Evaluation of various strategies to improve outcome after outof-hospital cardiac arrest with particular focus on mechanical
chest compressions
Studie av mekaniska kompressioner vid hjärtstopp utanför sjukhus
I en pilot studie av mekaniska bröstkompressioner vid hjärtstopp utanför sjukhus fann vi att
utrustningen (LUCASTM) som utförde mekaniska kompressioner gav högre halter koldioxid i
utandningsluft (under HLR) jämfört med manuella kompressioner utförda av ambulanspersonal.
Halten koldioxid i utandningsluft speglar blodcirkulationen i lungkretsloppet och är ett indirekt mått
på effekten av HLR. Kliniska faktorer såsom apparatens storlek i kombination med att många
hjärtstopp av olika anledningar inte identifieras av SOS gjorde att utrustningen ofta nådde fram sent
eller inte alls till 1/3 av patienterna i försöksgruppen. Dessa faktorer i kombination med att studien
var relativt liten (328 patienter) gjorde att det inte går att utvärdera om denna skillnad i effekt också
innebär en skillnad i överlevnad bland alla patienter med hjärtstopp utanför sjukhus.
Tidig HLR räddar liv främst genom att hjärta och hjärna syresätts (man köper tid) fram till själva
behandlingen av hjärtstoppet. Den enda botande behandling som hittills har kunnat visa ökad
överlevnad är en elstöt (defibrillering) genom hjärtmuskeln. Denna behandling är enbart till nytta för
en mindre del av patienterna med hjärtstopp. Överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige
är idag knappt 10 %. Andra behandlingsalternativ som kan öka chansen till överlevnad vid ett
hjärtstopp går enbart att utföra på sjukhus. Fram till idag har det varit svårt att genomföra en
ambulanstransport till sjukhus och samtidigt genomföra manuell HLR av hög kvalité. Våra resultat
uppmuntrar till att, när förutsättningar ges, använda mekaniska kompressioner som en bro till
sjukhus för att studera effekten av ytterligare behandlingsmöjligheter, enstaka fall finns redan
beskrivna där denna nya möjlighet räddat liv.
Koldioxid stegring som utfall för återkomst av egen cirkulation under HLR
Kontinuerlig HLR med få avbrott höjer kvalitén på behandlingen. Vi fann vid våra analyser under HLR
av koldioxid i utandningsluft att ett tidigt tecken på att patienten återfick egen cirkulation var en
plötslig stegring av halten koldioxid i utandningsluft. Denna kunskap kan vara till nytta för
vårdpersonal, speciellt vid behovet av långvarig HLR, för att minimera antalet avbrott för
pulskontroll.
Höjda ben under HLR
Att höja patientens ben vid HLR fanns under 70 och 80-talet med i internationella riktlinjer och sades
öka det venösa återflödet till hjärtat och därmed effekten av bröstkompressionerna. Höjda ben
försvann från dessa riktlinjer i början av 90-talet, troligen p.g.a. för lite bevis av nyttan. Vi fann, bland
en liten grupp patienter, att höjda ben under pågående HLR ökade det uppmätta koldioxidvärdet
momentant. Om denna effektökning förbättrar överlevnaden vid hjärtstopp måste studeras vidare i
en större nationell hjärtstopps population.
