fallprevention

Fakta om
fallprevention
Vård- och omsorgsförvaltningen
Innehåll
Innehåll
2
Varför faller äldre?
3
Kapacitet
Nedsatt neuromuskulär förmåga
Nedsatt syn
Nedsatt kognitiv förmåga
Återkommande blodtrycksfall
Aktivitet
Miljöfaktorer
Särskilt boende
Var och när faller äldre?
Frakturrisk
3
3
3
3
3
4
5
5
5
5
Hur förebygger man bäst?
6
Bedömning av fallrisk
Utredning och planering
Fallförebyggande åtgärder
Åtgärder för att stärka kroppen
Följa upp och vid behov förbättra synen
Åtgärder för att stabilisera blodtrycket
Justera medicinering som innebär en ökad fallrisk
Översyn för att öka säkerheten i omgivningen
Anpassa beteende
D-vitamin
Äta en välbalanserad kost
Sätta in åtgärder vid osteoporos
Se över det allmänna hälsotillståndet
Utvärdering
6
6
7
7
7
7
7
7
9
9
9
9
9
9
Små förändringar – mindre risk
10
Motivation till beteendeförändring
10
Bakgrund
11
Höftfrakturer och fragilitetsfrakturer
Referenser
11
12
Tänk på att…
På flera ställen i handboken kommer den här rutan att dyka upp. Den information som finns i rutan är
extra bra att lägga på minnet.
2
Varför faller äldre?
Det finns cirka 400 olika publicerade riskfaktorer som är associerade med fallrisk för äldre. Risken att falla ökar dramatiskt med antal riskfaktorer.
En eller ingen riskfaktor innebär 27 procents risk för fall medan 4 eller fler
innebär 78 procents risk.
Riskfaktorerna för fall är multifaktoriella bör bedömas
utifrån relationen mellan:
• personens kapacitet (motorisk förmåga, kognitiv förmåga, medicinsk status)
• den aktivitet personen utför
• miljöfaktorer
är sjukdomar som påverkar ögonen och ökar risken för
fall.
Kapacitet
Personer som lider av Lewy Body demens och Parkinsondemens löper störst risk för fall. Personer med Lewy
Body demens faller 6 gånger oftare än friska äldre och
personer med Parkinsondemens faller 20 gånger oftare.
3) Nedsatt kognitiv förmåga
Nedsatt förmåga att fatta kognitiva beslut ger bl.a. ett
försämrat handlingsutrymme vid fallrisk. Vid demens
medföljer ofta en nedsatt neuromuskulär förmåga.
Följande fyra riskfaktorer är i nämnd ordning de som
innebär störst fallrisk:
1) Nedsatt neuromuskulär förmåga
Muskelsvaghet är en oberoende riskfaktor. Det är framför allt den snabba och explosiva muskelkraften, muskelfibrer typ II, som avtar. Nedsatt muskelsvaghet märks
ofta genom nedsatt balans och försämrat gångmönster där gången blir långsammare, stegen kortare och
perioden med båda fötterna i marken längre. Balans är
en samverkan mellan flera olika system och med åldern
försämras bl.a. denna samverkan.
Andra faktorer vid demens som leder till signifikant hög
fallrisk är blodtrycksfall, depression och fysisk inaktivitet.
4) Återkommande blodtrycksfall
Blodtrycksfall kan bl.a. leda till yrsel och förlorat medvetande. En vanlig orsak till blodtrycksfall är biverkning av läkemedel men det finns även ett flertal andra
orsaker som t.ex. sjukdomar som påverkar blodcirkulationen, Parkinson och vätskebrist.
Nedsatt neuromuskulär förmåga kan bero på ett flertal
olika orsaker, fr.a. inaktivitet, men även som en följd av
sjukdom, näringsbrist, läkemedelsbiverkningar m.m. Den
nedsatta förmågan kan yttra sig på ett flertal olika sätt
t.ex. genom försämrad gångförmåga, nedsatt ADLfömåga och nedsatt reaktionsförmåga.
Tänk på att…
Nedsatt neuromuskulär förmåga, nedsatt syn,
nedsatt kognitiv förmåga och återkommande
blodtrycksfall är de riskfaktorer som innebär
störst fallrisk.
2) Nedsatt syn
Nedsatt syn är en oberoende riskfaktor. Glasögon som
inte korrigerar synen tillräckligt är en av de vanligaste
orsakerna till fall. Det är framför allt nedsatt kontrastseende och nedsatt djupseende som medför fallrisk.
Dubbelslipade glas är också en risk eftersom avståndsbedömningen blir mer sårbar.
Vill du läsa mer om yrsel, se Läkemedelsboken 20092010 (sida 869-877) som du hittar på:
www.apoteketfarmaci.se
Det kan ta ett tag att vänja sig vid nya glasögon och
under denna period kan fallrisken öka.
Grå starr, maculadegeneration, glaukom och diabetes
Andra riskfaktorer
Tidigare fall: De personer som har rapporterat att man
3
fallit under den senaste månaden har nästan 4 gånger
ökad risk för att falla igen inom samma period. De
som fallit tidigare under året har även en ökad risk att
skada sig vid ett nytt fall jämfört med dem som inte
fallit.
Läkemedel: Det finns ett flertal läkemedel som kan
medföra fallrisk (bilaga 1 - Läkemedel som har samband med fallolyckor).
Äldre personer som äter 4 läkemedel eller fler har en
ökad risk för att återkommande falla.
Långverkande benzodiazepiner är starkt förknippat med
fallrelaterade skador. Extra stor risk är när preparatet börjar brukas. Därefter avtar risken något men är
i genomsnitt betydligt högre än för de som inte har
preparatet. Benzodiazepiner i kombination med andra
preparat medför ännu större risk för fall.
Antidepressiva preparat kan medföra yrsel, risk för
blodtrycksfall, sedativ effekt, suddigare synskärpa och
minskad uppmärksamhet. Flera biverkningar påverkar
direkt det neuromuskulära systemet.
Biverkningar som medför fallrisk vid intag av kardiovaskulära preparat är framför allt blodtrycksfall och
konstant lågt blodtryck
Personer som förbrukar opiater har mer än tre gånger
ökad risk för råka ut för en fallolycka.
Vill du läsa mer kan du gå in på Socialstyrelsens
webbplats. Där kan du söka, under publikationer, efter
skriften ”Indikatorer för utvärdering av kvaliteten
i äldres läkemedelsterapi”.
D-vitamin brist: D-vitaminbrist antas vara en av de
främsta orsakerna till osteoporos men har också en
neuromuskulär inverkan.
Medicinska tillstånd: Stroke och Parkinson är medicinska tillstånd som ökar fallrisken. Ett flertal medicinska diagnoser har samband med fallrisk. Det som är
viktigast i detta sammanhang är inte diagnosen i sig
utan funktionsnedsättningen den för med sig. Graden av
sjukdom kan variera mycket från person till person och
därmed också fallrisken.
problem med fötterna som t.ex. nedsatt känsel.
I utredningsmall (bilaga 2), finns ytterligare exempel på
riskfaktorer. Utredningsmallen finns med i Östersunds
kommuns rutin för fallprevention
Akut sjukdom: 25 procent av dem som faller på sjukhem och 10 procent av dem som bor i ordinärt boende
har en urinvägsinfektion.
Aktivitet
Det som tidigare var ett ordinärt beteende för den äldre
och som man kunde göra utan att en olycka inträffade
kan idag vara ett riskbeteende. Ett ökat medvetande
Hög ålder: Risken för att falla ökar med stigande ålder.
Exempel på andra vanliga riskfaktorerna är alkohol och
4
Frakturrisk
om sin kapacitet i relation till de aktiviteter man väljer
att göra i den miljön man vistas i kan bidra till flera
konstruktiva lösningar som ger minskad fallrisk.
Riskfaktorer för fallrelaterad fraktur är ofta de samma
som riskerna för fall. Särskilt observant ska man dock
vara vid följande:
Personer som är fysiskt aktiva har en mindre risk för
att falla än inaktiva. Samtidigt så utsätter sig fysiskt
aktiva för en risk i och med att de är aktiva.
Aktiva äldre faller i högre utsträckning utomhus och
kan drabbas av svårare skador medan äldre sköra faller
inne medan de utför dagliga aktiviteter.
• Osteoporos. Längdminskning med 4 centimeter.
• Kvinnor har en trefaldigt högre risk för höftfraktur än
män. Dödligheten efter fraktur är däremot större
för män.
• Framskriden ålder är en viktig riskfaktor för fraktur
och efter 80 år ökar risken för fraktur för kvinnor med
nästan 60 procent varje år
• Tidigare fragilitetsfraktur ger en dubblerad risk för
framtida ytterligare fraktur.
• Låg kroppsvikt som ger försämrad ”polstring” vid fall
• Falltendens. Ju mer en person faller desto större är
risken att det en dag ska leda till en fraktur.
• Tobaksrökning
Miljöfaktorer
Det är osäkert vilken inverkan hinder i omgivningen
har på fallrisk. Det finns inga bevis på att det finns fler
hinder i hushåll hos personer som faller. Många fall
involverar dock någon typ av hinder i miljön. Det verkar
vara samspelet mellan personens fysiska förmåga just
vid det speciella tillfället tillsammans med de yttre
omständigheterna som är det som avgör.
Miljöfaktorer som orsak till fall är mest förekommande
hos den grupp äldre som är pigga och fysiskt aktiva. De
personer som har svårt att rör sig och är mer beroende
av hjälp utsätts inte för samma risker i den fysiska
miljön utan faller mer på grund av medicinska orsaker
som t.ex. nedsatt motorisk förmåga, nedsatt kognitiv
förmåga med mera.
Ensamboende råkar i större utsträckning ut för fallolyckor än sammanboende.
Särskilt boende
På särskilda boenden är fallrisken störst bland dem
som själva kan resa sig upp från en stol men inte stå
utan hjälpmedel. I kombination med nedsatt kognitiv
förmåga utgör denna grupp den mest riskutsatta för
fall i hela populationen.
Var och när faller äldre?
De flesta fall sker inomhus på plant golv medan man är
uppe och rör på sig. De som skadas utomhus är ofta
under 80 år och vistas mycket ute. Många av dessa
olyckor inträffar på snö och is.
De flesta fallolyckor sker dagtid när man är aktiv och
är uppe och rör på sig. Cirka 7 procent av de som bor
i ordinärt boende faller nattetid, på särskilt boende är
det cirka 20 procent.
Fall som sker direkt efter uppresning har ofta samband
med yrsel, ofta beroende på blodtrycksfall. Fall som
sker medan personen går kan ha ett flertal orsaker.
5
Hur förebygger man bäst?
Gemensamt för lyckade program har varit när flera yrkesgrupper är involverade
i bedömning och i det förebyggande arbetet. En bred kompetens ökar möjligheterna för lyckade resultat och kan bättre möta upp mot fallolyckornas
mångfacetterade orsaksbakgrund.
För att uppnå snabba resultat och för att skydda
individer för att falla är det gynnsamt att rikta sig till
målgrupper med en tydligt ökad risk för fall dvs. de som
fallit tidigare, har en tidigare fraktur och/eller har flera
kända riskfaktorer. 1
identifierar många riskpersoner. På särskilda boenden
har man i studier även visat att personalen har en god
skattningsförmåga beträffande vilka brukare som har
en fallrisk. Denna skattningsförmåga är ofta mer tillförlitlig än ett bedömningsinstrument.
För skörare äldre vid särskilda boenden är det mest
effektivt med multifaktoriella program, utförda av
team, där insatserna i större omfattning är passiva.
Till en mer aktiv grupp med personer med fallrisk som
bor hemma gäller också multifaktoriella program men
med större fokus på den enskildes delaktighet i form av
träning. I denna grupp kan det även i vissa fall räcka
med enskilda insatser, t.ex. specifik balans- och styrketräning eller förändring av läkemedel.
FRAT (Fall Risk Assessment Tool) är utvecklat för att
användas inom öppenvården och består av fem frågor.
Både Downton och FRAT rekommenderas av Socialstyrelsen som bedömningsinstrument för att identifiera
fallriskindivider.
Det går inte att helt förlita sig på standardiserade riskbedömningsinstrument för att förutspå fall och fraktur.
Multifaktoriella specifika insatser som riktar sig till
personer med flera riskfaktorer där samma insatser
ges generellt till hela gruppen kan också ha god effekt.
Exempel på detta kan vara åtgärder i miljön, höftskydd
och regelbundna synundersökningar. Val av insatser bör
grunda sig på en noggrann behovsanalys.
Tänk på att…
Det viktiga är att utgå från individen och
undersöka individens kapacitet och beteende
i förening med sin omgivning och till sin hjälp
använda dokumenterad tillförlitlig kunskap.
Som tidigare nämnts ( se ”Varför faller äldre”) uppstår
fallrisk genom ett samspel mellan personens kapacitet,
aktiviteten personen utför och miljöfaktorer. Förebyggande arbete bör därför eftersträva att uppnå en balans
mellan dessa faktorer.
Det kan finnas överraskande faktorer som för just den
här individen, vid det här tillfället och i den här omgivningen som innebär en fallrisk.
Bedömning av fallrisk
Utredning och planering
Det finns flera olika sätt att bedöma fallrisk. Bedömningsmetoderna är ofta utvecklade för en speciell
äldregrupp. Det innebär att en metod som är utvecklad
för att bedöma aktiva äldre med god funktion, som bor
i ordinärt boende, inte är lämplig för personer i särskilt
boende.
Fallutredning görs för att utreda individuella riskfaktorer som kan ha samband med fallrisk. Utredningen bör
göras multiprofessionellt eftersom orsakerna ofta är
multifaktoriella.
Att göra en planering där den äldre och eventuella anhöriga är delaktiga är viktigt. Planeringen bör innehålla
mål, insatser och ansvarsfördelning.
Downton är ett bedömningsinstrument för fr.a. särskilda boenden. Downton har ett lågt gränsvärden och
1
Att förklara kommunala skillnader i fallskador bland äldre – en
kunskapssammanställning. Sveriges kommuner och landsting 2009.
6
Fallrapporten är ett viktigt arbetsredskap. Den är till
för att tydliggöra det som hänt – en sorts ”haverikommission” – och syftet är att förebygga nya fall.2 Har
personen fallit tidigare bör man titta bakåt och systematiskt gå igenom tidigare rapporter och beslut. På så
vis blir det möjligt att upptäcka eventuella mönster som
kan ge ledtrådar till lämpliga förebyggande åtgärder.
Fallförebyggande åtgärder
Här beskrivs några av de viktigaste åtgärderna för att
förebygga fall.
Tänk på att…
Det är viktigt att röra på sig och få möjlighet att utmana sin balans och sina muskler
genom att göra något utöver det man gör till
vardags. För att aktiviteten ska ha en fallförebyggande effekt är det alltså av avgörande
betydelse att muskler och balans utmanas.
Åtgärder för att stärka kroppen
Vad som är utmanande för en person är individuellt.
För någon kan det räcka med att lyfta armarna mot
taket för att balansen ska utmanas, för andra krävs
det mer avancerade balansövningar. Att resa sig några
gånger extra från en stol kan vara en tillräcklig början
till att träna benmusklerna för en inaktiv äldre. Att gå
fram och tillbaka på slätt golv på ett boende ger till
exempel ingen utmaning om det är något den äldre gör
varje dag. Däremot några steg i trappan eller på en
gräsmatta kan göra det.
Justera medicinering som innebär en ökad
fallrisk
En del läkemedel eller kombinationer av läkemedel
medför ökad fallrisk. Det är läkarens uppgift att gå
igenom läkemedel med den äldre. Det kan i vissa fall
vara svårt att avgöra om det är grundsjukdomen som
medför fallrisk eller läkemedlet.
Ju större fallrisken är för en person desto mer effekt
har träningen.
Fysisk aktivitet och träna upp tilliten till sin egen
förmåga kan leda till en minskad rädsla för att falla.
Läs mer om fallprevention och träning i bilaga 3
(Träning vid fallrisk).
Översyn för att öka säkerheten i omgivningen
Enskilda förebyggande åtgärder i miljön har i mycket
liten omfattning visat sig ha effekt på antal fallolyckor.
I kombination med multifaktoriella program har det
däremot visat på god effekt. Exempel på åtgärder
i miljön:
Följa upp och vid behov förbättra synen
Förbättra synen med hjälp av glasögon, regelbunden
kontroll av synen, medicinsk behandling och ögonoperation är exempel på åtgärder.
• Belysning, kontraster och färger
Äldre personer behöver ofta betydligt starkare ljus än
yngre. En tumregel är lika många watt som ålder. Vissa
ögonsjukdomar kan dock leda till att man lätt blir blän-
Åtgärder för att stabilisera blodtrycket
Det är läkarens uppgift att utreda orsak och besluta om
åtgärder när det gäller problem med blodtrycket.
2
Systematiskt arbete för äldres säkerhet. Om fall, trafikolyckor och
bränder. Socialstyrelsen 2007.
7
hjälpmedlet för att utföra någon slags aktivitet och att
det då kan finnas en fallrisk. Att kunna hålla balansen
utan stöd kortare eller längre stunder kan därför vara
av stor betydelse.
dande vid starkt ljus. Tydliga kontraster vid hinder, till
exempel trappsteg, är viktigt.
• Möblering
Många äldre tycker om att kunna ta stöd av möbler och
väggar när de förflyttar sig i sin lägenhet. Det är därför
viktigt att studera hur personen tar sig fram i sitt hem
innan man börjar eventuell ommöblering. Använder
personen ett gånghjälpmedel är framkomligheten
i lägenheten viktig att se över.
Skor bör sitta ordentligt på fötterna, ha hälkappa och
bra sulor.
Höftskyddsbyxor har en frakturförebyggande effekt
när de används. Det är viktigt att försäkra sig om att
personen fullständigt klarar på- och avtagning av byxan
på ett säkert sätt själv, alternativt att han/hon alltid får
hjälp med detta.
• Snubbelrisker
Snubbelrisker som trösklar, sladdar och mattor kan
vara bra att ta bort.
Olika typer av larm kan förskrivas, t.ex. rörelselarm.
Åtgärder som hindrar personen från att flytta sig kan
genomföras. Dessa ska föregås av läkarordination och
personen ska ändå få möjlighet att vara aktiv under
tillsyn (se rutin ”Medicintekniska produkter”, ”Skyddsutrustning”). Det finns en uttalad tro på att fysiska
begränsningar minskar risken för fall, men det saknas
vetenskapliga belägg för att det är så. Däremot vet vi
att långvarigt stillasittande påverkar den fysiska
förmågan negativt och därmed ökar risken för fall.
• Tillgänglighet
Saker som används ofta ska finnas lättillgängliga. Det
ska vara lätt att nå ljusknappar.
Vid nedsatt gångförmåga kan ett gånghjälpmedel vara
en säkerhetsåtgärd. Det är viktigt att personen klarar
av att hantera gånghjälpmedlet som annars kan förvandlas till en snubbelrisk. Man bör också ta i beaktande att det alltid finns tillfällen när man behöver släppa
8
Anpassa beteende
Det kan vara svårt att acceptera att krafterna sviktar
och att det med åldern är svårt att göra det som tidigare gick så bra. Som äldre måste man kanske utföra
aktiviteter på ett annat sätt än tidigare eller upptäcka
nya aktiviteter. Det är viktigt att hitta praktiska lösningar i situationer som brukar leda till att man faller.
Man kan också behöva vägledning för att lära sig att
utföra saker på ett säkrare sätt
D-vitamin
Vid D-vitaminbrist kan tillskott ges i både fall- och
frakturförebyggande syfte. Vitamin D3 har visat sig ha
bäst frakturförebyggande effekt. Studierna har gjorts
på kvinnor och effekten tycks vara bättre ju äldre
gruppen är.
Vid brist kan tillskott av D-vitamin ge en ökad tillväxt
av muskelfibrer typ II. Risken att falla har i studier
visats minska med 22 procent för kvinnor, oberoende av
kalciumintag.
D-vitamin produceras även i skinnet med hjälp av solljus men solen behöver stå 45 grader över horisonten
för att detta ska kunna ske. Den åldrande huden har
inte heller samma kapacitet som den yngre att producera D-vitamin.
Äta en välbalanserad kost
Att äta varierat, näringsrikt, tillräckligt och regelbundet är viktigt av en mängd olika orsaker,
bl.a. för att undvika fall.
Läs mer i ”Kvalitetskrav för produktion av mat, kost
och nutritionsarbete inom särskilda boenden i Östersunds kommun”.
i 6 veckor till 12 månader. Långsiktig uppföljning kan
därför vara av stor vikt. Den äldre kan förbättras
Sätta in åtgärder vid osteoporos
Vid misstanke om osteoporos och fallrisk bör läkare
konsulteras.
Tänk på att…
Se över det allmänna hälsotillståndet
En förutsättning för att det fallförebyggande
arbetet ska fortsätta är att personalen kontinuerligt får ta del av resultatet av det arbete
som gjorts och att man diskuterar varför man
lyckats eller misslyckats.
Optimalt behandlade sjukdomar och symptom ger
förbättrade förutsättningar.
Utvärdering
Det är viktigt att kontinuerligt följa upp och utvärdera
de fallförebyggande åtgärder som görs. Eftersom fall
kan bero på många orsaker är det inte säkert att man
prickar rätt med en gång.
Framgångsrika fallförebyggande program har hållit på
gradvis under en lång tid och kan också behöva stöd
i att upprätthålla de förbättringar som uppnåtts.
9
Små förändringar – mindre risker
Här är några exempel på hur fallförebyggande arbete kan se ut och hur du med
små enkla medel kan uppnå betydande minskad risk för den äldre.
Anna, 82
Anna bor i lägenhet. Hon har under flera år behandlats
för en svår depression och för ett år sedan ådrog hos sig
en höftfraktur. Hon har känt sig ängslig och tillbringat
den mesta tiden i sängen. För en tid sedan blev Anna
mer aktiv. Hon steg upp och började göra i ordning
enklare luncher, fil, kräm och liknande. Då föll hon två
gånger med bara några dagars mellanrum.
En fallutredning gjordes. Båda fallen inträffade när hon
höll på att ordna sin lunch. När hon sträckte sig efter
något i ett skåp släppte hon taget om rollatorn och föll
baklänges. Analys av rörelseförmågan visade att hon
kunde resa sig själv och gå med sin rollator. Däremot
var det svårare att stå stilla och släppte hon rollatorn
svajade hon betänkligt och blev mycket rädd.
gå på toaletten ofta. Eftersom hon ser mycket dåligt är
det viktigt att se till att hon på ett enkelt sätt kan tända
i rummet under natten och att ljuset är tänt i badrummet.
Det gäller också för personalen att vara uppmärksam
på henne hälsotillstånd eftersom Sally känner sig så
ostadig när hon får en urinvägsinfektion eller när hennes status försämras på annat sätt.
Med de här åtgärderna föll hon inte på sex månader.
Personalen hade blivit uppmärksam på vad de skulle
vara vaksamma på. Men en natt var ljuset släckt i badrummet och då föll Sally igen.
Sally är ett exempel på när det krävs flera olika åtgärder för att minska risken för att hon skulle falla. Källa:
www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
I samverkan mellan sjukgymnasten och hemtjänstpersonalen föreslogs ett åtgärdsprogram. När personalen
delade ut medicin två gånger per dag uppmuntrade de
Anna att stå och prata en liten stund, med eller utan
stöd, samtidigt som hon lyften en eller båda armarna
mot taket 3-5 gånger. Dessutom köpte anhöriga nya
skor till Anna.
Motivation till beteendeförändring
Efter bara 14 dagar kunde Anna stå utan stöd och
hålla balansen. Hon var inte rädd för att falla och såg
fram emot de återkommande prat- och rörelsestunderna. Med den enkla träningen klarade hon också att
tillaga lätta måltider utan att falla.
Faktorer som underlättar förändring av vanor:
• Uppföljningar och stimulans med professionell personal.
• Förankrad kunskap om hälsovinsterna som en föränd-
Någon form av riskmedvetenhet är avgörande för att
mentalt påbörja en förändring. Egen erfarenhet av fall
medför en djupare riskmedvetenhet som ökar motivationen till verklig förändring.3
Sally, 85
Tänk på att…
Sally bor i lägenhet i servicehus. Hon behandlas för
hjärtsvikt och förmaksflimmer och besväras av återkommande urinvägsinfektioner. Hon ser mycket dåligt.
Hon känner sig stadig på benen när hon går med sin
rollator – utom när hon blir sjuk. Hon har då fallit upprepade gånger, ofta i samband med toalettbesök.
De fallförebyggande insatser som ger bäst
effekt är de som riktar sig till personer som
har en egen upplevelse av sårbarhet. Personer
som nyligen har fallit är därför ofta den grupp
som är mest motiverade och som tjänar allra
mest på träning .
På senare tid har hon varit ganska inaktiv. Hon behöver
3
Att förklara kommunala skillnader i fallskador bland äldre – en kunskapssammanställning. Sveriges kommuner och landsting 2009.
10
ring kan medföra. Fallförebyggande åtgärder ger bättre
hälsa generellt på köpet.
• En djupare förståelse av riskerna med nuvarande
livsstil.
• Tillit till sin förmåga att klara genomföra en förändring.
• Att ha erfarit riskerna med den nuvarande situationen.
• En stöttande social omgivning.
Tänk på att…
Det är viktigt att betona positiva effekter
som inte primärt handlar om hälsa. Det kan
handla om att kunna vara självständig högre
uppi åldern, att kunna vara delaktig i samhället och faktorer som den äldre upplever ger
en positiv självbild (till exempel leka med
barnbarnen, vara en hjälp för anhöriga och
vänner med mera).
Bakgrund
Fallskador bland äldre utgör idag ett av våra mest omfattande folkhälsoproblem.
Det är fler än fem gånger så många som vårdas på sjukhus till följd av fallolyckor
än till följd av olyckor i vägtrafiken.
Fall är den vanligaste dödsorsaken till följd av olycka
för äldre. En tredjedel av den befolkningen över 65 år
faller en eller flera gånger om året. Drygt hälften av
dem som faller har fallit tidigare och en tredjedel har
fallit vid två eller fler tillfällen.
Ju äldre och skörare desto större är risken att falla.
Personer över 70 år som vårdas på institution, sjukhem
och sjukhus, faller 3 gånger oftare än personer som bor
i ordinärt boende. Män och kvinnor faller lika ofta.
Personer som faller blir ofta rädda för att falla igen och
också mer inaktiva. De får en försämrad livskvalitet och
förlorar självständighet.
Bland äldre hemmaboende leder nästan hälften av fal-
len till någon sorts skada. Cirka ett av 20 fall leder till
fraktur. För de som bor på institution är risken dubbelt
så hög.
Höft- och fragilitetsfrakturer
Varannan kvinna och var femte man beräknas få en
fraktur under sin livstid. Antalet höftfrakturer dubbleras
varje femårsperiod mellan åldrarna 70 och 90 för
båda könen. Medelåldern för att drabbas av höftfraktur
är 82 år.
Höftfrakturer står för 56 procent av fallrelaterade frakturer för äldre, kotfrakturer 17 procent, axel/överarm
17 procent, handledsfrakturer för 9 procent Kotfraktu11
rer har med senaste årens forskning visat sig medföra
lika stora förluster i livskvalitet som höftfrakturer.
Kvinnor har tre gånger så stor risk av att drabbas av
frakturer än män. Denna skillnad beror framför allt på
att kvinnor blir äldre än män och i högre grad drabbas
av osteoporos och får en fragilitetsfraktur till följd av
detta.
Efter att ha drabbats av en höftfraktur löper man en
2,5 gånger ökad risk att drabbas av en ny. Risken är
bestående över tid och lika stor för kvinnor som för
män. Därför är sekundärprevention för denna grupp av
yttersta vikt.
Publicerat/2007/9784/2007-110-16.htm
Att förklara kommunala skillnader i fallskador bland
äldre – en kunskapssammanställning. Sveriges kommuner och landsting 2009.
Kan laddas hem från http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39495_1.pdf
Fallolyckor bland äldre. En kunskapssammanställning
med koppling till hjälpmedel och anpassning av hemmet.
Hjälpmedelsinstitutet 2007.
Kan laddas hem från http://www.hi.se/sv-se/Publicerat/
Funktionsnedsattning/Aldre-med-funktionsnedsattningar/Fallolyckor-bland-aldre/
I en studie undersökte man 120 personer med höftfraktur. Innan frakturen kunde 86 procent klä sig
självständigt, 75 procent gick självständigt och 65
procent kunde gå i trappa. Sex månader efter frakturen
hade dessa procenttal fallit till respektive 49 procent
15 procent och 8 procent 25 procent klarade inte att
återvända till sina hem och 50 procent av dem som
överlevde återfick aldrig normal funktion.
Adam Darowski. Falls: the facts. Oxford University
Press, 2008
Kan beställas från Adlibris för 130 kronor. Lättläst.
Ekonomiskt är konsekvenserna betydande. Kostnaden
för en höftfraktur beräknas till cirka 175 000 kronor
det två första året, fördelat på landsting och kommun.
Kommunerna får därefter ta en stor del av kostnader
för bl.a. ökat vårdberoende.
Maria Niles Sundby. Läkemedel som har samband med
fallolyckor.
Maria Niles Sundby. Utredningsmall
Maria Niles Sundby. Träning vid fallrisk
Du hittar ovanstående dokument på Östersunds kommuns intranät: vård- och omsorgsförvaltningen, rutiner/
riktlinjer/policydokument, HSL.
Referenser
Systematiskt arbete för äldres säkerhet. Om fall,
trafikolyckor och bränder. Socialstyrelsen 2007.
Kan laddas hem från http://www.socialstyrelsen.se/
Stephen Lord m.fl. Falls in Older People. Risk Factors
and Strategies for Prevention. Cambridge University
Press, 2007.
Kan beställas från Adlibris för 511 kronor
Sammanställningen är gjord av Maria Niles Sundby,
Östersunds kommun, 2009.
Vård- och Omsorg
Östersunds kommun, 831 82 Östersund. Tel. 063- 14 30 00 vx. www.ostersund.se