Universum

Solsystemet och en
introduktion till
Universum
Intro på kursen Astronomi
Kunskapsgymnasiet Globen
Uppdaterad 5 mars 2015
Anders Västerberg
© Anders Västerberg
Universum
13,8 miljarder år
 Uppstod i Big Bang
 Genomskinligt efter 380 000 år
 Expanderar troligen i oändlighet
 1011 galaxer med i snitt c:a 1011 stjärnor
 Vår galax är Vintergatan

Galaxhopar
Många galaxer ingår i hopar
 Vintergatan ingår i Lokala Gruppen som
även innehåller Andromedagalaxen och
Stora och Lilla Magellanska molnen.
(Andromedagalaxen kan ses från Sverige,
men ej Magellanska molnen)
 Närmaste stora galaxhop - Virgohopen
- är fysiskt bunden till Lokala gruppen

Comahopen
•Nästan alla objekt på bilden är galaxer.
•En av de tätaste hoparna.
•1000-tals galaxer
•100-tals miljoner ljusår bort. Nära för
galaxhop.
•Flera milj. ljusår tvärsöver
•Flesta galaxerna i hopar är elliptiska
•Flesta utanför hopar är spiralgalaxer.
Hubble Deep Field
• I Stora björnen
• 2.5’ (1/24 000 000 av himlen, tennisboll 100 m
bort)
• 342 exponeringar över 10 dagar 1995
• Nästan alla 3000 objekt i bilden är galaxer.
Vissa är bland de yngsta och mest avlägsna
kända.
Andromedagalaxen
•Närmaste stora granngalaxen
•Mycket lik Vintergatan
•Hundratals miljarder stjärnor
•Ljusa stjärnorna är förgrundsstjärnor i Vintergatan
•2 miljoner ljusår bort
M13 - Klotformig stjärnhop
(apod.nasa.gov/apod/ap100527.html (20 feb 2013)
Rotationskurva
Solsystemet
Solen + alla kroppar som rör sig runt den
 Del av Vintergatan

Solsystemets uppkomst
Format ur stort moln av gas och stoft för 4,6
miljarder år sedan genom gravitationen i molnet
 H, He och lite Li bildades kort efter Big Bang
 Ämnen med tyngre atomkärnor än Li bildades i
stjärnor som exploderat. (Universum massa är
till 98% H och He. Jordens massa är till 0,15%
H och He).

Många iskorn och istäckta stoftkorn av
tyngre grundämnen var spridda i
nebulosan som bestod mest av H och
He.
 Gasen och stoftet föll genom
gravitationen mot centrum.
 Densiteten och trycket i centrum ökade.
 Protosolen bildades.
 Temperaturen steg eftersom atomerna
rörde sig allt snabbare i centrum.
 Värmestrålning från protosolen (inte
fusion än)

Första stjärnorna bildades troligen under
de första hundratals miljoner åren och
bestod bara av H, He och Li.
 Stjärnor bildar de uppåt 90 övriga naturligt
förekommande grundämnena genom
fusion.
 En stor del av denna materia kastas ut i
rymden vid slutet av stjärnornas liv
 En del av detta kommer ingå i nya stjärnor
och i planeter.
 Vi består av stjärnstoft!

Krabbnebulosan
•Supernovarest
•Synlig dagtid tre veckor 1054
•6000 ljusår från jorden
•8.2 m VLT ESO (FORS Team)
Kroppar i Solsystemet








Solen
8 planeter (Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter,
Saturnus, Uranus, Neptunus). De flesta har månar.
5 dvärgplaneter (Ceres, Pluto, Eris, Makemake,
Haumea)
Asteroider (planetoider innanför Jupiter)
Centaurer (planetoider mellan Jupiter och Neptunus)
Transneptunska objekt (exkl. dvärgplaneterna)
Kometer
Meteoroider
.
Solsystemets massa
(beräkningar 1995)
Solen
Jupiter
Kometer
Övriga planeter
Satelliter och ringar
Asteroider o liknande
Stoft och splitter
99,8 %
0,1 %
0,05 %
0,04 %
0,00005 %
0,000 002 %
0,000 000 1 %
Modell i skala 1:100 miljarder
Storlek
Avstånd
från solen
Solen
1,4 cm
Venus
0,1 mm
1,1 m
Jorden
0,1 mm
1,5 m
Jupiter
1,4 mm
8m
Neptunus
0,5 mm
30 m
-----------------------------------------------------------------Proxima Centauri
2 mm
40 mil
Planeternas banor ligger i nästan samma
plan.
Planet
i bana runt solen
 har tillräckligt stor massa så att dess
gravitation knådar den till sfärisk form
 genom sin gravitation har rensat området
kring sin bana.

Månar
Jorden
Mars
Jupiter
Saturnus
Uranus
Neptunus
1
2
67
62
27
14
Flera dvärgplaneter och
asteroider har månar
Keplers lagar för planetrörelser
1. Planeterna rör sig i elliptiska banor runt solen
med solen i ena fokus (ena brännpunkten)
2. Radius vektor överfar på lika tider lika stora
ytor
3. P2 = ka3
P = omloppstiden
a = medelavståndet
k = en konstant =1 om
P mäts i år och a i AE
Jätteplaneterna
Eng: Jovian planets (Romerske guden
Jupiter kallades också Jove, it.: Giove)
 Består till stor del av H, He, metan,
ammoniak och vatten. Många av deras
månar består också av dessa
lågdensitetssubstanser.
 Den minsta – Neptunus - har 4 ggr större
diameter än största inre planeten, Jorden.
 Jupiter, den största, har 11 ggr Jordens
diameter och 318 jordmassor. (1‰ av solens
massa och 0,1 av solens diameter.)

Densiteter
Densiteten ger info om huruvida planeterna
innehåller lättare eller tyngre grundämnen.
 Jordens densitet är 5520 kg/m3. Typiska
bergarter vid ytan har densiteten 3000
kg/m3. Jordens inre innehåller alltså material
med högre densitet än berg vid ytan.
 Yttre planeterna har låg densitet. Saturnus
har 690 kg/m3 ( < vatten; övriga har 1290 1640 kg/m3).

Jordlika planeter
Eng: Terrestrial planets
 Påminner om Jorden (latin Terra): Hårda
ytor, mycket berg och dalar. Kratrar och
vulkaner finns.

Jupiter och Saturnus

Består mest av H och He
Uranus och Neptunus
Har extremt mycket vatten
 Mycket H och He

Magnituder
Apparent magnitud
b2
mm=2 
-2,5
m1 log
 I2+C
,5 log( )
b1
I är himlakroppens apparenta ljusstyrka
C är en konstant
En skillnad på en magnitud motsvarar en skillnad I
ljusstyrka på ungefär 2,512 gånger.
En skillnad på 5 magnituder motsvarar en skillnadi
i ljusstyrka på 100 gånger ljusstarkare än den
andra.
Magnituder
Solen
-26,8
Fullmånen
-12,7
Venus (ljusstarkaste planeten; max)
-4,9
Sirius (ljusstarkaste stjärnan)
-1,5
Svagaste stjärnan synlig för blotta ögat
6
Svagaste stjärnan man kan observera
med Hubble-teleskopet
30
Vinklar
1° = 60’ =3600” b
2
m

m


2
,
5
log
(
1’2 = en1 bågminut )
b1
1” = en bågsekund
1” motsvarar ungefär 1 krona (25 mm) 5
km bort.
Albedo
Bråkdel av infallande ljuset som reflekteras
 Kolpulver har nära 0.
 En spegel av hög kvalitet har nära 1.
 De jordlika planeter vars yta syns från
rymden (Merkurius, Jorden, Mars) har <0,37.
 De vars yta är molntäckt har >0,47.
 Pluto har 0,5. Vi vet inte mycket om dess yta.

Några milstolpar
2136 f. Kr.
586 f. Kr.
350 f. Kr
c:a 270 f. Kr
Kinesiska astronomer
registrerar en solförmörkelse
Thales från Miletus förutspår
en solförmörkelse.
Aristoteles föreslår en sfärisk
jord, geocentrisk kosmologi
Aristarkus från Samos
föreslår heliocentrisk
kosmologi
c:a 125
Ptolemaios förfinar
geocentriska kosmologin
1512-43 Nikolas Kopernikus föreslår en
heliocentrisk kosmologi
1571-1601 Tycho Brahe gör precisa
observationer av stjärnor och
planeter
1610-13 Galileo observerar Venus faser,
Jupiters 4 största månar och
använder solfläckar för att
beräkna solens rotationstid.
1781
1801
1821
Uranus upptäcks av Herschel.
Ceres upptäcks
Oregelbundenheter i Uranus bana
upptäcks.
1840-talet Solfläckscykeln och Neptunus
upptäcks.
1860-talet Solatmosfärens kemiska
sammansättning bestäms ur
spektra.
1877
1930
1938
1959
1960
Kanaler observeras på Mars.
(Har visat sig vara synvillor)
Pluto upptäcks
Man visar att fusion är solens
energikälla.
Sovjetiska rymdsonderna Luna
börjar skjutas upp. Luna 1 förbi månen
i januari, Luna 2 kraschade på Månen
i september, Luna 3 flög förbi Månen i
oktober.
Mars flygs förbi av Ranger 7 från USA.
1969 Neil Armstrong första människan på
månen
1971 Första Marslandningen (Mars 2 från
Sovjet)
1979-89 Sonderna Voyager I och II flyger
förbi de yttre planeterna.
2001 Sonden Near Shoemaker landar på
asteroiden Eros.
2005 Farkosten Huygens landar på Titan.
Merkurius
Från Messenger
(http://messenger.jhuapl.edu/gallery/sciencePhotos/pics/CW0131775256F_web.png 18jan 2009)
Merkurius
Medelavstånd från Solen:
Rotationstid
Omloppstid
Ekvatorsdiameter
Max magnitud
Yttemperatur:
Solens medeldiameter
från Merkurius:
0,38 AE (57 910 000 km)
58,646 dygn
87,969 dygn (1,5 ggr rotationstiden)
4 880 km
(minsta planeten) (mindre än Ganymedes
och Titan, men mer än 2 gånger större
massa)
-1,9
+400 °C dag
-200 °C natt
(Största temperaturvariationerna av
planeterna i Solsystemet)
1°22’40”
Merkurius (forts)
Har faser
 Inom 28° från solen sedd härifrån
 Relativt svår att observera, speciellt från
Sverige och andra områden nära polerna.
 Känd sedan åtminstone Sumerernas tid (2000-t
f. Kr.)

Merkurius och Venus
Merkuriuspassage
(NASA)
Venus
Medelavstånd från Solen:
Omloppstid
Ekvatorsdiameter
Mass
0,72 AE (108 milj km)
224,701 dygn
12 103 km
4,869 · 1024 kg (Jorden: 6,0 ·
1024 kg)
Kallas ibland Jordens systerplanet
Axelns lutning
177,36°
Rotationstid
243,02 dygn
Visar alltid samma yta mot Jorden när den är närmast. Man vet
inte om det är en tillfällighet.
Venus
(Från Galileo 1990)
Venus (forts.)
Max magnitud
Atmosfärstryck vid ytan
Medeltemperatur vid ytan:
Atmosfär
-4,4
9,2 MPa (92 ggr jordens)
480 °C (bly smälter)
CO2: 96%, N: 3+%

Inom 48° från Solen sedd från Jorden

Starka vindar vid molntopparna (350 km/h). Några få km/h vid ytan
Venus hade troligen en gång mycket vatten, som jorden, men det
kokade bort. Som det skulle gjort på Jorden om den legat lite
närmare Solen. Vi kan lära oss mycket om Jorden genom att studera
Venus.
Få kratrar <- ung yta, som Jorden
Mest mjukt rullande slätter med små höjdskillnader.



Venus faser och skenbara storlek
Växthuseffekten på Venus
Exoplaneter (forts)




Medelavstånd: 0,02 - 5 AE
De flesta har ganska excentriska banor. (Alla
utom Merkurius och Pluto har kvasicirkulära
banor i Solsystemet)
Omloppstider 2,5 dygn - 15 år
Jfr Jupiter: 5,20 AE, 318 jordmassor, 12 år
ISS passerar framför solen under
Venuspassagen
(atm.zaciatok.sk/atm/atm.nsf/0/0F3E5E0223691EF4C1256EB50034B66F/$file/iss_venus.jpg 20 jan 2010)
VAR RÄDD OM ÖGONEN NÄR
DU TITTAR PÅ SOLEN!!
Projicera solen eller använd ordentliga
filter. Starka solglasögon räcker ej!!
 De som slarvar med detta kan få
bestående synskador, tom bli blind för
livet!!

Jorden (Tellus)
Massa
5, 9737 kvadriljoner kg
Medelavstånd från Solen 149 597 870 691 m
(1 astronomisk enhet (1 AE))
Omloppstid
365,26 dygn
Diameter
12 800 km
Banans excentricitet
0,017
Axelns lutning mot
banplanet
23,5°
Rotationstid
23 h 56 min 4 s
Banans lutning mot solens
ekvator
7.25°
Plattektonik
Magnetfält


Magnetfältet kastas om oregelbundet med
mellanrum på i genomsnitt 300 000 år.
För 780 000 år sedan bytte fältet riktning sist
Människan




Homo sapiens: Troligt ursprung i Afrika för 200
000 år sedan (Universum hade 99,998 % av sin
nuvarande ålder)
7 miljarder
99,6 % av de aktiva generna är gemensamma
med chimpansens.
Chimpanser resonerar, är självmedvetna, gör
redskap och visar känslor
År
Världens befolkning
-10 000
1 000 000
-6000
10 000 000
-4000
20 000 000
-1000
50 000 000
1
200 000 000
1000
310 000 000
1800
978 000 000
1900
1 650 000 000
maj 2009
6 770 000 000
Månen
Siderisk omloppstid: 27,32 dygn
 Synodisk omloppstid: 29,53 dygn
 Banan lutar 5,1° mot ekliptikan
 Medelavstånd: 384 000 km
 Diameter 3480 km
 Avlägsnar sig 4 cm/år

This method leads to a value of pi approximately equal to 3.16049
Total solförmörkelse
Australien 4 december 2002
(www.gsfc.nasa.gov/topstory/2002/1204eclipse.html, 30 mars 2006)
Fr. h.: Månen belyst av jorden, Solens
korona, Saturnus, Mars och Merkurius
(från Clementine)
Lagrangepunkter





5 punkter i system med 2 stora himlakroppar, där deras gravitation
ger mindre föremål samma omloppstid som näst största kroppen.
Satelliter kan placeras i t ex L2.
L4 och L5 är stabila (om tillräcklig masskillnad mellan de två stora
kropparna). Betyder att satelliter i dessa stannar trots små
störningar. L1-L3 är dynamiskt instabila. Innebär att objekt i dessa
som stöts till lätt försvinner därifrån.
Har betydelse för rymdforskningen. I jordens L1 finns t ex. satelliten
SOHO, som mäter solen.
I L4 och L5 kan himlakroppar samlas, t ex Trojanerna. Sådana
kallas trojanska asteroider eller trojanska
månar och punkterna för trojanska punkter.
I jordens L4 och L5 finns mycket
interplanetärt stoft.
Månens baksida
Första bilden 1959
(Från Luna 3)
(solarsystem.nasa.gov/multimedia/
display.cfm?IM_ID=1963
30 mars 2006)
Jorden över Månens nordpol
(från Clementine)
(solarsystem.nasa.gov/multimedia/display.cfm? IM_ID=799
30 mars 2006)
Plaskettkratern >
Jorden och Månen på 8 milj. km avstånd från Mars
Express
(www.spacetoday.org/SolSys/Mars/MarsExploration/MarsExpressBeagle.html)
Jorden 1h före soluppgång från Marsbilen
Spirit
Mars
Medelavstånd från Solen
Omloppstid
Ekvatorsdiameter
Banans lutning mot jordbanans plan
Banans excentricitet
Axellutning
Rotationstid
Max magnitud
Atmosfärstryck vid ytan
Temperatur vid ytan
Atmosfär
1,5 AE
687 dygn (1,88 år)
6794 km (0,5 ggr jordens)
1,85°
0,093 (jorden: 0,02)
25,2°
24h 37min 22s
-2,9
600 Pa (0,6 % av jordens)
-110 - 10 °C
CO2: 95 %, N, Ar, lite O
Olympus Mons
Solsystemets största vulkan.
24 km hög, 550 km tvärs
över. Storleken möjlig pga låg
gravitation och frånvaron av
tektonik på ytan. (Jordens
största vulkan: Mauna Kea,
Hawaii, 9 km hög, 120 km
tvärsöver). Från Mariner 9
som kretsade kring Mars
1971-72 (NASA)
Opportunity och Curiosity


Bilar som undersöker geologin på Mars och sänder
tillbaka bilder
Opportunity landade 2004 och Curiosity 2012
Marsbild tagen av Spirit (bil som nu verkar död)
(www.jpl.nasa.gov/missions/mer/ 13 mars 2006)
Ansikten på Mars
Ansiktet på Mars
Kratern
Glada ansiktet
Solnedgång på Mars
Från bilen Spirit 2005
(www.nasa.gov/lb/multimedia/imagegallery/image_feature_347.html
16 mars 2006)
Fobos
Från Mars Reconnaissance Orbiter 2008
Fobos
Mars största måne
Fobos (Φoβος) är grekiska och betyder fruktan
Medelavstånd från Mars
9378 km
Medelavstånd från Mars yta
6000 km
Mått
27 x 21,6 x 18,8 km
Yta
6 000 km2
Omloppstid
7 h 39,2 min
(Går upp i väster och ned i öster)
Över horisonten högst 4 h 15 min
Ett varv relativt en punkt på Mars tar 11h 6 min
Fobos (forts)
Osynlig från latituder >70.4° från Mars ekvator
Gravitation vid ytan 0,001 av jordens
Varierar 210%, 450% p g a Mars gravitation
Banan 1,8 cm lägre / år <- tidvatteneffekter.
Om 50 milj år kolliderar den med Mars, eller
troligare bildar planetring
Bunden rotation
Mars är 6400 ggr större och 2500 ggr ljusstarkare
därifrån än fullmånen härifrån. Diametern 1/4 av
himlen.
Flykthastighet: 11 m/s (Hastigheten efter 6 m fritt
fall över jordytan)
Gravitation
Om en person som väger 70 kg kunde stå på
en enkel badrumsvåg skulle vågen visa:
På månen: 12 kg
… Mars: 27 kg
… Solen: 2 ton
… Phobos: 1 hg
Gravitation (forts)
4r
G


4

G

r
2
r
3
4 pr 3
För fix densitet är gravitationskraften vid ytan
proportionell mot en himlakropps radie.
Deimos>
Från Spirit
26 aug 2005
(marsrovers.jpl.nasa.gov/gallery/press/spirit/20050909a.html
16 mars 2006)
<Fobos
Dvärgplaneter





Himlakropp i bana kring solen
Tillräcklig massa för att göras rund av sin
gravitation, men som ej rensat bort alla
planetesimaler kring omloppsbanan.
Tillräcklig massa för att övervinna
stelkroppskrafterna och uppnå hydrostatisk
jämvikt.
Ej att förväxla med småplaneter
Begreppet infördes 2006, orsakad av upptäckten
av flera transneptunska objekt som
konkurrerade med Pluto i storlek och slutligen
upptäckten av Eris som är större.
Vesta
Mosaik från bilder från NASA's rymdsond Dawn som
studerade Vesta 2011-12. Berget vid sydpolen –nederst
- är dubbelt så hög som Mount Everest.
Ceres
Från rymdsonden Dawn (19 februari 2015)
Jupiter
Massa
Omloppstid
Ekvatorsdiameter
1 900 kvadriljoner kg
11,862 år
142 984 km
Jupiter (forts.)
Rotationstid vid ekvatorn
Max magnitud
Medeltemperatur
Yttryck
Magnetosfären
9 h 50 min
-2,94
c:a -110 °C
>>1000 bar
7 milj km mot solen,
Nästan till Saturnus bana
Vinkelstorlek från Jorden
30” - 49”
Jupiters kärna
troligen av sten och metall (samma
material som hos terrestra planeterna)
 Innehåller bara 4 % av massan (13
jordmassor).
 10 000 km radie <-trycket från resten av
Jupiter.
 C:a 70 milj atm och ungefär 25 000 K i
centrum

Jupiter (forts.)
Ovan kärnan ligger merparten av planeten
i form av flytande metalliskt väte. Denna
exotiska väteform är möjlig bara vid trycket
< 4 miljoner bar, som i Jupiters och
Saturnus inre.
Jupiter, Röda fläcken, Io och Callistos skugga
Sammansatt av
>1000 bilder
15 dec. 2002
7.19-8.42 UT
Söder är upp
(antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/ap030227.html, 20 mars 2006)
Minimagnituder för Jupiters största
månar
Ganymedes
Io
Europa
Callisto
4,6
5,0
5,3
5,6
Jfr Uranus
5,5
Saturnus ringar
C:a 10 m tjocka
 av partiklar från cm-storlek till 10 m.
 Lätt laxfärgade. Tyder på spår av
organiska molekyler, som ofta har liknande
färg.

Sydsken på Saturnus
(Från Hubble)
(hubblesite.org/newscenter/newsdesk/archive/releases/2005/06/image/d
29 mars 2006)
Vad är detta?
Tethys skuggar Saturnus ringar
(Från Cassini Equinox Mission Website)
Dione (1126 km diameter) och
Enceladus (505 km)
I blått ljus februari 2005 på
2,6 milj. km avstånd från Saturnus.
Cassini
Cassini
Konstgjord satellit kring Saturnus
NASA/ESA projekt
Anlände 2004
Kretsar kring Saturnus och sänder data till
2017 då den skall falla kontrollerat in i
Saturnus atmosfär
Cassini
Uppskjutningen 1997
Kennedy Space
Center vid
Cape Canaveral,
Florida
Cassinis väg till Saturnus
Titan
Diameter
Yttemperatur:
Atmosfärstryck vid ytan
Atmosfär
5150 km (solsystemets
näst största måne)
(Jfr Merkurius 4900 km)
-180 °C
1,5 atm
Kväve, metan, spår
av ammoniak, argon,
etan
Uranus
Medelavstånd från Solen:
Omloppstid
Ekvatorsdiameter
Månar
19 AE
84 år
51 000 km (4 ggr
jordens)
27 (21 namngivna)
Upptäcktes 1781 av Willian Herschel och utvidgade
solsystemets kända gräns första gången i nyare tid.
Neptunus
Medelavstånd från Solen:
30 AE
Omloppstid
165 år
Solens medeldiameter sedd
från Neptunus
1’
Solen
Grekerna kallade den Helios, romarna Sol
Massa
1 989 kvadrilljoner ton
(1,989 · 1030 kg)
Radie
6,96 · 105 km
Genomsnittlig
vinkeldiameter
32’
Rotationstid
ekvatorn: 25 d
polerna: 35 d
Solen
Yttemp
5800 K
Centraltemp
15,5 · 106 K
Tryck i centrum
250 miljarder atm
Densitet i centrum
150 000 kg/m3
Luminositet
3,90 · 1026 W
700 milj. ton H -> 695 milj. ton He + 5 milj ton γstrålning varje s. Förs ut genom succesiva
absorptioner och re-emissioner och slutligen
konvektion
Solen just nu
(sohowww.nascom.nasa.gov/data/realtime-images.html,
2 februari 2015)
Flares
En av de mest spektakulära som setts.
Lyfts av magnetiska krafter från Solen.
Sträcker över 588 000 km av solytan.
Från NASA:s rymdstation Skylab, 19
december 1973.
(www.solarviews.com/cap/sun/sun.htm
30 mars 2006)
Solen (forts.)
Brinner fridfullt runt 5 miljarder år till, men
luminositeten kommer ungefär fördubblas
 Om 2,5 miljarder år har jordens vatten
förångats och sista livet dött

(www.discover.com/issues/may-93/departments/avisionoftheend222/)
om inte förutsättningarna ändrats.
SOHO
Solar and Heliospheric Observatory
Studerar solens inre struktur, dess
vidsträckta yttre atmosfär och solvindens
ursprung.
 sohowww.nascom.nasa.gov
 Ett ESA/NASA projekt
 Uppsköts 1995

SOHO
(forts.)
Sammansatt bild (17,1 nm som blått, 19,5
nm som gult och 28,4 nm som rött).
 17,1 nm-strålningen visar emission från 8
och 9 ggr joniserat Fe vid c:a 1 milj. K.
 19,5 nm visar 11 ggr joniserat Fe vid c:a
1,5 milj. K.
 28,4 nm visar 13 ggr joniserat Fe vid c:a
2.5 milj. K.

SOHO
(forts)
Historiens största
kometjägare
upptäcker sin
1000:e komet
5 augusti 2005
(www.esa.int/esaCP/SEMCA3908BE_index_1.html)
Koronaloopar


Klustrar av koronaloopar >30 ggr Jordens
diameter (från satelliten TRACE i bana kring
Solen).
Upphettning sker mest långt ned i koronan
nära basen av looparna.
(solarsystem.nasa.gov/multimedia/display.cfm?IM_ID=191
31 mars 2006)

















Källor
som
ej
angivits
löpande
www.nineplanets.org
www.nasa.gov
antwrp.gsfc.nasa.gov
www.vt-2004.org
www.answers.com
www.martiansoil.com
www.spitzer.caltech.edu/Media/releases/ssc2004-05/index.shtml
www.gps.caltech.edu/~mbrown/sedna/
www.gps.caltech.edu/~chad/quaoar/
www.ifa.hawaii.edu/~jewitt/kb.html
nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/
http://www.maa.clell.de/Messier/E/More/virgo.html
Patrick Moore: Fakta om astronomi
Neil F. Comins, William J. Kaufmann III: Discovering the Universe, 6th
edition
Fakta om astronomi (När?Var?Hur?Serien)
Claes-Ingvar Lagerkvist, Kjell Olofsson: Astronomi – en bok om
Universum
ESO 3D Universe (DVD)