Idrottskador
Det är ingen konstighet att man som spelare kan få
besvär, vi tar här upp de vanligast förekommande skadorna eller åkommorna som kan drabba en spelare.
Åkommor och besvär
som Du kontaktar Fothälsan för.
Fotens överbelastningsskador
Överbelastningsskador kan uppstå då en vävnad
utsätts för upprepad normal eller hög belastning, vilket leder till mikroskopiska bristningar och en
vävnadsskada.
Kroppens försvar mot vävnadsskadan är en inflammatorisk reaktion.
Nedsjunkna fotvalv
(främre metatarsalgi) Nedsjunkning av främre fotvalvet
beroende på belastningsaxeln av kroppens tyngdfördelning.
Trycket mot ledhuvudena ökar och ger
förhårdnader på fotsulan vilka ger smärtor i framfoten.
Detta kan förorsaka förtunning i några av slemsäckarna oftast mellan tredje och fjärde tån och kan ge upphov
till en neurologisk
klämning (s.k. Mortons neurom). Detta är ett välkänt
syndrom som kan orsaka smärtor i främre trampdynan i form av värk med
en huggande känsla. Tryck av t. ex. skor ökar smärtan.
Denna åkomma är till största delen ärftlig eller åldersrelaterad, men kan även drabba andra personer.
Medicinska fakta.
Metatarsalgi. Smärtor i framfoten är det mest vanliga fotsymtomet. Smärtan orsakas ofta direkt eller indirekt
av förändringar i ett eller flera metatasalhuvuden, inte sällan efter försök att lösa patientens fotproblem genom
resektion av ett eller flera metatarsalhuvuden. Framför allt reumatiker med förstörda, starkt smärtande MTP leder har blivit opererade med resektion av samtliga metatarsalhuvuden till småtårna och med debasering av
stortån, om även stortåns MTP - led destruerats. Ett så omfattande ingrepp skapar dock problem och förändrar
belastningsaxeln, ty tårnas och metatarsalhuvudenas del i stegavvecklingen bortfaller. Problem av detta slag
faller under begreppet "kortfotproblem". Se nedan rekommendation och råd i förstahand.
Metatarsalgi av Morton's neurom uppstår då interdigitalnerven skadats av att tryckas mot det djupa
transversella ligamentet. Resektion av nerven och exstirpation av det bildade neuromet är en åtgärd som
tillgrips när patienten har provat med standard pelottsula och bra personlig avlastning och följt nedanstående
rekommendation. Tyvärr är det kirurgiska ingreppet med delning av en nerv inte alltid smärtfritt. I hälften av
fallen bildas ett nytt neurom och ger smärta som tidigare. En del patienter har felaktigt blivit opererade med
plantar snittföring och fått smärtande ärr på fotens belastningsyta.
Åtgärd / rekommendationer
I första hand bör man tydligt tolka vissa signaler i god tid, typ trötthet och svidande känsla i främre
trampdynan och börja med att anskaffa breda skor med mjuk sula, använda tofflor och ej gå barfota inomhus.
Vidare rekommenderas att börja i tidigt skede med standardavlastning i form av pelottsula.
Om smärtorna och besvären har varit långvariga kontakta oss för personlig avlastning med individuella inlägg
och skorådgivning.
Hälkudde-inflammation
(Hälatrofi): Hälkudden är uppdelat i små rum, som innehåller fett och som är omgivna av fasta bindvävsband,
vilka fäster mot huden. Inflammation i hälkudden drabbar oftast överviktiga personer, men även barn och
ungdomar som har tunna hälkuddar och som använder tunna skor vid hög belastningsaktivitet eller skor med
dobbar vid fotbollsspel m.m. Hälatrofi kännetecknas av smärta i hela hälen
Smärttillstånd i hälen
Behandling:
Avlasta med skor med mjuk, sviktande sula och klack på 3 cm och använd till
dessa standardhälkudde/och ev. antiinflammatoriska medel. Om detta inte hjälper
inom 7-10 dagar kontakta oss. För personer som haft dessa besvär längre än 2-3
månader hjälper endast personlig avlastning.
Hälsporre
(Plantar faciitis): Fotvalvsplattan (plantaraponeurosen) är ett ledband, som går från hälbenets främre, inre del
och framåt, där det samanvävs med ledband vilka fäster i tårna. Hälporre är en inflammation i brosket i nedre
delen av hälbenet, som skapar ett tryck på hälkudden och även kan påverka den så kallade flexorsenan (Flexor
hallucis longus).
Symtom och diagnos
Hälsporrebesvär ger ömhet på hälens medialsida, där stortåns del av aponeurosen utgår. Smärtan kan komma
plötsligt och börjar i hälkudden i en punkt på insidan av hälen och kan sträcka sig mot mitten av fotvalvet och
bakre delen av ankeln. Första tecknet är att det gör ont när man tar de första stegen på morgonen eller efter
vila. Det finns olika faktorer och orsaker som kan utlösa hälsporre problem. Åldersförändringar, övervikt,
plattfothet, kraftig pronation eller tunna hälkuddar ökar risken för att få hälsporre. Diagnosen görs genom
anamnes (sjukdomshistoria), medicinsk palpation (beröring) och eventuellt magnetkamera.
På bilden ovan ses hur fotvalvsplattan spänns vid avstamp. Det inrutade området anger sätet för
inflammationen vid fotvalvsplattans ursprung i hälbenet
Behandling:
Klassisk standardavlastning i form av hälkudde och ev. antiinflammatoriska medel.
Om dessa inte hjälper inom 7-10 dagar kontakta oss för personlig avlastning.
Tidig avlastning bör insättas eftersom skadan annars blir svårläkt.
Benhinne-inflammation
(periostit) Benhinneinflammation i t.ex. underbenet är en vanlig åkomma, speciellt bland idrottare som byter
underlag vår och höst och som ändrar teknik, skotyp m.m. Intensiv träning på hårt underlag och försummelse
av stretching kan ge benhinneinflammation, speciellt vintertid. Löpare som springer på tå eller med fötterna
utåtriktade samt friidrottare som använder spikskor kan också få benhinneinflammation. Dålig uppbyggnad av
fotvalven kan möjligen bidra till att denna skada uppstår.
Symtom:
- Vid ansträngning känner idrottaren smärta framförallt på insidan av skenbenet, men även på dess utsida. Vid
ökad belastning på kroppsdelen blir smärtan intensivare.
- Lokal ömhet och svullnad känns längs den främre, inre skenbenskanten.
Åtgärd: Under akutstadiet rekommenderas vila och ev. antiinflammatoriska medel.
Den fysiska konditionen kan upprätthållas genom alternativ träning t.ex cykling
(utan fotledsrörelser) Vid återgång till löpträning bör byte av underlag ske
succesivt med anpassad träningsintensitet. Kontakta oss på ett tidigt stadium för
avlastning med ortopediska inlägg och skoråd.
Ledbandsskador i fotleden
(stukning eller vrickning) Ledbandsskador i fotleden är en av de allra vanligaste idrottsskadetyperna och
förekommer inom de flesta bollsporter, hoppgrenar m.m. Dessa skador kan även drabba motionärer och
personer som gär på ojämnt underlag. Skadorna kan i pricip vara totala eller partiella.
Varje vrickning som ger upphov till blödning, svullnad och ömhet innebär att fotledens rörelseomfång har
överskridits och är därför att betrakta som en ledbandsskada. Upprepade stukningar kan vara ett tecken på
överrörlighet. Vid vrickningar är det framför allt fotledens yttre och inre ledband som brister.
Åtgärd: Nedkylning i akutstadiet. Därefter bör man tejpa eller använda vristbandage (ankelstöd). Om man har
lätt att stuka foten kontakta oss för avlastning och korrigering i form av balanserade personliga inlägg.
Ledbandsskador i fotleden bör inte nonchaleras. Korrekt behandling av en sådan skada leder till att den
drabbade blir helt återställd. En återgång till idrottsaktivitet bör inte ske förrän smärtfrihet, normal rörlighet och
styrka i fotleden föreligger.
Om instabilitet i fotleden föreligger p.g.a. upprepade ledbandsskador eller efter förnyat våld mot leden kan
operation utföras.
För att Du skall få tillbaka full funktion i foten och förhindra nya stukningar måste balans, styrka och rörlighet
tränas upp i det skadade benet.
Återgång till träning: Det är viktigt med kontinuitet i träningen och så fort svullnaden lagt sig kan man bedriva
alternativ träning, dvs träna hela kroppen och avlasta den skadade foten. För att hålla konditionen uppe kan Du
cykla, för att hålla styrkan uppe kan Du styrketräna det andra benet, armarna och bäckenet, och för att träna
upp balansen bör Du använda balansbräda 10 - 15 min per dag.
Idrott ställer stora krav på balans, styrka och rörlighet. Du måste träna för att Din fot skall klara dessa krav.
Åtgärder för att få tillbaka full funktion i foten och förhindra nya stukningar: Testa Dig själv! Stå på ett ben.
Känns det lika säkert på båda benen? Gör mjuka tåhävningar på en fot i taget. Orkar Du lika många? Har Du
samma rörlighet i båda fotlederna? Fotfunktionen förbättras gradvis i upp till tio veckor om Du tränar 15 min 3
gånger i veckan, men vanligen tar det inte så lång tid.
Om Du skulle stuka foten igen: Kom ihåg kyla, högläge och vriststöd! Behåll gärna skon på, eftersom den
skapar ett visst tryck. Lägg upp foten högt och ligg så minst 20 min. Dessa åtgärder skall göras direkt efter
skadetillfället, och syftet är att förhindra svullnad.
Hjälpmedel: Kylspray, ankelstöd och balansbräda.
Hälsenebesvär
Hälseneinflammation (akillestendinit) Partiell bristning i hälsenan. Denna bristning uppstår oftast i samband med
ensidigt upprepad belastning, ökad träningsmängd, förändring av underlag och olämpliga skor. Den
uppförstorade bilden visar hur det efter en bristning eller ett antal upprepade småbristningar kan uppstå
inflammatorisk vävnad i det skadade området. Akut inflammation med krasningar (krepitationer) kan
förekomma i vissa fall. Skadan kan i många fall vara långvarig på grund av upprepade småskador och
överbelastning.
Vid akuta inflammationer vila och behandla med kyla och antiinflammatoriska medel. Lyssna på kroppens
varningssignaler och reducera träningmångd och belastning.
Behandling:
Idrottaren eller motionären bör:
- i akutstadiet behandla med kyla och antiinflammatoriska medel och vila från
träning
- använda skor med 3 cm klack med hälinlägg i mjukt sviktande material, helst i
silikon.
- använda värmeskydd i form av ankelstöd
Om detta inte är tillräckligt kontakta oss för personliga, ortopediska inlägg och
skoråd. En mycket viktig del av behandlingen är tidig rehabilitering, så snart
smärtan är borta, med lätta cirkulationsövningar och stretching.
Tidig avlastning bör insättas eftersom skadan annars blir svårläkt.
Total bristning i hälsenan:
Kroppens senor börjar undergå åldersförändringar (degeneration) redan då man är i 25 - 30-årsåldern.
Förändringarna medför svaghet i senorna men kan i viss mån förhindras eller åtminstone fördröjas genom att
man regelbundet ägnar sig åt fysisk aktivitet och stretching. Totala bristningar i hälsenan uppstår vanligen i
åldersförändrade senor som utsätts för ökad belastning. De som skadas är ofta idrottare som efter en kortare
eller längre tids träningsuppehåll har återupptagit sin träning eller börjat motionsidrotta.
Total bristning i hälsenan.
Thompsens prov
Symtom och diagnos
- Intensiv smärta över bristningsområdet i hälsenan. Den skadade kan uppge att "det small till som vid ett
pistolskott" eller att han har fått ett slag eller en spark bakifrån i samma ögonblick som smärtan satte in.
- Den skadade kan inte gå normalt på foten eller på tå.
- Tilltagande svullnad på grund av en blödning, som så småningom kan förorsaka missfärgning av underbenets
nedre del samt foten.
- Distinkt ömhet över bristningsstället, som ofta är beläget 2 - 5 cm ovanför hälbenet.
- En lucka i senan kan kännas.
- Nedsatt förmåga att böja foten nedåt.
- Thompsens prov ger positivt utslag. Vid detta prov ligger den skadade på mage med det aktuella benets
knäled lätt böjd. Då den undersökande läkaren med ena handen trycker samman det skadade benets
vadmuskel böjs foten uppåt (mot taket) om hälsenan är intakt men förblir i utgångsläget om hälsenan är
avliten.
Behandling: Vid total bristning måste
man söka läkare för operation.
"Löparknä"
(Ileotibialband- syndrom)
"Löparknä" är benämningen på ett smärttillstånd, som är lokaliserat till knäledens utsida och som speciellt
drabbar dem som springer eller motionerar ofta och länge. De som har en accentuerad pronation utsätts för
större risk att drabbas av denna åkomma. Vid böjning och sträckning av knäleden ansträngs senfästet (tractus
ileotibialis), som glider mot utsidan av benet och orsakar en lokal inflammation.
Symtomen är en smärta som under löpning ökar succesivt tills fortsatt löpning blir omöjlig. Efter en vilopaus
försvinner smärtan tillfälligt, men återkommer om man försöker fortsätta att springa. Löpning i utförsbackar
ökar besvären.
Åtgärd: Kontakta Fothälsan för avlastning med korrigeringsinlägg och skoråd. I
akutstadiet rekommenderas nedkylning och elastiskt knäbandage och ev.
värmebehandling.
Scandinaviska Fothälsan
Regeringsgatan 77, 111 39 Stockholm
Tel: 08 - 24 56 95, Fax: 08 - 10 43 44
E-mail: [email protected]
http://www.fothalsan.se
9 frågor om idrottsskador...
Varje idrottsskada är förstås unik, men det finns vissa riktlinjer som gäller de flesta. Här svarar
medicinexpert Lina Martinsson på nio vanliga frågor om idrottsskador.
1. Vilka är de vanligaste idrottsskadorna?
– Min uppfattning är att de vanligaste är vridvåld mot knä, fotledsstukning och muskelsträckningar.
2. Vilka träningsformer är mest/minst benägna att leda till skador?
– Skador inom idrotten är ofrånkomligt, särsklit inom idrotter med hög intensitet, fart och kroppskontakt. Ju fler
timmar idrotten utövas desto större skaderisk. Inom ungdomsidrotten inträffar jämförelsevis få skador, medan
vuxna elitidrottare löper större risk.
3. Vad beror det på att vissa skadar sig oftare än andra?
– Sannolikt är det en kombination av fysiska förutsättningar (genuppsättning, miljöpåverkan och dagsform),
beteende (genetiskt, miljömässigt, kulturellt, erfarenhet) och yttre påverkan (av andra ting, människor och
omgivning såsom väderförhållanden).
4. Finns det tider/tillstånd/åldrar/kön och så vidare, då man är speciellt benägen att skada sig?
– Om man varit skadad tidigare löper man ökad risk att skadas på samma ställe igen. Man löper också större risk
om man är hungrig eller trött när man tränar. Med ökad ålder blir samtliga vävnader i sämre skick och man blir
generellt mer skadebenägen för varje år. Det som uppväger denna ökade skaderisk är att beteendet förändras så
att "det vilda ungdomliga sinnelaget" hos de flesta människpor byts ut mot ett sansat klokt sätt att begränsa sin
framfart inom idrotten.
5. Vad kan man generellt säga om behandlingen av idrottsskador?
– Ju tidigare behandlingen påbörjas, desto mindre blir de negativa effekterna av skadan. Använd sunt förnuft med det kommer man långt.
6. När ska man söka specialistvård?
– Allvarliga skador, såsom skallskador, bukskador och frakturer kräver omhändertagande på sjukhus.). Akut
behandling av lindrigare skador kan skötas på fältet av idrottsmedicinskt kunniga personer.
7. Finns det några grundläggande regler för hur man kan förebygga skador?
– Goda fysiska förutsättningar, det vill säga att man har god styrka och kondition samt är helt frisk, minskar
risken att skadas. Det är viktigt att förbereda sig med mat och dryck före passet och vara noga med
uppvärmningen. Efter passet förebygger noggrann stretch och ännu mer mat
onödiga skador.
– Det är också viktigt att ha rätt utrustning och följa reglerna inom respektive idrott. De har ju kommit till för att
öka säkerheten. Ett tips är också att man lär känna sina egna gränser, så att man känner när man nästan sträcker
sig, nästan går in i väggen, nästan kräks - och slutar i tid!
8. Kan man förebygga skador genom att äta viss typ av kost?
– Ja, det är viktigt att man äter näringsrik och varierad kost innehållande fett, kolhydrater och protein samt
viktiga vitaminer och därtill tillräckligt med vätska. På vilodagar minst två liter och ännu mer vid träning. I
övrigt finns inga bra bevis för att specifik kost skyddar mot idrottsskador.
9. Finns det några myter om idrottsskador som du vill ta död på?
– En vanlig skada, fotledsstukning av det yttre ligamentet kallat "FTA"(fibulotalarligamentet), lindas omedelbart
vid skadetillfället. En felaktig uppfattning är att man därefter ska gå på kryckor ett antal veckor för att leden ska
läka. Detta är fel och ger mycket större men för den drabbade i längden.
Rätt strategi är i stället att omedelbart dagen efter skadan belasta den lindade foten så mycket som smärtan
tillåter, gärna med hjälp av smärtlindrande tablett. Då kommer skadan att läka snabbare och instabiliteten i
fotleden blir inte alls lika uttalad. Efter någon vecka ska man börja träna med balansbräda och tåhävningar och
göra detta dagligen i 2 månader. Detta är ett dunderrecept vid fotledsstukning!
Källa: TTF Fotboll