Sjövädret och lite hur man hanterar det.
Lektion 6 blev ett massa lyssnande och inga övningar. Vi gick igenom vädret, lite om en frontpassage,
om vindvridningen runt låg- och hög-tryck, där vinden vrider sig medsols runt ett högtryck och
motsols runt ett lågtryck. Jag använder ofta min vänstra hand till påminnelse. Om jag håller handen
halvknuten och riktar tummen uppåt, så visar fingrarna hur vinden går runt högtrycket, och om jag
vänder tummen nedåt, så visar fingrarna hur vinden rör sig runt ett lågtryck. Jag brukar skoja och
säga att man använder vänster hand till detta, därför att höger hand är upptagen av att styra båten.
Men det viktiga är att det är vänster hand, annars blir det tvärs om.
Vi pratade om sjöbris, där den är kraftigast på försommaren, när vattnet fortfarande är kallt.
Funktionen är att solen här lättare att värma upp land, som inte lagrar kylan lika bra som vatten. Det
gör att det blir varmare över land. När luften blir varmare , blir den också lättare och stiger upp. I och
med att luften stiger upp, blir det ett undertryck över land, som fylls ut av luft från sjön. Detta gör att
man får en vind in mot land. I Mälaren kan det ibland bli svårt att märka sjöbrisen, då det är land åt
alla håll. Så de tar ut varandra, men på de större fjärdarna kan ni märka det. Hur som helst, så kan
sjöbrisen komma upp till 5-7 m/s en strålande försommardag. När du lyssnar på skärgårdsvädret,
eller kustvädret, så nämner, de bara att det kan bli sjöbris, men de räknar inte in dess påverkan på
vinden, då det är så lokalt. Men om det t.ex. skulle vara en NV vind på 5 m/s, och det blir en
strålande försommardag, som skapar en sjöbris på 7m/s. och kusten ligger i SO, så minskar sjöbrisen
den väderstyrda vinden, det blir 5 – 7 = -2, alltså det kommer att blåsa 2 m/s SO. Nu är det ju inte
alltid sjöbrisen och vädervinden ligger exakt åt motsatt håll. Om den t.ex. skulle blåsa åt samma håll,
skulle de adera sig, och det skulle gå upp till 12 m/s SO. Sjöbrisen vrider sig under dagen, på grund av
jordens rotation, så vinden vrider sig medsols, och försvagas på eftermiddagen för att till sist
upphöra. Sjöbrisen är kraftigast lite efter lunch, ca 14:00. Under kväll och natt kan en landbris eller
kvällsbris uppkomma. Den är starkast på sensommaren, när vattnet blivit uppvärmt. På samma sätt
som att land snabbare värms upp av solen än vattnet, så kallnar också land snabbare än vattnet. Så
en klar sensommarkväll kallnar land mer i förhållande till vattnet, och luften börjar stiga upp över
vattnet, och undertrycket fylls ut av luft från land. Man får då en vind ut mot sjön. Landbrisen blir
aldrig lika stark som sjöbrisen, då det är mycket mer energi i solstrålarna , än i det uppvärmda
vattnet. Även landbrisen vrider sig motsols och upphör mot natten. När det gäller sjöbrisen, så har
den en mycket trevlig effekt. Om du är ute i skärgården och har strålande väder, så kan du se hur
molnen tornar upp sig över land. Det är ju i princip rätt åt dem, som inte gjort sig besväret att åka ut
på sjön. Men varför blir det så här? Jo när luften som fyller ut tomrummet efter den uppvärmda
luften över land strömmar in från sjön, så tar den också med sig fukt från sjön. Det märks inte nere
vid land, men när luften stiger upp, så kyls den av, och då börjar den närma sig att den relativa
fuktigheten närmar sig 100%. Du vet ju att varm luft kan härbärgera mer fukt än kall luft. Så när den
relativa fuktigheten närmar sig eller uppnår 100% så börjar fukten kondensera ut, och blida moln,
Om det är stor kraft i sjöbrisen, så kan den uppstigande luften bli mycket kraftig och kommer då högt
upp i atmosfären, avkylningen gör att man får kondensering, som skapar vattendroppar, som faller
nedåt och hela tiden möts av uppstigande luft. Denna kontakt, och man kan säga gnidning, skapar
statisk elektricitet, i så stor mängd, inom ett begränsat område i molnet, att den höga, oftast positiv,
elektriska spänningspotentialen kommer att sträva efter att jämna ut sig med omgivningen. Detta
sker ofta medels en eller fler blixtar. Detta kan ske mellan moln, och då kallas de linjeblixtar, vilket är
vanligt i sydligare länder, eller så slår de mot jorden och vi får ett av våra vanligaste åskväder.
Molnen får då oftast en städform. Det blir högt och får en hatt som breder ut sig åt sidorna, och de
blir mörka. Nu är det så att som jag skrev, blir molnen oftast positiva , och även om det ser ut som
om blixten slår ner, är det i stället de negativa elektronerna som rusar upp. Anledningen att det ser
ut som om blixten slår ner, är att hela fenomenet startar med att elektronerna i närheten av den
positiva laddningen , börjar rusa in mot laddningen och därför tänds blixten först uppe i molnet,
sedan utbreds blixten nedåt genom att elektronerna nedanför rusar upp etc. Att det sker i en i det
närmaste linje och inte lite hur som helst, beror på att när den första rusningen sker upphettas luften
så mycket att den joniseras, och blir elektriskt ledande, därför kan blixten växa nedåt, fastän
urladdningen går uppåt. Varför tjatade jag nu om denna princip? Jo , det är anledningen till att
blixten ofta söker sig till en topp eller spets. Det finns en till effekt som förstärker att blixten söker
sig till spetsiga saker som pekar uppåt. En elektrisk laddning tenderar att tryckas ut mot ytan på ett
föremål på grund av repellerationsprincipen. Lika laddningar stöter ifrån varandra. Den styra av
principen att allt tenderar att jämna ut sig. En naturlag, so gäller allt, och som man tyvärr inte tar upp
i skolan. Åter till spetsen. När laddningarna trycks mot ytorna, så skapas en laddningsspets ovanför
t.ex. masttoppen, so i sig drar till sig den positiva laddningen. Tyvärr tenderar alla regler till att ha
undantag, och det finns här också. Det är inte alltid att blixten väljer den högsta masten eller det
högsta trädet att slå ner i. Det beror på det statiska laddningsmolnets storlek och läge. Ibland slår
därför blixten ner i ett lägre föremål.
Varför tjatar jag så mycket om de elektriska laddningarna och blixturladdningen? Jo det är för att ni
bättre skall förstå hur man minimerar risken att man själv eller ens utrustning blir skadad. Även om
blixten ibland väljer ett lägre föremål att slå ner i, så är det vanligast att den väljer ett högt spetsigt
föremål, som är väl anslutet till jorden. Typiskt en segelbårtsmast i metall. Då jag tycker att det är
opraktiskt att masta av båten inför varje åskväder, så måste jag välja en annan metod. Jag hjälper
blixten att nå jorden utan att för den skull bränna sönder båten eller mig. Jag monterar åskledare,
från alla stag. Förstag, sidovant och akterstag. I och med det, så åstadkommer man en farydays bur,
så det som är innanför detta är skyddat, på samma sätt som man är skyddad när man sitter i en bil,
när åskan går. Men det är viktigt att åskledarna inte kläms på stagen tvärs eller i 90 graders vinkel,
utan de skall gå så mycket som möjligt i samma riktning so staget. Man har som en regel att inte ha
mindre radie på en åskledare än 50 cm, då det annars är risk att spetsverkan gör att laddningen
lämnar ledaren för att slå mot något annat. Man säger att blixten spårar ut. Det är säkrast att stänga
av all elektrisk utrustning, som man kan avvara, helst allt, för att inte det elektriska fältet skall skada
den. Åskledare till båt finns att köpa på båttillbehörsbutiker, och ser ut som halva startkablar, där
det bara finns en klämma och den andra ändan är någon meter oisolerad kabel. När du monterat
åskledaren och även före, så skall du inte sitta och hålla ena handen på ett stag och den andra på
t.ex. hjälpmotorn. Håll dig ifrån stagen. Vid ett åsknedslag, genom stagen skapas en ett kraftigt
elektrostatiskt fält runt stagen, som inte är hälsosamt.
Vad händer om man inte mo0nterar åskledare och åskan slår ner? Jo åskan går i masten, bränner
igenom plasten så att den kommer ner till kölen och ut i vattnet. Antingen kommer bara båten att
börja ta in vatten , eller också kommer den också att brinna. Och självklart kommer ett kraftigt
elektrostatisk fält att skapas. Här kan man då tänka sig den så kallade stegspänningen. När åskan slår
ner i båten så kommer en skillnad i spänningspotentialen att uppstå i båtskrovet. Ju sämre elektrisk
ledningsförmåga skrovet har, ju högre spänningsskillnad per dm i skrovet. Det gör att det kan bli över
1000Volt per dm i båten. Och om du då står i båten, så har du benen på olika avstånd från nerslaget,
och kanske också en hand . Det gör att spänningen mellan dina kroppsdelar driver en ström igenom
kroppen, som inte bara kan vara skadlig, utan även dödlig. Lyckligt vis har vi inte så ofta så kraftiga
åskväder i Sverige, och därför har inte heller så många sådana olyckor uppstått. Men lika fullt bör
man använda åskledare, då de också skyddar mot sekundaärskador beroende på induktion i
båtriggen , som kan ge skador i dit elektriska system och dina instrument. Ja det var åsk- skrämseln.
Nu till nästa besvärliga men också vackra och dimman.
Dimma är vanligast på försommaren, när vattnet är kallt och det är nästan vindstilla. Det kommer
varm luft ut mot sjön, när den avkyls av det kallare vattnet, så går den relativa fuktigheten upp över
100% och mycket små vattendroppar fälls ut. Det skapas något som liknar moln, men direkt över
vattnet, eller det kan också ske över land vid vissa tillfällen, men där kör vi ju inte båt, så det skiter vi i
nu. Denna typ av dimma kallas stråldimma. Om det är klart väder , så kommer den troligast att lösas
upp av att solen värmer upp luften igen , så att den relativa fuktigheten sjunker igen. Det är ju bra att
veta, men lika fullt, om Man är ute på sjön, när dimman lägger, så får man problem. Sikten
försvinner. Detta är en anledning till att ni alltid skall veta var ni är på sjökortet. Det är ju lättare att
veta hur man skall komma till en viss plats om man vet från vilket håll man kommer. Så det första du
gör, försäkra dig om att du vet var du är. Se sedan till att du lämnar farleden, om du befinner dig i
den. Detta då viss yrkestrafik kommer att i princip fortsätta att gå i samma fart, då de har både AIS
och Radar, samt är duktiga på att tolka radarbilderna. När du lämnat farleden. Sätt upp en
radarreflektor, så du syns tydligare på radar. Studera sjökortet, och se var kan du gå och lägga dig i
väntan på att dimman lättar. Se till att den platsen har seglingssäkert djup in nära land, så du inte går
på grund innan du ser land. Säkerställ att det inte finns grynnor eller andra risker i din planerade väg.
Lägg ut den tilltänkta kursen på kompassen, och glöm för allt inte att ta hänsyn till missvisningen. Du
måste minska den kurs du tar ut på sjökortet med 5 grader. Som tur är blåser det sällan när det är
dimma. Tyvärr kan du oftast inte segla, då vinden är för svag, men det positiva, är att du då måste gå
med motor. Motorljudet stutsar på öarna runt dig, så om du anstränger dig, kan du höra och urskilja
ekot av motorljudet , som kommer åter från öar som är nära. Tyvärr blir det mindre eko, om ön är
skogsklädd ner till vattnet, och det blir svårare att höra ekot från en låglänt ö, då den reflekterar
ljudet sämre. Om du måst gå en längre väg, se då till att du kan lägga upp en rutt, där du kan gå från
ö till ö. Detta för att stämma av att du kommit den biten. När du lägger upp din dim-kurs, så se till att
du beräknar varje ben, vad det gäller distans och beräknad tid. Använd sedan loggen
(distansmätaren) för att stämma av hur långt du kommit, och var noggrann med din kurs gentemot
kompassen. Du vet ju hur svårt det är att gå rakt efter en kompass, om du inte har autopilot. Du kan
ju inte gå mot ett riktmärke. Detta gör att du kommer att avvika från planerad kors med upp till ca 10
grader. Därför bör du försäkra dig om att det inte finns några grynnor inom sektorn plus minus 10
grader till din planerade kurs. Är det inte möjligt, gå då in mot grundare vatten och ankra. Kom ihåg
att du behöver minst 3 – 5 ggr ankardjupet på ankarlinan. Sedan är det viktigt att du kan uppfattas av
andra fartyg, så radarreflektor, och inte minst måst du låta. En gastuta, ett signalhorn, eller trumpet,
eller varför inte två kastrull lock, som du låter med med jämna mellanrum. Det gör ju ont att bli
påseglad.
