Nyhetsbrev om EG-rätt - Stockholms tingsrätt
advertisement
Nyhetsbrev om EG-rätt nummer 1 för 2010 INLEDNING AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR, M.M. Civilrätt Migrationsrätt Skatterätt EU-DOMSTOLEN OCH TRIBUNALEN Avgöranden rörande Sverige Förslag till avgöranden rörande Sverige Institutionell rätt och allmänna principer Processrätt Skatterätt Offentlig upphandling Konkurrensrätt och statligt stöd Inre marknaden Övriga rättsområden NYA MÅL DET HÄNDER I EU-DOMSTOLEN ÖVRIGT INLEDNING Det förra numret av nyhetsbrevet inleddes med bl.a. en kortfattad redogörelse för hänvisningar till EU-fördragen efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Den svenska översättningstjänsten vid EU-domstolen har nu lämnat ytterligare anvisningar för hur man avser att hänvisa till fördragsbestämmelser och rättspraxis. Tyvärr kan det konstateras att personaldomstolen inte valt att använda samma hänvisningsteknik (på franska) som domstolen och tribunalen. Vi väljer att återge följande anvisningar: • ”Institutionens och domstolsinstansernas namn Institutionen heter sedan den 1 december 2009 ”Europeiska unionens domstol” (artikel 19 i EU-fördraget). Detta är även det fullständiga namnet på den domstolsinstans som i nämnda artikel 19 benämns ”domstolen”. Förstainstansrättens nya benämning är ”tribunalen” (fullständigt namn: ”Europeiska unionens tribunal”). • Förkortningar av fördragens namn … På svenska ger detta följande: - fördraget om Europeiska unionen förkortas FEU (ex. artikel 10 FEU) - fördraget om Europeiska unionens funktionssätt förkortas FEUF (ex. artikel 10 FEUF) - fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i dess lydelse enligt protokoll nr 2 till Lissabonfördraget, förkortas FEA (ex. artikel 10 FEA). Personaldomstolen har däremot beslutat att använda benämningarna ”traité UE”, ”traité FUE” respektive ”traité CEEA”. Dessa kan komma att användas även av domstolen och tribunalen, när det inte är fråga om en hänvisning till en konkret fördragsbestämmelse (ex. les dispositions du traité UE). Dessa benämningar blir på svenska ”EU-fördraget”, ”EUF-fördraget” respektive ”Euratomfördraget”. • Den svenska förkortningen av rättsfallssamlingen Eftersom den nuvarande svenska förkortningen av rättsfallssamlingen är utformad på ett sådant sätt att den inte kan användas vid hänvisningar till avgöranden meddelade efter den 1 december 2009, har vi beslutat att redan nu börja använda förkortningen ”REU” i våra översättningar. Detta innebär att rättsfallshänvisningar rörande avgöranden från domstolen och tribunalen meddelade efter den 1 december 2009 ska avslutas enligt följande modell: REU 2009, s. I/II-0000” I övrigt rapporteras, bland mycket annat, att Sverige fällts till ansvar för bristande implementering av det så kallade datalagringsdirektivet (som EU-kommissionären Malmström enligt rapportering i media sagt sig vilja se över) och att följetongen om den svenska implementeringen av det s.k. lönegarantidirektivet får ett nytt kapitel. AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR, M.M. Civilrätt Linköpings tingsrätt har genom beslut 2009-10-28 i mål T 518-09 begärt förhandsavgörande från EU-domstolen i ett mål rörande lönegaranti. Käranden i målet ägde en väsentlig andel i konkursbolaget, men hade fråntagits firmateckningsrätten drygt en månad innan bolaget försattes i konkurs. Fram till dess hade hon haft ett bestämmande inflytande över verksamheten. Linköpings tingsrätt har begärt förhandsavgörande beträffande frågan om en bestämmelse som den s.k. karensregeln i 12 § sjätte stycket förmånsrättslagen är förenlig med artikel 10 c) i direktiv 2002/74/EG om ändring av direktiv 80/987/EEG (lönegarantidirektivet). Högsta domstolen har den 25 januari 2010 i mål Ö 4817-09 meddelat prövningstillstånd i det första målet angående det så kallade IPRED-direktivet, där hovrättens beslut att inte bevilja informationsföreläggande mot en teleoperatör angående IP-adresser rapporterats tidigare i nyhetsbrevet. Migrationsrätt Migrationsöverdomstolen har i dom den 18 december 2009 i mål UM 6893-09 fastslagit att ett beslut om överföring enligt förordning (EG) 343/2003, den s.k. Dublinförordningen, kan göras gällande mot en enskild trots att det efter beslutet kommer fram att han erhållit flyktingstatus i mottagarlandet. Bakgrunden – en smula komplicerad – var att en somalisk medborgare ansökt om arbets- och uppehållstillstånd i Sverige. Efter kontroll av fingeravtryck visade det sig att mannen registrerats av myndigheterna i Italien år 2008. Migrationsverket begärde att mannen skulle överföras till Italien med tillämpning av Dublinförordningen. De italienska myndigheterna svarade inte i tid. Migrationsverket beslutade om överföring. Därefter kom en skrivelse från italienska myndigheter i vilken det angavs att mannen beviljats flyktingstatus i Italien och att dessa myndigheter ansåg Dublinärendet avslutat. Migrationsverket begärde då att mannen skulle överföras enligt den mellanstatliga Strasbourgkonventionen. Migrationsdomstolen uttalade vid prövningen av överföringsbeslutet enligt Dublinförordningen att denna inte var tillämplig vid sådana förhållanden. Migrationsöverdomstolen kommer alltså till motsatt slutsats och fastställer Migrationsverkets beslut. Skatterätt Skatterättsnämnden har i förhandsbesked den 2 februari 2010, dnr 78/09D, förklarat att ett svenskt aktiebolag, som var dotterbolag till ett bolag med säte i en EU-stat och som drev verksamhet via filialer i en annan EU-stat och Norge, inte skulle uttagsbeskattas på grund av en fusion med moderbolaget, till följd av vilken den verksamhet som bedrivits genom bl.a. filialen i Norge inte längre kommer att beskattas i Sverige. Skatterättsnämnden uttalade att fusionen omfattades av bestämmelserna om kvalificerade fusioner i 37 kap. inkomstskattelagen (IL), och att bolaget enligt bestämmelserna i IL skulle beskattas som om tillgångarna i den norska filialen avyttrats mot ersättning motsvarande marknadsvärdet (uttagsbeskattning). Eftersom en sådan tillämpning dock skulle strida mot artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF samt artiklarna 31 och 34 i EES-avtalet, då bolaget annars vid fusion skulle missgynnas i förhållande till andra bolag som bedriver hela sin verksamhet inom EU, ska bolaget inte uttagsbeskattas. EU-DOMSTOLEN OCH TRIBUNALEN Avgöranden rörande Sverige EU-domstolen fällde genom dom 2010-02-04 i mål C-185/09 Sverige för fördragsbrott rörande lagring av elektronisk kommunikation. Sverige hade enligt domstolen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Sverige förpliktades att ersätta rättegångskostnaderna. Förslag till avgöranden rörande Sverige --- Institutionell rätt och allmänna principer EU-domstolen prövade i mål C-118/08 fråga om unionsrätten utgör hinder mot speciell nationell regel när skadeståndsanspråk framförs mot staten för åsidosättande av unionsrätten. Domstolen uttalade 2010-01-26 följande i domslutet: Unionsrätten utgör hinder för tillämpning av en regel i en medlemsstat enligt vilken det är möjligt att vinna framgång med ett skadeståndsanspråk mot staten som framställs på den grunden att en nationell lag strider mot unionsrätten, vilket fastställts i en dom som EG-domstolen meddelat med stöd av artikel 226 EG, endast om sökanden först uttömt alla interna rättsmedel för att angripa det på denna lag grundade skadebringande förvaltningsbeslutet, medan någon sådan regel inte gäller då skadeståndsanspråk framställs mot staten på den grunden att samma lag strider mot grundlagen, vilket fastställts av behörig domstol. Målet C-362/08 P gällde fråga om upphävande av den dom som meddelades av förstainstansrätten den 5 juni 2008 i mål T-141/05, Internationaler Hilfsfonds mot kommissionen, gällande tillgång till handlingar hos kommissionen. EUdomstolen uttalade 2010-01-26 följande i domslutet: Den dom som meddelades av förstainstansrätten den 5 juni 2008 i mål T-141/05, Internationaler Hilfsfonds mot kommissionen, upphävs. Den invändning om rättegångshinder som kommissionen framställt vid förstainstansrätten ogillas. Målet återförvisas till Tribunalen för avgörande av Internationaler Hilfsfonds eV:s yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avslå Internationaler Hilfsfonds eV:s ansökan om tillgång till vissa handlingar hos kommissionen. Processrätt Målet C-555/07 gällde processrätt och socialrätt. EU-domstolen uttalade i dom 201001-19: Unionsrätten och närmare bestämt principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder, såsom den har kommit till uttryck i direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, ska tolkas så att den utgör hinder mot nationell lagstiftning enligt vilken anställningsperioder som arbetstagare fullgjort innan denne uppnått 25 års ålder inte ska beaktas vid beräkningen av uppsägningstiden. Det ankommer på den nationella domstolen att i en tvist mellan enskilda säkerställa att principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder, såsom den har kommit till uttryck i direktiv 2000/78, iakttas, genom att vid behov underlåta att tillämpa varje bestämmelse i den nationella lagstiftningen som strider mot denna, oberoende av om den utnyttjar möjligheten att i de fall som avses i artikel 267 andra stycket FEUF begära ett förhandsavgörande från EU- domstolen avseende tolkningen av denna princip. Målet C-233/08 gällde frågor om delgivning. EU-domstolen uttalade i dom 2010-0114: Artikel 12.3 i direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder ska tolkas så, att domstolarna i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte i princip saknar behörighet att pröva om det dokument som medger verkställighet är verkställbart. Däremot, för det fall en talan väcks vid domstol i den staten genom vilken giltigheten och rättsenligheten av verkställighetsåtgärder, såsom delgivningen av det dokument som medger verkställighet, ifrågasätts, har den domstolen behörighet att pröva om dessa åtgärder har verkställts i vederbörlig ordning i enlighet med lagar och andra författningar i nämnda medlemsstat. Enligt förfarandet för ömsesidigt bistånd som inrättades genom direktiv 76/308 ska mottagaren av det dokument som medger verkställighet, för att ges möjlighet att göra gällande sina rättigheter, delges detta dokument på ett officiellt språk i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte. Skatterätt Målet C-472/08 gällde fråga rörande preskriptionsfrist för ansökan om återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt. EU-domstolen uttalade i dom 2010-01-21: Artikel 18.4 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs en preskriptionsfrist på tre år för att ansöka om återbetalning från statens skattemyndighet av överskjutande ingående mervärdesskatt. I målet C-473/08 diskuterades frågor om tjänster bestående i viss undervisning är befriade från mervärdesskatt. EU-domstolen kom fram till följande slutsatser i domen 2010-01-28: 1) Artikel 13 A.1 j i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG ska tolkas så att tjänster bestående i undervisning som en civilingenjör tillhandahåller vid ett utbildningsinstitut, som är en privaträttslig förening, inom ramen för fortbildningskurser, som avslutas med en examen, där deltagarna åtminstone har universitetsexamen eller högskoleexamen som arkitekt eller ingenjör eller en motsvarande utbildning, kan utgöra ”undervisning som … omfattar skolundervisning eller universitetsutbildning” i den mening som avses i denna bestämmelse. Även annan verksamhet än undervisning i egentlig mening kan utgöra sådan undervisning, om den utövas inom ramen för lärares förmedling av kunskaper och färdigheter till elever eller studenter. 2) Artikel 13 A.1 j i sjätte direktivet ska tolkas så att en person som är bolagsman i det bolag som är klagande i målet vid den nationella domstolen, som tillhandahåller tjänster i egenskap av lärare inom ramen för utbildningar som erbjuds av ett fristående organ, inte kan anses ha gett undervisning ”privat” i den mening som avses i nämnda bestämmelse. EU-domstolen diskuterade i målet C-88/09 fråga om kopieringsverksamhet utgör leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster. I dom 2010-02-11 uttalade domstolen: Artikel 5.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG ska tolkas så, att kopieringsverksamhet utgör leverans av varor i den utsträckning som verksamheten är begränsad till mångfaldigandet av dokument på någon form av medium och då rätten att förfoga över kopiorna överförs från den som utför kopieringen till den kund som har beställt dem. En sådan verksamhet ska emellertid kvalificeras som tillhandahållande av tjänster, om den även innefattar tillhandahållandet av tilläggstjänster, vilka kan anses huvudsakliga i förhållande till leveransen av varor, och tilläggstjänsterna därför utgör de tjänster som kunden efterfrågar i sig. Offentlig upphandling I mål C-406/08 diskuterades frågor om från vilken tidpunkt fristen för att ansöka om prövning i syfte att fastställa att det har skett en överträdelse av bestämmelserna om offentlig upphandling ska räknas. EU-domstolen uttalade i dom 2010-01-28 bland annat följande: 1) Det krävs enligt direktiv 89/665/EEG att fristen för att ansöka om prövning i syfte att fastställa att det har skett en överträdelse av bestämmelserna om offentlig upphandling eller i syfte att erhålla skadestånd ska räknas från och med den dag då sökanden fick kännedom om eller borde ha fått kännedom om överträdelsen. 2) Direktivet utgör hinder för en nationell bestämmelse, enligt vilken en ansökan om prövning ska göras snarast och vilken innebär att en nationell domstol, efter en skönsmässig bedömning, kan avvisa en ansökan om att det ska fastställas att det har skett en överträdelse av bestämmelserna om offentlig upphandling eller om att det ska utges skadestånd såsom prekluderad. 3) Den nationella domstolen är enligt direktivet skyldig att med utövande av sitt fria skön förlänga fristen för att göra en ansökan om prövning så, att den frist som sökanden ges enligt den nationella lagstiftningen motsvarar den frist som skulle ha gällt om fristen hade börjat löpa den dag då sökanden fick kännedom om eller borde ha fått kännedom om överträdelsen av bestämmelserna om offentlig upphandling. Om de nationella bestämmelserna om frister för att ansöka om prövning inte kan tolkas på ett sätt som står i överensstämmelse med direktivet är den nationella domstolen skyldig att underlåta att tillämpa dessa bestämmelser i syfte att tillämpa gemenskapsrätten i dess helhet och skydda enskildas rättigheter enligt gemenskapsrätten. Konkurrensrätt och statligt stöd --- Inre marknaden Målet C-311/08 gällde fri rörlighet för kapital samt skatterätt. Här diskuterades avvikande eller vederlagsfria förmåner som beviljas närstående bolag. EUdomstolen uttalade i dom 2010-01-21: Artikel 43 EG jämförd med artikel 48 EG ska tolkas så, att dessa artiklar i princip inte utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat, enligt vilken en avvikande eller vederlagsfri förmån beskattas hos det bolag som har hemvist i landet, när det bolaget har beviljat en sådan förmån till ett direkt eller indirekt närstående bolag med hemvist i en annan medlemsstat, medan förstnämnda bolag inte beskattas för en sådan förmån när den beviljas ett direkt eller indirekt närstående bolag som har hemvist i landet. Det ankommer dock på den hänskjutande domstolen att pröva om den lagstiftning som är aktuell i målet vid den nationella domstolen inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de ändamål som eftersträvas med lagstiftningen, betraktade som en helhet. Målet C-333/08 gällde fråga om Frankrike gjort sig skyldigt till fördragsbrott genom att, för processhjälpmedel och livsmedel, föreskriva ett system med förhandstillstånd. EU-domstolen fann i dom 2010-01-28 att Frankrike underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att, för processhjälpmedel och livsmedel som framställts med användning av processhjälpmedel från andra medlemsstater där dessa hjälpmedel lagligen tillverkas och/eller saluförs, föreskriva ett system med förhandstillstånd som strider mot proportionalitetsprincipen. EU-domstolen fällde genom dom 2010-01-28 i mål C-333/08 Frankrike för fördragsbrott. Frankrike hade enligt domstolen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att, för processhjälpmedel och livsmedel som framställts med användning av processhjälpmedel från andra medlemsstater där dessa hjälpmedel lagligen tillverkas och/eller saluförs, föreskriva ett system med förhandstillstånd som stred mot proportionalitetsprincipen. Genom dom 2010-01-21 i målet C-546/07 fällde EU-domstolen Tyskland för fördragsbrott rörande fri rörlighet för tjänster. Tyskland hade enligt domstolen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 EG, genom att i sin administrativa praxis tolka uttrycket ”företag från den andra sidan”, i artikel 1.1 i avtalet mellan Tysklands regering och Polens regering den 31 januari 1990 om utstationering av arbetstagare från polska företag för utförande av arbete, i dess lydelse av den 1 mars och den 30 april 1993, såsom ”tyska företag”. Talan ogillades i övrigt. Målet C-541/08 gällde fri rörlighet för kapital och innehöll fråga om juridiska personer har samma rätt till förvärv av fast egendom inom gemenskapen som fysiska personer enligt gemenskapens avtal med Schweiz. EU-domstolen konstaterade följande i dom 2010-02-11: Artikel 25 i bilaga I till avtalet mellan gemenskapen och Schweiz om fri rörlighet för personer, ska tolkas så, att rätten att behandlas på samma sätt som landets medborgare vad avser förvärv av fast egendom endast gäller för fysiska personer. Artikel 64.1 FEUF ska tolkas så, att bestämmelserna i delstaten Wiens lag om utlänningars förvärv av fast egendom, enligt vilka utländska medborgare vid förvärv av fast egendom i delstaten Wien måste inneha ett förvärvstillstånd eller inge ett intyg om att villkoren i samma lag för undantag från detta krav är uppfyllda, utgör en restriktion av den fria rörligheten för kapital som får tillämpas mot Schweiziska edsförbundet i egenskap av tredjeland. Övriga rättsområden Målet T-460/07 gällde varumärkesrätt. Nokia Oyi hade yrkat upphävande av det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra Överklagandenämnd i ett invändningsförfarande mellan Medion AG och Nokia Oyj rörande ordkännetecknet LIFE BLOG. Tribunalen konstaterade i dom 2010-01-20 att Nokia Oyj inte kunde vinna framgång med sin enda grund om att Överklagandenämnden åsidosatt artikel 8.1 b i förordning nr 40/94. Talan ogillades därmed i sin helhet. Det saknades anledning att pröva om Nokias andra yrkande kunde tas upp till sakprövning eller ej, genom vilket Nokia yrkat att tribunalen skulle avslå invändningen. I målet C-304/08, som gällde konsumentskydd, prövades fråga om det föreligger hinder för nationell lagstiftning, enligt vilken det är förbjudet att använda affärsmetoder som innebär att konsumenterna måste köpa en vara eller en tjänst för att kunna delta i en pristävling. EU-domstolen fann i dom 2010-01-14 att direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder utgör hinder för sådan lagstiftning. EU-domstolen diskuterade i målet C-341/08 fråga om det föreligger hinder för en nationell åtgärd varigenom det fastställs en högsta åldersgräns för att vara verksam som ansluten tandläkare. I dom 2010-01-12 uttalade domstolen bland annat följande: Direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet utgör hinder för en nationell åtgärd varigenom det fastställs en högsta åldersgräns för att vara verksam som ansluten tandläkare om åtgärdens enda mål är att skydda patienternas hälsa mot den sjunkande prestationsförmågan hos tandläkare som passerat denna ålder, när denna åldersgräns inte tillämpas på tandläkare som inte är anslutna till sjukförsäkringssystemet. Direktivet utgör under vissa förutsättningar inte hinder för en sådan åtgärd om målet för åtgärden är att fördela arbetstillfällen mellan generationerna inom yrkesgruppen anslutna tandläkare. Likartad diskussion förekom i målet C-229/08, men där gällde frågan om direktiv 2000/78/EG utgör hinder för nationell lagstiftning, genom vilken det fastställs en högsta åldersgräns på 30 år för rekrytering till tjänster på mellannivå inom brandkårs tekniska avdelning. I dom 2010-01-12 slog EU-domstolen fast att direktivet inte hindrar sådan nationell lagstiftning. De förenade målen C-399/06 P och C-403/06 P gällde frågor om upphävande av två domar av förstainstansrätten samt om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 881/2002. Det gällde återigen personer som i egenskap av misstänkta terrorister förts upp på den lista som medför frysning av tillgångar. EU-domstolen uttalade bland annat följande i domslutet: 2009-12-03: De domar som förstainstansrätten meddelat i mål T-49/04, Hassan mot rådet och kommissionen, och i mål T-253/02, Ayadi mot rådet, upphävs. Rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket alQaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av förordning (EG) nr 4677/2001, ogiltigförklaras i den del den rör Faraj Hassan. Förordning nr 881/2002, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1210/2006, ogiltigförklaras i den del den rör Chafiq Ayadi. I de förenade målen C-471/07 och C-472/07 prövade EU-domstolen fråga om direktiv 89/105/EEG innebär att medlemsstaterna skall fastställa de kriterier på grundval av vilka den undersökning av de nationalekonomiska faktorer som ska göras. Domstolen prövade också fråga om artikel 4.1 i direktivet har direkt effekt. Domstolen fann i dom 2010-01-14 att enligt direktiv 89/105/EEG om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel skall medlemsstaterna med iakttagande av direktivets syfte fastställa de kriterier på grundval av vilka den undersökning av de nationalekonomiska faktorer som ska göras, under förutsättning att de grundas på objektiva och kontrollerbara omständigheter. Domstolen konstaterade också att artikel 4.1 i direktivet inte är tillräckligt precis för att enskilda i nationella domstolar ska kunna åberopa den gentemot en medlemsstat. Genom dom 2010-01-21 i målet C-470/08 slog EU-domstolen fast att arrendator inte har någon skyldighet enligt gemenskapsrätten att, vid arrendetidens utgång, jämte den arrenderade marken återlämna de stödrättigheter som följer av eller hänger samman med denna mark till arrendegivaren, eller att lämna denne ersättning. Sex frågor rörande tullrätt diskuterades i målet C-264/08. EU-domstolen uttalade i dom 2010-01-28 bland annat följande: 1) Artikel 221.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska tolkas så, att den ”bokföring” av det tullbelopp som ska återbetalas som avses i den bestämmelsen utgör den ”bokföring” av tullbeloppet som avses i artikel 217.1 i förordningen. 2) Den ”bokföring” som avses i artikel 217.1 i förordningen ska särskiljas från den angivelse av fastställda tullbelopp i bokföringen av egna medel, som föreskrivs i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000. 3) Artikel 221.1 i förordning nr 2913/92 ska tolkas så, att den underrättelse om de belopp som ska betalas i import- eller exporttullar som tullmyndigheterna på lämpligt sätt ska lämna till gäldenären endast kan ske med giltig verkan om tullmyndigheterna dessförinnan har bokfört dessa tullbelopp. Medlemsstaterna är inte skyldiga att anta särskilda handläggningsregler för hur gäldenären ska underrättas om dessa tullbelopp. 4) Gemenskapsrätten utgör inte hinder för att den nationella domstolen stöder sig på en presumtion att tullmyndigheternas förklaring att beloppet för import- eller exporttullarna bokfördes innan gäldenären underrättades om tullbeloppet är riktig, under förutsättning att effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen iakttas. 5) Artikel 221.1 i förordning nr 2913/92 ska tolkas så, att det tullbelopp som ska uppbäras måste bokföras av tullmyndigheterna i den berörda medlemsstaten innan gäldenären underrättas om tullbeloppet. 6) Tullbeloppet avseende import- eller exporttullar förblir det belopp som ”lagligen skall betalas” i den mening som avses i artikel 236.1 första stycket i förordning nr 2913/92, även om gäldenären har underrättats om detta belopp utan att det dessförinnan har bokförts i enlighet med artikel 221.1 i denna förordning. Målet C-405/08 gällde arbetsrätt och socialrätt. Här diskuterades frågor om det föreligger hinder för införlivande genom avtal, som får till följd att en kategori arbetstagare omfattas av visst kollektivavtalet, trots att dessa arbetstagare inte är medlemmar i den fackliga organisation som är part i detta avtal och trots att den fackliga organisationen inte företräder deras yrkesgrupp. EU-domstolen uttalade i dom 2010-02-11: 1) Direktiv 2002/14/EG utgör inte hinder för ett införlivande genom avtal, som får till följd att en kategori arbetstagare omfattas av det aktuella kollektivavtalet, trots att dessa arbetstagare inte är medlemmar i den fackliga organisation som är part i detta avtal och trots att den fackliga organisationen inte företräder deras yrkesgrupp, såvitt kollektivavtalet innebär att de arbetstagare som omfattas av dess tillämpningsområde garanteras ett effektivt skydd av sina rättigheter enligt direktivet. 2) Artikel 7 i direktivet ska tolkas så, att den bestämmelsen inte innebär att det krävs att ett stärkt skydd mot uppsägning ska gälla för arbetstagarrepresentanter. Samtliga åtgärder som vidtas för att införliva direktivet, såväl genom lag som genom kollektivavtal, ska emellertid uppfylla det minimiskydd som föreskrivs i den bestämmelsen. NYA MÅL Regeringsrätten har i mål C-540/09 begärt förhandsavgörande angående följande fråga: Ska artikel 13 B i sjätte mervärdesskattedirektivet (artikel 135.1 i rådets direktiv 77/388/EEG om ett gemensamt system för mervärdesskatt) tolkas så att där angivna undantag från skatteplikt även omfattar sådana tjänster (underwriting) som innebär att ett kreditmarknadsföretag mot ersättning utfärdar en garanti till ett bolag som står i begrepp att emittera aktier, när garantin innebär att kreditmarknadsföretaget åtar sig att förvärva sådana aktier som eventuellt inte kommer att tecknas inom den tid som aktieteckningen pågår? DET HÄNDER I EU-DOMSTOLEN Den 23 februari lämnar generaladvokaten sitt förslag till avgörande i mål C-447/08 och C-448/08, angående en begäran om förhandsavgörande från Svea hovrätt i mål mellan åklagaren och chefredaktörerna Otto Sjöberg och Anders Gerdin. Målen rör deras främjande av deltagande i utländskt lotteri genom att publicera annonser och det svenska spelmonopolets förenlighet med EU-rätten. Den 18 mars 2010 håller domstolen muntlig förhandling i mål C-52/09 angående en begäran om förhandsavgörande från Stockholms tingsrätt i mål mellan Konkurrensverket och TeliaSonera AB. Målet rör frågan om TeliaSonera ska anses ha missbrukat sin dominerande ställning genom bl.a. sin prissättning vid försäljning till konkurrenter i grossistledet. ÖVRIGT Måndagen den 28 december 2009 trädde tjänstedirektivet i kraft i alla EU:s medlemsländer. Se härom: http://www.regeringen.se/sb/d/12408/a/137552 Enligt pressmeddelande den 12 januari 2010 har EU-kommissionen beviljat Kustbevakningens ansökan att genomföra ett pilotprojekt om integrerad övervakning av de nordeuropeiska havsområdena (MARE/2009/04). Se härom: http://www.regeringen.se/sb/d/12508/a/137745 Den 19 januari 2010 bordlades prop. Prop. 2009/10:86 ” SIS II - en andra generation av Schengens informationssystem”. Propositionen innehåller förslag till ändrad lagstiftning om Schengens informationssystem, ett efterlysnings- och spaningsregister inom ramen för Schengensamarbetet. Se härom: http://www.regeringen.se/sb/d/12165/a/138170 och http://www.regeringen.se/sb/d/12512/a/138177 Spanska EU-ordförandeskapet presenterade sina prioriteringar under vecka 4. ”Minska EU:s energiberoende, främja e-handel, utveckla elbilsindustrin och förbättra Europas universitet.” De är de fyra prioriteringar som den spanska premiärministern lade fram för ledamöterna i Europaparlamentet. Se närmare om ordförandeskapet: Spanska ordförandeskapet i Europaparlamentet: Återhämtning från krisen viktigast Regeringen beslöt lagrådsremiss den 29 januari 2010 rörande ”Genomförande av delar av Prümrådsbeslutet”. Se härom http://www.regeringen.se/sb/d/12658/a/138781 Europaparlamentet röstade under vecka 7 ned EU:s tillfälliga avtal om överföring av bankdata till USA via Swift-nätverket. Anledningen var oro för att avtalet saknar tillräckligt skydd för privat data och att avtalet inte är jämlikt för de båda parterna. Se härom: Swift-avtalet nedröstat EU-kommissionen beräknar att i vecka 8 ge ett officiellt utlåtande om Islands ansökan om medlemskap i EU. Islands regering lämnade in ansökan om medlemskap den 16 juli 2009. Läs mer om EU:s relation till Island
