Mellangärdesbråck hos barn
bör hållas i åtanke vid upprepade lunginflammationer, sömnstörningar,
sväljningssvårigheter, irritabilitet, ideliga kräkningar, blodbrist (på grund av
blödningar från en inflammerad matstrupsslemhinna), astmatisk hosta, bristande
viktuppgång och apnéattacker (onormalt långa andningsuppehåll). Om barnet
har dessa symtom efter två års ålder så bör barnkirurgisk läkare konsulteras. I
dysfagiförbundets broschyr nr 3 ges mer uttömmande information om
mellangärdesbråck. Friska spädbarn upp till 6-10 månaders ålder kan ha
frekventa kräkningar eftersom övre magmunnen ligger i brösthålan precis som
vid mellangärdesbråck. Maginnehållet kan lätt komma upp i munnen om man
klämmer på barnets mage när det ligger på rygg direkt efter måltiden. För att
undvika detta ”spill” kan barnet placeras i en babysitter eller bäras upprätt mot
axeln en stund.
Akalasisjukdomen
drabbar matstrupens framdrivande funktion. Sjukdomen börjar vanligen någon
gång mellan 10–25 års ålder. Maten stoppar lätt upp i matstrupen och ger
fyllnadskänsla och ibland svåra krampsmärtor. Kräkningar, viktnedgång och
luftvägsproblem är vanliga. Ofta misstolkas sjukdomen som anorexi. Läs mer
om akalasisjukdomen i Dysfagiförbundets broschyr nr 2.
7
Barn med ät- och
sväljsvårigheter
Det är ett tämligen vanligt problem att föräldrar oroar sig för sitt barn som
ätvägrar eller till synes äter alldeles för litet. I regel oroar de sig i onödan. Att
psykologiska orsaker ligger bakom ätstörningar i småbarnsåldern är ovanligt.
Vid tecken på ätstörning bör man vara observant på barnets tillväxtkurva, som
finns att få på barnavårdscentraler. Om tillväxtkurvan gör en klar avvikning
eller om barnet kräks ofta eller har hosta i samband med måltid ska läkare
uppsökas.
beställa broschyrer genom att ta kontakt med förbundets kanslist på
tfn 08-651 50 20 eller e-post [email protected]
gå in på förbundets hemsida: http://www.dysfagi.se
Svenska Dysfagiförbundet ger också ut medlemstidningen Dysfaginytt
för patienter med ät- och sväljsvårigheter.
Som medlem får du den 4 ggr/år.
Medlemsavgift 175 kr inbetalas till Dysfagiföreningen, pg 6213129-7.
Broschyren är bekostad med projektmedel ur Allmänna Arvsfonden
Text: Lita Tibbling-Grahn. Layout: DikaCoop 2004
Vill du veta mer om Svenska Dysfagiförbundet kan du:
Svenska Dysfagiförbundet
Det är mycket frustrerande för en förälder att ha ett barn som har svårt att få i
sig näring och som kanske får hosta när det äter eller som kräks och magrar.
Det finns en rad olika tillstånd som ger matningsproblem och ät- och
sväljsvårigheter:
1. För tidigt födda barn som har haft en längre period av intensivvård.
2. Hjärtmissbildningar.
3. Missbildningen läpp-käk-gom-spalt.
4. Esofagusatresi, dvs. övre delen av matstrupen är ej normalt ansluten
till nedre delen av matstrupen; förbindelse saknas antingen helt eller
så mynnar övre eller nedre delen av matstrupen i luftträdet.
5. Hjärnskador t ex CP (cerebral pares).
6. Mellangärdesbråck (hiatushernia).
7. Achalasia cardiae.
Friska nyfödda barn kan styra sitt matintag utifrån hunger- och
mättnadskänslor. Sugförmågan, sväljningen och transporten av mat i
matstrupen hänger intimt samman. Det är en ganska avancerad mekanik som
finns som en inbyggd reflex när man föds. Om det dröjer lång tid innan
munhålan stimuleras för att på så vis sättas i samband med näringsintaget
finns det risk för att barnet senare i uppväxtåldern inte förstår sambandet
mellan matintag och hunger. Ett barn, som under många månader fått näring
via en tunn sond genom näsan till magsäcken och inte stimulerats oralt (i
munhålan), kan – när orsaken till dysfagin eliminerats – inte alltid begripa
varför man skall svälja när man stoppar något i munnen. Det är därför viktigt
att stimulera sugförmågan hos alla som får näring via sond eller i dropp.
Stimuleringen skall med fördel ske i samband med att näring ges i sonden.
Nappen har sin plats för en del av dessa barn. Den tillfredsställer barnets
sugbehov, gör att enzymer frisätts som underlättar upptaget av näring,
stimulerar motoriken i magtarmkanalen och lugnar barnet. Däremot bör man
vara återhållsam med okritisk användning av napp på friska barn. Barn som
suger mycket på napp kan bli mindre intresserade av att suga på mammans
bröst. Nappen lurar både hjärnan och magen att tro att det är näring på gång.
Om näringsproblem kvarstår i flera månader kan barnet få en sond inopererad
direkt till magsäcken (PEG, se Dysfagiförbundets broschyr nr 5). Det är
viktigt att ett sådant barn får tillräcklig oral stimulering för att förebygga
problem när det senare skall börja äta och svälja igen. Ibland kan det dröja
ända till 4–5-årsåldern innan barnet kan lära sig äta. Det ser då andra
jämnåriga på lekis när de äter och vill gärna härma dem.
För tidigt födda barn
kan efter en längre tids respiratorbehandling i enstaka fall visa motvilja mot
mat i munnen. Det motverkas genom att barnet suger på napp och får lite
mjölk i munnen vid sondmatning och mjuka smekningar på munnen. När
barnet tagits ur respiratorn bör amning introduceras. Koppmatning är
skonsamt. Flaskmatning är mindre skonsamt.
Spädbarn med kluven gom
kan inte skapa det undertryck som krävs för att suga och de får under första
levnadsåret genomgå ett flertal operationer för att sluta gommen mot näsan.
Innan dess kan en gomplatta underlätta sväljningen. Habermanflaskor
hjälper barnet att få i sig mjölk. I hela landet finns på alla större sjukhus ett
team av öronläkare, logopeder, tandläkare, pediatriker och inte minst
avdelningspersonal, dvs. barnsköterskor och barnsjuksköterskor, som är väl
tränade att hjälpa barnet att få i sig näring.
Barn med esofagusatresi
måste opereras av barnkirurg under de första levnadsdagarna. Även efter
operationen händer det att matstrupen på operationsstället är trång, vilket
gör att större matbitar har svårt att passera. Dessutom har dessa barn ofta ett
mellangärdesbråck som kan ge upphov till hosta, bronkiter och ibland
lunginflammationer. Esofagusatresi är av och till kombinerad med andra
missbildningar i hjärta, skelett, njurar, ändtarm m.m. (VACTERL-syndrom)
och kan kräva en omfattande habilitering. Barn med VACTERL-syndrom
har ett eget patientförbund. På Akademiska Sjukhuset i Uppsala har man
specialiserat sig på behandling av dessa barn.
En del barn med svåra CP-skador
kan behöva få all näring via en slang till magsäcken. Andra barn matas. Här
kan några knep vara på plats för att få barnet mer medgörligt under
matningen. En del barn biter ihop och vägrar gapa. Då har sittställning och
hudberöring stor betydelse. Om ett barn sitter med armarna kopplade runt
magen och med huvudet framåtlutat så biter det ihop. Om barnet har
armarna bakåt eller på ryggen och huvudet lite bakåtlutat så öppnar det
lättare munnen. Att smeka barnet på kinderna eller på händerna och
armarnas utsidor har en lugnande inverkan och gör att barnet lättare tar emot
maten. Det är viktigt att barnet har det lugnt och vänligt omkring sig. Många
föräldrar har ett enastående tålamod och gör ett fantastiskt arbete för sina
handikappade barn. Ågrenska stiftelsen på Amundön utanför Göteborg
brukar ordna föräldradagar då hela familjens engagemang för barn med
olika funktionshinder ventileras.
