Uppdaterad 2012-10-12
Ord och begrepp inom vattenförvaltningen
Om det du funderar på inte finns i ordlistan nedan går det även att leta i databasen över vatten
i Sverige, VISS (VattenInformationsSystem Sverige). Där finns även en ordlista på fackord
och begrepp som går att nå via länken nedan:
VISS ordlista
Ord och begrepp
Akvifer: En geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att
grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller
flera grundvattenmagasin.
At risk: Förekomster som riskerar att inte uppnå god status, sätts till ”at risk”. Statusen kan
vara god idag, men utifrån påverkan som finns eller trender som har uppmätts så bedöms
vattenförekomsten vara i riskzonen att inte uppnå god status till år 2015.
Avrinningsområde: Område varifrån vatten avrinner till ett vattendrag, sjö eller hav. Ett
avrinningsområde kan i sin tur delas upp i flera mindre delavrinningsområden. Ett
avrinningsområde omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man däremot
räknar endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så
benämns detta tillrinningsområde.
Enligt definitionen i Vattendirektivet är avrinningsområde "ett landområde från vilket all
ytvattenavrinning strömmar genom en sekvens av åar, floder och möjligen sjöar till havet vid
ett enda flodutlopp eller vid en enda flodmynning eller ett enda delta".
Se även under Huvudavrinningsområde.
Avrinningsdistrikt/Vattendistrikt: Ett land- och havsområde som utgörs av ett eller flera
angränsande avrinningsområden tillsammans med deras förbundna grund- och kustvatten.
Ekologisk status: Ett mått på hur sjöar och vattendrag mår. Bedömningen görs utifrån en rad
olika kvalitetsfaktorer, biologiska, fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska faktorer. Den
biologiska parameter som visar sämst status avgör statusen för vattenförekomsten. Saknas
biologiska undersökningar avgörs statusen av övriga kvalitetsfaktorer. Statusbedömningen är
indelad i fem klasser, vilka i fallande ordning är Hög – God – Måttlig – Otillfredsställande –
Dålig.
God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden,
struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får
uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden
(referenstillståndet) för den typen av vatten i det området.
Se även under Kvalitetsfaktorer.
Förvaltningsplan: Enligt Vattendirektivet ska det upprättas en förvaltningsplan för varje
vattendistrikt. Förvaltningsplanen är en sammanfattning av hur det står till med vattnen i
distriktet, vad man har gjort och vad man planerar att göra. Planen blir även den
verksamhetsberättelse som lämnas till EU-kommissionen som rapportering om
genomförandet av direktivet.
Uppdaterad 2012-10-12
Grundvattendirektivet: Direktivet om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa
farliga ämnen (Grundvattendirektivet, 80/68/EEG) upphävs 2013. Frågor om skydd av
grundvatten tas upp i ett nytt dotterdirektiv till Vattendirektivet (Direktiv 2006/118/EG om
skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring). Syftet med det nya dotterdirektivet
är att komplettera vattendirektivets bestämmelser om skydd av grundvatten med kriterier för
bedömning av god kemisk grundvattenstatus och kriterier för att upptäcka och vända
uppåtgående trender. Stigande föroreningskoncentrationer eller sjunkande grundvattennivåer
är exempel på sådana trender.
Grundvattenförekomst: se Vattenförekomst.
Grundvattenstatus: Grundvattnets status bedöms utifrån kvantitativ status och kemisk status.
Statusen bedöms till god eller otillfredsställande.
Huvudavrinningsområde: Kriterierna för ett huvudavrinningsområde är att det skall bestå av
ett huvudvattendrag och ett antal biflöden, vara minst 200 km2 stort och ha sin utloppspunkt
vid havet. Ofta behöver man emellertid mer detaljerad information om ett stort
avrinningsområde och därför har huvudavrinningsområdena i sin tur delats upp i
delavrinningsområden. I Sverige finns 119 huvudavrinningsområden och ca 12 000
delavrinningsområden.
Hydromorfologisk påverkan: Människans påverkan på vattnets form och flöde. Vanligen
består denna av omgrävning av vattendrag, såsom rensningar, kanaliseringar eller
dammanläggningar.
Kemisk status: Ytvatten och grundvatten bedöms utifrån kemisk status. Där bedömningar
görs utifrån halter av förorenade ämnen, det finns en lista på halter för prioriterade ämnen och
andra ämnen som har gemensamma miljökvalitetsnormer inom EU. Statusen sätts till God
eller Uppnår ej god. Då det saknas uppgifter om vattenkemi, ska vattnet bedömas till God
kemisk status. Se även under Prioriterade ämnen.
Kvalitetsfaktorer: Den ekologiska statusen i ett vatten klassas utifrån flera kvalitetsfaktorer
som vägs samman i en statusbedömning av vattnet. Den ekologiska statusen bedöms utifrån
kvalitetsfaktorerna biologi, fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Inom
varje kvalitetsfaktor finns sedan en rad olika parametrar som bedöms, t.ex. inom
kvalitetsfaktorn biologi bedöms parametrarna fisk, bottenfauna (ryggradslösa djur), plankton
m.m. Dessa parametrars värde skapas genom ett index. Provtagning sker exempelvis genom
att man registrerar arttillhörighet och antal av en viss organismgrupp, t.ex. fiskar. Förekomst
eller frånvaro av vissa arter indikerar då övergödning, försurning osv. och är därför den
biologiska responsen på hur vattnet mår.
Kvantitativ status: Grundvatten bedöms utifrån kvantitativ status och kemisk status. För att
uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt
ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning
av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man ska inte heller göra ingrepp som kan
leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i
grundvattentäkten. Kvantitativ status bedöms som god eller otillfredsställande.
Uppdaterad 2012-10-12
Miljökvalitetsnormer: Förkortas ofta MKN och är bestämmelser om kraven på kvaliteten i
vattnet. Miljökvalitetsnormer är styrande för myndigheter och kommuner. De grundläggande
kraven är att vattnet ska uppnå God status.
Miljöproblem: Att en vattenförekomst inte uppnår eller riskerar att inte uppnå god status, kan
bero på en rad olika saker, t.ex. vandringshinder för fisk eller belastningen av ett ämne.
Orsaken kan uttryckas i form av ett miljöproblem. Utifrån identifierade miljöproblem kan
sedan åtgärder sättas in. De miljöproblem som vanligen är föremål för åtgärder är
övergödning, försurning, miljögifter, fysisk påverkan (se Hydromorfologisk påverkan) och
främmande arter.
Modifierat vatten: Vattenmiljöer som väsentligt har ändrat karaktär till följd av att
människan har utnyttjat dem på ett speciellt sätt. Det kan röra sig om exempelvis
hamnanläggningar eller andra omfattande förändringar.
Parameter: Den ekologiska statusen i ett vatten klassas utifrån flera kvalitetsfaktorer som
vägs samman i en bedömning av vattnet. Kvalitetsfaktorerna är biologi, fysikalisk/kemiska
och hydromorfologiska. Inom varje kvalitetsfaktor finns sedan en rad olika parametrar som
bedöms, t.ex. inom kvalitetsfaktorn biologi bedöms parametrarna fisk, bottenfauna, plankton
m.m. Dessa parametrar kan sedan ha olika index, t.ex. parametern fisk så tittar man på index
av artsammansättning, täthet på fisk m.m.
Prioriterat ämne: I Vattendirektivet finns en förteckning över 33 prioriterade ämnen eller
ämnesgrupper (föroreningar), varav 11 har identifierats som prioriterade farliga ämnen. För de
ämnen som nu finns med på listan föreslås åtgärder för att minska eller fasa ut utsläppen av
dessa. Bedömningen om ett vatten uppnår god kemisk status bygger mycket på förekomsten
av dessa prioriterade ämnen.
Ramdirektivet för vatten: Europaparlamentets och rådets direktiv (2000/60/EG) om
upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område. Detta direktiv
kallas ofta även för Vattendirektivet. Syftet med direktivet är att skapa en helhetssyn på
Europas och de enskilda ländernas vattenresurser och att få en enhetlig, sammanhållen och
övergripande lagstiftning för vatten. Länderna ska arbeta på ett nytt sätt i sin vattenförvaltning
och utgå från avrinningsområden (naturens egna vattengränser) och inte från av människan
införda administrativa gränser för att komma till rätta med brister i vattenmiljö och
vattenkvalitet. Vattendirektivet omfattar alla typer av ytvatten (sjöar, vattendrag och
kustvatten) och grundvatten, men inte öppet hav. Direktivet trädde i kraft den 22 december
2000 och ska vara genomfört i medlemsländerna år 2015.
Recipient (med avseende på vatten): Vattenområde som används som mottagare av orenat
eller renat avloppsvatten eller dagvatten.
Recipientkontroll: Övervakning av miljöförhållandena i ett påverkat område. Enligt
miljöbalken är miljöstörande anläggningar skyldiga att känna till den påverkan de står för. Se
även Samordnad recipientkontroll.
Referensförhållande: Det tillstånd som råder om ett vatten är relativt opåverkat av mänskliga
verksamheter. Det som enligt Vattendirektivet betraktas som hög ekologisk status, hög
kemisk status eller hög kvantitativ status motsvaras av referensförhållandet, d.v.s. ett vatten i
nästan "naturtillstånd".
Uppdaterad 2012-10-12
Samordnad recipientkontroll (SRK): Enligt miljöbalken är miljöstörande anläggningar
skyldiga att känna till den påverkan de står för. Det är vanligt att flera parter samordnar denna
miljöövervakning till ett samordnat recipientkontrollprogram, vars syfte inte i första hand är
beskriva vilken påverkan enskilda anläggningars utsläpp har, utan hur den samlade påverkan
ser ut. Den samordnade recipientkontrollen i Sverige görs i ett 80-tal program i mer än 2 000
sjöar och vattendrag. Se även Recipientkontroll.
Statusklassning: Bedömning av hur vattnet mår. Se även Ekologisk status, Kemisk status,
Kvalitetsfaktorer och Kvantitativ status.
Tillrinningsområde: Ett avrinningsområde (dräneringsområde, nederbördsområde) omfattar
både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man däremot räknar endast markytan, varifrån
vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så kallas det tillrinningsområde.
Undantagsregler: För det som enligt Vattendirektivet klassas som kraftigt modifierat vatten
(se Modifierat vatten), konstgjort vatten eller särskild vattenförekomst kan det bli aktuellt
med tillfälliga eller permanenta undantag från direktivets krav på god ekologisk och kemisk
status. Undantagsreglerna gäller möjligheten till längre tidsfrister för att uppnå målet eller
mindre stränga miljömål än de som gäller allmänt för alla vatten.
Vattendirektivet: se Ramdirektivet för vatten.
Vattendistrikt: Sverige har delats in i fem vattendistrikt för arbetet med vattenförvaltning. De
fem svenska vattendistrikten är Bottenvikens vattendistrikt, Bottenhavets vattendistrikt, Norra
Östersjöns vattendistrikt, Södra Östersjöns vattendistrikt och Västerhavets vattendistrikt.
Indelningen i vattendistrikt följer vattnets naturliga flöden så att varje distrikt omfattar de
landområden varifrån all ytvattenavrinning sker direkt till det angivna havet eller i
avrinningsområden som mynnar i det angivna havet.
Vattendelare: En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare. En
vattendelare avgränsar ett avrinningsområde. Nederbörd som faller på området innanför
vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen)
inom området. En ytvattendelare är ofta en höjd, något som syns i terrängen och som inte
förändras. En grundvattendelare är en tänkt linje längs grundvattenytans höjdsträckning, alltså
avgränsningen av det område från vilket grundvatten strömmar till en viss punkt, t.ex. en
brunn eller en punkt i ett vattendrag.
Vattendrag: Sammanfattande benämning på strömmande vatten – allt från en liten bäck till
en stor flod. Det finns inga allmänt vedertagna definitioner på vad som skall kallas å, bäck,
älv, flod o.s.v.
Vattenförbund: Vattenförbund har samma syfte som vattenvårdsförbund, se
Vattenvårdsförbund. Skillnaden är att de har bildats genom lantmäteriförrättning där
ingående verksamheter har fastställts. Vattenförbund kan även bildas med andra syften.
Vattenförekomst: Vattenförekomster kan delas in i ytvattenförekomster och
grundvattenförekomster. Enligt definitionen i Vattendirektivet är en ytvattenförekomst "en
avgränsad och betydande ytvattenförekomst som till exempel en sjö, ett magasin, en å, flod
eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka." Enligt direktivet är en
grundvattenförekomst "en avgränsad volym grundvatten i en eller flera akviferer".
Uppdaterad 2012-10-12
En vattenförekomst är också, enligt Vattendirektivet, den minsta storleken för beskrivning och
bedömning av vatten. En vattenförekomst är homogen i samtliga indelningar som går att göra.
En vattenförekomst tillhör sålunda en typ, har en status (vattenkvalitet) och bedöms utsättas
för en specificerad nivå av påverkan. Ett vattendrag eller en sjö kan alltså bestå av flera
vattenförekomster.
I Sverige finns mycket vatten och därför har inte allt vatten blivit definierat som
vattenförekomster utan gränsen går vid sjöar >1 km2, vattendrag med avrinningsområde >10
km2, grundvattenmagasin med uttagskapacitet >5 l/s samt vatten med ett skydd kopplat till
sig. Det vatten som inte är en vattenförekomst kallas för övrigt vatten och har inte
statusklassats.
Vattenförvaltning: Sveriges arbete med vattendirektivet kallas för vattenförvaltning, dvs.
införlivandet av vattendirektivet i svensk lagstiftning. Planering, skötsel och vård av
vattenresurser.
Vattenråd: Vattenråd är regionala eller lokala samverkansorgan för vattenfrågor främst inom
vattenförvaltning. Många vattenråd har bildats ur befintliga vattenorganisationer, där
kunskapen om lokala förhållanden är stor. Vattenråd ska representera alla intressen i området
och ge alla som berörs av vattnet möjlighet att delta i diskussioner. De ska ha ett
helhetsperspektiv på sjöar, vattendag, grundvatten och kustvatten. Vattenråden ska arbeta
utifrån avrinningsområden och inte administrativa gränser, så som kommuner eller län.
Vattenvårdsförbund: Vattenvårdsförbund organiserar som regel kommuner, industrier etc.,
som utnyttjar vattendragen som täkt, recipient eller för kraftproduktion. Verksamheten består
som regel av övervakning av vattenkvalitén (samordnad recipientkontroll) och kontroll av
flöden och nivåer. Vissa förbund tar även upp och prioriterar mellan olika
vattenvårdsåtgärder. Deltagandet är frivilligt. Det finns andra namn på sammanslutningar som
påminner om vattenvårdsförbund t.ex. vattendragsförbund eller kustvattenförbund.
VISS: VattenInformationsSystem Sverige är en databas som innehåller kartor och
information för alla Sveriges vattenförekomster (www.viss.lansstyrelsen.se).
Ytvattenstatus: Ytvattenförekomster (sjö, vattendrag, kustvatten, dvs. inte grundvatten)
statusklassas utifrån ekologisk- och kemisk status.
Västerhavet: Formellt sett finns inte "Västerhavet" som namn på något havsområde, men det
område som vi i Sverige kallar Västerhavet omfattar Kattegatt och Skagerrak. Ibland används
"Västerhavet" också som beteckning på Kattegatt, Skagerrak och hela Nordsjön, alltså "havet
väster om Sverige".
Ytvattenförekomst: se Vattenförekomst.
Åtgärdsprogram: En handlingsplan för det som behöver göras för att uppnå målet god
vattenstatus inom ett vattendistrikt.
