Att vi går ett mer dramatiskt klimat till mötes har knappast gått många människor förbi.
Den globala uppvärmningen gör variationerna i vädret större. Varmare sol, starkare vind,
högre vågor.
Samtidigt kan det blåsa och storma i våra egna liv men vi kan också känna värme och solsken
i själen. Livet är fullt av växlingar och vindar som vänder.
Som årets tider växlar så växlar tillvarons skeden.
På söndag talar vi om Den Heliga Anden och Andens vind över världen. Vilken vind är det
och vad skiljer den från andra vindar?
Vårt språk är rikt på bilder som rör just vinden. Man kan vara ett ”rö för vinden”; man kan
”vända kappan efter vinden”.
Vinden som rör sig vart den vill manar till eftertanke – och till förtanke. Tanke om vart vårt
liv har fört oss och vart vi är på väg.
Vilka vindar dras vi med av? Kan man stilla vinden eller får man lära sig att leva med den?
Kan man kanske t o m bli vän med vinden?
Tankar om vinden och livsriktningen manar till stillhet och reflexion.
Mitt i stormens öga är det stilla. I människan innersta finns ett centrum av stillhet omgivet av
tystnad säger Dag Hammarsköld. Kanske är det dit vi får söka oss för att stanna, lyssna på
vinden och vara.
När vi blåst runt länge får vi landa där, i vårt inre rum av stillhet omgivet av tystnad.
Hur låter det när Andens vind susar i den inre tystnaden och vad händer med oss när vi landar
i det stilla rummet?
På söndag ska vi fira gudstjänst tillsammans med husvagnsklubben Gemenskap, vars kör
kommer för att sjunga med oss. Kanske kan denna gudstjänst bli en plats för skydd och lä i en
stormig tillvaro. Kanske kan den också bli en plats för inspiration och glädje, en plats där vi
blir vindens vänner och får se att Andens vind vill smeka vår kind och stillsamt föra oss
vidare.
Kanske kan vi i gudstjänstens gemenskap också finna styrka och mod för att möta livets
stormar så att vi, med teologen Gustaf Wingrens ord,
kan vända ”näsan rätt mot vinden och sjunga hej och hå!”
Väl mött på söndag!
Josefin
