Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig samman- ställning
över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad
på den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Costa Rica 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Läget för de mänskliga rättigheterna (MR) i Costa Rica är i ett regionalt
sammanhang sett gott. Landet har ratificerat samtliga centrala MRkonventioner och bedriver en aktiv internationell politik på området. Den
allmänna brottsligheten har dock ökat de senaste åren och polisövergrepp
förekommer.
Costa Rica ligger högt på FN:s index för mänsklig utveckling jämfört med
länder med liknande BNP per capita. Fattigdomen har dock ökat de senaste
åren och inkomstklyftorna har vidgats. Våld mot barn, barnprostitution,
barnarbete, människohandel, våld inom familjen och bristande skydd för vissa
fackföreningsrättigheter är fortsatt allvarliga problem. Antalet kvinnor som
avlidit till följd av våld inom familjen har ökat de senaste åren. Strikta
ärekränkningslagar medför enligt journalistkretsar viss självcensur i medierna
och många journalister låter bli att undersöka vissa frågor på grund av tryck
från ekonomiska och politiska intressen.
De statliga åtgärderna och lagstiftningen är otillräckliga när det gäller
bekämpning av diskriminering och marginalisering, främst av landets urfolk,
som fortsatt befinner sig i en besvärlig ekonomisk och social situation. Den
afrocostaricanska minoritetens levnadsförhållanden har dock förbättrats.
Positivt under året är att överbeläggningen på fängelserna reducerats markant,
att andelen kvinnliga parlamentsledamöter ytterligare närmat sig målet på 40
procent och att den nye presidenten har som målsättning att höja andelen
statliga utgifter avsedda för utbildning till 8 procent av BNP.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter De två
tillhörande protokollen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter och om dödsstraffets avskaffande har också ratificerats.
Några besök av specialrapportörer från FN har inte ägt rum under perioden.
Costa Rica har till skillnad från andra länder i regionen valt att inte ingå något
bilateralt avtal med USA som undantar dess medborgare från utlämning till
internationella brottmålsdomstolen.
Costa Rica har sju utestående rapporter till ovanstående konventioners
kommittéer, varav en rör CAT, en ICCPR, en CEDAW, tre CERD och en
ICESCR.
3
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga politiska mord, utomrättsliga avrättningar, tortyr eller försvinnanden
sanktionerade av statsmakten har rapporterats. Under 2005 mottog MRombudsmannen 32 anmälningar om maktmissbruk och tre om misshandel
rörande enskilda polismän. Brottsligheten har ökat under senare år, såväl i
omfattning som i våldsnivå. Kraven på skärpt kriminalpolitik förefaller hittills
inte haft några betydande negativa effekter på enskilda fri- och rättigheter.
Fängelseförhållandena anses acceptabla men övervåld från fångvaktare och
våld mellan interner är vanligt och anstalternas hälsovårdsinrättningar är i regel
undermåliga. 2005 mottog MR-ombudsmannen 24 anmälningar om
misshandel från fångvaktares sida. Häktade blandas ofta med dömda interner.
Överbeläggningen har sjunkit det senaste året och var i snitt endast 1 procent i
april 2006.
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer inte i Costa Rica.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Den costaricanska lagstiftningen innehåller förbud mot godtyckliga
frihetsberövanden och dessa följs i praktiken. För att anhålla någon krävs
normalt tillstånd från domstol och den anhållne har rätt att inom 24 timmar få
frågan underställd domstolsprövning. Enligt lagen får misstänkta hållas häktade
upp till ett år. I december 2005 väntade 12 procent av fängelsebefolkningen på
att dom skulle avkunnas, en avsevärd minskning jämfört med året innan.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Författningen föreskriver att domstolsväsendet ska vara självständigt gentemot
den verkställande makten, vilket det i betydande utsträckning också är. Kritik
har riktats mot långsamma rättsprocesser och detta är även föremål för ett stort
antal anmälningar till MR-ombudsmannen. Vissa förbättringar har skett genom
ett moderniseringsprogram och anställning av ytterligare domare.
MR-ombudsmannaämbetet tar emot anmälningar om kränkningar av de
mänskliga rättigheterna och kan även initiera utredningar på eget initiativ.
Ombudsmannaämbetet har generellt agerat självständigt och har enligt flera
opinionsundersökningar byggt upp ett betydande förtroende hos befolkningen.
4
Efter antagandet 1994 av en ny polislag har betydande framsteg gjorts
beträffande avpolitiseringen och professionaliseringen av polisen. Alla
nyanställda poliser går igenom en veckas träning i mänskliga rättigheter.
Straffbarhetsåldern är 12 år. En relativt välutvecklad lagstiftning finns
beträffande alternativa sanktioner för ungdomar såsom offentliga arbeten.
7. Straffrihet
Straffriheten är i en regional jämförelse begränsad. De senaste åren har flera
korruptionsskandaler uppdagats. Två före detta presidenter är föremål för
rättsliga undersökningar, en tredje gömmer sig i Europa och flera
statstjänstemän är under granskning.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Författningen garanterar yttrande- och mediefrihet vilket också generellt sett
respekteras i praktiken. Regeringskritik är vanligt förekommande. En lag som
kriminaliserar förolämpning av offentliga befattningshavare dömdes 2004 ut av
interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter men är fortfarande i
kraft. Enligt undersökningar känner sig flertalet journalister hämmade i sin
yrkesutövning på grund av lagstiftningen och många uppger att de låter bli att
undersöka vissa frågor på grund av tryck från främst ekonomiska och politiska
intressen. På Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex rankas Costa Rica 41 av
167 länder, långt före de flesta av sina grannländer.
Förenings- och församlingsfriheten garanteras i konstitutionen och denna
respekteras också i praktiken. Författningen håller katolicismen som
statsreligion men förbjuder samtidigt staten att förhindra utövandet av andra
religioner. Katolska kyrkan har en lagstadgad särställning, bland annat vad
avser den statliga utbildningen där religionslärare måste vara certifierade av den
katolska kyrkan.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Costa Rica har traditionellt sett haft ett av de mest stabila demokratiska
systemen i Latinamerika. Den verkställande makten utövas av presidenten, de
två vicepresidenterna och regeringen. Presidenten utses i allmänna val för en
period på fyra år och kan väljas om en gång. Presidenten leder regeringens
arbete och utnämner och avsätter ministrarna. Den lagstiftande makten ligger
hos enkammarparlamentet som väljs vart fjärde år. Det under lång tid stabila
politiska livet, med två dominerande partier som växlat vid makten, bröt
samman i 2006 års nationella val, i vilket Partido Unidad Social Cristiana
(PUSC) föll i spillror. Partido de Liberación Nacionals (PLN) kandidat,
5
nobelpristagaren och före detta presidenten Oscar Arias vann knappt med bara
25 procent av den röstberättigade befolkningen bakom sig. Det bräckliga
folkliga stödet och det faktum att PLN inte har majoritet i parlamentet
försvagar presidentens makt.
Valen 2006 får anses ha genomförts på ett korrekt och transparent sätt.
Valdeltagandet (65 procent) var för costaricanska förhållanden lågt. Flera
korruptionsskandaler de senaste åren kring högt uppsatta politiker har påverkat
folkets tillit till politiker. Andelen kvinnliga parlamentsledamöter steg till 38
procent, vilket närmar sig det lagfästa målet för kvinnlig representation på 40
procent. En av vicepresidenterna, tre ministrar och tio statssekreterare är
kvinnor. Andelen kvinnliga borgmästare är 9 procent.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Costa Rica har anslutit sig till alla Internationella arbetsorganisationen, ILO:s
åtta centrala konventioner om förenings- och förhandlingsfrihet, ickediskriminering och förbud mot barn- och tvångsarbete. Konstitutionen
garanterar rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Cirka 9 procent av
de förvärvsarbetande är fackföreningsanslutna, av vilka 80 procent inom den
statliga sektorn. Arbetsrättslagstiftning från 1993 ger skydd mot avskedanden
av fackföreningsaktiva, men fackföreningar pekar på bristande genomförande
av reformerna. ILO kritiserar kravet att 60 procent av de anställda måste stödja
en strejk för att den skall vara laglig. Enligt konstitutionen är offentliganställdas
strejkrätt inskränkt vilket av högsta domstolen tolkats så att strejker kan äga
rum om domstol inte funnit att de hotar viktig samhällsnyttig service.
Minimilönen är inte tillräcklig för att ge en familj en godtagbar tillvaro.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
2003 utgjorde hälsoutgifterna 7,3 procent av BNP enligt FN:s
utvecklingsprogram (UNDP). En hög nivå regionalt sett. Enligt UNDP har
mellan 95 och 100 procent av befolkningen tillgång till grundläggande
mediciner och 97 procent tillgång till dricksvatten. Andelen av den ekonomiskt
aktiva befolkningen som täcks av den allmänna hälsoförsäkringen har sjunkit
från 67 procent 1990 till 53 procent 2004, bland annat till följd av
eftersläpningar i inbetalning av premier från stat och arbetsgivare. Antalet
vårdcentraler på landsbygden har ökat och täcker nu 80 procent av
befolkningen. Tillgången till hälsovård i reservaten där huvuddelen av urfolken
bor är dock fortsatt begränsad.
6
12. Rätten till utbildning
Andelen statliga utgifter till utbildningssektorn utgör 5,1 procent av BNP, en
av de högsta nivåerna i Latinamerika. Landets nyvalde president har satt som
mål att uppnå åtta procent av BNP, två procent högre än den nivå som
stipuleras i grundlagen. Den nioåriga grundskolan är kostnadsfri och de första
sex åren obligatoriska. Tillgången till utbildning har stadigt förbättrats det
senaste decenniet, särskilt gällande gymnasieutbildning. Enligt Estado de la
Nación påbörjar 98,5 procent av alla skolberättigade barn primärskolan, medan
endast 40 procent fortsätter till sekundärskola. Det genomsnittliga antalet
skolår för personer mellan 18 och 64 år är 8,4. Bidragande orsaker är krav på
betalning av skolböcker, skoluniformer och så kallade frivilliga avgifter som
minskar fattiga barns tillträde till utbildning, samt den ökande andelen pojkar
som börjar arbeta tidigt. 2004 var 5,1 procent av den totala befolkningen
analfabeter, en av de lägsta nivåerna i Latinamerika.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Costa Ricas sociala indikatorer är i många fall i nivå med utvecklade länders
och högre än för länder med motsvarande BNP per capita. Statens sociala
utgifter för 2004 utgjorde 19 procent av BNP, en hög siffra regionalt sett, men
siffran har minskat sedan 2002. Samtidigt som Costa Rica har gjort ett
betydande antal åtaganden på MR-området de senaste åren, särskilt vad gäller
sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, har statens resurser att
genomföra dessa stagnerat.
Mätt med de nationella fattigdomskriterierna ökade antalet fattiga hushåll från
18,5 till 21,7 procent och antalet extremt fattiga hushåll från 5,1 till 5,6 procent
mellan år 2003 och 2004. Ytterligare 12,5 procent av alla hushåll anses ligga i
riskzonen för att falla under fattigdomsstrecket. Hushållen på landsbygden är
endast fem procent fattigare än i städerna. Enligt Estado de la Nación beror
den ökande fattigdomen bland annat på en ökande arbetslöshet och på att en
allt större del av landets produktion sker i ekonomiska frizoner och därför inte
bidrar till statens inkomster.
Inkomstklyftorna i det costaricanska samhället har ökat under det senaste
decenniet. Den så kallade Gini-koefficienten som mäter ojämlikhet ökade
enligt UNDP från 0,38 1997 till 0,50 2006 men ligger fortfarande lägre än
genomsnittet i Latinamerika.
7
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kvinnans situation är i ett regionalt perspektiv god. Costa Rica rankas bland de
främsta i Latinamerika på UNDP:s genderrelaterade utvecklingsindex.
Ojämlikhet och diskriminering existerar dock. Löneskillnaderna är stora.
Kvinnors årliga inkomster uppskattas utgöra runt 80 procent av männens. 38
procent av den ekonomiskt aktiva befolkningen är kvinnor. (För kvinnors
politiska deltagande, se punkt 9.)
Våld mot kvinnor är ett allvarligt problem. Det nationella kvinnoinstitutet,
INAMU, omhändertog under 2005 runt 7 000 kvinnor som utsatts för våld i
hemmet. För samma år registrerades 35 kvinnor som dött av våld inom
familjen, jämfört med 20 stycken föregående år. Landet har en adekvat
lagstiftning på området och under 2005 arresterades över 9 000 personer
misstänkta för våld i hemmet.
Handel med kvinnor och barn i prostitutionssyfte förekommer från, till, genom
och inom Costa Rica. Lagstiftningen på området täcker endast vissa former av
människohandel och få personer åtalades under året. Offer för
människohandel kan söka arbetstillstånd eller flyktingstatus i Costa Rica, men
under året skickades flera personer tillbaka till sina hemländer såsom illegala
immigranter. Skydd och omhändertagande av offer för människohandel är
otillfredsställande.
Endast terapeutisk abort, det vill säga om graviditeten innebär fara för
kvinnans liv eller om fostret är gravt missbildat, är tillåten och illegala aborter
är vanliga. Rådgivning och information om reproduktiv hälsa förekommer men
katolska kyrkan har motsatt sig vissa sexualundervisningskampanjer i statliga
skolor.
Människorättsorganisationer menar att mycket av jämställdhetsarbetet hittills
främst haft effekt i större städer medan arbetet på landsbygden är eftersatt.
15. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter respekteras i högre grad än i övriga länder i regionen men
barn är fortsatt en utsatt grupp. Barn utgör enligt FN:s barnfond (UNICEF)
36,7 procent av befolkningen och 48 procent av de fattiga. Enligt
organisationen Casa Alianza bor cirka 1 500 av landets barn på gatan. Våld mot
barn är ett utbrett problem. Det nationella barninstitutet gav under 2005
assistans till runt 6 500 barn, huvuddelen för misshandel och sexuellt
8
utnyttjande, och det nationella barnsjukhuset tog samma år emot 635 barn som
utsatts för våld i hemmet, en lätt minskning jämfört med året innan. MRombudsmannen har inlett en kampanj mot aga med stöd av svenska Rädda
Barnen.
Enligt Casa Alianza finns det ungefär 3 000 barnprostituerade i landet. Statliga
myndigheter har under senare år alltmer kommit att erkänna problemets allvar
och en kommission mot sexturism inriktad på barn har etablerats.
Människorättsorganisationer efterlyser ytterligare åtgärder och är kritiska mot
att endast ett fåtal övergrepp resulterar i fällande domar. (Gällande handel med
barn i prostitutionssyfte, se punkt 14.)
Barnarbete är fortsatt ett problem i Costa Rica och enligt UNICEF arbetar
11,4 procent av barnen i åldern 5 till 17, främst inom den informella sektorn.
En nationell kommitté för successivt avskaffande av barnarbete har genomfört
kampanjer för att öka medvetenheten om problemet.
Sedan Costa Ricas ratificering 1990 av FN:s konvention om barnets rättigheter
har en rad lagar antagits för att överföra konventionens innehåll till nationell
lagstiftning. De senaste åren har man framförallt arbetat med att förstärka de
institutioner som har till uppgift att genomföra de nya lagarna.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Costa Rica har ratificerat ILO:s konvention om urfolkens rättigheter men
överföringen av denna i nationell lag är bristfällig. Enligt senaste folkräkningen
år 2000 utgör urfolken 1,7 procent av den totala befolkningen och är fördelad
på åtta folkgrupper. Majoriteten bor i eller nära något av de 22 reservaten som
ofta saknar tillgång till skola, hälsovård, elektricitet och dricksvatten.
Ägandeförhållanden i reservaten gör att gruppen inte har tillgång till krediter
och rätten att nyttja jorden är begränsad. Andelen som påbörjar primärskola
och andelen läs- och skrivkunniga är lägre bland urfolken och dessa har
generellt kortare livslängd än det nationella genomsnittet. Staten saknar
program för bekämpande av rasism och diskriminering mot urfolken.
Tvåspråkig undervisning sker endast i begränsad utsträckning. Gruppen saknar
representation i parlamentet. Urfolkens bristande möjligheter till försörjning
har de senaste åren lett till en ökande invandring till städerna.
Den afrocostaricanska minoriteten som utgör drygt 2 procent av befolkningen
har traditionellt haft mindre tillträde till social service och infrastruktur än
övriga medborgare och utgör en oproportionellt hög andel av de fattiga.
Befolkningsgruppens levnadsförhållanden har dock förbättrats avsevärt under
senare år, bland annat vad avser utbildning.
9
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Det finns inga lagar som direkt diskriminerar mot homo-, bi- och transsexuella
och acceptansen är i en regional jämförelse relativt hög. Fortfarande finns dock
betydande fördomar mot gruppen, i synnerhet mot transvestiter. Under
perioden juni 2005 till juli 2006 mottog MR-ombudsmannen endast en
anmälan gällande diskriminering av homo-, bi- och transsexuella personer.
18 Flyktingars rättigheter
Costa Rica har anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga
ställning. Lagstiftning rörande flyktingmottagning och
asylprövningsmekanismer är i överensstämmelse med flyktingkonventionen
och fungerar också i praktiken. Flyktingar som beviljas flyktingstatus åtnjuter i
stort samma rättigheter som costaricanska medborgare. Ännu saknas en lag
som befäster rätten till arbete för flyktingar, även om denna rättighet i
praktiken respekteras av costaricanska myndigheter.
Costa Rica har det största antalet erkända flyktingar per capita i Latinamerika.
Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) finns det cirka 13 500 flyktingar i
landet, varav huvuddelen är från Colombia. Handläggningstiderna har de
senaste åren minskats från över ett år till ungefär 1 till 2 månader genom
gemensamma insatser mellan lokala myndigheter, UNHCR och ett antal
universitet. Många costaricaner lägger skulden på flyktingarna för de senaste
årens försämrade ekonomiska situation och ökade brottslighet, vilket lett till att
attityden mot gruppen har hårdnat.
19. Funktionshindrades rättigheter
Diskriminering mot funktionshindrade är förbjuden i lag. Tillämpningen av
lagen är dock bristfällig, bland annat vad gäller diskriminering inom arbetslivet
och effektivt tillträde till offentliga byggnader. Utbildningsministeriet leder ett
program för funktionshindrade och 2005 erhöll omkring 14 000
funktionshindrade studenter utbildning i statliga specialskolor.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett stort antal oberoende människorättsorganisationer som fritt och
utan statlig inblandning kan bedriva verksamhet i Costa Rica. Dialog förs på
olika områden mellan människorättsorganisationer, regering och andra statliga
institutioner, inklusive MR-ombudsmannen.
10
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Flera internationella organisationer och institutioner med verksamhet på MRområdet är förlagda till Costa Rica, bland annat interamerikanska MRdomstolen och det interamerikanska MR-institutet, IIDH. Den senare erhåller
svenskt stöd för sina insatser i Costa Rica och övriga länder i regionen. ILO
har ett regionkontor i landet och UNHCR har permanent närvaro i landet.
