Ett nytt tankesätt om rättigheter och diskriminering för personer
med äldreomsorg
Tove Harnett
En fråga om jämförelser
Diskriminering: Att bli sämre
behandlad än någon annan
behandlas (eller skulle ha
behandlats) i en jämförbar
situation.
Rättigheter: Vilka livsvillkor kan
personer med äldreomsorg
kräva? Vem ska de jämföra sig
med?
Personer med funktionsnedsättningar skall så långt
det är möjligt att leva ”som andra” (SOU 2008:77)
Preciseras ofta till att avse jämförelser med personer i
motsvarande ålder utan funktionsnedsättning.
Funktionshinder betraktas som orsakade av
samhällets bristande stöd för personer med
funktionsnedsättningar.
Ska äldre personer ges livsvillkor som gör
det möjligt att leva som andra? Vilka är då
de andra?
Vem ska en 85-årig person som bor på ett
äldreboende jämföra sig om han/hon
upplever sig diskriminerad?
Vem ska en person på ett äldreboende
jämföra sig med om han/hon inte upplever
sig leva ett normalt liv – med normala
livsvillkor?
Dokumentanalys, observationer, intervjuer med
hyresgäster, personal, chefer, anhöriga.
Vad betraktas som rättvist/orättvist?
Normalt?
Individuellt?
Etc.
Analysen visar att äldreomsorgen (och äldreboendet) i de
flesta fall tas som utgångspunkt för jämförelser.
Personal och äldre jämför ”äldre på äldreboende” med
”andra omsorgstagare”.
Äldreomsorgen blir därmed sin egen referens.
Påverkar syn på rättigheter och diskriminering
Genom att applicera handikappfältets begrepp blir det
möjligt att se äldreomsorgen ur ett nytt perspektiv.
Modellen är inspirerad av Bengt Nirjes
normaliseringsprincip, men anpassad för äldre med
omsorgsbehov.
Referenser till externa kontexter och kategorer kan
vara en fruktbar väg för att åberopa likvärdiga
rättigheter för äldre med omsorgsbehov.
För att säkra människors
rättigheter behöver vi en
normaliseringsprincip som
bygger på externa jämförelser!
Principen utgår från åtta punkter som ska vara
uppfyllda:
1. Normal dygnsrytm
2. Normal veckorytm
3. Normal årsrytm, d v s att få uppleva helger och
högtider och att kunna göra resor.
4. Normala utvecklingsfaser, d v s vikten av att
kunna få uppleva livets olika utvecklingsfaser:
barndom, ungdom, vuxenlivet och ålderdomen.
5. Att få sina krav respekterade, dvs vikten av att kunna få
göra egna val och önskemål som skall respekteras.
6. Att få leva i en tvåkönad värld, d v s vikten av att få leva
i en tvåkönad värld med samvaro, kärlek och möjlighet till
giftermål. I vård och omvårdnadssammanhang skall det
finnas personal av båda könen.
7. Normal ekonomisk standard, dvs normal ekonomisk
och social trygghet skall gälla alla. Detta innefattar
barnbidrag, förtidspension, ålderspension eller lön.
8. Normal byggnadsstandard, dvs samma standard skall
gälla för människor med funktionsnedsättningar som för
övriga samhällsmedborgare
Lika rättigheter jämfört med vad och vem?
Typ av referens
Kontextcentrerad
Internt orienterad -
Externt orienterad –
omsorgskontexten och
Samhället utanför
funktionsnedsättningen
omsorgskontexten
Omsorgskontexten
Andra kontexter som
jämförelse
Kategoricentrerad
Andra omsorgstagare
Andra kategorier
jämförelse
Personcentrerad
Den unika personen i
Andra aspekter av den
relation till omsorg eller
unika individen
funktionsnedsättning
jämförelse
Genom en modell som utgår från
principen att äldre har rätt att leva
”som andra” utanför
äldreomsorgkontexten blir det lättare
att hävda rättigheter och peka på
diskriminering.
Brukarundersökningarna bli mer
nyanserade och värdefulla
förbättringsunderlag.
Utmaning att identifiera
jämförelsegrupper
Komparativ jämförelse – inte normativ
Fortsätta ha husdjur, även om man flyttar in på
äldreboende.
Åka till Gröna Lund med barnbarnen.
Åka på semester
Vara engagerad i frivilligorganisationer
Fika på stan några gånger i veckan.
Inspireras av de externa referenser som finns idag.
Leva som andra hyresgäster, som andra makar etc.
Om man som pensionär är nöjd med att jämföra sig
med andra omsorgstagare och finner tröst i att ens
funktionsnedsättningar hör åldrandet till, vilka
konsekvenser får då upplysning?
Riskerar vi att förneka åldrandets realiteter? Ta ifrån
människor de positiva verktyg för coping som de har?
Skulle vi tänka på samma om yngre personer med
intellektuella funktionsnedsättningar?
