Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Gabon 2005 1. Sammanfattning av läget rörande de mänskliga rättigheterna Gabon har varit relativt politiskt stabilt sedan självständigheten. Landet domineras av president Omar Bongo som suttit vid makten sedan år 1967. Maktstrukturen har byggt på en balans mellan etniska grupper och ett nätverk av personer som är lojala mot presidenten. Senaste presidentvalet ägde rum den 27 november 2005. Den sittande presidenten Omar Bongo fick då uppemot 80 procent av rösterna, valdeltagandet uppskattas dock ha varit lågt. Landets opposition är relativt frispråkig, men inte tillräckligt välorganiserad för att utgöra ett hot mot den sittande presidenten. Gabons författning garanterar formellt de fri- och rättigheter som man finner i demokratiska samhällen. Respekten för dessa fri- och rättigheter är dock i praktiken begränsad. Landets säkerhetsstyrkor fortsätter att, med straffrihet, begå övergrepp, dock i mindre omfattning än tidigare. Ett antal institutionella reformer har genomförts för att förbättra situationen, bland vilka kan nämnas inrättandet av ett departement för mänskliga rättigheter. Departementet har nyligen publicerat en första vitbok för mänskliga rättigheter i Gabon. President Bongo skrev förordet till denna vitbok, där han själv pekar på brister i efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Gabon. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter Gabon har ratificerat följande av de centrala konventionerna på de mänskliga rättigheternas område: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) dock inte de två fakultativa tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och dödsstraffet - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD) 2 - Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) samt det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt - Konventionen mot tortyr (CAT) men inte dess fakultativa tilläggsprotokoll om förebyggande av tortyr - Konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt undertecknat de två fakultativa tilläggsprotokollen om barn i väpnade konflikter respektive handel med barn, barnprostitution och barnpornografi - Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC). - Flyktingkonventionen - Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter Gabon har endast sporadiskt rapporterat till konventionskommittéerna. 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Vitboken för mänskliga rättigheter konstaterar att försvinnanden har skett utan att någon förklaring har kunnat uppges. Detta utgör emellertid ingen systematisk strategi hos regeringen för att göra sig av med sina politiska motståndare. Av statsmakten sanktionerade politiska mord eller avrättningar har inte rapporterats. Författningen förbjuder tortyr och grym eller omänsklig behandling. Detta förbud verkar i huvudsak respekteras av statsmakten. Polisen och säkerhetsstyrkorna uppges dock ibland tillgripa våld för att framtvinga bekännelser. Förhållandena i landets fängelser är undermåliga, framförallt när det gäller hygien, tillgång till läkarvård och mediciner samt livsmedel. 4. Dödsstraff Dödsstraff är tillåtet, men har inte utdömts sedan år 1982. President Bongo uppges personligen motsätta sig dödsstraff. 5. Rättssäkerhet Domstolarna är självständiga enligt författningen men manipuleras ofta av statsapparaten. Domstolarna är underbemannade och de rättsliga förfarandena drar ut på tiden. Presidenten kan både utse och avskeda domare. Likhet inför lagen är garanterad i författningen. Den utbredda korruptionen inom rättsväsendet har dock negativa konsekvenser för det praktiska genomförandet av principen om allas likhet inför lagen. 6. Personlig frihet Författningen innehåller förbud mot övervakning av enskilda personer, husrannsakningar, censur av post och avlyssning av telefonsamtal utan bemyndigande från domstol. Detta respekteras inte alltid av myndigheterna. Godtyckliga gripanden och häktningar kan förekomma. Lagen föreskriver att 3 en anhållen person skall ställas inför häktningsdomare inom 48 timmar efter gripandet, men så sker sällan. Minderåriga är särskilt utsatta och behandlas ofta än mer godtyckligt. Det finns inga rapporter om politiska fångar. Reserestriktioner förekommer för gifta kvinnor som avkrävs sin makes godkännande vid utrikesresor, även om dessa restriktioner inte alltid tillämpas i praktiken. Rörelsefriheten begränsas ibland av att polis och militär sätter upp vägspärrar för att utkräva mutor. Rapporter gör gällande att utfärdandet av pass kan ta lång tid. 7. Straffrihet Straffrihetskulturen är utbredd när det gäller övergrepp som begås av medlemmar av säkerhetsstyrkorna eller andra myndighetspersoner. 8. Yttrande- och mediafrihet Författningen garanterar press- och yttrandefrihet. Det finns ett tiotal privatägda tidskrifter samt även privatägda radio- och TV-kanaler. Utländska tidningar får säljas utan hinder. Kritik mot regeringen samt presidenten förekommer i statsägda media, även om regeringen ingriper genom utgivningsförbud om man anser att åsikterna är alltför tillspetsade. Det förekommer också rapportering om att journalister har blivit trakasserade och hotade av ministrar efter att ha uttryckt kritik mot regeringen. Inga restriktioner råder för internettrafik. Församlings- och religionsfrihet är föreskrivet i författningen men efterlevs inte alltid i praktiken. 9. De politiska institutionerna De politiska institutionerna i landet är starkt kontrollerade av presidenten och regeringspartiet Parti Démocratique Gabonaise (PDG). Under år 2003 förekom uppgifter om att säkerhetsstyrkor arresterat medlemmar ur olika mindre oppositionsgrupper. Presidenten väljs i direkta val för en period av sju år. I juli år 2003 genomfördes en ändring av landets författning. Ändringen möjliggör bland annat för en sittande president att kandidera till fler än två presidentperioder om sju år vardera. Senaste presidentvalet hölls den 27 november 2005. Den sittande presidenten Omar Bongo fick då uppemot 80 procent av rösterna, valdeltagandet uppskattas dock ha varit lågt. Nationalförsamlingen väljs i direkta val, och senaten i indirekta. 4 Premiärministern utses av presidenten. Det finns inga restriktioner för kvinnors deltagande i det politiska livet, men 2004 var endast 11 av parlamentets 120 medlemmar kvinnor och 5 av 43 ministrar. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Tvångsarbete är förbjudet men förekommer i hemmen liksom inom jordbruket. Arbete är förbjudet för barn under 16 år, men överträdelser är vanliga, speciellt bland barn till invandrare. Lagen om arbetsrätt reglerar arbetsförhållanden och föreskriver en rad rättigheter för arbetstagaren, bland annat rätten till en minimilön på 77 USD per månad. Arbetslösheten är högre bland kvinnor än bland män. Facklig verksamhet, kollektiva förhandlingar och strejker tillåts. Mot bakgrund av ett stort antal strejker under de senaste åren har presidenten slutit ett avtal om strejkstillestånd med fackförbunden, vilket innebär att flertalet fackförbund lovar att inte strejka under en treårsperiod i utbyte mot att regeringen tillmötesgår fackförbunden på diverse områden. Gabon har ratificerat sju av ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter: - Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konvention nr 87 och nr 98). - Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 100 och nr 111). - Förbud mot tvångsarbete (konvention nr 29 och 105). - Förbud mot barnarbete (konvention nr 182). 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Den förväntade livslängden är 57 år. Barnadödligheten är hög, vilket beror på en kvalitetsförsämring när det gäller den hälsovård och de mediciner som finns att tillgå. 12. Rätten till utbildning Gabon har en relativt god utbildningsstandard. En del av Gabons oljeintäkter har använts till att bygga skolor och att betala lärarlöner, även på landsbygden. Utbildning är obligatorisk upp till 16 års ålder, men i praktiken är mindre än 50 procent av barnen i grundskoleålder inskrivna. Av befolkningen uppges 64 procent av kvinnorna och 78 procent av männen vara läskunniga. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard BNP/capita i Gabon uppgår till 4 550 USD. En mycket ojämn inkomstfördelning innebär dock att majoriteten av Gabons befolkning lever i fattigdom. Särskilt allvarlig är situationen på landsbygden. 5 OLIKA GRUPPERS SITUATION 14. Kvinnans ställning Författningen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män, men i praktiken är kvinnans ställning svag. 2004 var 11 av 120 parlamentariker och fem av 43 ministrar kvinnor. Ojämlikheten är djupt rotad i familjestrukturen, vilket ger återklang i resten av samhället. Hustrumisshandel är vanligt förekommande, särskilt på landsbygden. Månggifte är tillåtet och utbrett. De fruar som redan finns i äktenskapet har ingen rätt att uttrycka sin åsikt härvidlag. Könsstympning är inte förbjuden i lag, men praktiseras inte på gabonesiska flickor. Däremot förekommer könsstympning bland flyktingar och immigranter från de delar av Afrika där denna sedvänja är utbredd. Människohandel är ett allvarligt problem i Gabon. Framförallt flickor från Västafrika används som arbetskraft i den informella sektorn. Sexuellt utnyttjande är vanligt förekommande. Trots detta finns ingen lagstiftning som förbjuder människohandel i Gabon och regeringen har generellt förhållit sig passiv till problemet. Ett samarbete har dock inletts med EU och UNICEF för att bekämpa människohandeln. 15. Barnets rättigheter Gabon har anslutit sig till barnkonventionen, vilket dock inte nämnvärt har påverkat landets lagstiftning på området. FN:s kommitté för barnets rättigheter konstaterar att landets ekonomiska situation samt brist på kvalificerad personal har en negativ inverkan på landets möjligheter att implementera konventionen. Existerande lagar och sedvänjor är inte heller alltid förenliga med barnkonventionens stadgar. Barnen, i synnerhet de som kommer från fattigare förhållanden, blir ofta utnyttjade i både ekonomiska och sexuella syften. 16. Etniska och religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera Gabons befolkning på en miljon invånare är uppdelad i ett antal etniska grupper, varav fyra stycken är dominerande. Presidenten har försökt balansera inflytandet mellan dem, även om hans egen grupp, bateke, är överrepresenterad inom armén och säkerhetsorganen. Myndigheterna intar en restriktiv hållning mot de 150 000 utländska medborgarna i landet. Pygmébefolkningen har formellt samma rättigheter som den övriga befolkningen men lever i praktiken under svåra omständigheter och utanför de formella ekonomiska och politiska sektorerna. Från regeringen görs lite för att förbättra deras villkor och inflytande. 6 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Någon vederhäftig information om situationen för homo-, bi- eller transsexuella personer i Gabon har inte funnits att tillgå. Landets kultur är dock föga tillåtande när det gäller homo- bi- eller transsexualitet. 18. Flyktingars rättigheter Gabon har framför allt tagit emot flyktingar från Republiken Kongo och från Västafrika. Landet har ratificerat 1951 års flyktingkonvention, men UNHCR, som i praktiken har ansvar för att bistå flyktingarna tillsammans med andra internationella organisationer, uppger att de får in flera rapporter varje dag om trakasserier av flyktingar utförda av säkerhetsstyrkorna. Det finns också rapportering om unga flickor som blivit våldtagna. 19. Funktionshindrades rättigheter Det finns inga lagar som diskriminerar personer med funktionshinder, men inte heller regler som skyddar dem. Det leder till att de funktionshindrade har svårt att få del av landets begränsade resurser. De funktionshindrade är socialt diskriminerade och har svårt att få adekvat vård samt hitta ett arbete. ÖVRIGT 20. Oberoende organisationer Oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter tillåts att verka i landet. De lokala organisationerna anses dock inte helt oberoende. 21. Fältverksamhet eller rådgivning rörande mänskliga rättigheter Det finns en politisk dialog mellan Gabons regering och EU. Dialogen inkluderar även mänskliga rättigheter. EU-kommissionen har gett stöd till demokratisering via en organisation vid namn "Acteurs Non Etatiques" som verkar för kapacitetsbyggande av det civila samhället. EU-kommissionen har också medfinansierat ett projekt mot handel med barn genom en enskild organisation vid namn "Alisei". Frankrike ger stöd till utbildning när det gäller mänskliga rättigheter för säkerhetsstyrkorna och inom rättsväsendet.