Nyheter om Inre rum och bidrag från deltagare Nr. 2- 2010 • Neuropsykiatriska diagnoser Sid. 5 - 7 • Melankoli och magi Sid. 3 • Att vara bipolär Sid. 8 Bemötande och behandling av människor med psykisk sjukdom är något som förändras över tid. På Inre rum tycker vi att de historiska perspektiven är viktiga, och i våra utställningar visar vi hur människosyn, religion, vetenskap och politiska strömningar påverkat synen på människans psyke genom tiderna. I vårt arbete blickar vi även framåt. Vi tror att fördomar och negativa attityder kan minska genom kunskapsutbyte och möten mellan människor. Inre rum arbetar på flera plan med att göra brukarens röst hörd. Vi håller föredrag, tar plats i massmedia och sociala medier och är aktiva i den nationella attitydkampanjen Hjärnkoll. Även Inblick, tidningen du håller i din hand, är en del i detta arbete. Förändring och förebyggande hälsoarbete behöver inte bara komma uppifrån. Visst är det viktigt att psykiatrin utveckas och får tillräckligt med resurser. Politiska beslut om exempelvis sjukförsäkringsregler och rehabilitering påverkar också i hög grad människors möjligheter till återhämtning. Det finns mycket att göra inom detta område. Men det finns också saker vi kan göra i det lilla. Genom att lyssna, dela erfarenheter och inse att psykisk ohälsa kan vara en naturlig del i det stora mysteriet att vara människa. Det är faktiskt så att minst en av fyra drabbas av någon form av psykisk ohälsa. Mer än varannan har en familjemedlem eller nära vän som haft psykiska problem. På Inre rum känner vi nu, efter snart fyra års intensivt attitydarbete med brukarperspektivet i fokus, att något är på väg att hända. Människor börjar öppna upp allt mer för samtal kring dessa frågor. Media visar intresse för att skriva om psykisk sjukdom i andra sammanhang än negativa. Våra föreläsare är enormt efterfrågade och vår utställning Psykets historia välbesökt och uppskattad. Vi hoppas nu kunna fortsätta arbeta i samma andra även i framtiden. I slutet av 2010 är vår projekttid över, men vi arbetar hårt för att säkra Inre rums framtid, permanenta verksamheten och fortsätta dela med oss av all den kompetens som finns samlad här. Linda Weichselbraun Arngrim bärsärk sägs ha härjat i Bjarmaland, nuvarande norra Ryssland. Detalj ur Olaus Magnus Carta Marina, 1539. Inblick i historien Uttrycket bärsärkagång används när någon i vilt ursinne ger sig på omgivningen. Ibland sätts likhetstecken mellan bärsärkagång och psykisk ohälsa. Gamla isländska sagor beskriver bärsärkagång som ett sinnestillstånd. I en isländsk saga från 1200-talet berättas om Arngrim bärsärk och hans söner som härjade i Bjarmaland. När bärsärkagången kom över dem fick de brottas med träd och stora stenar tills det gick över. Bärsärk betyder björnskjorta eller utan skjorta. Bärsärkar förekommer ofta i de gamla isländska sagorna. De bråkade, plundarde och våldtog. Ibland beskrivs de som krigare i björnskinn, som stred i våldsamt raseri, utan rustningar. Aktuellt Från Inre rum Vad är Inre rum? Inre rum verkar för att sprida ökad förståelse och kunskap om psykisk ohälsa, samt att ge brukare av psykiatrin en egen röst i samhället. Vi arbetar med fokus på personliga erfarenhetsperspektiv. Kunskapen förmedlas bland annat genom utställningar, föreläsningar, utbildningar, direkta möten, media och webben. Fram till 28 november 2010 visas vår utställning Psykets historia - en resa genom 4000 år på Naturhistoriska museet i Göteborg. Alla med egen erfarenhet av psykisk ohälsa och som känner att ämnet är viktigt är välkomna att engagera sig i Inre rum. Behövs attitydförändring? I dag, på tvåtusentalet, omgärdas psykisk sjukdom fortfarande av många fördomar och tabun. Detta trots att psykisk ohälsa drabbar minst 25 procent av befolkningen någon gång i livet. En EU-kartläggning för några år sedan visade att 42 procent av svenskarna ansåg att människor med psykisk ohälsa utgör en fara för andra. Fjorton procent menade att den som fått en psykisk sjukdom har sig själv att skylla. Sådana föreställningar kan leda till stigmatisering, minskad delaktighet, diskriminering och försämrade möjligheter för återhämtning. Så visst behövs en attitydförändring - både hos allmänhet, media och samhället i stort. Kontaktinformation: Tel: 0707 - 69 61 22 e-post: [email protected] Besöksadress: Garverigatan 2 416 64 Göteborg Mer information finns på: www.inrerum.com Inre rum - ett projekt med stöd av Allmänna Arvsfonden 2 Visa din konst hos Inre rum Konstnärliga själar - se hit! Nu söker Inre rum nya utställare till vårt internetgalleri. Varje månad presenteras en ny konstnär med ett tiotal bilder samt en presentationstext i Inre rums galleri på internet. Alla konstnärer har egen erfarenhet av psykisk ohälsa. För vissa av utställarna är konsten en huvudsyssla, andra har skapandet som hobby eller verktyg för personlig utveckling. En som använt konsten i sin återhämtning är oktober månads utställare Anette Nordin. “Min inre strid”, skulptur av Anette Nordin. “Efter min 5 år långa vårdtid på psyket har jag i min återhämtning [email protected] använt konsten som ett läkande uteller ring till oss på Inre rum, trycksmedel. Upptäckten att smärtan läker om den uttrycks i ord, bild telefonnummer hittar du nere till eller lera gör att jag är säker på att vi vänster på denna sida. måste prata och lyssna på det som också är obehagligt”, skriver Anette i Webb-galleriet hittar sin presentation. Om du är intresserad av att ställa ut, kontakta Annica Engström på e-post du i vänstra menyn på www.inrerum.com Psykopedia - Inre rums databas på nätet Vill du hitta information om ämnen som rör psykisk ohälsa? Prova att söka i Inre rums databas Psykopedia på www.inrerum.com. På Psykopedia kan du skriva in valfria sökord, exempelvis psykos, depression, anhörig eller psykofarmaka, och få massor av information om det du söker. Faktablad, böcker, filmer, föreningar, historisk fakta, personliga erfarenheter och mycket mer finns samlat på Psykopedia. Till databasen söker vi nu även fler personliga erfarenhetsberättelser inom ämnet psykisk ohälsa. Har du berättelser du vill dela med dig av, e-posta till [email protected]. Det går också bra att kontakta oss per telefon eller komma och besöka oss. Kontaktuppgifter hittar du till vänster på denna sida. Databasen Psykopedia hittar du i vänstra menyn på www.inrerum.com Inblick produceras av Inre rums informations- och mediagrupp. Redaktion nr 1-10: PeO Bergman, Håkan Eneström, Linnea Fridh, Tim Holmberg, Håkan Kristensson, Christian Linde och Mats Mårdsjö. Redaktör/Redigering/Ansvarig utgivare: Linda Weichselbraun Melankoli och magi i ny utställning Nu har Inre rums nya satellitutställning Psyche - då och nu gett sig ut på turné. Under hösten kommer den att finnas till beskådande bland annat på biblioteket i Skene och på Lundby bibliotek i Göteborg. eller depression - har följt människan genom historien. Ibland har melankolin betraktats som en form av skarpsinne, ibland som en dödssynd. Tårar har betraktats både som svaghetstecken och eftersträvansvärda känsloyttringar. I dag ser vi kanske allt mer på nedstämdhet som något att medicinera bort. Ett exempel på detta är att över en halv miljon svenskar dagligen använder antidepressiva mediciner. Utställningen rör sig också i gränslandet mellan tro och vetande, myt och verkliget. Vi berättar om tider då vansinnet sågs som gudomligt och tider då man trodde att balansen mellan olika kropssvätskor kunde påverka människans psyke. Ordet psyche härstammar från antiken och betyder sinne, själ eller fjäril. Här som grafitti återfunnen i den romerska staden Pompeji som ödelades av ett vulkanutbrott år 79 f. Kr. Den nya utställningen handlar, precis som vår stora utställning Psykets historia på Göteborgs Naturhistoriska museum, om synen på psyket under olika tider. Vi tar bland annat en titt på melankolins historia. Detta själstillstånd med många namn - melankoni, nedstämdhet En annan del av utställningen handlar om ritualer, vidskepelse och tvång. Vad är skillnaden och var går gränsen? Vad är okej att tro på och när blir en föreställning sjuk? Svaren beror på i vilken tid och i vilken kultur man befinner sig. Genom hela utställningen löper även nutida erfarenhetsberättelser från Inre rums deltagare, alla med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Under sommaren och hösten har utställningen visats på Göteborgs Ur utställningen: en ask med minttabletter att stärka sig med när man behöver lite extra manlig kraft. Ett exempel på modern vidskepelse? Stadsbibliotek, Frölunda Kulturhus och Kulturhuset Kåken i Härlanda. Närmast väntar biblioteket i Skene och biblioteket i den göteborgska stadsdelen Lundby. Efter detta kommer utställningen att fortsätta turnera runt i Västsverige. Kontakta Inre rum om du är intresserad av att vi sätter upp den på en speciell plats. I höst har Inre rum också börjat producera ny utställning. Denna gång går vi djupare in i psykosens värld. Hur kan en psykos upplevas? Hur har psykotiska människor behandlats genom tiderna? Håll utkik efter denna spännande utställning som blir klar under senhösten. Linda Weichselbraun Inre rum utbildar i konsten att förmedla och beröra Vi på Inre rum satsar mycket på utveckla vårt eget berättande. Vi lär också ut denna konst till andra, bland annat utbildar vi personalgrupper i retorik. Först ut i höst att genomgå en retorikutbildning i Inre rums regi är Personliga ombud i Göteborg med omnejd. Ansvarig för utbildningen är Anneli Jäderholm, själv föreläsare med egen erfarenhet av flertalet psykoser. Men hur kommer det sig att en brukare av den psykiatriska vården plötsligt blir verksam inom det retoriska gebitet? i regression och hade förlorat den språkliga förmågan, säger Anneli. Själv säger Anneli att hon haft en bra lärare i Mia Strand på ABF Vux, där hon gick en grundläggande retorisk utbildning för några år sedan. Hon har även erfarenhet av flera slutenvårdsvistelser, och under dessa har hon fått goda kunskaper om gesternas, tonfallets och kroppsspråkets betydelse. Förutom peronalgrupper utbildar Inre rum även personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa i retorik och berättande. Vi ansvarar för grundutbildningen av VG-regionens attitydambassadörer inom den nationella kampanjen Hjärnkoll. Ambassadörerna har även möjlighet att få individuell coachning i manusarbete, retorik och Power Pointpresentationer. – Det är viktigt hur vi går, står och bemöter andra. Det blev extra tydligt för mig då jag som patient var Redaktionen, Inre rum 3 z Nyheter från psykiatrins värld Stora skillnader i livsvillkor Socialstyrelsen har nyligen kartlagt livsförhållandena hos vuxna med funktionsnedsättning, som antingen har insatser enligt socialtjänstlagen, (SoL) eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Rapporten visar att denna grupp har betydligt sämre levnadsvillkor än genomsnittssvensken, med sämre ekonomi och lägre utbildningsnivå. Den största orsaken till svag ekonomi är bristande förankring på arbetsmarknaden. Endast tio procent av gruppen har en plats på arbetsmarknaden, jämfört med 80 procent av befolkningen i stort. – Särskilt utsatta är psykiskt sjuka 20 – 29-åringar, som ofta lever på ekonomiskt bistånd, säger Socialstyrelsens överdirektör Håkan Ceder. I studien undersöktes även läkemedelsanvändningen hos personer i undersökningsgruppen med autism eller utvecklingsstörning. Resultaten visar att 20 procent av dessa använder mediciner mot psykoser eller schizofreni. – Det är osäkert om läkemedlen förskrivs på rätt grunder. Resultaten tyder på att läkemedlen används för att hantera beteendestörningar trots att det är osäkert om de har en lugnande effekt för den här gruppen, säger Karin Flyckt på Socialstyrelsen. Håkan Eneström Större risk att dö i förtid Psykiskt sjuka dör betydligt oftare än andra i sjukdomar som går att förebygga eller behandla. En lungcancerpatient med psykisk sjukdom löper 50 procents större risk att dö till följd av cancer än andra. Det visar Socialstyrelsens utvärdering av vuxenpsykiatrin i Sverige. Där sägs bland annat att dödligheten i hjärtinfarkt minskat med 10 procent under de senaste fem åren. Denna förbättring i överlevnad finns inte alls hos psykiskt sjuka. Håkan Eneström 4 Terapi via nätet ökar snabbt Terapi via nätet - kan det verkligen vara effektivt? Ja, flera studier visar att det faktiskt fungerar bra vid vissa typer av besvär. Metoden har nu blivit så etablerad att flera landsting erbjuder behandling via internet. Att må psykiskt dåligt är vanligare än vad många tror. Uppskattningsvis 20 procent av befolkningen lever med ångest, oro, fobier eller paniktillstånd. Drygt 30 procent beräknas ha problem med sömnen, lika många drabbas någon gång i livet av depression. För närvarande beräknas uppemot 450 000 personer i Sverige lida av depression. Med tanke på dessa siffror är det lätt att föreställa sig att många blir utan professionell hjälp. För hur skulle vården räcka till? Internet är dock en värd där seriösa aktörer samsas sida vid sida med mindre seriösa. Det är därför viktigt att kontrollera vem som ligger bakom en sida, samt vilken kompetens som finns till hands, exempelvis i form av legitimerade psykologer eller läkare. Det är också att rekommendera att man väljer en terapimetod som är väl beprövad. Den terapiform via nätet som undersökts ganska väl • • • • Fler får möjlighet till hjälp Du bestämmer över tiden Övningar görs i egen takt Kostnadseffektivt vetenskapligt är KBT, kognitiv beteendeterapi. KBT via nätet har visat sig vara effetkivt vid bland annat social fobi, ångest, depression, stress och sömnbesvär. Flera företag som erbjuder terapi via nätet har samarbeten med olika landsting. Vill man slippa betala dyra pengar för nätterapin kan man höra med sitt landsting om de har några sådana samarbeten. I många fall kan man då få terapin på samma villkor som annan läkarvård, bland annat träder högkostnadsskyddet in när man på ett år betalt sammanlagt 900 kr för sjukvård. Vid svårare besvär kan det behövas mediciner eller någon annan form av terapi där man har en levande människa framför sig istället för en dataskärm. Men terapi via internet kan i vissa fall vara bra och ge fler chans att få hjälp. Fördelar På 1800-talet tog läkarna över prästernas roll som de som skulle behandla psykiska sjukdomar. Nu tar datorn över en del av läkarnas jobb. Ett annat sätt för den som vill testa på terapi via internet utan att lägga ut en massa pengar är att försöka komma med i en forskningsstudie. Nackdelen är kanske att metoden är under försök, men å andra sidan brukar kontroll och uppföljning vara seriös. På www.studie.nu presenterar flera universitet samt Karolinska institutet aktuella studier inom KBT-behandling via internet som man kan anmäla sig till. Linda Weichselbraun Nackdelar • • • • Ingen eller liten personlig kontakt Ofta mycket text att läsa Kräver en hel del självdiciplin Ej lämpligt vid svåra psykiska problem Neurodiversitet - en demokratirörelse i tiden Istället för att låsa sig vid medicinska synsätt, som ofta betonar brister och svagheter, kan man se det positiva med neurologisk och psykologisk mångfald. Det menar förespråkarna för ND eller neurodiversitet, en rörelse som växer sig allt starkare. Begreppet neurodiversitet kommer från USA. Grundtanken inom NDrörelsen är att icke-typisk utveckling av psyket eller hjärnan är en normal avvikelse från majoritetsbefolkningen och att den bör respekteras som en mänsklig variation. Vad det handlar om är olika personlighetstyper, som alla är värdefulla och kan bidra till samhället. Den brittiska intresseorganisationen DANDA, som verkar för personer med neuropsykiatriska diagnoser, räknar med att minst tio procent av befolkningen är starkt neurodiversiva. Till denna grupp hör till exempel personer med diagnoser som ADHD eller Aspergers syndrom. Personer som räknas som neurodiversiva har ofta en ojämn begåvningsprofil, vilket innebär att man kan ha lätt för vissa saker och svårt för andra. Inom ND-rörelsen ser att människor med olika diagnoser själva i första hand bör föra sin egen talan istället för att företrädas av andra, exempelvis experter, myndighetspersoner eller anhöriga. Det är en demokratisk kamp. De som stöder ND vill att deras livsstil och sätt att förhålla sig till livet och världen skall uppfattas som likvärdiga andras. Föreningen Attention informerar om ADHD och andra neuro-psykiatriska diagnoser. Här på stolt marsch på Avenyn i Göteborg. Foto: Madeleine Larsson Wollnick. man det inte som meningsfullt att skilja mellan friskt och sjukt när det gäller olika begåvningar. Istället menar man att skillnader människor emellan är naturliga. Alla är inte stöpta i samma form. Kravet att vara normal, att vara som alla andra, kan bli ett slags förtryck. Om man frångår den medicinska modellen av sjukdomar och funktionsnedsättningar och istället talar om en naturlig mänsklig variation – ja, då behöver man ju inte heller lägga tyngdpunkten på att bota patienter, utan kan istället hjälpa människor till ett bättre liv genom sätt som de själva önskar. Dessa tankar kan verka nya, men man kan jämföra dem med samhällets förhållningssätt till homosexualitet. I Sverige klassades officiellt denna sexuella läggning ända till slutet av 1970-talet som en psykisk sjukdom som skulle botas. I dag ser de flesta av oss homosexualitet som en naturlig variation inom det mänskliga släktet. HBT-rörelsen är på så vis en förebild för ND-rörelsen. Den 18 juni varje år firas Autistic Pride Day över hela världen. Initiativet togs av en amerikansk grupp som kallar sig Aspies for Freedom, Aspergare för frihet. Tanken med Autistic Pride är att hylla den mänskliga regnbågens alla färger och att se potentialen och möjligheterna hos människor med bland annat autism och Asperger. Christian Linde Neurodiversitet är kopplat till begreppet empowerment och idén om Forskare hittar samband mellan stress och demens Stress känner vi alla till, och vi vet att negativ sådan kan påverka oss negativt. Nu har Lena Johansson, forskare vid Neuropsykiatrisk Epidemiologi vid Sahlgrenska akademin, hittat ett samband mellan stress i medelåldern och demenssjukdomar senare i livet. I den så kallade kvinnoundersökningen har forskare under 35 år följt kvinnor i Göteborg. Av de 1415 personer som vid tre olika tillfällen svarade på frågor om stress fick 161 demens. För de kvinnor som upplevt långvarig stress i medelåldern var risken för demens mer än dubbelt så stor. Tendensen är tydlig och illavarslande. Negativ stress under lång tid är destruktiv och kan alltså påverka hjärnan så att vi drabbas av demenssjukdom som innebär glömska och nedsatt språklig förmåga. Ungefär sju procent av svenskarna över 65 år lider av demenssjukdom, däribland Alzheimers sjukdom. Lena Johansson påpekar dock att det behövs mer forskning inom området innan man säkert kan fastställa sambandet mellan stress och demens. Mats Mårdsjö 5 Personligt om neuropsykiatriska diagnoser Att leva med ADHD - både begränsning och tillgång Att ADHD och andra neuropsykiatriska diagnoser kan föra med sig vissa begränsningar vet de flesta. Vad det inte talas lika ofta om är att vissa egenskaper också kan vara värdefulla tillgångar. Jag är en av många svenskar som lever med bokstavsdiagnoser. ADHD sedan barnsben, på senare år även OCD och Asperger. Sedan februari i år arbetar jag med it-support, webbutveckling och fotodokumentation på kunskapscentret Inre rum. Förutom detta är en viktig del i mitt jobb att berätta om mina erfarenheter av psykisk ohälsa. Jag har hittat en meningsfull plats i arbetslivet, men vägen dit har varit som en berg- och dalbana. Sedan jag slutade grundskolan har jag påbörjat åtskilliga utbildningar och haft flera olika jobb. Ofta har det inte fungerat i längden. På vissa arbetsplatser har jag varit öppen med att jag har ADHD, men det har ändå inte fungerat eftersom rätt stöd saknats. I vissa perioder har jag stått utan både arbete och annan sysselsättning. Jag har då varit inskriven på Arbetsförmedlingen. Det har hänt att jag fått en handläggare som tyckt att mina problem varit för stora och därför inte brytt sig om att hjälpa mig. När jag varit utan arbete har självkänslan vad gäller arbetsförmåga körts i botten totalt. Att vara beroende av Försäkringskassan eller Socialtjänsten är aldrig kul, speciellt inte om man vill jobba och vara oberoende. Känner man dessutom att Arbetsförmedlingen inte bryr sig får förtroendet för myndigheter sig en rejäl törn. 6 Jag har lätt för att engagera mig, men kan också bli överengagerad och tappa koll på vad som är viktigt prioriteringsmässigt. ADHD drabbar cirka fem procent av alla barn och medför ofta uppmärksamhetsproblem och hyperaktivitet. Illustration: Henrik D. Ragnevi. Kanske hade vägen in i arbetslivet inte behövt bli lika krokig om jag fått rätt stöd under uppväxt och tidigt vuxenliv. Visst upptäcktes det redan i skolan att jag hade särskilda behov. Jag tog mycket plats och betraktades som ett problembarn. Men ingen visste hur detta skulle hanteras och jag blev utanför. I dag finns det kunskap om hur man underlättar för barn med ADHD, men det gäller att få ut den i skolorna. Börjar man redan där är mycket vunnet. Själv önskar jag att jag redan tidigt i livet fått bättre hjälp att förstå min problematik. Men inte bara det – mycket hade varit enklare om jag också fått stöd i att utveckla mina bra sidor, mina tillgångar. För i mitt fall innebär ADHD och mina andra diagnoser inte bara att jag ofta kastar mig in i saker utan att tänka efter, att jag har svårt att förstå ironi och tolka socialt samspel eller att jag blir missförstådd och känner mig utanför. Mina speciella egenskaper kan också vara bra i många sammanhang. Jag är till exempel väldigt social, rak och ärlig. Om någon behöver hjälp så engagerar jag mig genast. Det är oftast bra, men ibland blir det fel. Eftersom jag har svårt att känna av stämningar märker jag inte om det blir för mycket. Då kan det hända att den jag vill hjälpa tycker att jag tar över. Därför är det viktigt att arbeta utifrån tydliga ramar. Jag behöver struktur, planering, handledning, uppföljning och klara arbetsinstruktioner. Får jag det kan jag använda mig av mina styrkor. Jag är envis, gillar att lösa problem och kan ta mig an uppgifter med mycket fokus och energi. På min nuvarande arbetsplats Inre rum är vi flera medarbetare med neuropsykiatriska eller psykiatriska diagnoser. Vi har olika behov, ibland vitt skilda. Men eftersom vi är öppna med vår problematik och lär varandra vilka förutsättningar vi behöver så funkar det ofta ganska bra. Alla måste vi som individer anpassa oss till samhället. Men samhället kan också anpassas så att fler människor får plats i gemenskapen. En väg dit är kunskap, en annan tolerans för olikheter. Om handläggare på olika myndigheter får bättre kunskap om olika psykiatriska och neuropsykiatriska diagnoser kan en del av utanförskapet motverkas. Även allmänheten är viktig när det gäller att skapa ett samhälle tillgängligt för fler. Det dagliga bemötandet, att bli sedd som mäniska, påverkar väldigt mycket. Och där kan alla göra skillnad, både du och jag, med eller utan diagnos. Tim Holmberg Man är inte sin diagnos Att få en psykiatrisk diagnos kan vara omtumlande. Ofta behövs en period av reflektion för att smälta etiketten man fått klistrad på sig. Själv fick jag tidigare i år diagnosen Aspergers syndrom. Beskedet kom efter en längre neuropsykiatrisk utredning. För mig var det mest positivt. Det gav en hel del självinsikt, men satte också igång funderingar. Vem är jag egentligen? Hur ser min identitet ut? Det är viktigt att skilja mellan person och diagnos. Man är inte sin diagnos. Jaget, självet eller personligheten är ju så mycket mer. Risken med en psykiatrisk eller neuropsykiatrisk diagnos är att man identifierar sig allt för mycket med den. Christian Linde uppmanar oss att vägra acceptera ensidiga diagnos-karikatyrer. Vi är alla människor, först och främst. Foto: Anneli Jäderholm Här kan man jämföra med somatiska diagnoser. Ingen skulle väl komma på tanken att säga att en person med diabetes är sin diabetes. Eller att man kan vara sin migrän. Själv har jag Asperger, men jag är inte min Asperger. Men kring vissa sjukdomar och funktionsnedsättningar finns många fördomar. Själv minns jag från min barndom under tidigt 80-tal att det drogs vitsar om människor i rullstol eller med CP-skador. I dag hörs inte sällan skällsordet DAMP-unge på våra skolgårdar. Ibland stöter man på den felaktiga föreställningen att personer med samma diagnos är lika varandra till personligheten. Så behöver det inte alls vara. En diagnos är ett praktiskt Vi måste vägra acceptera karikatyrer och stereotyper. Att säga ”det vet man ju hur aspergare är” kan jämföras med rasistiska och sexistiska redskap för att identifiera vissa problem eller svårigheter, och genom det hitta lösningar eller förhållningssätt. Mer är det inte egentligen. uttalanden. Och man skulle ju aldrig säga: ”det vet man ju hur människor med cancer är”. Än är vi inte kvitt felaktiga idéer och fördomar, men en positiv trend är ändå att samhället blivit lite mer tolerant. Det har blivit mer accepterat att inte vara som alla andra. Vi är alla olika. Alla har sina egna förutsättningar och lever sitt eget liv. Det bästa är om vi kan samsas om utrymmet i samhället, sida vid sida. Respekt är vad det handlar om. Christian Linde Mindre ångest med motion Det känns som det var i går jag skrevs in på den allmänna psykvårdens avd.81 i Göteborg. Men det är inte sant, det var ju över ett halvår sedan. Jag var där i fyra veckor. Den ena dagen var den andra lik, så därför tappade man tidsuppfattningen. Dessutom var jag sjuk och ville helst gömma mig under täcket. Men personalen tjatade om att jag borde gå ut en halvtimme varje dag. ”Det är nyttigt för psyket”, förklarade man. Efter fyra veckor orkade jag inte med tjatet längre utan följde med en grupp andra patienter ut. Efteråt måste jag erkänna att motionen faktiskt minskade min ångest. Nästa gång gick jag ut själv, och även det kändes bra. En kompis har fått motion på recept från sin läkare. Med receptet i handen tränar han i princip gratis på ett gym. Ingen dum idé, för fysisk aktivitet är verkligen välgörande för själen. Dessutom behöver man inte oroa sig för biverkningar - lite träningsvärk kan man stå ut med. Håkan Eneström 7 Att vara bipolär Att vara bipolär är som att åka berg- och dalbana om och om igen. Det finns inget slut, bara nya upp- och nedgångar. Jag kan vakna av att vara så lycklig att jag skulle vilja ringa till varenda en av mina vänner och förklara i detalj vilken lycka som uppenbarat sig för mig. Det finns inga ord som kan beskriva den lyckan. Den bara finns där, och det är en underbar känsla. in i mina självmordstankar. Men att faktiskt ta livet av mig orkar jag inte, den energin finns inte. Kroppen är tung som bly. Jag ligger och stirrar i taket och försöker hitta något att fokusera på. Men det finns inget mer än ett vitt tak. Jag blundar Det värsta är att aldrig veta hur morgondagen kommer bli. Jag kan aldrig förbereda mig. Det gäller bara att vara beredd på allt och ta dagen som den kommer. Och har jag tur, så överlever jag. Linnea Fridh FAKTA Jag köper allt jag vill ha, rusar fram och tillbaka i lägenheten och påbörjar projekt efter projekt. Att äta eller tänka hinns inte med. Allt är underbart och inga problem i världen är problem nog att bekymra sig för. Men lyckan varar inte för alltid. Bipolär sjukdom Bipolär sjukdom - också känd som manodepressivitet - innebär att man har ett stämningsläge som svänger på ett sådant sätt att det kan vara jobbigt både för individen och omgivningen. Nästa dag kan jag vakna med ångest upp till halsen och första tanken som slår mig är att jag vill gå ut i badrummet, skära upp mina handleder och dränka mig i badkaret. Vilken underbar tanke. Då skulle allt vara slut. Inga mer problem, inga mer dystra stunder och alla skulle slippa meningslösa jag. Det är för allas bästa, jag lovar. Tankarna går trögt i huvudet, men självmordstankarna är lika klara som en stjärna på natten. I detalj målar jag upp i huvudet hur jag ska gå tillväga för att avsluta mitt meningslösa liv. Lägenheten ser ut som ett bombnedslag, men energin till att gå ut i köket och hämta dammsugaren och sophinken finns inte. Jag ligger kvar i sängen och fortsätter leva mig och ser framför mig hur jag sjunker ner i badkaret och hur fridfullt det skulle se ut. Men inte heller depressionen varar för alltid. Perioder av mani och depression avlöser ofta varandra, men sjukdomen har många skiftande ansikten. Man talar därför idag om ett spektrum av olika bipolära variationer. För en del är manierna så svåra att man helt tappar verklighetsuppfattningen och gör saker som man ångrar i efterhand. Manier kan också vara mildare och kallas då hypomani. Linneas verklighet kan pendla mellan två motsatta värdlar. Illustration: Annica Engström Vissa upplever att det är de djupa depressionerna som är det största problemet. För andra är det de tvära kasten som är svårast att hantera. Sjukdomsperioderna varierar från flera år till bara ett par dagar. Håkan Eneström Kunskap kan motverka mani Vid bioplär sjukdom är läkemedel den vanligaste behandlingsmetoden. Nu har Socialstyrelsen kommit med nya riktlinjer som anger att hälso- och sjukvården också ska erbjuda patientutbildning för att förebygga återfall efter en manisk eller depressiv episod. Denna utbildning ska fungera som ett 8 komplement till läkemedelsbehandling. I studier har patientutbildning visat sig kunna fördröja återinsjuknande och minska antalet inskrivningar på sjukhus på grund av manier. Antalet depressiva episoder minskar dock inte, däremot kan patientutbildning förbättra förmågan att hantera depressiva symptom. Vad som också är vetenskapligt säkerställt är att patientutbildning kan förbättra både arbetsförmåga och social funkion hos den som lever med bioplär sjukdom. Linda Weichselbraun Delaktighet viktigt vid medicinering Flera procent av Sveriges vuxna befolkning lider av bipolär sjukdom. Själv fick jag diagnosen när jag precis fyllt 20 år. Den vanligaste medicineringen vid bipolär sjukdom är Litium. I mitt möte med flera läkare har alla menat att Litium är den mest effektiva behandlingen. Men vad många läkare inte berättar är att biverkningarna kan vara mer negativa än den positiva effekt läkemedlet ska ge. Vanliga biverkningar vid långtidsbehandling är bland annat sköldkörtelförändringar, njurfunktionsförändringar och hudbesvär. En annan vanlig biverkning är att man kan bli psykiskt efter, vilket kan resultera i att man inte kan sköta sitt jobb eller sin skola lika lätt som man skulle kunna göra utan en Litiumbehandling. Man kan också få svårare att hänga med i vardagliga samtal och sysslor. Detta är inget som de läkare jag pratat med har talat om, vilket får mig att börja tvivla på att läkare har respekt för patientens egna åsikter. Jag har många gånger visat min oro för en Litiumbehandling men läkarna jag haft kontakt med har menat att bör ha i åtanke då man får förslaget om en Litiumbehandling. Jag skulle önska att vissa läkare var mer uppmärksamma på det man säger gällande behandling och att man skulle få vara mer med och bestämma. Jag har haft vissa läkare som varit väldigt uppmärksamma på ens idéer och andra som inte alls brytt sig utan varit helt säkra på Litium eller inte litium? Rädslan för biverkningar att dem vet vad som är bäst gällande kan orsaka tvekan. Lyhördhet efterlyses. behandling. biverkningarna inte drabbar alla och att man borde ge det en chans. Litium ges ofta som första val och det anser jag vara dumt då det är en så pass tung medicin. Statistik visar att Litium är effektivt för just bipolär sjukdom, så vad jag menar är inte att Litium är en dålig medicinering utan att man borde pröva andra alternativ före Litium erbjuds. För en läkare kanske Litium är den bästa behandlingen då symtom på mani och depression försvinner. Men att leva med medicinen är en helt annan sak. Huvudsaken för läkarna har varit att stabilisera humöret, vilket Litium gör, oavsett de problem läkemedlet kan ge. Självklart är det inte alla som får biverkningar, men det är något man Jag tycker det vore bra att få möjlighet att pröva annan medicinering innan man går in på en Litiumbehandling. Att tillsammans med sin läkare komma fram till en behandlingsmetod som passar är viktigt, och jag hoppas att fler läkare ska bli öppna för sina patienters egna idéer. Linnea Fridh FAKTA Risken att insjukna i bipolär sjukdom med kraftfulla manier är en till två procent. Räknas även lindrigare former av sjukdomen in stiger siffran till fem procent eller mer. Bipolär sjukdom är lika vanlig i hela världen och förekommer hos människor i alla socialgrupper. Källa: www.1177.se - sjukvårdsupplysning på internet. Två erfarenheter av Litium: Jag äter Litium för bipolär sjukdom sedan tio år tillbaka. För mig verkar medicinen stämningsstabiliserande. Den gör att jag klarar av mitt vardagsliv. Om man tänker sig en stege där toppen är mani och botten depression, så håller medicinen mig i mitten av stegen. Däremot ger den ingen kick eller känsla av vällust. Jag märker faktiskt nästan inte av den alls, förutom om jag inte tar den. Missar jag att ta mina Litiumtabletter så kan mitt mående försämras ganska snabbt. Håkan Eneström Jag har en schizoaffektiv störning och fick vid ett tillfälle prova Litium. Efter någon vecka svullnade jag upp så mycket att jag nästan inte fick upp ögonen. Jag såg grotesk ut. Medvetandet förvrängdes och jag blev helt passiv. När det började svullna upp mot halsen blev jag rädd och ringde psyket. Jag fick komma dit och medcinen sattes ut med en gång. Jag har hört andra med samma problematik som mig som svarat bra på medicinen, men för mig var det en fruktansvärd upplevelse. Anneli Jäderholm 9 z Författare i gränslandet Boktips Den galne poeten i tornet Friedrich Hölderlin (1770 -1843) tillhör romantiken och räknas som en av Tysklands största poeter. Han är även berömd för att han blev vansinnig. Hölderlin är mest känd för sin lyrik, men skrev även romanen Hyperion. Han hyste en stor kärlek till antikens Grekland, och många av Hörderlins torn i hans diktmotiv är hämtade därifrån. tyska Tübingen. Hölderlin studerade teologi vid olika universitet i Tyskland. Men han var fattig och blev tvungen att försörja sig som privatlärare till rika barn. När Hölderlin förälskade sig i en gift kvinna uppstod problem. Han mådde dåligt och fick diagnosen hypokondri.1801 fick han en huslärartjänst i Bordeaux i Frankrike, men redan året därpå vandrade han till fots hem till Tyskland, nu psykiskt sjuk. Tillståndet förvärrades då han nåddes av nyheten att kvinnan han förälskat sig i dött. Han återhämtade sig sedan under en period, men insjuknade igen 1806. Den här gången gick Hölderlin in i ett fullständigt vansinne som kom att vara resten av livet. Han inhystes hos en snickare vid namn Zimmer, i ett tornrum med utsikt över floden Neckar i staden Tübingen. Zimmer älskade litteratur och beundrade Hölderlin som diktare. Hölderlin levde i trettiosex år som sinnessjuk och omhändertagen av familjen Zimmer. Han dog 1843. ”Den vansinnige poeten i tornet” har blivit en berömd legend i Tyskland. Christian Linde 10 Den amerikanske science fiction-författaren Philip K. Dick (1928-82) intresserade sig för de mentala tillstånden psykos och schizofreni. Han led själv i perioder av psykisk sjukdom och experimenterade även med droger. PKD, som han kallas, har blivit mer berömd efter sin död än under sin levnad. Idag räknas han till de största moderna amerikanska författarna, även utanför science fiction-kretsar. Hans sätt att se på världen är unikt. PKD är författaren bakom 80-talsfilmen Blade Runner med Harrison Ford i huvudrollen. En annan film som bygger på en text av honom är Minority Report med Tom Cruise. Även Matrix-filmerna med Keanu Reeves är starkt influerade av hans böcker. I romanen Martian Time-Slip från 1964 skriver han om Jack Bohlen, en ”ex-schizofren”. Och året därpå skrev han en essä med titeln ”Schizofreni och I-Ching”. Dick menar att schizofrena har tillgång till en dimension i tillvaron som vi andra missar. De erfar en annan verklighet. En av hans romaner handlar om ett samhälle uppbyggt av ättlingar till frisläppta mentalpatienter. PKD var själv patient inom psykiatrin hela sitt liv. Han upplevde Foto: Anne Dick många visioner i gränslandet mellan det religiösa och psykotiska. Särskilt akut blev detta under hans stora kris våren 1974. ”Jag upplevde hur mitt tankeliv invaderades av ett utifrån kommande högre rationellt medvetande. Det var som om jag hade varit vansinnig hela mitt liv och nu plötsligt blivit förnuftig.” Under slutet av 70-talet utvecklade Dick egensinniga teorier om Jesus och den tidiga kristendomen. Han trodde sig leva parallellt i vår egen tid och i det antika Rom. Det var nu han skrev sina sista romaner, bland annat VALIS. Boken handlar om två personer som båda är Philip K. Dick. Den ene har schizofreni, den andre inte. Kanske speglar det Dicks ambivalenta förhållande till psykiatri och psykisk sjukdom. Christian Linde Visste du att... Den nationella attitydkampanjen Hjärnkoll lät i september 2010 undersökningsföretaget Novus Opinion göra en kartläggning av allmänhetens syn på psykisk ohälsa. Här är några av resultaten: • En av fyra har någon gång sökt professionell hjälp för psykiska problem. • En av fyra vet inte var de kan vända sig vid problem med sin psykiska hälsa • Tre av tio tycker att det är skamligt att ha psykiska problem. • En av tre (32%) skulle inte eller är osäkra om de skulle berätta för en vän om de fick psykiska problem. Samtidigt instämmer nio av tio att det är viktigt att prata med någon som man litar på om man mår psykiskt dåligt. Recension – Klaras resa, Göteborgs Stadsteater Brilliant skådespeleri om angeläget ämne En nödvändig, upplysande och stärkande pjäs. Så kan man sammanfatta mitt intryck av Göteborgs Stadsteaters pjäs Klaras resa, som jag fick tillfälle att uppleva under det offentliga genrepet i början av oktober. Pjäsen handar om en ung kvinnas väg mot sammanbrott. När det väl brister får hon konvuliska uttryck med krapmer, förföljelsemani, splittarad personlighet, hallucinationer och personlighetsupplösning. Vi får följa Klaras väg genom glimtar i barndom och gymnasietid fram till livet som ung studerande kvinna. Den som är väldigt teatervan kan göra reflektionen att början av första akten, den så kallade framkörningsträckan, ägde vissa brister. Texten var bitvis svår och fragmentarisk. ”Klaras resa” beskriver färden in i en allt mer abstrakt värld, hallucinatorisk och utelämnande - en resa in i djup psykos. Pjäsen har urpremiär den 8 oktober. Nu såg jag ju i och för sig föreställningen på genrepet, med allt vad det innebär, och kanske blir inledningen bättre efter premiären. Dessutom tyckte flera i publiken som inte var så teatervana att pjäsen var bra även under framkörningssträckan. En bit före första aktens slut lyfte det. Skådespeleriet blev mer eller mindre brilliant. Andra akten präglades genomgående av excellenta skådespelarprestationer. I botten fanns dessutom en vettig och relevant text. PeO Bergman Teaterhöst med psyket i fokus Göteborgs Stadsteater har i höst en genomgående trend att lyfta fram psykiska sjukdomar och tabun runt ämnet - ett försök till djupare förståelse och ett sökande runt existensen och det existentiella. Förutom pjäsen Klaras resa (se recension ovan), sätts den uppmärksammade boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av etikforskaren Ann Heberlein upp som pjäs med premiär den 26 november. Denna mästerliga titel för fram en av livets underliga paradoxer - livet och dess brutala koppling till döden, Fokus på psyket och dess mysterier finner vi även i Molièrs Den inbillningssjuke, en mycket lustig pjäs om en man som söker sjukdomar, våldsamt hypokondrisk. Han gifter till och med bort sin dotter med en läkare så han kan få ständig konsultation. Han mår som bäst när han mår som sämst. Argan, huvudperson i ”Den inbillningssjuke” mår som bäst när han mår som sämst. det finns ju inget mellanting, och således ingen räddning. Även Folkteatern tangerar ämnet med Lars Noréns nyskrivna pjäs ”Skalv – terminal 11” som utspelar sig på en psykiatrisk avdelning och belyser människors oförmåga till kommunikation, inte av lathet, inte av ondska – utan av total oförmåga. Håkan Kristensson 11 På Psyket Ordet psyket, alltså psykiatrisk vårdavdelning, har alltid haft en negativ klang. Vissa ser kanske en bild framför sig med gravt psykiskt sjuka galningar när de föreställer sig psyket. Jag tycker att det är tråkigt att många har en sådan felaktig bild. Alla människor genomgår någon gång en livskris, vilket kan medföra olika stora problem. Människor på psyket är vanliga människor som av någon anledning drabbats av psykisk ohälsa. Vad man inte får glömma av är att alla kan drabbas. Inom psykiatrin finns det människor med allt från ätstörningar till psykoser, men i grund och botten är alla vanliga människor. Men alla människor är olika och behöver individuell behandling beroende på vilka problem man har. Enligt min erfarenhet finns det många som jobbar inom psykiatrin som ser alla patienter som en och samma person. Alla ska behandlas lika. Detta anser jag vara fel. Psykisk ohälsa har många olika ansikten och bör behandlas enskilt efter det. I och med psykets negativa klang hade jag själv många fördomar. Det var innan jag själv lades in och träffade många andra patienter med liknande problem, men med helt vanliga liv. På psyket kan man finna trygghet i att vara tillsammans med människor man kan relatera till, vilket kan vara svårt ute i det vardagliga livet. Tryggheten kan både vara positiv och negativ. I en miljö där man delvis har samma problem kan man känna sig förstådd. Alla har vi hamnat utanför det normala och befinner oss i ett gränsland där det är acceptabelt att må som man gör. Det är en skön känsla när man låter varandra må som man mår. Det är svårare på utsidan, där man ofta visar upp en fasad. Risken finns att man blir hospitaliserad, vilket medför att man finner sig i den trygghet som avdelningen ger och har svårt för att komma ut och återgå till sitt vanliga liv. Att ta permission då och då tycker jag är en bra idé för att inte glömma det liv utanför avdelningen som man en dag ska återgå till. Att få fler människor att inse att det inte finns någon skam över att behöva hjälp av psykiatrin är något jag tycker är viktigt att förmedla. Alla kan någon gång hamna snett och komma till psykiatrin, vilket inte är något att skämmas över. Ibland behöver man be om hjälp även om det är svårt. Men att be om hjälp, det är första steget mot tillfriskning. Linnea Fridh Personligt om bipolär sjukdom ”Avdelningen var låst. Jag gick omkring med en papperskorg över huvudet. Helt oväntat fick jag ett sammanbrott. Jag skrek, bultade huvudet i golvet och var utom mig.” Så skriver Arvid Lagercrantz i förordet till memoarboken Mitt galna liv som kom ut i början av hösten. Arvid Lagercrantz är mest känd som journalist, politisk reporter och tio år som VD för Sveriges Riksradio. Under hela sitt vuxna liv har han även levt med bipolär sjukdom. I boken berättar han öppet och utan bitterhet om sitt liv, om lidandet och vad som hjälpt honom framåt på vägen. Även hustrun Aina får komma till tals och ge sin bild av sitt liv som anhörig i skuggan av sjukdomen. ”Jag vet att många människor har liknande problem. Låt oss dela ensamheten. Mina maniska perioder har blivit många. Jag har fått elchocker, legat i bälte och fått massor med psykosmedicin. Dessemellan har jag varit helt frisk. Jag bjuder här på vad jag kallar Mitt galna liv, skriver Arvid Lagercrantz. Linda Weichselbraun