Nyhetsbrev om EG-rätt nummer 1 för 2010
INLEDNING
AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR, M.M.
Civilrätt
Migrationsrätt
Skatterätt
EU-DOMSTOLEN OCH TRIBUNALEN
Avgöranden rörande Sverige
Förslag till avgöranden rörande Sverige
Institutionell rätt och allmänna principer
Processrätt
Skatterätt
Offentlig upphandling
Konkurrensrätt och statligt stöd
Inre marknaden
Övriga rättsområden
NYA MÅL
DET HÄNDER I EU-DOMSTOLEN
ÖVRIGT
INLEDNING
Det förra numret av nyhetsbrevet inleddes med bl.a. en kortfattad redogörelse för
hänvisningar till EU-fördragen efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Den svenska
översättningstjänsten vid EU-domstolen har nu lämnat ytterligare anvisningar för hur
man avser att hänvisa till fördragsbestämmelser och rättspraxis. Tyvärr kan det
konstateras att personaldomstolen inte valt att använda samma hänvisningsteknik
(på franska) som domstolen och tribunalen. Vi väljer att återge följande anvisningar:
• ”Institutionens och domstolsinstansernas namn
Institutionen heter sedan den 1 december 2009 ”Europeiska unionens domstol”
(artikel 19 i EU-fördraget). Detta är även det fullständiga namnet på den
domstolsinstans som i nämnda artikel 19 benämns ”domstolen”. Förstainstansrättens
nya benämning är ”tribunalen” (fullständigt namn: ”Europeiska unionens
tribunal”).
• Förkortningar av fördragens namn
… På svenska ger detta följande:
- fördraget om Europeiska unionen förkortas FEU (ex. artikel 10 FEU)
- fördraget om Europeiska unionens funktionssätt förkortas FEUF (ex. artikel 10
FEUF)
- fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i dess lydelse
enligt protokoll nr 2 till Lissabonfördraget, förkortas FEA (ex. artikel 10 FEA).
Personaldomstolen har däremot beslutat att använda benämningarna ”traité UE”,
”traité FUE” respektive ”traité CEEA”. Dessa kan komma att användas även av
domstolen och tribunalen, när det inte är fråga om en hänvisning till en konkret
fördragsbestämmelse (ex. les dispositions du traité UE).
Dessa benämningar blir på svenska ”EU-fördraget”, ”EUF-fördraget” respektive
”Euratomfördraget”.
• Den svenska förkortningen av rättsfallssamlingen
Eftersom den nuvarande svenska förkortningen av rättsfallssamlingen är utformad på
ett sådant sätt att den inte kan användas vid hänvisningar till avgöranden meddelade
efter den 1 december 2009, har vi beslutat att redan nu börja
använda förkortningen ”REU” i våra översättningar.
Detta innebär att rättsfallshänvisningar rörande avgöranden från domstolen och
tribunalen meddelade efter den 1 december 2009 ska avslutas enligt följande modell:
REU 2009, s. I/II-0000”
I övrigt rapporteras, bland mycket annat, att Sverige fällts till ansvar för bristande
implementering av det så kallade datalagringsdirektivet (som EU-kommissionären
Malmström enligt rapportering i media sagt sig vilja se över) och att följetongen om
den svenska implementeringen av det s.k. lönegarantidirektivet får ett nytt kapitel.
AVGÖRANDEN I SVENSKA DOMSTOLAR, M.M.
Civilrätt
Linköpings tingsrätt har genom beslut 2009-10-28 i mål T 518-09 begärt
förhandsavgörande från EU-domstolen i ett mål rörande lönegaranti. Käranden i
målet ägde en väsentlig andel i konkursbolaget, men hade fråntagits
firmateckningsrätten drygt en månad innan bolaget försattes i konkurs. Fram till dess
hade hon haft ett bestämmande inflytande över verksamheten. Linköpings
tingsrätt har begärt förhandsavgörande beträffande frågan om en bestämmelse som
den s.k. karensregeln i 12 § sjätte stycket förmånsrättslagen är förenlig med
artikel 10 c) i direktiv 2002/74/EG om ändring av direktiv 80/987/EEG
(lönegarantidirektivet).
Högsta domstolen har den 25 januari 2010 i mål Ö 4817-09 meddelat
prövningstillstånd i det första målet angående det så kallade IPRED-direktivet, där
hovrättens beslut att inte bevilja informationsföreläggande mot en teleoperatör
angående IP-adresser rapporterats tidigare i nyhetsbrevet.
Migrationsrätt
Migrationsöverdomstolen har i dom den 18 december 2009 i mål UM 6893-09
fastslagit att ett beslut om överföring enligt förordning (EG) 343/2003, den s.k.
Dublinförordningen, kan göras gällande mot en enskild trots att det efter beslutet
kommer fram att han erhållit flyktingstatus i mottagarlandet. Bakgrunden – en smula
komplicerad – var att en somalisk medborgare ansökt om arbets- och
uppehållstillstånd i Sverige. Efter kontroll av fingeravtryck visade det sig att mannen
registrerats av myndigheterna i Italien år 2008. Migrationsverket begärde att mannen
skulle överföras till Italien med tillämpning av Dublinförordningen. De italienska
myndigheterna svarade inte i tid. Migrationsverket beslutade om överföring. Därefter
kom en skrivelse från italienska myndigheter i vilken det angavs att mannen beviljats
flyktingstatus i Italien och att dessa myndigheter ansåg Dublinärendet avslutat.
Migrationsverket begärde då att mannen skulle överföras enligt den mellanstatliga
Strasbourgkonventionen. Migrationsdomstolen uttalade vid prövningen av
överföringsbeslutet enligt Dublinförordningen att denna inte var tillämplig vid sådana
förhållanden. Migrationsöverdomstolen kommer alltså till motsatt slutsats och
fastställer Migrationsverkets beslut.
Skatterätt
Skatterättsnämnden har i förhandsbesked den 2 februari 2010, dnr 78/09D, förklarat
att ett svenskt aktiebolag, som var dotterbolag till ett bolag med säte i en EU-stat och
som drev verksamhet via filialer i en annan EU-stat och Norge, inte skulle
uttagsbeskattas på grund av en fusion med moderbolaget, till följd av vilken den
verksamhet som bedrivits genom bl.a. filialen i Norge inte längre kommer att
beskattas i Sverige. Skatterättsnämnden uttalade att fusionen omfattades av
bestämmelserna om kvalificerade fusioner i 37 kap. inkomstskattelagen (IL), och att
bolaget enligt bestämmelserna i IL skulle beskattas som om tillgångarna i den norska
filialen avyttrats mot ersättning motsvarande marknadsvärdet (uttagsbeskattning).
Eftersom en sådan tillämpning dock skulle strida mot artiklarna 49 FEUF och 54
FEUF samt artiklarna 31 och 34 i EES-avtalet, då bolaget annars vid fusion skulle
missgynnas i förhållande till andra bolag som bedriver hela sin verksamhet inom EU,
ska bolaget inte uttagsbeskattas.
EU-DOMSTOLEN OCH TRIBUNALEN
Avgöranden rörande Sverige
EU-domstolen fällde genom dom 2010-02-04 i mål C-185/09 Sverige för
fördragsbrott rörande lagring av elektronisk kommunikation. Sverige hade enligt
domstolen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv 2006/24/EG om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i
samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska
kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av
direktiv 2002/58/EG, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och
andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Sverige förpliktades att
ersätta rättegångskostnaderna.
Förslag till avgöranden rörande Sverige
---
Institutionell rätt och allmänna principer
EU-domstolen prövade i mål C-118/08 fråga om unionsrätten utgör hinder mot
speciell nationell regel när skadeståndsanspråk framförs mot staten för
åsidosättande av unionsrätten. Domstolen uttalade 2010-01-26 följande i
domslutet: Unionsrätten utgör hinder för tillämpning av en regel i en medlemsstat
enligt vilken det är möjligt att vinna framgång med ett skadeståndsanspråk mot staten
som framställs på den grunden att en nationell lag strider mot unionsrätten, vilket
fastställts i en dom som EG-domstolen meddelat med stöd av artikel 226 EG, endast
om sökanden först uttömt alla interna rättsmedel för att angripa det på denna lag
grundade skadebringande förvaltningsbeslutet, medan någon sådan regel inte gäller
då skadeståndsanspråk framställs mot staten på den grunden att samma lag strider
mot grundlagen, vilket fastställts av behörig domstol.
Målet C-362/08 P gällde fråga om upphävande av den dom som meddelades av
förstainstansrätten den 5 juni 2008 i mål T-141/05, Internationaler Hilfsfonds mot
kommissionen, gällande tillgång till handlingar hos kommissionen. EUdomstolen uttalade 2010-01-26 följande i domslutet: Den dom som meddelades av
förstainstansrätten den 5 juni 2008 i mål T-141/05, Internationaler Hilfsfonds mot
kommissionen, upphävs. Den invändning om rättegångshinder som kommissionen
framställt vid förstainstansrätten ogillas. Målet återförvisas till Tribunalen för
avgörande av Internationaler Hilfsfonds eV:s yrkande om ogiltigförklaring av
kommissionens beslut att avslå Internationaler Hilfsfonds eV:s ansökan om tillgång
till vissa handlingar hos kommissionen.
Processrätt
Målet C-555/07 gällde processrätt och socialrätt. EU-domstolen uttalade i dom 201001-19: Unionsrätten och närmare bestämt principen om förbud mot diskriminering
på grund av ålder, såsom den har kommit till uttryck i direktiv 2000/78/EG om
inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, ska tolkas så att den
utgör hinder mot nationell lagstiftning enligt vilken anställningsperioder som
arbetstagare fullgjort innan denne uppnått 25 års ålder inte ska beaktas vid
beräkningen av uppsägningstiden. Det ankommer på den nationella domstolen att
i en tvist mellan enskilda säkerställa att principen om förbud mot
diskriminering på grund av ålder, såsom den har kommit till uttryck i direktiv
2000/78, iakttas, genom att vid behov underlåta att tillämpa varje bestämmelse i den
nationella lagstiftningen som strider mot denna, oberoende av om den utnyttjar
möjligheten att i de fall som avses i artikel 267 andra stycket FEUF begära ett
förhandsavgörande från EU- domstolen avseende tolkningen av denna princip.
Målet C-233/08 gällde frågor om delgivning. EU-domstolen uttalade i dom 2010-0114: Artikel 12.3 i direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av
fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder ska
tolkas så, att domstolarna i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt
säte i princip saknar behörighet att pröva om det dokument som medger
verkställighet är verkställbart. Däremot, för det fall en talan väcks vid domstol i den
staten genom vilken giltigheten och rättsenligheten av verkställighetsåtgärder, såsom
delgivningen av det dokument som medger verkställighet, ifrågasätts, har den
domstolen behörighet att pröva om dessa åtgärder har verkställts i vederbörlig
ordning i enlighet med lagar och andra författningar i nämnda medlemsstat. Enligt
förfarandet för ömsesidigt bistånd som inrättades genom direktiv 76/308 ska
mottagaren av det dokument som medger verkställighet, för att ges möjlighet att göra
gällande sina rättigheter, delges detta dokument på ett officiellt språk i den
medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte.
Skatterätt
Målet C-472/08 gällde fråga rörande preskriptionsfrist för ansökan om
återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt. EU-domstolen uttalade
i dom 2010-01-21: Artikel 18.4 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG ska tolkas på så
sätt att den inte utgör hinder för att det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs en
preskriptionsfrist på tre år för att ansöka om återbetalning från statens
skattemyndighet av överskjutande ingående mervärdesskatt.
I målet C-473/08 diskuterades frågor om tjänster bestående i viss undervisning
är befriade från mervärdesskatt. EU-domstolen kom fram till följande slutsatser i
domen 2010-01-28: 1) Artikel 13 A.1 j i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG ska tolkas
så att tjänster bestående i undervisning som en civilingenjör tillhandahåller vid ett
utbildningsinstitut, som är en privaträttslig förening, inom ramen för
fortbildningskurser, som avslutas med en examen, där deltagarna åtminstone har
universitetsexamen eller högskoleexamen som arkitekt eller ingenjör eller en
motsvarande utbildning, kan utgöra ”undervisning som … omfattar skolundervisning
eller universitetsutbildning” i den mening som avses i denna bestämmelse. Även
annan verksamhet än undervisning i egentlig mening kan utgöra sådan undervisning,
om den utövas inom ramen för lärares förmedling av kunskaper och färdigheter till
elever eller studenter. 2) Artikel 13 A.1 j i sjätte direktivet ska tolkas så att en person
som är bolagsman i det bolag som är klagande i målet vid den nationella domstolen,
som tillhandahåller tjänster i egenskap av lärare inom ramen för utbildningar som
erbjuds av ett fristående organ, inte kan anses ha gett undervisning ”privat” i den
mening som avses i nämnda bestämmelse.
EU-domstolen diskuterade i målet C-88/09 fråga om kopieringsverksamhet utgör
leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster. I dom 2010-02-11 uttalade
domstolen: Artikel 5.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG ska tolkas så, att
kopieringsverksamhet utgör leverans av varor i den utsträckning som verksamheten
är begränsad till mångfaldigandet av dokument på någon form av medium och då
rätten att förfoga över kopiorna överförs från den som utför kopieringen till den kund
som har beställt dem. En sådan verksamhet ska emellertid kvalificeras som
tillhandahållande av tjänster, om den även innefattar tillhandahållandet av
tilläggstjänster, vilka kan anses huvudsakliga i förhållande till leveransen av varor,
och tilläggstjänsterna därför utgör de tjänster som kunden efterfrågar i sig.
Offentlig upphandling
I mål C-406/08 diskuterades frågor om från vilken tidpunkt fristen för att ansöka
om prövning i syfte att fastställa att det har skett en överträdelse av
bestämmelserna om offentlig upphandling ska räknas. EU-domstolen uttalade i
dom 2010-01-28 bland annat följande: 1) Det krävs enligt direktiv 89/665/EEG att
fristen för att ansöka om prövning i syfte att fastställa att det har skett en överträdelse
av bestämmelserna om offentlig upphandling eller i syfte att erhålla skadestånd ska
räknas från och med den dag då sökanden fick kännedom om eller borde ha fått
kännedom om överträdelsen. 2) Direktivet utgör hinder för en nationell bestämmelse,
enligt vilken en ansökan om prövning ska göras snarast och vilken innebär att en
nationell domstol, efter en skönsmässig bedömning, kan avvisa en ansökan om att
det ska fastställas att det har skett en överträdelse av bestämmelserna om offentlig
upphandling eller om att det ska utges skadestånd såsom prekluderad. 3) Den
nationella domstolen är enligt direktivet skyldig att med utövande av sitt fria skön
förlänga fristen för att göra en ansökan om prövning så, att den frist som sökanden
ges enligt den nationella lagstiftningen motsvarar den frist som skulle ha gällt om
fristen hade börjat löpa den dag då sökanden fick kännedom om eller borde ha fått
kännedom om överträdelsen av bestämmelserna om offentlig upphandling. Om de
nationella bestämmelserna om frister för att ansöka om prövning inte kan tolkas på
ett sätt som står i överensstämmelse med direktivet är den nationella domstolen
skyldig att underlåta att tillämpa dessa bestämmelser i syfte att tillämpa
gemenskapsrätten i dess helhet och skydda enskildas rättigheter enligt
gemenskapsrätten.
Konkurrensrätt och statligt stöd
---
Inre marknaden
Målet C-311/08 gällde fri rörlighet för kapital samt skatterätt. Här diskuterades
avvikande eller vederlagsfria förmåner som beviljas närstående bolag. EUdomstolen uttalade i dom 2010-01-21: Artikel 43 EG jämförd med artikel 48 EG ska
tolkas så, att dessa artiklar i princip inte utgör hinder för en lagstiftning i en
medlemsstat, enligt vilken en avvikande eller vederlagsfri förmån beskattas hos det
bolag som har hemvist i landet, när det bolaget har beviljat en sådan förmån till ett
direkt eller indirekt närstående bolag med hemvist i en annan medlemsstat, medan
förstnämnda bolag inte beskattas för en sådan förmån när den beviljas ett direkt eller
indirekt närstående bolag som har hemvist i landet. Det ankommer dock på den
hänskjutande domstolen att pröva om den lagstiftning som är aktuell i målet vid den
nationella domstolen inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de ändamål
som eftersträvas med lagstiftningen, betraktade som en helhet.
Målet C-333/08 gällde fråga om Frankrike gjort sig skyldigt till fördragsbrott
genom att, för processhjälpmedel och livsmedel, föreskriva ett system med
förhandstillstånd. EU-domstolen fann i dom 2010-01-28 att Frankrike underlåtit att
uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att, för processhjälpmedel och
livsmedel som framställts med användning av processhjälpmedel från andra
medlemsstater där dessa hjälpmedel lagligen tillverkas och/eller saluförs, föreskriva
ett system med förhandstillstånd som strider mot proportionalitetsprincipen.
EU-domstolen fällde genom dom 2010-01-28 i mål C-333/08 Frankrike för
fördragsbrott. Frankrike hade enligt domstolen underlåtit att uppfylla sina
skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att, för processhjälpmedel och livsmedel som
framställts med användning av processhjälpmedel från andra medlemsstater där
dessa hjälpmedel lagligen tillverkas och/eller saluförs, föreskriva ett system med
förhandstillstånd som stred mot proportionalitetsprincipen.
Genom dom 2010-01-21 i målet C-546/07 fällde EU-domstolen Tyskland för
fördragsbrott rörande fri rörlighet för tjänster. Tyskland hade enligt domstolen
underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 EG, genom att i sin
administrativa praxis tolka uttrycket ”företag från den andra sidan”, i artikel 1.1 i
avtalet mellan Tysklands regering och Polens regering den 31 januari 1990 om
utstationering av arbetstagare från polska företag för utförande av arbete, i dess
lydelse av den 1 mars och den 30 april 1993, såsom ”tyska företag”. Talan ogillades i
övrigt.
Målet C-541/08 gällde fri rörlighet för kapital och innehöll fråga om juridiska
personer har samma rätt till förvärv av fast egendom inom gemenskapen som fysiska
personer enligt gemenskapens avtal med Schweiz. EU-domstolen konstaterade
följande i dom 2010-02-11: Artikel 25 i bilaga I till avtalet mellan gemenskapen och
Schweiz om fri rörlighet för personer, ska tolkas så, att rätten att behandlas på
samma sätt som landets medborgare vad avser förvärv av fast egendom
endast gäller för fysiska personer. Artikel 64.1 FEUF ska tolkas så, att
bestämmelserna i delstaten Wiens lag om utlänningars förvärv av fast egendom,
enligt vilka utländska medborgare vid förvärv av fast egendom i delstaten Wien
måste inneha ett förvärvstillstånd eller inge ett intyg om att villkoren i samma lag för
undantag från detta krav är uppfyllda, utgör en restriktion av den fria rörligheten
för kapital som får tillämpas mot Schweiziska edsförbundet i egenskap av
tredjeland.
Övriga rättsområden
Målet T-460/07 gällde varumärkesrätt. Nokia Oyi hade yrkat upphävande av det
beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra Överklagandenämnd i ett
invändningsförfarande mellan Medion AG och Nokia Oyj rörande
ordkännetecknet LIFE BLOG. Tribunalen konstaterade i dom 2010-01-20 att Nokia
Oyj inte kunde vinna framgång med sin enda grund om att Överklagandenämnden
åsidosatt artikel 8.1 b i förordning nr 40/94. Talan ogillades därmed i sin helhet. Det
saknades anledning att pröva om Nokias andra yrkande kunde tas upp till
sakprövning eller ej, genom vilket Nokia yrkat att tribunalen skulle avslå
invändningen.
I målet C-304/08, som gällde konsumentskydd, prövades fråga om det föreligger
hinder för nationell lagstiftning, enligt vilken det är förbjudet att använda
affärsmetoder som innebär att konsumenterna måste köpa en vara eller en
tjänst för att kunna delta i en pristävling. EU-domstolen fann i dom 2010-01-14 att
direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder utgör hinder för sådan lagstiftning.
EU-domstolen diskuterade i målet C-341/08 fråga om det föreligger hinder för en
nationell åtgärd varigenom det fastställs en högsta åldersgräns för att vara
verksam som ansluten tandläkare. I dom 2010-01-12 uttalade domstolen bland
annat följande: Direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för
likabehandling i arbetslivet utgör hinder för en nationell åtgärd varigenom det
fastställs en högsta åldersgräns för att vara verksam som ansluten tandläkare om
åtgärdens enda mål är att skydda patienternas hälsa mot den sjunkande
prestationsförmågan hos tandläkare som passerat denna ålder, när denna
åldersgräns inte tillämpas på tandläkare som inte är anslutna till
sjukförsäkringssystemet. Direktivet utgör under vissa förutsättningar inte hinder för en
sådan åtgärd om målet för åtgärden är att fördela arbetstillfällen mellan
generationerna inom yrkesgruppen anslutna tandläkare.
Likartad diskussion förekom i målet C-229/08, men där gällde frågan om direktiv
2000/78/EG utgör hinder för nationell lagstiftning, genom vilken det fastställs
en högsta åldersgräns på 30 år för rekrytering till tjänster på mellannivå inom
brandkårs tekniska avdelning. I dom 2010-01-12 slog EU-domstolen fast att
direktivet inte hindrar sådan nationell lagstiftning.
De förenade målen C-399/06 P och C-403/06 P gällde frågor om upphävande av två
domar av förstainstansrätten samt om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr
881/2002. Det gällde återigen personer som i egenskap av misstänkta terrorister
förts upp på den lista som medför frysning av tillgångar. EU-domstolen uttalade bland
annat följande i domslutet: 2009-12-03: De domar som förstainstansrätten
meddelat i mål T-49/04, Hassan mot rådet och kommissionen, och i mål T-253/02,
Ayadi mot rådet, upphävs. Rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av
vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket alQaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av
förordning (EG) nr 4677/2001, ogiltigförklaras i den del den rör Faraj Hassan.
Förordning nr 881/2002, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr
1210/2006, ogiltigförklaras i den del den rör Chafiq Ayadi.
I de förenade målen C-471/07 och C-472/07 prövade EU-domstolen fråga om
direktiv 89/105/EEG innebär att medlemsstaterna skall fastställa de kriterier på
grundval av vilka den undersökning av de nationalekonomiska faktorer som ska
göras. Domstolen prövade också fråga om artikel 4.1 i direktivet har direkt effekt.
Domstolen fann i dom 2010-01-14 att enligt direktiv 89/105/EEG om insyn i de
åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel skall medlemsstaterna
med iakttagande av direktivets syfte fastställa de kriterier på grundval av vilka den
undersökning av de nationalekonomiska faktorer som ska göras, under förutsättning
att de grundas på objektiva och kontrollerbara omständigheter. Domstolen
konstaterade också att artikel 4.1 i direktivet inte är tillräckligt precis för att enskilda i
nationella domstolar ska kunna åberopa den gentemot en medlemsstat.
Genom dom 2010-01-21 i målet C-470/08 slog EU-domstolen fast att arrendator
inte har någon skyldighet enligt gemenskapsrätten att, vid arrendetidens utgång,
jämte den arrenderade marken återlämna de stödrättigheter som följer av eller
hänger samman med denna mark till arrendegivaren, eller att lämna denne
ersättning.
Sex frågor rörande tullrätt diskuterades i målet C-264/08. EU-domstolen uttalade i
dom 2010-01-28 bland annat följande: 1) Artikel 221.1 i rådets förordning (EEG) nr
2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska tolkas så, att den
”bokföring” av det tullbelopp som ska återbetalas som avses i den bestämmelsen
utgör den ”bokföring” av tullbeloppet som avses i artikel 217.1 i förordningen. 2)
Den ”bokföring” som avses i artikel 217.1 i förordningen ska särskiljas från den
angivelse av fastställda tullbelopp i bokföringen av egna medel, som föreskrivs i
rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000. 3) Artikel 221.1 i förordning nr
2913/92 ska tolkas så, att den underrättelse om de belopp som ska betalas i
import- eller exporttullar som tullmyndigheterna på lämpligt sätt ska lämna till
gäldenären endast kan ske med giltig verkan om tullmyndigheterna dessförinnan har
bokfört dessa tullbelopp. Medlemsstaterna är inte skyldiga att anta särskilda
handläggningsregler för hur gäldenären ska underrättas om dessa tullbelopp. 4)
Gemenskapsrätten utgör inte hinder för att den nationella domstolen stöder sig på en
presumtion att tullmyndigheternas förklaring att beloppet för import- eller
exporttullarna bokfördes innan gäldenären underrättades om tullbeloppet är riktig,
under förutsättning att effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen iakttas. 5)
Artikel 221.1 i förordning nr 2913/92 ska tolkas så, att det tullbelopp som ska
uppbäras måste bokföras av tullmyndigheterna i den berörda medlemsstaten innan
gäldenären underrättas om tullbeloppet. 6) Tullbeloppet avseende import- eller
exporttullar förblir det belopp som ”lagligen skall betalas” i den mening som avses
i artikel 236.1 första stycket i förordning nr 2913/92, även om gäldenären har
underrättats om detta belopp utan att det dessförinnan har bokförts i enlighet med
artikel 221.1 i denna förordning.
Målet C-405/08 gällde arbetsrätt och socialrätt. Här diskuterades frågor om det
föreligger hinder för införlivande genom avtal, som får till följd att en kategori
arbetstagare omfattas av visst kollektivavtalet, trots att dessa arbetstagare inte är
medlemmar i den fackliga organisation som är part i detta avtal och trots att den
fackliga organisationen inte företräder deras yrkesgrupp. EU-domstolen uttalade i
dom 2010-02-11: 1) Direktiv 2002/14/EG utgör inte hinder för ett införlivande
genom avtal, som får till följd att en kategori arbetstagare omfattas av det aktuella
kollektivavtalet, trots att dessa arbetstagare inte är medlemmar i den fackliga
organisation som är part i detta avtal och trots att den fackliga organisationen inte
företräder deras yrkesgrupp, såvitt kollektivavtalet innebär att de arbetstagare som
omfattas av dess tillämpningsområde garanteras ett effektivt skydd av sina rättigheter
enligt direktivet. 2) Artikel 7 i direktivet ska tolkas så, att den bestämmelsen inte
innebär att det krävs att ett stärkt skydd mot uppsägning ska gälla för
arbetstagarrepresentanter. Samtliga åtgärder som vidtas för att införliva direktivet,
såväl genom lag som genom kollektivavtal, ska emellertid uppfylla det minimiskydd
som föreskrivs i den bestämmelsen.
NYA MÅL
Regeringsrätten har i mål C-540/09 begärt förhandsavgörande angående följande
fråga: Ska artikel 13 B i sjätte mervärdesskattedirektivet (artikel 135.1 i rådets direktiv
77/388/EEG om ett gemensamt system för mervärdesskatt) tolkas så att där angivna
undantag från skatteplikt även omfattar sådana tjänster (underwriting) som innebär
att ett kreditmarknadsföretag mot ersättning utfärdar en garanti till ett bolag som står i
begrepp att emittera aktier, när garantin innebär att kreditmarknadsföretaget åtar sig
att förvärva sådana aktier som eventuellt inte kommer att tecknas inom den tid som
aktieteckningen pågår?
DET HÄNDER I EU-DOMSTOLEN
Den 23 februari lämnar generaladvokaten sitt förslag till avgörande i mål C-447/08
och C-448/08, angående en begäran om förhandsavgörande från Svea hovrätt i mål
mellan åklagaren och chefredaktörerna Otto Sjöberg och Anders Gerdin. Målen rör
deras främjande av deltagande i utländskt lotteri genom att publicera annonser och
det svenska spelmonopolets förenlighet med EU-rätten.
Den 18 mars 2010 håller domstolen muntlig förhandling i mål C-52/09 angående en
begäran om förhandsavgörande från Stockholms tingsrätt i mål mellan
Konkurrensverket och TeliaSonera AB. Målet rör frågan om TeliaSonera ska anses
ha missbrukat sin dominerande ställning genom bl.a. sin prissättning vid försäljning
till konkurrenter i grossistledet.
ÖVRIGT
Måndagen den 28 december 2009 trädde tjänstedirektivet i kraft i alla EU:s
medlemsländer. Se härom: http://www.regeringen.se/sb/d/12408/a/137552
Enligt pressmeddelande den 12 januari 2010 har EU-kommissionen beviljat
Kustbevakningens ansökan att genomföra ett pilotprojekt om integrerad
övervakning av de nordeuropeiska havsområdena (MARE/2009/04). Se härom:
http://www.regeringen.se/sb/d/12508/a/137745
Den 19 januari 2010 bordlades prop. Prop. 2009/10:86 ” SIS II - en andra
generation av Schengens informationssystem”. Propositionen innehåller förslag
till ändrad lagstiftning om Schengens informationssystem, ett efterlysnings- och
spaningsregister inom ramen för Schengensamarbetet. Se härom:
http://www.regeringen.se/sb/d/12165/a/138170
och http://www.regeringen.se/sb/d/12512/a/138177
Spanska EU-ordförandeskapet presenterade sina prioriteringar under vecka 4.
”Minska EU:s energiberoende, främja e-handel, utveckla elbilsindustrin och förbättra
Europas universitet.” De är de fyra prioriteringar som den spanska premiärministern
lade fram för ledamöterna i Europaparlamentet. Se närmare om ordförandeskapet:
Spanska ordförandeskapet i Europaparlamentet: Återhämtning från krisen
viktigast
Regeringen beslöt lagrådsremiss den 29 januari 2010 rörande ”Genomförande av
delar av Prümrådsbeslutet”. Se härom
http://www.regeringen.se/sb/d/12658/a/138781
Europaparlamentet röstade under vecka 7 ned EU:s tillfälliga avtal om överföring av
bankdata till USA via Swift-nätverket. Anledningen var oro för att avtalet saknar
tillräckligt skydd för privat data och att avtalet inte är jämlikt för de båda parterna. Se
härom: Swift-avtalet nedröstat
EU-kommissionen beräknar att i vecka 8 ge ett officiellt utlåtande om Islands
ansökan om medlemskap i EU. Islands regering lämnade in ansökan om
medlemskap den 16 juli 2009. Läs mer om EU:s relation till Island
