Hur styr miljöersättningen för ekologisk produktion?

Hur styr miljöersättningen för
ekologisk produktion?
– effekter på marknad och miljö
Rapport 2010:1
•
Den certifierade ekologiska produktionen har ökat mellan
2006 och 2008 samtidigt som vi har betalat ut mindre pengar i
miljöersättningen.
•
Miljöersättningens påverkan på användningen av växtskyddsmedel,
växtnäringsläckage, biologisk mångfald och klimat visar inte på
någon tydlig förändring mellan 2006 och 2008.
•
Ekologisk produktion har gått i rätt riktning. Vi kan dock inte säga
i vilken utsträckning det beror på miljöersättningen respektive
konsumenternas efterfrågan.
Hur styr miljöersättningen för ekologisk produktion?
– effekter på marknad och miljö
Miljöersättningen ekologiska produktionsformer ändrades i det nya
landsbygdsprogrammet 2007-2013. Rapporten analyserar hur den nya
ersättningen påverkat marknad och miljö mellan åren 2006 och 2008.
Den certifierade produktionen har ökat och samtidigt volymerna ekologiska
livsmedel på marknaden. Miljöersättningen har större påverkan för
produktionsökningen vad gäller växtodling än på till exempel
mjölkproduktion och grönsaksodling där istället merpriset har en avgörande
betydelse.
Den nya miljöersättningen har medfört små förändringar på användningen
av växtskyddsmedel, risken för växtnäringsläckage, den biologiska
mångfalden och klimatet.
Syftet med den nya ersättningen har uppnåtts på så vis att den certifierade
arealen och djurhållningen har ökat medan vallarealen som får ersättning
har minskat.
Författare
Anna Clarin
Ann-Marie Dock Gustavsson
Torben Söderberg
Johan Wallander
Foto omslag: Niels Andresen
Sammanfattning
Miljöersättningen ekologiska produktionsformer ändrades i det nya landsbygdsprogrammet
för perioden 2007-2013. I denna rapport analyseras hur den förändrade miljöersättningen
har påverkat marknad och miljö i Sverige mellan år 2006 och 2008.
Den certifierade ekologiska produktionen har ökat mellan 2006 och 2008 samtidigt som
volymerna ekologiska livsmedel på marknaden ökat. Detta visar sig genom att fler
ekologiska djur slaktas, mer ekologisk mjölk och ägg vägs in och att försäljningen av
ekologiska livsmedel hos dagligvaruhandeln ökat.
Den produktionsökning som skett kan vara ett resultat av miljöersättningen eller merpriset
på marknaden eller bådadera. Inom till exempel ekologisk mjölkproduktion och
grönsaksodling har merpriset haft större betydelse för intäkter och lönsamhet än
ersättningen. Däremot kan lönsamhetsförbättringen i ekologisk växtodling jämfört med
konventionell knytas till miljöersättningen. För ekologisk slaktsvinsproduktion och
potatisodling har både merpriset och ersättningen stor betydelse för lönsamheten.
Det finns skillnader mellan ersättningarna till ekologisk produktion i Sverige och Danmark.
Omläggningsstödet i Danmark ger en fördel ur ersättningssynpunkt under omläggningsåren.
Miljöersättningen i Sverige är fördelaktig på så vis att den inkluderar djurhållning och att
beloppet är detsamma oavsett hur länge produktionen varit igång.
Miljöersättningens betydelse för minskad användning av växtskyddsmedel ökade i
slättbygderna i Mellansverige mellan 2006 och 2008, medan den minskade i Norrland och
Götalands södra slättbygder.
Den förändrade miljöersättningen har inte medfört några tydliga förändringar i den
ekologiska produktionens påverkan på risken för växtnäringsläckage mellan åren 2006 och
2008. För ekologiska växtodlingsgårdar finns en stor variation mellan framförallt gårdar i
Skåne och Mälardalen. I Skåne minskade kväveöverskottet i gårdarnas växtnäringsbalanser
under perioden 2006 till 2008.
Ekologisk produktion ger direkta fördelar för biologisk mångfald i intensivt odlad slättbygd.
Det finns begränsade direkta fördelar för biologisk mångfald med ytterligare ekologisk
produktion i skogsbygd. Däremot kan det finnas indirekta fördelar.
Det går inte att visa på någon förändring av miljöersättningens klimatpåverkan mellan 2006
och 2008.
Syftet med den nya miljöersättningen har uppnåtts på så vis att den certifierade arealen med
miljöersättning har ökat med 20 procent och den certifierade djurhållningen har ökat
väsentligt. Dessutom har andelen vall som får ersättning minskat med 25 procent.
Ökningstakten har dock inte varit tillräcklig stor för att nå det övergripande målet om
20 procent certifierad ekologisk produktion 2010. Den ekologiska produktionen har gått i
rätt riktning samtidigt som vi betalar ut mindre pengar i miljöersättning, därmed är den nya
miljöersättningen mer kostnadseffektiv än tidigare. Analysen visar dock inte i vilken
utsträckning den utveckling som uppnåtts beror på miljöersättningen respektive marknaden.
Innehåll
1
Inledning.................................................................................................................. 1
1.1
Bakgrund och syfte........................................................................................... 1
1.2
Omfattning och avgränsning ............................................................................ 2
1.3
Metod och källor............................................................................................... 2
1.3.1
Tidigare utvärderingar .............................................................................. 4
1.3.2
Metod och metodproblem i det statistiska underlaget .............................. 5
1.4
Miljöersättningen ekologiska produktionsformer ............................................ 8
1.4.1
2
3
Förändringar som infördes med landsbygdsprogrammet 2007-2013....... 9
Förändringar i den ekologiska produktionen mellan år 2006-2008 ................ 11
2.1
Förändringar i ersättningsberättigad areal ...................................................... 11
2.2
Förändringar i ersättningsberättigad djurproduktion...................................... 18
Hur styr ersättningen marknaden? .................................................................... 23
3.1
Produktions- och marknadsutveckling av ekologiska produkter.................... 23
3.1.1
Spannmål och oljeväxter ........................................................................ 23
3.1.2
Matpotatis ............................................................................................... 25
3.1.3
Frukt och grönsaker ................................................................................ 26
3.1.4
Animalier ................................................................................................ 28
3.2
Försäljningsutveckling av ekologiska livsmedel............................................ 34
3.2.1
Axfood, ICA och Coop........................................................................... 34
3.2.2
Andra försäljningskanaler ...................................................................... 35
3.2.3
Samodlarna ............................................................................................. 36
3.2.4
KRAV..................................................................................................... 36
3.3
Import ............................................................................................................. 37
3.4
Styr ersättningen marknaden eller har andra faktorer betydelse?................... 38
3.4.1
Ersättningsdriven eller konsumtionsdriven ökning? .............................. 39
3.5
En jämförelse av ersättningen till ekologisk produktion i Sverige och
Danmark ..................................................................................................................... 52
3.5.1
Danmarks ersättning till ekologisk produktion ...................................... 53
3.5.2
Hur skiljer sig ersättningen till ekologisk produktion mellan Sverige och
Danmark? ............................................................................................................... 55
3.5.3
Var är det mest gynnsamt att vara ekologisk producent ur
ersättningssynpunkt? .............................................................................................. 58
4
Hur styr ersättningen miljön? ............................................................................. 63
4.1
Påverkan på användning av växtskyddsmedel ............................................... 63
4.1.1
Metoder................................................................................................... 63
4.1.2
Beräknad utebliven användning av växtskyddsmedel............................ 65
4.1.3
Skillnader i resultat mellan metoderna ................................................... 67
4.2
Påverkan på växtnäringsläckage..................................................................... 69
4.2.1
Växtnäringsförsörjning i ekologisk produktion...................................... 69
4.2.2
Analyser till och med 2006..................................................................... 70
4.2.3
Växtnäringsbalanser på växtodlingsgårdar, 2006 och 2008................... 74
4.2.4
Slutsatser av förändringar mellan 2006 och 2008 ................................... 77
4.3
Påverkan på biologisk mångfald .................................................................... 77
4.3.1
Vad säger forskningen? .......................................................................... 78
4.3.2
Direkta effekter av ekologisk produktion............................................... 80
4.3.3
Effekt av geografiskt generella ersättningsnivåer .................................. 83
4.3.4
Möjliga framtida studier för en mer heltäckande analys ........................ 83
4.4
Påverkan på klimat ......................................................................................... 84
4.4.1
Metod...................................................................................................... 84
4.4.2
Kvantitativ analys för år 2006 ................................................................ 85
4.4.3
Kvalitativ analys för år 2008 .................................................................. 87
4.4.4
Avslutande kommentarer........................................................................ 88
5
Slutsatser ............................................................................................................... 89
6
Källförteckning ..................................................................................................... 93
7
Bilaga 1 Förkortningar ........................................................................................ 97
1
Inledning
1.1
Bakgrund och syfte
Huvudsyftet med miljöersättningen ekologiska produktionsformer är att
jordbruksmarken ska användas på ett hållbart sätt. Ersättningen till ekologisk
produktion ändrades i det nya landsbygdsprogrammet för perioden 2007-2013 bland
annat med syfte att öka den certifierade ekologiska produktionen. Produktion där
skillnaden mot konventionell produktion är som störst, till exempel slaktsvin och
fjäderfä, prioriterades. Djurersättningen kopplades inte bara till vallarealen utan även till
annan ekologisk areal, både med växtodlingsgrödor som spannmål och till arealer inom
miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar. Ersättningen kommer att justeras
från och med 2010 för att nå bättre måluppfyllelse som en del i hälsokontrollen.1
Hälsokontrollens syfte är att möta nya utmaningar kring klimat, förnybar energi,
vattenkvalitet, biologisk mångfald samt mildra effekter av strukturförändringar i
mjölkproduktionen.
Ett mål för miljöersättningen inom landsbygdsprogrammet till år 20132 är att
610 000 hektar, motsvarande 20 procent av jordbruksmarken ska vara certifierad eller i
karens för certifierad ekologisk produktion. Ökad produktion inom miljöersättningen
ska direkt och indirekt medverka till att uppfylla flera miljömål. Dessutom har det
genom ett tidigare politiskt beslut3 fastlagts att andelen certifierad ekologisk odling vid
utgången av 2010 bör uppgå till minst 20 procent av landets jordbruksmark. Den
certifierade produktionen av mjölk, ägg och kött av nöt och lamm ska enligt samma
beslut öka markant samtidigt som den certifierade produktionen av gris- och
matfågelkött bör öka.
Jordbruksverket har mot bakgrund av ovanstående faktorer bedömt det vara lämpligt att
analysera miljöersättningen ekologiska produktionsformer för att se om utformningen
av den nya ersättningen har bidragit till några förändringar på marknad och miljö i
Sverige jämfört med den gamla ersättningen. Utredningens syfte är således att:
-
beskriva utvecklingen av den ekologiska produktionen under de två första åren i
det nya landsbygdsprogrammet, 2007 och 2008, och jämföra den med det
tidigare miljö- och landsbygdsprogrammet (LBU 2000-2006), främst år 2006.
Dessutom ska utvecklingen under de två första åren av programperioden
jämföras med en situation utan miljöersättning.
-
analysera de förändringar som skett i produktionen vid skiftet mellan de båda
ersättningsperioderna och analysera förändringarnas effekt på marknaden samt
1
EU inledde 2007 en översyn av jordbrukspolitiken som kallas Hälsokontrollen och genom den tar EU
ytterligare ett steg för att frikoppla stöd och minska regleringarna inom jordbruket.
2
Jordbruksdepartementet, Landsbygdsprogram för Sverige år 2007-2013
3
Regerings skrivelse 2005/06:88
1
på användningen av växtskyddsmedel, växtnäringsläckage, biologisk mångfald
och klimat.
1.2 Omfattning och avgränsning
Miljöersättningen som infördes 2007 består av två delar, en för certifierad ekologisk
produktion och en för kretsloppsinriktad produktion. För kretsloppsinriktad produktion
gäller något förenklade villkor, till exempel är reglerna om parallellproduktion inte lika
strikta. Produkterna får inte heller säljas som ekologiska. Vad gäller miljöeffekterna
analyseras båda delarna tillsammans, medan analysen om marknadseffekterna främst
inriktas på certifierad ekologisk produktion.
Rapporten beskriver de produktionsförändringar som skett vid skiftet mellan de båda
ersättningsperioderna och analyserar förändringarnas marknadseffekt. Detta görs för
att utformningen av miljöersättningen 2007-2013 har fått mer marknadsfokus än
tidigare med syfte att öka den certifierade ekologiska produktionen. I rapporten
analyseras också, om en ökad andel av den certifierade produktionen når marknaden
2008 jämfört med 2006.
Rapporten jämför även ersättningen till ekologisk produktion i Sverige och Danmark.
Rapporten beskriver även de produktionsförändringar som skett vid skiftet mellan de
båda ersättningsperioderna och analyserar förändringarnas miljöeffekter på
användningen av växtskyddsmedel, växtnäringsläckage, biologisk mångfald och klimat.
Anledningen till att analysen av miljöersättningens marknads- och miljöeffekter
fokuserar på en jämförelse mellan år 2008 och 2006 beror på att 2006 var det sista året i
det tidigare miljö- och landsbygdsprogrammet (2000-2006). Det nya
landsbygdsprogrammet (2007-2013) startades upp 2007 och 2008 är det senaste aktuella
året med fullständig statistik i det nya programmet. Statistiken för 2009 fanns under
rapportens skrivande ännu inte tillgänglig. I vissa jämförelser har fler år än 2006 och
2008 använts för att belysa olika aspekter av miljöersättningen.
I rapporten analyseras främst produktionen av jordbruksprodukter, men även i viss
utsträckning produktionen av frukt och grönsaker. Dels beskrivs hur den ekologiska
produktionen förändrats i hela Sverige 2008 jämfört med 2006, dels hur produktionen
förändrats länsvis och i vissa fall för landets åtta produktionsområden.
Miljöersättningens effekter på djurskydd och djurhälsa behandlas inte i rapporten.
1.3 Metod och källor
Det grundläggande underlaget för arealer med miljöersättning till ekologisk produktion
har tagits fram från Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd och övrig
jordbruksstatistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) och Jordbruksverket. Även
statistik från KRAV har varit en viktig informationskälla.
För att analysera miljöersättningens marknadseffekter görs en övergripande analys av
förändringen på marknaden för olika grödor och djurslag. Produktions- och
marknadsstatistiken presenteras främst på företagsnivå och statistiken kommer både
2
från både små och större företag. I detta avsnitt presenteras även försäljningsstatistik
som hämtats från de stora dagligvaruhandelskedjorna Axfood, ICA och Coop. SCB har
ingen officiell handelsstatistik för import och export av ekologiska livsmedel. För att
trots allt kunna göra en mindre analys av Sveriges import av ekologiska livsmedel har
andra källor används som Danmarks Statistik.4 Jämförelsen av ersättningen till
ekologisk produktion mellan Sverige och Danmark bygger på uppgifter från
Jordbruksverket och Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri.5
För att analysera miljöersättningens inverkan på användningen av växtskyddsmedel har
den ersättningsberättigande arealen och grödfördelningen för denna areal tagits fram för
åren 2006 och 2008 ur Jordbruksverkets stöddatabas, som innefattar alla
miljöersättningar samt gårdsstödet. Dessa uppgifter har analyserats tillsammans med
uppgifter från SCB om användningen av växtskyddsmedel i jordbruket6 med två olika
beräkningsmetoder. I den ena beräkningsmetoden antas att utan miljöersättning skulle
den ekologiska arealen istället odlas som genomsnittsarealen i produktionsområdet. I
den andra beräkningsmetoden antas att den ekologiska arealen utan miljöersättning
skulle odlas med bibehållen grödfördelning.
Miljöersättningens påverkan på växtnäringsläckage analyseras utifrån
markbalansberäkningar tidigare genomförda vid Jordbruksverket,7 modellberäkningar
redovisade av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU)8 samt gårdsbalansberäkningar
genomförda av SLU och Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI).9 Utöver detta
har ytterligare nya gårdsbalansberäkningar beräknats med data även från åren 2007 och
2008.10
Miljöersättningens inverkan på biologisk mångfald har analyserats genom att först
kartlägga var i landskapet som arealen i åtagande för ersättningen finns. Därefter har
effekterna av denna placering analyserats med hjälp av tidigare genomförda
undersökningar av effekten av ekologisk odling på biologisk mångfald i olika landskap.
För att analysera miljöersättningens inverkan på klimatet har Institutet för Livsmedel
och Bioteknik AB (SIK) på uppdrag av Jordbruksverket genomfört beräkningar utifrån
tillgänglig statistik från SCB, Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd och uppgifter
från tidigare undersökningar gällande förbrukning av gödselmedel.11 Beräkningarna i
detta avsnitt görs på en mer övergripande nivå än för de övriga miljöavsnitten. I avsnitt
4
Danmarks Statistik
5
Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri
6
SCB, statistiska meddelanden MI 31 SM 0701
7
Jordbruksverket, Rapport 2005:13
8
SLU, Rapport ua 72/3269/07
9
Wivstad, M., Salomon, E., Spångberg, J. & Jönsson, H. 2009.
10
Greppa Näringens databas
11
Jordbruksverket, Rapport 2005:13
3
4.4 görs en sammanfattning av SIKs analys med kommentarer från Jordbruksverket.
SIKs fullständiga rapport12 är diarieförd hos Jordbruksverket och återfinns under
diarienummer 26-6026/0913.
Ytterligare metodbeskrivningar finns i respektive kapitel.
1.3.1 Tidigare utvärderingar
Miljöersättningen till ekologisk produktion har tidigare analyserats. Nedan följer några
av de utvärderingar som gjorts:
-
Nya utmaningar – översyn och anpassning av landsbygdsprogrammet.
Jordbruksverket, Rapport 2009:4
-
Slututvärdering av Miljö- och landsbygdsprogrammet 2000-2006 – vad fick vi
för pengarna? SLU, Rapport ua 72/3269/07
-
Levande kulturlandskap – en halvtidsutvärdering av Miljö- och
landsbygdsprogrammet. Regeringskansliet, SOU 2003:105
-
Växtnäringsförsörjning inom ekologiska produktionsformer. Jordbruksverket,
Rapport 2005:3
-
Tre nya miljöersättningar – Hur blev det? Jordbruksverket, Rapport 2004:5
-
Miljöeffekter av EUs jordbrukspolitik. Jordbruksverket, Rapport 2002:2
Tidigare utvärderingar har visat att miljöersättningen till ekologisk produktion främst
har gått till skogs- och mellanbygd och i hög grad till extensiv vall. En ersättning som
går till produktion som redan har låg användning av insatsmedel ger svag eller ingen
miljöstyrande effekt. Ändringarna av ersättningen i den nya ersättningsperioden
(2007-2013) har som syfte att styra ersättningen från extensivt brukad mark och öka den
certifierade ekologiska produktionen. Den justering av miljöersättningen som föreslogs
träda i kraft 2010 i rapporten Nya utmaningar – översyn och anpassning av
landsbygdsprogrammet,14 hade samma syfte.
Rapporten Prisutveckling och lönsamhet inom ekologisk produktion som genomfördes
under 200815 omfattade inte någon utvärdering av miljöersättningens betydelse för den
ekologiska produktionen. Ersättningen beaktades dock i de lönsamhetsberäkningar som
gjordes för växtodling, husdjur och trädgårdsprodukter.
12
SIKs klimatanalys har redigerats av jordbruksverket vad gäller layout avseende små redigeringar såsom
figur/tabell hänvisningar, förkortningar osv. Ändringar utöver dessa har gjorts enligt överenskommelse
med SIK och Christel Cederberg.
13
Cederberg, 2009
14
Jordbruksverket, Rapport 2009:6
15
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
4
1.3.2 Metod och metodproblem i det statistiska underlaget
Under utredningens gång har en del metodproblem dykt upp i jämförelsen mellan
miljöersättningen till ekologisk produktion enligt landsbygdsprogrammet 2007-2013
med motsvarande programperiod 2000-2006. Fortlöpande i rapporten beskrivs dessa
problem i samband med jämförelser av statistik i text, figurer, tabeller osv. Nedan följer
dock en redogörelse för de övergripande metodproblem som finns i det statistiska
underlaget.
1.3.2.1 Femåriga avtal från tidigare landsbygdsprogram finns kvar
Först år 2011 slår förändringarna i det nya landsbygdsprogrammet helt igenom. De som
är berättigade till miljöersättningen ingår femåriga avtal, så kallade åtaganden, där
reglerna och utformningen är densamma under de fem åren. De sista åtagandena från
programmet 2000-2006 varar till och med 2010. Under 2008 låg cirka 46 procent av
marken kvar i åtagande enligt programmet 2000-2006. På motsvarande sätt fanns cirka
35 procent av de ekologiskt hållna djuren fortfarande i åtagande från programperioden
2000-2006. När man analyserar effekter av nya regler får man i den mån det är möjligt
ta hänsyn till att en viss del av produktionen fortfarande påverkas av de tidigare
reglerna. Även om det går att se vilken odling och djurhållning som finns i respektive
program kan man inte veta om jordbrukarna som fortfarande har åtagande enligt
programmet 2000-2006 väljer att gå in i nytt åtagande och hur deras ekologiska
produktion då kommer att se ut. I genomsnitt finns skillnader mellan de
jordbruksföretag som har åtagande i de olika programmen.
1.3.2.2 Olika insamlingssätt av statistiken 2006 och 2008
Insamlingssättet skiljer sig något för år 2006 och 2008. Från och med 2007 förenklades
redovisningen av ekologiskt odlad areal i jordbrukarnas årliga stödansökan. Fram till
och med 2006 redovisade jordbrukarna både skiften med grödor som gav ersättning, till
exempel spannmål, och skiften som inte gav ersättning för ekologisk produktion, till
exempel träda. Tillsammans gav detta en någorlunda bra uppfattning om arealen aktivt
odlad ekologisk mark inom miljöersättningen. Från och med 2007 behöver jordbrukarna
endast redovisa de skiften som odlas med grödor som ger ersättning. Därför saknas
motsvarande total areal som använts till och med 2006. Arealen för enskilda grödor är
däremot jämförbar.
Som totalareal används numera åtagandearealen, den totala areal som ingår i det
femåriga åtagandet, oavsett om den redovisas i den årliga ansökan om utbetalning.
Nackdelen med att mäta areal i åtagande är att i storleksordningen ett par procentenheter
mindre aktivt odlad mark som jordbrukarna aldrig söker årlig utbetalning för ingår i
åtagandearealen.
1.3.2.3 Betesmarksareal
Målet för miljöersättningen till år 2013 gäller jordbruksmark, det vill säga summan av
åkermark och betesmark. All betesmark i miljöersättningen för betesmarker och
slåtterängar sköts i princip enligt reglerna för ekologisk odling, men det finns inte
uppgifter om vilken betesmark som är knuten till certifiering i databasen för
jordbrukarstöd. Dessutom finns betesmarker som inte uppfyller kraven för stöden och
därför inte finns i databasen, men som ändå används som fodermarker till certifierad
5
ekologisk djurhållning. KRAV har statistik över betesmarker som certifierats enligt
KRAVs regelverk, men det finns ytterligare betesmarksareal i ekologisk produktion.
Arealen betesmark i miljöersättningen ekologiska produktionsformer måste därför
uppskattas. Det är skälet till att åkerarealen och inte jordbruksarealen används för
jämförelserna i denna rapport.
1.3.2.4 Certifierad och icke certifierad produktion
Först från och med 2007, då högre ersättning för certifierad produktion infördes, finns
uppgift i databasen för jordbrukarstöd vilken areal och vilka djur som finns i certifierad
produktion. Dock begränsas uppgifterna om certifierad areal och djurantal inom
miljöersättning till den mark och de djur som jordbrukarna sökt ersättning för. Enligt
kontrollorganens redovisning till Jordbruksverket fanns 2008 cirka 12 000 hektar
ekologiskt odlade åker utöver de 233 000 hektar som redovisats i miljöersättningen,
sammanlagt 245 000 hektar. När man använder uppgifterna från miljöersättningen får
man därför räkna med att fem procent av den certifierade åkerarealen saknas.
Alla uppgifter om certifierad produktion i miljöersättningen omfattar också produktion
under omställning. Ersättningen är densamma, varför särredovisning hade varit en
onödig administrativ börda för jordbrukarna.
Tabell 1 Areal i miljöersättning till ekologisk produktion, 2006 och 2008
Typ av areal
2006
2008
Total redovisad areal i miljöersättningen, åtagande
513 118
427 923
Total ersättningsberättigande areal
474 651
384 163
- varav total certifierad, redovisad, areal i miljöersättningen,
åtagande
uppgift finns ej
233 091
- varav total certifierad ersättningsberättigad areal
uppgift finns ej
219 620
Källa: Jordbruksverket
1.3.2.5 Certifiering enligt EUs och/eller KRAVs regelverk
För att få miljöersättning för certifierad ekologisk produktion krävs att produktionen är
certifierad enligt EU-rådets förordning16. I Sverige finns sedan flera år även KRAVs
regelverk17. KRAVs regelverk måste leva upp till EUs regler om ekologisk produktion,
och har utöver detta ytterligare regler. Från 1995 har det varit möjligt att certifiera
produktionen enbart enligt EUs regler, men först år 2006 certifierades cirka 250 hektar18
enligt EUs regelverk.
Fram till och med år 2006 var KRAV det dominerande företaget som certifierade
ekologisk produktion i Sverige. Under 2007 ackrediterades SMAK och Aranea
16
Rådets förordning (EG) nr 834/2007.
17
KRAV
18
SCB/Jordbruksverket, Jordbruksstatistisk årsbok 2007
6
Certifiering för certifiering av ekologisk produktion och under 2008 tillkom HS
Certifiering. Dessutom finns Valiguard, som kontrollerar förädlade livsmedel och
importerade produkter. Dessa certifieringsorgan certifierar den ekologiska produktionen
i enlighet med KRAVs eller EUs regelverk.
1.3.2.6 Jämförbar statistik
Eftersom den ekologiska certifieringen dominerades av KRAVs regelverk till och med
2006 (se 1.3.2.5) så används KRAVs statistik över certifierad ekologisk produktion för
år 2006 i rapporten. För att kunna jämföra den certifierade ekologiska produktionen
2008 med 2006 jämförs den KRAV-certifierade produktionen år 2006 med den
certifierade produktionen med miljöersättning (från databasen för jordbrukarstöd) år
2008. För år 2008 redovisas i vissa fall både uppgifter om KRAV-certifierad produktion
och uppgifter om certifierad produktion med miljöersättning. Den statistik som då
saknas är den areal som enbart är EU-certifierad år 2008. Underlaget till denna statistik
har bedömts som alltför osäker för att ta med i analysen. Uppskattningsvis uppgick dock
den EU-certifierade arealen till cirka 40 000 hektar19 år 2008.
Typ av certifiering
Förklaring
Certifierad ekologisk produktion med miljöersättning
Produktion certifierad enligt Rådets förordning och
ofta även enligt KRAVs regler (se 1.3.2.5)
EU-certifierad produktion
Produktion certifierad enligt Rådets förordning
KRAV-certifierad produktion
Produktion certifierad enligt KRAVs regelverk
(KRAVs regler måste leva upp till EUs regler om
ekologisk produktion dvs. Rådets förordning)
För några produktionsgrenar är den KRAV-certifierade arealen större än den
certifierade areal som finns med i databasen för jordbrukarstöd. Till exempel odlas
större areal KRAV-certifierad potatis 2008 än den areal som får miljöersättning för
certifierad ekologisk produktion. Samma förhållande gäller för certifierad djurhållning
där bland annat skillnaden i antalet djur mellan KRAVs och Jordbruksverkets statistik
är stor för till exempel slaktkycklingar och värphöns. En förklaring till detta är att det
finns producenter som väljer att certifiera produktionen, antingen enligt KRAVs eller
enligt EUs regler, men som inte söker miljöersättning för arealen eller för alla djur. En
orsak till att arealerna skiljer sig på länsnivå kan vara att KRAV-arealen redovisas för
det län där gården ligger, även om marken finns i ett annat län. Det kan också vara
tvärtom att den certifierade produktionen med miljöersättning överstiger KRAVs
statistik. Om så är fallet är en förklaring att mellanskillnaden består av EU-certifierad
produktion.
De djurkategorier som ingick i miljöersättningen 2000-2006 var kor, ungnöt mellan
6 och 24 månader, suggor, tackor och getter. När miljöersättningen förändrades i det
nya landsbygdsprogrammet 2007-2013 utökades de ersättningsberättigande
djurkategorierna även till slaktsvin och fjäderfä. Det är av denna anledning som det
enbart finns statistik i databasen för jordbrukarstöd för de nya djurslagen från och med
19
Total certifierad areal med miljöersättning – KRAV-areal (exkl. karens).
7
2007. För att kunna jämföra hur antalet certifierade djur har ökat mellan 2006 och 2008
används också KRAVs statistik dessa år.
1.4 Miljöersättningen ekologiska produktionsformer
Jordbrukare kan få miljöersättningen ekologiska produktionsformer om de åtar sig att
odla ekologiskt eller har ekologisk djurhållning under en åtagandeperiod.
Åtagandeperioden är fem år och om jordbrukaren lägger till större arealer förlängs
åtagandet. När åtagandeperioden gått ut kan jordbrukaren gå in i en ny åtagandeperiod.
Odlingen och djurhållningen behöver inte vara certifierad, men produktionen kan då
inte heller säljas med ekologisk märkning. För att få ersättning för ekologisk
djurhållning måste jordbrukaren ha en hektar ekologiskt odlad åkermark eller två hektar
betesmark per djurenhet20. Miljöersättningarna är en del av det svenska
landsbygdsprogrammet och är delfinansierade av svenska staten och EU med ungefär
hälften var. Medlemsstaterna inom EU har relativt stor frihet att utforma insatserna
(stöden) i sina landsbygdsprogram efter landets förhållanden och behov. Miljöersättning
till ekologisk produktion har förändrats relativt mycket mellan de tre
landsbygdsprogram som Sverige har haft. Förändringarna i regelverket för ekologisk
produktion har emellertid inte varit stora mellan åren 2006 och 2008.
Hur förändringarna av ersättningen påverkat administrationen av ersättningen har inte
analyserats närmre. Länsstyrelsens administration och jordbrukarnas administrativa
börda är något större i en miljöersättning, som ekologiska produktionsformer, där
samma mark ska ingå under hela åtagandeperioden. Om jordbrukaren till exempel
arrenderar ut mark behövs en överlåtelse av åtagandet på den marken. Stödreglerna är
också relativt många för ekologiska produktionsformer jämfört med andra
miljöersättningar. Att antalet åtaganden halverats och även totalarealen minskat medför
mindre administrativ börda för länsstyrelsen. Certifiering innebär en ökad administrativ
börda för jordbrukaren.
Miljöersättningarna ska kompensera för jordbrukarens merkostnader eller intäktsbortfall
för åtgärder eller ändringar i produktionssätt, som kan ge medborgarna högre
miljönytta. Ekologiska produktionsformer är beräknat för att ersätta den genomsnittliga
skillnaden i kostnad mellan ekologisk och konventionell produktion. Ersättningen är
lika hög för alla delar av landet, men differentierad för olika grödor. Dessutom
premieras certifierad produktion med ett högre belopp. Tabellen nedan visar de totala
utbetalda beloppen för miljöersättning för ekologiska produktionsformer 2006-2008.
Tabell 2 Totalt utbetald miljöersättning för ekologiska produktionsformer 2006-2008 samt antalet
stödmottagare, miljoner kr
Stödår
Miljoner kr
Antal stödmottagare, cirka
2006
587
20 700
2007
512
14 950
2008
503
13 060
Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2009
20
8
Förklaring av begreppet djurenhet finns i avsnitt 2.2.
1.4.1 Förändringar som infördes med landsbygdsprogrammet 20072013.
Några viktiga förändringar som infördes i det nya landsbygdsprogrammet 2007 var:
-
Certifierad produktion, inklusive produktion under karens, ger högre ersättning.
-
Skillnaden i ersättning mellan certifierad och ej certifierad areal trappas upp, se
tabell 3.
-
Fler djurkategorier ger ersättning, slaktsvin, slaktkycklingar och värphöns.
-
Alla ekologiskt odlade grödor, inte bara vall, kan ligga till grund för
djurersättning.
-
Även betesmarker och slåtterängar kan ligga till grund för ersättning till
ekologisk djurhållning.
-
Ersättningen till ekologisk odling av vall, som tidigare var 500 kr per hektar togs
bort helt.
-
Djurersättningen sänktes med 100 kr till 1 600 kr per djurenhet.
-
Potatis och sockerbetor fick 5 000 istället för 2 200 kr per hektar.
Förändringen i miljöersättningen påverkar inte regelverket för ekologisk produktion.
Tabell 3 Ersättningsbelopp vid ersättning för ekologisk produktion 2000-2006, 2007-2008 och 2009,
belopp i kr per hektar och år
Gröda
Åtagande i LBUprog. 2000-2006
2000-2006
Åtagande i landsbygdsprog. 2007-2013
2007-2008
2009
Certifierad Ej certifierad
Certifierad
Ej certifierad
Vall och
grönfoder
500
0
0
0
0
Spannmål
1 300
1 300
975
1 300
650
Oljeväxter
2 200
2 200
1 650
2 200
1 100
Proteingrödor
1 300
1 300
975
1 300
650
Potatis
2 200
5 000
3 750
5 000
2 500
Sockerbetor
2 200
5 000
3 750
5 000
2 500
Grönsaker
5 000
5 000
3 750
5 000
2 500
Frukt och bär
7 500
7 500
5 625
7 500
3 750
Ersättning per
djurenhet*
1 700
1 600
1 200
1 600
800
* Ersättningsberättigande djurslag i LBU-programmet 2000-2006 var nötkreatur, suggor, tackor och getter. Endast den areal som
kunde ge ersättning för ekologisk vallodling och grönfoder låg grund till den arealkopplade djurersättningen. Djurslag i
landsbygdsprogrammet 2007-2013 är nötkreatur, suggor, tackor, getter, slaktsvin, värphöns och slaktkycklingar. Alla grödor som
kan ge ersättning för ekologisk växtodling kan ligga till grund för djurersättning, liksom areal i miljöersättning för betesmarker och
slåtterängar.
Källa: Jordbruksverket och Jordbruksdepartementet
9
1.4.1.1 Syftet med förändringarna
Bakgrunden till kravet på certifiering för att få full ersättning var att arealen i
miljöersättningen ökade kraftigt medan den certifierade arealen i princip låg stilla.
Samtidigt fanns starka indikationer på att det fanns så kallade tröskelproblem,
volymerna av ekologiskt certifierade jordbruksprodukter var för små för att vara
intressanta för livsmedelsindustrin och grossister, till exempel uppköpare av
spannmål21.
Ett annat problem var att det på viss mark inte producerades varken vanliga eller
ekologiska livsmedel. En mark som till exempel inte gödslas alls från början ger inte
jordbrukaren högre kostnader eller medborgarna högre miljönytta, för att den läggs om
till ekologisk produktion. Detta var en av anledningarna till att ersättningen till vall helt
togs bort 2007. Däremot prioriterades grödor och djurslag där det är stor skillnad mellan
ekologisk och konventionell produktion, till exempel slaktsvinsproduktion, ägg och
potatis. Ett syfte med ändringen till att all ekologisk odlad mark kunde kopplas till
djurersättning var att gynna ekologisk produktion i slättbygden.
1.4.1.2 Förändringar från 2010
Sverige har föreslagit ett antal ändringar i sitt landsbygdsprogram 2009 –2013, detta för
att uppnå bättre måluppfyllelse med ersättningen och för att den ska ingå som en del av
hälsokontrollen.22 Ersättningen höjdes bland annat till ekologiskt certifierad (inklusive
karens) vall, spannmål och proteingrödor. Ersättningen till ekologisk certifierad
spannmål och proteingrödor höjs med 150 kr till 1 450 kr per hektar.
Ersättning till vall återinförs, med 350 kr per hektar för certifierad vall, men den
villkoras för att styra stödet till aktiv vallodling. Jordbrukaren kan få ersättning för vall,
upp till 40 procent av åtagandearealen, alternativt på grundval av antalet djurenheter
inom certifierad ekologisk produktion. En hektar åker motsvaras av en djurenhet. Det
beräkningssätt av dessa två, som ger högst ersatt vallareal för jordbrukaren används.
Ersättningen för vall i ekologiska produktionsformer enligt Miljö- och
landsbygdsprogrammet 2000-2006, var 500 kr och det var möjligt att få ersättning för
all vallareal som fanns med i åtagandet och som odlades enligt villkoren för
miljöersättningen.
Från och med 2010 föreslås även, efter ett krav från EU-kommissionen, en ändring av
namnet på miljöersättningen till ”Ekologisk certifierad produktion och
Kretsloppsinriktad produktion”. Kretsloppsinriktad produktion är då den del som utförs
enligt de ekologiska produktionsreglerna men som varken är certifierad eller i karens.
21
Jordbruksverket, Rapport 2004:19
22
Jordbruksdepartementet, Förslag till förändring av Sveriges landsbygdsprogram för perioden 20072013.
10
2
Förändringar i den ekologiska
produktionen mellan år 2006-2008
2.1
Förändringar i ersättningsberättigad areal
År 2008 redovisades cirka 384 000 hektar23 åkermark i miljöersättningen ekologiska
produktionsformer. Av den totala åkerarealen i Sverige utgjorde den
miljöersättningsberättigande arealen detta år 15 procent och jämfört med 2006 minskade
denna med 19 procent. Att det skedde en nedgång i den miljöersättningsberättigande
arealen mellan 2006 och 2008 i samband med övergången till ett nytt
landsbygdsprogram beror på att ersättningen till vall togs bort och att viss vallareal från
den gamla miljöersättningen därmed inte längre finns med i den redovisade statistiken
(se avsnitt 1.4.1). Däremot har den certifierade åkerarealen med miljöersättning ökat
med 22 procent 2008 jämfört med 2006, det vill säga från cirka 180 00024 till
220 000 hektar. Figur 1 visar hur den miljöersättningsberättigande och den certifierade
arealen utvecklats 2000-2008. Prognosen för år 2009 visar att minskningen av den
miljöersättningsberättigande arealen upphört och att certifierad areal ökar rejält.
23
Arealuppgiften avser odling vid företag som under 2008 ingick i Lantbruksregistret, det vill säga
brukade mer än 2,0 hektar åkermark eller hade stora djurbesättningar eller arealer för
trädgårdsproduktion.
24
SCB/Jordbruksverket, Jordbruksstatistisk årsbok 2008
11
Ersättningsberättigande areal
Certifierad areal*
600 000
500 000
Hektar
400 000
300 000
200 000
100 000
20
09
**
20
08
20
07
20
06
20
05
20
04
20
03
20
02
20
01
20
00
0
Figur 1 Total åkerareal med grödor som berättigar till utbetalning av miljöersättning samt
certifierad areal 2000-2009, hektar
* KRAV-certifierad åkerareal 2000-2006. Certifierad åkerareal med miljöersättning 2007-2008.
** Prognos för miljöersättningsberättigad areal och certifierad areal år 2009.
Källa: Jordbruksverket
Som nämndes ovan har den totala miljöersättningsberättigande arealen minskat 2008
jämfört med 2006. Det gör att vi ser en nedgång av det antal hektar som vissa grödor
odlas på i tabell 4. Det är framförallt vallarealen som har minskat, med 25 procent under
den jämförda perioden. Den del av vallarealen som inte är knuten till
animalieproduktion kommer inte längre med i statistiken eftersom den inte är
ersättningsberättigad. Spannmålsarealen har ökat med cirka fem procent mellan 2006
och 2008, det är främst vårkorn, vårvete och havre som stått för denna ökning. Det
gynnsamma prisläget för spannmål under 2008 har medfört att de ersättningsberättigade
spannmålsarealerna ökat i ungefär lika stor utsträckning som de konventionella
arealerna, med cirka 10 procent, mellan 2007 till 2008. För till exempel vårvete har den
ersättningsberättigande arealen ökat med 27 procent och den konventionella med
30 procent. För vårkorn har de konventionella arealerna ökat i större utsträckning än för
de ersättningsberättigande, medan situationen för råg är den omvända. Vilken
arealförändring som beror på de förändrade spannmålspriserna är svår att visa på.25
Förutom spannmål och frövall har även grönsaker, potatis och åkerbönor ökat som
framgår av tabellen. Grönsaker odlades 2008 på cirka 690 hektar och den
miljöersättningsberättigande odlingen har ökat med 13 procent jämfört med 2006. Trots
den minskning som överlag skett för den miljöersättningsberättigande arealen har den
certifierade arealen ökat mycket för flera grödor, bland annat havre, se tabell 4.
En hög andel av den miljöersättningsberättigande spannmåls- och oljeväxtarealen är
certifierad och den certifierade andelen har ökat 2008 jämfört med 2006. Till exempel
25
Jordbruksverket, Statistiska meddelanden JO 10 SM 0901
12
har både andelen certifierad havre och korn stigit och utgjorde 2008 cirka 70 procent av
den miljöersättningsberättigande arealen. För grönsaker är 90 procent av odlingen
certifierad.
Tabell 4 Total åkermarksareal i miljöersättning för ekologisk produktion och i certifiering för olika
grödkategorier 2006-2008, hektar
Gröda*
Ersättningsberättigande areal per gröda
Certifierad areal per gröda inkl. karens
2006
2007
2008
2006**
2007
2008
356 714
285 927
266 903
.
114 507
128 985
Spannmål
Varav
Vårkorn
Råg
Höstvete
Vårvete
Havre
86 530
82 005
90 496
49 943
58 606
68 735
16 547
2 938
12 572
7 234
31 166
15 761
1 878
12 850
7 799
28 790
17 450
2 561
12 846
9 869
33 232
6 478
2 799
10 312
6 808
14 400
9 385
1 745
11 942
7 161
18 694
11 626
2 437
11 850
9 113
23 440
Proteingrödor
Varav
Foderärt
Åkerböna
15 860
16 096
14 926
.
12 905
12 750
4 201
4 111
3 296
3 696
2 598
4 403
3 112
3 378
2 967
3 353
2 425
4 141
Oljeväxter
Varav
Höstraps
4 860
3 840
3 138
3 387
2 996
2 585
2 449
2 001
2 042
2 305
1 977
1 874
Grönfoder
4 407
2 605
2 180
.
1 493
1 277
Frövall
3 838
3 947
4 088
.
2 936
3 271
Matpotatis
854
786
893
693
633
786
Grönsaker
612
619
692
560
560
647
Frukt
165
130
140
88
85
75
Bär
473
445
410
199
272
262
Övriga
338
474
297
.
401
248
Summa
474 651
396 874
384 163
180 000
195 394
219 621
Vall
*Grödkoder i Jordbruksverkets databas.
** KRAVs statistik för ett urval grödor.
Källa: Jordbruksverket och KRAV
13
Det är i sammanhanget intressant att se hur den ekologiska arealen fördelas i Sverige på
länsnivå. Den totala ersättningsberättigande arealen har minskat i Sverige 2006-2008
och figur 2 visar denna utveckling i samtliga län. Den procentuella minskningen var
störst i Västernorrlands och Jämtlands län och minst i Östergötlands och Västmanlands
län. En anledning till att bortfallet av arealer med miljöersättning blev tydlig i bland
annat Jämtland och Västernorrlands län beror på att ersättningen till vall utan koppling
till djurhållning togs bort för nya åtaganden 2007 och vallarealerna är stora i dessa län
(se avsnitt 1.4.1). Arealen som odlades med miljöersättning 2008 var störst i Västra
Götaland, (89 931 hektar), Värmlands och Östergötlands län och minst i Blekinge län
(2 706 hektar). Andelen åker med miljöersättning för ekologisk produktion av total
åkermark i länet var stort i Jämtlands och Västernorrlands län. Västra Götalands län och
Östergötlands län har både stor areal åkermark och relativt stor procentandel åker med
miljöersättning för ekologisk produktion.
Total ersättningsberättigad areal 2006
Total ersättningsberättigad areal 2008
120 000
100 000
Hektar
80 000
60 000
40 000
20 000
0
AB C
D
E
F
G
H
I
K
M
N
O
S
T
U
W
X
Y
Z AC BD
Figur 2 Total miljöersättningsberättigande areal för ekologisk produktion 2006 (gul stapel) och
2008 (grön stapel) fördelat på län, hektar.
Källa: Jordbruksverket
14
I figur 3 jämförs KRAV-certifierad areal 2006 med certifierad areal i åtagande 2008.
Störst certifierad areal i åtagande år 2008 finns i Västra Götalands och Östergötlands län
medan minst certifierad areal finns i Blekinge och Norrbottens län. Den certifierade
arealen har ökat i alla län utom i Uppsala län. Det finns även en del areal som är
certifierad, men som inte finns med i åtagande för miljöersättningen. Denna areal
framgår inte av figur 3.
KRAV-certifierad areal 2006
Certifierad areal, med miljöersättning, i åtagande 2008
70000
60000
50000
40000
30000
20000
10000
0
AB
C
D
E
F
G
H
I
K
M
N
O
S
T
U
W
X
Y
Z
AC BD
Figur 3 KRAV-certifierad areal 2006 (gul stapel) och certifierad areal, med miljöersättning, i
åtagande 2008 (grön stapel), hektar.
Källa: Jordbruksverket
Andelen åker i miljöersättningen ekologiska produktionsformer i relation till den totala
åkerarealen förändrades 2007 när ersättningen förändrades. Andelen minskade
procentuellt, medan den certifierade andelen ökade (se figur 1). Figur 4 och 5 visar att
det skett ett bortfall av ersättningsberättigande areal i norra Sverige 2008 jämfört med
2006. Det beror som tidigare nämnts på förändringar i ersättningen till vall i det nya
landsbygdsprogrammet.
15
Figur 4 visar förändringen av den procentuella anslutningen till miljöersättningen för
ekologisk produktion, både certifierad och icke certifierad, som förändring i hela
procentenheter. Till exempel minskade den miljöersättningsberättigande arealen från
53 till 33 procent i Jämtlands län mellan år 2006 och 2008, det vill säga en minskning
med 20 procentenheter. Detta markeras i figur 4 med –20 i Jämtlands län. Heby
kommun bytte länstillhörighet från Västmanlands till Uppsala län år 2007. Detta
medförde att Västmanlands läns totala åkerareal minskade vilket i sin tur medförde att
den procentuella andelen ekologiskt brukad areal i länet ökade.
Figur 4 Förändring mellan år 2006 och 2008 av andelen areal med miljöersättning för ekologiskt
produktion, både certifierad och icke certifierad, i procent av total åkerareal i respektive län.
Förändringen redovisas i hela procentenheter; vitt oförändrat antal procentenheter, gult minskat
antal procentenheter och grönt ökat antal procentenheter.
Källa: Jordbruksverket
16
Den certifierade arealen med miljöersättning ökade samma tidsperiod, vilket framgår av
figur 5. Figuren visar förändringen av den procentuella anslutningen till
miljöersättningen för certifierad ekologisk produktion i hela procentenheter. Till
exempel ökade arealen med miljöersättning för certifierad ekologisk produktion från
7 till 13 procent i Värmlands län mellan år 2006 och 2008. Detta markeras i figur 5 med
en sexa i Värmlands län. Heby kommun bytte länstillhörighet från Västmanlands län till
Uppsala län år 2007. Detta medförde att Uppsala läns totala åkerareal ökade vilket i sin
tur medförde att den procentuella andelen ekologiskt brukad areal i länet minskade.
Figur 5 Förändring mellan år 2006 och 2008 av andelen åkerareal med miljöersättning för
certifierad ekologisk produktion i procent av total åkerareal i respektive län. Förändringen
redovisas i hela procentenheter; vitt oförändrat antal procentenheter, grönt ökat antal
procentenheter och gult minskat antal procentenheter.
Källa: Jordbruksverket
Spannmålsarealen i miljöersättningen ökade med cirka 4 000 hektar mellan 2006 och
2008. Figur 6 visar att denna ökning är koncentrerad till mellersta Sverige, det vill säga
Götalands norra slättbygder, Svealands slättbygder och Mellersta Sveriges skogsbygder.
I Götalands södra slättbygder och Götalands skogsbygder är den ekologiska
spannmålsarealen i stort sett oförändrad, medan den har minskat i Norrland. Den relativt
sett stora minskningen av ekologisk spannmålsareal i norra Sverige hänger samman
med att vallarealen inte längre är ersättningsberättigad (se avsnitt 1.4.1).
17
Figur 6 Procentuell förändring av den miljöersättningsberättigade spannmålsarealen i de åtta
produktionsområdena mellan åren 2006 och 2008, procent
Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2007 och 2009
2.2 Förändringar i ersättningsberättigad
djurproduktion
Ersättningen till ekologisk djurhållning baseras på det antal djur som finns i företaget.
Ett hektar åkermark motsvaras av 1,0 djurenhet och ett hektar betesmark eller slåtteräng
motsvaras av 0,5 djurenheter. Det antal individer av olika djurslag som behövs för att
motsvara en djurenhet är:
Mjölkkor, am- och dikor
1,00
Ungnöt
1,67
Suggor
2,00
Tackor och getter (hondjur)
6,67
Slaktsvin
10,00
Värphöns
71,43
Slaktkycklingar
333,33
Alla de grödor som kan ge ersättning för ekologisk växtodling kan också ligga till grund
för djurersättning. Ersättningen till djurhållning är knuten till den areal som odlas
18
ekologiskt. Det är även möjligt att få djurersättning för den areal som ligger i ett
åtagande inom miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar. Alla djur som
redovisas av jordbrukarna i ansökan om miljöersättning ger utbetalning.
Tabell 5 visar det antal djurenheter som rapporterats in i databasen för jordbrukarstöd
2006-2008. Totala antalet djurenheter har ökat med drygt 16 000 mellan åren 2006 och
2008 och ökningen har skett för samtliga djurslag, undantaget tackor.
Tabell 5 Antal djurenheter per djurslag, som har redovisats för miljöersättningen 2006-2008,
djurenheter
Djurslag
Totalt antal redovisade djurenheter
Varav certifierade (inkl. karens)
djurenheter
2006
2007
2008
2007
2008
156 472
164 138
165 452
98 970
110 623
12 615
12 485
12 599
4 828
6 108
Getter
235
235
247
77
133
Suggor
665
742
884
685
820
Slaktsvin
.
1 020
1 844
1 013
1 841
Värphöns
.
3 414
5 051
3 367
4 988
Slaktkycklingar
.
35
41
20
38
169 987
182 069
186 118
108 960
124 551
Nötkreatur
Tackor
Totalt
Källa: Jordbruksverket
Den ekologiska djurproduktionen domineras av nötkreatur. Eftersom mjölk är den
största ekologiska produkten idag så avspeglas det i ett stort antal mjölkkor. Antalet kor
(mjölkkor, am- och dikor), ungnöt, getter och suggor med miljöersättning har ökat 2008
jämfört med 2006, framförallt har besättningar med kor och suggor ökat.
Från och med 2007 ges högre ersättning till certifierad djurhållning och djurhållning
under omställning inom miljöersättningen (se avsnitt 1.4.1) och det är av denna
anledning som Jordbruksverket först från 2007 har statistik om djur i certifierad
produktion från databasen för jordbrukarstöd. Samma år kom även slaktsvin, värphöns
och slaktkycklingar att ingå i miljöersättningen och antalet djur har efter detta ökat
kraftigt. Som tabell 6 visar har samtliga certifierade djurslag ökat i antal mellan 2007
och 2008. Trots denna ökning utgör antalet ekologiska slaktsvin och slaktkycklingar
endast några enstaka procent av det totala antalet i landet.
Hög andel av djuren i miljöersättningen är certifierade och denna andel har ökat mellan
2007 och 2008. Certifieringsgraden är högst för de nya djurslagen inom
miljöersättningen, det vill säga slaktkycklingar, slaktsvin och värphöns. Lägst
certifieringsgrad har tackor och getter.
19
Tabell 6 Antal djur per djurslag som har redovisats i miljöersättningen, totalt och i certifierad
produktion (inkl. karens) 2006-2008
Djurslag
Antal djur som redovisats totalt i
miljöersättningen
Antal och andel (%) certifierade* djur
2006
2007
2008
2007
%
2008
%
85 536
86 956
89 002
53 204
61
61 434
69
Kor***
105 260
111 277
116 944
67 048
60
77 469
66
Tackor
84 147
83 277
84 041
32 203
39
40 744
48
Getter
1 569
1 570
1 649
511
32,5
885
54
Suggor
1 331
1 483
1 769
1 370
92
1 640
93
Slaktsvin
-
10 161****
18 442
10 130
99,7
18 413
99,8
Värphöns
-
243 834
360 771
240 475
98,6
356 276
98,7
Slaktkycklingar*****
-
11 865
13 419
6 765
57
12 619
94
Ungnöt**
* Certifierade djur inom miljöersättningen 2007 och 2008
** Ungnöt (ungtjur, stut, kviga och ungko) avser nötkreatur 6-24 månader, räkningsperiod 1 augusti året före till 31 juli i stödåret
*** Am, di- och mjölkkor över 24 månader eller som har kalvat
**** I statistiken för 2007 finns endast de slaktsvin med som fick miljöersättning perioden 1 januari-31 juli. Dessutom ges endast
ersättning om slaktkropparna kommer upp i en viss slaktvikt.
***** I statistiken för slaktkycklingar finns endast de djur med som jordbrukarna redovisat att de har mark till. Man behöver en
hektar åker eller två hektar betesmark i miljöersättning för att få ersättning.
Källa: Jordbruksverket
2006 var alla ekologiskt certifierade djur KRAV-certifierade. I tabell 7 visas hur det
KRAV-certifierade antalet djur förändrats under tidsperioden 2006-2008. Samtliga
djurslag har ökat i antal förutom slaktsvin. Hur stor ökningen har varit varierar mellan
de olika djurslagen. De KRAV-anslutna slaktkycklingarna ökade med 125 procent,
mjölkkorna med drygt 25 procent och antalet värphöns med cirka 50 procent under
samma tidsperiod.
Det bör i sammanhanget nämnas att KRAVs statistik för antal certifierade djur inte
överensstämmer med den statistik som finns redovisad i tabell 6. Till exempel
överstiger de KRAV-certifierade värphönsen år 2008 det certifierade antal som finns
redovisade i miljöersättningen med cirka 200 00026 värphöns. I Jordbruksverkets
databas för jordbrukarstöd redovisas endast de värphöns till vilka jordbrukarna har areal
kopplat till djurenheterna.
26
KRAV redovisar 552 000 värphöns medan antalet med miljöersättning uppgår till 356 000 år 2008.
Gödseln från dessa djur ska spridas på ekologiskt odlad mark enligt regelverket.
20
Tabell 7 Antal KRAV-certifierade djur 2006-2008 samt förändring i procent
Djurslag
Antal KRAV-certifierade djur
2006
2007
2008
Förändring 2008
jmf 2006, %
Nötkreatur*
71 556
79 692
97 350
36
Mjölkkor
23 028
27 228
28 908
25
Lamm
20 012
21 723
24 771
24
Får**
13 879
15 115
20 171
45
Slaktsvin
26 298
24 229
24 355
-7
Slaktkycklingar
55 075
62 042
124 180
125
360 093
395 687
551 992
53
Värphöns
* Exklusive mjölkkor
** Exklusive lamm
Källa: KRAV
Figur 7 visar antal KRAV-certifierade am- och dikor 2006 och 2008 fördelat på län.
Certifierade am- och dikor ökade mellan åren 2006 och 2008, främst i Västra Götalands,
Östergötlands och Värmlands län. Figur 8 visar motsvarande fördelning för mjölkkor.
Från 2006 till 2008 ökade antalet certifierade mjölkkor med drygt 25 procent. De
ekologiska besättningarna av mjölkkor är koncentrerade till Västra Götalands,
Jönköpings, Östergötlands och Uppsala län.
Figur 7 Antal KRAV-certifierade am- och dikor 2006 och 2008 fördelade på län
Källa: KRAV
21
Figur 8 Antal mjölkkor anslutna till KRAV 2006 och 2008 fördelade på län
Källa: KRAV
22
3
Hur styr ersättningen marknaden?
3.1 Produktions- och marknadsutveckling av
ekologiska produkter
För att få sälja ekologiska produkter på marknaden med ekologisk märkning måste
produktionen vara certifierad. Det innebär att spannmåls- och grönsaksodlingen eller
djurhållningen minst måste vara EU-certifierad. I det nya landsbygdsprogrammet 20072013 ändrades miljöersättningen för ekologisk produktion och ett högre belopp ges för
certifierad produktion, se avsnitt 1.4.1. Utformningen av den nya miljöersättningen har
därmed fått ett mer marknadsfokus än tidigare. Utöver målen för miljöersättningen finns
det ett politiskt beslut27 att öka produktionen av mjölk, ägg, nöt-, gris-, och lammkött
samt matfågel. De uppsatta målen är ett sätt att öka produktionen av ekologiska
livsmedel för att kunna möta den växande efterfrågan som finns på marknaden idag.
För att se hur ersättningen kan ha kommit att styra marknaden behövs en mer detaljerad
bild av hur den ekologiska marknaden förändrats under tidsperioden 2006-2008. I
avsnittet nedan beskrivs därför produktions- och marknadsförändringar för spannmål,
oljeväxter, potatis, frukt, grönsaker, mjölk, ägg samt nöt-, gris- och lammkött.
3.1.1 Spannmål och oljeväxter
Medan den certifierade spannmålsarealen med miljöersättning har ökat under perioden
2006-2008 har oljeväxtarealen minskat, se tabell 4. Denna utveckling hör samman med
det gynnsamma prisläget för spannmål under 2008 vilket har fått odlare att istället välja
att odla spannmål.
Havre, vete och vårkorn är de största ekologiska spannmålsgrödorna. Havre är den
största grödan av dem, både sett till odlad areal samt total skörd. Merparten av den
havre som odlas går till foder och förbrukas på gårdsnivå eller hanteras genom
mellangårdshandel. Den ekologiska spannmålsavkastningen kan variera från år till år,
bland annat beroende på hur stora arealer som odlas ekologiskt och skörderesultat. Figur
9 visar ändå att den certifierade arealen havre, vete och vårkorn har ökat mellan 2006
och 2008. Certifierad havre med miljöersättning odlades 2008 på 23 440 hektar, vilket
motsvarar drygt en tredjedel av den certifierade arealen spannmål. Det är vårkorn och
havre som är de grödor där den certifierade arealen ökat i störst utsträckning 2008
jämfört med 2006, vårkorn har ökat med 80 procent och havre med cirka 60 procent.
Höstraps är den ekologiska oljeväxt som odlas på störst arealer. Den certifierade arealen
höstraps med miljöersättning har minskat med cirka 430 hektar den jämförda perioden.
27
Regeringens skrivelse 2005/06:88
23
Vårkorn
Höstvete
Vårvete
Havre
Höstraps
25 000
Hektar
20 000
15 000
10 000
5 000
0
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
Figur 9 Certifierade* arealer för ett urval grödor 2001-2008, hektar
* KRAV-certifierad areal år 2001- 2006. Certifierad areal med miljöersättning år 2007-2008.
Källa: Jordbruksverket och KRAV
Andelen certifierade spannmålsgrödor med miljöersättning har ökat, se tabell 4.
Brödsädesgrödorna vete och råg är till exempel certifierade till 90-95 procent och
andelen certifierad havre och korn av den miljöersättningsberättigande arealen uppgår
till cirka 70 procent. En möjlig anledning till att spannmålsgrödor certifieras i större
utsträckning nu än tidigare år kan beror på att utfodringsreglerna till djur i ekologisk
produktion ändrades den 1 januari 2008. Detta innebär att alla idisslare i ekologisk
produktion måste utfodras med 100 procent certifierat ekologiskt foder samt grisar och
fjäderfä med minst 90 procent ekologiskt foder. 2010-2011 tillåts fem procent
konventionellt foder till grisar och fjäderfä men från och med 1 januari 2012 ska allt
foder till alla djurslag vara certifierat ekologiskt. Reglerna gäller all djurhållning i
miljöersättningen oavsett om den är certifierad eller inte.
Ungefär en tredjedel av den certifierade spannmålen går till handel. Hur mycket
spannmål som säljs via mellangårdshandel är svårt att uppskatta. Lantmännen hanterar
cirka 70-95 procent av den ekologiska spannmål som går till handel.28 År 2005 mottog
Lantmännen 71 000 ton spannmål och sedan dess har det skett en minskning av antalet
invägda ton. Under 2006 och 2007 tappade till exempel Lantmännen ekologiska
producenter, då priset på konventionellt odlad spannmål var gynnsam. 2008 ökade
invägningen med 13 000 ton jämfört med 2006 och med 3 000 ton jämfört 2007, se
figur 10. Den ekologiska mjölkproduktionen och djurhållningen växer och därmed
stannar mer spannmål på gårds- och i grannhandel. Att Lantmännen hanterar mindre
28
Enligt uppgift från Lantmännen. Det finns andra mindre aktörer som också handlar med ekologisk
spannmål såsom Vara Lagerhus, KLF, Saltåkvarn med flera.
24
ekologisk spannmål betyder alltså inte att det odlas mindre ekologisk spannmål, snarare
visar figur 9 att förhållandet är det omvända.
Invägda ton ekologisk spannmål
80 000
71 000
65 000
70 000
62 000
60 000
52 000
Ton
50 000
40 000
30 000
20 000
10 000
0
2005
2006*
2007
2008
Figur 10 Antal invägda ton ekologisk spannmål hos Lantmännen 2005-2008
* Detta år var avkastningen dålig för flera grödor bland annat havre enligt uppgift från Lantmännen.
Källa: Lantmännen
3.1.2 Matpotatis
Potatis är ur växtskyddssynpunkt en svår gröda att odla ekologiskt. I konventionell
odling används växtskyddsmedel flera gånger under grödans tillväxt. Eftersom
ekologisk potatis odlas utan bekämpningsmedel så innebär odlingen ett stort risktagande
för odlaren eftersom bladmögelsangrepp och brunröta i värsta fall kan innebära att
skörden uteblir.
Odlingen av ekologisk matpotatis har sedan år 2002 minskat. 2008 började
potatisarealerna öka igen och detta år odlades certifierad matpotatis med miljöersättning
på cirka 790 hektar. Jämfört med 2006 har den certifierade arealen ökat med cirka
13 procent och jämfört med 2007 har den ökat med 25 procent, se tabell 4. En stor andel
av den miljöersättningsberättigande arealen av potatis är certifierad och andelen har
ökat, 2008 var 90 procent av arealen certifierad. Att den certifierade odlingen av potatis
har börjat öka igen kan bero på flera orsaker. Efterfrågan på ekologiskt odlad potatis har
varit stor de senaste åren och möjligheterna att sälja potatis via så kallade
prenumerationssystem har blivit fler samt att försäljning av potatis i gårdsbutiker eller
på Bondens Marknad blir allt vanligare. Tillgången på odlingssäkra och resistenta sorter
är den viktigaste förutsättningen för att kunna odla potatis ekologiskt. År 2007 ändrade
Jordbruksverket kravet på ekologiskt utsäde för potatis från grödkrav till sortkrav.
Ändringen gjorde det möjligt för odlare att köpa konventionellt producerat utsäde av en
25
potatissort som inte fanns med i ekodatabasen, där de sorter som det finns ekologiskt
utsäde av listas. Detta kan ha bidragit till att fler ekologiska odlare kunde odla den mest
lämpade sorten för sin region och för sitt produktionsändamål.
Enligt statistik från Samodlarna har den totala försäljningen av potatis ökat med cirka
160 procent 2008 jämfört med 2006 se figur 11. Den kraftiga försäljningsökningen
beror dock på att det har sålts mycket bulkpotatis till packerier och till industrin under
2008 och denna försäljning gick tidigare direkt från odlaren till kund utan Samodlarnas
medverkan. Samodlarna anger att om denna försäljningsförändring räknas bort så har
försäljningen av ekologisk potatis ökat med cirka 15-20 procent år 2006-2008.29
Utveckling av försäljningsindex 2006-2008
300
250
Index
200
150
100
50
0
2006
2007
2008
Figur 11 Utveckling av Samodlarnas försäljningsindex* av ekologiskt odlad potatis 2006-2008. 2006
är startår för indexet.
* Baserat på värde och anger det totala värdet beräknat oavsett sort, förpackningsstorlek osv. Om försäljningsvärdet av importerad
potatis ingår eller ej är oklart.
Källa: Samodlarna
3.1.3 Frukt och grönsaker
Den certifierade odlingen av frukt och grönsaker med miljöersättning uppgick 2008 till
cirka 720 hektar och detta är en ökning med cirka 75 hektar jämfört med 2006. Den
certifierade odlingen har ökat trots att den miljöersättningsberättigande arealen i princip
varit oförändrad, se tabell 4. En stor andel av de miljöersättningsberättigande arealerna
frukt och grönsaker är certifierad. 2008 var till exempel 90 procent av grönsaksarealen
och cirka 50 procent av fruktarealen certifierad. Det är svårt att odla ekologisk frukt och
29
Samodlarna
26
grönsaker, på grund av angrepp av sjukdomar och skadedjur, och vissa år kan skörden
utebli eller gå förlorad.
3.1.3.1 Frukt
Inom den ekologiska fruktodlingen är det främst äpplen som odlas, och i mindre
utsträckning päron, körsbär och plommon. Den miljöersättningsberättigande
fruktarealen har sedan 2005 minskat, men under 2008 började arealerna öka igen. För
den certifierade arealen ser situationen lite annorlunda ut. Sedan 2001 har den
certifierade fruktarealen ökat, men 2007 började arealen minska, se figur 12.
Fruktarealen minskade med 15 procent mellan 2006 och 2008, vilket bland annat beror
på att några större odlare lämnat certifieringen. Några av dessa förädlar frukten och
säljer produkterna utan att vara ekologiskt certifierade.
Miljöersättningsberättigande areal
Certifierad areal*
200
180
160
Hektar
140
120
100
80
60
40
20
0
1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008
Figur 12 Miljöersättningsberättigad och certifierad fruktareal 1997-2008, hektar.
*År 1997-2006 avser KRAV-certifierad fruktareal och 2007-2008 avser certifierad areal med miljöersättning,
Källa: Jordbruksverket (jordbruksstatistik årsbok) och KRAV
3.1.3.2 Grönsaker
Den certifierade grönsaksarealen på friland har varit tämligen stabil de senaste tio åren.
Produktionsvolymen har dock ökat eftersom en del av odlingen flyttat till södra Sverige
och på grund av att odlingstekniken förbättras. Den certifierade grönsaksarealen med
miljöersättning har ökat med cirka 15 procent 2008 jämfört med 2006, en ökning
motsvarande cirka 90 hektar. Morot är den arealmässigt största grödan, men även lök
och rödbetor odlas mycket.
27
Enligt statistik från Samodlarna har försäljningen av ekologiska morötter ökat med
cirka 30 procent 2008 jämfört med 2006, den största ökningen skedde mellan 2006 och
200730, se figur 13.
Utveckling av försäljningsindex 2006-2008
140
120
Index
100
80
60
40
20
0
2006
2007
2008
Figur 13 Utveckling av Samodlarnas försäljningsindex* av ekologiska morötter 2006-2008. 2006 är
startår för indexet.
* Baserat på värde och anger det totala värdet beräknat oavsett sort, förpackningsstorlek osv. Om försäljningsvärdet av importerade
morötter ingår eller ej är oklart.
Källa: Samodlarna
3.1.4 Animalier
Marknaden efterfrågar alltmer ekologiska kött- och mejerivaror och samtidigt ställs fler
besättningar om till ekologisk produktion. De certifierade djurslagen har ökat i antal
2006-2008 samtidigt som en högre andel av de miljöersättningsberättigande djurslagen
certifieras, se tabell 6.
3.1.4.1 Mjölk
Mjölk är den största ekologiska produkten och det finns en stor och växande marknad
för ekologiska mjölk- och mejeriprodukter. Det är ofta den första varugrupp som
upphandlas ekologiskt när offentliga storkök ska öka användningen av ekologiska
livsmedel som en effekt av det nationella målet att 25 procent av alla offentliga
livsmedelsinköp ska vara ekologiska till 2010.31 För mjölkkor är KRAV-certifiering helt
30
Samodlarna
31
Regeringens skrivelse 2005/06:88
28
dominerande och 2008 fanns det cirka 29 000 ekologiskt hållna mjölkkor.32 Därmed
utgör antalet mjölkkor som är ekologiska åtta procent av det totala antalet mjölkkor.
Som figur 14 visar har den ekologiska mjölkinvägningen ökat med cirka 25 procent
mellan 2006 och 2008, från knappt 164 000 ton till 203 000 ton. Mjölkinvägningen har
inte ökat i denna omfattning något år tidigare. Däremot minskade den totala
mjölkinvägningen i landet med fem procent 2006-2008 så att den ekologiska
invägningen ökat är inte någon konsekvens av en genomgående trend. Följaktligen har
andelen ekologisk mjölk av den totala invägningen ökat, från tre procent år 2000, till
fem procent 2006 och sju procent 2008.
Ekologisk mjölkinvägning
Andel ekologisk mjölk av total invägd
250 000
8
203 429
200 000
163 595
7
6
Ton
4
100 000
Procent
5
150 000
3
2
50 000
1
0
0
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
Figur 14 Ekologisk mjölkinvägning 2000-2008, ton, samt andel ekologisk mjölk av total invägd
mjölk, procent
Källa.: Svensk Mjölk
3.1.4.2 Nötkött
Andelen ekologiskt uppfödda nötkreatur ökar. Enligt KRAVs33 statistik ökade antalet
nötkreatur med cirka 40 procent mellan 2006 och 2008. I jämförelse ökade antalet
certifierade ungnöt, nötkreatur mellan 6-24 månader, med miljöersättning cirka
15 procent mellan 2007-2008, se tabell 6. En stor del av de kalvar som föds upp på
certifierade ekologiska gårdar går dock till vidareförsäljning och slaktas sedan
konventionellt. Detta beror bland annat på långa transporter till slakterier som tar emot
32
KRAVs marknadsrapport 09
33
KRAVs marknadsrapport 09
29
ekologiska djur samt att många tjurkalvar från mjölkproduktionen inte går in i vidare
ekologisk uppfödning.
I figur 15 visas Scans slakt av ekologiska nötkreatur 2005-2008. I december 2008
började Scan ta in slaktdjur från EU-ekologiska besättningar och i figur 15 ingår därför
väldigt få EU-ekologiska nötkreatur34. Scan står för cirka 80 procent av den ekologiska
nötslakten35. Slakteriets slakt av ekologiska nötkreatur ökade med åtta procent mellan
2006-2008 och samtidigt växte Scans försäljning av ekologiskt nötkött (främst under
2007). Försäljningen av ekologiskt nötkött ökar dessutom genom lokala koncept och
några exempel på detta är Kaprifolkött, Gotlands Eko och Gröna gårdar med flera.36
Tillgången på ekologiskt nötkött på marknaden är god, men den ringa slakten av
nötkreatur hos Scan och andra aktörer i jämförelse med antalet ekologiskt uppfödda djur
visar dock på en situation med dåligt utnyttjande av certifierade ekologiska nötkreatur.
Antal slaktade ekologiska nötkreatur
14 000
12 000
11 673
12 013
12 221
2005
2006
2007
13 011
Antal
10 000
8 000
6 000
4 000
2 000
0
2008
Figur 15 Antal slaktade ekologiska nötkreatur hos Scan, både EU-* och KRAV-ekologiska, 20052008
* Startdatum för EU-ekologiska nötkreatur hos Scan var 2008-12-08
Källa: Scan
3.1.4.3 Lammkött
Uppfödningen av ekologiska lamm minskade mellan 2001-2006, delvis på grund av
svag marknad och ointresse från mellanleden. Lammproduktionen har dock börjat öka
34
Scan
35
Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad, 2007 och 2008
36
Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad 2008
30
igen och enligt KRAV37 ökade den med cirka 24 procent mellan 2006 och 2008, se
tabell 7.
Scan står för cirka 75 procent av den ekologiska lammslakten i Sverige medan
resterande 25 procent sker på mindre slakterier38. Det finns dock ett stort spann mellan
andelen ekologiskt uppfödda lamm och den andel som slaktas som just ekologiska. För
att visa på detta spann kan nämnas att 2008 fanns det cirka 25 000 ekologiska lamm i
KRAVs statistik (se tabell 7) varav Scan slaktade cirka 9 000 stycken. Det finns dock
även mindre slakterierna som har haft en positiv utveckling av lammslakten de senaste
åren och som tagit hand om alltfler djur. I figur 16 visas antalet slaktade KRAV-lamm
år 2005-2008 hos Scan. Lammslakten hos Scan minskade till och med år 2007 beroende
på liten efterfrågan. Vändningen kom under 2008 då slakteriet började teckna nya
leveransavtal på grund av en större efterfrågan.39 Förutom försäljningen av lammkött
via Scan ökar försäljningen på lokal och regional nivå genom olika samarbeten. Några
exempel på detta är Gröna lammet, Gotlands Eko och Stockholms butikkött med flera.40
Antal slaktade KRAV-lamm
10 000
9 000
9 050
8 871
8 114
8 000
7 287
7 000
Antal
6 000
5 000
4 000
3 000
2 000
1 000
0
2005
2006
2007
2008
Figur 16 Antalet slaktade KRAV- lamm* hos Scan 2005-2008, antal
* Scan hanterade inte EU-ekologiska lamm då statistiken samlades in.
Källa: Scan
37
KRAV, Marknadsrapport 09
38
Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad 2008
39
Scan
40
Ekologiska lantbrukarna, Växande marknad 2008
31
3.1.4.4 Griskött
Tillgången på ekologiskt griskött har de senaste åren varit mindre än efterfrågan. Som
ett svar på den allt större efterfrågan certifieras fler grisar och 2008 var nästan alla
slaktsvin inom miljöersättningen certifierade, se tabell 6. Hur stor denna ökning har
varit är dock svår att uppskatta eftersom statistiken för slaktsvin inom miljöersättningen
för år 2007 endast redovisar antalet djur mellan perioden januari till juli. Det finns dock
indikationer på att antalet EU-ekologiska slaktsvin ökar, medan de KRAV-certifierade
minskar i antal, jämför tabell 6 och 7. Värt att notera är att de KRAV-certifierade
slaktsvinen år 2008 överstiger antalet certifierade inom miljöersättningen med cirka
6 000 slaktsvin.
Scan hanterar cirka 90-95 procent av den ekologiska grisslakten41. Det var först i
december 2008 som Scan tog in djur från EU-ekologiska besättningar för att på så sätt
expandera den ekologiska grisslakten och i figur 17 ingår därför väldigt få EUekologiska grisar42. Figuren visar Scans slakt av ekologiska slaktsvin 2005-2008.
Slakten låg på samma nivå år 2007 som under 2006 på grund av brist på slaktsvin, men
under 2008 kom slakten igång ordentligt och jämfört med 2006 ökade denna med
14 procent. Till skillnad mot spannet mellan antalet uppfödda lamm och det antal som
slaktas så är skillnaden mindre vad gäller ekologiska grisar. I KRAVs statistik fanns
cirka 24 300 grisar redovisade år 2008 (se tabell 7) och på Scan slaktades sammanlagt
cirka 21 000 grisar. Huvuddelen av all försäljning av ekologiskt griskött sker genom
dagligvaruhandeln, men försäljningen ökar också hos Scan samt hos lokala
ekoköttskoncept runt om i landet.43
41
Ekologiska Lantbrukarna, Växande Marknad 2008
42
Scan
43
Scan och Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad 2008
32
Antal slaktade ekologiska slaktsvin
25 000
19 267
18 438
18 310
2005
2006
2007
20 000
21 005
Antal
15 000
10 000
5 000
0
2008
Figur 17 Antalet slaktade ekologiska slaktsvin hos Scan, både EU-* och KRAV-ekologiska, 20052008
* Startdatum för EU-ekologiska slaktsvin hos Scan var 2008-12-18
Källa: Scan
3.1.4.5 Ägg
Antalet ekologiska värphöns har efter ett par år av stiltje haft en mycket positiv
utveckling mellan 2007 och 2008. Antalet certifierade värphöns med miljöersättning
ökade med cirka 50 procent under denna period. Även de KRAV-certifierade
värphönsen har ökat med 50 procent, men då mellan 2006 och 2008. Den ekologiska
äggproduktionen utgör idag cirka sju procent av den totala äggproduktionen i Sverige
och det finns cirka 552 000 KRAV-certifierade värphöns, se tabell 7. De små
producenterna som ofta sköter packning och försäljning på egen hand har en
marknadsandel på cirka åtta procent. De resterande marknadsandelarna tillhör större
producenter som Stjärnäggsgruppen, Svenska Lantägg och Kronägg.
Det finns en stor efterfrågan på ekologiska ägg och under 2007 uppstod en bristsituation
då äggvolymen i stort sett var fullt utnyttjad på marknaden.44 Den ekologiska
invägningen av ägg har ökat bland Svenska Äggs medlemmar, se figur 18. Invägningen
ökade med nästan 60 procent 2008 jämfört med 200645. Det var dock mellan 2007 och
2008 som den kraftigaste ökningen ägde rum, med cirka 40 procent.
44
Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad 2008
45
Svenska Ägg
33
Invägning ekologiska ägg*
8 000
7 080
7 000
6 000
Ton
5 000
5 216
4 435
4 000
3 000
2 000
1 000
0
2006
2007
2008
Figur 18 Invägning av ekologiska ägg från Svenska Äggs medlemmar 2006-2008, ton
* Avser vecka 1-52
Källa: Svenska Ägg
3.2 Försäljningsutveckling av ekologiska livsmedel
Produktions- och marknadsavsnittet ger en tydlig bild av att produktionen av ekologiska
produkter har ökat 2008 jämfört med 2006. Ett ökat utbud av certifierade produkter
bidrar i sin tur till ett större sortiment i butikerna. Detta avsnitt analyserar hur den
förändrade miljöersättningen till ekologiska produktionsformer kan tänkas ha påverkat
försäljningsutvecklingen och utbudet av ekologiska livsmedel i butikerna.
3.2.1 Axfood, ICA och Coop
Försäljningen av ekologiska livsmedel utgör ungefär tre till fyra procent av den totala
försäljningen av livsmedel i dagsläget.46 Dagligvaruhandelskedjorna ICA, Axfood och
Coop redovisade samtliga en försäljningsökning av ekologiska livsmedel under
perioden 2006-2008. Axfoods ekologiska försäljning ökade med 61 procent 2008
jämfört med samma period 2007 och med 27 procent mellan 2006 och 2007.47 ICA
redovisade en ökning med 54 procent 2008 jämfört med samma period 2007 och en
ökning med 28 procent mellan 2006 och 2007.48 Att försäljningsökningen varit så stor
beror enligt ICA på dels en ökad efterfrågan och dels att utbudet stadigt ökar. ICA står
för cirka 30 procent av försäljningen av de ekologiska produkterna inom detaljhandeln.
46
Ekowebb
47
Axfood
48
ICA
34
Coop har också upplevt en försäljningsökning av ekologiska livsmedel, cirka
45 procent mellan 2007 och 2008 och 33 procent 2007 jämfört med samma period
2006.49 Siffrorna ger en tydlig bild av att det skett en kraftig ökning av försäljningen av
ekologiska livsmedel. För samtliga dagligvaruhandelskedjor har försäljningsökningen
varit lite större mellan år 2007 och 2008 än mellan 2006 och 2007. Försäljningen har
även ökat tidigare år men inte i denna utsträckning. Under 2009 fortsatte försäljningen
att öka, om än i mindre utsträckning än åren dessförinnan. I de siffror som redovisar
försäljningsökningen ingår även försäljningen av importerade ekologiska livsmedel.
I och med att försäljningen har ökat i denna utsträckning så har även sortimentet
förändrats. ICA moderniserade under 2008 sitt egna ekologiska varumärke och skapade
”I love eco” och Axfood lanserade under 2008 sitt varumärke ”Garant”. Samtidigt har
dagligvaruhandelskedjorna ökat sortimentet och utbudet av ekologiska produkter. Enligt
uppgifter från Axfood50 har antalet ekologiska artiklar ökat med 62 procent 2008
jämfört med 2007. Tre grupper stod för 80 procent av den ekologiska försäljningen och
det var mejeri, frukt och grönt samt specerier.51 Det är dock de mindre varugrupperna
där Axfood ser en större relativ ökning som till exempel för konfektyrer, fisk,
färdigmat/snabbmat, chark och snacks med flera. Vid en jämförelse mellan 2008 och
2007 har försäljningsandelen av de tre största varugrupperna, mejeri, frukt och grönt
samt specerier, minskat vilket kan indikera att fler produkter och kategorier ökat under
året. Axfood anger att andelen KRAV-märkta varor i det ekologiska sortimentet har
minskat, från en andel på 98 procent 2007 till 92 procent 2008, vilket innebär att EUekologiska produkter har ökat i sortimentet. ICAs52 sortiment av ekologiska artiklar har
ökat med 78 procent mellan 2007 och 2008, en ökning som inte varit så kraftig något år
tidigare. Mejerivaror samt frukt och grönsaker är de största försäljningsgrupperna. Till
exempel står försäljningen av ekologiska morötter för mer än 20 procent av ICAs totala
försäljning. Förutom frukt och grönsaker är det dock försäljningen av kaffe, te och
chockladdryck som ökat mest.
3.2.2 Andra försäljningskanaler
Förutom att försäljningen av ekologiska livsmedel ökar i dagligvaruhandeln så ökar
även försäljningen till restaurang och storhushåll samt genom mindre
försäljningskanaler. Försäljningen till restaurang och storhushåll står för cirka
20 procent av omsättningen på den ekologiska marknaden och sedan 2006 har
försäljningen dit ökat med cirka 30 procent. Under 2008 var cirka nio procent av
livsmedlen i kommuner och landsting ekologiska och det är en ökning med 20 procent
från 2007. Mjölk- och mejeriprodukter är den produkt som vanligast byts ut, därefter
kommer spannmålsbaserade livsmedel och grönsaker. Cirka 29 kommuner och
landsting köper i dagsläget 15-28 procent ekologiskt av totalt livsmedelsinköp.
49
Coop
50
Axfood. Statistiken avser alla Axfoods kedjor, det vill säga Willys, Willys hemma, Hemköp, Prisextra
och Tempo.
51
I varugruppen specerier ingår alla ätbara varor som inte är kylda i butik (kolonialvaror).
52
ICA
35
Försäljning genom prenumerationssystem på ekolådor är också en växande
marknadskanal.53
3.2.3 Samodlarna
Samodlarnas försäljning av ekologiska grönsaker och frukter har som figur 19 visar
ökat 2008 jämfört 2006, en ökning motsvarande cirka 70 procent54. Enligt uppgift från
Samodlarna säljer de allt som odlas och de har det senaste året haft svårt att få tag på
produkter. Det är främst efterfrågan på ekologiska frukter och grönsaker som är
avgörande för produktionsökningen. Även sortimentet (antal artiklar) har ökat med
48 procent 2008 jämfört 2006. Dessutom har sortimentet blivit mer varierat, det finns
till exempel idag ett utbud av olika salladssorter som inte fanns i sortimentet 2006.
Även förpackningsstorlekar och förpackningssätt har förändrats och det finns fler
alternativ nu än tidigare.
Utveckling av försäljningsindex* 2006-2008
180
160
140
Index
120
100
80
60
40
20
0
2006
2007
2008
Figur 19 Utvecklingen av Samodlarnas försäljningsindex av ekologiska frukter och grönsaker
2006-2008. 2006 är startår för indexet.
* Försäljning av importerade frukter och grönsaker ingår i indexet.
Källa: Samodlarna
3.2.4 KRAV
Enligt KRAVs statistik har de KRAV-märkta produkterna ökat mycket. Under 2008 har
sortimentet utökats med fler än 1 000 KRAV-märkta produkter, det vill säga med cirka
53
Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad 2008, Ekomatcentrum och Ekologiskt marknadscentrum.
54
Samodlarna
36
27 procent.55 De varugrupper som enligt KRAV ökat mest är djupfryst och mejerivaror
där många nya produkter tillkommit. Mellan 2007 och 2008 har dominansen av de fem
största ekologiska produkterna (mjölk, ägg, fil, kaffe och yoghurt) minskat, vilket
indikerar att fler produkter och kategorier lanserats under året. Sammanlagt har
försäljningen av KRAV-produkter ökat med cirka 40 procent.
3.3 Import
Situationen på den svenska marknaden är sådan att det finns en efterfrågan på
ekologiska livsmedel som överstiger produktionen, dels växer efterfrågan i snabbare
takt än produktionen och dels går det inte heller att producera vissa produkter i Sverige
som till exempel bananer. Brist på ekologiska produkter på den svenska marknaden
medför att vi importerar produkter från andra länder. Likväl som importen kommer från
EU-länder, till exempel mjölk och kött från Danmark, så importerar vi från länder
utanför EU, till exempel kaffe från Brasilien och bananer från Costa Rica.
Det finns ingen officiell statistik i Sverige på import och export av ekologiska
produkter. Situationen är densamma i flertalet andra länder. Danmarks Statistik56 har
däremot sedan 2003 uppgifter på landets import och export av ekologiska produkter,
både på varu- och landnivå. Därför finns även statistik på export till och import från
Sverige åren 2003-2007, se figur 20. Enligt den statistik som tillhandahålls av
Danmarks Statistik har exporten till Sverige varierat mellan åren, men det har skett en
kraftig ökning mellan 2006 och 2007, från cirka 35 miljoner Dkr till 71 miljoner Dkr.
Det är främst kött (griskött) och mejerivaror som exporteras och under 2007
exporterades bland annat färsk mjölk. Exporten består även av mejeriprodukter och
potatis.57 Danmark importerar även ekologiska varor ifrån Sverige och 2007 uppgick
denna enligt Danmarks Statistik till cirka 63 miljoner Dkr. De ekologiska produkter som
Sverige huvudsakligen exporterar till andra länder är spannmåls- och bärprodukter.58
Skillnaden i värde mellan vad Danmark importerar från Sverige och vad som exporteras
till Sverige var inte så stor 2008, en skillnad på cirka åtta miljoner Dkr.
55
KRAV, Marknadsrapport 09
56
Danmarks Statistik (importstatistik)
57
Ekologiska Lantbrukarna, Växande marknad 2008
58
Information om vad exakt för ekologiska produkter som Sverige exporterar till Danmark har inte
funnits tillgängliga.
37
Import från Sverige
Export till Sverige
80 000
70 000
1 000 dkr
60 000
50 000
40 000
30 000
20 000
10 000
0
2003
2004
2005
2006
2007
Figur 20 Danmarks import och export av ekologiska produkter från/till Sverige 2003-2007, 1 000
Dkr.
Källa: Danmarks Statistik
Trots bristfällig statistik på Sveriges import av ekologiska livsmedel och avsaknad av en
heltäckande analys så kan man ändå få en bild av hur importutvecklingen ser ut. Ett
exempel på att importen ökar är att de KRAV-anslutna importföretagen har blivit fler,
från 140 stycken 2006 till 164 stycken 2008. Däremot har KRAV inga uppgifter i
nuläget om hur stor andel av deras produkter som importeras.59 Om man ser till
dagligvaruhandelskedjorna finns det även där tendenser att importen ökar. Axfood60
anger att andelen KRAV-märkta varor i sortimentet har minskat, från en andel på
98 procent 2007 till 92 procent 2008 och att de EU-ekologiska produkterna ökat (som
ofta är importerade). Idag importeras 20 procent av artiklarna i Axfoods egna
ekologiska varumärke, Garant. Även Coop importerar cirka 20 procent av det
ekologiska sortimentet.61
3.4 Styr ersättningen marknaden eller har andra
faktorer betydelse?
Miljöersättningen till ekologiska produktionsformer ändrades med det nya
landsbygdsprogrammet 2007-2013 och utifrån tidsperspektivet i rapporten kan det vara
59
KRAV, Marknadsrapport 09 och uppgift från Katarina Wolf.
60
Axfood. Statistiken avser alla Axfoods kedjor, det vill säga Willys, Willys hemma, Hemköp, Prisextra
och Tempo.
61
Coop
38
svårt att dra några generella slutsatser. Att på två år kunna se någon märkbar förändring
på marknaden är svårt eftersom förändringar inom ekologisk produktion, ofta med en
omställningstid på två år, tar längre tid att få genomslag. De förändringar som trots allt
skett kan dock ge oss en fingervisning om åt vilket håll det lutar och om ersättningen
kan ha haft någon som helst påverkan eller kommer att ha någon påverkan. Det finns
naturligtvis även andra faktorer som kan ha bidragit till att den ekologiska produktionen
ökat. Diskussionen kan dock börja med att konstatera att den certifierade ekologiska
produktionen ökade mellan 2006 och 2008.
Den certifierade spannmålsarealen med miljöersättning ökade under perioden 20062008 och för enstaka grödor var ökningen stor. Att spannmålspriserna steg kraftigt
under 2007 bidrog sannolikt till att spannmål odlades på större arealer, en arealökning
som var lika stor för de miljöersättningsberättigande arealerna som de konventionella.
Arealerna med miljöersättning certifierades även i högre utsträckning. Mycket tyder på
att en större andel spannmål inte går via foderfirmor 2008 jämfört med 2006, utan
handlas genom mellangårdsavtal.
Den certifierade odlingen av potatis med miljöersättning ökade återigen under 2008 och
potatis certifieras i större utsträckning än tidigare. Samodlarnas försäljning av potatis
ökade mellan 2006 och 2008.
Det är svårt att dra några slutsatser om trenderna inom den certifierade odlingen av
frukt och grönsaker eftersom odlingen sker på små arealer. Det räcker därför med att
en odlare lägger ned odlingen eller att en tillkommer för att det ska bli många procents
skillnad i arealen. Utifrån den jämförelse som gjorts ökade den totala certifierade
arealen grönsaker 2008 jämfört med 2006. Även försäljningen av ekologiska morötter
har ökat 2006-2008.
Samtliga certifierade djurslag med miljöersättning ökade 2006-2008. Den ekologiska
mjölkinvägningen har under flera år haft en ständigt uppgående trend. Scan ökade den
ekologiska slakten av nöt, lamm- och griskött och invägningen av ekologiska ägg från
Svenska Äggs medlemmar har haft en mycket positiv utveckling från och med 2007.
Även försäljningen av ekologiska livsmedel hos de största dagligvaruhandelskedjorna
ökade mellan 2006 och 2008. Att dagligvaruhandelskedjorna ökat sin försäljning,
skapat sina egna ekologiska varumärken och samtidigt ökat sitt sortiment innebär att det
finns ett större utbud av produkter med ekologisk märkning på marknaden. Hela
sortimentsökningen kan dock inte sägas endast bero på att den ekologiska produktionen
ökat, utan även på en större import.
3.4.1 Ersättningsdriven eller konsumtionsdriven ökning?
Huruvida ökningen av den certifierade produktionen är ersättningsdriven eller
konsumtionsdriven är en intressant fråga i sammanhanget. Ersättningsdriven ökning
innebär att det är miljöersättningen som är avgörande för att fler certifierar produktionen
och konsumtionsdriven ökning innebär att det snarare är konsumentens efterfrågan,
merpriset för de ekologiska produkterna eller andra faktorer som styr ökningen. Om
ökningen är konsumtionsdriven innebär det i praktiken att produktionen skulle öka även
om miljöersättningen inte fanns. Det är svårt att på två år göra en konkret analys om
huruvida utvecklingen för en viss produktionsinriktning är ersättnings- eller
konsumtionsdriven. Analysen i detta avsnitt kommer därför i första hand jämföra en
39
situation med ersättning med en situation utan. En diskussion förs emellertid om den
förändring i produktionen som skett mellan 2006 och 2008 kan tänkas härröra från den
förändrade ersättningen eller från merprisets drivkraft.
Diskussionen om ökningen är ersättnings- eller konsumtionsdriven baseras på de
lönsamhetsberäkningar som gjordes av Jordbruksverket i rapporten Prisutveckling och
lönsamhet inom ekologisk produktion62. Syftet med dessa beräkningar var att jämföra
lönsamheten mellan ekologisk och konventionell produktion för olika
produktionsinriktningar. Avsikten var således inte att utvärdera miljöersättningens
betydelse för lönsamheten, men ersättningens betydelse beaktades i dessa kalkyler. Med
anledning av att syftet i detta avsnitt är att jämföra lönsamheten i en situation med
ersättning och en utan så kan ändå beräkningarna användas för att visa på ersättningens
faktiska påverkan på lönsamheten för några produktionsinriktningar.
De ekonomiska kalkylerna för växtodling och mjölkproduktion baseras på typgårdar
för ekologisk och konventionell produktion. Kalkylerna för grönsaker på friland är
självkostnadskalkyler63 för olika typföretag inom ekologisk och konventionell odling.
Typgårdarna och företagen har konstruerats så att de så långt som möjligt liknar de
faktiska förhållandena som råder. I Jordbruksverkets rapport Prisutveckling och
lönsamhet inom ekologisk produktion64 finns de kompletta beräkningarna med bilagor. I
lönsamhetskalkylerna för växtodling och mjölkproduktion är priserna på konventionella
och ekologiska produkter baserade på de priser som redovisats av handeln.
Produktpriserna för vegetabilier avser perioden till och med 2007 års skörd och för
animalieprodukter (mjölk och kött) till och med mars 2008. I självkostnadskalkylerna
för odling av morötter på friland har intäkterna beräknats som självkostnadspris. Priset
är således inte något marknadspris utan ett kalkylerat självkostnadspris inklusive
försäljningskostnader. De kalkylerade självkostnadspriserna jämförs med 2007 års
försäljningspriser och för morot och andra grönsaksgrödor i kalkylerna är
självkostnadspriset för ekologiska grönsaker i storleksordningen 50-100 procent högre
än för konventionella grönsaker.65
Det är viktigt att för analysen precisera att miljöersättningen har olika drivkraft inom
olika produktionsinriktningar och betydelsen skiljer sig åt mellan olika typer av
produktion. Det finns en odlingsosäkerhet i ekologisk odling då avkastningsnivån är
lägre än i konventionell odling och tenderar att variera mer. Skördevariationerna är
störst för de grödor som relativt lätt angrips av växtsjukdomar och skadedjur samt där
det är svårt och dyrt att bekämpa dessa utan bekämpningsmedel. Exempel på grödor där
skörden nästan helt kan gå förlorad efter ett angrepp är oljeväxter och potatis.
Miljöersättningen kompenserar för denna odlingsosäkerhet. Om skörden slår fel får
odlaren inte det merpris för den uteblivna skörden som denne kanske tidigare kalkylerat
62
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
63
Kalkylerna har upprättats av Jordbruksverket under 2007 i samarbete med SLU, rådgivare samt
ekologiska och konventionella odlare.
64
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
65
Försäljningspriset för morot 2007 skiljer sig inte nämnvärt mycket åt i förhållande till priset 2008,
priserna på både ekologiska och konventionella morötter har ökat i samma takt.
40
med att få. Priserna för ekologiska produkter har de senaste åren varit gynnsamma och
ökat i högre grad än priset på konventionella produkter66. Marknaden för de flesta
ekologiska produkter är dock fortfarande begränsad och obalans på marknaden leder lätt
till stora prisvariationer redan vid små förändringar i utbud och efterfrågan. Om
merpriset sjunker för ekologiska produkter får miljöersättningen därför en större
betydelse. Eftersom merpriset dock varierar på marknaden, till exempel mellan olika
mejerier, så påverkar detta om produktionen blir mer ersättningsdriven eller
konsumtionsdriven. Oavsett om miljöersättningen i dagsläget inte är avgörande för en
ekologisk producent är ersättningen dock ett värdefullt tillskott på intäktssidan.
Den analys som görs huruvida den produktionsökning som skett är ersättnings- eller
konsumtionsdriven baseras på de beräkningar som gjorts i Jordbruksverkets rapport67
och på de gällande priserna i kalkylerna. För vissa typgårdar i rapporten från 2008
beräknas i denna rapport hur stor del av miljöersättningen som utgör gårdens samlade
intäkter, täckningsbidraget och merintjäningen i ekologisk produktion jämfört med
konventionell produktion. Lönsamhetsberäkningarna indikerar att det kan vara på så vis
att den produktionsökning som skett kan vara ett resultat av miljöersättningen eller
merpriset på marknaden eller bådadera.
Växtodling
Lönsamhetskalkylerna68 visar att lönsamheten är betydligt bättre i ekologisk växtodling
jämfört med den konventionella uttryckt i kronor per hektar. Lägre avkastning i den
ekologiska produktionen uppvägs av högre pris och lägre kostnader. Som exempel
används typgården för det ekologiska växtodlingsföretaget i Götalands södra
slättbygder, där miljöersättningen utgör cirka 13 procent av intäkterna, 19 procent av
lönsamheten (täckningsbidraget) och 67 procent av den förbättrade lönsamheten jämfört
med ett konventionellt växtodlingsföretag med samma förutsättningar, se tabell 869.
Miljöersättningen bidrar till att förbättra lönsamheten och skulle ersättningen tas bort
för växtodlingsföretaget blir lönsamhetsskillnaderna mindre.
66
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
67
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
68
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
69
Se tabell 8 samt tabell 21, 22 och 23 i Jordbruksverkets rapport 2008:10
41
Tabell 8 Ett ekologiskt växtodlingsföretag jämfört med ett konventionellt i Götalands södra
slättbygder*
Ekologiskt företag
Konventionellt företag
Intäkter* *
869 800 kr
varav miljöersättningen uppgår till
111 000 kr dvs. 12,8 %
(111 000 kr/869 800 kr)
838 500 kr
Lönsamhet**
(intäkter minus kostnader)
599 100 kr (869 800 kr – 270 700 kr)
varav miljöersättningen utgör
18,5 % (111 000 kr/599 100 kr)
431 500 kr
(838 500 kr – 407 000 kr)
Lönsamhetsförbättring i
det ekologiska företaget
jmf det konventionella
167 600 kr (599 100 kr – 431 500 kr)
varav miljöersättningen utgör 67 % av
lönsamhetsförbättringen
(111 000 kr/167 600 kr)
-
* Det finns ytterligare två jämförande exempel på växtodlingsföretag, ett i Götalands norra slättbygder och ett i Svealands
slättbygder, i Jordbruksverkets rapport 2008:10.
* *Se tabell 21, 22 och 23 i Jordbruksverkets rapport 2008:10. En hel del av kostnaderna inom växtodlingen är desamma för både
den ekologiska och den konventionella odlingen, bl.a. transport, torkning, analys, drivmedel, underhåll av maskiner, arbete och
maskiner, Utsädeskostanden är högre i ekologisk produktion liksom växtnäringsförsörjningen. Se vidare tabell 22 i Jordbruksverket
rapport 2008:10.
Källa: Jordbruksverket, Rapport 2008:10
Den certifierade spannmålsarealen med miljöersättning ökade med 40 procent 2008
jämfört med 2006, se tabell 4. För några grödor har den certifierade odlingen ökat i
större utsträckning, med 80 procent för vårkorn och cirka 35 procent för vårvete. En
möjlig anledning att spannmål certifieras i större utsträckning kan vara att det sedan
1 januari 2008 finns krav på att 90-100 procent av fodret i ekologisk djurhållning ska
vara certifierat ekologisk foder. Under samma period som den certifierade arealen
spannmål ökat mycket så förändrades miljöersättningen (2007) och ett högre
ersättningsbelopp ges till certifierad odling, 1 300 kr per hektar, se avsnitt 1.4.1. Det
gynnsamma prisläget för spannmål under 2008 har medfört att både den konventionella
och den miljöersättningsberättigande arealen ökat i lika stor utsträckning, med cirka
10 procent jämfört med 2007. Det gynnsamma prisläget har dock inte påverkat den
ekologiska odlingen i den utsträckning att dessa arealer har ökat i högre grad. Priserna
på ekologisk spannmål har varit mer än dubbelt så höga som för konventionellt odlad
spannmål under 2006-2008, (se tabell 12). Merpriset har dock stor betydelse för
utvecklingen av den ekologiska spannmålsodlingen och de höga prisnivåerna på
konventionell spannmål under 2008 hade säkert en dämpande effekt på den ekologiska
spannmålsarealen. Denna analys indikerar att den positiva utvecklingen för den
ekologiska spannmålsarealen inte hade varit lika gynnsam utan miljöersättningen då
stor andel av lönsamhetsförbättringen kan knytas till ersättningen.
Mjölkproduktion
Lönsamhetsberäkningarna70 visar att lönsamheten är bättre inom den ekologiska
mjölkproduktionen. Den ekologiska mjölkproduktionen gynnas av högre
70
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
42
avräkningspris, men har lägre avkastning. Kostnaderna per kg kraftfoder i ekologisk
produktion är högre än i konventionell produktion på grund av regeln att fodret ska vara
100 procent ekologiskt producerat. Detta medför att mängderna kraftfoder är betydligt
mindre och grovfoder är dominerande i foderstaten. Avkastningen i ekologisk
produktion är i genomsnitt cirka 1 000 kg mindre per ko. Som exempel används
typgården för det ekologiska företaget i Götalands skogsbygder, där miljöersättningen
utgör cirka 6 procent av intäkterna, 11 procent av lönsamheten (täckningsbidraget) och
48 procent av den förbättrade lönsamheten jämfört med ett konventionellt mjölkföretag
med samma förutsättningar (se tabell 971). Intäkterna för de ekologiska mjölkgårdarna
blir större än för de konventionella även om miljöersättningen räknas bort.
Tabell 9 Ett ekologiskt mjölkföretag jämfört med ett konventionellt i Götalands skogsbygder*, kr
Ekologiskt företag
Konventionellt företag
Intäkter* *
1 848 600 kr
varav miljöersättningen uppgår till
117 600 kr dvs. 6,4 %
(117 600 kr/1 848 600 kr)
1 628 000 kr
Lönsamhet**
(intäkter minus kostnader)
1 093 500 kr (1 848 600 kr – 755 100 kr)
varav miljöersättningen utgör
10,8 % (117 600 kr/1 093 500 kr)
848 400 kr
(1 628 000 kr – 779 600 kr)
Lönsamhetsförbättring i
det ekologiska företaget
jmf det konventionella
245 100 kr (1 093 500 kr – 848 400 kr)
varav miljöersättningen utgör 48 % av
lönsamhetsförbättringen
(117 600 kr/245 100 kr)
-
* Det finns ytterligare ett jämförande exempel på mjölkföretag, i Nedre Norrland, i Jordbruksverkets rapport 2008:10.
* *Se tabell 21, 22 och 23 i Jordbruksverkets rapport 2008:10. Kostnaderna för till exempel veterinär, semin, försäkring, el,
underhåll och arbete är samma för ekologisk resp. konventionell produktion. Foderstaten på de båda företagen har anpassats efter
avkastning. Se vidare i tabell 22 i Jordbruksverkets rapport 2008:10.
Källa: Jordbruksverket, Rapport 2008:10
Den ekologiska mjölkinvägningen ökade med cirka 25 procent 2008 jämfört med 2006.
Även om den ekologiska mjölkinvägningen haft en positiv trend sedan 2000 så har
invägningen inte ökat i denna omfattning något år tidigare, se avsnitt 3.1.4.1.
Exempelvis ökade invägningen med sex procent mellan 2004-2006. Miljöersättningen
sänktes med 100 kr till 1 600 kr per djurenhet i och med den förändrade ersättningen, se
avsnitt 1.4.1. Samtidigt får dock mjölkproducenterna nu ersättning för all åkermark mot
tidigare endast vallarealen. Detta medför att ersättningen för ekologisk djurhållning har
ökat för de flesta mjölkföretag. I den gamla ersättningen räckte inte vallarealen till för
att få full ersättning för djuren, både för kor och ungdjur, men från och med 2007 är det
möjligt att få ersättning för alla djur i och med att de flesta producenterna även har en
viss odling av spannmål och proteingrödor. De enda mjölkföretag som missgynnats av
den förändrade ersättningen är företag som endast odlar vallfoder, vilket är vanligt
förekommande i de nordliga länen. Avräkningspriset för mjölk började öka kraftigt
under 2007, och 2008 var avräkningspriset för ekologisk mjölk cirka en krona högre än
för konventionell mjölk och jämfört med 2006 var detta en ökning i priset med
71
Se tabell 9 och tabell 21, 22 och 23 i Jordbruksverkets rapport 2008:10
43
50 procent, se tabell 12. Det är i sammanhanget viktigt att notera att merpriset legat
stabilt på cirka 50 öre per kg sedan 1999 och då merpriset började röra sig uppåt, så
kom även invägningen att öka. Lönsamhetsberäkningen som gjordes i Jordbruksverkets
rapport 2008:10, liksom analysen ovan, indikerar att miljöersättningen har mindre
betydelse för lönsamheten än merpriset i den ekologiska mjölkproduktionen. Den
ökning som skett mellan 2006 och 2008 är snarare konsumtionsdriven och i hög grad
driven av marknadens merpris.
Odling av grönsaker på friland
Odlingen av ekologiska grönsaker på friland ger samma eller bättre lönsamhet jämfört
med konventionell produktion72. För att få lönsamhet inom ekologisk odling förutsätts
dock högre producentpriser för att täcka de högre odlingskostnaderna och risken för
skördebortfall jämfört konventionell odling. Miljöersättningen har liten betydelse för
lönsamhet och pris i odlingen av grönsaker på friland.
I kalkylerna för morotsodling beräknades självkostnadspriset år 2007
(produktionskostnad inklusive transport och försäljning) för konsumentförpackade
morötter till 5,32 kr/kg för ekologiska morötter och 3,68 kr/kg för konventionella73.
Detta kan jämföras med genomsnittliga försäljningspriser på 8,59 kr/kg för ekologiska
morötter och 5,46 kr/kg för konventionella morötter hos en stor morotsproducent 2008,
se tabell 12. Året innan var merpriset högre, då var försäljningspriset 7,42 kr/kg för
ekologiskt odlade morötter och 3,76 kr/kg för konventionellt odlade.
72
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
73
Se Jordbruksverket, Rapport 2008:10
44
Tabell 10 Ett ekologiskt morotsföretag jämfört med ett konventionellt, kr*
Ekologiskt företag
Konventionellt företag
Morötter (skörd)**
42 ton per hektar
56 ton per hektar
Intäkter beräknat på 2008
års priser
360 780 kr per hektar
(42 ton/hektar x 8,59 kr/kg)
miljöersättningen på
5 000 kr/hektar tillkommer, cirka 1,4 % av
intäkterna
305 760 kr per hektar
(56 ton/hektar x 5,46 kr/kg)
Intäkter beräknat på 2007
års priser
311 640 kr per hektar
(42 ton/hektar x 7,42 kr/kg)
miljöersättningen på 5 000 kr/hektar
tillkommer, cirka 1,6 %
210 560 kr per hektar
(56 ton/hektar x 3,76 kr/kg)
Lönsamhet 2008***
(intäkter minus kostnader)
130 780 kr per hektar (360 780 – 230 000)
99 760 kr per hektar
(305 760 – 206 000)
Lönsamhetsförbättring i
det ekologiska företaget
jmf det konventionella
År 2008: 31 020 kr (130 780 kr – 99 760 kr)
varav miljöersättningen utgör 16 % av
lönsamhetsförbättringen
(5 000 kr/31 020 kr)
-
* Priser från Mariannes Farm AB
** Skördarna i den ekologiska odlingen är betydligt lägre än i den konventionella. Medelskörden uppskattas till 42 ton/hektar säljbar
skörd i ekologisk odling och 56 ton/hektar i konventionell odling.
*** Kostnaderna beräknas som arealbundna och skördebundna kostnader samt samkostnader. Se vidare hur kostnaderna beräknas i
avsnitt 3.2.4 i Jordbruksverkets rapport 2008:10.
Källa: Jordbruksverket, Rapport 2008:10.
Som tabell 10 visar har merpriset för ekologiska morötter och prisvariationen mellan år
således större betydelse för intäkterna och lönsamheten än miljöersättningen.
Miljöersättningen utgör endast 1,4 procent av intäkterna i den ekologiska odlingen
beräknat på 2008 års priser och utgör 16 procent av lönsamhetsförbättringen gentemot
det konventionella företaget. Självkostnadspriset för morot ökar endast med 12 öre/kg
om miljöersättningen räknas bort.
Den certifierade grönsaksarealen på friland har varit tämligen stabil de senaste tio åren.
Produktionsvolymen har dock ökat eftersom en del av odlingen flyttat till södra Sverige
och på grund av att odlingstekniken förbättrats. Både den ersättningsberättigande och
den certifierade arealen grönsaker med miljöersättning har ökat 2008 jämfört med 2006,
med cirka 15 procent vardera, se tabell 4. Miljöersättningen till grönsaksodling ändrades
inte i den nya ersättningen 2007, men däremot minskade ersättningen till den odling
som inte är certifierad. Lönsamhetsberäkningarna för odlingen av grönsaker på friland
indikerar att miljöersättningen har liten eller marginell betydelse för lönsamheten.
Detsamma gäller för frukt och bär. Miljöersättningen har i siffror en ringa betydelse på
självkostnadspriset för morötter, medan däremot produktionskostnaderna är betydligt
högre.74 Lönsamheten i ekologisk grönsaksodling kräver således ett högt merpris och
producentpriserna för ekologiska grönsaker har hittills ofta varit ungefär dubbelt så
74
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
45
höga jämfört med konventionella. Priset på ekologiska morötter var det dubbla jämfört
med priset på konventionella 2006, 2007 och även under 2009, tabell 12.
Animalieproduktion
I Jordbruksverkets rapport 2008:10 gjordes det inte några lönsamhetskalkyler för
ekologisk produktion av slaktsvin, värphöns, nötkreatur och lamm jämfört med
konventionell produktion. Det är ändå intressant att resonera kring huruvida den
produktionsförändring som ägt rum är ett resultat av miljöersättningen eller merpriset
eller bådadera.
Slaktsvin och värphöns kom att ingå i miljöersättningen år 2007 och därefter har det
skett en dramatisk ökning av den certifierade produktionen. Antalet certifierade
värphöns har ökat med cirka 50 procent och även antalet certifierade slaktsvin har ökat
mycket75. Alla miljöersättningsberättigande slaktsvin och värphöns är dock certifierade.
För de ekologiska slaktsvin- och värphönsproducenterna var ersättningen en ny
inkomstkälla för sin produktion som inte funnits tidigare. Även för dessa djurslag är det
en ekonomisk vinning att all areal i den nya ersättningen är ersättningsgrundande då
dessa gårdar har mindre vall än gårdar med idisslare av naturliga skäl. Vad gäller
värphöns har dock många företag dåligt med mark och köper in sitt foder och får därför
inte full ersättning för antalet djur. Avräkningspriset för ekologiska slaktsvin och för
ägg är betydligt högre än för konventionellt producerade och 2008 var priset nästan
dubbelt så högt för ekologiska slaktsvin och ägg, se tabell 12. Merpriset i förhållande
till det konventionella priset har även ökat i storlek jämfört med 2006 och uppgick 2008
till 72 procent för ägg och 93 procent för slaktsvin. Att ställa om till ekologisk
produktion för slaktsvin och värphöns är mycket kostsamt på grund av att det ofta
kräver stora investeringar i form av byggnader med möjlighet till utomhusvistelse med
mera.76 Eftersom det är kostsamt att ställa om produktionen borde merpriset ha en
avgörande betydelse för den långsiktiga lönsamheten inom dessa båda
produktionsinriktningar. I den enkätundersökning som Jordbruksverket gjorde i rapport
2008:10 77 framkom att det var ekonomiska orsaker, främst merpris, som var det största
skälet till att lägga om produktionen för just slaktsvin. Resonemanget ovan talar för att
produktionsökningen mellan 2006 och 2008 kan vara en kombination av en ersättningsoch konsumtionsdriven ökning. Genom en enkel beräkning kan man för slaktsvin visa
att merpriset väger tyngre än miljöersättningen:
Det går tio slaktsvin på en djurenhet (se avsnitt 2.2) och de väger cirka 75 kg i slaktad
vikt. Enligt tabell 12 uppgår avräkningspriset för ekologiska slaktsvin till 20,77 kr/kg.
Slaktvärdet för dessa grisar blir 15 578 kr (750 kg x 20,77 kr/kg). Miljöersättningen
uppgår till 1 600 kr och är således cirka tio procent i förhållande till slaktintäkten
(1 600 kr/15 578 kr). Beräknas merinkomsten per djurenhet i ekologisk grisproduktion
blir det sammanlagt 9 678 kr (1 600 kr i miljöersättning samt 8 078 kr i merbetalning
75
I Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd år 2007 redovisas antalet slaktsvin för perioden januari
till juli och avser inte helår, se tabell 6, därför är antalet certifierade slaktsvin svårt att bedöma detta år.
76
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
77
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
46
(750 kg x 20,77 kr/kg – 10 kr/kg78)). Miljöersättningen utgör 16,5 procent av
merinkomsten (1 600 kr/9 678 kr), vilket indikerar att merpriset har störst betydelse för
omläggningen till ekologisk grisproduktion. Miljöersättningen har dock stor betydelse
för lönsamheten. Enligt en bidragskalkyl som länsstyrelsen i Västra Götaland79 tagit
fram är täckningsbidraget för ekologiska slaktsvin cirka 194 kr och får lantbrukaren
160 kr per slaktsvin i miljöersättning är det betydelsefullt för lönsamheten. Merpriset är
dock viktigast för utvecklingen då dessa produktionsgrenar har markant högre kostnader
än motsvarande konventionella. Det är tydligast vad gäller foderkostnaderna.
Produktionen av nötkreatur och lamm (tackor) med miljöersättning har ökat i måttlig
takt till och med 2007. I och med att ersättningsbeloppet ändrades så ökade den
certifierade andelen mellan 2007 och 2008, men certifieringsgraden är dock inte lika
hög som för andra djurslag. Att ställa om till ekologisk produktion för dessa två
produktionsgrenar kräver inte heller investeringar i den grad som för grisar och höns.80
Merpriset för ungnöt och lamm är inte lika högt som för till exempel slaktsvin och ägg,
och det har inte heller ökat i nämnvärd utsträckningen mellan 2006-2008, se tabell 12.
Resonemanget ovan indikerar att den lilla produktionsökning som skett för ovan
nämnda djurslag i första hand är ersättningsdriven. Genom en enkel beräkning kan man
för nötköttsproduktionen visa att ersättningen väger tyngre än merpriset:
Svag lönsamhet i såväl ekologisk som konventionell nötköttsproduktion innebär att
miljöersättningen och övriga ersättningar är viktiga för lönsamheten. Enligt en
bidragskalkyl som länsstyrelsen i Västra Götaland81 tagit fram är exempelvis
täckningsbidraget för en ekologisk köttrastjur 1 216 kr för djur som föds upp elva
månader exklusive handjursbidrag och miljöersättningar. Miljöersättningen kan
beräknas till 1 364 kr per djur. Om uppfödningstiden istället är 14 månader minskar
lönsamheten då täckningsbidraget beräknas uppgå till 875 kr. Kalkylerna visar tydligt
att ersättningen är avgörande för lönsamheten i denna produktionsinriktning. Vidare var
merpriset för ekologiskt nötkött endast 17,5 procent av det konventionella år 2008, se
tabell 12, vilket är lågt jämfört med andra produktionsinriktningar. Lågt merpris visar
på en dålig efterfrågan på marknaden eller bristande marknadsföring av det ekologiska
köttet vilket är negativt för utvecklingen inom den ekologiska nötköttsproduktionen.
Den produktionsökning som ägt rum mellan 2006 och 2008 är därmed nära kopplad till
kravet om certifiering och ersättningsnivån i ekologisk produktion.
Potatisodling
Produktionen av potatis är intressant att nämna i detta sammanhang då ett syfte med den
nya ersättningen som infördes 2007 var att öka den certifierade odlingen av potatis. Det
78
Enligt tabell 12 är merpriset för slaktsvin år 2008 tio kr högre än för konventionellt slaktade.
79
Länsstyrelsen i Västra Götaland, Bidragskalkyler anpassade för förutsättningar i Västra Götalands län
och Värmlands län.
80
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
81
Länsstyrelsen i Västra Götalandslän, Bidragskalkyler anpassade för förutsättningar i Västra Götalands
län och Värmlands län. Kalkyler avser ekologisk köttrastjur då medelpriset avser perioden juni 2008
respektive november 2008.
47
har för den här rapporten gjorts en översiktlig lönsamhetskalkyl för ekologisk
potatisodling jämfört med konventionell.
Prisnivån för ekologisk potatis var ungefär densamma under 2008 som för 2007 och i
exemplet nedan är det de genomsnittliga priserna baserade på 2007 års odlarpriser som
används. Genomsnittspriset för ekologiskt odlad potatis uppgick då till 3,50 kr/kg och
för konventionell potatis till 1,80 kr/kg. Sedan 2007 har priset för konventionellt odlad
potatis ökat, medan priset för ekologisk potatis ligger på samma nivå, jämför priser i
tabell 11 och 12.
Tabell 11 Lönsamhetskalkyl* för ekologisk potatisodling jämfört med konventionell, kr
Ekologisk potatis
Konventionell potatis
20 ton per hektar
45 ton per hektar
Säljbar potatis klass 1
52 500 kr
(15 000 kg x 3,50 kr/kg)
72 000 kr
(40 000 kg x 1,80 kr/kg)
5 000 kg avrens dvs. kasserad
foderpotatis á 0,10/kg
500 kr
(5 000 kg x 0,10 kr/kg)
500 kr
(5 000 kg x 0,10 kr/kg)
Miljöersättning
5 000 kr per hektar
-
Summa intäkter
58 000 kr
varav miljöersättningen utgör
8,6 % av den totala intäkten
(5 000 kr/58 000 kr)
72 500 kr
Utsäde
17 875 kr
(2 500 kg/hektar x 7,15 kr/kg)
12 500 kr
(2 500 kg/hektar x 5 kr/kg)
Gödselmedel
4 000 kr (organiskt)
14 000 kr (NPK)
Bekämpningsmedel (ogräs och
svamp)
-
3 200 kr
Analys och odlaravgifter
1 000 kr
500 kr
Drivmedel traktor
1 400 kr
1 300 kr
Summa särkostnader
24 275 kr
31 500 kr
Täckningsbidrag I
33 725 kr
41 000 kr
(72 500 kr – 31 500 kr)
(58 000 kr – 24 275 kr)
varav miljöersättningen utgör
14,8 % av den totala lönsamheten
(5 000 kr/33 725 kr)
Matpotatis (skörd)**
Intäkter, kr
Särkostnader
* Lönsamhetskalkylen gör inte anspråk på att vara heltäckande utan syftet är att ge en överskådlig bild av hur lönsamheten ser ut i
ekologisk potatisodling jämfört med konventionellt år 2007. Till exempel är inte kostnaderna för bevattning medräknade och
priserna är genomsnittspriser.
** Skördarna i den ekologiska odlingen är betydligt lägre än i den konventionella. Medelskörden uppskattas till 20 ton/hektar i
ekologisk odling och 45 ton/hektar i konventionell odling.
Källa: Jordbruksverkets beräkning
Miljöersättningen för ekologisk potatis utgör 8,6 procent av den totala intäkten av
matpotatisförsäljningen och cirka 15 procent av den totala lönsamheten, se tabell 11.
Det får anses vara en relativt betydelsefull intäktsdel i den ekologiska odlingen.
48
Miljöersättningen kan ses som en bidragsdel till den för odlingen höga
utsädeskostnaden. Kostnaderna är ofta mindre i ekologisk potatisodling eftersom det
inte finns några utgifter för växtskyddsmedel, däremot är intäkterna mindre på grund av
lägre avkastning.
Odlingen av ekologisk matpotatis har minskat sedan 2002 och det var först 2007 som
arealerna började öka igen. Mellan 2007 och 2008 ökade den certifierade arealen
matpotatis med miljöersättning med cirka 25 procent och andelen certifierad potatis
uppgick 2008 till cirka 90 procent av total ersättningsberättigad areal, se avsnitt 3.1.2.
2007 höjdes dessutom miljöersättningen till 5 000 kr per hektar och år för certifierad
potatisodling jämfört med 2 200 kr tidigare år som ett led i att öka den certifierade
odlingen. Priset för ekologisk potatis har minskat i förhållande till konventionellt odlad
potatis, år 2006 var merpriset 1,36 kr/kg och 2008 hade detta minskat till 40 öre/kg, se
tabell 12. Att merpriset minskat beror på att priset på konventionellt odlad potatis ökat
medan priset på ekologisk potatis legat stilla. Att merpriset har legat på en låg nivå är ett
resultat av att importerad potatis hållit ned priserna på den svenska potatisen.
Avgörande för om den ekologiska potatisodlingen ska öka ytterligare är att odlarpriset
höjs med 1-1,50 kr per kg. Potatis är en odlingsosäker gröda där brunröta och
bladmögelsangrepp kan förstöra hela skörden. För att fler jordbrukare ska lägga om
produktionen eller öka odlingen krävs ett högt merpris för att kompensera denna
odlingsosäkerhet. Dessutom behövs odlingssäkra sorter med hög avkastning och fin
kvalitet för att ytterligare öka intresset. Resonemanget ovan talar för att den ekologiska
potatisodlingen är både ersättnings- och konsumtionsdriven. Miljöersättningen har stor
påverkan på odlarens intäkter samtidigt som ett högt merpris stimulerar en ökad
omläggning och produktion.
Sammanfattning
Utifrån den diskussion som förs ovan kan den produktionsutveckling som äger rum
inom den ekologiska certifierade produktionen vara ett resultat av miljöersättningen
eller merpriset eller bådadera. Oavsett om miljöersättningen i dagsläget inte är
avgörande för en ekologisk producent är ersättningen dock ett värdefullt tillskott på
intäktssidan. För vissa produktionsinriktningar har miljöersättningen större betydelse, i
andra fall är merpriset avgörande. Till exempel indikerar lönsamhetsberäkningar för
mjölk och grönsaker att merpriset har större betydelse för lönsamheten än ersättningen.
I andra produktionsinriktningar finns det ett tydligare samband mellan
produktionsutveckling och miljöersättning. Inom ekologisk växtodling kan en stor andel
av lönsamhetsförbättringen jämfört med konventionell odling knytas till ersättningen.
Svag lönsamhet inom ekologisk nötköttsproduktion innebär att miljöersättningen är ett
viktigt tillskott på intäktssidan då merpriset är lågt.
Det finns också de produktionsinriktningar där produktionsökningen kan kopplas både
till ersättningen och merpriset som till exempel för slaktsvin och värphöns.
Miljöersättningen är också en betydelsefull intäkt inom ekologisk potatisodling, men ett
högt merpris behövs dock för att kompensera den odlingsosäkerhet som finns.
Det är dock viktigt att poängtera att producenternas osäkerhet och förväntningar har en
stor betydelse för produktionsutvecklingen. Olika producenter har olika förväntningar
om både hur stabila merpriserna på marknaden är och hur stabil miljöersättningen är.
Om det finns en osäkerhet kring merprisets och miljöersättningens utveckling i
49
framtiden så kan det vara en orsak till att inte ställa om produktionen. När man som
producent gör stora investeringar är avskrivningstiden vanligtvis längre än
åtagandeperioderna och då krävs en tilltro till miljöersättningarna och merprisets
varaktighet.
3.4.1.1 Merprisets betydelse
Den konsumtionsdrivna ökningen drivs främst av marknadens högre pris för ekologiska
produkter. Under 2008 genomförde Jordbruksverket en intervjuundersökning82 med
syfte att kartlägga problem och hinder för omläggning till ekologisk produktion. I
samband med denna undersökning framkom även de starkaste skälen till varför
ekologiska jordbrukare lagt om och vad som skulle kunna få konventionella producenter
att lägga om. Ett av de främsta skälen som angavs i undersökningen till att fler lägger
om till ekologisk produktion var just lönsamheten och merpriset.83
Merpris är det pris ekologiska producenter får för sina produkter i jämförelse med
konventionella producenter. Merpriset ska kompensera för de ekologiska
producenternas lägre avkastningar, högre foder- och uppfödningskostnader, längre
karenstider efter behandlingar samt för att det behövs större stallytor, arealer med mera.
Merpriset speglas också av hur efterfrågan ser ut på marknaden. Tabell 12 visar hur
merpriset för ekologiska produkter förändrats 2008 jämfört med 2006 för ett urval
jordbruksprodukter. Det är producentpriser som visas i tabellen, det vill säga det pris
som producenten får för sin produkt.
Överlag har priset på den ekologiska produkten stigit i högre grad än priset på den
konventionella 2008 jämfört med 2006. Detta är avräkningspriset på mjölk ett bra
exempel på. 2006 var skillnaden 50 öre per kilo mellan ekologisk mjölk och
konventionell mjölk, 2008 var skillnaden 95 öre per kilo. Även merpriset på ekologiska
ägg och kött var högre 2008 än under 2006. Merpriset för ekologiskt odlade morötter
har däremot minskat lite under den jämförda perioden på grund av ökad tillgång på
marknaden. Under 2009 har dock priset på ekologiskt odlade morötter stigit och är
återigen det dubbla jämfört med det konventionella priset. Merpriset på höstvete och
foderkorn har också minskat lite den jämförda perioden. Trots detta var priset för
foderkorn cirka en krona högre per kilo jämfört med det konventionella, se tabell 12.
82
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
83
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
50
Tabell 12 Ekologiska och konventionella producentpriser (avräkningspriser) för några
jordbruksprodukter, 2008 jämfört med 2006
Ekologiskt pris
2006
Mjölk1 (öre/kg)
Konventionellt pris
2008
2006
Merpris
2008
2006
2008
(% av konv. pris)
322
463
271
368
51
95 (26 %)
Ägg (kr/kg)
16,73
21,75
9,42
12,65
7,31
9,1 (72 %)
Ungnöt3 (kr/kg)
2
26,53
30,08
22,75
25,6
3,78
4,48 (17,5 %)
4
18,84
20,77
11,17
10,77
7,67
10 (93 %)
5
Höstvete (kr/kg)
1,74
2,37
1,02
1,8
0,72
0,57 (31,7 %)
Foderkorn5
(kr/kg)
1,98
2,24
0,9
1,27
1,08
0,97 (76 %)
Grynhavre5
(kr/kg)
2,03
2,66
1,08
1,37
0,95
1,29 (94 %)
Oljeväxter5
(kr/kg)
3,63
6,26
2,1
3,64
1,53
2,62 (72 %)
3,45
3,40
2,09
2,98
1,36
0,42 (14 %)
7,42
8,59
3,76
5,46
3,66
3,13 (57 %)
Slaktsvin
Potatis (kr/kg) 6
Morot (kr/kg)
7
1. Pris för mjölk vid 4,2 % fett och 3,4 % protein. Priserna för 2008 avser till och med april månad. För 2006 är ekotillägget ett
årligt cirka pris baserat på Jordbruksverkets beräkning av genomsnittligt ekotillägg de jämförda åren för Arla Foods, Milko och
Skånemejerier. Ekotillägget varierar mellan olika mejeri samt från år till år. Ekotillägget för 2008 avser april månad. Källa:
Jordbruksverkets statistik, Rapport 2008:10 och Svensk Mjölk.
2. Källa: Jordbruksverkets statistik
3. Avser Scans grundnotering (inkl. Scan-tillägg på 50 öre) för ungnöt, formklass 0+. Det ekologiska priset består av grundnotering
och KRAV-tillägg (Scans högsta genomsnittliga KRAV-tillägg). Siffrorna för 2008 avser vecka 1-20. Källa: Scan
4. Avser Scans grundnotering för slaktsvin, köttprocent 57 procent, bäst betalda vikt. Kravtilläggen avser högsta KRAV-tillägg.
Priserna avser vecka 1-20. Källa: Scan, Ekologiska Lantbrukarna
5. Avser priser på ekologisk och konventionell spannmål, oljeväxter (raps och rybs) och foderärter hos Lantmännen. Prisuppgifterna
för ekologisk spannmål avser odlarpriser på KRAV-spannmål, vecka 42, inklusive lagertillägg (0,50 kr/kg) samt avtalstillägg .
Källa: Lantmännen. Prisuppgifterna för konventionell spannmål avser poolpris vecka 33. Källa: Jordbruksaktuellt, www.ja.se.
6. Priset på konventionell potatis avser potatis från södra och mellersta Sverige. Pris avser månaderna oktober till april. Priset på
ekologisk potatis avser vecka 38-40. Källa: Jordbruksverkets statistik
7. Priserna är hämtade från Mariannes farm AB. Priset avser färdigpackade morötter i 1 kg plastpåse, dvs. det pris packeriet får för
konsumentförpackade morötter inkl. lagring, packning, försäljning och troligen även transport.
3.4.1.2 Miljö- och klimatdebattens betydelse
De senaste åren har miljö- och klimatdebatten ökat i samhället. Frågan om
livsmedelssektorns miljö- och klimateffekter har fått ökat fokus och blivit alltmer
debatterade. Den debatt som pågått har spänt över många aspekter av
livsmedelsproduktion och livsmedelskonsumtion och har vid sidan om direkta klimatoch miljöeffekter också berört frågan om global livsmedelsförsörjning, GMO,
bioenergiproduktion, närproducerade livsmedel, ekologiskt producerade livsmedel med
mera. Debatten handlar i stora delar om olika produktionsmetoders påverkan även på
djurskydd, djurvälfärd och livsmedlens kvalitativa egenskaper vad gäller smak och
näringsinnehåll. Matens påverkan på klimatet har diskuterats i alla forum, i såväl
populärlitteratur som faktarapporter. Den ekologiska produktionen har blivit ett
51
naturligt inslag i denna debatt och intresset för ekologiska livsmedel ökar stadigt och
detta märks tydligt då till exempel både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet under
våren/sommaren 2009 har publicerat flera artiklar om just ekologisk produktion utifrån
flertalet aspekter. Debatten har varit både kritisk och positivt inställd till den ekologiska
produktionen.84
Det är svårt att analysera klimatdebattens påverkan på produktionen av ekologiska
livsmedel. En ökad efterfrågan och ett större sortiment i butikerna tyder dock på att det
finns ett större intresse bland konsumenterna att köpa ekologiska livsmedel trots ett
högre pris. Konsumenterna fortsätter att handla ekologiskt trots kärva finansiella tider
och den kritik mot produktionsformen som presenterats. Enligt den
intervjuundersökning85 som Jordbruksverket genomförde under 2008 framkom att det
var främst av miljöhänsyn som ekologiska producenter lade om produktionen för tio år
sedan. Sedan något år upplever vi ett nytt fokus på klimat- och miljöfrågor. Även
dagens miljö- och klimatdebatt påverkar troligen producenternas intresse för den
ekologiska produktionsmetoden.
3.5 En jämförelse av ersättningen till ekologisk
produktion i Sverige och Danmark
Den ekologiska odlingen ökar i Europa och allt mer mark ställs om till ekologisk
produktion. Danmark och Sverige tillhör världens största konsumenter av ekologiska
livsmedel, båda länderna har också en växande inhemsk efterfrågan 86. I Danmark
uppgick den certifierade ekologiska arealen till omkring 170 000 hektar 2008 vilket
motsvarar sju procent av landets totala åkerareal och i Sverige uppgick denna till cirka
219 600 hektar motsvarande cirka 8,5 procent av den totala åkermarken i landet.87
Liksom i Sverige är mjölk den största ekologiska produkten också på den danska
marknaden. I Danmark utgör den ekologiska invägningen av mjölk cirka tio procent av
den totala produktionen i landet, i Sverige är denna andel sju procent.
Sveriges produktion av ekologiska produkter är i dagsläget för liten för att kunna möta
den växande efterfrågan på marknaden. Därför importeras ekologiska produkter från
andra länder och särskilt ökar importen från Danmark. Eftersom vi importerar allt mer
ekologiska produkter från Danmark (se avsnitt 3.3) kan det i sammanhanget vara
intressant att ur ett konkurrensperspektiv jämföra vår miljöersättning med den ersättning
som de danska ekologiska producenterna får.
84
Rapporten gör inget anspråk på att analysera eller vidare diskutera varken den negativa eller den
positiva kritiken mot produktionsformen som framförts.
85
Jordbruksverket, Rapport 2008:10
86
KRAVs marknadsrapport 09
87
Jordbruksverket, Ministeriet för Fodevarer, Landbrug og Fiskeri, KRAV, SMAK, Aranea Certifiering
AB
52
3.5.1 Danmarks ersättning till ekologisk produktion
I Danmark finns det två ersättningsformer till ekologisk produktion,
”Omlægningstilskud och Miljøbetinget tilskud” 88. Båda ersättningarna är en del av det
danska Landdistriktsprogrammet.
3.5.1.1 Omlægningstilskud
Omlægningstilskud eller omläggningsstöd är ett stöd som ges till konventionella
jordbrukare som lägger om till certifierad ekologisk produktion. Syftet med ersättningen
är att stödja en omläggning till ekologiskt jordbruk som tillgodoser konsumenternas
efterfrågan av ekologiska produkter. Dessutom syftar ersättningen till att förbättra
miljön och främja djurvälfärd. Ersättningen ges till följande arealer:
•
livsmedels- och foderproduktion
•
frukt- och bärproduktion
•
icke-livsmedelsproduktion, såsom julgransplanteringar, planteringar av
pyntegrönt och energiskog på åkermark
•
långliggande betesvallar, minst fem år
Åtagandeperioden är begränsad till fem år. Ersättningen betalas ut till arealer som är
under omläggning vid åtagandeperiodens början. Arealerna som berättigar till ersättning
måste bestå av en sammanhängande areal på minst 0,30 hektar.89 Omläggningsstödet
ges endast för en areal en gång även om arealen byter ägare. Följande villkor ska vara
uppfyllda hela åtagandeperioden för att berättiga till ersättning:
•
arealen ska vara certifierad av Plantedirektoratet
•
den ersättningsberättigande arealen ska odlas ekologiskt under hela
åtagandeperioden
•
en betalningsbegäran ska årligen skickas in till FødevareErhverv (Ministeriet for
fødevarer, Landbrug og Fiskeri)
•
den ersättningsberättigande arealen får inte omfatta skog eller våtmarker
Ersättningsbeloppet uppgår till 1 050 Dkr per hektar och år de två första åren då arealen
är under omläggning. Därefter minskar beloppet till 100 Dkr per hektar och år de
följande tre åren i åtagandeperioden.
88
Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri
89
Om arealen är mindre än 0,30 hektar kan ersättningen ändå betalas ut om marken är en del av större
mark, som är över 0,30 hektar.
53
3.5.1.2 Miljøbetinget tilskud
Miljöbetinget tilskud eller miljöersättning kan alla jordbrukare söka, både
konventionella och ekologiska, som genom att odla arealer utan användning av
växtskyddsmedel och med begränsad användning av mineralgödsel främjar miljön på
den danska landsbygden. Syftet med ersättningen är att stödja de jordbrukare som väljer
en miljövänlig produktionsinriktning. Ersättningen ges till följande arealer:
•
livsmedels- och foderproduktion
•
frukt- och bärproduktion
•
icke-livsmedelsproduktion såsom julgransplanteringar, planteringar av
pyntegrönt och energiskog på åkermark
•
långliggande betesvallar, minst fem år
•
naturbetesmarker
Åtagandeperioden är begränsad till fem år. Miljöersättningen betalas ut för arealer som
består av en sammanhängande areal på minst 0,30 hektar.90 Följande villkor ska vara
uppfyllda hela åtagandeperioden för att berättiga till ersättning:
•
arealen ska odlas utan användning av växtskyddsmedel (endast de
växtskyddsmedel som är tillåtna inom den ekologiska produktionen får
användas)
•
140 kg kväve per hektar åkermark får högst användas årligen eller högst
75 procent av rekommenderad kvävenorm för grödan
•
mark- och gödselplaner måste upprättas med tillhörande kartskiss och
gödselräkenskaper för hela åtagandeperioden
•
Den ersättningsberättigande arealen ska odlas ekologiskt under hela
åtagandeperioden
•
en betalningsbegäran ska årlig skickas in till FødevareErhverv (Ministeriet for
fødevarer, Landbrug og Fiskeri)
•
den ersättningsberättigande arealen får inte omfatta av skog eller våtmarker
•
inget annat stöd får sökas för minskning av kväveanvändningen91
Ersättningsbeloppet är ett fast belopp och uppgår till 750 Dkr per hektar och år.
90
Om arealen är mindre än 0,30 hektar kan ersättningen ändå betalas ut om marken är en del av större
mark, som är över 0,30 hektar.
91
I Danmark finns det kvoter för hur mycket kväve som får tilldelas varje gröda och den mängden kallas
kvot. Det finns andra stöd att söka om man frivilligt minskar kväveanvändningen, men detta gäller bara
om man inte söker miljøbetinget tilskud.
54
3.5.2 Hur skiljer sig ersättningen till ekologisk produktion mellan
Sverige och Danmark?
Omläggningsstödet och miljöersättningen i Danmark kan sökas samtidigt under
omläggningsåren. I Sverige finns miljöersättningen Ekologiska produktionsformer, se
avsnitt 1.4.
3.5.2.1 Vilka skillnader finns mellan ersättningarna?
För att visa på skillnaderna ut ersättningssynpunkt mellan Sverige och Danmark
redogörs i följande avsnitt de största skillnaderna mellan ersättningarna.
a) I Danmark finns det ingen ersättning till ekologisk djurhållning, men om
produktionen även innefattar djurhållning ska den även vara ekologisk. I Sverige har
man sedan miljöersättningen infördes år 1995 kunnat få ersättning för ekologisk
djurhållning. Tidigare omfattade ersättningen ungnöt, kor, getter, tackor och suggor,
men sedan 2007 inkluderas även slaktsvin, slaktkycklingar och värphöns. Om
djurhållningen är certifierad uppgår ersättningen till 1 600 kr per djurenhet92 och år, se
avsnitt 1.4. Alla de grödor som kan ge ersättning för ekologisk växtodling kan ligga till
grund för djurersättning. Man kan också få djurersättning för areal i ett åtagande inom
miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar. Det krävs då två hektar betesmark
per djurenhet.
b) I Danmark ges ersättning för ekologisk vallodling. Möjligheten till vallersättningen
togs bort i den svenska miljöersättningen år 2007, se avsnitt 1.4.1. Trots att man inte
längre får ersättning för vallodling, så kan den ligga till grund för djurersättningen.
c) Ekologisk odling av grönsaker är inte ersättningsberättigad i Danmark. I Sverige
uppgår ersättningen till 5 000 kr per hektar och år för certifierad grönsaksodling.
d) I Danmark berättigar ekologisk icke-livsmedelsproduktion till ersättning, det vill
säga för grödor som inte används till livsmedel eller foder, till exempel ekologiska
julgransplanteringar, planteringar av pyntegrönt och energiskog. Det ges inte utrymme
för detta i den svenska ersättningen.
e) I Sverige är ersättningsbeloppen högre om den ekologiska produktionen inom
miljöersättningen är certifierad. Om produktionen inte är certifierad är
ersättningsbeloppet reducerat till 50 procent från och med år 2009, se avsnitt 1.4.1. I
Danmark måste produktionen vara certifierad för att få ersättning för ekologisk
produktion.93
f) I Sverige varierar ersättningsbeloppen beroende på vad arealen används till.
Ersättningen är till exempel högre för odling av oljeväxter, potatis och grönsaker än för
spannmål och ersättningen höjs ytterligare för frukt- och bärodling, se avsnitt 1.4.1. I
92
Ersättningen till ekologisk djurhållning baseras på det antal djur som finns i företaget, se avsnitt 1.4.
93
Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri
55
Danmark är däremot ersättningsbeloppet lika stort oberoende på vad som odlas på
arealen.94
g) I Danmark är den ekologiska produktionen statligt kontrollerad medan
produktionen i Sverige kontrolleras av privata kontrollorgan. I Danmark ska de
producenter som får ersättning för ekologisk produktion en gång om året skicka in en
betalningsbegäran till FødevareErhverv (Ministeriet for fødevarer, Landbrug og
Fiskeri). Det är FødevareErhverv som utför den administrativa kontrollen av åtagandeoch stödvillkoren. Plantdirektoratet tar hand om den fysiska kontrollen av
jordbruksproduktionen, minst en gång per år. Om villkoren i ersättningen inte uppfylls
kan det resultera i att denna upphör och krav på att den redan utbetalade ersättningen
ska betalas tillbaka med ränta. I Danmark regleras den ekologiska produktionen av EUs
förordning om ekologisk produktion och av den danska Lov om økologi som
kompletterar EUs förordning. Den certifierade produktionen i Danmark certifieras i
enlighet med EUs regelverk. Danmarks økologilov gör dock att Danmark i vissa
hänseenden har striktare regler än EU-förordningen.95
I Sverige däremot är det oberoende kontrollorgan som kontrollerar och genomför
certifieringen genom att besöka jordbrukaren i form av ett kontrollbesök. I Sverige finns
en möjlighet att antingen certifiera produktionen enligt EUs regelverk eller enligt
KRAVs regler, se avsnitt 1.3.2.5. Vidare ger EUs regelverk möjlighet till nationella
anpassningar vilket gör att det finns skillnader mellan Danmark och Sverige, se avsnitt
1.4.
Det finns ingen licensavgift för att certifiera produktionen i enlighet med EUs regelverk.
Däremot tar KRAV ut en licensavgift för rätten att använda KRAVs märke och
regelverk. KRAVs licenspris framgår av tabell 13. För att produktionen i Sverige ska bli
certifierad måste den kontrolleras av ett oberoende kontrollorgan. Det finns tre
kontrollorgan för ekologisk produktion, nämligen SMAK, Aranea Certifiering och HS
Certifiering. Dessutom finns Valiguard, som kontrollerar förädlade livsmedel och
importerade produkter. Producenten i Sverige betalar en avgift till kontrollorganen för
att de ska certifiera produktionen och det är obligatoriskt med ett kontrollbesök en gång
om året96. Tabellen nedan visar SMAK97 och Araneas 98 grundavgifter för certifiering
2009.
94
Det finns dock regler för vad som får odlas på arealen för att berättiga till ersättning, se avsnitt 3.5.1.1
och 3.5.1.2.
95
Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri
96
Om det krävs en extra kontroll på grund av att till exempel jordbrukaren inte uppfyller alla villkor vid
det första tillfället eller om kontrollen tar längre tid på grund av olika anledningar tillkommer extra
avgifter förutom grundpriset.
97
SMAK, priserna avser 2009.
98
Aranea Certifiering AB.
56
Tabell 13 KRAVs licenspris 2009, SMAK och Araneas certifieringskostnader 2009, kr
KRAV
SMAK
Aranea**
Licenspris och certifieringskostnad
Grundpris, kr
Licenspris < 27 hektar
15 kr* per hektar och år
Licenspris > 27 hektar
400 kr per produktion och år
Litet företag och enkel produktion
< 20 ha växtodling och
> än 20 djurenheter
3 700 kr
Större företag
< 20 ha växtodling eller
> än 20 djurenheter
4 400 kr
Växtodling < 20 ha åker
Växtodling
Djurhållning och växtodling
4 000 kr
Växtodling > 20 ha åker
Växtodling
Djurhållning och växtodling
5 000 kr
7 000 kr
* Ett rörligt pris. För karensmark och djurhållning förekommer ingen rörlig debitering.
** Vid det första kontrolltillfället tar Aranea ut en högre avgift. För växtodling är denna 4 000 kr och för växtodling och
djurhållning 6 000 kr.
Källa: KRAV, SMAK och Aranea
En svensk ekologisk producent kan dock söka stöd för kvalitetscertifiering hos
Jordbruksverket och på så sätt få reducering av kontrollorganens certifieringskostnad.
Kravet är att man ingår i ett kvalitetssäkringssystem vars kontroller utförs av ett
oberoende certifieringsorgan. Exempel på certifieringsorgan är SMAK, Aranea och HS
Certifiering AB. Godkända kvalitetssäkringssystem är till exempel EU och KRAVcertifiering.99 Stödet ges till odling av grödor som är godkända för direktstöden före
2005, mjölk- eller nötköttsproduktion samt för hållande av får och getter. Odlingar med
enbart grönsaker, frukt, bär eller matpotatis är inte berättigade till stöd. Eftersom
reglerna för ekologisk odling kräver växtföljd bör dock flertalet potatis- och
grönsaksodlare ha någon annan godkänd gröda. Alla lantbrukare som berättigar till stöd
får lika stor ersättning oavsett produktionsinriktning, företagsstorlek osv. Det finns en
total summa som fördelas på dem som är berättigade till stöd. Hur stor ersättningen blir
beror på hur många som söker stödet och hur mycket pengar det finns att betala ut
respektive år. 2008 fick cirka 6 560 lantbrukare 4 400 kr vardera. 100
99
Ersättningen inkluderar även anslutning till icke ekologiska kvalitetssäkringssystem som IP Sigill och
ISP 9000.
100
Jordbruksverket. Hur stor stödet för kvalitetscertifiering blir för 2009 finns det ingen uppgift om i
dagsläget, först i vår 2010 sker beräkningen och fördelningen av stödbeloppet.
57
3.5.3 Var är det mest gynnsamt att vara ekologisk producent ur
ersättningssynpunkt?
Att endast utifrån en jämförelse av ersättningen till ekologisk produktion i Danmark och
Sverige dra en slutsats om var det är mest förmånligt att vara ekologisk producent är
svårt. Det kräver en djupare analys som till exempel inkluderar markförhållanden,
skattesystemet i helhet, annan lagstiftning, producentpris, företagets totala lönsamhet,
kostnader med mera. Analysen i detta avsnitt jämför endast ersättningarna, varken
produktionen i sin helhet eller situationen på marknaden. Den jämförelse som gjorts kan
ändå ge en fingervisning av hur ersättningen till ekologisk produktion mer eller mindre
gynnar producenten i respektive land.
En producent i Danmark som lägger om till ekologisk produktion söka både
omläggningsstöd och miljöersättning. Sammanlagt innebär detta ett stödbelopp på
1 800 Dkr per hektar och år de två första åren i åtagandeperioden. Det vill säga under
den omläggningstid som normalt krävs innan skörden får säljas ekologisk. Under de
följande tre åren i åtagandeperioden minskar omläggningsstödet till 100 Dkr per hektar
och år, då uppgår det totala stödbelopp till 850 Dkr per hektar och år. När möjligheten
att söka omläggningsstöd försvinner, efter fem år, så kvarstår miljöersättningen på
750 Dkr per hektar och år. Beroende på om den ekologiska produktionen är certifierad
eller inte inom ramen för miljöersättningen är ersättningsbeloppen i Sverige olika,
ersättningen varierar också beroende på vad som odlas, se avsnitt 1.4.1.
Nedan följer tre scenarier som ger en översiktlig beskrivning av hur ersättningen kan
skilja sig åt för en dansk och en svensk ekologisk producent inom spannmålsodling,
frukt- och bärodling samt mjölkproduktion.101 Eftersom ersättningsbeloppen till
producenten i Danmark skiljer sig åt beroende på om produktionen är under omställning
eller inte så varierar de år för vilka antagandena görs. Beräkningarna baseras på
ersättningsbelopp och certifieringskostnader år 2009 och omräkningskursen till svensk
valuta den 2 januari 2009.102
3.5.3.1 En spannmålsodlare
Certifierad ekologisk produktion under omläggning* med 160 hektar spannmål och
40 hektar gröngödsling:
*I exemplet görs en jämförelse av ersättningen över hela åtagandeperioden, det vill säga ett genomsnitt
av ersättningen de fem första åren under omläggning.
Spannmålsodlaren i Danmark kan söka omläggningsstöd på 1 050 Dkr de två första
åren under omläggningen och 100 Dkr de följande tre åren och miljöersättning på
750 Dkr per hektar och år samtliga fem år. Det genomsnittliga ersättningsbeloppet som
101
Beräkningarna är översiktliga och visar endast skillnaden mellan vad en dansk och en svensk
ekologisk producent får i ersättning för en viss produktionsinriktning. Beräkningarna tar inte i anspråk att
vara heltäckande utan endast ge en bild av hur ersättningsbeloppen till ekologisk produktion skiljer sig
mellan de båda länderna. Beräkningarna bygger på likvärdiga förhållanden. Antagandena bygger vidare
på att all produktion är EU-certifierad och att certifieringskostnaden hos certifieringsorganen är grundpris.
102
Nordea. Den danska kronan är omräknad i svenska kronor enligt valutakursen den 2 januari 2009 då en
dansk krona uppgick till 1,4580 kr.
58
den danske producenten kan söka under åtagandeperioden uppgår till 1 230 Dkr per
hektar och år både för spannmål och vall.
En likvärdig odlare i Sverige kan söka 1 300 SEK per hektar och år i miljöersättning för
spannmålen. Det utgår ingen ersättning för gröngödsling/vall. Om både odlingen i
Sverige och Danmark är EU-certifierad finns ingen licensavgift. Däremot måste odlaren
i Sverige betala en certifieringsavgift till ett kontrollorgan. Om SMAK i detta fall
certifierar produktionen uppgår grundavgiften till 4 400 SEK, se tabell 13. Odlaren kan
söka stöd för kvalitetscertifiering för att reducera certifieringskostnaden. Om
kvalitetscertifieringsstödet uppgår till 4 400 SEK103 minskas certifieringskostnaden till
noll kronor.
Resultat av ovanstående antaganden:
Danmark
Sverige
Spannmål och gröngödsling/vall
1 230 Dkr x 200 hektar
1 300 SEK x 160 hektar
Certifieringskostnad
.
SMAK: -4 400 SEK
Stöd för kvalitetscertifiering: + 4 400 SEK
Totalt ersättningsberättigande
belopp per år
246 000 Dkr = 358 668 SEK
208 000 SEK
Källa: Jordbruksverkets beräkning
Certifierad ekologisk produktion under omläggning* med 130 hektar spannmål,
30 hektar raps och 40 hektar frövall:
*I detta exempel görs en jämförelse av ersättningen över hela åtagandeperioden, det vill säga ett
genomsnitt av ersättningen de fem första åren under omläggning.
På rena växtodlingsgårdar har det blivit mer populärt att odla frövall på den areal som
man tidigare hade gröngödsling på. Dessutom odlas det även lite raps på många
växtodlingsgårdar. I Danmark ändras inte ersättningen beroende på om odlaren odlar
frövall eller oljeväxter istället för spannmål.
I Sverige däremot får odlaren högre ersättning med 2 200 SEK per hektar för frövall
och raps. Den ersättning odlaren kan söka höjs jämfört med att bara odla spannmål:
169 000 SEK (130 hektar x 1 300 SEK) för spannmålen, 66 000 SEK
(30 hektar x 2 200 SEK) för rapsen och 88 000 SEK (40 hektar x 2 200 SEK) för
frövallen. Det finns en viktig skillnad i reglerna för utsädesproduktion i Danmark och
Sverige. I Sverige kan man odla ekologiskt utsäde, till exempel vallfrö, på karensmark
medan det inte är möjligt i Danmark. Det innebär att i räkneexemplet får den ekologiska
växtodlaren i Sverige fullt ekologiskt merpris för 40 hektar frövall vilket har mycket
stor ekonomisk betydelse. Certifieringskostnaderna antas vara desamma som i exemplet
ovan.
103
Kvalitetscertifieringsstödet uppgick 2008 till 4 400 kr.
59
Resultat av ovanstående antaganden:
Danmark
Sverige
Spannmål
Frövall
Raps
1 230 Dkr x 200 hektar
.
.
1 300 SEK x 130 hektar
2 200 SEK x 40 hektar
2 200 SEK x 30 hektar
Certifieringskostnad
.
SMAK: -4 400 SEK
Stöd för kvalitetscertifiering: + 4 400 SEK
Totalt ersättningsberättigande
belopp per år
246 000 Dkr = 358 668 SEK
323 000 SEK
Källa: Jordbruksverkets beräkning
Sex års certifierad ekologisk produktion med 130 hektar spannmål, 30 hektar raps och
40 hektar frövall:
I de två exemplena ovan har odlaren i Danmark möjlighet att söka både
omläggningsstöd och miljöersättning. Om den ekologiska växtodlingen istället har varit
i drift sex år eller fler förändras ersättningsbeloppet då möjligheten att söka
omläggningsstöd försvinner. Odlaren kan då endast söka miljöersättningen med
750 Dkr per hektar.
För odlaren i Sverige har det ingen betydelse om den ekologiska odlingen varit i drift
ett eller sex år, eftersom ersättningsbeloppet är detsamma oberoende tidsperiod.
Resultat av ovanstående antaganden:
Danmark
Sverige
Spannmål
Frövall
Raps
750 Dkr x 200 hektar
.
.
1 300 SEK x 130 hektar
2 200 SEK x 40 hektar
2 200 SEK x 30 hektar
Certifieringskostnad
.
SMAK: -4 400 SEK
Stöd för kvalitetscertifiering: + 4 400 SEK
Totalt ersättningsberättigande
belopp per år
150 000 Dkr = 218 700 SEK
323 000 SEK
Källa: Jordbruksverkets beräkning
3.5.3.2 En frukt- och bärodlare
Sex års certifierad ekologisk odling av frukt och bär på 15 hektar:
Odlaren i Danmark kan söka miljöersättning för frukt- och bärodlingen med 750 Dkr
per hektar och år.
En likvärdig frukt- och bärodlare i Sverige kan söka miljöersättning med
7 500 SEK per hektar och år. Om odlingen både i Sverige och Danmark är EUcertifierad tillkommer ingen licensavgift. Däremot betalar den svenske producenten en
certifieringsavgift till ett kontrollorgan. Om SMAK i detta fall certifierar produktionen
60
uppgår grundavgiften till 3 700 SEK, se tabell 13. Frukt- och bärodlaren kan inte söka
reducering av certifieringskostnaden eftersom stöd för kvalitetscertifiering inte ges vid
enbart frukt- och bärodling.
Resultat av ovanstående antaganden:
Danmark
Sverige
Frukt och bär
750 Dkr x 15 hektar
7 500 SEK x 15 hektar
Certifieringskostnad
-
SMAK: - 3 700 SEK
Totalt ersättningsberättigande
belopp per år
11 250 Dkr = 16 403 SEK
108 800 SEK
Källa: Jordbruksverkets beräkning
3.5.3.3 En växtodlings- och mjölkgård
Sju års certifierad ekologisk produktion med 100 hektar växtodling (i huvudsak
spannmål och proteingrödor), 100 hektar vall och bete på åker samt 100 mjölkkor och
75104 ungdjur i åldern 6-24 månader:
Producenten i Danmark kan söka miljöersättning med 750 Dkr per hektar och år för all
växtodling, både spannmål och vall. Däremot finns det inget utrymme i ersättningen för
ekologisk djurhållning.
En likvärdig producent i Sverige kan söka ersättning med 1 300 SEK per hektar för
odlingen av spannmål och proteingrödor. Det utgår ingen ersättning för vall.
Miljöersättningen för djurhållningen uppgår till 1 600 SEK per djurenhet, 100 mjölkkor
motsvarar 100 djurenheter och 75 ungdjur motsvarar 45 djurenheter. Om både
producenten i Sverige och Danmark är EU-certifierad finns ingen licensavgift. Däremot
betalar producenten i Sverige en certifieringsavgift till ett kontrollorgan. Om Aranea i
detta fall certifierar produktionen uppgår grundavgiften till 7 000 SEK, se tabell 13. Det
finns dock en möjlighet att reducera certifieringskostnaden genom att söka stöd för
kvalitetscertifiering. Om detta stöd uppgår till 4 400 SEK105 reduceras
certifieringskostnaden till 2 600 SEK.
104
Korna kalvar en gång om året och 25 procent är kalvar i åldern 0-6 månader, vilka inte kvalificerar till
ersättning. I beräkningen antas att ungdjuren inklusive kalvarna är 100 stycken på gården (1 kalv per ko
och år och 50 procent av dessa är tjurar). 100 ungdjur – 25 kalvar ger 75 ungdjur i åldern 6-24 månader.
105
Kvalitetscertifieringsstödet uppgick 2008 uppgick till 4 400 kr.
61
Resultat av ovanstående antaganden:
Danmark
Sverige
Spannmål
100 mjölkkor
45 ungdjur
200 hektar x 750 Dkr
.
.
1 300 SEK x 100 hektar
1 600 SEK x 100 djurenheter
1 600 SEK x 45 djurenheter
Certifieringskostnad
.
.
Aranea: - 7 000 SEK
Stöd för kvalitetscertifiering: + 4 400 SEK
Totalt ersättningsberättigande
belopp per år
150 000 Dkr = 218 700 SEK 359 400 SEK
Källa: Jordbruksverkets beräkning
3.5.3.4 Fördel Danmark eller fördel Sverige?
Utifrån den analys som gjort i rapporten kan man inte dra några slutsatser av var det är
mest fördelaktigt att vara en ekologisk producent, i Sverige eller i Danmark. För att
kunna komma till denna slutsats så måste flera viktiga faktorer vägas in i analysen
förutom just ersättningens storlek och omfattning.
De slutsatser som man dock kan dra av ovan gjorda beräkningar och antaganden blir att
omläggningsstödet i Danmark har stor betydelse för hur mycket ersättning en ekologisk
producent i Danmark får. De ekologiska producenter i Danmark som precis lagt om
produktionen har i vissa fall ett övertag över de svenska producenterna. I det första
scenariot som beskriver en spannmålsodlare under omläggningsperioden visar att den
genomsnittliga ersättningen i Danmark blir betydligt högre än för den svenska odlaren
med samma areal, en skillnad i ersättning på cirka 70 procent. Ersättningen till vall har
även stor betydelse. Om odlaren i Sverige väljer att odla frövall istället för vanlig vall
eller grödgödsling minskar skillnaden i ersättningsbeloppet. Omläggningsstödet är
begränsat till fem år. När möjligheten att söka stödet försvinner är rollerna ombytta och
den svenske spannmålsodlarens ersättning är nu knappt 50 procent högre än
ersättningen i Danmark. En fördel ur svensk synpunkt är att miljöersättningen ger
samma ersättningsbelopp oavsett om man har varit en ekologisk producent i tre, fyra
eller sex år. Det andra scenariot beskriver en helt annan situation. Den svenske fruktoch bärodlaren har en klar fördel ur ersättningssynpunkt då denna kan söka
miljöersättning med 7 500 SEK per hektar och år, beloppet är betydligt lägre i
Danmark. Det sista scenariot visar att skillnaden i ersättningen är stor då den svenska
miljöersättningen, i motsats till den danska, även inkluderar djurhållning. Producenten i
Sverige får ersättning med sammanlagt 232 000 SEK för de 100 korna och
45 ungdjuren.
En annan intressant jämförelse är att Sverige betalade under 2008 ut 503 miljoner i
miljöersättning till ekologiska produktionsformer, se tabell 2. Denna summa delat på
den totala miljöersättningsberättigande arealen, 474 651 hektar, ger en ersättningsnivå
på drygt 1 000 SEK i genomsnitt för hela Sverige och för alla ersättningsnivåer inom
ekologiska produktionsformer (grödor, djurslag). Det är i princip samma summa som
miljöersättningen i Danmark uppgår till, det vill säga 750 Dkr vilket motsvarar cirka
1 094 SEK.
62
4
Hur styr ersättningen miljön?
4.1
Påverkan på användning av växtskyddsmedel
Inom miljöersättningen för ekologiska produktionsformer får inte kemiska
växtskyddsmedel användas. Detta innebär mindre risker för påverkan på biologisk
mångfald (se avsnitt 4.3) och bättre förutsättningar för en förbättrad vattenkvalité.106
Villkoret i miljöersättningen, att kemiska växtskyddsmedel inte får användas, bidrar till
att nå miljömålen Giftfri miljö och Ett rikt odlingslandskap. Hur stora riskerna med
användningen av växtskyddsmedel är och i vilken omfattning miljöersättningen bidrar
till att minska dessa risker är dock svårt att mäta.
För att beräkna miljöersättningens effekt på användningen av kemiska växtskyddsmedel
måste vissa antaganden göras. Resultatet av en beräkning beror på dessa antaganden.
För att belysa detta har vi valt att beräkna miljöersättningens effekt på användningen av
kemiska växtskyddsmedel med två olika metoder.
4.1.1 Metoder
I den första metoden, produktionsområdesmetoden, görs antagandet att om arealen med
miljöersättning istället hade odlats konventionellt så hade den behandlats med samma
mängd kemiska växtskyddsmedel som genomsnittet i det aktuella produktionsområdet.
I den andra metoden, grödfördelningsmetoden, görs antagandet att om arealen med
miljöersättning istället hade odlats konventionellt så hade den haft samma
grödfördelning som vid ekologisk produktion, men behandlats med växtskyddsmedel
motsvarande genomsnittlig användning per gröda i konventionell produktion.
4.1.1.1 Produktionsområdesmetoden
I produktionsområdesmetoden utnyttjas Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning
Användning av växtskyddsmedel i jordbruket 2006 107 och data över åtagandearealerna
inom miljöersättningen ekologiska produktionsformer för åren 2006 och 2008108.
I SCBs undersökning finns dataunderlag per produktionsområde tillsammans med hur
stor andel av arealen som behandlas och hur stora mängder växtskyddsmedel som sprids
per hektar. Användningen av glyfosat per produktionsområde finns också med i SCBs
undersökning och tas med i dessa beräkningar.
I stödstatistiken finns uppgifter om hur stor andel av den totala arealen per
produktionsområde som ligger med i miljöersättningen.
106
Jordbruksverket, Rapport 2008:3
107
SCB 2007, MI 31 SM 0701
108
Jordbruksverkets stöddatabas
63
I produktionsområdesmetoden antas vid utebliven ekologisk produktion att:
•
den ekologiska arealen brukas som den konventionella odlingen 2006.
•
grödfördelningen motsvarar den som var inom 2006 års konventionella odling i
produktionsområdet.
•
den använda mängden växtskyddsmedel per hektar och produktionsområde
motsvarar den som var för 2006 års konventionella odling.
•
beteendet hos jordbrukarna vid växtskyddsinsatser för de analyserade åren 2006
och 2008 var desamma som i SCBs undersökning för 2006.
4.1.1.2 Grödfördelningsmetoden
I grödfördelningsmetoden utnyttjas också SCBs undersökning Användning av
växtskyddsmedel i jordbruket 2006109 och data över åtagandearealerna inom
miljöersättningen ekologiska produktionsformer för åren 2006 och 2008110.
I SCBs undersökning finns utöver dataunderlaget per produktionsområde även ett
dataunderlag per gröda tillsammans med hur stor andel av grödarealen som behandlas
och hur stora mängder växtskyddsmedel som sprids per hektar. Användningen av
glyfosat redovisas inte per gröda i SCBs undersökning och ingår därför inte i
beräkningarna enligt grödfördelningsmetoden.
I stödstatistiken finns uppgifter om hur stor andel av den totala arealen som ligger med i
miljöersättningen för respektive gröda.
I grödfördelningsmetoden antas vid utebliven ekologisk produktion att:
•
grödfördelningen motsvarar den som var för respektive års ekologiska odling.
•
den använda mängden växtskyddsmedel per hektar och gröda motsvarar den som
var för 2006 års konventionella odling.
•
beteendet hos jordbrukarna vid växtskyddsinsatser för de analyserade åren 2006
och 2008 var desamma som i SCBs undersökning för 2006.
109
SCB 2007, MI 31 SM 0701
110
Jordbruksverkets stöddatabas
64
4.1.2 Beräknad utebliven användning av växtskyddsmedel
4.1.2.1 Enligt produktionsområdesmetoden
I tabell 14 visas för de åtta produktionsområdena andelen ekologisk areal per område,
av den totala ekologiska arealen i landet. Tabellen visar bland annat att 2008 fanns den
minsta andelen ekologisk areal i Götalands södra slättbygder och den största andelen i
Svealands slättbygder.
Tabell 14 Andel ekologisk areal med miljöersättning av den totala ekologiska arealen med
miljöersättning i Sverige år 2006 och 2008, i hektar och procent per produktionsområde.
Produktionsområde
2006
hektar
2006
procent
2008
hektar
2008
procent
Götalands södra slättbygder
10 440
2,2
8 070
2,1
Götalands mellanbygder
30 850
6,5
24 970
6,5
Götalands norra slättbygder
70 720
14,9
67 610
17,6
Svealands slättbygder
102 530
21,6
88 360
23,0
Götalands skogsbygder
112 500
23,7
87 590
22,8
Mellersta Sveriges skogsbygder
56 010
11,8
46 100
12,0
Nedre Norrland
63 600
13,4
44 560
11,6
Övre Norrland
28 000
5,9
16 900
4,4
474 650
100,0
384 160
100,0
Hela riket
Källa: Uttag från Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd under 2006 och 2008
Den ekologiska arealen har minskat i alla produktionsområden mellan åren 2006 och
2008. För Götalands södra slättbygder har andelen ekologisk areal av den totala
ekologiska arealen minskat något mellan åren 2006 och 2008. Även i Norrland har
andelen ekologisk areal av den totala ekologiska minskat under samma period, se tabell
14. I Götalands norra slättbygder och Svealands slättbygder har andelen ekologisk areal
av den totala ekologiska arealen ökat mellan åren 2006 och 2008.
Den beräknade undvikna användningen av växtskyddsmedel per produktionsområde
beror av den ekologiska arealen och de genomsnittliga doser som används i respektive
produktionsområde. I tabell 15 redovisas den enligt produktionsområdesmetoden
beräknade undvikna mängden växtskyddsmedel uppställd i kg aktiv substans och
procentandelar per produktionsområde.
65
Tabell 15 Enligt produktionsområdesmetoden beräknad undviken mängd växtskyddsmedel
(inklusive glyfosat) för år 2006 och 2008 i kg verksam substans och procent per produktionsområde
samt relativ förändringen mellan 2006 och 2008.
Produktionsområde
2006
kilogram
2006
procent
2008
kilogram
2008
procent
Relativ
förändring
Götalands södra slättbygder
19 000
12
14 500
10
-
Götalands mellanbygder
28 500
18
26 100
18
oförändrad
Götalands norra slättbygder
33 200
21
33 400
23
+
Svealands slättbygder
39 600
25
37 700
26
+
Götalands skogsbygder
22 200
14
18 900
13
-
Mellersta Sveriges skogsbygder
11 000
7
10 100
7
oförändrad
Nedre Norrland
3 200
2
2 900
2
oförändrad
Övre Norrland
1 600
1
1 400
1
oförändrad
158 300
100
145 000
100
Hela riket
Källa: SCB 2007
Av tabell 14 och 15 framgår i vilka produktionsområden den ökande andelen ekologisk
areal får störst betydelse för användningen av växtskyddsmedel. Svealands slättbygder
står för den största andelen av undviken användning av växtskyddsmedel, 26 procent
under 2008. Svealands och norra Götalands slättbygders betydelse för den undvikna
användningen av växtskyddsmedel ökade mellan åren 2006 och 2008 (tabell 15).
Andelen ekologisk areal i Götalands södra slättbygder minskade något mellan åren 2006
och 2008. Detta medför att andelen av den beräknade undvikna användningen av
växtskyddsmedel minskade i Götalands södra slättbygder under perioden 2006 till 2008.
I Götalands södra slättbygder har den ekologiska arealen stor betydelse för att minska
användningen av växtskyddsmedel. Däremot har andelen ekologisk areal i Norrland
liten betydelse för att minska användningen av växtskyddsmedel. Det beror på att de
använda genomsnittliga doserna per hektar är störst i södra Götaland och lägst i
Norrland. Sambandet visas tydligast för södra Götaland där två procent av den
ekologiska arealen står för hela tio procent av den förväntade minskade användningen
av växtskyddsmedel år 2008.
Den främsta anledningen till den beräknade förändringen mellan 2006 och 2008, var en
minskad arealmässig anslutning till den nya miljöersättningen, som trädde i kraft 2007.
Att minskningen av total använd mängd växtskyddsmedel inte blir lika stor som
minskningen i total ekologisk areal beror på att förändringarna i ansluten ekologisk
areal och den genomsnittliga dosen av växtskyddsmedel är olika stor i olika
produktionsområden.
4.1.2.2 Enligt grödfördelningsmetoden
I tabell 16 visas den procentuella förändringen i mängd uteblivna växtskyddsmedel som
följd av förändrad grödfördelning inom miljöersättningen mellan åren 2006 och 2008.
Tabellen visar den enligt grödfördelningsmetoden beräknade undvikna mängden
växtskyddsmedel i procentandelar per gröda. Tabellen visar att förändringarna mellan
66
2006 och 2008 är små. Höstsädens betydelse för mängden undviken användning av
växtskyddsmedel har ökat mellan år 2006 och 2008 medan vallens betydelse har
minskat.
Den beräknade undvikna användningen av växtskyddsmedel per gröda beror av olika
grödors areal inom miljöersättningen ekologisk produktionsformer och de
genomsnittliga doser som används i motsvarande konventionella grödor. I
beräkningarna enligt grödfördelningsmetoden ingår inte användningen av glyfosat. De
beräknade undvikna mängderna växtskyddsmedel blir därför lägre än i
produktionsområdesmetoden.
Tabell 16 Enligt grödfördelningsmetoden beräknad undviken mängd växtskyddsmedel (exklusive
glyfosat) för år 2006 och 2008 i kg verksam substans och procent per gröda samt relativ
förändringen mellan 2006 och 2008.
Gröda
2006
kilogram
2006
procent
2008
kilogram
2008
procent
Relativ
förändring
Vårsäd
7 300
16
6 900
15
-
Höstsäd
19 200
42
22 000
48
+
Oljeväxter
1 400
3
900
2
-
Baljväxter
11 400
25
10 500
23
-
Potatis
1 400
3
1 800
4
+
Vall
5 000
11
3 700
8
-
45 700
100
45 800
100
Hela riket
Källa: Uttag från Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd under 2006 och 2008 och SCB 2007
4.1.3 Skillnader i resultat mellan metoderna
De både använda beräkningsmetoderna ger olika resultat i beräknad undviken
växtskyddsmedelsanvändning orsakad av miljöersättningen.
Produktionsområdesmetoden ger en överskattning så länge som den ekologiska arealen
ligger på marginella marker och marker som till övervägande del är belägna på
djurgårdar. Ju större andel ekologisk areal det finns i ett produktionsområde desto mer
rätt visar uppskattningarna enligt produktionsområdesmetoden.
Tabell 17 Enligt produktionsområdesmetoden beräknad utebliven växtskyddsmedelsanvändning
mellan år 2006 och 2008, glyfosat ingår i beräkningarna.
Beräknad utebliven
växtskyddsmedelsanvändning, kg
Andel av total mängd växtskyddsmedel,
procent
2006
2008
Förändring
158 300
145 000
-13 300
12
11
-1
Källa: Uttag från Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd under 2006 och 2008 och SCB 2007
67
Grödfördelningsmetoden ger en underskattning av utebliven användning av
växtskyddsmedel eftersom grödfördelningen vid fortsatt konventionell produktion
sannolikt skulle vara mer spannmålsdominerad och därmed innebära en större
användning av växtskyddsmedel. I beräkningen enligt grödfördelningsmetoden ingår
inte heller effekter på användningen av glyfosat, se tabell 18.
Beräkningarna enligt grödfördelningsmetoden visar att trots en minskning av ekologisk
areal mellan åren 2006 och 2008 har effekten på användningen av växtskyddsmedel inte
minskat. Detta förklaras med att den minskade arealen i åtagande till största delen var
vall där användningen av växtskyddsmedel är låg.
Tabell 18 Enligt grödfördelningsmetoden beräknad utebliven växtskyddsmedelsanvändning mellan
år 2006 och 2008, glyfosat ingår inte i beräkningarna.
Beräknad utebliven
växtskyddsmedelsanvändning, kg
Andel av total mängd växtskyddsmedel,
procent
2006
2008
Förändring
45 700
45 818
118
6
6
0
Källa: Uttag från Jordbruksverkets databas för jordbrukarstöd under 2006 och 2008 3och SCB 2007
4.1.3.1 Förändringar mellan år 2006 och 2008
Det mest negativa för miljöersättningens effekt på användningen av växtskyddsmedel
mellan år 2006 och 2008 är att andelen ekologisk areal, av landets totala ekologiska
areal, har minskat något i södra Götalands slättbygder.
Andelen ekologisk areal av den totala ekologiska arealen har emellertid ökat i Svealands
och norra Götalands slättbygder under samma period, se tabell 14. I dessa slättbygder
används relativt sett höga genomsnittliga hektardoser växtskyddsmedel i den
konventionella växtodlingen.111 Det innebär att dessa två produktionsområden år 2008
står för nästan hälften av den beräknade totala undvikna mängden växtskyddsmedel, se
tabell 15. Möjligheterna att få ekonomi i att odla ekologiskt tycks vara små i Götalands
södra slättbygder, även om potentialen att minska kemikalieanvändningen där är störst.
I Götalands södra slättbygder odlas vissa grödor som är mer besvärliga att skydda mot
växtskadegörare och ogräs utan kemiska växtskyddsmedel, exempelvis potatis,
oljeväxter och sockerbetor.
Att det inte längre finns avsättning för ekologiska sockerbetor har ytterligare minskat
intresset och de ekonomiska möjligheterna för att ställa om till ekologisk produktion i
Götalands södra slättbygder. Möjligheterna att odla ekologiskt tycks vara större i
Svealands slättbygder och Götalands norra slättbygder. En annan grödfördelning i dessa
bygder med mer spannmål bidrar sannolikt till detta. De lägre markpriserna och
avkastningsnivåerna i dessa områden kan också ha betydelse.
111
68
SCB 2007, MI 31 SM 0701
Båda analyserna visar att den certifierade ekologiska produktionen främst måste öka i
de traditionella slättbygderna och på övervägande växtodlingsgårdar för att ge effekt på
användningen av växtskyddsmedel.
Dessa analyser har utgått från en enkätundersökning som gjordes 2006 och som
behandlar använda mängder av växtskyddsmedel. Den totalt anslutna ekologiska arealen
har också använts i beräkningarna. Metoderna bygger på att en aktuell
enkätundersökning finns.
4.2
Påverkan på växtnäringsläckage
Förluster av växtnäring från jordbruket får många olika konsekvenser. Kväve kan
utlakas som nitratkväve och orsaka övergödning. Kväve kan också avgå som
ammoniak. När ammoniumjoner tillförs marken och oxideras till nitrat har de en
försurande verkan. Förluster av växtnäring ger även klimateffekter vid lustgasavgång
och hälsoeffekter vid förekomst av nitrat i grundvatten. Fosfor kan orsaka övergödning i
sötvatten, även Östersjöns algblomningar påverkas av fosfor.
4.2.1 Växtnäringsförsörjning i ekologisk produktion
Den grundläggande principen för växtnäringsförsörjning i ekologisk produktion är att
växterna i huvudsak ges näring genom markekosystemet. Odlingen ska ske i en varierad
växtföljd. Markens bördighet ska bibehållas, eller höjas genom odling av baljväxtrika
vallar eller gröngödslingsgrödor, odling av växter med djupt rotsystem, nedbrukning av
organiskt material samt tillförsel av stallgödsel och andra biprodukter från ekologisk
djurhållning. Det ska även finnas en balans mellan husdjur och odlingsmark.
Utmärkande för det ekologiska produktionssystemet är att lättlösliga
mineralgödselmedel inte får användas. Målsättningen är att foderproduktion och
djurproduktion ska föras samman i det ekologiska lantbruket. Foderstaten ska innehålla
minst 60 procent grovfoder, med undantag för de första tre laktationsmånaderna då
foderstaten ska innehålla minst 50 procent grovfoder. Under betessäsongen ska minst
50 procent av grovfoderintaget komma från betet eller minst sex kg torrsubstans per ko
och dag. Prisbilden på foder i ekologisk produktion gör det lönsamt med
grovfoderdominerade foderstater i ekologisk djurhållning. Från år 2008 gäller regeln om
100 procent ekologisk foder till ekologiskt hållna nötkreatur, får och getter.
Vissa gödsel- och jordförbättringsmedel får användas förutsatt att ett behov är
konstaterat. Tillåtna produktionshjälpmedel i miljöersättningen är de som beskrivs i
EUs förordning112. Vissa oorganiska gödselmedel är tillåtna enligt EUs regler, till
exempel kaliumråsalt. Tillåtet är även kaliumsulfat framställt av råkaliumsalt genom
fysikalisk extraktion, det är även tillåtet med gödselmedel innehållande
magnesiumsulfat (kalimagnesia). Naturligt förekommande magnesiumsulfat (kieserit) är
också tillåtet. Även stenmjöl och leror är tillåtna gödselmedel. Mikronäringsämnen får
tillföras under vissa förutsättningar bland annat krävs att uppenbar brist föreligger.
112
Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008
69
Endast gödselmedel och jordförbättringsmedel som finns i EUs förordning113 är tillåtna
för användning i ekologisk produktion.
4.2.2 Analyser till och med 2006
För att ge en uppfattning om den nya miljöersättningens inverkan på växtnäringsläckage
görs i detta kapitel en kort genomgång av de senast genomförda analyserna på området i
Sverige.114
Dessa tidigare genomförda undersökningar kompletteras med en ny analys av
växtnäringsbalanser för ekologiska gårdar med mjölk respektive växtodlingsinriktning
för perioden 2001 till 2008. Dataunderlaget för dessa beräkningar kommer från Greppa
näringens databas.
Två olika angreppssätt har använts i de tidigare analyserna, modellberäkningar och
växtnäringsbalanser.
4.2.2.1 Metoder och dataunderlag
Den bedömning som Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) gjorde i slututvärderingen av
Miljö- och Landsbygdsprogrammet115 för miljöersättningens effekt på
växtnäringsläckage bygger på modellberäkningar.
Resultatet är bland annat beroende av modellens uppbyggnad och av de indata som tas
med i modellen. Dess styrka är att den kan ge resultat för många olika scenarier.
Kvalitén i resultaten är beroende av hur väl modellen fångar verkliga samband och av
kvaliteten på indata.
Övriga analyser som tas upp i denna rapport bygger på växtnäringsbalanser. En
växtnäringsbalans kan användas för att beräkna tillförsel och bortförsel av växtnäring
och för att bedöma risken för växtnäringsförluster. I en markbalans beräknas skillnaden
mellan mängden växtnäring som årligen tillförs respektive lämnar marken. I en
gårdsbalans kvantifieras all tillförsel och bortförsel av växtnäring till och från driften på
gården. En gårdsbalans får därmed en högre magnitud på balansresultatet och resultatet
kan i mindre grad än för en markbalans relateras till risken för ökat växtnäringsläckage
från själva odlingen.
En växtnäringsbalans anger inte vad som händer med det överskott eller underskott som
man har beräknat. Ett överskott behöver inte vara relaterat till ett verkligt läckage, men
ett överskott visar på en ökad risk för läckage.
En generell svårighet oavsett beräkningssätt är vad den ekologiska arealen ska jämföras
med om den inte var kategoriserad som ekologisk.
113
Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008
114
SCB, Ekologiska växtnäringsundersökningen 2003; Jordbruksverket, Rapport 2005:13, SLU, Rapport 72/3269/07;
och Wivstad, M., Salomon, E., Spångberg, J. & Jönsson, H., 2009.
115
70
SLU, Rapport 72/3269/07
Kvaliteten och innehållet i data för beräkningar är väsentligt. Det är framförallt två
källor som använts i de analyser som redovisas här. År 2003 genomförde SCB på
uppdrag av Jordbruksverket en ekologisk växtnäringsundersökning116. Undersökningen
använde samma metodik som i SCBs Gödselmedelsundersökningar, men med
anpassade frågeprotokoll. Underlaget har använts i SLUs modellberäkning och i
Jordbruksverkets markbalansberäkningar117. I gårdsbalansberäkningarna från SLU och
JTI har data från projektet Greppa Näringen använts118. I detta arbete analyserades i
huvudsak data från Skåne, Halland och Västra Götalands län.
I den kompletterande gårdsbalansberäkningen har ytterligare material använts från
Greppa näringens databas, och då för åren 2001 till 2008. I denna analys ingår i
huvudsak data från Skåne, Västra Götaland, Östergötland och Mälardalen.
4.2.2.2 Slututvärdering av Miljö- och Landsbygdsprogrammet 2000-2006
I slututvärderingen av Miljö- och Landsbygdsprogrammet 2000-2006 använde sig SLU
av modellberäkningar119. Utgångspunkten i beräkningarna är två rapporter, dels har
SLUs beräkning av kväveutlakningen från svensk åkermark 1995-2003120 använts.
Vidare har normalutlakningen av kväve för den ekologiskt odlade marken 2003
beräknats specifikt.121 Genom jämförelse av resultaten och en beräkning av belastningen
från de ekologiskt odlade arealerna, fast under konventionell odling, har belastningen
beräknats.
Resultatet av beräkningarna var att effekten av den ekologiska produktionsformen på
medelutlakningen var i genomsnitt 0,8 kg per hektar mindre än för konventionell
odling. För de cirka 390 000 hektar som då redovisades i miljöersättningen innebar
detta en totalt beräknad minskning med 328 ton kväve. Slututvärderingen kom utifrån
denna beräkning fram till att miljöersättningen till ekologisk odling medförde en
reduktion av kväveläckaget till en väsentligt högre kostnad per kilogram kväve än de
riktade miljöersättningarna till våtmarker, fånggrödor och vårplöjning.122
I resultatet från modellberäkningarna ligger osäkerheter som beror dels på hur modellen
har byggts upp och dels på kvaliteten på indata. Föreliggande rapport rymmer ingen
analys av modellberäkningarna.
116
SCB, Ekologiska växtnäringsundersökningen 2003
117
Jordbruksverket, Rapport 2005:13
118
Wivstad, M., Salomon, E., Spångberg, J. & Jönsson, H. 2009
119
SLU, Rapport 72/3269/07
120
Johnsson och Mårtensson, 2006
121
Johnsson och Mårtensson med flera, 2006
122
SLU, Rapport 72/3269/07
71
4.2.2.3 Beräkning av markbalanser, 2003
Beräkningarna har gjorts utifrån uppgifter bland annat från den ekologiska
växtnäringsundersökningen 2003 123. Även data från Greppa Näringen har använts.
Markbalanser beräknades för ett år, 2003, och för tre olika inriktningar inom
miljöersättningen ekologiska produktionsformer, ekologiska gårdar med mjölkkor,
ekologiska gårdar med dikor samt ekologiska spannmålsgårdar. Markbalanserna
jämfördes med SCBs balanser för svensk åkermark. I beräkningen av markbalanserna
användes typgårdar.
Skillnaderna i kväveöverskott mellan de konventionella och ekologiska systemen var
små. Det fanns en tendens till skillnader för växtodlingsgårdarna till nackdel för den
ekologiska typgården medan det för mjölkkogårdar fanns en tendens till nackdel för den
konventionella typgården, se tabell 19. För fosfor var markbalanserna i stort sett
likvärdiga.
Tabell 19 Sammanställning av överskott i balanser från olika inriktningar och en jämförelse mellan
ekologisk och konventionell produktion, kväveöverskott i kg per hektar.
Inriktning
Kväveöverskott kg/ha
Mjölkkor
Genomsnittlig ekologisk gård med mjölkkor
Genomsnittlig djurgård DE/ha 0,5 – 1,0
46
53
Dikor
Genomsnittlig ekologisk gård med dikor
Genomsnittlig djurgård DE/ha 0,1 – 0,5
27
28
Växtodling
Genomsnittlig ekologisk växtodlingsgård
Genomsnittlig växtodlingsgård
21
15
Källa: Jordbruksverket, Rapport 2005:13
Om jämförelsen av överskottet görs per producerad mängd spannmål i stället för per
hektar ökar överskottet mer för de ekologiska än för de konventionella odlingssystemen,
vilket beror på de lägre avkastningarna inom ekologisk produktion.
Det gjordes även gårdsbalansberäkningar med underlag från Greppa näringen. Renodlat
ekologiska mjölkgårdar hade i genomsnitt ett överskott på 85 kg kväve per hektar
beräknade enligt gårdsbalansmetoden. För konventionella gårdar var överskottet 125 kg
kväve per hektar. Motsvarande för dikor var 51 respektive 72 kg kväve per hektar och
för växtodlingsgårdar 51 respektive 49 kg kväve per hektar.
4.2.2.4 Beräkning gårdsbalanser, 2000-2006
År 2009 publicerades en jämförande analys av gårdsbalanser för gårdar med ekologisk
och konventionell produktion utifrån data i Greppa Näringens databas.124 Materialet är
123
SCB, Ekologiska växtnäringsundersökningen 2003
124
Wivstad, M., Salomon, E., Spångberg, J. & Jönsson, H. 2009.
72
det hittills mest omfattande när det gäller samlade data från verkliga gårdar. En
begränsning är att tillgängliga data främst kommer från gårdar i södra och västra
Sverige vilket medfört att urvalet av gårdarna inte är representativa för landet i stort.
Resultat från sammanställda gårdsbalanser i Greppa Näringens databas för ekologiska
och konventionella gårdar (2001-2006) i Skåne, Hallands och Västra Götalands län
visade att de ingående ekologiska gårdarna hade ett statistiskt signifikant lägre överskott
av kväve per hektar än de konventionella gårdarna för samtliga studerade
produktionsinriktningar. Fosforöverskottet per hektar var lägre för ekologiska mjölkoch köttgårdar men högre på de ekologiska växtodlingsgårdarna jämfört med
konventionella gårdar. Kaliumöverskottet på gårdar med nötköttsproduktion skilde sig
inte signifikant, se tabell 20.
Tabell 20. Växtnäringsbalanser för ekologiska och konventionella växtodlingsgårdar, mjölkgårdar
och gårdar med nötköttsproduktion inom Greppa Näringen i Skåne, Hallans och Västra Götalands
län. Balanserna är gjorda 2001 till 2006. Överskott i gårdsbalanser i kg per hektar.
Typ av gård
Antal
Kväve
Fosfor
Kalium
76
39
6,1
11,2
1 535
47
-0,8
-3,6
Växtodlingsgårdar
Ekologisk prod
Konventionell prod
p-värde*
0,0156
< 0,0001
< 0,0001
Mjölkgårdar
Ekologisk prod
Konventionell prod
107
84
2,3
8,3
1 517
136
4,0
11,7
0,0112
es
p-värde*
< 0,0001
Gårdar med
nötköttsproduktion
Ekologiska prod
Konventionell prod
p-värde*
93
63
2,8
18,2
267
97
4,1
13,9
es
es
< 0,0001
* p-värdet anger signifikansnivån på skillnaden, t.ex. 0,05 anger skillnad på signifikansnivån 5 %, p-värden som är större än 0,05
anges som ej signifikant (es).
Källa: Wivstad et al 2009, ur tabellerna 9, 11 och 13
De ekologiska kött- och växtodlingsgårdarna hade ett lägre kväveutnyttjande än de
konventionella kött- och växtodlingsgårdarna. För växtodlingsgårdarna var utförseln av
kväve i produkter från växtodlingsgårdar lite mer än hälften jämfört med från
konventionella gårdar.
För växtodlingsgårdar i analysen är en påtaglig skillnad att de ekologiska gårdarna odlar
vall på en fem gånger högre andel av arealen än de konventionella gårdarna. Andelen
gröngödslingsvall var betydligt lägre än tidigare uppskattningar vilket påverkat balansen
positivt för de ekologiska växtodlingsgårdarna. Resultaten visade på ett utökat
samarbete mellan främst ekologiska växtodlingsgårdar och gårdar med djurhållning.
Överskottet av fosfor på ekologiska växtodlingsgårdar förklaras främst av ökad
användning av köttmjölsbaserade specialgödselmedel.
73
4.2.3 Växtnäringsbalanser på växtodlingsgårdar, 2006 och 2008
Som ett komplement till den tidigare undersökningen, avsnitt 4.2.2.4, har några
tillkommande växtnäringsbalanser för perioden 2006-2008 analyserats. De har hämtats
från växtodlingsgårdar med ekologisk produktion i södra och mellersta Sverige.
De nya balanserna kommer från Greppa Näringens databas och gäller gårdsbalanser
från ekologiska växtodlingsgårdar åren 2001-2008, i Skåne, Halland, Västra Götaland,
Östergötland och Mälardalen. För ekologiska växtodlingsgårdar gjordes
100 gårdsbalanser, varav 39 var gjorda mellan 2006 och 2008. Antalet nya
växtnäringsbalanser från åren 2006, 2007 och 2008 är relativt få, och det ingår flera helt
nya gårdar i materialet. Många av de nya gårdarna är större än de tidigare och delvis
lokaliserade till nya områden. Därmed kan ingen direkt jämförelse göras mellan de
analyserade perioderna. Det går bara att visa på en riktning.
Analyserna är dels gjorda som en jämförelse över tiden, dels som en jämförelse av
gårdsbalanser mellan olika områden. Eftersom den analyserade utökade tidsperioden
endast tillför ytterligare två år kan årsmånen ha inverkan på resultaten.
4.2.3.1 Förändring perioden 2006 -2008
Det är främst på kvävebalanserna från de ekologiska växtodlingsgårdarna som det
framträder förändringar mellan åren 2006 och 2008. På växtnäringsbalanserna från de
ekologiska mjölkgårdarna framträder endast mindre förändringar och dessa är inte
entydiga. För fosfor- och kaliumbalanserna har det heller inte skett några större
förändringar mellan åren 2006 och 2008. Fosfor- och kaliumöverskotten har minskat
marginellt. Detta beror sannolikt på att underlaget bygger på gårdar som är med i
Greppa näringen och att dessa gårdar haft tillgång till omfattande rådgivningsinsatser.
Tabell 21 visar att överskottet i kvävebalansen har minskat. Inköpen av växtnäring
(kväve) har också minskat mellan 2006 och 2008.
Tabell 21 Växtnäringsbalanser (kväve) från ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa Näringens
databas för perioderna 2001-2006 och 2001-2008. Tabellen visar mängden kväve per hektar.
Materialet omfattar alla ekologiska växtodlingsgårdar i databasen.
Alla ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa Näringens databas
Kvävebalans
2001-2006
2001-2008
Kväve in kg/ha
86
81
Kväve ut kg/ha
47
45
Kvävebalans kg/ha
39
36
Källa: Greppa Näringens databas
Andelen kvävefixering är högre för det analyserade materialet från perioden 2001-2006
än för material från perioden 2001-2008, se tabell 22.
74
Tabell 22 Växtnäringsbalanser (kväve) från ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa Näringens
databas för perioderna 2001-2006 och 2001-2008. Tabellen visar olika andelar av det ingående
kvävet.
Alla ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa Näringens databas
Andelar av kväve in
2001-2006
2001-2008
Andel kvävefixering
38 %
45 %
Andel inköp (gödsling)
54 %
47 %
Andel kvävenedfall
8%
8%
Källa: Greppa Näringens databas
Förändringarna av kvävebalansen och kvävefixeringen från de ekologiska
växtodlingsgårdarna kan till stor del förklaras med att fler gårdar från Mellansverige
kommit med i underlaget. Det medför att gårdarna från Skåne och Halland inte längre
påverkar resultaten lika mycket.
Tabell 23 visar förändringarna i grödfördelning. De tillkommande gårdsbalanserna
under perioden 2006-2008 har medfört att andelen grödor till avsalu minskat och
andelen kvävefixerande grödor ökat. Det anmärkningsvärda är att andelen vallfoder har
ökat och är i genomsnitt drygt 23 procent på en växtodlingsgård.
Förändringarna i grödfördelning beror till stor del på att fler gårdar från mellersta
Sverige kommit med i underlaget. Det medför också att materialet blivit mer
överensstämmande med ett riksmedeltal. De medverkande gårdarna är dock fortfarande
betydligt större än en genomsnittsgård och det är särskilt utmärkande ju längre norrut i
landet gårdarna ligger.
Tabell 23 Andel kvävefixerande grödor och vallfodergrödor på ekologiska växtodlingsgårdar med
växtnäringsbalanser i Greppa näringens databas med växtnäringsbalanser för period 2001-2006
respektive 2001-2008. Materialet omfattar alla ekologiska växtodlingsgårdar i databasen
Alla ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa Näringens databas
Grödfördelning
Andel kvävefixerande grödor
varav vallfodergrödor
2001-2006
2001-2008
43 %
47 %
20 %
23 %
Källa: Greppa Näringens databas
4.2.3.2 Skillnader i växtnäringsbalanser mellan olika områden
För att få en uppfattning av skillnaderna i växtföljder på ekologiska växtodlingsgårdar
inom landet har en jämförelse gjorts mellan gårdar i Skåne och Mälardalen, se tabell 24
och 25. Det är extremerna i det insamlade materialet som redovisas men det visar också
tydligt hur mycket förutsättningarna för odlingen kan variera.
Kvävebalanserna skiljer sig mycket åt. Gårdarna i Skåne har ett överskott på knappt
26 kg per hektar medan gårdarna i Mälardalen har ett överskott på drygt 39 kg per
hektar. Orsaken är främst att det produceras mer på gårdarna i Skåne. Därmed förs mer
75
kväve bort med avsaluprodukterna, drygt 61 kg per hektar i Skåne mot 32 kg från
gårdarna i Mälardalen (tabell 24). Dessutom medför den stora andelen kvävefixering på
gårdarna i Mälardalen en större risk för kväveöverskott.
I tabell 24 redovisas också de gårdsbalanser som gjordes i Skåne under perioden 20012006 detta för att visa de förändringar som skett under perioden 2006 till 2008. Det som
skett är att andelen kvävefixerande grödor har minskat, medan andelen inköpt kväve har
ökat och mängden avsaluprodukter har också ökat. Det innebär att överskottet i
kvävebalanserna under perioden 2006 till 2008 i genomsnitt minskat med cirka tio kg
per hektar (drygt 25 procent).
Tabell 24 Kvävebalanser från ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa näringens databas för
perioden 2001-2008. Balanserna är från gårdar i Skåne respektive Mälardalen. Kvävebalanser
under perioden 2001-2006 för Skåne finns med som jämförelse.
Ekologiska växtodlingsgårdar
Skåne
Skåne
Mälardalen
2001-2006
2001-2008
2001-2008
Kväve in kg/ha
92
87
71
Kväve ut kg/ha
56
62
32
Kvävebalans kg/ha
36
26
39
Antal gjorda
växtnäringsbalanser
32
33
22
Kvävebalans
Källa: Greppa Näringens databas
I Skåne finns det större möjligheter att utnyttja stallgödsel från närliggande gårdar.
Andelen inköpt kväve är drygt 60 procent för gårdar i Skåne men bara 33 procent för
gårdar i Mälardalen. I Mälardalen får gårdarna drygt 60 procent av sitt kväve från
kvävefixerande grödor, medan gårdarna i Skåne får knappt 29 procent av kvävet från
kvävefixerande grödor, se tabell 25.
Den positiva utvecklingen avseende kvävebalansen för Skåne har sannolikt sin
förklaring i de stora rådgivningsinsatserna i området och utnyttjandet av bättre odlingsoch marknadsförutsättningar.
Tabell 25 Kvävebalanser från ekologiska växtodlingsgårdar i Greppa näringens databas för
perioden 2001-2008. Tabellen visar olika källors andel av det ingående kvävet.
Ekologiska växtodlingsgårdar
Skåne
Mälardalen
2001-2008
2001-2008
Andel från kvävefixerande grödor
29 %
61 %
Andel inköp (gödsel)
61 %
33 %
Andel kvävenedfall
10 %
6%
Andelar av kväve in
Källa: Greppa Näringens databas
76
I tabell 26 redovisas skillnaderna i grödfördelning mellan ekologiska växtodlingsgårdar
i Skåne och Mälardalen. Det som sticker ut är den stora andelen avsalugrödor i Skåne,
61 procent, och den stora andelen kvävefixerande grödor i Mälardalen, 52 procent. Det
bör också noteras att andelen vallfodergrödor är över 30 procent för de i analysen
ingående ekologiska växtodlingsgårdarna i Mälardalen.
Tabell 26 Andel kvävefixerande grödor och vallfodergrödor på ekologiska växtodlingsgårdar med
växtnäringsbalanser i Greppa näringens databas för gårdar i Skåne respektive Mälardalen.
Grödfördelning
Skåne
Mälardalen
Andel kvävefixerande grödor
39 %
52 %
varav vallfodergrödor
12 %
30 %
Källa: Greppa Näringens databas
4.2.4
Slutsatser av förändringar mellan 2006 och 2008
Förändringen av miljöersättningens utformning har inte medfört några tydliga
förändringar i den ekologiska produktionens påverkan på risken för växtnäringsläckage
mellan åren 2006 och 2008.
På växtnäringsbalanserna från de ekologiska mjölkgårdarna framträder endast små
förändringar mellan 2006 och 2008 och de är inte entydiga. Fosfor- och
kaliumöverskotten har dock minskats marginellt. Detta beror delvis på att underlaget
bygger på gårdar som är med i Greppa Näringen och att dessa gårdar har haft tillgång
till omfattande rådgivningsinsatser.
För ekologiska växtodlingsgårdar finns en stor variation, framförallt mellan gårdar i
Skåne och Mälardalen. Andelen kväve från kvävefixerande grödor minskade på
växtodlingsgårdarna i Skåne samtidigt som andelen inköpt kväve och mängden
avsalugrödor ökade mellan 2006 och 2008. Ekologiska växtodlingsgårdar i Mälardalen
visar på högre kväveöverskott i kvävebalanserna än gårdarna i Skåne. De mellansvenska
gårdarna har i genomsnitt omkring en tredjedel vall i växtföljden år 2008.
En ny ekologisk växtnäringsundersökning under nuvarande miljöersättningsperiod
skulle ge ett bättre underlag att bedöma växtnäringseffekterna av ändringarna i
miljöersättningen till ekologisk produktion.
4.3
Påverkan på biologisk mångfald
Miljöersättningen för ekologiska produktionsformer syftar till ett hållbart nyttjande av
jordbruksmarken. I det svenska landsbygdsprogrammet 2007-2013 står det bland annat
att certifierad ekologisk produktion och resursbevarande produktion med ekologisk
inriktning ger positiva effekter på biologisk mångfald.125 Eftersom det inte finns någon
indikator framtagen som mäter effekten av ekologisk produktion på biologisk mångfald
bör en analys av miljöersättningen utgå från vad forskningen säger om sambanden
mellan ekologisk produktion och biologisk mångfald och jämföra detta med vilken typ
125
Jordbruksdepartementet 2007
77
av ekologiska produktionsformer vi får utifrån det ersättningssystem som finns inom
landsbygdsprogrammet.
Den rumsliga och tidsmässiga variationen på fält-, gårds- och landskapsnivå är
betydelsefull för att behålla en rik biologisk mångfald i odlingslandskapet. Jordbrukets
utveckling i Sverige och övriga Västeuropa har under det senaste århundradet dock lett
till minskad landskaplig variation, vilket anses vara en av orsakerna till utarmningen av
biologisk mångfald i odlingslandskapet.126 För jordbruket som helhet är variationen
minst och specialiseringen längst kommen i slättbygd. Svensk häckfågeltaxerings
övervakning av fågelfaunan i odlingslandskapet visar också på en negativ utveckling för
odlingslandskapets biologiska mångfald. Populationsstorleken för de fågelarter som
ingår i indikatorn har i stort sett halverats under de senaste trettio åren.127
Många arter behöver ett varierat landskap med småbiotoper och olika grödor för att
överleva. En ökad variation kan uppnås genom större variation av grödor (både över tid
i en växtföljd och mellan och inom fält samma år), och genom minskad användning av
växtskyddsmedel, vilket ger ökat inslag av ogräs, insekter och svampar. Ökad
integrering av växtodling och djurhållning ger också större biologisk variation.
Ekologisk produktion har föreslagits som ett sätt att öka den biologiska variationen i
landskapet och därmed gynna biologisk mångfald i odlingslandskapet.128
4.3.1 Vad säger forskningen?
Aktuell forskning visar på positiva effekter av ekologisk produktion på biologisk
mångfald men sambanden är inte alltid så klara som man tidigare trott. Nyligen
genomförda litteratursammanställningar finner att på fältnivå har ekologiskt odlade fält
generellt sett en rikare biologisk mångfald än konventionellt odlade fält.129 Bengtsson
m.fl130 genomförde en metaanalys av studier som jämförde effekten av ekologisk och
konventionell produktion på en stor mängd arter och fann att artrikedomen i genomsnitt
var 30 procent högre vid ekologisk produktion än vid konventionell produktion.
Variationen var dock stor och i 16 procent av studierna var artrikedomen högre på de
konventionella gårdarna. Hole m.fl131 genomförde en liknande studie och kom fram till
samma generella slutsatser, biologisk mångfald gynnas generellt sett av ekologisk
produktion, men effekten varierar bland annat beroende på vilken organismgrupp som
studeras.
Den positiva effekten på biologisk mångfald kan på fältnivå förklaras genom avsaknad
av kemiska bekämpningsmedel och kemiska betningsmedel inom ekologisk produktion.
Ekologisk produktion bidrar även till ett varierat landskap genom att ha en lång och
126
Robinson och Sutherland 2002. Benton m.fl. 2003
127
Lindström m.fl. 2009
128
Fuller m.fl. 2005, Hole m.fl. 2005
129
Ahnström 2002, Hole m.fl. 2005, Bengtsson m.fl. 2005
130
Bengtsson m.fl. 2005
131
Hole m.fl 2005
78
varierad växtföljd, med vall, samt en produktion med både djur och växtodling.132 Detta
pekar på att den landskapliga variationen som följer av ekologisk produktion är av stor
betydelse för biologisk mångfald.
När man studerat effekten av konventionell eller ekologisk produktion utifrån ett
landskapsperspektiv, det vill säga även inkluderat det omgivande landskapets struktur i
sina modeller, visar det sig att produktionsformen (konventionell eller ekologisk) inte
alltid har en avgörande betydelse för att förklara den rikare biologiska mångfalden på
ekologiska gårdar, utan effekten beror också på det omgivande landskapet.6 Rundlöf
och Smith133 fann att själva produktionsformen ekologisk produktion endast hade en
signifikant positiv effekt på fjärilars artrikedom och numerär i intensivt odlade
homogena landskap, det vill säga landskap med begränsad rumslig och tidsmässig
variation. Liknande resultat har även erhållits vid studier av ogräs134 samt till viss del
för bin.135 Roschewitz m.fl.10 fann att för ogräs fanns det generellt sett en högre
artdiversitet, större frösättning och fler frön i fröbanken på ekologiska fält än på
konventionella fält. Med en ökad landskaplig komplexitet ökade dock artdiversiteten i
betydligt högre grad i de konventionella fälten än i de ekologiska. I områden med hög
landskaplig heterogenitet hade produktionsformen ingen betydelse, artdiversiteten var i
stort sett densamma i både konventionella och ekologiska fält. Artdiversiteten på
ekologiska fält var därmed högre i homogena landskap men ingen skillnad fanns mellan
konventionellt och ekologiskt odlade fält när den strukturella komplexiteten i det
omgivande landskapet var hög.
Högre individrikedom, diversitet och artrikedom hos växter fanns även i ekologisk
jämfört med konventionell åkermark i en engelsk studie.136 I motsats till andra studier
kvarstod dock skillnaden även efter det att hänsyn tagits till landskapets komplexitet.
Ekologisk produktion har även en positiv effekt på fjärilar i det omgivande
konventionellt odlade landskapet.137 En stor andel ekologiskt brukade marker i ett
område bidrar till en högre mångfald även på närliggande konventionella fält. I dessa
områden har det enskilda fältets produktionsform ingen större betydelse utan det är
mängden ekologisk produktion i det omgivande landskapet som påverkar mångfalden.13
I vilken omfattning ekologisk produktion ska finnas i slättbygd samt dess rumsliga
fördelning i landskapet är angelägna frågor. Här är svaren sannolikt beroende på vilka
organismer man avser att gynna.13 I Rundlöfs m.fl.13 studie av fjärilar hittades vissa
arter bara i områden med en stor andel ekologisk produktion. En rumslig koncentration
av ekologisk produktion kommer därför troligen att gynna mer ovanliga fjärilsarter.
Samtidigt är den lokala produktionsformen av betydelse om ekologisk produktion
132
133
Bengtsson m.fl. 2005, Hole m.fl. 2005
Rundlöf och Smith 2006
134
Roschewitz m.fl. 2005
135
Holzschuh m.fl. 2007
136
Gibson m.fl. 2007
137
Rundlöf m.fl. 2008
79
hamnar i områden som domineras av konventionell produktion, vilket betyder att
enskilda ekologiska gårdar i en i övrigt konventionellt odlad slättbygd gynnar den
lokala diversiteten och ger därmed en mer generell positiv effekt på biologisk mångfald.
Sammanfattningsvis kommer den största positiva effekten på biologisk mångfald att fås
genom en omställning till ekologisk produktion i det homogena slättlandskapet, där
kontrasten mellan de konventionella och ekologiska brukningsformerna är som störst.138
En omställning där ökar den landskapliga variationen samtidigt som avsaknad av
växtskyddsmedel på ekologiska gårdar står i stark kontrast till användningen av
växtskyddsmedel i den konventionella odlingen i slättbygd. Rent biologiskt kommer en
fortsatt omställning till ekologisk produktion i småbrutna, heterogena landskap
sannolikt inte att ha lika stor positiv effekt för den biologiska mångfalden som om
omställningen sker i slättbygd. I strukturellt varierade landskap, som till exempel svensk
skogsbygd, är det troligen viktigare att behålla ett aktivt jordbruk oavsett
produktionsform, än att gynna en viss produktionsform.
4.3.1.1 Ekologiska produktionsformer jämfört med insatser i det
konventionella jordbruket
Ökad landskaplig variation kan också fås genom insatser inom det konventionella
jordbruket som till exempel införande av mer varierade och längre växtföljder, sprutfria
kantzoner, mångfaldsträdor (trädad mark som sköts med huvudsakligt syfta att gynna
biologisk mångfald) eller bevarande och skötsel av kvarvarande småbiotoper.139 Det
innebär att i stället för att helt ställa om till ekologisk produktion kan lantbrukaren
använda sig av delar av de ekologiska brukningsformerna inom det konventionella
jordbruket.
4.3.1.2 Betesmarker
Enligt Ahnström140 finns få dokumenterade skillnader mellan olika produktionsformers
påverkan på biologisk mångfald i betesmarker. Inom ekologisk djurhållning används
dock inte avmaskningsmedel i förebyggande syfte. Frånvaron av avmaskningsmedel
gynnar markfauna och till exempel dyngbaggar. För att minska risken för
parasitangrepp krävs därför betesplanering med rotation av djuren mellan olika
betesmarker. Detta kan innebära att större arealer betas och att betestrycket blir mer
varierat jämfört med marker på gårdar med konventionell produktion, vilket kan vara
fördelaktigt för biologisk mångfald.141
4.3.2 Direkta effekter av ekologisk produktion
Forskningsresultaten pekar på att ekologisk produktion ger störst positiv effekt på
biologisk mångfald i slättbygden. En ökad andel ekologisk produktion i dessa områden
138
Bengtsson m.fl. 2005, Roschewitz m.fl. 2005, Rundlöf och Smith 2006
139
Hole m.fl. 2005
140
Ahnström 2002
141
Jordbruksverket, Rapport 2004:19
80
är därför önskvärt för att gynna den biologiska mångfalden. Miljöersättningsstatistik för
ekologiska produktionsformer visar på en ökande andel ekologisk åkermark (i
förhållande till den totala åkermarksarealen) i både slättbygd (Götalands södra
slättbygder, Götalands norra slättbygder och Svealands slättbygder) och skogsbygd
(Götalands skogsbygder, mellersta Sveriges skogsbygder och övre och nedre Norrland)
mellan 2002 och 2006, se figur 21142. Andelen är betydligt högre i skogsbygderna än i
slättbygden men utvecklingstrenden är likartad i bägge områdena. Satt i relation till
forskningsresultaten går därför utvecklingen i rätt riktning - andelen ekologisk
produktion i slättbygd ökar, i alla fall fram till 2006. Anslutningen varierar dock kraftigt
mellan olika slättbygder, se tabell 27. I Götalands södra slättbygder är anslutningen låg i
förhållande till den totala åkerarealen i området, medan anslutningen i de övriga
slättbygderna ligger på en betydligt högre nivå.
Andel åker med miljöersättning för ekologisk produktion
40
Procent
30
Slättbygd
20
Skogsbygd
10
0
2002
2003
2 006
2 008
År
Figur 21 Andel åker med miljöersättning för ekologisk produktion i förhållande till total åkerareal
uppdelad på slättbygd (Götalands södra och norra slättbygder samt Svealands slättbygder) och
skogsbygd (Götalands skogsbygder, mellersta Sveriges skogsbygder och övre och nedre Norrland)*.
*För att analysera skillnaden mellan skogsbygd och slättbygd har Götalands mellanbygder uteslutits, eftersom de utgör en blandning
av slättbygd och skogsbygd.
Källa: Uttag ur Jordbruksverkets stöddatabas samt officiell jordbruksstatistik.
142
För att analysera skillnaden mellan skogsbygd och slättbygd har Götalands mellanbygder uteslutits,
eftersom de utgör en blandning av slättbygd och skogsbygd.
81
Tabell 27 Andel åkerareal med miljöersättning för ekologisk produktion (certifierad och ej
certifierad) av den totala åkerarealen inom olika produktionsområden, %.
Produktionsområde (PO8)
2002
2003
2006
2008
Götalands södra slättbygder
3,0
3,0
3,5
2,7
Götalands norra slättbygder
9,9
15,0
17,5
17,1
Svealands slättbygder
11,9
11,4
18,4
16,4
Källa: Uttag ur Jordbruksverkets stöddatabas
Mellan 2006 och 2008 sker en nedgång i den ekologiska åkerarealen framför allt i
skogsbygderna men även i slättbygderna. Det sker i samband med övergången till ett
nytt landsbygdsprogram och kan tolkas som att det nya landsbygdsprogrammet är till
nackdel för biologisk mångfald. Minskningen av den ekologiska åkerarealen motsvaras
dock inte av en liknande minskning av den totala åkerarealen i samma områden, se
tabell 28. Detta pekar på att de marker som försvinner från den ekologiska statistiken
inte tas ur produktion, utan alltjämt brukas fast numera utan den ekologiska
miljöersättningen. Hur brukningsformen förändras på dessa marker är därför av stort
intresse för att avgöra effekten på biologisk mångfald. Preliminära analyser visar att den
areella minskningen mellan 2006 och 2008 framför allt utgörs av vallar. Inom
landsbygdsprogrammet för 2007-2013 är inte vall som gröda berättigad till ersättning
för ekologisk produktion om inte vallen är kopplad till djurhållning. Det innebär att en
del av vallarealen försvinner ur statistiken för ekologisk produktion, vilket är en
förklaring till den nedgång som sker mellan 2006 och 2008 (figur 1). Nedgången är
sannolikt bara statistisk och en stor del av dessa vallar sköts troligen på samma sätt som
tidigare när de hade miljöersättning för ekologisk produktion. Om så är fallet är
effekterna av förändringarna i miljöersättningen (tabell 4) på den biologiska mångfalden
begränsade. Genom regeländringen finns därför möjligheten att frigöra pengar inom
programmet utan att effekten på biologisk mångfald blir negativ. En analys av hur
markanvändningen förändrats på marker som inte längre berättigar till miljöersättning
för ekologiska produktionsformer är därför av intresse.
Tabell 28 Förändring av den totala åkerarealen samt den ekologiska åkerarealen inom samtliga
produktionsområden (PO8) mellan 2006 och 2008, hektar.
2006
2008
Förändring 2006 till 2008
Total åkerareal
2 660 424
2 631 483
- 28 941
Total ekologisk åkerareal
513 118
427 923
- 85 195
Källor: Svensk jordbruksstatistik och uttag ur Jordbruksverkets databas över miljöersättningar
4.3.2.1 Möjliga effekter på biologisk mångfald av ändrad ersättning till
ekologiska produktionsformer
I det förra landsbygdsprogrammet (2000-2006) kopplades ersättningen till ekologisk
djurhållning enbart till vallarealen. Utöver detta fanns ett vallstöd utan djurkoppling
vilket innebar att ju mer vall som odlades desto större ersättning fick lantbrukaren.
Därmed fanns risken att det djurkopplade ersättningen drog djur från naturliga
betesmarker till betesvallar på åker, samtidigt som vallersättningen ledde till mindre
82
variation på grödnivå eftersom ersättningen uppmuntrade till odling av vall snarare än
spannmål.
Reglerna i det nya programmet med djurkopplad ersättning även till betesmarker och
där vall inte längre är en ersättningsberättigad gröda innebär, i alla fall i teorin, att det
nya programmet är mer anpassat för att gynna biologisk mångfald. Detta sker både
genom att incitamentet att hävda betesmarkerna är högre och att det motiverar till en
mer varierad odling. En mer varierad odling har visat sig fördelaktigt för många
fågelarter.143
4.3.3 Effekt av geografiskt generella ersättningsnivåer
Ersättningsnivån inom landsbygdsprogrammets miljöersättning för ekologiska
produktionsformer ska täcka de merkostnader som finns vid ekologisk produktion.
Nivåerna bestäms utifrån en beräknad genomsnittlig kostnad för hela landet. Generella
ersättningsnivåerna kan uppfattas som alltför låga för att vara intressanta för att ställa
om produktionen i till exempel Götalands södra slättbygder. Geografiskt generella
ersättningsnivåer kan därför försvåra en större anslutning i slättbygd, de områden där vi
utifrån ett biologiskt mångfaldsperspektiv vill ha ekologiska produktionsformer.
4.3.4 Möjliga framtida studier för en mer heltäckande analys
Om intresset för att ställa om till ekologisk produktion är begränsat i slättbygd, kan en
riktad satsning på åtgärder som ökar den landskapliga variationen i det konventionella
jordbruket vara ett alternativ144. Om målet är att gynna biologisk mångfald bör därför
kostnadseffektiviteten av en generell satsning på att öka andelen ekologisk produktion i
slättbygd jämfört med en riktad satsning på åtgärder inom det konventionella jordbruket
analyseras.
Det finns en högre andel betesmark på gårdar med ekologiska produktionsformer än på
konventionella gårdar.145 Detta samband beror på att förutsättningarna för ekologisk
produktion är bäst på gårdar med nötkreatur och att nötkreatur i stor utsträckning betar
betesmarker.146 Sambandet mellan andel betesmark och ekologisk produktion är därmed
indirekt och det beror inte på att ekologisk odling i sig har gynnat skötseln av
betesmark. För att analysera effekten av ekologisk produktion på andelen betesmark är
det därför nödvändigt att jämföra likvärdiga gårdar, där den huvudsakliga skillnaden
mellan gårdarna består i om de brukas ekologiskt eller konventionellt.
En studie genomförd i Storbritannien fann att ekologiska gårdar hade en större areal
fältkanter, häckar och skogsområden (semi-natural habitats) jämfört med konventionella
gårdar.147 I studien jämfördes ekologiska respektive konventionella gårdar som parats
143
Wretenberg, J 2006
144
Hole m.fl. 2005
145
Ahnström 2002
146
Jordbruksverket, Rapport 2004:19
147
Gibson m.fl. 2007
83
ihop så att de skulle skilja sig åt så lite som möjligt i allt utom produktionsform.
Därmed kunde man påvisa att den ekologiska produktionsformen i sig gav en större
areal av ”semi-natural habitats”. Däremot fann man inga kvalitativa skillnader i
biologisk mångfald i dessa miljöer mellan produktionsformerna. En liknande studie där
man tittar på skillnaden i andel betesmarker mellan likvärdiga konventionella och
ekologiska gårdar i Sverige skulle vara intressant. Om den ekologiska
produktionsformen leder till att fler betesmarker hålls i hävd än vad som är fallet på
konventionella gårdar är det till fördel för biologisk mångfald.
Genom att avmaskningsmedel inte får användas i förebyggande syfte, och att
betesplanering därför krävs i högre grad, finns förutsättningar för att betesmarker inom
ekologiska produktionsformer kan ha en högre biologisk mångfald. I den ekologiska
mjölkproduktionen ska dessutom minst 50 procent av grovfoderintaget ske i form av
bete under betesperioden. Kravet på betesbaserat foderintag gör att åkermarksbete och
naturbetesmarker får en ökad betydelse för foderintaget. En jämförande studie av
likvärdiga gårdar men med skild produktionsform med avseende på biologisk mångfald
i betesmarker är därför relevant.
4.4
Påverkan på klimat
I miljöersättningen för ekologiska produktionsformer anges inget mål för klimatet och
minskning av utsläpp av växthusgaser. Jordbruksverket har ändå gett Institutet för
livsmedel och bioteknik (SIK) i uppdrag att göra en analys av hur miljöersättningen
påverkar utsläppen av växthusgaser. I detta avsnitt görs en sammanfattning av SIKs
analys med kommentarer från Jordbruksverket. SIKs fullständiga rapport148 är
diarieförd hos Jordbruksverket och återfinns under diarienummer 26-6026/09149.
SIK har dels gjort en kvantitativ analys för att belysa miljöersättningens effekt på
utsläppen av koldioxidekvivalenter (CO2e) för år 2006. SIK har även gjort en kvalitativ
analys av hur förändringen av miljöersättningen kan ha påverkat utsläppen av
koldioxidekvivalenter mellan åren 2006 och 2008.
4.4.1
Metod
I den svenska nationalrapporten150 som årligen tas fram för att rapportera till FN enligt
klimatkonventionen används klimatpanelens (IPCC) riktlinjer från 1996 med nationella
anpassningar. Nationalrapporten tas fram med en kontoplansmodell där utsläppen
bokförs under angivna konton, till exempel metan från fodersmältning och
lustgasavgång från åkermark. Nationalrapporten tar i enlighet med IPCCs riktlinjer
endast med inhemska utsläppskällor i kontoplansmodellen för att inte någon
utsläppskälla ska räknas dubbelt.
148
SIKs klimatanalys har redigerats av Jordbruksverket vad gäller layout avseende små redigeringar
såsom figur/tabell hänvisningar, förkortningar osv. Ändringar utöver dessa har gjorts enligt
överenskommelse med SIK och Christel Cederberg.
149
Cederberg, 2009
150
Naturvårdsverket 2009
84
SIK koncentrerar sin analys kring skillnader mellan åkerareal med miljöersättning för
ekologisk produktion och övrig åkerareal i Sverige. SIK använder också
kontoplansberäkningar, men har i dessa lagt till utsläppskällorna importerad
mineralgödsel och importerat proteinfoder. Importerad mineralgödsel och importerat
proteinfoder har tagits med i SIKs kontoplansberäkning för att belysa effekterna av att
dessa insatsmedel skiljer sig mellan ekologisk och konventionell produktion. SIK
använder emissionsfaktorer från IPCCs riktlinjer från 2006.151
4.4.2
Kvantitativ analys för år 2006
I SIKs analys beräknas miljöersättningen ha bidragit till en minskning av utsläppen av
växthusgaser från den svenska jordbruksproduktionen jämfört med en situation där
motsvarande areal och djurhållning hade producerats konventionellt152.
Den dominerande orsaken till de beräknade lägre utsläppen av växthusgaser från
ekologisk produktion förklaras av utebliven produktion mineralgödsel och lägre direkt
lustgasavgång från åkermark på grund av lägre gödslingsintensitet. Utebliven
produktion av importerad mineralgödsel stod för cirka 65 procent av den beräknade
minskningen av utsläppen, medan minskad direkt lustgasavgång från åkermark
beräknades stå för cirka 30 procent av minskningen. Utebliven produktion av importerat
kraftfoder bedömdes stå för några procent av den beräknade minskningen av
växthusgasutsläpp orsakad av ekologisk produktion. Drivmedel till traktorer och
produktion av organiska gödselmedel uppskattades öka utsläppen av växthusgaser från
den ekologiska produktionen med någon procent. I SIKs beräkningar ingår poster för
produktion av mineralgödsel och importerat kraftfoder. Om man exkluderar dessa
poster återstår ändå en beräknad minskning av utsläppet av koldioxidekvivalenter. Den
viktigaste posten blir då den direkta lustgasavgången från åkermark.
4.4.2.1 Osäkerheter
Osäkerheten i beräkningarna är stor. Osäkerhetsintervallen för lustgasavgång i
växtodlingen är beräknade enligt IPCCs riktlinjer.153 Dessa beräkningar är i sig
förknippade med stora osäkerheter. Nuvarande beräkningsmodeller och
emissionsfaktorer som IPCC rekommenderar ändras allteftersom mer kunskap
tillkommer. SIK har antagit ett osäkerhetsintervall för övriga aktiviteter på
±25 procent.
Osäkerheten i utsläppen från dieselanvändningen ligger inte i emissionsfaktorerna utan i
bristande data om den verkliga dieselanvändningen i praktisk drift, särskilt i ekologisk
produktion. Osäkerheten i utsläppen från importerat kraftfoder beror till stor del på
bristande data om utfodringen på mjölkgårdar.
151
IPCC, 2006
152
Cederberg, 2009
153
IPCC 2006
85
I SIKs analys tas inte hänsyn till att spannmålsarealen minskade mer än den totala
åkerarealen mellan jämförelseåren 1990 och 2006. Spannmålsarealen minskade med
cirka 27 procent mellan år 1990 och år 2006 medan åkerarealen i produktion minskade
med cirka elva procent. År 2008 ökade den konventionella spannmålsarealen. Detta har
påverkat användningen av mineralgödselkväve i den konventionella produktionen.
4.4.2.2 Produktion och användning av mineralkvävegödsel
Minskade utsläpp av växthusgaser genom minskad produktion och spridning av
mineralgödsel är det största bidraget till den totalt beräknade minskningen som en följd
av ekologisk produktion. Eftersom all mineralgödselproduktion sker utanför Sveriges
gränser är denna utsläppsminskning inte rapporterad i den svenska utsläppsstatistiken,
då denna endast beskriver utsläpp från produktion inom landet.
I den kvantitativa analysen för år 2006 uppskattar SIK ett genomsnittligt utsläpp av
7,1 kg koldioxidekvivalenter per producerat kg mineralgödselkväve.155 Bästa
tillgängliga teknik definieras i dagsläget ge en utsläppsnivå på totalt cirka fyra kg
koldioxidekvivalenter per kg kväve.156
Den totala kvävetillförseln till jordbruksproduktionen har stor betydelse för utsläppen
av växthusgaser. Den minskade användningen av mineralgödsel under andra
ersättningsperioden (2000-2006) bedöms i SIKs beräkningar till 60 procent bero på den
ekologiska miljöersättningen. Under denna sexårsperiod ökade arealen ekologisk
odlingen med cirka 50 procent medan försäljningen av handelsgödselkväve minskade
med 15 procent.157
4.4.2.3 Alternativ markanvändning
Det är troligt att en del av den åkermark som fick miljöersättning 2006 hade tagits ur
produktion om miljöersättningen inte hade funnits. Detta gäller särskilt vallareal.
Eftersom en stor del av den ekologiska vallen används i nötköttsproduktion är det
sannolikt att denna produktion hade minskat. En del av den ekologiska arealen som fick
miljöersättningen 2006 hade vid en utebliven miljöersättning odlats konventionellt.
Frågan om vad den alternativa markanvändningen hade varit i en situation utan
miljöersättning till ekologisk produktion är komplex och kräver en fördjupad analys.
Effekten av en mindre intensiv odling med lägre kvävegivor blir dels mindre utsläpp av
växthusgaser, men även en lägre skörd per areal. Lägre skörd ger behov av annan areal
för att upprätthålla produktionsnivån. Om den lägre skörden måste kompenseras med
import av livsmedel bör även detta finnas med i en analys. Detta har inte varit möjligt
inom ramen för SIKs beräkningar. Den totala klimateffekten av miljöersättningen till
155
Cederberg, 2009
156
Bästa tillgängliga teknik enligt EU IPCC ”Reference Document on Best Available Techniquies (BAT)
for the Manufacture of Large Volume Inorganic Chemicals – Ammonia, Acids and Fertilisers” IEEP
2006. The potential for and implications of extending the EU emission trading system to include
industrial sources of nitrous oxide and flourinated gases. Institute for European Environmental Policy and
Climate Action Network europé, Brussels.
157
86
Cederberg, 2009
ekologisk produktion är beroende av hur den mark som frigörs vid intensivare
produktion används och vad denna alternativanvändning innebär för utsläppet av
växthusgaser.
Förekomsten av gräsmarker har betydelse för markens kolbalans. För Europas jordbruk
som helhet är åkermarken en kolkälla, det vill säga kol emitteras, medan gräsmarkerna
utgör en kolsänka, det vill säga kol binds varaktigt i marken.158
4.4.3
Kvalitativ analys för år 2008
I samband med införandet av den nya miljöersättningen år 2007 minskade den
miljöersättningsberättigade ekologiska arealen med cirka 90 000 hektar. Trots detta
ökade den totala vallarealen i Sverige mellan 2006 och 2008. De positiva effekterna av
gräsmarker som potentiell kolsänka bedöms därför inte att ha minskat påtagligt som en
följd av förändring i miljöersättning till ekologisk produktion.159
Den sålda volymen mineralgödselkväve ökade mellan år 2006 och 2008. Detta är
framförallt en effekt av att spannmålsodlingen totalt i Sverige ökade. Att den totala
spannmålsarealen ökade under 2008 beror på gynnsamma spannmålspriser under år
2007. Den större användningen av mineralkväve 2008 medför, allt annat lika, ökade
utsläpp av växthusgaser från produktion och användning av kvävegödsel jämfört med
situationen 2006. Minskningen av utsläppen från tillverkningen av mineralgödsel från
cirka sju kg till cirka fyra kg koldioxidekvivalenter per kg kväve medför dock att de
totala utsläppen inte bedöms ha ökat.
Den ekologiska mjölkinvägningen har ökat med drygt 25 procent mellan 2006 och
2008. Detta medför en minskad import av proteinfoderkoncentrat och därmed en
minskning av växthusgasutsläpp jämfört med analysen för 2006. Förutom mjölk, är det
ägg som är det animaliska livsmedel som produceras i någon större omfattning i
certifierad ekologisk produktion. Antalet värphöns som var berättigade till
miljöersättning ökade med cirka 50 procent mellan 2007 och 2008. Även denna
förändring bedöms ha minskat behovet av importerat proteinkraftfoder och därmed
utsläpp av växthusgaser.
Sammanfattningsvis bedöms dock förändringarna av miljöersättningen till ekologisk
produktion mellan åren 2006 och 2008 inte ha inneburit några större ytterligare
förändringar av växthusgasutsläppen från det svenska jordbrukssystemet, än vad som
var fallet år 2006. Minskade utsläpp vid tillverkning av mineralgödsel medför dock att
skillnaden gentemot konventionell produktion har minskat med upp till en fjärdedel,
förutsatt att allt mineralgödselkväve tas fram enligt bästa tillgängliga teknik.
158
Cederberg, 2009
159
Cederberg, 2009
87
4.4.4
Avslutande kommentarer
Det är framställning och spridning av mineralkväve som är de största posterna för
utsläpp av växthusgaser i jordbruksproduktionen. Effekten av en mindre intensiv odling
med lägre kvävegivor blir dels mindre utsläpp av växthusgaser, men även en lägre skörd
per areal. Lägre skörd ger behov av mer areal för att upprätthålla samma produktion.
Klimateffekten av miljöersättningen till ekologisk produktion är därför beroende av hur
den mark som frigörs vid intensivare odling används och vad denna
alternativanvändning innebär för det totala utsläppet av växthusgaser.
Det finns stora variationer mellan gårdar och bedömningen av klimateffekten från en
enskild gård är en avvägning mellan klimatvinster på grund av lägre insatser och hur
mycket avkastningen påverkas av detta.162 En tidigare studie163 visade att ekologisk
produktion hade mindre eller lika stora utsläpp av växthusgaser som konventionell
produktion. Ny teknik vid mineralgödseltillverkning vars syfte är att minska utsläppen
av växthusgaser i tillverkningen ställer dock större krav på den ekologiska produktionen
för att den, ur klimatsynpunkt, inte ska vara sämre än konventionell produktion. Viktiga
faktorer i en jämförelse är dels utsläppen i samband med tillverkningen och spridning av
mineralgödsel samt skillnaden i avkastning.
162
Jordbruksverket, Rapport 2009:20
163
Jordbruksverket, Rapport 2008:11
88
5
Slutsatser
Miljöersättningen till ekologiska produktionsformer ändrades i det nya
landsbygdsprogrammet för perioden 2007-2013. Rapporten analyserar hur den
förändrade miljöersättningen har påverkat marknad och miljö i Sverige mellan år 2006
och 2008 jämfört med ersättningen i det tidigare miljö- och landsbygdsprogrammet
2000-2006. Utifrån det tidsperspektiv rapporten har kan det vara svårt att dra några
generella slutsatser. De förändringar som trots allt skett på två år kan dock ge oss en
fingervisning om hur ändringarna i miljöersättningen har påverkat marknad och miljö.
Att den certifierade ekologiska produktionen har ökat mellan 2006 och 2008 samtidigt
som volymerna ekologiska livsmedel på marknaden ökat råder det inga tvivel om. Fler
ekologiska djur slaktas, mer ekologisk mjölk och ägg vägs in, fler hektar ekologiska
grönsaker odlas med mera. Dessutom har försäljningen av ekologiska livsmedel hos
dagligvaruhandeln ökat.
Den positiva utveckling som skett inom den ekologiska certifierade produktionen kan
vara ett resultat av miljöersättningen, av merpriset eller bådadera. För vissa
produktionsinriktningar har miljöersättningen större betydelse och i andra fall merpriset.
Till exempel indikerar lönsamhetsberäkningar för grönsaker och mjölk att merpriset har
större betydelse för lönsamheten än ersättningen. I andra produktionsinriktningar är
situationen den omvända. Inom till exempel ekologisk växtodling kan en stor andel av
lönsamhetsförbättringen jämfört med konventionell odling knytas till ersättningen. Det
finns också de produktionsinriktningar där produktionsökningen kan kopplas både till
ersättningen och merpriset och så är fallet för ekologisk slaktsvins- och
värphönsproduktion samt inom potatisodling.
Oavsett om merpriset har en avgörande betydelse för produktionsutvecklingen eller inte
så har det en stor påverkan på den framtida lönsamheten inom ekologisk produktion och
är troligtvis en morot för fler producenter att ställa om produktionen framöver. Om den
certifierade produktionen växer i samma takt framöver skulle ett större sortiment i
butikerna sannolikt stimulera fler konsumenter att handla ekologiska livsmedel. I dag
finns det till exempel flera olika sorters ekologisk müsli, sallad och mejeriprodukter att
välja på i butikerna. Att merpriset för flertalet ekologiska produkter ökat visar att det
finns en stor efterfrågan på ekologiska produkter på den svenska marknaden.
Av den analys som gjorts i rapporten är det svårt att dra någon slutsats om huruvida det
är mest fördelaktigt att vara ekologisk producent i Sverige eller Danmark. Däremot
finns det skillnader mellan ersättningarna till ekologisk produktion i Sverige och
Danmark. I Danmark finns det två ersättningar, ett omläggningsstöd och en
miljöersättning. Omläggningsstödet i Danmark ger en fördel ur ersättningssynpunkt
under omläggningsåren. Att miljöersättningen i Danmark även ges för vall gynnar
växtodlingen i Danmark. En fördel med den svenska miljöersättningen är att denna
inkluderar djurhållning och att ersättningsbeloppet är detsamma oavsett om man har
varit ekologisk producent i tre, fyra eller sex år.
Rapporten studerar även hur förändringen av miljöersättningen till ekologisk produktion
har påverkat miljön uppdelat på användning av växtskyddsmedel, risk för
växtnäringsläckage samt påverkan på biologisk mångfald och klimat.
89
Miljöersättningens effekt på förbrukningen av växtskyddsmedel var oförändrad mellan
åren 2006 och 2008, trots att arealen med miljöersättning för ekologisk produktion
minskade med nära 90 000 hektar. Analysen av miljöersättningens påverkan på
användningen av växtskyddsmedel visar att den certifierade ekologiska produktionen
behöver öka i de traditionella slättbygderna för att ge effekt på användningen av
växtskyddsmedel. Det är då som det uppstår märkbara effekter. Mellan 2006 och 2008
var miljöersättningens effekt på användningen av växtskyddsmedel störst i Götalands
norra slättbygder och Svealands slättbygder. Miljöersättningens betydelse för minskad
användning av växtskyddsmedel ökade i dessa områden mellan år 2006 och 2008,
medan den minskade i Norrland och Götalands södra slättbygder.
Förändringen av miljöersättningens utformning har inte medfört några tydliga
förändringar i den ekologiska produktionens påverkan på risken för växtnäringsläckage
mellan åren 2006 och 2008. På de ekologiska mjölkgårdarna framträder endast små
förändringar mellan 2006 och 2008 och de är inte entydiga. Fosfor- och
kaliumöverskotten har dock minskat marginellt. Detta beror sannolikt på att underlaget
bygger på gårdar som är med i Greppa Näringen och att dessa gårdar har haft tillgång
till omfattande rådgivningsinsatser.
För ekologiska växtodlingsgårdar finns en stor variation mellan framförallt gårdar i
Skåne och Mälardalen. I Skåne minskade kväveöverskottet i kvävebalanserna under
perioden 2006 till 2008. Andelen kväve från kvävefixerande grödor minskar på
växtodlingsgårdarna i Skåne samtidigt som andelen inköpt kväve och mängden
avsalugrödor ökar. Ekologiska växtodlingsgårdar i Mälardalen visar på högre
kväveöverskott i kvävebalanserna än gårdarna i Skåne.
Jämfört med det förra landsbygdsprogrammet har ersättningsreglerna i det nuvarande
landsbygdsprogrammet skapat bättre förutsättningar för att gynna biologisk mångfald.
De nya ersättningsreglerna skapar ett större incitament att hävda betesmarker, skapar
bättre förutsättningar att få en ökad variation av grödor samt bättre förutsättningar att få
in ekologisk odling i slättbygd.
Ekologisk produktion ger direkta fördelar för biologisk mångfald i den intensivt odlade
slättbygden. Det finns begränsade direkta fördelar för biologisk mångfald med
ytterligare ekologisk produktion i skogsbygd. Däremot kan det finnas indirekta fördelar.
Den biologiska mångfalden, som är beroende av ett öppet, brukat odlingslandskap,
gynnas indirekt.
Den största positiva effekten på biologisk mångfald erhålls genom en omställning till
ekologisk produktion i det homogena slättlandskapet. Det är också där andelen
ekologisk produktion är som lägst, även om den ökat något de senaste åren. Störst direkt
fördel för biologisk mångfald skulle antagligen fås med en ännu tydligare riktad
satsning mot slättbygden än vad som finns i dagens landsbygdsprogram. Om intresset
för att ställa om till ekologisk produktion är begränsat i slättbygd, kan en satsning på
andra åtgärder som ökar den landskapliga heterogeniteten inom det konventionella
jordbruket vara ett alternativ.
Det är framställning och spridning av mineralkväve som är de största posterna för
utsläpp av växthusgaser i jordbruksproduktionen. Effekten av en mindre intensiv odling
med lägre kvävegivor blir dels mindre utsläpp av växthusgaser, men även en lägre skörd
per areal. Lägre skörd ger behov av mer areal för att upprätthålla samma produktion.
90
Klimateffekten av miljöersättningen till ekologisk produktion är därför beroende av hur
den mark som frigörs vid intensivare odling används och vad denna
alternativanvändning innebär på utsläppet av växthusgaser.
En övergripande analys av miljöersättningens påverkan på klimatet visade positiva
klimateffekter mellan en situation med miljöersättning jämfört med om ersättningen inte
hade funnits. Beräkningsunderlaget i analysen var dock för osäkert för att kunna visa
några skillnader på klimateffekter mellan åren 2006 och 2008.
Har syftet med den förändrade miljöersättningen uppnåtts under den studerade
perioden?
Miljöersättningen till ekologisk produktion ändrades i det nya landsbygdsprogrammet
2007-2013 bland annat med syfte att öka den certifierade ekologiska produktionen.
Ökningstakten har dock inte varit tillräcklig stor för att nå det övergripande målet om
20 procent certifierad ekologisk produktion till år 2010.
Syftet med den nya miljöersättningen har uppnåtts på så vis att den certifierade arealen
med miljöersättning ökat med cirka 20 procent mellan 2006 och 2008 och den
certifierade djurhållningen har ökat kraftigt. I den nya ersättningen prioriterades grödor
och djurslag där det är stor skillnad mellan ekologisk och konventionell produktion, till
exempel slaktsvinsproduktion, ägg och potatis. Denna förändring bidrog till att antalet
certifierade slaktsvin och värphöns ökade samt att den certifierade potatisarealen ökade
med cirka 25 procent mellan 2007 och 2008.
Anledningen till att ersättningen till vall togs bort var att en allt för stor del av den
ekologiska arealen som kom med i ersättningen inte hade någon odling som resulterade
i ekologiska livsmedel. Dessutom var miljöeffekten av den extensiva vallen begränsad.
Syftet med att ta bort vallersättningen har också uppnåtts. Den sammanlagda vallarealen
hos jordbrukarna som fått utbetalning har minskat med 25 procent mellan 2006 och
2008. Ersättningen kommer dock att justeras från och med 2010 för att nå bättre
måluppfyllelse och ingå som en del i hälsokontrollen. Ett förslag från Sverige är att
ersättningen till vall återinförs, men på en lägre nivå och att den villkoras för att styra
stödet till aktiv vallodling.
Ersättningsbeloppen ändrades i den nya programperioden 2007-2013 och ett högre
belopp ges till certifierad produktion. Bakgrunden till krav på certifiering för att få full
ersättning var att arealen i miljöersättningen ökade kraftigt medan den certifierade
arealen i princip låg stilla. Detta syfte har uppnåtts, mellan 2006 och 2008 har den
certifierade arealen ökat, medan den totala miljöersättningsberättigande arealen har
minskat.
Det utbetalade beloppet av miljöersättningen har minskat från 587 miljoner år 2006 till
503 miljoner 2008, drygt 14 procent. Trots denna minskning har den certifierade arealen
med miljöersättning ökat med 20 procent och den certifierade djurhållningen har ökat
väsentligt. Den totala miljöersättningsberättigande arealen minskade under perioden
men trots detta är effekten på förbrukningen av växtskyddsmedel oförändrad.
Miljöersättningens effekt på växtnäringsläckaget har inte heller förändrats i någon större
utsträckning. De nya ersättningsreglerna har skapat bättre förutsättningar för att gynna
biologisk mångfald. Miljöersättningens nya utformning är därmed mer kostnadseffektiv
då det utbetalade ersättningsbeloppet har minskat medan den ekologiska produktionen
91
har stimulerats och gått i rätt riktning. Analysen visar dock inte i vilken utsträckning
den utveckling som uppnåtts beror på miljöersättningen respektive marknaden.
92
6
Källförteckning
Ahnström, J. 2002. Ekologiskt lantbruk och biologisk mångfald – en
litteraturgenomgång, Centrum för uthålligt lantbruk, SLU, Uppsala.
Axfood, www.axfood.se, försäljningsstatistik ekologiska livsmedel (Maria Håkansson),
2009-09-08.
Bengtsson, J. Ahnström, J. och Weibull, A-C. 2005. The effects of organic agriculture
on biodiversity and abundance: a meta-analysis, Journal of Applied Ecology 42: 261269.
Benton, T.G., Vickery, J.A., och Wilson, J.D. 2003. Farmland biodiversity: is habitat
heterogenity the key? Trends in ecology and evolution 18: 182-188.
Cederberg, C., 2009. Hur har miljöersättningen till ekologisk produktion påverkat
växthusgasutsläppen från det svenska jordbrukssystemet? Institutet för livsmedel och
bioteknik, SIK, Jordbruksverket, diarienummer: 26-6026/09.
Coop, www.coop.se, försäljningsstatistik ekologiska livsmedel (Mikael Robertsson),
2009-10-08.
Ekologiska Lantbrukarna, www.ekolantbruk.se, Växande marknad 2006, 2007 och 2008
Fuller, R.J. m.fl. 2005. Benefits of organic farming to biodiversity vary among taxa.
Biology Letters 1: 431-434.
Gibson, R.H., Pearce, S., Morris, R.J., Symondson, W.O.C. and Memmott, J. 2007.
Journal of Applied Ecology 44: 792-803.
Greppa näringens databas, 2001-2008, www.greppa.nu.
Hole, D.G., Perkins, A.J., Wilson, J.D. Alexander, I.H. Grice, P.V. och Evans, A.D.
2005. Does organic farming benefit biodiversity? Biological Conservation 122: 113130.
Holzschuh, A., Stefan-Dewenter, I., Kleijn, D. & Tscharntke, T, 2007. Diversity of
flower-visiting bees in cereal fields: effects of farming system, landscape composition
and regional context. Journal of Applied Ecology 44:41-49.
ICA, www.ica.se, försäljningsstatistik ekologiska livsmedel (Ulrica Bergdahl),
2009-10-07.
IPCC. 2006. 2006 IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories, Prepared
by the National Greenhouse Gas Inventories Programme, Eggleston, H.S., Buendia L.,
Miwa K., Ngara T. & Tanabe K. (eds.).
Johnsson, M. och Mårtensson, K, 2006. Beräkningar av förändringen av
kväveutlakningen mellan 1995 och 2003 och den förväntade effekten av åtgärder som
föreslagits för minskade utlakningsförluster, SLU.
93
Johnsson, M., Mårtensson, K., Torstensson, G. och Persson K, 2006. Beräkningar av
normalutlakningen av kväve 2003 för den ekologiskt odlade arealen. Avdelningen för
vattenvårdslära, Teknisk rapport 205, SLU.
Jordbruksdepartementet, Förslag till ändring av Sveriges landsbygdsprogram för
perioden 2007-2013. Stockholm 2009-09-02.
Jordbruksdepartementet 2007. Landsbygdsprogram för Sverige år 2007-2013.
Jordbruksverket, Miljöeffekter av EUs jordbrukspolitik. Rapport 2002:2
Jordbruksverket, Tre nya miljöersättningar – Hur blev det? Rapport 2004:5
Jordbruksverket, Mål för ekologisk produktion 2010. Rapport 2004:19.
Jordbruksverket, Växtnäringsförsörjning inom ekologiska produktionsformer. Rapport
2005:13
Jordbruksverket, Växtskyddsmedel och miljöeffekter – rapport från CAP:s miljöeffekter.
Rapport 2008:3
Jordbruksverket, Prisutveckling och lönsamhet inom ekologisk produktion. Rapport
2008:10
Jordbruksverket, Minska jordbrukets klimatpåverkan! Del 1. Introduktion och några
åtgärder/styrmedel. Rapport 2008:11.
Jordbruksverket, Nya utmaningar – översyn och anpassning av landsbygdsprogrammet.
Rapport 2009:4
Jordbruksverket, Hållbar konsumtion av jordbruksvaror - hur påverkas miljön av olika
matvanor, Rapport 2009:20
Jordbruksverket, Statistiska meddelanden JO 10 SM 0910. 2009
Jordbruksverkets stöddatabas, www.jordbruksverket.se.
Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om
tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk
produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk
produktion, märkning och kontroll.
Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA)/Ekologiskt Forum. 2007.
Aktionsplan 2010- För en ökad ekologisk konsumtion och produktion.
KRAV, www.krav.se, statistikuppgifter (Katarina Wolf), 2009-09-28.
KRAV, www.krav.se, Marknadsrapport 09, 2009
Lantmännen, www.lantmannen.com, pris- och invägningsstatistik för ekologisk
spannmål (Anneke Svantesson), 2009-09-14.
94
Lindström, L., Green, M., Ottvall, R. Och Svensson, S. 2009. Övervakning av fåglarnas
populationsutveckling, Årsrapport för 2008. Lunds universitet, Lund.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län, www.lansstyrelsen.se/vastragotaland.
Bidragskalkyler för ekologisk produktion.
Mariannes Farm AB, www.mariannesmorotter.se, prisuppgifter från Jörgen Persson,
2009-10-13.
Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri, www.fvm.dk, 2009
Naturvårdsverket 2009, Sweden´s National Inventory Report 2009 Submitted under the
United Nations Framework Convention on Climate Change, Stockholm.
Regeringskansliet, regeringens skrivelse 2005/06:88, Ekologisk produktion och
konsumtion - mål och inriktning till 2010, Stockholm 16 mars 2006.
Regeringskansliet, Levande kulturlandskap – en halvtidsutvärdering av Miljö- och
landsbygdsprogrammet. SOU 2003:105.
Robinson, R.A. och Sutherland, W.J. 2002. Post-war changes in arable farming and
biodiversity in Great Britain. Journal of Applied Ecology 39: 157-176.
Roschewitz, I., Gabriel, D., Tscharntke, T. och Thies, C. 2005. The effects of landscape
complexity on arable weed species diversity in organic and conventional farming.
Journal of Applied Ecology 42; 873-882.
Rundlöf, M. och Smith, H.G. 2006. The effect of organic farming on butterfly diversity
depends on landscape context. Journal of Applied Ecology 43: 1121-1127.
Rundlöf, M., Bengtsson, J. och Smith, H.G. 2008. Local and landscape effects of
organic farming on butterfly species richness and abundance. Journal of Applied
Ecology 45: 813-820.
Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och
märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr
2029/91.
Samodlarna, www.samodlarna.se, försäljningsuppgifter för potatis och morötter (Jan
Knutar) och försäljningsstatistik år 2006-2008, 2009-11-13.
Scan, www.scan.se, slaktstatistik för lamm, gris och nötkött 2005-2008 (Lena Hill),
2009-09-17.
SCB, 2004, Ekologiska växtnäringsundersökningen 2003 (EVU), Beskrivning och
kvalitetsdeklaration.
SCB, 2007, Växtskyddsmedel i jord- och trädgårdsbruket 2006. Statistiska
meddelanden MI 31 SM 0701, korrigerad version.
SCB/Jordbruksverket, Jordbruksstatistisk årsbok – med data om livsmedel, år 20072009
95
SLU, 2009. Slututvärdering av Miljö- och landsbygdsprogrammet 2000-2006 – vad fick
vi för pengarna? Rapport ua 72/3269/07
Svenska ägg, www.svenskaagg.se, statistik invägda ekologiska ägg (Therese Schultz),
2009-09-24.
Wivstad, M., Salomon, E., Spångberg, J. & Jönsson, H. 2009, Ekologisk produktion –
möjligheter att minska övergödning. Centrum för utthålligt lantbruk, SLU.
Wretenberg, J, 2006. The decline of farmbirds in Sweden, Doctoral thesis no. 2006:113,
SLU.
Internet - webbsidor
Aranea Certifiering AB, www.araneacert.se, 2009-09-12
Danmarks Statistik, www.dst.dk, importstatistik, 2009-09-24
Ekomatcentrum, www.ekomatcentrum.se, 2009-11-10
Ekologiskt marknadscentrum, www.ekologiskmarknadscentrum.org, 2009-11-10
Ekoweb, www.ekoweb.nu, 2009-11-10
Jordbruksaktuellt, www.ja.se, prisuppgifter för konventionell spannmål vecka 33 år
2006 och 2008.
Nordea, www.nordea.se, valutakurs, 2009-09-14
Scan, www.scan.se, noteringar för ungnöt och slaktsvin vecka 1-20 2006 och 2008.
SLU, www.vaxtskyddsmedel.slu.se
SMAK, www.smak.se, 2009-09-18
Svensk Mjölk, www.svenskmjolk.se, statistik ekologisk mjölkinvägning, 2009
96
7
Bilaga 1 Förkortningar
Följande två tabeller förklarar förkortningar av länsbokstäver och produktionsområden.
Länsbokstäver för Sveriges 21 län
Länsbokstav
Län
AB
Stockholms län
C
Uppsala län
D
Sörmlands län
E
Östergötlands län
F
Jönköpings län
G
Kronobergs län
H
Kalmar län
I
Gotlands län
K
Blekinge län
M
Skåne län
N
Hallands län
O
Västra Götalands län
S
Värmlands län
T
Örebro län
U
Västmanlands län
X
Gävleborgs län
Y
Västernorrlands län
Z
Jämtlands län
AC
Västerbottens län
BD
Norrbottens län
Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2009
Sveriges åtta produktionsområden
Förkortning
Produktionsområde
Gss
Götalands södra slättbygder
Gmb
Götalands mellanbygder
Gns
Götalands norra slättbygder
Ss
Svealands slättbygder
Gsk
Götalands skogsbygder
Ssk
Mellersta Sveriges skogsbygder
Nn
Nedre Norrland
Nö
Övre Norrland
Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2009
97
Publikationer inom samma område
1.
Hållbar konsumtion av jordbruksvaror – hur påverkas klimat och miljö av olika
matvanor?
2.
Nya utmaningar – Översyn och anpassning av landsbygdsprogrammet
3.
Minska jordbrukets klimatpåverkan – Del 1. Introduktion och några
åtgärder/styrmedel.
4.
Prisutveckling och lönsamhet inom ekologisk produktion.
5.
Växtnäringsförsörjning inom Ekologiska produktionsformer – Rapport från
projektet CAP:s miljöeffekter.
Jordbruksverket • 551 82 Jönköping • Tfn 036-15 50 00 (vx)
E-post: [email protected]
www.jordbruksverket.se
ISSN 1102-3007 • ISRN SJV-R-10/1-SE • RA10:1