Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Costa Rica 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Läget för de mänskliga rättigheterna (MR) i Costa Rica är i ett regionalt
sammanhang gott. Landet har ratificerat samtliga centrala konventioner inom
mänskliga rättigheter och bedriver en aktiv internationell politik på området.
Den allmänna brottsligheten har dock ökat de senaste åren, och polisövergrepp
förekommer. Ett antal korruptionsskandaler som bland annat rör flera före
detta presidenter uppdagades under 2004 och rättsliga åtgärder har vidtagits.
Costa Rica ligger högt på FN:s index för mänsklig utveckling jämfört med
länder med liknande BNP per capita. Fattigdomen ökade dock 2004 och
inkomstklyftorna har vidgats. Våld mot barn, barnprostitution, barnarbete,
människohandel, våld inom familjen och bristande skydd för vissa
fackföreningsrättigheter är fortsatt allvarliga problem. Antalet kvinnor som
avlidit till följd av våld inom familjen har ökat de senaste åren. Strikta
ärekränkningslagar medför enligt journalistkretsar viss självcensur i medierna,
och många journalister låter bli att undersöka vissa frågor på grund av tryck
från ekonomiska och politiska intressen. Ett par journalister fängslades 2004
för ärekränkning.
De statliga åtgärderna är otillräckliga när det gäller bekämpningen av
traditionell diskriminering och marginalisering, främst av landets urbefolkning,
som fortsatt befinner sig i en besvärlig ekonomisk och social situation. Den
afrocostaricanska minoritetens levnadsförhållanden har förbättrats.
Flyktingars rättigheter stärktes ytterligare under året.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Costa Rica har anslutit sig till följande internationella konventioner:
- Internationell konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter
(ICCPR)
- Internationell konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter (ICESCR)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD)
- Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW)
- Konventionen mot tortyr m.m (CAT)
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC)
- Konventionen angående flyktingars rättsliga ställning
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC)
- Interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter (ICHR)
Bland ovanstående konventioners fakultativa protokoll har Costa Rica anslutit
sig till ICCPR:s fakultativa tilläggsprotokoll rörande enskild klagorätt respektive
avskaffandet av dödsstraffet, CEDAW:s protokoll om enskild klagorätt och
CRC:s två protokoll angående indragning av barn i väpnade konflikter
respektive angående handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.
Costa Rica har till skillnad från andra länder i regionen valt att inte ingå något
bilateralt avtal med USA som undantar dess medborgare från utlämning till
internationella brottmålsdomstolen.
Några besök av specialrapportörer från FN har inte ägt rum under perioden.
Costa Rica har nio utestående rapporter till ovanstående konventioners
kommittéer, varav två rör CAT, en ICCPR, en CEDAW, en CERD, en
ICESCR och en vardera för CRC:s två fakultativa protokoll.
3. Respekten för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga politiska mord, utomrättsliga avrättningar, försvinnanden eller tortyr
sanktionerade av statsmakten har rapporterats.
Under perioden maj 2004 till april 2005 mottog MR-ombudsmannen 45
anmälningar om maktmissbruk, inklusive misshandel och övervåld, från
enskilda polismän. Brottsligheten har ökat under senare år såväl i omfattning
som i våldsnivå. Brottsbekämpning tillhör de högst prioriterade frågorna för
president Abel Pacheco. Kraven på en skärpt kriminalpolitik förefaller dock
3
hittills inte haft några betydande negativa effekter på enskilda fri- och
rättigheter.
Fängelseförhållandena anses allmänt acceptabla, men övervåld från
fångvaktare, överbeläggning och våld mellan interner och är vanligt. Mellan
januari och augusti 2004 mottog MR-ombudsmannen 14 anmälningar om
misshandel från fångvaktares sida. Överbeläggningen når 10 procent i snitt,
och häktade blandas ofta med dömda interner.
4. Dödsstraffet
Dödsstraff förekommer inte i Costa Rica.
5. Rättssäkerhet
Författningen föreskriver att domstolsväsendet ska vara självständigt gentemot
den verkställande makten, vilket det i betydande utsträckning också är. Kritik
har riktats mot långsamma rättsprocesser. Vissa förbättringar har skett genom
ett moderniseringsprogram och anställning av ytterligare domare.
MR-ombudsmannaämbetet tar emot anmälningar om MR-kränkningar och kan
även initiera utredningar på eget initiativ. Ombudsmannaämbetet har generellt
agerat självständigt och enligt flera opinionsundersökningar byggt upp ett
betydande förtroende hos befolkningen.
Efter antagandet 1994 av en ny polislag har betydande framsteg gjorts
beträffande avpolitiseringen och professionaliseringen av polisen. Alla
nyanställda poliser går igenom en veckas träning i mänskliga rättigheter. Under
2004 avskedades två poliser för maktmissbruk och fyra för korruption.
Straffbarhetsåldern är 12 år. En relativt välutvecklad lagstiftning finns
beträffande alternativa sanktioner för ungdomar såsom offentliga arbeten etc.
6. Personlig frihet
Den costaricanska lagstiftningen innehåller förbud mot godtyckliga
frihetsberövanden och dessa följs i praktiken. För att anhålla någon krävs
normalt tillstånd från domstol och den anhållne har rätt att inom 24 timmar få
frågan underställd domstolsprövning. Enligt lagen får misstänkta hållas häktade
upp till ett år. I oktober 2004 väntade 39 procent av fängelsebefolkningen på
att dom skulle avkunnas.
7. Straffriheten
Straffriheten är i en regional jämförelse begränsad. 2004 uppdagades flera
korruptionsskandaler, och två före detta presidenter är häktade i väntan på
rättegång, en annan före detta president gömmer sig i Europa och flera
statstjänstemän är under granskning. Presidenten Abel Pacheco, som har
4
bekämpning av korruption som en av sina prioriteter, är också anklagad för att
ha mottagit olagligt kampanjstöd under valet 2002.
8. Yttrande- och mediefriheten
Författningen garanterar yttrande- och mediefrihet vilket också normalt
respekteras i praktiken. Regeringskritik är vanligt förekommande. En lag som
kriminaliserar förolämpning av offentliga befattningshavares heder dömdes
2004 ut av interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter och en
lagreform ligger nu hos parlamentet. Under 2004 dömdes i enlighet med denna
lag två journalister till kortare fängelsestraff. Enligt en undersökning av
tidningen La Nación från 2003 kände sig 75 procent av alla journalister
hämmade i sin yrkesutövning på grund av lagstiftningen. 79 procent uppgav att
de låtit bli att undersöka vissa frågor på grund av tryck från främst ekonomiska
och politiska intressen.
Förenings- och församlingsfriheten garanteras i konstitutionen och denna
respekteras också i praktiken. Författningen håller katolicismen som
statsreligion men förbjuder samtidigt staten att förhindra utövandet av andra
religioner. Katolska kyrkan har en lagstadgad särställning, bland annat vad
avser den statliga utbildningen där religionslärare måste vara certifierade av den
katolska kyrkan.
9. De politiska institutionerna
Costa Rica har ett av de mest stabila demokratiska systemen i Latinamerika.
Den verkställande makten utövas av presidenten, de två vicepresidenterna och
regeringen. Presidenten utses i allmänna val för en period på fyra år och kan
väljas om en gång. Presidenten leder regeringens arbete och utnämner och
avsätter ministrarna. Den lagstiftande makten ligger hos enkammarparlamentet
som väljs vart fjärde år. Den politiska makten har traditionellt växlat mellan de
bägge större partierna, socialdemokratiska PLN och kristdemokratiska PUSC.
Vid presidentvalet 2002 vann kristdemokratiske kandidaten Abel Pacheco och
vid parlamentsvalen hade de nya partierna PAC och ML betydande
framgångar. Detta har ökat regeringspartiets behov av att söka
förhandlingslösningar och allianser med andra partier och därmed stärkt
parlamentets ställning.
Valen 2002 genomfördes på ett korrekt och transparent sätt. Valdeltagandet
(62 procent) i andra omgången var för costaricanska förhållanden mycket lågt.
De många korruptionsskandalerna kring högt uppsatta politiker under 2004 har
påverkat folkets tillit till politiker, och enligt enkäter kommer mer än hälften av
väljarna att avstå från att rösta i valen 2006. Andelen kvinnliga
parlamentsledamöter steg till 35 procent, vilket närmar sig det lagfästa målet
för kvinnlig representation på 40 procent. En av vicepresidenterna och fyra
5
ministrar är kvinnor. Andelen kvinnor bland förtroendevalda på lokal nivå
ökade från 14 procent 1994 till 46 procent 2002.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Costa Rica har anslutit sig till alla ILO:s åtta centrala konventioner om
förenings- och förhandlingsfrihet, icke-diskriminering och förbud mot barnoch tvångsarbete. Konstitutionen garanterar rätten att bilda och ansluta sig till
fackföreningar. Cirka 12 procent av de förvärvsarbetande är
fackföreningsanslutna, av vilka 80 procent inom den statliga sektorn.
Arbetsrättslagstiftning från 1993 ger skydd mot avskedanden av
fackföreningsaktiva men fackföreningar pekar på bristande genomförande av
reformerna. Enligt arbetsministeriet minskade antalet utestående fall av
oberättigade avskedanden mellan 1998 och 2002 från 16 619 till 7 742. ILO
kritiserar också kravet att 60 procent av de anställda måste stödja en strejk för
att den skall vara laglig.
Enligt konstitutionen är offentliganställdas strejkrätt inskränkt vilket av högsta
domstolen tolkats så att strejker kan äga rum om domstol inte funnit att de
hotar viktig samhällsnyttig service.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
2002 utgjorde enligt UNDP hälsoutgifterna 6,1 procent av BNP, den fjärde
högsta nivån i Latinamerika. Enligt UNDP har mellan 95-100 procent av
befolkningen tillgång till grundläggande mediciner, och 97 procent tillgång till
dricksvatten. Andelen av den ekonomiskt aktiva befolkningen som täcks av
den allmänna hälsoförsäkringen har sjunkit från 67 procent 1990 till 53 procent
2004, bland annat till följd av eftersläpningar i inbetalning av premier från stat
och arbetsgivare. Antalet läkarstationer på landsbygden har ökat och täcker nu
80 procent av befolkningen. Tillgången till hälsovård i reservaten där
huvuddelen av urfolken bor är begränsad.
12. Rätten till utbildning
Andelen statliga utgifter till utbildningssektorn utgör 5,1 procent av BNP, en
av de högsta nivåerna i Latinamerika. Konstitutionen sätter som mål att
utbildningsutgifterna skall motsvara 6 procent av BNP. Den nioåriga
grundskolan är kostnadsfri och de första sex årens primärskola obligatorisk.
Tillgången till utbildning har stadigt förbättrats det senaste decenniet, särskilt
gällande gymnasieutbildning. Enligt Estado de la Nación påbörjar 98,5 procent
av alla skolberättigade barn primärskolan. Antalet skolår för personer mellan
18 och 64 år är 8,4 i genomsnitt, och från och med 12-årsåldern sjunker antalet
inskrivna markant. Bidragande orsaker är krav på betalning av skolböcker,
skoluniformer och s.k. frivilliga avgifter som minskar fattiga barns tillträde till
utbildning, samt den ökande andelen pojkar som börjar arbeta tidigt. 2003 var
4,2 procent av den totala befolkningen analfabeter.
6
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Costa Ricas sociala indikatorer är i många fall i nivå med utvecklade länders
och högre än för länder med motsvarande BNP per capita. Statens sociala
utgifter utgjorde förra året 19 procent av BNP - en hög siffra regionalt sett men har minskat sedan 2002. Samtidigt som Costa Rica har gjort ett betydande
antal åtaganden på MR-området de senaste åren – särskilt vad gäller sociala,
ekonomiska och kulturella rättigheter - har statens resurser att genomföra dessa
stagnerat.
Mellan 2000 och 2001 minskade enligt UNDP fattigdomen från 14,5 procent
till 9,5 procent och den extrema fattigdomen från 6,9 procent till 2 procent.
Mätt med de nationella fattigdomskriterierna är situationen något annorlunda:
mellan 2003 och 2004 ökade antalet fattiga hushåll från 18,5 till 21,7 procent,
och antalet extremt fattiga hushåll från 5,1 till 5,6 procent. Ytterligare 12,5
procent av alla hushåll anses ligga i riskzonen för att falla under
fattigdomsstrecket. Hushållen i landsbygden är endast fem procent fattigare än
i städerna. Enligt Estado de la Nación beror den ökande fattigdomen bl.a. på
en ökande arbetslöshet och på att en allt större del av landets produktion sker i
ekonomiska frizoner och därför inte bidrar till statens inkomster. President
Abel Pacheco har angivit fattigdomsbekämpning som en nationell prioritet.
Inkomstklyftorna i det costaricanska samhället har ökat under det senaste
decenniet. Den så kallade GINI-koefficienten som mäter ojämlikhet ökade
enligt UNDP från 0,38 1997 till 0,46 2002, men ligger fortfarande lägre än
genomsnittet i Latinamerika.
14. Kvinnans ställning
Kvinnans situation är i ett regionalt perspektiv god. Costa Rica rankas bland de
högsta i Latinamerika på UNDP:s genderrelaterade utvecklingsindex.
Ojämlikhet och diskriminering existerar dock. Löneskillnaderna är stora.
UNDP uppskattar att kvinnors årliga inkomster utgör en tredjedel av männens.
Endast 37,9 procent av kvinnorna är ekonomiskt aktiva, vilket ligger under
genomsnittet i Latinamerika.
Våld mot kvinnor är ett allvarligt problem. Det nationella kvinnoinstitutet,
INAMU, mottog under 2003 ungefär 25 000 samtal om våld inom familjen
jämfört med ungefär 64 000 under 2002. Minskningen tros vara kopplad till det
ökade antalet kvinnliga poliser som i sin tur lett till mer effektiva ingripanden.
INAMU har mellan januari och oktober innevarande år registrerat 34 kvinnor
som dött av våld inom familjen, en ökning jämfört med de två föregående
åren. 2003 handlade åklagaren för våld inom familjen och sexuella brott 443
brott relaterade till våld inom familjen. Ett lagförslag med syfte att tydligare
7
kriminalisera våld inom familjen har ännu inte antagits av parlamentet. För
kvinnors politiska deltagande, se punkt 9.
Handel med kvinnor och barn i prostitutionssyfte förekommer genom och
inom Costa Rica. Denna typ av handel är förbjuden i lag och straffen är hårda.
Enskilda organisationer är effektiva i arbetet med att bekämpa
människohandel. Offer för människohandel får inte uppehållstillstånd i Costa
Rica och sänds tillbaka till sina hemländer.
Abort är endast tillåten av medicinska skäl och illegala aborter är vanliga.
Rådgivning och information om reproduktiv hälsa förekommer men katolska
kyrkan har motsatt sig vissa sexualundervisningskampanjer i statliga skolor.
MR-organisationer menar att mycket av jämställdhetsarbetet hittills främst haft
effekt i större städer medan arbetet på landsbygden är eftersatt.
15. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter respekteras i högre grad än i övriga länder i regionen, men
barn är utsatta. Barnet utgör enligt UNICEF 36,7 procent av befolkningen och
48 procent av de fattiga. Enligt Casa Alianza bor ca 1 500 av landets barn på
gatan. Våld mot barn är ett utbrett problem. 2004 bistod det nationella
barninstitutet, PANI, 4 500 barn utsatta för någon form av övergrepp. 1 425 av
dessa rörde sexuella övergrepp.
Enligt Casa Alianza finns det ungefär 3 000 barnprostituerade i landet. Statliga
myndigheter har under senare år alltmer kommit att erkänna problemets allvar
och en kommission mot sexturism inriktad på barn har etablerats. MRorganisationer efterlyser ytterligare åtgärder och är kritiska mot att endast ett
fåtal övergrepp resulterar i fällande domar. Gällande handel med barn i
prostitutionssyfte, se punkt 14.
Barnarbete är fortsatt ett problem i Costa Rica och enligt UNICEF arbetar
11,4 procent av barnen i åldern 5-17, främst inom den informella sektorn. En
nationell kommitté för successivt avskaffande av barnarbete har genomfört
kampanjer för att öka medvetenheten om problemet.
Sedan Costa Ricas ratificering 1990 av FN:s konvention om barnets rättigheter
har en rad lagar antagits för att överföra dess innehåll till nationell lagstiftning.
De senaste åren har man framförallt arbetat med att förstärka de institutioner
som har till uppgift att genomföra de nya lagarna.
16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa, urfolken)
Enligt senaste folkräkningen år 2000 utgör urfolken 1,7 procent av den totala
befolkningen och är fördelad på åtta folkgrupper. Majoriteten bor i eller nära
8
något av de 22 reservaten som ofta saknar tillgång till skola, hälsovård,
elektricitet och dricksvatten. Ägandeförhållanden i reservaten gör att gruppen
inte har tillgång till krediter och rätten att nyttja jorden är begränsad. Andelen
som påbörjar primärskola och andelen läs- och skrivkunniga är lägre bland
urfolken. Staten saknar program för bekämpande av rasism och diskriminering
mot urfolken och den afrocostaricanska minoriteten. Tvåspråkig undervisning
sker endast i begränsad utsträckning. Gruppen saknar representation i
parlamentet.
Den afrocostaricanska minoriteten som utgör drygt 2 procent av befolkningen
har traditionellt haft mindre tillträde till social service och infrastruktur och
utgör en oproportionellt hög andel av de fattiga. Befolkningsgruppen har nu
dock tre representanter i parlamentet och en minister i regeringen, och dess
levnadsförhållanden har förbättrats avsevärt under senare år, bland annat vad
avser utbildning.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Det finns inga lagar som direkt diskriminerar mot homo-, bi- och transsexuella
och acceptansen är i en regional jämförelse relativt hög. Fortfarande finns dock
betydande fördomar mot gruppen. 2003 diskuterades en lagreform som ger
homosexuella par samma rättigheter som heterosexuella samboende par.
18. Flyktingars rättigheter
Costa Rica har anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga
ställning. Lagstiftning rörande flyktingmottagning och
asylprövningsmekanismer är i överensstämmelse med flyktingkonventionen
och fungerar också i praktiken. Flyktingar som beviljas flyktingstatus åtnjuter i
stort samma rättigheter som costaricanska medborgare. Ännu saknas en lag
som befäster rätten till arbete för flyktingar, även om denna rättighet i
praktiken respekteras av costaricanska myndigheter. Under året öppnade ett
domstolsbeslut möjligheten för flyktingar att låna pengar från lokala banker.
Costa Rica har det största antalet erkända flyktingar per capita i Latinamerika.
Enligt UNHCR finns det cirka 13 500 flyktingar i landet, varav 8 300 från
Colombia, 2 600 från Nicaragua och 1 200 från Kuba. Sedan 2000 söker främst
colombianer flyktingstatus, ungefär 150 per månad. Handläggningstiderna har
de senaste åren nedbringats från över ett år till ungefär 1-2 månader genom
gemensamma insatser mellan lokala myndigheter, UNHCR och ett antal
universitet. Många costaricaner lägger skulden på flyktingarna för de senaste
årens försämrade ekonomiska situation och ökade brottslighet, vilket lett till att
attityden mot flyktingar har hårdnat.
9
19. Funktionshindrades rättigheter
Diskriminering mot funktionshindrade är förbjuden i lag. Tillämpningen av
lagen är bristfällig, bland annat vad gäller diskriminering inom arbetslivet och
effektivt tillträde till offentliga byggnader. Utbildningsministeriet leder ett
program för funktionshindrade, och 2004 erhöll över 13 000
funktionshindrade studenter utbildning i statliga specialskolor.
20. Oberoende MR-organisationer
Det finns ett stort antal oberoende MR-organisationer som fritt och utan statlig
inblandning kan bedriva verksamhet i Costa Rica. Dialog förs på olika områden
mellan MR-organisationer, regering och andra statliga institutioner, inkl. MRombudsmannen.
21. Fältverksamhet och rådgivning
Flera internationella organisationer och institutioner med verksamhet på MRområdet är förlagda till Costa Rica, bland annat interamerikanska MRdomstolen och det interamerikanska MR-institutet, IIDH. IIDH erhåller
svenskt stöd för sina insatser i Costa Rica och övriga länder i regionen. ILO
har ett regionkontor i landet och UNHCR har permanent närvaro i landet.
