Kortfattad beskrivning av resultaten från de arkeologiska utgrävningarna som gjorts vid HögabjärKärsås i samband med byggnation av vindkraftparken under 2015.
Text: Gisela Ängeby, Arkeolog vid Statens Historiska Museer, Arkeologiska Uppdragsverksamheten
i Mölndal.
Undersökningarna har förlöpt bra och vi har utgrävt och dokumenterat monumenten som planerat.
Förvisso hittades vid A4 inga konkreta arkeologiska artefakter, men vi har tagit ett stort antal
jordprover för makrofossilanalyser av AU´s expert inom området, paleobotaniker Jens Heimdahl.
Detta med syfte att söka spår efter rituellt deponerade offer såsom förbrända cerealier eller bruk av
specifika växter som i andra arkeologiska sammanhang har visat på rituella handhavanden. Trots
avsaknaden av fynd (försåvitt inte makrofossilanalyserna ger besked), så utgör själva blocken med
omgivande stenpackningar ceremoniella monument i sig och som företeelse äger därför stort
arkeologiskt såväl som kulturhistoriskt kunskapsvärde. Stenblocken, däribland två inbyggda som på
ett sofistikerat vis tillsammans med stenpackningen bildar en rektangulär form, tolkar vi som rituellt
brukade inom en växtlighetskult som anknyter till den fossila åkermarken (röjningsrösena), yttermera
förstärkt av närvaron av en stensättning! En härd hittades, belägen alldeles norr om den fyrsidiga
anläggningen.
Vid B3 visade sig den förmodade stensättningsgraven inte innehålla spår efter mänskliga kvarlevor,
men utskiljde sig likväl från kringliggande rösen genom en homogen och vällagd stenpackning med
antydan till fyrsidig form. Centralt i monumentet, i botten av anläggningen och under
stenpackningen, dokumenterades emellertid en avgränsad yta jord som färgats röd av hetta, och i
stenpackningen motsvarande ett område ovanpå den eldpåverkade markytan låg utspridda
keramikskärvor. I samband med upprensningen av profilen i ett de röjningsrösen som undersöktes
av Kula HB, påträffades keramikskärvor som också dessa låg i anslutning till ett begränsat område
värmepåverkad och rödfärgad jord. Utgrävningen av röjningsröset och det stensättningsliknande
monumentet visade alltså att båda var byggda över samma företeelse; spridda keramikskärvor i
stenpackningen ovanpå en begränsad yta eldpåverkad jord. Vi tolkar detta som ett slags eldoffer vid
en rituell invigning av odlingsmarken, i det ena fallet byggs ett röjningsröse och i det andra uppförs
ett till utseendet gravlikt monument över platsen för eldning. I båda deponeras keramikskärvor från
vardagsgods. Såväl röjningsröset som den stensättningsliknade anläggningen kan ses som monument
uppförda över ceremoniella handlingar med odlingen som utgångspunkt. Inom den fossila
odlingsmarken dokumenterades också fyra härdar.
