Läkemedelsverket 2015-09-29
PRODUKTRESUMÉ
1
LÄKEMEDLETS NAMN
Ranitidin Actavis 150 mg filmdragerade tabletter
Ranitidin Actavis 300 mg filmdragerade tabletter
2
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
Varje tablett innehåller: 150 mg eller 300 mg ranitidin (som ranitidinhydroklorid).
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3
LÄKEMEDELSFORM
Filmdragerad tablett.
150 mg: Rund, konvex, vit till gul, filmdragerad tablett med skåra på en sida.
Diameter: 10 mm.
300 mg: Avlång, konvex, vit till gul, filmdragerad tablett med skåra på en sida.
Tablettens storlek: 8,2 x 17 mm.
Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan bara för att underlätta
nedsväljning.
4
KLINISKA UPPGIFTER
4.1
Terapeutiska indikationer
Vuxna
Duodenalsår, benigna ventrikelsår, refluxesofagit, Zollinger-Ellisons syndrom. Symtomatisk
gastroesofagealrefluxsjukdom. Profylaktisk behandling av kroniskt recidiverande duodenalsår.
Barn (3-18 år)
Korttidsbehandling av peptiskt sår.
Behandling av gastroesofageal reflux, inklusive refluxesofagit och symtomatisk behandling av
gastroesofageal refluxsjukdom
4.2
Dosering och administreringssätt
Dosering
Vuxna/ungdomar (12 år och över):
Duodenalsår, benigna ventrikelsår:
300 mg/24 timmar, antingen 300 mg till natten eller
150 mg morgon och kväll. Behandlingstiden är normalt 4 veckor. För de patienter, vars sår
inte har läkt fullständigt efter 4 veckors behandling, bör behandlingen fortsätta ytterligare
4 veckor. Dosen kan vid behov ökas till 300 mg morgon och kväll under 4 veckor.
Läkemedelsverket 2015-09-29
Profylaktisk behandling av kroniskt recidiverande duodenalsår:
150 mg till kvällen.
Refluxesofagit:
150 mg morgon och kväll, alternativt 300 mg till natten i 4-8 veckor, men doseringen och
behandlingstidens längd bör individualiseras efter sjukdomens svårighetsgrad. I svåra fall kan
dygnsdosen ökas upp till 600 mg i uppdelade doser under upp till 12 veckor. Vid
underhållsbehandling rekommenderas 150 mg morgon och kväll.
Symtomatisk gastroesofageal refluxsjukdom:
150 mg morgon och kväll i 2-4 veckor.
Zollinger-Ellisons syndrom:
150 mg 3 gånger dagligen, men dosen kan ökas vid behov. Doser upp till 6 g ranitidin har
ordinerats.
Dosen bör reduceras vid nedsatt njur- och/eller leverfunktion samt hos äldre patienter.
Pediatrisk population:
Barn från 12 år och uppåt
Till barn från 12 år och uppåt ges samma dos som för vuxna.
Barn från 3 till 11 år och över 30 kg i kroppsvikt
Se avsnitt 5.2 farmakokinetiska egenskaper – Särskilda patientgrupper.
Akutbehandling av peptiskt sår
Rekommenderad daglig oral dos för behandling av peptiskt sår hos barn är 4 till 8 mg/kg per
dag som delas på två doser, maximalt 300 mg ranitidin per dag under 4 veckor. För patienter
som inte får fullständig läkning ges behandling i ytterligare 4 veckor eftersom läkning
vanligtvis sker efter 8 veckors behandling.
Gastroesofageal reflux
Rekommenderad daglig oral dos för behandling av gastroesofageal refluxhos barn är 5 till 10
mg/kg per dag som delas på två doser, maximalt 600 mg (maximal dos tillämpas sannolikt hos
tyngre barn eller ungdomar med allvarliga symptom).
Nyfödda
Säkerhet och effektivitet har inte fastställts hos nyfödda.
Patienter med nedsatt njurfunktion
Halveringstiden i plasma förlängs och plasmakoncentrationerna ökar vid nedsatt njurfunktion.
Dosen bör därför i fall av påtagligt nedsatt njurfunktion minst halveras enligt nedanstående
tabell. Lämpligen ges då vid oral terapi 150 mg till natten.
Kreatininclearance Serumkreatinin
ml/min
mikromol/l
Dygnsdosering av ranitidin
Oral dosering
>50
150 mg x 2
<200
Läkemedelsverket 2015-09-29
5-50
200-900
150 mg x 1
Ranitidin elimineras från kroppen vid hemodialys. Dialysbehandlad patient bör därför inta
ranitidin efter respektive dialystillfälle.
Administreringssätt
Eftersom absorptionen av ranitidin inte påverkas av föda kan tabletterna tas i samband med
eller mellan måltider.
Tabletten kan sväljas hel, delas eller krossas.
4.3
Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
4.4
Varningar och försiktighet
Misstänkt ulcussjukdom skall tidigt i sjukhistorien objektivt verifieras med röntgen eller
endoskopi för undvikande av inadekvat behandling. Vid behandling av ventrikelsår skall
malignitet uteslutas eftersom behandling kan dölja symtom på carcinom.
Ranitidin utsöndras via njurarna. Plasmanivåerna av läkemedlet ökar därför hos patienter med
allvarligt nedsatt njurfunktion. Vid nedsatt njurfunktion ska dosen anpassas enligt
anvisningarna i avsnitt 4.2.
Dosreduktion anbefalls för patienter med nedsatt leverfunktion samt för äldre patienter.
Det finns ett fåtal kliniska rapporter som tyder på att ranitidin skulle kunna utlösa akut porfyri.
Ranitidin ska därför undvikas hos patienter med akut porfyri i sjukdomshistorien.
En stor epidemiologisk studie visar en riskökning för samhällsförvärvad lunginflammation
hos patienter under pågående behandling med enbart ranitidin jämfört med patienter som har
avslutat behandlingen. Den observerade relativa riskökningen var 1,82 (95%
konfidensintervall, 1,26-2,64).
Regelbunden kontroll rekommenderas för patienter som tar icke-steroida antiinflammatoriska
läkemedel (NSAIDs) samtidigt med ranitidin, särskilt hos äldre med peptiska sår i
sjukdomshistorien.
4.5
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Ranitidin har potential att påverka absorption, metabolism eller utsöndring via njurarna av
andra läkemedel. Förändring av farmakokinetiken kan kräva dosjustering eller utsättning av
det berörda läkemedlet.
Interaktioner förekommer genom flera mekanismer:
1. Förändring av pH i magsäcken
Biotillgängligheten av vissa läkemedel kan påverkas. Detta kan resultera i ökad absorption
(t.ex. triazolam, midazolam, glipizid) eller minskad absorption (t.ex. ketokonazol, atazanavir,
delaviridin, gefitinib).
Läkemedelsverket 2015-09-29
Det finns ingen evidens för interaktioner mellan ranitidin och amoxicillin. Om antacida eller
höga doser av sukralfat (2 mg) administreras samtidigt med ranitidin kan absorptionen av den
senare reduceras. Ranitidin bör tas ca 2 timmar före dessa läkemedel.
2. Hämning av det cytokrom P450-länkade "mixed function"-oxygenassystemet:
Vid terapeutiska doser potentierar inte ranitidin läkemedel som inaktiveras genom detta
system, såsom diazepam (CYP2C19), lidokain och propranolol. Förändrade protrombintider
har rapporterats med anitkoagulantia av kumarintyp (t.ex. warfarin) när behandling med
ranitidin har påbörjats. P.g.a. snävt terapeutiskt fönster rekommenderas noggrann
monitorering av ökad eller minskad protrombintid vid samtidig behandling med ranitidin.
Det finns flera fallrapporter om ökad plasmakoncentration av teofyllin. Trots att interaktionen
inte har observerats i flera olika kliniska studier kan det inte uteslutas att interaktionen kan
förekomma hos vissa individer.
Ökade plasmakoncentrationer av fenytoin har också rapporterats.
3. Kompetetiv interaktion i njurtubuli
Eftersom ranitidin delvis elimineras genom utsöndring via katjontransportörer (OCT) i njure
kan ranitidin påverka clearance av andra läkemedel som elimineras via denna väg. Höga doser
ranitidin (t.ex. vid behandling av Zollinger-Ellisons syndrom) kan reducera utsöndring av
prokainamid och N-acetyl prokainamid vilket resulterar i ökade plasmakoncentrationer av
dessa läkemedel.
Effekten av alkohol kan öka vid samtidigt intag av ranitidin.
4.6
Fertilitet, graviditet och amning
Fertilitet:
Det finns inga data på effekterna av ranitidin på human fertilitet. Djurstudier har inte visat
några effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet (se avsnitt 5.3).
Graviditet:
Ranitidin passerar placenta. Ranitidin bör endast användas under graviditet om det är klinsikt
nödvändigt.
Amning:
Ranitidin utsöndras i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger
även med terapeutiska doser. Ranitidin bör endast användas under amning om det är kliniskt
nödvändigt.
4.7
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Intag av ranitidin kan öka effekten av alkohol och dessutom kan biverkningar som t ex
huvudvärk, yrsel, trötthet, förvirring och hallucinationer förekomma. Vid sådana tillfällen kan
reaktionsförmågan och omdömesförmågan minska och således påverka körförmåga och
handhavande av maskiner.
Läkemedelsverket 2015-09-29
4.8
Biverkningar
Frekvensindelning: vanliga (>1/100, <1/10), mindre vanliga (>1/1000, <1/100), sällsynta
(>1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), okänd frekvens (kan inte beräknas från
tillgängliga data). Biverkningsfrekvenser har beräknats utifrån spontanrapporter efter
läkemedlets godkännande.
Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.
Vanliga
Blodet och
lymfsystemet
Immunsystemet
Psykiska
störningar
Mindre
vanliga
Sällsynta
Mycket sällsynta
Hemolytisk anemi Förändringar i
blodbilden
(leukopeni,
Trombo-cytopeni).
Detta är normalt
reversibelt.
Agranulocytos eller
pancytopeni
ibland med
benmärgshypoplasi eller
aplasi.
Överkänslighets- Anafylaktisk chock
reaktioner
(rapporterat efter
(urtikaria,
singeldos).
angioneurotiskt
ödem, feber,
dyspné,
trånghetskänsla i
svalget,
bronkospasm,
hypotension och
bröstsmärta).
Dessa händelser
har rapporterats
efter singeldos.
Läkemedelsöverkänslighet
Hepatit
Mental förvirring
(reversibel),
depression och
hallucinationer,
särskilt hos
äldre,svårt sjuka och
hos patienter med
nefropati.
Ingen
känd
frekvens
Dyspné
Läkemedelsverket 2015-09-29
Vanliga
Mindre
vanliga
Sällsynta
Huvudvärk (ibland
allvarlig), yrsel och
reversibla tillstånd
med ofrivilliga
rörelser
Dimsyn
(reversibel),
troligen orsakade av
ackommodationsstörningar
Som med andra H2receptorantagonister:
bradykardi och AVblock, takykardi
Vaskulit
Akut pankreatit
Centrala och
perifera
nervsystemet
Ögon
Hjärtat
Blodkärl
Magtarmkanalen
Buksmärta,
diarré, förstoppning,
illamående
(dessa
symptom
går vanligtvis över vid
fortsatt
behandling)
.
Leversvikt, ibland
med dödlig utgång,
övergående och
reversibla
förändringar av
leverfunktionstest.
Lever och
gallvägar
Hud och
subkutan vävnad
Muskuloskeletala
systemet och
bindväv
Njurar och
urinvägar
Ospecifika
hudreaktioner
Mycket sällsynta
Hudutslag
Hepatit
(hepatocellulär,
kanalikulär eller
blandad art) med
eller utan gulsot,
Detta är vanligtvis
reversibelt.
Erythema
multiforme, alopeci
Artralgi,
myalgi
Förhöjt plasmakreatinin
(vanligtvis ringa;
normaliseras under
fortsatt behandling)
Akut interstitiell
nefrit
Ingen
känd
frekvens
Läkemedelsverket 2015-09-29
Vanliga
Mindre
vanliga
Reproduktionsor
gan och
bröstkörtel
Allmänna
symtom och/eller
symtom vid
administreringsst
ället
Trötthet
Sällsynta
Mycket sällsynta
Erektil dysfunktion
Reversibel
impotens,
bröstsymptom och
andra tillstånd
(såsom
gynekomasti och
galaktorré)
Feber
Pediatrisk population
Säkerheten för ranitidin har utvärderats hos barn i åldrarna 0-16 år med magsyra-relaterad
sjukdom och var generellt tolererbart med en biverkningsprofil som liknar den för vuxna.
Säkerhetsdata från långtidsbehandling är begränsad, särskilt avseende uppväxt och utveckling.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det
möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och
sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket,
Box 26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se.
4.9
Överdosering
Symptom vid överdosering:
Bradykardi och dyspné finns beskrivet. Okoordinerad muskelaktivitet, kramper.
Behandling av överdosering:
Symtomatisk och stödjande terapi bör ges. Ranitidin kan avlägsnas från plasman genom
hemodialys.
Toxicitet:
7,5 g till vuxen gav ingen eller lindrig intoxikation. 2,5 mg 4 gånger/dygn till ett
3-månaders barn gav opistotonus. 100-150 mg till en 3-åring gav efter koltillförsel ej några
symtom.
5
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Histamin-2-receptorantagonister
ATC-kod: A02BA02
Ingen
känd
frekvens
Läkemedelsverket 2015-09-29
Ranitidin, en kemiskt substituerad aminoalkylfuran, är en H2-receptorantagonist, som
kompetitivt blockerar histaminets verkan på H2-receptorn. Därvid hämmas basal och
stimulerad magsaftsekretion, såväl till volym som till halt av saltsyra. Genom minskningen av
magsaftens volym minskas även den totala pepsinogensekretionen.
5.2
Farmakokinetiska egenskaper
Efter oral administrering har ranitidin en biotillgänglighet på 50%. Maximal
plasmakoncentration (300-500 ng/ml) uppnås 2-3 timmar efter en oral dos på 150 mg. Stora
individuella variationer förekommer.
Plasmaproteinbindningen är ca 15%. Hos vuxna utgör distributionsvolymen 1,2-1,8 l/kg och
hos barn 2,5 l/kg. Mätningar av totala clearance visade på medelvärden på 570-710 ml/min
hos vuxna. Hos barn och ungdomar förekom ett totalt clearance på nästan 800 ml/min/1,73 m2
med stora interindividuella variationer.
Ranitidin metaboliseras i levern till ranitidin-N-oxid, N-desmetylranitidin, ranitidin-S-oxid
och till den analoga furansyran. Efter oral administrering utsöndras ranitidin inom 24 timmar
via njurarna som cirka 30% oförändrat ranitidin, 6% N-oxid samt i liten mängd som
desmetyliserad och S-oxiderad form samt som analog furansyra. Hos patienter med friska
njurar påverkas njurutsöndringen till största delen genom tubulär sekretion med ett
njurclearance på omkring 490-520 ml/min. Ranitidin utsöndras dessutom via galla.
Efter oralt intag utgör medelvärdet av halveringstiden hos patienter med friska njurar
2,3-3 timmar. Hos patienter med njurinsufficiens förlängs halveringstiden till det två- och
tredubbla.
Ranitidin passerar över till cerebrospinalvätskan i mycket liten grad.
Ranitidin kan passera placentabarriären. Efter en i.v. injektion, såväl som efter en per oral dos
av ranitidin under graviditet, motsvarar ranitidinkoncentrationen i navelsträngen
serumkoncentrationerna hos mamman. 12 timmar efter förlossningen är
blodkoncentrationerna av ranitidin i spädbarn väldigt låg.
Ranitidin passerar över till bröstmjölken. 2 timmar efter intag är kvoten mellan mjölk- och
plasmakoncentrationen 1,9 (range 0,6-20,9).
Särskilda patientgrupper
Barn (från 3 år)
Begränsad mängd farmakokinetiska data visar inga signifikanta skillnader i halveringstid
(intervall för barn från 3 år: 1,7-2,2 timmar) och plasmaclearance (intervall för barn från 3 år:
9-22 ml/min per kg kroppsvikt) mellan barn och friska vuxna som fick oral dos ranitidin med
korrigering för kroppsvikt.
5.3
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Djurstudier tyder inte på några speciella risker för människa avseende akut toxicitet,
allmäntoxiska effekter, reproduktionseffekter, genotoxicitet och karcinogenicitet.
Läkemedelsverket 2015-09-29
6
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1
Förteckning över hjälpämnen
Tablettkärna: Kroskarmellos, magnesiumstearat, mikrokristallin cellulosa.
Filmdragering: polymetakrylat (Eudragit E 100), hypromellos, makrogol 6000, talk,
titandioxid (E 171).
6.2
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3
Hållbarhet
3 år.
6.4
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25 oC.
6.5
Förpackningstyp och innehåll
Blister (PA-Al-PVC/Al).
150 mg: 10, 20 (receptfri), 30, 60, 90 st.
300 mg: 10, 14, 20, 30, 60, 90 st.
Samtliga förpackningsstorlekar kommer troligtvis inte att marknadsföras.
6.6
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Inga särskilda anvisningar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
7
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Actavis Group PTC ehf.
Reykjavikurvegi 76-78
IS-220 Hafnarfjordur
Island
8
NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
150 mg: 14009
300 mg: 14010
9
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
1998-04-03 / 2008-04-03
10
DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2015-09-29
