1
Norrbottens Skärgårdsfiskares förening
c/o Bertil Bodlund
Ryssbält 126 B
952 91 Kalix
0923-280 00
2011-03-14
Landsbygdsdepartementet
103 33 Stockholm
Slutbetänkande av Fiskelagsutredningen (Jo2007:03): Med fiskevården i fokus - en ny
fiskevårdslag (SOU 2010:42); (Jo2010/1941)
Norrbottens Skärgårdsfiskares förening, som representerar husbehovsfisket, får med
anledning av översänd remiss anföra följande och anser det vara nödvändigt att inledningsvis
efter sammanfattningen beskriva detta fiske och därmed dess ”själ”:
1. Sammanfattning
Husbehovsfisket innebär ett fiske för rekreation och för fångst av fisk i huvudsak för
egen konsumtion. Visst överskott kan dock uppkomma, varvid möjlighet finns att
avyttra fisk. Detta är helt i överensstämmelse med att utveckla och förse ”Matlandet
Sverige” med närproducerad fisk i kust- och skärgårdsområden. När det gäller fiske
efter bottenvikskusten har man kommit fram till att det, för levande hamnars
skull, skall vara möjligt att köpa lokalt fångad fisk i 80 % av de traditionella
fiskehamnarna i norrbotten.
Ett utvecklat husbehovsfiske kan starkt bidra till att uppnå miljömålet med en levande
kust och skärgård.
Norrbottens skärgårdsfiskare kräver att Sverige till fullo utnyttjar handlingsutrymmet i
kustremsan ut till 3-4 nautiska mil från kusten. Ett minimikrav är att Sverige här skall
vara suveränt att förvalta okvoterade arter eller arter, som enligt uppgjord
förvaltningsplan nått god beståndsstatus.
I många av våra mindre fiskehamnar finns inte längre någon yrkesfiskare. För att inte
dessa hamnar skall ödeläggas helt under vårt möjliga fiskeår och riskera att omvandlas
till raserade fornlämningar fordras ett aktivt husbehovsfiske hela året. Det är därför
väsentligt att den nya lagen tillåter undantag från 180 meters gränsen på djupare vatten
än 6 m. i varje fall lokalt eller regionalt och att redskapsbegränsningar liknande
nuvarande 3 meters förbudet endast får användas i mindre och särskilt känsliga
områden. Eftersom fiskaren efter kusten endast fiskar på traditionellt kända platser för
varje by/ort är det viktigt att lokal förankring av områden sker. Det är ju fråga om ett
mycket småskaligt och kustnära fiske med kort fiskesäsong på grund av det
geografiska läget.
2
Norrbottens skärgårdsfiskare kräver att det skall vara tillåtet att sälja fisk fångad vid
fritidsfiske inom vattenområdet, där Sverige har nationellt handlingsutrymme. Om
förbud ändå införs måste en konsekvensbedömning göras för att klart belysa relationen
uppnådd nytta/kostnader för kontroll.
Norrbottens skärgårdsfiskare kan acceptera att den som bedriver näringsmässigt fiske
på enskilt vatten skall ingå i ett enhetligt system med fångstrapportering och krav på
F-skatt. Organisationen anser däremot att det är orimligt att för det småskaliga fisket
som sker med stöd av enskild rätt ställa samma krav om registrering i fartygsregister
samt nyanskaffning av ton och KW, som gäller för storskaligt havsfiske. Den nya
nationella fiskevårdslagen föreslås träda i kraft 2012-01-01. Ett alternativ kan vara att
om den nya fiskelagen träder i kraft senare, ge någon enkel form av enkel dispens för
fortsatt försäljning av fisk som fångas med stöd av enskild rätt i redan pågående
verksamhetsform under förutsättning att kraven om skatteregistrering etc. som anges i
förslaget till ny fiskevårdslag är uppfyllda. EU:s kontrollförordning ger uttryckligen
utrymme för den möjligheten.
Norrbottens skärgårdsfiskare tillstyrker att det inrättas s.k. regionala råd.
2. Husbehovsfiskets legitimitet och karaktär
2.1 Bakgrund
Enligt slutbetänkandet tycks syftet med fritidsfisket för de flesta vara rekreation och fångst av
fisk för egen konsumtion. Huvuddelen av de fiskande bedriver fiske enbart med handredskap,
medan ca en femtedel även använder mängdfångande, passiva redskap, t.ex. nät, burar eller
tinor. Mindre än tio procent av de fiskande använder enbart dessa typer av redskap. Vissa
husbehovsfiskare säljer överskott av fångsten upp till ett belopp, som dock ej överstiger de
kostnader man har för sitt fiske, vilket är i överensstämmelse med Skatteverkets regler. Denna
försäljning är idag av mycket stor vikt för den lokala tillgången på närfångad, färsk fisk och
färska skaldjur.
I flera sammanhang har under den senaste tiden framförts av statsmakterna att en satsning bör
göras för ökad företagsamhet på landsbygden, dvs. även i kust- och i skärgårdsområden. En
viktig sysselsättning med betydelsefulla sidoeffekter i dessa områden är det småskaliga kustoch insjöfisket, speciellt i glesbygdsområden. I det småskaliga fisket ingår husbehovsfisket
efter både kvoterade och inte kvoterade arter. Vidare talas det även om en utveckling av
fisketurismen. Ett viktigt miljömål i sammanget är Hav i balans samt levande kust och
skärgård.
2.2 Näringslivet i skärgårdar och kustområden
Näringslivet i skärgårdar och i kustbygder har sedan lång tid tillbaka präglats av småskalighet
och mångsyssleri. Ett småskaligt fiske, ofta som binäring, har sedan länge utgjort ett naturligt
inslag i många skärgårds- och kustbors liv. Fisket var tidigare en näring som bedrevs på
många platser i skärgården och i kustbygden och som bidrog till levande samhällen. Fisket
3
genererade också intäkter till och skapade arbetstillfällen för små lokala företag som servade
fisket med varor och tjänster.
Antalet personer som bedriver fiske i förvärvssyfte och antalet fiskefartyg har minskat under
en lång följd av år. Strukturomvandlingen inom fisket är sannolikt den viktigaste förklaringen
till den stadigvarande minskningen. Denna omvandling har inneburit att fisket alltmer har
kommit att inriktas på ett storskaligt fiske med stora, moderna fiskefartyg, där fisketrycket är
så stort att det endast blir mindre mängder av kommersiella fiskarter, som blir tillgängliga för
det kustnära fisket. Strukturomvandlingen har också medfört att den mest effektiva delen av
fiskeflottan har koncentrerats till ett litet antal större hamnar. Den pågående utvecklingen
inom fiskerinäringen medför att aktiviteterna kring fisket minskar eller upphör helt i många av
landets små fiskehamnar/läger. Detta får då negativa följder inte enbart för fiskerinäringen
utan också inom många andra områden.
2.3 Husbehovsfiskets betydelse och dess effekter
Ökad sysselsättning
Personer som bedriver husbehovsfiske måste köpa varor och tjänster för att kunna bedriva
verksamheten. Det är mycket vanligt att man då anlitar andra små företag som är baserade i
skärgården eller i kustbygden. Det småskaliga fisket genererar därför också arbetstillfällen
inom andra branscher som servar fisket. Det minskande småskaliga fisket har redan föranlett
att små företag som servat fiskerinäringen har tvingats lägga ned sin verksamhet beroende på
ett minskat kundunderlag.
Komplement till det egentliga yrkesfisket
Den mängd fisk av traditionella arter som fångas inom husbehovsfisket utgör en försumbar
mängd vid jämförelse med den mängd som yrkesfisket årligen fångar. Husbehovsfisket kan
inriktas på fiske efter sådana icke kvoterade arter som nu inte fiskas av yrkesfisket eller endast
fiskas i liten omfattning beroende på att lönsamheten inte är tillräckligt hög för att det skulle
vara intressant för en yrkesfiskare att rikta sitt fiske efter sådana arter. Exempel på dessa är
sik, gädda, abborre.
Rekryteringsunderlaget till fiskerinäringen stärks
Åldersstrukturen hos de som är sysselsatta inom den svenska fiskerinäringen inger allvarliga
farhågor för framtiden. Många av de personer som nu bedriver småskaligt fiske med en- och
tvåmansbåtar har börjat sin yrkesbana med att bedriva ett husbehovsfiske redan under
skolåldern. Efterhand som intresset för fiske har ökat har man senare valt att skaffa en större
båt och satsat på att bli yrkesfiskare på heltid. Detta var fullt möjligt före den nya
fiskelagstiftningens införande. De nu gällande redskapsbegränsningarna gör det omöjligt att
bedriva småskaligt fiske för den som inte redan har yrkesfiskelicens eller tillgång till eget
eller hyrt fiskevatten. Yrkesfiske är ett yrke som man som regel inte utbildar sig till enbart
genom studier. Den avgörande faktorn när det gäller yrkesvalet för en blivande yrkesfiskare är
att man på ett naturligt sätt ges tillfälle att komma in i näringen.
Turistnäringen skulle gynnas
4
De små fiskelägena och öarna i skärgården och vid kusten har en särskilt stor dragningskraft
på turisterna. Levande fiskehamnar/läger med genuin miljö och tillgång på färsk fisk är
populära besöksmål. Kulturen i skärgården och vid kusten grundas till stora delar på den
småskaliga och mångsidiga verksamhet, som bedrivs. Turister och sommargäster värdesätter
högt den unika kulturen och miljön, som finns i skärgården och kustbandet. Miljön är i hög
grad präglad av tidigare yrkesverksamheter såsom småskaligt fiske. Från tidigare
verksamheter finns det kvar sjöbodar, gistgårdar och små hamnanläggningar som är typiska
för kust- och skärgårdsmiljön. Underhållet av anordningarna för det småskaliga fisket upphör,
när detta fiske upphör. Till följd härav minskar dessa orters dragningskraft på turismen och
även annan näringsverksamhet påverkas negativt.
Många ser idag turistnäringen som ett sätt att skaffa inkomster och arbetstillfällen till
skärgården. Man inrättar nya verksamheter såsom bl.a. vandrarhem i byggnader, som har stått
tomma en längre tid. De turister som söker sig till skärgården begär en viss grad av service.
Sådan service kan vara att få följa med någon husbehovsfiskare ut på en fisketur eller att
kanske få delta i någon organiserad fisketur. Det finns stora möjligheter till samverkan mellan
olika aktörer i turistnäringen. Ett exempel på samverkan är att logidelen i en vistelse
tillhandahålls av någon aktör, medan en annan tillhandahåller aktiviteter såsom turistfiske.
Tillgången till fisk för konsumenterna
Det är numera helt omöjligt att köpa färsk eller rökt fisk på många håll vid kusten och i
skärgårdarna beroende på att fisket helt har upphört på många platser. Fiskets uppgift är att
tillgodose marknadens behov av fisk av bra kvalitet. Den som är bosatt i skärgården eller vid
kusten och som inte fiskar själv uppfattar det som en självklarhet att man ändock skall ha
tillgång till ett varierat utbud av fisk. Turister och sommargäster anser att det är en
självklarhet att de skall kunna köpa färsk eller rökt fisk trots att fiskaffärer och fiskbilar endast
undantagsvis förekommer i skärgården eller i kustbygden. Ett småskaligt fiske inkl.
husbehovsfiske här ger goda möjligheter för närboende att köpa färsk fisk. Detta är helt i
överensstämmelse med att utveckla och förse ”Matlandet Sverige” med närproducerad
fisk/skaldjur.
Underlaget för bedömning av utvecklingen av de kustnära bestånden av fisk skulle förbättras
Flera av de arter av fisk som finns i skärgården och i de kustnära vattnen är idag inte föremål
för något yrkesmässigt fiske på grund av strukturförändringen inom fiskerinäringen. Den
bristande lönsamheten i yrkesfiske riktat mot sådana arter har också varit av avgörande
betydelse för de minskade fiskeansträngningarna. Ett bibehållet fiske efter dessa arter skulle
medföra att fångster loggboksrapporterades och denna rapportering skulle då kunna tjäna som
underlag för bedömning av bl. a. beståndens storlek.
Kulturen
Det småskaliga fisket är en viktig bärare av kulturarvet i skärgården och vid kusten eftersom
bl. a. fisket har bidragit till att forma den kultur som man förknippar med livet i kust- och
skärgårdssamhällena. Denna kultur lyfts alltmer fram i olika sammanhang såsom bl. a. när det
gäller turismen. Det som idag anses vara av kulturhistoriskt värde i skärgården och i
kustbygden har formats av mänskliga aktiviteter såsom bl. a småskaligt fiske Det minskande
småskaliga fisket har redan medfört att små fiskehamnar håller på att förfalla eftersom det
5
naturliga inslaget, nämligen fisket, har upphört bl. a till följd av den nya fiskelagens
bestämmelser om yrkesfiskelicens. Det finns därför en stor risk att också sjöbodar och
gistgårdar får skatta åt förgängelsen. Idag koncentreras allt mer till de större hamnarna. Läget
blir därför svårt för många av våra små fiskehamnar, som visserligen är fyllda av aktiviteter
under sommaren, men som är tämligen öde resten av året och därför hotas av förfall när
underhållet eftersätts. Ett levande fiske året om står i samklang med miljömålet om levande
kust- och skärgård.
3. Det nationella handlingsutrymmet
Slutbetänkandet ger en god bild av det nationella handlingsutrymmet. Sverige har nationellt
handlingsutrymme att förvalta fisket för kustremsor upp till 3 eller 4 nautiska mil från kusten.
Här kan Sverige bestämma utan samråd så länge det inte strider mot den gemensamma
fiskeripolitiken. Norrbottens skärgårdsfiskare kräver att Sverige utnyttjar handlingsutrymmet i
detta område till fullo och att det inte berörs av EU:s klåfingrighet. Ett minimikrav är att
Sverige här skall vara suveränt att förvalta okvoterade arter eller arter, som enligt uppgjord
förvaltningsplan nått god beståndsstatus.
När det gäller norrbottenskusten har man kommit fram till att det, för levande hamnars
skull, ska vara möjligt att köpa lokalt fångad fisk i 80 % av de traditionella fiskehamnarna i
Norrbotten. Detta kräver då att det också sker en tillförsel av fisk till marknaden från
fritidsfisket. För att husbehovsfiskare ska ha möjlighet att kunna bedriva denna försäljning är
det nödvändigt att det är tillåtet att kunna sälja fritidsfångad fisk.
4. Redskapsbegränsningar
Förslaget till lagtext vad gäller antalet redskap vid fritidsfiske är följande.
”10 §. Den som är medborgare i eller har hemvist i Sverige eller annan stat inom Europeiska
unionen får fritidsfiska på allmänt vatten med nät, långrev, ryssja, bur eller håv. Endast sex
redskap får användas.
Nätens sammanlagda längd får inte överstiga 180 meter och långrev får vara försedd med
högst 100 krokar.”
I avsnitt 9.1.6 om redskapsbegränsningar på sid 491 anser Norrbottens skärgårdsfiskare att
den näst sista meningen skall lyda: ” Antalet skall kunna begränsas eller utökas med hänsyn
till beståndssituationen”. Organisationen har vid åtskilliga tillfällen fått uppleva hur
begränsningar skett av fiskevårdsskäl, men sedan när beståndssituationen förbättrats har ingen
ändring skett på grund av trögheter i systemet, vilka ej gått att påverka. Inom yrkesfisket
anpassas uttaget av fisk kontinuerligt efter beståndssituationen.
Det är helt acceptabelt att redskapsbegränsningar finns, men de ska då vara
beståndsmotiverade och likhetsprincipen skall följas vilket är vettigare än de som
tillkommit under de senaste 15 åren. Att inte våldsamma protester framkommit sedan
fiskelagen 1994 beror snarast på att husbehovsfiskarna inte varit organiserade och därmed
blivit tvungna att finna sig i situationen. När det gäller begränsningar i fångst och fångstarter
6
bör de regleras till områden eller tidsbegränsade föreskrifter och inte i lag, detta eftersom
tillgången varierar. Trots att norrbottensfiskarna vid flera tillfällen under utredningens gång
framhållit att bestånden i havet utan vidare tål större antal nät än 6 st. vid husbehovsfiske
utanför 6- meters kurvan har detta förslag inte vunnit gehör. Organisationen önskar således att
få fiska med större sammanlagd garnlängd än 180 meter utanför nämnda djupkurva i varje fall
lokalt. I många av våra mindre fiskehamnar finns inte längre någon yrkesfiskare . För att inte
dessa hamnar skall ligga öde under halva året och riskera att omvandlas till marinor fordras ett
aktivt husbehovsfiske hela året. Det är därför väsentligt att den nya lagen tillåter undantag
från 180 meters gränsen på djupare vatten än 6 meter i varje fall lokalt eller regionalt. Det är
ju fråga om ett mycket småskaligt och kustnära fiske.
4.1.1 Förslaget
Av Fiskelagsutredningens avsnitt 9.1.6 ”Redskapsbegränsningen för fritidsfiske på allmänt
vatten” framgår att utredaren i ett mycket sent läge anser att begränsningen om 14
hummertinor måste övervägas särskilt. Hänvisning görs till Fiskeriverkets rapport
”Småskaligt kustfiske, Regeringsuppdrag att bedriva det småskaliga kustfisket i Sverige samt
föreslå hur detta fiske kan förstärkas”. Rapporten överlämnades till Jordbruksdepartement i
mars 2010. Verket har angett att det är ett problem för yrkesfisket att fritidsfisket efter
hummer är så omfattande och som åtgärdsförslag har föreslagits att antalet tinor begränsas
från 14 till exempelvis sex för fritidsfisket. I förslaget till lagtext i 10 § anges att endast sex
burar får användas, en minskning med ca 57 %. Detta förslag innebär en ökad miljöbelastning
i och med att fler fisketurer kommer att göras. Ett annat förslag i Fiskeriverkets rapport om
det småskaliga kustfisket är att starttiden för hummerpremiären flyttas till längre fram på
hösten. Detta förslag, anser verket, skulle sannolikt minska antalet fritidsfiskare. Den
ovannämnda rapporten har kritiserats vad gäller bristen på transparens från olika kategorier
fiskande.
4.1.2 Fiskeriverkets förslag 2002
Enligt avsnitt 5.6.2 ”Redskapsbegränsningar” i utredningen har Fiskeriverket i en skrivelse till
Jordbruksdepartementet, Jo2002/1491, sammanfattat vissa tidigare föreslagna
författningsförändringar bl.a. vad gäller hummerfiske. Verket skriver där att man arbetar med
olika åtgärder för att främja utvecklingen av ett lönsamt yrkesmässigt yrkesfiske och anser att
antalet hummertinor borde begränsas till 10 stycken. Fiskeriverket anger att en grov
uppskattning från en enkätundersökning som utfördes av Fiskeriverket år 1995 visar att 160
licensierade och 7 000 icke licensierade fiskare deltog i hummerfisket detta år. De
licensierade fiskarna landade då drygt 30 ton medan de icke licensierade landade omkring
150 ton. Det det här är fråga om 15 år gamla uppgifter, men senare lika osäkra uppgifter finns
att tillgå. I Fiskeriverkets rapport ”Fritidsfiske och fritidsfiskebaserad verksamhet” redovisas
nämligen fångstuppgifter från 2006. Av tabeller, vilka utvisar fritidsfiskets fångster i
Skagerrak resp. Kattegatt, framgår att fångsten av hummer med mängdfångande redskap
uppgick till 77 resp. 2 ton, dvs. totalt 79 ton. Yrkesfisktes fångst av hummer uppgick år 2009
till 22 ton i dessa områden. SKIFO ställer sig starkt kritisk även till dessa uppgifter.
7
Norrbottens skärgårdsfiskare ställer sig också tvivlande till de uppgifter som framförs i
rapporten. Vad gäller antalet fiskande i kusten samt uttaget av fångst som enligt vår egen
kartering grovt överskattats.
Vår och hösten är sedan urminnes den viktigaste tiden för husbehovsfisket efter
norrlandskusten efter en lång vinter med islagda vatten. Vårfisket kan närmast betecknas som
en kulturyttring. Den kustnära befolkningen ser varje vår fram emot att efter olika
förberedande moment få ägna sig åt sikfisket, vilket upplevelsemässigt kan jämföras med
älgjakten.
Norrbottenskusten drabbas fortfarande av förbud mot fiske med nät innanför 3 meterskurvan
på sjökortet. Förbudet tillkom eftersom man ville skydda havsöringen som kunde ingå som
bifångst. Redan något år före förbudets inträde 2006 såg vi en begynnande ökning av öring
och idag kan vi se att inte sen 1950- talet har det funnits så mycket öring i vår skärgård. Något
samband med förbudet kan inte visas.
Fiskeförbudet innebär också att fiskerättsägaren fråntagits sin grundlagsrätt att idka sin näring
på som vi ser det ett otillbörligt sätt. Det visar att tjänstemän inom fiskemyndigheten och
länsstyrelsen kan fatta beslut som överskrider den mening som fiskelagsutredningen avsett.
En ny fiskelag bör därför vara klar och omöjliggöra enskilda intressen.
5. Försäljningsförbudet
Arbetet med att undanta kustnära fiske efter okvoterade arter pågår för närvarande i
fiskeriutskottet i Europaparlamentet i samband med reformen av den gemensamma
fiskeripolitiken som skall vara klar våren 2011. Grunden för gemenskapens fiskeripolitik är
att samförvalta arter och fisken av gemensamt intresse. De kustnära arterna är ju av enskilt
intresse och inget som behöver behandlas internationellt.
Husbehovsfiskets samlade, behållna fångster uppgår per år till sammanlagt ca 7 000 ton, dvs.
3 000 mindre än sportfiskets (enligt Fiskeriverkets rapport Fritidsfiske och fritidsfiskebaserad
verksamhet). Dagens husbehovsfiske utgör inget hot mot något enda fiskbestånd. Fisket sker i
de flesta fall efter okvoterade arter, mestadels av ringa intresse för yrkesfisket. Det ligger
vidare utanför EU:s domvärjo att idag föreslå bestämmelser om sådana kustnära arter som,
t.ex. sik, abborre, gädda, flundra och skaldjur som hummer och krabba. Husbehovsfiskets
fångster 2006 för fiskarterna var 741 ton, 1058 ton, 997 ton resp. 373 ton plattfisk.
Departementschefen har relativt nyligen gjort uttalandet att fritidsfiskets fångster är så små att
de inte skulle behöva rapporteras.
För husbehovsfiskaren är fisket en avkopplande hobby. Enligt skattelagstiftningen gäller att
om man har överskott på sin hobbyverksamhet, t.ex. fiske, skall man betala skatt för det.
Praxis bland husbehovsfiskare är att man har rätt att sälja fisk upp till det belopp, som man
har kostnader för, t.ex. inköp av redskap, underhåll av båt m.m. Det bör erinras om att vad
gäller inkomst vid plockning av vilt växande bär, svampar och kottar får man endast göra
avdrag för den del av utgifterna, som överstiger skattefritt belopp, 12 500 kr. I Norge finns det
en omsättningsbegränsning för fritidsfisket, vilket innebär att allmänheten får sälja en liten del
av fångsten. Omsättningen får dock uppgå till högst 50 000 kr om året.
8
Man kan starkt misstänka att övervakning och kontroll av saluförbudet kommer att väcka ett
löjes skimmer, där bevakningspersonal skall jag ”jaga syndare” till en hög kostnad. Man kan
mycket väl tänka sig en situation, där en fritidsfiskare kommer i land med sin fångst och det
på kajen möter upp någon som får del av fångsten. Betalning kan då mycket lätt ordnas vid ett
senare tillfälle utan insyn från andra. Hur ska detta kontrolleras? I Danmark har man redan
infört förbud mot försäljning av fisk som är fångad i fritidsfiske men detta hindrar inte att
försäljningen pågår fortfarande eftersom det finns en traditionsenlig och stor efterfrågan på
nyfångad fisk. Både säljare och köpare har i Danmark anpassat sig till saluförbudet och
försäljningen har därför tagit nya former för att förhindra insyn från kontrollmyndigheterna.
Följande exempel får belysa hur nitisk kontroll kan gå till:
Vi tänker oss en person som vid fritidsfiske har lyckats fånga 12 sikar. Han har
för avsikt att använda hälften till middag samma dag, medan resten skall läggas i
frysen för kommande behov. Under tiden som han rensar fisken kommer grannen
som inte fiskar själv men gärna vill ha sikar. Grannen frågar därför om han inte
kan få köpa några sikar men den laglydige fritidsfiskaren svarar att han inte får
sälja eftersom sikarna härrör från fritidsfiske i havet. Grannen tycker att fiskaren
inte är riktigt klok i huvudet och fortsätter att tjata om hur gott det skulle vara
med sik. Saken slutar med att fiskaren ger grannen sikarna som gåva. Senare
under dagen när fiskaren inte är hemma återvänder grannen med lite egenhändigt
odlad nypotatis som han, eftersom han ”vill göra rätt för sig” överlämnar till
fiskarens hustru som tillagar sikarna tillsammans med grannens potatis. Gåvan i
detta fall utgör ett vederlag för sikarna. Vederlaget är att jämställa med kontant
betalning. Av någon anledning har ”en vän av ordning” fått vetskap om
”affären” och kontaktar rättsvårdande myndighet. Den otillåtna byteshandeln är,
vid saluförbud, ett brott mot fiskelagen och det finns fängelse i straffskalan. Man
kan ju då rent teoretiskt tänka sig att polis dyker upp för att säkra bevis i form av
sikben och potatisskal från soptunnorna.
En beräkning av vad avsaluförbudet kommer att kosta bevakningsmässigt har inte gjorts. Det
bör göras en grundlig analys och redovisning av relationen kostnad/uppnådd nytta. Det bör
nämnas att enligt ovannämnda rapport från Fiskeriverket uppgick antalet fritidsfiskare som
fiskade i havet 2006 till nästan 500 000 personer, vilka fiskade vid drygt 6 miljoner tillfällen.
Om endast 0.5 % av dessa (30 000) skulle inspekteras till en kostnad av tentativt 500 kr per
tillfälle blir kostnaden 15 miljoner kr av skattemedel. Den finns utan tvekan många fler och
betydligt angelägnare objekt att satsa skattemedel på.
En viktig fråga är den diskriminerande effekt som saluförbudet innebär. Man kan tänka sig två
fritidsfiskande grannar nära kusten, där en av dem fiskar i havet, medan den andre fiskar i en
näraliggande sjö, där saluförbud inte råder.
Enligt skärgårdsfiskarna skall undantag från saluförbudet i första hand göras för fångster av
icke kvoterade arter på vatten, där Sverige har nationellt handlingsutrymme, dvs. i kustremsan
ut till 3-4 nautiska mil från kusten. Ett försäljningsförbud här kommer enligt norrbottens
skärgårdsfiskare att uppfattas av många som ett påtagligt uttryck för EU:s klåfingrighet.
9
Fångster av arter, som omfattas av förvaltningsplaner, utgör en annan fråga. Det kan i det
sammanhanget vara mycket lämpligt att samråda med andra stater, t.ex. länderna runt
Östersjön.
6. Fiske på enskilt vatten
6.1 Näringsmässigt fiske.
Fiske som bedrivs med stöd av enskild rätt på vatten som tillhör jordbruksfastighet är att
betrakta som commercial fishery i enlighet med vad som anges i Council Regulation (EC) No
1224/2009. Försäljning av fisk som är fångad i commercial fishery är tillåten enligt
kontrollförordningen. Däremot är det enligt förordningen inte tillåtet att sälja fisk som är
fångad i recreational fisheries som definieras som ”non-commercial fishing activities
exploiting marine living aquatic rescources for recreation, tourism or sport”.
Enligt svensk lagstiftning indelas det svenska havsområdet in i enskilt och allmänt vatten. I
normalfallet når enskilt vatten ut till ett avstånd av 300 meter från stranden, eller de yttre
öarna. Det enskilda vattnet tillhör oftast jordbruksfastigheter som skattemässigt betraktas som
näringsfastigheter och fastighetsägaren har rätt att använda det enskilda vattnet för
näringsverksamhet såsom fiske och jakt. Fiskevattenägaren får idag använda en obegränsad
mängd redskap vid fiske på det enskilda vattnet inklusive fasta fiskeredskap. Det enskilda
vattnet som tillhör en jordbruksfastighet är en resurs för produktion av varor och tjänster på
samma sätt som jordbruksmarken och skogen är resurser som kan generera intäkter i
verksamheten.
Enskild fiskerätt är en grundlagsskyddad egendom som innebär rätt att utnyttja och förfoga
över fisket. Rätten till fiske är värdehöjande för en fastighet. Ett förbud mot att använda en
fastighet för fiske för avsalu medför att värdet på fastigheten minskar och fastighetsägaren
lider då en ekonomisk skada. Inskränkningar i rätten att förfoga över fisket kan göras om det
är betingat av fiskevårdsskäl.
När det bedrivs en näringsverksamhet på fastigheten gäller skyldigheten att vara
skatteregistrerad. Verksamheten ska redovisas i inkomstdeklaration och även vara registrerad
för mervärdesskatt. Utövaren ska ha F- eller FA-skatt. Redovisningsskyldigheten för
mervärdesskatt gäller från ”första kronan”.
Om det sker en försäljning av fiskfångster från fiske på fastigheten, är fisket en integrerad del
av verksamheten. Man utnyttjar ett av fastighetens produktionsmedel för att skapa inkomster.
Det får inte ställas upp inkomstkrav som saknar stöd i kontrollförordningen. Fiske för avsalu
med stöd av enskild rätt är en mycket bra bas för att utveckla och bedriva fisketurism som då
också utgör ett av verksamhetens ben.
Den nya nationella fiskevårdslagen föreslås träda i kraft 2012-01-01. Det är rimligt att
saluförbudet enligt EU:s kontrollförordning får träda i kraft vid samma tidpunkt. Ett alternativ
kan vara att före det att den nya fiskelagen träder i kraft, ge någon enkel form av dispens för
fortsatt försäljning av fisk som fångas yrkesmässigt med stöd av enskild rätt i redan pågående
verksamhet under förutsättning att kraven om skatteregistrering etc. som anges i förslaget till
ny fiskevårdslag är uppfyllda. EU:s kontrollförordning ger uttryckligen utrymme för den
möjligheten.
10
Under våren har emellertid Fiskeriverket i någon mån föregripit den föreslagna lagstiftningen
och avser att från 1 april 2011 införa regler kring ett avsaluförbud med hänvisning till EU:s
kontrollförordning. Enligt signaler från Fiskeriverket, när detta skrivs, ska kravet för att få
sälja fisk med stöd av enskild rätt vara att fiskaren har fartygstillstånd, i kombination med att
man köper bruttotonnage och kvot för motorstyrka.
En enkel beräkning visar att kostnaderna, även för mycket små båtar och småskaligt fiske
uppgår till tiotusentals kronor vilket kan motsvara en hel årsomsättning från binäringsfiske i
ett skärgårdsföretag.
Norrbottens skärgårdsfiskare har inget emot principen att även småskaliga fiskare som fiskar
med stöd av enskild rätt ingår i en enhetlig modell med fångstrapportering och krav på Fskatt. Däremot är det orimligt att ställa samma krav om fartygsregister, tonnage- och KWkostnader för småskaliga skärgårdsfiskare som man ställer på storskaligt havsfiske.
År 2010 gjorde Fiskeriverket en omfattande utredning om småskaligt kustfiske och hur det
kan förstärkas. Med ett enda penndrag blir utredningen och dess intentioner totalt bortkastade
om man sätter en så hög tröskel för inträdet till näringsfiske med rätt att sälja fisken. Vi anser
att det måste skapas ett förenklat mellanrum för det småskaliga fisket som sker med stöd av
enskild rätt, där man undviker de värsta nackdelarna med det nya systemet och möjliggör
fortsatt nyttjande av produktionsmedlet den enskilda fiskerätten. Den nya nationella
fiskevårdslagen föreslås träda i kraft 2012-01-01. Ett alternativ kan vara att om den nya
fiskelagen träder i kraft senare, ge någon enkel form av dispens för fortsatt försäljning av fisk
som fångas med stöd av enskild rätt i redan pågående verksamhetsform under förutsättning att
kraven om skatteregistrering etc. som anges i förslaget till ny fiskevårdslag är uppfyllda. EU:s
kontrollförordning ger uttryckligen utrymme för den möjligheten.
6.2 Fritidsfisket med stöd av enskild rätt
Husbehovsfiskets samlade, behållna fångster uppgår per år till sammanlagt ca 7 000 ton, dvs.
3 000 mindre än sportfiskets enligt Fiskeriverkets rapport ”Fritidsfiske och fritidsfiskebaserad
verksamhet”. Endast en liten del av husbehovsfiskets fångster tas med stöd av enskild rätt.
Dagens husbehovsfiske utgör inte något hot mot något enda fiskbestånd. Fisket sker dessutom
i de flesta fall efter okvoterade arter. Det ligger idag också utanför EU:s kompetens att föreslå
bestämmelser om sådana kustnära arter som, t.ex. sik, abborre, gädda, lake.
Inom EU har man väckt frågan om registrering av fritidsfiskets fångster. Fångsterna i det fiske
som sker med stöd av enskild rätt, men utan stöd av yrkesfiskelicens, är av obetydlig
omfattning jämfört med fritidsfiskets och det licensierade yrkesfiskets totala fångster.
Införandet av ett förbud mot avsalu för fritidsfisket är inte betingat av fiskevårdsskäl.
7. Utbildning
11
Ett kunskapskrav föreslås införas för yrkesfiskare. Innebörden ska vara att den som bedriver
yrkesmässigt fiske ska ha genomgått utbildning om det akvatiska ekosystemet. Norrbottens
skärgårdsfiskare anser att det måste finnas stora möjligheter att få dispens, eftersom många
fiskare redan under sitt fiske, som kanske bedrivits i åratal, redan förvärvat mycket stora
kunskaper om den akvatiska miljön.
8. Regionala råd
Norrbottens skärgårdsfiskare tillstyrker att det till den förvaltande myndigheten knyts
regionala råd med representanter från berörda myndigheter och intresseorganisationer. Sådana
råd kommer att ha som en viktig arbetsuppgift att gå igenom alla bestämmelser i det s.k.
frifisket.
Bertil Bodlund
Ordf. i Norrbottens Skärgårdsfiskares förening.
