Varje människa har rätt att bestämma över sig själv

14
Postadress: Mänskligt, Corren, 581 89 Linköping · fax 013-28 03 24 · Skicka familjenotiser och minnesord till [email protected]. Reportageförslag till [email protected]
Mänskligt
Corren
måndag 30 augusti 2010
REDIGERING: anna ahnér
Linda H
Axelsson
Eia Persson
Familjeredaktör
013-28 01 91
Mänskligtredaktör
013-28 03 57
i Annonser: För födelse-, förlovnings-, vigsel- eller tackannons ring 013-28 03 00 eller våra ortskontor · Mejl: [email protected]
Artikel
väckte
reaktioner
Läsarkommentar:
”Intressant att läsa i Corren (23/8)
om vad som kan ske när en av parterna
blir dement, om Gunilla och Bertil som
har bestämt att om en av dem drabbas
av en allvarlig demenssjukdom så ska
den andre inte offra sig och vårda den
sjuke hemma – men de har inte skrivit ner det ännu. Vår fråga: Hur skall
en sådan skrivelse lämpligen vara formulerad? Är den juridiskt bindande –
skall den bevittnas?”
Moralisk överenskommelse
Hur en skrivelse ska formuleras
måste nog parterna komma överens
om. När det gäller den andra frågan
ringde vi advokat Annika Sundström
i Linköping.
Hon säger att en sådan skrivelse inte
är juridiskt bindande utan mer en moralisk överenskommelse. Man får till
exempel inte plats på ett vårdboende
utan att kommunen gjort sin bedömning. Men en skrivelse kan vara ett bra
stöd och underlätta för den som lever
tillsammans med en person som blir
svårt dement.
Tänk om det var jag ...
skrev vi förra veckan.
Tänk om det var jag som
hörde mina barn säga:
Du kan inte bo kvar
hemma längre. I dag
visar vi några av
reaktionerna på artikeln.
De allra flesta äldre bor kvar hemma, många med hjälp av hemtjänsten. Den dag de behöver flytta ska beslutet vara deras eget.
FOTO: Jan Christer Persson
Varje människa har rätt
att bestämma över sig själv
De flesta vill bo kvar i sina hem, de
allra, allra flesta gör det också men
några behöver komma till ett äldreboende. Men det är de själva som
bestämmer när det är dags.
Vi är många anhöriga, till föräldrar
eller till en make/sambo, som känner
som att det är vi som en dag måste ta
beslut om annat boende om det blir
otryggt att bo kvar hemma. Det kan ha
hänt något, kanske har en förälder inte larmat hemtjänsten utan legat och
ropat eller gått ut och fått letats rätt på
med hjälp av polisen? Kanske har han
eller hon frågat oss vad vi tycker: Kan
jag inte bo hemma längre?
Eget beslut
Men varje människa har rätt att ta
egna beslut om han eller hon anser att
det inte går att bo kvar i hemmet.
– Ingen anhörig eller närstående
ska behöva stå med det beslutet, säger
Lena Brüde, gruppchef för äldregruppen på socialkontoret i Linköping, avdelningen för äldre och funktionshindrade. Det handlar om självbestämmande och integritet för den enskilda
människan. Vi lyssnar givetvis på andra men det är personen det berör som
får bestämma.
– Om han eller hon inte samtycker kan det bli ett svårt dilemma, inte
minst för anhöriga. För var går grän-
serna när det är farligt? Vid demenssjukdom till exempel händer det att
den sjuke går vilse, är ute i för tunna
kläder, glömmer spisplattorna.
Det är ändå ovanligt med tvångsåtgärder. Läser man information från
Socialstyrelsen handlar det om nödrätt och om allvarlig och överhängande fara för liv och hälsa.
Motivera till flytt
Ibland signalerar hemtjänsten till
socialkontoret när någon har svårt för
att klara sig hemma. Blir det ett nej,
vederbörande vill bo kvar får man från
kommunens sida jobba tillsammans
med anhöriga och hemtjänst för att
motivera varför det är viktigt med ett
tryggare boende. Ibland saknas insikten om hur situationen egentigen är
och det är inte ovanligt att något hinner hända, till exempel ett fall i hemmet, för att man ska flytta.
– Vi kan ju inte bara luta oss mot
rätten till självbestämmande. Ibland
är det oetiskt att inte försöka motivera
till en förändring, säger Lena Brüde.
Enligt Socialstyrelsen kan samtycke
se olika ut; skriftligt eller muntligt eller en jakande nick. Samtycke kan också visas till exempel ”genom att underlätta åtgärdens genomförande”. Begreppet är vidare genom att det även
kallas samtycke när en person är med-
dilemma
”Om
han eller
hon inte
samtycker
kan det bli
ett svårt
dilemma,
inte minst
för anhöriga.”
Lena Brüde,
om varje människas rätt att fatta
egna beslut.
veten om vad som planeras och samtycker utan att ge uttryck för det. Då
kan man endast anta att det finns ett
samtycke, antagandet måste bygga på
att den berörde har informerats om
åtgärden och då inte gett uttryck för
motvilja.
Men för att ge vård och omsorg mot
någons vilja krävs stöd av lag. Det betyder att inte heller anhöriga och andra närstående har rättsliga befogenheter att agera som ställföreträdande
för en vuxen person. Kommunernas
biståndsbedömare utreder och fattar
beslut efter att ha träffat den som har
bett om annat boende.
Ansökan om äldreboende
När väl en ansökan om äldreboende
kommer är behovet ofta väldigt stort.
Nästan alla vill bo hemma så länge det
bara går och långt ifrån alla flyttar.
– De allra flesta äldre bor också hemma, inte i servicelägenhet eller vårdbostad. Det går ju att få väldigt mycket hemtjänst i sin egen bostad så man
klarar sig bra. Om man väl flyttar beror
det ofta på oro, otrygghet och stort behov av omvårdnad.
Eia Persson
013-28 03 57
[email protected]
Kerstin fick avslag
Kerstin, drygt 80 år, berättar att hon
vill flytta till ett äldreboende med mer
trygghet men
att hon fått
Vill flytta
avslag på sin
”Jag hade inte
begäran.
hjälp från
– Jag hade inte hjälp
hemtjänsten
från hemoch ansågs
tjänsten och
därför klara
ansågs därmig själv.”
för klara mig
själv. Jag mår
Kerstin
dåligt av min
som vill flytta till
ensamhet,
äldreboende.
har till och
med läkarintyg på att jag
mår psykiskt
dåligt. Jag
ville söka mig
till ett serviceboende medan jag själv
kan bestämma.
Omvårdnadsbehov
Lena Brüde på socialkontoret i Linköping säger att en del får avslag på sin
begäran om äldreboende på grund av
de inte har så stora omvårdnadsbehov.
– Först och främst hänvisar vi då
till dagverksamhet för att få det sociala behovet tillgodosett, promenader
med hemtjänsten och aktiviteter på
servicehusen.
– Vanlig ensamhet är svårt att ta
hänsyn till men vi bedömer otryggheten och om det finns psykosociala
besvär. Hur artar sig den? Är det personer som ropar och inte larmar, som
larmar väldigt ofta eller som ringer anhöriga på nätterna? Förändras situationen gör man en ny ansökan.