Lycklig är den som skapar frid
Matt.5:8–12
Av: Johannes Djerf
En av mina bröder som vi kallar för Fritte fick en dag en uppgift ifrån
skolan att plantera ett solrosfrö och få det att växa upp till en stor och gul
blomma. Vilket han av någon anledning såg mycket fram emot. Men vi
syskon hade inte så jättestor tro på vår bror som trädgårdsmästare, även
om solrosen i sig är en väldigt lätt blomma att odla. Vi hade heller inte så
stor tro på den plats som han valde för att plantera detta frö, utanför vår
bods ena gavel där det vad vi kan minnas aldrig hade växt någonting. Men
till vår allas förvåning så växte det ändå fram en enormt vacker och stor
solros rakt upp ur den hårda marken under vår brors trogna övervakning
och omsorg. Det var många år sedan, men det var så otippat alltihop och
därför så har det blivit ett sånt där minne som hänger sig kvar.
Solrosfrön är ju också något som används ofta som fågelfrö, vilket jag nu
har ett lager hemma. Det låter inte så mycket som mig kanske men jag
tycker det är väldigt fridfullt att sitta och titta på de olika små fåglarna
utanför fönstret när de sitter och äter. I början av vintern hade vi satt ut
några fågelmatare i träden med lite frö i, för fåglarna att mumsa på, men
efter bara någon dag så var det helt tomt på fåglar, vilket vi inte riktigt
förstod. Dagarna gick och vi tittade och tittade i fönstret för att se om de
skulle komma tillbaka, men det gjorde de inte fören den dagen då den
som tänker i huset, alltså lisa, kom på att det kanske är för att maten är
slut. Vi köpte in ett nytt lager med frön och lade ut och plötsligt var där
igen massvis av små goa och fridfulla fåglar att titta på. Det kanske låter
lite obegåvat men vi hade helt klart underskattat dessa fröns betydelse.
Dessa två bilder kanske är väldigt enkla men jag skulle vilja att du håller
kvar dem i minnet för principen, grunden för frid, som vi ska tala om idag
är densamma som för min brors solblomma och maten för småfåglarna.
Underskatta aldrig kraften i ett litet frö!
Det gjorde aldrig Gud. När hans, rike var ödelagt och hans namn som
skapare och trädgårdsmästare var utraderat och glömt, så planterade han
ett frö. När människors hjärtan var hårda och kalla av religion, när
templet bara var ett handelscentrum och plats för de mest begåvade så
lade han ut ett nytt frö.
”Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr
jord. Föraktad att vi räknade honom för intet…
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan
vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var
genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars
skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid”, skriver profeten
Jesaja. Ett litet frö, planterat av Gud själv. Och ifrån den anspråkslöse
herden Davids hus och den lilla torra staden Betlehem så kom hela
världens och hela livets, din och min fridsfurste.
Kungen, härskaren över friden, den som bevarar, den som råder över det
som ger ditt och mitt hjärta fullständig frid i livets alla situationer. Alltså
den frid som inte bara handlar om att ha lugn och ro för en stund utan
den frid som talar om att vara hel och oskadd. Som inte innehåller några
spår alls av splittring eller krig. Fri ifrån misslyckanden & felsteg. Shalom
som profeten använder sig av i texten är i dagens Israel ofta ett
hälsningsord som hej eller adjö men ursprungligen har ordet en vid
innebörd och handlar just om denna övernaturliga frid som vi inte riktig
kan förklara eller förstå med vårt förstånd, men som vi kan få erfara,
genom att inte underskatta kraften i det frö som Gud gett oss i hans son,
Jesus Kristus. Fridsfursten som inte är Herre över friden på det sättet att
han behöll den själv utan som gav den och skapade frid i gemenskapen
mellan dig och Gud genom att han genomborrades på ett kors.
Ett förbund av frid som evigt skall bestå. ”Om än bergen viker bort och
höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika ifrån dig och mitt fridsförbund
inte vackla, säger HERREN, din förbarmare. Jes.54:10. Med andra ord, om
du letar efter en fridfull plats så kan du säkert veta att den alltid finns hos
Gud, även då allt annat talar emot, så finns den för evigt hos honom.”Frid
lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan
frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa”!
Denna frid tillhör en annan värld än den vi ser med våra ögon är. En frid
som ger en himmelsk glädje som formas hos oss genom en bön, en
längtan om ett rent hjärta. Där vi idag fortsätter i vårens mötesserie i
Bergspredikaren. Matt.5:8
Man kan undra över hur lärjungarna som satt omkring Jesus på
bergssluttningen reagerade inför ett sådant här ord. Troligen på samma
sätt som vi gör när de här orden riktas till oss. Vi tittar ner på golvet och
skäms. Ytterst, på ytan kan det se rätt bra ut. Men innerst inne, nej… Jag
tror att du precis som jag förstår vad Jesus menar när han i mark.7:21
säger att inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld,
mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund,
hädelse, högmod och dårskap.
Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren." Och vi har också
många känt med psalmisten när han i förkrosselse ber denna innerliga
bön i ps.51:8-12.
Hjärtat är hela livets kontrollrum. Det är inte bara ett rum för känslor utan
en symbol för hela människan. Upphovet till alla önskningar,
uppfattningar, tankar, förstånd, bilder, samvete, motiv, syfte, vilja och
tro. Därför det är så viktigt med hjärtat tillstånd, därför finns längtan efter
att be Davids bön som vi precis läste. Det är utifrån hjärtat som livet
utgår ifrån, det är genom hjärtat som vi kan möta Gud.
Tänk dig att du för stunden missar att du har en bil som går på Disel och
tankar med vanlig bensin. Det går faktiskt, jag har inte råkat ut för det
än, men munstycket ifrån bensinpumpen passar även diselbilen, och fyller
man bilen då med fel bränsle, så är det kaputgegen, om du åker iväg med
bilen. Din bil har gjort sin sista resa kan man säga. Men det går faktiskt
att förhindra genom att du bärgar bort bilen och renar den, inte bara
tvättar den på utsidan, utan renar den helt och fullt inifrån. Och så är det
med ditt hjärta också. Vårt hjärta verkar ha lika stort hål så säga för både
det som är gott för oss men också det som inte är gott. Och vill vi
fortsätta se liv, vill vi upptäcka friden ifrån fridsfursten. Vill vi se Gud och
det som han har för oss så behöver vi innan vi åker någonstans med fel
bränsle låta Jesus bärga bort oss till hans kors och bli rena. Inte bara
putsa utsidan lite, utan frimodigt lämna allt ifrån insidan till honom och bli
ren. Ditt hjärta är inte helt genomruttet bara för att det inte är fullkomligt.
Du får vara med! Och gissa om han som skapat dig också vet hur du skall
renas inifrån och ut. Så var aktsam om ditt hjärta! Och låt fridsfursten
vidröra dig med det bränslet ifrån Himmelen där vi en dag bara kommer
möta frid & glädje.
”Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och
glädje i den helige Ande, rom.14:17. Vi kanske har svårt för att se det när
vi då och då ändå möts av vårt egna oroliga hjärta och ständigt denna
oroliga värld, men Gud är trofast.
Vi kan luta oss mot dessa fridfulla ord och inte minst genom
uppenbarelsebokens beskrivningar av Himlen så kan vi veta att en dag
kommer allt att andas frid. En himmelsk tillvaro som vi alla är på väg
emot i vår vandring men vars närvaro vi redan nu idag kan få uppleva
genom en längtan efter ett rent hjärta. Då denna himmelska frid inte bara
skapas i oss utan också kan skapas runt omkring oss. Jesus fortsätter i
Matt.5:9.
Fridsfursten som kan skapa total inre harmoni i hela vårt hjärta ber oss
att så ut av denna frid som vi fått till andra, och skapa frid. Grundtextens
uttryck ”skapar frid” betyder just att man gör frid, Det handlar alltså inte
bara om att vara fridsam och lugn, utan det är ett något aktivt, något som
vi gör. När du kommer in i lunchrummet på jobbet och känner en väldigt
spänd stämning så skapar du oftast inte frid genom att vara tyst, ibland
tror vi det, att det är vår tystnad som alltid skapar ro, ibland kan det
säkert vara så, men många gånger är det faktiskt tvärtom. Att man pratar
om det som man behöver prata om. Att inte underskatta betydelsen av ett
litet frö, utan aktivt sår ut det för att se friden blomma. Precis som min
bror aktivt valde att ha omsorg och vattna det lilla solros fröet eller som
när vi aktivt valde att lägga ut mer fågelmat för att se friden komma åter
med fåglarna.
Att göra fred, att så ut verklig frid är att vända sig bort ifrån något och stå
upp för sanningen där vi befinner oss.”Vänd dig bort från det onda och gör
det goda, sök friden och jaga efter den, skriver Kung David i psalm.34”.
Och att vända sig bort ifrån det onda som förstör för friden tror jag inte är
att sluta bry sig eller låtsas som att det inte finns där, eller att tiga med
det som vi tror på för att få lugn och ro, utan att faktiskt slåss för freden,
att jaga för den himmelska frid som Jesus istället vill ge. Att inte alltid
bara lägga locket på som vi är väldigt duktiga på utan att våga ta de
konflikter som man behöver ta i tu med för att frid ska växa. Att låta bli
att så gör inte att friden kommer tillbaka, om ni kommer ihåg bilden på
mig och mina fåglar. Utan för att se frid så behöver du och jag ta itu med
allt som hindrar och med allt som förstör för freden och friden. Det kan
innebära att engagera sig i världens stora orättvisor, krig och splittringar
och det kan innebära att sprida fridsfrön runt omkring dig där du bor och
där du finns i din vardag. Jesus själv är vårt stora exempel. Jesus lade
aldrig locket på.
Han slöt liksom aldrig fred med ondskan för att det skulle bli lugnast så,
utan han stod för sanningen, han valde att aktivt ta itu med det som
förstörde för den saliga, den himmelska friden och han gick hela vägen för
att friden skulle segra! Då han först och främst inte bara var någon som
bara mäklade fred i olika gräl utan vi ser honom gång på gång odla en
inre harmoni genom att göra fred. Han tvättade fötterna på de män som
han visste skulle svika honom. Han åt mat, han umgicks med och visade
respekt för de människor som samhället förkastat.
Han byggde broar genom att hela sår och han berörde människors inre
innan konflikterna hann bryta ut. Han skapade frid genom att så fridens
frön i längtade hjärtan.
Och samma under som människorna omkring Jesus fick se hos dessa
människor, den frid som formades djupt hos människor genom att möta
Jesus som fridsfurste och ”fredsbonde” kan du få uppleva när du precis
som han aktivt planterar små fridsfrön av kärlek hos någon annan.
Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid skriver
Jakob i jak.3:18. Var med och ge oroade och ängsliga hjärtan frid med ord
av uppmuntran och tröst. Beröm dina arbetskamrater på jobbet vara sig
de står i en högre eller lägre position än dig, Tacka din lärare i skolan för
lektionen, ge din fru en blombukett, baka en kaka till din granne, tacka
din fotbollstränare för allt han gör, ge änkan en rejäl kram, Tacka veckans
vaktmästare i kyrkan för ett gott jobb. Erbjud dig som barnvakt till
småbarns föräldrarna som skulle behöva tid för varandra en kväll, bjud in
den som för länge sedan svek dig på en fest middag, uppmuntra pastorn
för hans predikningar, gör det med ett leende och en bön och se vad som
händer. För det finns en enorm kraft i det sådda fröet ifrån ett rent hjärta.
Det är som att så solrosor. Man vet inte riktigt hur det fungerar, bara att
det gör det. Frön planteras och ogräs måste bort för att ge rum. Glöm
aldrig den principen!
”Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.
Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen”, står det i
Rom.12:18. Gud är den som kommer döma alla en dag, håll därför fred
med människor och var också någon som aktivt sår ut frön också om
förlåtelse. Ber själv om förlåtelse och förlåter andra. Förlåtelse handlar
inte så mycket om våra känslor som vi tror. I Bibeln finns inga krav på hur
vi ska känna. Däremot en hel del angående hur vi ska handla.
Och Jesus säger längre fram i bergspredikaren att ”om ni förlåter
människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta
er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta
era överträdelser”. Fridsfursten vet att oförlåtelse är helt fel bränsle. Det
leder aldrig till frid utan till splittring mellan andra människor. Ditt hjärta
blir hårt. Det leder till att du gräver ner dig och blir bara surare och
surare, det kan leda till att du mår dåligt i hela motorn, i hela kroppen,
och det ger djävulen övertaget som inte vill något annan än att du ska
känna hat och ofrid. Vilket gör att du till slut har svårt att förstå vad
förlåtelse är för något, och då är det svårt för dig att också förstå vad
Guds förlåtelse och frid innebär.
Så, ”Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något
att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta
varandra”, kol.3:13. ”Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan
helgelse kommer ingen att se Herren. Se till att ingen går miste om Guds
nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många
smittas”, skriver Hebreerbrevets författare. Oförlåtelse skadar så mycket,
inte bara dig själv utan den sprider sig väldigt snabbt. Så var snabb till att
förlåta. Jag vet att det är inga enkla bitar i varje situation, men sanningen
är den att när man frikänner den andra, som man gör när man förlåter, så
släpper du hållhaken om den personen och du blir själv fri. Genom att
skapa fred så får inte bara människor runt omkring dig frid utan också
först och främst du själv.
Under en resa i höstas så spelade jag fotboll med min frus familj och
släkt. Jag är inte så bra på fotboll, men när jag väl spelar så vill jag
kämpa allt jag kan. Och pågrund utav att jag inte är så bra så har jag
heller inte alltid känslan att känna in situationen, som i detta fall då
småkusinerna var med och även min svägerska som då var gravid. I det
läget borde man kunnat ta det lite lugnare, och spela mer på en lattjo
nivå, men inte jag utan jag spelade som det var vm final, och rätt som det
är så springer ju jag allt vad jag har utan att titta mig för rakt in i Ester,
som min svägerska heter så att hon faller ordenligt mot fotbollsplanen
med sin bebbe i magen. Jag blev självklart ledsen för det och ursäktade
mig lite snabbt men spelet gick ju vidare, för matchen var ju i full gång.
På kvällen lite senare så får jag veta att hon mådde jättedåligt och satt på
sitt rum och grät för att hon hade så ont i hennes mage efter det att jag
sprang in i henne. Vilket var jobbigt att höra men som alltid så är man
snabb till att komma på ursäkter, för att inte ta sig an detta jobbiga att gå
och säga förlåt. ”Varför spelade hon överhuvudtaget om hon nu har en
bebis i magen” eller jag såg ju inte vart jag sprang, och plötsligt så var
hon ju bara i vägen”.
Men efter en promenad och en bön till Jesus så kände jag att detta var
inget att skylla på. Tog modet till mig och gick och knackade på hennes
hotellrum och sa, förlåt, det var verkligen så illa av mig. Punkt, inga men.
Och vilken underbar lättnad det var efter det! Och vad gött man sov. Det
var som man lämnade en stor sten som tyngt ner en, och så är det alltid
tycker jag när man ärligt väljer att så ut ordet förlåt. Saliga är de som
skapar frid. Och då gäller det allt, sådana här småsaker men också det
som mänskligt sätt tycks vara omöjligt att förlåta. Saliga är de som
skapar frid…
För de har också ett löfte att stå på. Jesus lovar den som förlåter sin egen
förlåtelse. Jesus lovar att den som slåss för friden ska kallas Guds barn.
Alltså löftet till fredsstiftarna är att de kommer att kännas igen som Guds
döttrar och Guds söner, genom att de gör som deras far vill. Så…
Underskatta aldrig kraften i ett frö! Låt Gud skapa ett rent hjärta, låt Gud
få skapa frid på det sättet som bara han kan i dig och genom dig. Amen
