Grupp 2 Kikhosta och Polio

Grupp 2 Kikhosta och Polio
Kikhosta - Pertussis
Patofysiologi
Kikhosta orsakas av en bakterie som heter Bordella pertussis och är en droppsmitta.
Kikhosta är en av de sjukdomar som brukar kallas för barnsjukdomar, men även vuxna
kan få kikhosta. (Johansson, 2016) Kikhosta är en intensiv, långdragen och smittsam
luftvägsinfektion som framförallt är vanligast hos ovaccinerade småbarn. Kikhosta ger
hostattacker, det är bakterien (Bordella pertussis) som angriper luftvägarnas epitel och på
så sätt skadar flimmerhårcellerna. Kvar lämnas ett tjockt lager av segt slem som de
slemproducerande cellerna bildar, därav uppkommer hostattacker. Det tar ungefär två till
tre veckor för bakterietillväxten att sluta, men sjukdomssymtomen varar oftast längre.
(Socialstyrelsen, 2008)
Prevalens och incidens
Kikhosta förekommer fortfarande i Sverige. Kikhosta är en allvarlig sjukdom för
spädbarn och svårast för de allra yngsta barnen som inte har fått sina två första
vaccinationsdoser. Många barn får andningssvårigheter och behöver sjukhusvård. Under
perioden 2008 - 2013 rapporterades 200 - 300 fall årligen av kikhosta. Under 2014 ökade
antalet fall till 703 varav 121 var spädbarn. Två tidigare friska ovaccinerade spädbarn
dog. Mellan 1996 - 2014 avled tolv barn i kikhosta av de tolv så var elva barn yngre än
fem månader. Förekomsten har minskat betydligt sedan vaccinationen återinfördes i
vaccinationsprogrammet 1996. Bland de personer som är födda 1979 – 1995 är många
fortfarande mottagliga för kikhosta, eftersom de inte erbjöds vaccination mot kikhosta
under dessa år. Fortfarande kan små barn smittas av äldre barn och vuxna som inte alltid
vet om de själva har kikhosta. Kikhosta har blivit svårare att upptäcka eftersom de barn
och vuxna som insjuknar, trots vaccination, får lindriga symtom. För att ställa diagnosen
så tas en nasopharynxodling, detta kan göras de första två till tre veckorna därefter är det
blodprov som kan bekräfta diagnosen. (Folkhälsomyndigheten, 2016)
Globalt så bidrar kikhosta till en hög barnadödlig i utvecklingsländerna. WHO beräknade
att 16 miljoner personer insjuknade 2008, varav 95 procent i utvecklingsländer. Omkring
195 000 barn dog i sjukdomen. Även i västvärlden inträffar utbrott av kikhosta. I
Kalifornien rapporterades under 2014 över 10 000 fall. Under 2012 rapporterades nästan
10 000 fall varav 14 dödsfall i England. (Folkhälsomyndigheten, 2016)
Symtom
Kikhosta börjar som en vanlig förkylning. Symtomen är hosta, halsont och ibland lätt
feber. Efter några dygn börjar hostan tillta alltmer och efter en till två veckor är hostan
vanligtvis mycket besvärlig och har övergått till hostattacker. Hostan har ett segt
slem,iIbland tar hostan övertaget så att det nästan intill blir svårt att andas och risken
finns att tappa andan. En blålikande färg i ansiktet för att det blir så svårt att andas. När
hostattackerna har lugnat ner sig så kräks den drabbade oftast upp slem. Mellan
hostattackerna brukar man må bra. Hostattackerna kommer inte så ofta, ungefär tre eller
fyra gånger på ett dygn. Vanligast är dock att det kommer till natten då man ligger ner.
Det kan tillslut komma som ett väsande eller pipande ljud som kallas kikning. Kikhosta
är jobbig men för barn som är äldre än ett år och vuxna är det inte farligt. Ibland kan
hostattackerna bidra till att ögonen blir röda, men det är inget som är farligt utan
försvinner av sig själv efter fem till sex dagar. (Johansson, 2016)
Vaccin mot kikhosta
I det Svenska vaccinationsprogrammet ingår sedan 1996 vaccination mot kikhosta.
Vaccination mot kikhosta infördes i Sverige för första gången redan på 1950-talet. 1979
avbröts vaccinationerna på grund av försämrad skyddseffekt och misstänkta reaktioner av
det då aktuella vaccinet. Förr bestod kikhostevaccinet av helcellsvaccin som är avdödade
bakterier. I Sverige används sedan 1996 acellulära (cellfria) vaccin som består av en eller
flera renade beståndsdelar från kikhostebakterien. De beståndsdelar som har valts ut har
betydelse för att utveckla skydd mot kikhostan. De acellulära vaccinerna ger färre
reaktioner. Vaccin mot kikhosta finns i olika kombinationsvacciner, det finns inget
enskilt vaccin mot bara kikhosta i dagsläget. (Socialstyrelsen, 2008)
En kontraindikation är en svår allergisk reaktion mot vaccinet. Ett medicinskt
ställningstagande ska göras om andra allvarliga reaktioner inträffat inom 48 timmar efter
en tidigare dos. Detta gäller även för dem som har fått encefalit inom sju dagar efter en
tidigare dos. Vaccinet kan orsaka rodnad, svullnad och ömhet på injektionsstället under
några dagar. Den reaktionen brukar vara lindring och försvinna inom några dagar. Det är
mindre vanligt med kvarvarande rodnad eller större rodnad och svullnad. Feber som
överstiger 39° eller håller i sig flera dagar är sällsynt, liksom nässelutslag eller allergiska
reaktioner. Vaccinet ger bra skydd mot kikhosta. Tre vaccindoser skyddar 80 - 85 procent
mot sjukdomen. Skyddet är inte långvarigt och effekten börjar avta gradvis efter cirka 5
år. Skyddet efter sista vaccinationen är långvarigt men inte livslångt. Under en tidsperiod
efter vaccination eller sjukdom är skyddet bra, det blir sämre successivt. Ett viss skydd
kan återstå länge vilket det då innebär att sjukdomen oftast får en lindrigare symtom i
form av långvarig hosta. Utan att ta några prover är det svårt att skilja lindrig kikhosta
från annan långvarig hosta. (Folkhälsomyndigheten, 2016)
Behandling
Det finns ingen medicin som botar kikhosta. Men sjukdomen kan lindras och möjligen
kan smittorisken minskas om antibiotikabehandling sätts in i ett tidigt skede. Det kan bli
aktuellt med antibiotika till barn under ett år, till barn med vissa kroniska sjukdomar samt
till personer som utgör en smittorisk för spädbarn. Läggas in på sjukhus behöver barn
som är under ett år samt barn med vissa kroniska sjukdomar. Barn under sex månader
som blivit utsatta för kikhosta-smitta behandlas med antibiotika i förebyggande syfte
redan innan barnet får symtom. Om det får antibiotika tidigt kan det förhindra att
sjukdomen bryter ut alternativt lindra symtomen. Barn mellan sex till tolv månader som
utsatts för smitta behandlas med antibiotika först när de fått symtomen, för att sjukdomen
ska bli lindrigare. Om behandlingen dröjer mer än en vecka efter sjukdomens utbrott har
den ingen säker effekt. Barn över ett år och vuxna som har kikhosta som inte kan undvika
att träffa spädbarn brukar behandlas med antibiotika för att minska smittrisken.
Hostmediciner brukar inte lindra besvären. (Folkhälsomyndigheten, 2016)
Polio
Bakgrund
Polio klassas som en allmänfarlig sjukdom och måste därför anmälas enligt
smittskyddslagen. Vaccin finns mot sjukdomen med en nästintill hundraprocentig effekt.
(Folkhälsomyndigeten, 2016)
Polio var tidigare en mycket vanlig sjukdom även i västvärlden. Så sent som på
femtiotalet så drabbades många i Sverige av polio men 1957 började massvaccination av
alla innevånare i Sverige och från 1965 så har vaccin mot polio funnits med i
barnvaccinationsprogrammet. I Sverige har inget inhemskt fall (alltså någon som smittats
i Sverige) rapporterats sedan 1977. (Folkhälsomyndigeten, 2016) Programmet är dock
frivilligt att följa men i Sverige är det 97–98% av barnen som följer programmet. I och
med att sjukdomen länge varit utrotad så finns ingen rädsla för den i befolkningen längre
och en del föräldrar väljer då att avstå, oftast på grund av rädsla för biverkningar av
vaccinet. (Carlsson, & Silfverdal, 2014)
Enligt WHO är det viktigt att alla barn i världen får en fullgod vaccinering mot
sjukdomen polio och att det är en hög andel av hela befolkningen som är vaccinerade för
att kunna utrota sjukdomen (WHO, 2016). Målet var att sjukdomen redan skulle ha varit
utrotad 2012 men det har inte varit så enkelt i och med världsbilden idag. Krig pågår i de
länder som fortfarande drabbas av polio och i och med det så blir det svårt att nå fram
med vaccin. Människor på flykt lever också ofta under undermåliga omständigheter vad
gäller hygien vilket också gör att viruset lättare sprids. Målet är nu satt till att polio ska
vara utrotat i världen år 2018. (Folkhälsomyndigheten, 2016)
Patofysiologi
Polio är en sjukdom som bärs av människor. Sjukdomen orsakas av ett virus som tillhör
gruppen enterovirus som innebär att viruset lever och förökar sig i mag-tarmkanalen.
Viruset utsöndras med avföringen och kan så göra en längre tid ifrån en smittad
människa. Det vanligaste sättet att bli smittad är via fekal-oral kontakt människor emellan
vilket oftast sker på grund av undermålig handhygien. Ett annat relativt vanligt sätt att bli
smittad är via avförings-förorenat dricksvatten. Viruset finns alltså i mag-tarmkanalen
men förflyttar sig till nervsystemet där det då börjar göra skada. (WHO, 2016)
För att diagnostisera Polio så tas ett prov ifrån den drabbades avföring. Botande
behandling mot polio finns ej men det finns vaccin som är effektivt men som naturligtvis
måste tas i förebyggande syfte. (Folkhälsomyndigeten, 2016)
Viruset drabbar oftast barn under fem år (WHO, 2016). Viruset är mycket virulent och
drabbar 100% av de mottagliga individer som utsätts för viruset, alltså alla som ej är
vaccinerade och blir utsatta för viruset blir smittade (Gentile & Abate, 2016).
Det finns tre typer av polio och de kallas helt enkelt typ ett, typ två och typ tre. De tre
typerna av polio har samma verkningsmekanism och orsakar samma symtom men det
vaccin som ges måste vara riktad mot den specifika typ som immunisering mot behövs.
Typ ett är den typ som fortfarande skapar endemier, typ två är utrotad sedan 90-talet och
typ tre är nära nog utrotad. (Gentile & Abate, 2016).
Prevalens och incidens
Krafttag mot spridningen av polio globalt började tas 1988 genom WHO:s initiativ för
global vaccinering mot polio, detta har inneburit att incidensen av polio globalt sett har
sjunkit med 99% sedan dess. Idag beräknas 80% av världens befolkning bo i områden där
polio är en utrotad sjukdom. (WHO, 2016) Att sjukdomen endast bärs av människor, och
ej av djur, innebär att det är en sjukdom som är möjlig att utrota med hjälp av vaccinering
(Gentile & Abate, 2016).
2015 rapporterades 359 nya fall av polio i hela världen och då främst i Pakistan och
Afghanistan, det finns även några afrikanska länder som rapporterar ett fåtal nya fall av
polio. Europa anses idag vara ett område där poliosmittan är helt utrotad. I dagsläget så är
det två länder som fortfarande har en spridning som klassas som endemi och det är
Pakistan och Afghanistan. (Folkhälsomyndigeten, 2016)
Symtom
Symtomen brukar börja med feber, illamående, huvudvärk och kräkningar. De flesta som
smittas får endast lättare förkylningsbesvär men så finns det de som drabbas mycket
hårdare av polio. Polio kan orsaka förlamning i extremiteter, vanligast i benen, men även
muskulaturen som behövs för att andningen ska fungera kan drabbas av förlamning. Om
den drabbade får symtom från andningsmuskulaturen så behövs behandling med
respirator men dödligheten är dock hög i dessa fall. De flesta förlamningstillstånd går
över efter en tid men det finns de som får kroniska förlamningar. Risken finns även
att drabbas av förlamningar relaterat till polio många år efter den aktiva infektionen.
(Folkhälsomyndigeten, 2016) En person av 200 smittade får symtom från centrala
nervsystemet vilket orsakar dessa förlamningar (Gentile & Abate, 2016).
Vaccin mot polio
I länder där polio fortfarande är en endemisk sjukdom och i andra högrisk länder så
rekommenderar WHO att nyfödda barn direkt efter födseln får en första dos med vaccin
emot polio, en så kallad 0-dos och därefter skall vaccinet ges upprepade gånger enligt ett
schema. (WHO, 2016)
Det finns olika typer av poliovaccin. I stora delar av världen används den form av vaccin
som kan ges i orala droppar, Oral Polio Vaccine (OPV). Det är ett så kallat levande
vaccin som innehåller försvagade delar av viruset som gör att kroppen bildar antikroppar
mot viruset. I Sverige används den sorts vaccin som kallas inaktiverat vaccin, Inactivated
Polio Vaccine (IPV) och innehåller avdödat virus. Även om du är vaccinerad mot polio
så kan du fortfarande bli smittad och på så vis bli bärare av viruset ett tag och då finns
risk att smitta andra människor, men den som är vaccinerad får inga symtom. Globalt så
pågår en övergång till att använda IPV mer och mer, då OPV i sällsynta fall orsakat
”vaccinpolio” alltså sjukdomen polio orsakad av vaccinet och som kan ge samma
katastrofala följder med förlamning som om personen smittats på annat sätt. Anledningen
att så stor del av världen fortfarande använder OPV är att det är betydligt billigare än IPV
och med det orala vaccinet krävs inte utbildad personal med stickvana som ger då
administrationen är av enklare metod. (Folkhälsomyndigheten, 2016) Både OPV och IPV
kan innehålla vaccin mot polio typ ett, två och tre men enligt WHO (2016) så kan vaccin
mot polio typ två sluta att ges då denna form varit utrotad sedan 90-talet. Detta skiljer sig
lite åt i världen om vaccin mot typ två ges eller ej men i vaccinet som ges i Sverige så
finns vaccin mot alla tre typerna. (WHO, 2016)
Infanrix - ett kombinationsvaccin mot bland annat kikhosta och polio
I Sverige används Infanrix som är ett kombinationsvaccin som ger skydd mot polio,
difteri, stelkramp, kikhosta och HiB. Det finns även separata poliovaccin till exempel
Imovax men mot kikhosta finns inget enskilt vaccin. Infanrix är ett pulver och en vätska
som blandas till en suspension för injektion och ges intramuskulärt i lårmuskeln eller i
armen i deltoideusmuskeln beroende på barnets ålder. I Sverige ges Infanrix vid tre, fem
och tolv månader som grundvaccination. En första boosterdos, för att kroppens så kallade
immunologiska minne ska fungera bättre, ges vid fem års ålder. För polio gäller att tio år
efter den sista dosen kan en femte dos ges för livslångt skydd till människor som antingen
bor i riskområden eller som reser dit. I Sverige bedöms det ej nödvändigt med en femte
dos av vaccinering mot polio. Mot kikhosta ges en andra booster dos i årskurs 8-9 och
då i ett annat kombinationsvaccin. (Folkhälsomyndigheten, 2016)
Verkningsmekanismen i Infanrix är de avdödade, inaktiverade och så kallade acellulära
delarna av smittan, bland annat polioviruset och kikhosta-bakterien som beskrivits i
denna rapport. Det är alltså delar av den mikroorganism som orsakar sjukdomen som
också finns i vaccinet men de är behandlade så att inte sjukdomen bryter ut. Att tillföra
detta till kroppen gör att det bildas antikroppar mot sjukdomen och på så vis immunitet
då kroppen ”känner igen” smittan om en person angrips och då är immunförsvaret i
kroppen redan berett på att bekämpa smittan och sjukdomen bryter inte ut hos den
vaccinerade individen. Infanrix som ges som vaccin mot bland annat polio och kikhosta
innehåller aluminiumoxid och aluminiumfosfat som ger adjuvans till vaccinet, vilket
innebär att vaccinets effekt ökar i och med att dess förmåga att bilda antikroppar blir
större. (FASS; Folkhälsomyndigheten, 2016)
Intressanta länkar om polio och kikhosta
Den här filmen i länken visar lite om Unicef och WHO:s arbete mot utrotning av polio.
Unicef. (2016, januari). Unicef India Polio Legacy Short Film [Video].
Från(https://www.youtube.com/watch?v=uUtksxsPgHE
En intressant artikel om kikhosta har vi funnit i läkartidningen.
Nilsson, L., Von Segebaden, K., Blennow, M., Linde, A., & Uhnoo, I. (2013) Kikhosta
en risk för spädbarn – Sjukdomen cirkulerar bland ungdomar och vuxna som därmed
smittar vidare. Läkartidningen, 110(37) s. 1-5. http://www.lakartidningen.se/Klinik-ochvetenskap/Klinisk-oversikt/2013/09/Kikhosta-en-risk-for-spadbarn/
Referenser
Carlsson, R-M. och Silvferdal, S-A. (2014). Vaccination av barn och ungdomar. I A.
Ramström (Red.), Läkemedelsboken: 2014 (s. 184 - 200). Uppsala: Elanders Sverige AB.
FASS (2016) Infanrix Hexa. Hämtad 2 december, 2016 från FASS. http://www.fass.se/
LIF/product?userT...19#composition
Folkhälsomyndigheten, 2016. Hämtad 2 december, 2016 från folkhälsomyndigheten.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/...ukdomar/polio/
https://www.folkhalsomyndigheten.se/...ner-a-o/
polio/
Gentile, Á., & Abate, H. (2016) A new challenge for the world: the eradiction of polio.
Arch Argent Pediatr, 114(6), s. 557- 562. Doi: 10.5546/aap.2016.eng.557.
Johansson, K. (2016). Kikhosta. Hämtad 5 december, 2016, från Vårdguiden,
http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/F...mar/Kikhosta/#
Socialstyrelsen. (2008).Vaccination av barn – Det svenska vaccinationsprogrammet. En
kunskapsöversikt för hälsovårdspersonal. Stockholm: Folkhälsomyndigheten. Från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/...2008-126-9.pdf
Statens folkhälsoinstitut. (2016) Vaccin mot kikhosta. Hämtad 5 december, 2016, från
Statens folkhälsoinstitut, https://www.folkhalsomyndigheten.se/...-a-o/kikhosta/
WHO, 2016. WHO Report: Polio vaccines. http://www.who.int/mediacentre/factsheets/
fs114/en/