrett. De fruar som redan
finns i äktenskapet har ingen rätt att uttrycka sin åsikt härvidlag.
Könsstympning är inte förbjuden i lag, men praktiseras inte på gabonesiska
flickor. Däremot förekommer könsstympning bland flyktingar och
immigranter från de delar av Afrika där denna sedvänja är utbredd.
Människohandel är ett allvarligt problem i Gabon. Framförallt flickor från
Västafrika används som arbetskraft i den informella sektorn. Sexuellt
utnyttjande är vanligt förekommande. Trots detta finns ingen lagstiftning som
förbjuder människohandel i Gabon och regeringen har generellt förhållit sig
passiv till problemet. Ett samarbete har dock inletts med EU och UNICEF för
att bekämpa människohandeln.
15. Barnets rättigheter
Gabon har anslutit sig till barnkonventionen, vilket dock inte nämnvärt har
påverkat landets lagstiftning på området. FN:s kommitté för barnets rättigheter
konstaterar att landets ekonomiska situation samt brist på kvalificerad personal
har en negativ inverkan på landets möjligheter att implementera konventionen.
Existerande lagar och sedvänjor är inte heller alltid förenliga med
barnkonventionens stadgar. Barnen, i synnerhet de som kommer från fattigare
förhållanden, blir ofta utnyttjade i både ekonomiska och sexuella syften.
16. Etniska och religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera
Gabons befolkning på en miljon invånare är uppdelad i ett antal etniska
grupper, varav fyra stycken är dominerande. Presidenten har försökt balansera
inflytandet mellan dem, även om hans egen grupp, bateke, är
överrepresenterad inom armén och säkerhetsorganen. Myndigheterna intar en
restriktiv hållning mot de 150 000 utländska medborgarna i landet.
Pygmébefolkningen har formellt samma rättigheter som den övriga
befolkningen men lever i praktiken under svåra omständigheter och utanför de
formella ekonomiska och politiska sektorerna. Från regeringen görs lite för att
förbättra deras villkor och inflytande.
6
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Någon vederhäftig information om situationen för homo-, bi- eller
transsexuella personer i Gabon har inte funnits att tillgå. Landets kultur är dock
föga tillåtande när det gäller homo- bi- eller transsexualitet.
18. Flyktingars rättigheter
Gabon har framför allt tagit emot flyktingar från Republiken Kongo och från
Västafrika. Landet har ratificerat 1951 års flyktingkonvention, men UNHCR,
som i praktiken har ansvar för att bistå flyktingarna tillsammans med andra
internationella organisationer, uppger att de får in flera rapporter varje dag om
trakasserier av flyktingar utförda av säkerhetsstyrkorna. Det finns också
rapportering om unga flickor som blivit våldtagna.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det finns inga lagar som diskriminerar personer med funktionshinder, men
inte heller regler som skyddar dem. Det leder till att de funktionshindrade har
svårt att få del av landets begränsade resurser. De funktionshindrade är socialt
diskriminerade och har svårt att få adekvat vård samt hitta ett arbete.
ÖVRIGT
20. Oberoende organisationer
Oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter tillåts att
verka i landet. De lokala organisationerna anses dock inte helt oberoende.
21. Fältverksamhet eller rådgivning rörande mänskliga rättigheter
Det finns en politisk dialog mellan Gabons regering och EU. Dialogen
inkluderar även mänskliga rättigheter.
EU-kommissionen har gett stöd till demokratisering via en organisation vid
namn "Acteurs Non Etatiques" som verkar för kapacitetsbyggande av det civila
samhället. EU-kommissionen har också medfinansierat ett projekt mot handel
med barn genom en enskild organisation vid namn "Alisei". Frankrike ger stöd
till utbildning när det gäller mänskliga rättigheter för säkerhetsstyrkorna och
inom rättsväsendet.