Bastuloken
Ett boplatsområde vid våtmark i Stenviksstrand i Ramsele
socken, Ångermanland, Västemorrlands län
I förgrunden ser vi den största husgrunden. Personen på bilden står på väggen mellan de båda grunderna.
Till höger en del av Bastuloken.
Bernt Ove Viklund, Härnösand, februari 2004
Forntid i Ramsele och Kulturmiljövårdarna AB i Härnösand
RAPPORT 2004: 1
-
.- - -
-- -
-
-
-
-
-
-
-
-
-
---l
Inledning
Den sedan 2001 ideella arkeologiföreningen Forntid i Ramsele startade i början av 1996 som
en arkeologikurs med Studieförbundet NBV som kurssamordnare. Utan studieförbundets
dåvarande distriktchef, Olle Häggström. skulle verksamheten antagligen varit omöjlig att
hålla igång: meningen var att kursen skulle träffas två gånger inomhus och två gånger
utomhus 1996 men vi skriver nu februari 2004 och har klart med vår numera traditionella
arkeologihelg och dess program. Årets arkeologihelg den 14-15 augusti blir på åttonde året
och temat är våtmarksarkeologi. Våtmarksmiljön Bastuloken inspirerade till detta.
Från allra första början har Forntid i Ramsele verkat utåtriktat och hjärtligt välkomnat alla och
envar med intresse av arkeologi , historia, religionshistoria m. fl . ämnen . De
fornminnesinventeringar vi har genomfört har förlagts till Ramsele i första hand, men även
inom socknarna Bodum, Fjällsjö, Junsele och Tåsjö har vi varit i markerna. I Bodum fann vi
f. Ö. samiska kulturmiljöer 1997 vilka blev de första som upptäcktes i hela Jämtlands läns
skogsland (Viklund 1997b). I kursform arrangerade vi 1998 en mindre
räddningsundersökning aven erosionsskadad gravhög. På SVAR i Ramsele har vi byggt en
utställningsmonter med utgångspunkt från boplatsområdet Sörånäset. Med början 1997
arrangerar vi som sagt även välbesökta arkeologihelger där intresserad allmänhet och forskare
träffas under gemytliga former. Arkeologihelgerna har varit förlagda till Ramsele, Junsele,
Bodum, Tåsjö och Fjällsjö. Arrangemanget 2003 med häll bilder som tema genomfördes på
Silsjönäs i Fjällsjö. Även i år förläggs helgen till Silsjönäs. Samtliga av socknarna ligger inom
Ramsele gamla pastorat.
Den aktuella kulturmiljön Bastuloken upptäcktes av Forntid i Ramsele den 9 juni 2001.
Veckan därefter anmäldes den in till Länsstyrelsen i Västernorrlands län.
rI
J'
.
'"
RAI.lS'~E-I'ORSAS
" ,
1.11
.
.I
,I
I
\
j..
j
\.
l
\.
.. ~
I'
\\
./'\
i
· ' ·\
~./ ,
•
\
.
S ~E 'l
. "
l
~; \ .
S~
\
':
~VJKSSTRAN D
j
/
\
/'
I-
/
n:
':
~:I'.
.
\
...
V "
-
..
,/
\.'
K STRAJoID
\
"\
'
-
.
I.
_
Figur l. Fornlämningsområdet kring Bastuloken och vidare ned mot Lundholmstjärnen är inritat med rött streck.
Norr om området syns älvsammanflödet och Sörånäset,
Kartor
Blå kartan 205 Junsele, ekonomiska kartan 20G 2-3 e-f(706 24)
Fastighetsnummer
Stenviksstrand 1: 10, 1: 11
Naturmiljö
Bastuloken ligger som en av flera lokar på en tlygsandsbildning (Lundqvist 1987, blad 2, s 52
f. om sådana bildningar). Höjden för loken är omkring 215 meter över havet. Lok är en
dialektal benämning på ett mindre vatten vilket är mer eller mindre rikligt beväxt. De har
varken in- eller utlopp. I samband med besök på Bastuloken när första isen lagt sig kunde vi
konstatera att ett tiotal kallkällor springer fram i loken. Vi får därför räkna med att kvaliten på
vattnet är mycket bra. Möjligen får vi även fundera över om viss infiltration sker i loken från
3
de båda näraliggande älvarna, Vänge1älven och Fjällsjöälven. Vängelälven förbinder Faxälven
med Fjällsjöälven. Kanske det även finns underjordiska förbindelser mellan de olika lokarna i
området. I området dominerar tallskog. Bergrunden utgörs av graniter.
Kulturmiljöer i omlandet till Bastuloken
Omkring en kilometer norr om boplatsområdet Bastuloken är Sörånäset där älvarna rinner
samman (bild 2). Boplatsområdet Sörånäset vilket Forntid i Ramsele (FIR) upptäckte och
dokumenterade försommaren 1996 är sällsynt omfattande (Viklund 1997a). Längs med 500
meter av stranden av de båda älvarna är mycket stora mängder med forn1ämningsmaterial.
Majoriteten av boplats sträckan är vidVängelälven. Vi måste trots dessa massor ändå utgå ifrån
att vi endast ser en mindre del av det väldiga bosättningsområdet. Det mesta ligger sannolikt
skyddat på platån ovanför älvarna. Vid fortsatta inventeringar påträffades även boplatser och
förekomster av skörbränd sten i skogslägen uppströms och mellan de båda älvarna (Viklund
1998). Antalet fångstgropar vi fann uppgår till ett 50-tal. De löper som ett "pärlband" över
näset och direkt intill eller i närheten av groparna finner vi boplatserna och förekomsterna av
skörbränd sten. Dessa kunde konstateras på grund av skadegörelse i samband med
skogsavverkning och därpå följande markberedning (Viklund 2000). Skadegörelsen i området
måste betecknas som extremt stor! På två av ytorna är 100% av fornlämningarna mer eller
mindre skadade. En av ytorna uppvisade 87% skador. Tingsrätten i Sundsvall friade i målet
efter det att länsstyrelsen polisanmält skadegörelsen. Märkvärdigt nog har skadegörelsen
sedan fortsatt på en angränsande fastighet i området.
Innan upptäckterna 1996 och framåt var ett antal fångstgropar registrerade intill sammanflödet
av älvarna. Ett antal boplatser också. Varav några alldeles speciella vilka
O. B. Santesson upptäckte 1923. Han kallar dem hustomtningar (Raä nr. 64, där kallade
fördjupningar i markytan). Det är fyra närmast rektangulära mindre nedgrävningar. Tre sedan
tidigare kända gravhögar från järnåldern ligger även i anslutning till älvarnas sammanflöde.
En av dessa upptäcktes, undersöktes och togs bort av Harald Hvarfner (Hvarfner 1957: 51).
En annan räddningsundersöktes till viss del 1998 av Forntid i Ramsele. Den tredje gravhögen
ligger som det verkar intakt på en stenåldersboplats. Från den boplatsen har vi anmält in en
mindre grund till viss del påminnande om Santessons hustomtningar. Tankeväckande är att
Santessons grupp om fyra hustomtningar gjordes på andra sidan om Fjällsjöälven sett från den
gravhög som räddningsundersöktes 1998. Själv har jag svårt att hålla mig från funderingar
runt dessa lämningar och den fornlärnningskontext de finns i. Kan de eventuellt dateras till
järnålder?
I västra Ångermanland har i socknarna Fjällsjö, Ramsele och Bodum upptäckts 14
förhistoriska husgrunder under 1997-2003. För sådana lämningar se Lundberg 1997. I
socknarna Fjällsjö och Ramsele har vi under åren 1996-2003 upptäckt nio hällmålningar
(Kivikäs 2003, Lindgren 2002, Ramqvist 2002, Viklund 1997a, 1999, 2002, 2003a, b, c, d,).
Som den andra av dessa upptäcktes, omkring 4 kilometer NV om Bastuloken, en stor
hällmålningslokal 1996 på Boforsklacken i Fjällsjö socken. Hösten 2003 upptäcktes en
hällmålning omkring 400 meter öster om Bastuloken (Viklund 2003c).
4
Bastuloken
Fornlämningsområdet vid Bastuloken består av tre förhistoriska husgrunder, ett antal
boplatser och förekomster av skörbränd sten. En av husgrunderna ligger för sig och behöver
inte (vilket antytts ovan) nödvändigtvis vara samtida med de två stora grunderna vilka ligger
vägg i vägg. (foto på framsidan). De två stora grunderna är mest sannolikt neolitiska. Den
ensamliggande grunden är betydligt mindre än de andra . Det förefaller tydligt att vi ser en helt
annan "arkitektur" vid den grunden. Grunderna ligger väster om loken.
•
Bild 2. Sörånäset vid sammanflödet av Fjällsjöälven och Vängelälven. Foto: Bemt Ove Viklund
För min egen del, till dess att området genomgått en noggrann kartering, betraktar jag
preliminärt hela området runt Bastuloken plus lite till som en sammanhängande fornlämning
(se figur 1 med preliminär avgränsning av fornlämningsområdet). Det skulle behövas
finansiering för en noggrann kartläggning av hela området för att erhålla större precision vid
inmätning av fornlämningarna. De aktuella lämningarna ligger placerade helt nära loken men
de finns även på litet längre avstånd från denna . Det måste påpekas att fornlämningsmaterial
även konstaterats en bit ut i loken sett från de stora grunderna. Tre av boplatserna ligger
mellan Bastuloken och den söder därom liggande Lundholmstjärnen där vi hösten 2003 kunde
konstatera en förhistorisk husgrund. Vi får även räkna med att inte så små delar av två eller
flera boplatser försvann när den mindre vägen till byn anlades. Återstoden av boplatserna syns
i vägen och vid vägkanterna.
I grundernas markskador är massor (i lilla grunden dock en liten mängd) med skörbränd sten.
Avslag är det gott om i de stora grunderna. Brända ben också. På vallarna till de två stora
grunderna låg även ett antal skrapor av bergart samt skifferföremål. Det mest notabla av
redskapen är den pilspets av skiffer med dekorationer i form av bakåtriktade streck vilken
hittades ett par dm ut i våtmarken. Den stack upp omkring. en cm ur det våta. Vid sondering
med en lång specialsond förvintern 2001 märktes att förekomsten av skörbränd sten går
5
metervis ut i det våta miljön och att det även går att följa en bit ned i bottensedimentet. Vi får
nog därför räkna med att annat boplatsmaterial inräknat det organiska gör detsamma. Den
kanske viktigaste frågeställningen gäller just det organiska materialet och hur mycket av detta
som kan finnas bevarat i loken. Enligt Roger Engelmark (muntlig uppgift i samband med
provtagning 2001-11-12) är det goda bevarandeförhållanden i Bastuloken.
Namnet Bastuloken kommer mest sannolikt av att den intilliggande byn Stenviksstrand hade
sin torkbastu nära loken . Den mest sannolika platsen för bastun har lokaliserats till en mindre
förhöjning mellan Bastuloken och Lundholms-tjärnen.
Inventeringar 2003
Vid två kortare tillfållen sommaren 2003 har några av oss i föreningen inventerat
älvstränderna nära Sörånäset. På ömse sidor Fjällsjöälven uppströms och nedströms Sörånäset
upptäckte vi hundratals meter med tidigare okänt boplatsmaterial. Inmätning och beskrivning
sker under säsongen 2004. Vid Lundholmstjärnen söder om Bastuloken upptäcktes hösten
2003 en husgrund av samma typ som vid Bastuloken. Grunden ligger på östra sidan om
tjärnen. nära bebyggelsen. Mellan den grunden och området Bastuloken är fläckvis med
skörbränd sten . I samma veva som den upptäckten kunde vi även konstatera en hällmålning på
en plats av Vågdalsberget där Forntid i Ramsele tidigare noterat någon misstänkt rött vilket vi
därefter bevakat i avvaktan på rätta omständigheter i väder (Viklund 2003 b). Upptäckten av
en hällmålning på Lillklippen endast 400 meter öster om Bastuloken gjordes senare under
hösten (Viklund 2003c). Ännu senare samma höst upptäcktes en hällmålning på
Brinnåsklippen norr om Boforsklacken (Viklund 2003d).
Kontaktgrupp
I samband med upptäckten av våtmarkslokalen Bastuloken stod det klart att vi hade en
kulturmiljö av ett ovanligt format framför oss. En tidig tanke var därför att presentera den för
ett antal personer inom arkeologi och miljöarkeologi. Samtliga av de som tillfrågades stod
positiva till förslaget att bli med i en informell grupp. Samtliga har även besökt Bastuloken.
Följande personer (i bokstavsordning) ingår.
Roger Engelmark, biträdande professor Miljöarkeologiska laboratoriet (MAL) vid Umeå
Universitet, arkeolog Lennart Forsberg, Kulturmiljövårdarna AB i Härnösand, Ola Georg ,
arkeolog vid Länsmuseet Västernorrland, fil. dr. Bo Knarrström vid UV-syd, Britta Lindgren,
doktorand vid institutionen för arkeologi och samiska studier vid Umeå universitet,
Per H Ramqvist, professor i Regional Arkeologi vid Mitthögskolan i Ömsköldsvik, Professor
Stig Welinder vid Mitthögskolan i Härnösand, Christer Westerdahl, marinarkeolog/etnolog i
Kristansand, Norge och slutligen Bernt Ove Viklund, arkeolog från Härnösand och medlem i
Forntid i Ramsele.
Avslutning
Förvintern 2001 besöktes Bastuloken av Roger Engelmark med personal från
Miljöarkeologiska laboratoriet (MAL) vid Umeå universitet. De borrade då efter
pollenproppar. I april 2003 tog MAL kompletterande prover . Eventuellt kommer även en
mindre arkeologisk undersökning till stånd under 2004.
6
För min egen del finner jag det sannolikt att vi genom en smärre undersökning ute i
Bastuloken kan finna tillräckligt många intressanta fynd vilket kan komma att motivera en
större forskningsundersökning.
Referenser
Hvarfner , Harald. 1957. Fångstmän och nybyggare i Ångermanälvens källområden under
järnåldern. Arkiv för Norrländsk hembygdsforskning XY. Härnösand.
Kivikas. Pekka. 2003. Ruotsin Pyyntikulttuurin Kalliokuvat Suomalaisin Silmin. Jyväskylä
Lindgren, Britta. 2002. Hällmålningar- ett uttryck för materiella och immateriella
dimensioner. Studier i Regional Arkeologi 2. Hällbilder och hällbildernas rum (red . Klang,
Lindgren, Ramqvist). Mitthögskolan Örnsköldsvik
Lundberg, Åsa. 1997. Vinterbyar- ett bandsamhälles territorier i Norrlands inland 4500-2500
f. Kr. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 8. Umeå.
Lundqvist, Jan . 1987 . Jordartskarta över Västernorrlands län och förutvarande Fjällsjö
kommun. Sveriges geologiska undersökningar. Uppsala
Ramqvist, Per H. 2002. Aspekter på hällbildernas stil och rumsliga fördelning. Studier i
Regional Arkeologi. Hällbilder och hällbildernas rum. Mitthögskolan Örnsköldsvik
Viklund, Bernt Ove. 1997a. Nyupptäckta hällmålningar i Anundsj ö, Fjällsjö och Ramsele i
Ångermanland. Oknytt Nr 3-4. Umeå.
- 1997b. Rapport över fornminnesinventering i Bodums och Fjällsjö socknar, Ångermanland,
Jämtlands län. Länsstyrelsen Jämtlands län
- 1998. Rapport över arkeologisk dokumentation av delar av området Sörånäset i Ramsele
socken, Ångermanland, Västernorrlands län. Uppdrag av Länsstyrelsen i Västernorrlands län.
- 1999. Älgar målade i älgens eget rike- nyupptäckta hällmålningar i Ångermanland. Tidsspår
1997-99. Hembygdsbok för Ångermanland och Medelpad. Länsmuseet Västernorrland.
Härnösand.
- 2000. Rapport över skadeinventering i området Sörånäset, Ramsele socken, Ångermanland,
Västernorrlands län. Länsmuseet Västernorrland.
- 2002. Några av hällmålningarna i västra Ångermanland. Studier i Regional Arkeologi 2.
Hällbilder & hällbildernas rum . Örnsköldsvik.
- 2003a. Hällmålningar i Ångermanland. Länsmuseet Västernorrlands tidskrift Skikt Nr 9
- 2003b. RANE. Tillägg till PM 2003: 1 över inventering i Ramsele socken, Ångermanland,
Västernorrlands län. Kulturmiljövårdarna AB i Härnösand. PM 2003: 2
- 2003c. Hällmålning. Lillklippen i Stenviksstrand, Ramsele socken, Västernorrlands län.
Kulturmiljövårdarna AB i Härnösand. PM 2003: 3
- 2003d. Hällmålning. Brinnåsklippen i Fjällsjö socken, Ångermanland, Jämtlands län.
Kulturmiljövårdarna AB i Härnösand. PM 2003: 4
7
