Att adoptera – en ekonomisk fråga

isf
INSPEKTIONEN FÖR
SOCIALFÖRSÄKRINGEN
isf
Rapport 2016:9
Att adoptera – en
ekonomisk fråga
En studie om adoptionsbidrag och
ekonomiska förutsättningar för adoption
Rapport 2016:9
Att adoptera – en
ekonomisk fråga
En studie om adoptionsbidrag och
ekonomiska förutsättningar för adoption
En rapport från Inspektionen för socialförsäkringen
Stockholm 2016
Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har till uppgift att
genom systemtillsyn och effektivitetsgranskning värna rättssäkerheten och effektiviteten inom socialförsäkringsområdet.
Systemtillsyn innebär att granska om regelverket tillämpas
korrekt och enhetligt. Effektivitetsgranskning innebär att
granska om en verksamhet fungerar effektivt med utgångspunkt i det statliga åtagandet.
Publikationen kan läsas online, laddas ner och
beställas på www.inspsf.se
© Inspektionen för socialförsäkringen
Tryckt av Elanders Sverige AB
Stockholm 2016
ISBN: 978-91-88098-31-3
Innehåll
Innehåll
Generaldirektörens förord .................................................................... 5
Sammanfattning ................................................................................... 7
Summary .............................................................................................. 9
1
Inledning ...................................................................................... 13
1.1 Antalet internationella adoptioner har minskat .................... 13
1.2 Kostnaden för adoption har ökat .......................................... 15
1.3 Adoptionsbidragets utveckling från 1989 ............................ 16
1.4 Syfte och disposition ............................................................ 20
1.4.1
Frågorna som ska besvaras ..................................... 20
1.4.2
Rapportens disposition ........................................... 21
1.5 Avgränsningar gällande vilka slags adoptioner som
studeras ................................................................................ 21
2
1.5.1
Data som ligger till grund för studien ..................... 22
1.5.2
Avgränsningar gällande adoptionsbidrag och
adoptionskostnad .................................................... 23
Bakgrund ...................................................................................... 25
2.1 Från nationell till internationell adoption ............................ 25
2.2 Hur går det till att adoptera från utlandet? ........................... 28
3
Tidigare forskning visar att adoptivföräldrar har hög
socioekonomisk status.................................................................. 33
4
Slutsatser och resultat................................................................... 35
4.1 ISF:s rekommendationer ...................................................... 35
4.2 Föräldrar som adopterar har en hög inkomst ....................... 36
4.3 Ju större del av kostnaderna som täcks av
adoptionsbidraget, desto större är benägenheten att
adoptera................................................................................ 45
Innehåll
4.4 Benägenheten att adoptera ökade efter att
adoptionsbidraget blev fast .................................................. 49
4.4.1
Adoptionsbidraget blev ett fast belopp 1997 .......... 50
4.5 Benägenhet att adoptera ökade efter att
adoptionsbidraget höjdes ..................................................... 52
4.5.1
5
Adoptionsbidraget höjdes 2001 .............................. 53
Slutord .......................................................................................... 57
Referenser .......................................................................................... 59
Bilaga 1 – Tabell- och figurbilaga...................................................... 61
Bilaga 2 – Empirisk modell ................................................................ 65
Figur- och tabellförteckning ............................................................... 67
Generaldirektörens förord
Generaldirektörens förord
Adoptionsbidraget syftar till att göra det möjligt även för ekonomiskt svagare hushåll att adoptera, och för adopterade barn att få
ett (adopterat) syskon. Bidraget utgör en marginell del av Sveriges
socialförsäkring, men för de personer som berörs kan bidragets
storlek och utformning ha en avgörande betydelse för möjligheten
att adoptera. Föreliggande rapport analyserar hur väl bidragets
nuvarande storlek och utformning bidrar till att syftet uppnås.
Resultaten visar att bidraget ökar benägenheten att adoptera och att
benägenheten är högre ju större del av adoptionskostnaden som bidraget täcker, framförallt för hushåll i de mellersta inkomstgrupperna.
Även bidragets utformning påverkar och ett fast belopp ökar benägenheten mer, givet andra faktorer. Hushåll med riktigt höga inkomster påverkas inte lika mycket av bidragets utformning och nivå, och
det går inte att uttala sig med säkerhet om de hushåll som har de allra
lägsta inkomsterna, då det är få i den gruppen som överhuvudtaget
adopterar. Dessa resultat kvarstår då analysen vidgas till att ta hänsyn
till andra faktorer som kan påverka benägenheten och/eller möjligheterna att adoptera.
Adoptionsbidraget utgörs av ett fast belopp som har varit nominellt
oförändrat sedan år 2001. I reala termer har bidraget därför sjunkit.
Samtidigt har kostnaderna för adoption ökat kraftigt, mycket snabbare
än konsumentpriserna och den genomsnittliga lönenivån, under
samma period. Idag täcker adoptionsbidraget cirka 20 procent av
den genomsnittliga kostnaden för adoption.
Studiens resultat stödjer regeringens avsikt att höja adoptionsbidraget.
ISF rekommenderar även att adoptionsbidraget, liksom exempelvis
efterlevandestödet, kopplas till en årlig uppräkning så att det inte
urholkas realt. Om en höjning och uppräkning inte ryms inom de
5
Generaldirektörens förord
tillgängliga ekonomiska ramarna kan, avslutningsvis, en behovsprövning övervägas i syfte att styra bidraget till de hushåll som bäst
behöver det.
Rapporten är skriven av Cecilia Enström Öst (projektledare) och
Ann-Zofie Duvander. Tidigt i projektet deltog också Mirjam Wentzel
och Stina Jakobsson. I projektet har även Anna-Maria Karlsson varit
behjälplig.
Stockholm i september 2016
Maria Hemström-Hemmingsson
6
Sammanfattning
Sammanfattning
Internationella adoptioner har förekommit i stor skala i Sverige sedan
1960-talet. År 1989 infördes ett adoptionsbidrag för att ekonomiskt
underlätta adoption. Adoptionsbidraget har över tid och mellan
ursprungsländer täckt olika stor del av hela kostnaden för adoptionen.
Denna rapport undersöker vilka grupper som adopterar samt om
adoptionsbidraget påverkar detta beslut.
Det är i huvudsak föräldrar med hög inkomst som
adopterar
De resultat som presenteras i rapporten visar att benägenheten att
genomföra en internationell adoption är relaterat till hushållens ekonomiska situation. Att adoptera från ett annat land är kostsamt och det
är främst hushåll från den högsta inkomstkvintilen i samhället som
adopterar, det vill säga den femtedel som har högst inkomst. Detta
gäller såväl för de som adopterar ett första som ett andra barn.
Adoptionsbidraget underlättar adoption för hushåll
som inte har de högsta inkomsterna
Benägenheten att adoptera är högre ju mer av adoptionskostnaden
som adoptionsbidraget täcker. Resultaten visar att benägenheten att
adoptera ökar mer för hushåll i de mellersta inkomstgrupperna än
i de högsta när bidraget täcker större del av adoptionskostnaden.
Den ökning av adoptionsbidraget som har genomförts visar sig också
ha haft större betydelse för benägenheten att adoptera för hushåll i
de mellersta och lägre inkomstgrupperna, jämfört med hushåll i den
7
Sammanfattning
högsta inkomstgruppen. Detta indikerar att adoptionsbidraget har en
omfördelande effekt, det vill säga att det ökar möjligheterna att kunna
adoptera för de hushåll som inte har starkast ekonomi.
Resultaten är tydligast gällande adoption av ett första barn. En förklaring till att tydliga resultat inte kan visas för hushåll som adopterar ett
andra barn, kan vara att det är få hushåll som adopterar ett andra barn.
Antalet reduceras ytterligare då samtliga som adopterar delas upp i
grupper efter inkomst, efter vilket år adoptionen genomförs och från
vilka land adoptionen skett.
Studien stödjer en höjning av adoptionsbidraget
Kostnaden för att adoptera har ökat över tid medan bidraget har legat
på samma nivå sedan 2001. Resultaten från denna studie stödjer en
höjning av bidraget. Dessutom bör det övervägas om adoptionsbidraget löpande bör räknas upp, i syfte att bidraget inte ska urholkas.
Detta skulle kunna göras antingen mot kostnadsutvecklingen för
internationella adoptioner eller mot inflationsutvecklingen via konsumentprisindex. ISF föreslår också att en inkomstprövning av bidraget
bör utredas i relation till de syften som bidraget har. Den här studien
indikerar att det är viktigt att reglerna vid en eventuell inkomstprövning är tydliga, eftersom en förutsägbar nivå på bidraget kan ha
positiva effekter på möjligheten att adoptera.
8
Summary
Summary
Economic incentives for international
adoptions: Does the adoption allowance
facilitate adoptions?
The Swedish Social Insurance Inspectorate (Inspektionen för
socialförsäkringen, ISF) is an independent supervisory agency for the
Swedish social insurance system. The objectives of the agency are
to strengthen compliance with legislation and other statutes, and to
improve the efficiency of the social insurance system through system
supervision and efficiency analysis and evaluation.
The ISF’s work is mainly conducted on a project basis and is
commissioned by the Government or initiated autonomously by the
agency. This report has been initiated by the agency and concerns the
adoption allowance.
Background
International adoption has occurred in Sweden since the 1960s when
they to a large extent replaced national adoptions. Since then, Sweden
has been one of the largest receiving countries for adopted children in
proportion n to its population size. In the past few years, however, the
trend is towards decreasing numbers of adoption. One reason may be
the increasing cost for adoption.
In 1989, the Swedish government introduced an adoption allowance
with the aim to make it possible to adopt also for economically
weaker households. Another aim was to enable families to adopt a
sibling. The allowance was then a maximum of 20 000 SEK or half
the cost of the adoption. In 1991, the maximum allowance increased
to 24 000 SEK, and in 1997 the allowance became fixed to 24 000
9
Summary
SEK for all adoptive parents, regardless of the actual cost of the
adoption. This fixed allowance increased in 2001 to 40 000 SEK.
As the actual adoption cost has increased more than the allowance,
the allowance today covers a smaller proportion, about one fifth of
the actual cost, depending on sending country. The allowance is only
paid to parents who adopt through one of the authorized adoption
organizations and is paid retrospectively. It is the Swedish
Intercountry Adoptions Authority who authorizes the organizations
who administrate adoptions in Sweden.
This report investigates who adopts in Sweden and whether the
adoption allowance has any effect on the propensity to adopt.
Objectives
The aim of this study is twofold;
Firstly, the study will find out whether there are any differences
between economically weak and strong households in the propensity
to adopt a first and a second child.
Secondly, the study investigates whether the adoption allowance
impacts households with varying economic conditions in terms of
their possibility to adopt. We investigate to what extent the adoption
allowance covers the actual adoption cost, a proportion that both
varies over time and is dependent upon sending country, and whether
this impacts the propensity to adopt for households with differing
economic conditions.
Methods
The data employed in this study is collected from the Swedish Social
Insurance Agency and includes all children adopted from countries
with which authorized organizations have agreements for the period
1994 to 2012. This includes approximately 10 000 adoptions of a first
child and 4000 adoptions of a sibling. The data does not include a
direct measure of parents’ reception of the adoption allowance, but it
is assumed to be paid to the families. For the latter years of the time
period under study, data on actual reception is available and a
sensitivity test indicates that in 5 % of the cases the allowance may
not have been paid.
10
Summary
The study calculates how much the allowance cover from the actual
cost of adoption, including the cost for applying, the adoption fee to
the sending country, and the families’ private cost for traveling and
accommodation in the sending country. The Swedish adoption
organizations calculate the actual cost for adoption by country every
year and such costs are collected and put in relation to the size of the
adoption allowance.
We estimate Poisson models to analyze the propensity to adopt for
households in different income quintiles. In the models we control
for sending country and year of adoption, as the costs change
substantially over time and between countries.
We also estimate the impact of the adoption allowance coverage for
the propensity to adopt in the various income quintiles. Furthermore,
we investigate whether the changes in the allowance (change to
a fixed rate for all 1997 and increase in allowance in 2001) have
different importance for households in different income quintiles.
Findings
The adoption propensity differs clearly by income quintile where
the households in the highest quintile have the highest propensity
to adopt. For both a first and a second child, the propensity to adopt
decrease by quintile and the variation between quintiles is larger for
the first child. In addition, the models also indicate that the adoption
allowance coverage has a strong positive effect on the propensity to
adopt, especially for a first but also a second child.
The adoption allowance coverage has a significantly stronger impact
for households in quintile 3 and 4 to adopt a first child compared
to households in quintile 5, indicating that the allowance is
redistributive in character and facilitates for families that are not the
economically strongest. Similar evidence is found for a second child.
However, the same does not hold for the lower quintiles 1 and 2.
There may be various reasons for this; the allowance may be too low
to be of importance for these groups, and these households may have
difficulties to be accepted for adoption in Sweden or to meet the
requirements from the sending countries.
When considering the changes in the adoption allowance it is clear
that these changes are less important for households in quintile 5
11
Summary
compared to household with lower income, especially regarding
adoption of a first child. Fixing the allowance to a set sum in 1997
indicates transparency and parents will know in advance how much
they are entitled to. Such transparency may matter more for
households with less economic margin.
With basis in these results ISF has the following recommendations to
ensure that the adoption allowance will fulfill its purpose of enabling
adoption for economically weaker households and to enable sibling
adoptions:
Firstly, ISF supports an increase in the adoption allowance and
recommend a yearly upgrading of the allowance. The upgrading may
for example relate the allowance to the actual average cost for
adoption, or to the consumers’ price index.
Secondly, ISF encourages the government to consider whether the
allowance should be means-tested to better suit the purpose of
enabling economically weaker families to adopt.
12
Inledning
1
Inledning
Internationella adoptioner är idag kostsamma men föräldrar kan få
adoptionsbidrag från Försäkringskassan för att underlätta möjligheten
till adoption. Syftet med den här rapporten är att undersöka om adoptionsbidraget uppfyller denna målsättning. Detta kapitel beskriver
utvecklingen av internationella adoptioner i Sverige samt adoptionskostnader. Därefter beskrivs hur adoptionsbidraget utvecklats sedan
det infördes 1989. Avslutningsvis presenteras mer utförligt rapportens
syfte och disposition, samt rapportens avgränsningar.
1.1
Antalet internationella adoptioner har
minskat
På 1960-talet blev det allt vanligare med adoptioner av utländska barn
till Sverige.1 Detta har resulterat i att det sedan slutet av 1960-talet
kommit fler än 50 000 barn till Sverige genom internationell adoption.2 Sverige är därmed världens största adoptionsland i förhållande
till sin befolkning. Under perioden 1980–1995 minskade emellertid
antalet internationella adoptioner för att därefter öka igen och nå en
topp runt 2005. Sedan dess har antalet gradvis minskat och under åren
sedan 2005 nästan halverats på 3 år, se figur 1. Detta är en trend som
gäller internationella adoptioner generellt.
Det finns troligen flera orsaker till denna minskning. En av dessa
är att många länder i dag finner alternativa nationella lösningar och
i första hand ser att barn adopteras nationellt. Det innebär att
1
2
Gudmundsson m.fl., 2015, s. 11.
Lindgren, 2010, s. 9–11.
13
Inledning
det finns färre barn aktuella för internationella adoptioner.3 Adoptionsorganisationerna kan därmed ha svårt att matcha föräldrar
och barn. Eftersom adoptionsverksamheten i huvudsak är avgiftsfinansierad medför detta att organisationernas intäkter har minskat
samtidigt som förmedlingsarbetet har blivit mer resurskrävande.
Figur 1.
Antal adoptioner till Sverige förmedlade via adoptionsorganisationer 1994–2012
1200
1000
800
600
400
200
0
1:a barn
Adoption av ett
2:a barn
3:e eller 4:e barn
Totalt
Källa: Försäkringskassan, ISF:s bearbetningar.
Adoptioner kan delas in i nationella och internationella adoptioner.
De internationella adoptionerna kan vidare delas in i sådana som
förmedlas via en auktoriserad organisation samt i enskilda adoptioner,
det vill säga adoption utan förmedling av en adoptionsorganisation.4
Enskilda adoptioner benämns också privata adoptioner. För internationell enskild adoption krävs särskilda skäl, till exempel att adoptionen gäller ett barn med vilket adoptivföräldrarna är släkt eller att
någon av de sökande har sitt ursprung i landet ifråga. Vid enskild
adoption ska Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd
3
4
MFoF, 2015, s. 8–9.
Socialstyrelsen, 2014, s. 19.
14
Inledning
(MFoF) pröva om förfarandet är godtagbart.5 År 2015 genomfördes
34 prövningar av enskilda adoptioner.6
1.2
Kostnaden för adoption har ökat
Att adoptera från ett annat land är kostsamt. Internationella adoptioner förmedlas normalt av en adoptionsorganisation som ska ha
betalt för sitt arbete. Att resa till barnets hemland och bo där under
den tid som ursprungsländerna kräver är också förenat med en kostnad. Den totala kostnaden för en adoption kan delas upp i tre delar;
en medlems- och ärendeavgift7, en adoptionsavgift och familjens
egna kostnader.
Medlems- och ärendeavgiften betalas till adoptionsorganisationen.
Adoptionsavgiften består både av kostnader för adoptionsorganisationens arbete i Sverige och av en utlandsdel som hänför sig till
kostnaderna för adoptionen i utlandet. Familjens egna kostnader
utgörs av kostnaderna för resa till, och uppehälle i ursprungslandet
och är bland annat beroende på resans längd och hur länge adoptivföräldrarna måste stanna i landet där barnet ska hämtas. Till familjens
egna kostnader kan också kostnader för översättning av handlingar
räknas. Medlems- och ärendeavgiften är fast och betalas årligen
medan avgiften till adoptionsorganisationerna och familjens egna
kostnader varierar mellan olika länder, men den kan också variera
inom ett land mellan adoptionsorganisationer.8
I samband med att en adoptionsorganisation i Sverige och i
ursprungslandet beslutar om att förmedla en adoption får högst hälften av den beräknade adoptionsavgiften faktureras de tilltänkta adoptivföräldrarna.9 Tidigast när de sökande samtyckt till att adoptera ett
visst barn kan resterande avgift faktureras.
Utöver kostnader för själva adoptionen kan det även tillkomma en
inkomstförlust för adoptivföräldrarna i de fall ursprungslandet kräver
en längre vistelsetid i landet och föräldrarna inte kan arbeta på
5
4 § lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling.
MFoF, 2015, s. 15.
Också benämnd registreringsavgift eller sökandeavgift.
8
För en mer detaljerad genomgång av kostnaderna se MFoF, 2015, s 22 ff.
9
http://mfof.se/Documents/Auktorisation/Villkor%202015-05-29.pdf.
6
7
15
Inledning
distans. Vistelsetiden kan variera från cirka en vecka till flera månader, beroende på från vilket land adoptionen sker.
Kostnaden för att adoptera har ökat kraftigt under senare år. Den
har ökat mycket snabbare än konsumentpriserna och den har stigit
snabbare än de genomsnittliga lönerna i Sverige.10 År 2014 låg den
genomsnittliga kostnaden för adoption av ett barn på 230 000 kronor,
inklusive uppskattade kostnader för resa och uppehälle, men den
varierade mellan 148 000–350 000 kronor.11
Kostnadsökningen beror bland annat på ökade omvårdnadskostnader
för barnen i födelseländerna, ökad kontroll av adoptionsverksamheten
och längre vistelsetider vid resan för att hämta barnet, men också på
att längre väntetider och färre adopterade barn lett till högre administrationskostnader per adopterat barn i Sverige.12
1.3
Adoptionsbidragets utveckling från 1989
För att ekonomiskt underlätta möjligheterna att bilda familj genom
internationell adoption infördes den första januari 1989 ett särskilt
adoptionsbidrag.13 Bidragets syfte var att göra det möjligt också för
ekonomiskt svaga hushåll att adoptera både ett första och ett andra
barn.14 När bidraget infördes föreslogs det vara skattefritt och täcka
50 procent av genomsnittskostnaden för adoption från ursprungslandet, eller max 20 000 kronor. Eftersom den slutgiltiga kostnaden
för adoption fastställs först efter att de sökande har samtyckt till att
adoptera ett visst barn innebar detta att storleken på bidraget som de
sökande kunde förväntas erhålla var oklar tills adoptionen var genomförd. Det innebar därmed en osäkerhet för de sökande.
Bakgrunden till att bidraget infördes var att kostnaderna för internationella adoptioner hade ökat och att det sågs som en risk såväl att
ekonomiskt svaga grupper stängdes ute från möjligheten att adoptera
som att adoptivbarn inte får syskon. Införandet av bidraget föregicks
10
ISF 2014:4, s. 35.
MFoF, 2015.
12
ISF 2014:4, s. 35.
13
Adoptionsbidrag benämndes tidigare Adoptionskostnadsbidrag av Försäkringskassan.
Begreppet ändrades i samband med att socialförsäkringsbalken (SFB) trädde i kraft
den 1 januari 2011.
14
Prop. 1988/89:3, s. 6 och 8.
11
16
Inledning
av adoptionskostnadsutredningen som föreslog ett bidrag på lägre
nivå än vad som de facto beslutades.15 Remissinstanserna var positiva
till ett bidrag men flertalet förordade en högre nivå.
Det maximala beloppet höjdes 1991 till 24 000 kronor. Från och med
den första juli 1997 är beloppet fast, oberoende av faktiska kostnader.
Anledningen till att bidraget blev fast var att kostnadsvariationen
mellan olika länder var mycket mindre än vad som förutsågs när
adoptionsbidraget infördes.16 År 2001 höjdes beloppet till 40 000
kronor, vilket då motsvarade knappt 40 procent av den genomsnittliga
totala adoptionskostnaden.17 Se tabell 1 för en sammanställning av
adoptionsbidragets utformning över tid.
Tabell 1.
Adoptionsbidrag
Adoptionsbidragets utformning över tid
Före
1989
1989–1990
1991–1997
1997 (1/7) – 2000
2001– i dag
Inget
bidrag
50 % av
adoptionskostnad
upp till
20 000 kr
50 % av
adoptionskostnad
upp till
24 000 kr
Fast belopp:
24 000 kr
Fast belopp:
40 000 kr
Adoptionsbidraget kopplades inte till någon årlig uppräkning och har
inte höjts sedan 2001. Det nominella bidraget, det vill säga bidraget
mätt i löpande priser, är därmed oförändrat sedan 2001. Det reala
bidraget, det vill säga när hänsyn tagits till inflation, har däremot
minskat sedan början av 2000-talet, se figur 2.
15
Ds S 1987:1.
Prop. 1996/97:91 och Bet.1996/97:SoU15.
17
Höjningen av adoptionsbidraget 2001 föreslogs i Prop. 2000/01:1, s. 94.
16
17
Inledning
Figur 2.
Adoptionsbidraget nominellt och realt
45 000
40 000
35 000
30 000
25 000
20 000
15 000
10 000
5 000
0
89
91
93
95
97
99
01
Adoptionsbidrag, nominellt
03
05
07
09
11
13
15
Adoptionsbidrag, realt
Källa: ISF 2014:4, sid 36, ISF:s bearbetningar.
Eftersom kostnaderna för adoption har ökat, innebär detta att adoptionsbidraget i dag täcker cirka 20 procent av den genomsnittliga
kostnaden för adoption. Figur 3 visar hur stor del av den genomsnittliga kostnaden för adoption som bidraget täcker för de länder
som erbjudit adoption till Sverige under hela perioden 1994–2012.
Adoptionsbidraget uttryckt i procent av den genomsnittliga totala
kostnaden kommer fortsättningsvis i denna rapport att benämnas
adoptionsbidragets täckningsgrad.
Internationella adoptioner förekommer från många fler länder än de
som illustreras i figur 3, totalt drygt 40 stycken under 1994–2012.
Alla dessa förekommer dock inte varje år under den nämnda perioden
och för att göra figur 3 mer överskådlig visas endast de länder som
erbjudit adoption samtliga år under perioden.
18
Inledning
Figur 3.
Adoptionsbidragets täckningsgrad 1994–2012
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Bolivia
Indien
Thailand
Polen
Colombia
Kina
Etiopien
Ryssland
Filippinerna
Korea
Estland
Källa: Genomsnittliga adoptionskostnader är inhämtade från Myndigheten för internationella
adoptionsfrågor (MIA)18. Figuren bygger på ISF:s bearbetningar av dessa.
Adoptionsbidrag betalas ut endast vid internationell adoption. För att
ha rätt till adoptionsbidrag måste adoptionen också vara godkänd av
MFoF eller av svensk domstol. Adoptivföräldrarna måste dessutom
vara bosatta i Sverige.19 Barnet som adopteras får inte vara äldre än
tio år. Utredningen om internationella adoptioner föreslog 2003 att
bidraget inte skulle betalas ut vid enskild eller privat adoption20,21,
det vill säga adoption utan förmedling av en adoptionsorganisation22,
och sedan 2005 utgår bidrag endast för adoptioner som förmedlas av
en organisation som är auktoriserad av MFoF. Det finns i dag fyra
adoptionsorganisationer som är auktoriserade att arbeta med internationell adoptionsförmedling i Sverige. Den äldsta och största av
dessa är Adoptionscentrum som sedan 1969 har förmedlat närmare
25 000 adoptioner från över 60 länder. De övriga tre är Adoptionsföreningen La Casa, Barnen framför allt och Barnens vänner.
18
Den 1 januari 2016 ändrade MIA namn till Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd
(MFoF).
19
21 kap. 3 § socialförsäkringsbalken SFB.
20
Se även prop. 2003/04:131.
21
Se även prop. 2003/04:131.
22
Socialstyrelsen, 2014, s. 19.
19
Inledning
Ansökan om adoptionsbidrag görs till Försäkringskassan. Adoptionsbidrag kan enligt uppgift från Försäkringskassan sökas inom
ett år från det att adoptionen blivit giltig, det vill säga från det datum
då adoptionen godkänts av MFoF, svensk domstol eller genom ett
utländskt adoptionsbeslut, förutsatt att landet är anslutet till Haagkonventionen.23 Vid adoption av flera barn vid ett och samma tillfälle
betalas fullt adoptionsbidrag för varje barn, det vill säga 40 000 kronor per adopterat barn.
Det svenska adoptionsbidraget kan jämföras med liknande bidrag i de
andra nordiska länderna. Island24 och Finland25 har stöd som är något
lägre än det svenska men i Finland varierar stödet beroende på från
vilket land adoptionen sker och det maximala bidraget är av samma
storlek som det svenska. I Norge26 uppgår stödet 2016 till motsvarande cirka 45 000 SEK, medan det i Danmark27 täcker uppemot
50 procent av den totala kostnaden.
1.4
Syfte och disposition
Det huvudsakliga syftet med den här rapporten är att undersöka om
adoptionsbidraget fyller den funktion som lagstiftaren har avsett, det
vill säga att förhindra att ekonomiskt svaga grupper utestängs från
möjligheten att kunna adoptera och att underlätta att adoptivbarn får
syskon.
1.4.1 Frågorna som ska besvaras
1. Finns det skillnader mellan ekonomiskt svaga och ekonomiskt
starka hushåll när det gäller benägenheten att adoptera dels ett
första barn, dels ett syskon?
23
Se även Försäkringskassan (2002).
http://ec.europa.eu/employment_social/empl_portal/SSRinEU/Your%20social%20security%
20rights%20in%20Iceland_sv.pdf.
25
http://www.kela.fi/web/sv/adoptionsbidrag, hämtad 2016-06-09.
26
http://ec.europa.eu/employment_social/empl_portal/SSRinEU/Your%20social%20security%
20rights%20in%20Norway_sv.pdf.
27
http://europa.eu/epic/countries/denmark/index_en.htm, hämtad 2016-06-09.
24
20
Inledning
2. Finns det tecken på att ekonomiska drivkrafter som adoptionsbidraget påverkar möjligheten att adoptera för hushåll med
låga respektive höga inkomster?
Syskonadoption kallas i rapporten också för adoption av ett andra
barn. Betydelsen är dock densamma. Det finns föräldrar som adopterar fler än två barn, men de är mycket få och ingår därför inte i
analysen.
1.4.2 Rapportens disposition
Rapporten är upplagd enligt följande. Kapitel 2 ger en kort genomgång av adoptionshistoria och en kort översikt över hur det går till
att adoptera i Sverige.
Kapitel 3 diskuterar tidigare forskning som i huvudsak fokuserar på
skillnader mellan adoptivföräldrar och biologiska föräldrar när det
gäller familjernas socioekonomiska situation.
Kapitel 4 presenterar de tolkningar som kan göras av rapportens
resultat och de slutsatser som dras i rapporten, samt resultaten från de
analyser som slutsatserna bygger på. I kapitlet beskrivs vilka hushåll
som har adopterat barn till Sverige 1994–2012, om det finns skillnader i benägenheten att adoptera mellan ekonomiskt svaga och starka
hushåll, samt om det i data och analyser finns stöd för att adoptionsbidraget kan ha betydelse för olika inkomstgruppers benägenhet att
adoptera.
En mer detaljerad beskrivning av de ekonometriska modeller som
estimerats och variablerna som ingår i dessa, presenteras i bilaga 2.
1.5
Avgränsningar gällande vilka slags
adoptioner som studeras
Denna studie baseras på data över de totalt 14 891 internationella
adoptioner som genomförts under 1994–2012, fördelat på ett antal
egenskaper hos adoptivföräldrarna samt fördelat på vilket land
föräldrarna valt att adoptera från och adoptionsbidragets täckningsgrad. Eftersom adoptionsbidrag endast betalas ut vid internationell
adoption, och endast till adoptioner som sker via samarbeten med
21
Inledning
auktoriserade adoptionsorganisationer, är urvalet begränsat till att
omfatta internationella adoptioner från länder som har samarbeten
med sådana organisationer.
1.5.1 Data som ligger till grund för studien
De data som rapporten bygger på är hämtade från Försäkringskassan
och innehåller information dels om hushåll som adopterat ett första
barn under tidsperioden 1994–2012, dels om hushåll som adopterat
ett andra barn under samma tidsperiod. Uppgifter om adoptionsår,
adoptionsland, föräldrarnas och barnets respektive ålder vid adoptionstillfället, föräldrarnas pensionsgrundande inkomst (PGI) och
hushållssammansättning har använts.
För att kunna göra jämförelser mellan hushåll av olika storlek är
inkomstmåttet pensionsgrundad inkomst (PGI) uttryckt i kronor
per konsumtionsenhet (KE). Inkomsten är korrigerad med konsumentprisindex (KPI) till 2012 års prisnivå. Det finns flera olika
sätt att beräkna konsumtionsenheter. I den här rapporten används,
i enlighet med Eurostats rekommendation för inkomstfördelningsstatistik, OECD:s så kallade justerade konsumtionsskala, vilken även
används av Statistiska centralbyrån. Konsumtionsenheterna (KE)
beräknas enligt denna skala enligt följande: En vuxen i varje hushåll
tilldelas 1 vikt, varje övrig person över 13 år får vikten 0,5 och varje
barn som är 13 år eller yngre får vikten 0,3. Storleken på en konsumtionsenhet anges som summan av vikterna för medlemmarna.
För att kunna se hur inkomstutvecklingen ser ut om den sätts i relation till hela den vuxna populationen har data från Försäkringskassan
kompletterats med uppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB) över
den årsvisa inkomstfördelningen i Sveriges vuxna befolkning28. Även
i detta fall baseras inkomstfördelningen på den pensionsgrundande
inkomsten per konsumtionsenhet men uttryckt i kvintiler. Det innebär
att SCB har rangordnat hushållen efter pensionsgrundad inkomst och
därefter delat in dem i fem lika stora grupper. Varje inkomstkvintil
omfattar därmed 20 procent av hushållen i populationen. Den första
kvintilen utgörs av de tjugo procent av hushållen som har de lägsta
inkomsterna. I den sista, det vill säga den femte, kvintilen ingår de
28
Den vuxna befolkningen innebär alla individer i åldern 18–64 år.
22
Inledning
20 procent av hushållen som har de högsta inkomsterna. År 2012 var
den genomsnittliga pensionsgrundande årliga inkomsten per konsumtionsenhet 533 000 för inkomstkvintil 5, medan den vara nära noll för
inkomstkvintil 1.
1.5.2 Avgränsningar gällande adoptionsbidrag och
adoptionskostnad
Försäkringskassan spar bara uppgifter om utbetalda adoptionsbidrag
i sex år, vilket gör att den uppgiften inte finns att tillgå för hela den
undersökta perioden. Det är därför endast möjligt att i analysen anta
att de hushåll som adopterar från länder som har samarbeten med
auktoriserade adoptionsorganisationer och som adopterar barn som
inte är äldre än tio år är berättigade till adoptionsbidrag och också
söker och erhåller bidraget. Detta antagande stöds till viss del av uppgifter om utbetalt adoptionsbidrag som finns för de senare åren av
undersökningsperioden och som visar att det endast är cirka 5 procent
av hushållen som inte erhåller bidrag.
Med adoptionsbidragets täckningsgrad avses i rapporten hur stor
andel av den genomsnittliga adoptionskostnaden från ett specifikt
land ett visst år som bidraget täcker. Adoptionskostnaden varierar
som tidigare nämnts mellan länder och år. Ett land kan till exempel
ett år vara bland det minst kostsamma landet att adoptera från, för
att nästa år vara bland de mest kostsamma.
Kostnaden för adoption kan också variera något mellan olika adoptionsorganisationer och beroende på om det gäller en förstagångsadoption eller en syskonadoption. Uppgifterna om adoptionskostnad
är inhämtade från MFoF som samlar in kostnadsuppgifter från auktoriserade adoptionsorganisationer.
De data som ligger till grund för analysen i denna rapport består av
10 889 förstagångsadoptioner från totalt 42 olika ursprungsländer och
4 002 syskonadoptioner från totalt 40 ursprungsländer under perioden
1994–2012.
23
Bakgrund
2
Bakgrund
Detta kapitel beskriver hur adoptioner i Sverige har utvecklats från att
domineras av nationella adoptioner sedan andra hälften av 1900-talet
till att sedan slutet av 1960-talet till största delen bestå av internationella adoptioner. Kapitlet beskriver också hur internationella adoptioner går till och vilka lagar som gäller inom området.
2.1
Från nationell till internationell adoption
I Sverige reglerades adoption första gången i lagstiftningen 1917
med avsikten att socialt utsatta barn skulle bli omhändertagna genom
adoption.29 Synen på adoption och anledningen till att barn adopteras
har varierat över tid.
Anledningar till att barn lämnades för adoption var både föräldrarnas
begränsade förmåga att försörja barnet och möjlighet att erbjuda ett
hem. Barnen som adopterades var till stor del utomäktenskapliga,
där fadern inte sällan var okänd eller modern avliden. Adoption
innebar inte alltid att barnet helt klippte bandet med de biologiska
föräldrarna. I de allra flesta fall var adoptivbarn tidigare fosterbarn
som en ny familj adopterade. Det var möjligt för ensamstående att
adoptera, även om de saknade arbete men hade en i övrigt ordnad
tillvaro.
På 1950-talet ändrades lagstiftningen. Det blev vanligare med adoption där de biologiska föräldrarna helt försvann ur bilden. Den första
handboken för kommunala adoptionsförmedlare gavs ut av Allmänna
Barnhuset i samarbete med både myndigheter och experter inom
barnvård. Bilden av adoptivföräldrar blev mer standardiserad; de
29
Se Lindgren (2006) för en utförlig beskrivning av adoptionshistoria i Sverige.
25
Bakgrund
skulle vara ett gift par, i rätt ålder, ha bra ekonomi och inte ha egna
biologiska barn. Beskrivningarna från utredningarna handlade om
både yttre (ordnade omständigheter) och inre (trygga) egenskaper
hos föräldrarna.
På 1960-talet blev det vanligare att personer i Sverige adopterade
barn från andra länder (internationella adoptioner). Men internationella adoptioner fanns redan efter andra världskriget som ett svar på
den akuta situationen då barn från krigsdrabbade områden adopterades till andra europeiska platser och USA. När Europa återhämtat sig
fanns liknande behov efter krig i Vietnam och Korea.30 En ny fråga
som debatterades handlade också om hur man ska se på oönskat barnlösa par. I den första utredningen om internationella adoptioner från
1964 identifierades ett behov av att omgärda dessa adoptioner med
vissa regler. Eftersom adoption blev ett svar på enskilda personers
längtan efter barn växte också kraven på kontroll för att hindra
oetiska vinstdrivande situationer.
År 1971 antogs lagen om internationella rättsförhållanden rörande
adoption vilket innebar att den juridiska proceduren för internationella adoptioner underlättades. Nämnden för internationella adoptioner bildades 1974 och snart därefter gav Socialstyrelsen ut en
vägledning avseende internationella adoptioner.31
I slutet av 1970-talet utformades ett system där organisationer auktoriserades av Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA)
för att kunna förmedla adoptioner. År 2005 ersattes NIA av Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA). Den 1 januari 2016
ändrade MIA namn till Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF). Adoptionscentrum var den första organisationen
som blev auktoriserad och dess uppgift blev att förmedla ansökningar, sköta avtal med andra länder samt ge information och stöd
till sökanden. NIA, och senare MIA respektive MFoF, blev tillsynsmyndighet över adoptionsorganisationerna.
Organisationerna som förmedlade adoptionerna var ofta frivilligverksamheter där föräldrar som själva adopterat engagerade sig för
att hjälpa sökande par. Dessa organisationers bärande idé var, och
30
31
Lindgren, 2010.
Lindgren, 2010, s.36.
26
Bakgrund
är fortfarande, att adoption är ett individuellt projekt som medborgare
driver men som staten reglerar.
Enskilda adoptioner fortsatte också efter att NIA bildats. Det gjordes
flera försök att begränsa och reglera denna form av adoptioner. Den
svenska staten har antagit ett pragmatiskt förhållningssätt till adoption
genom att adoptionsverksamheten har reglerats samtidigt som mycket
av verksamheten har lämnats till ideella organisationer och privata
förmedlingsföretag att bestämma över. År 1997 införde regeringen
kraftiga begränsningar i regelverket kring enskild adoption.
Socialtjänsten har haft huvudansvar för att ta ställning till vilka personer som ska få adoptera. Både NIA och adoptionsförmedlarna har
dock periodvis kunnat överpröva beslut och göra egna prioriteringar.
Prioriteringen av vilka par som ska få adoptera avgörs slutgiltigt av
ursprungsländerna.32
Adoptionsorganisationerna hade under 1980-talet problem att klara
av att förmedla adoptioner till alla som vill adoptera och köerna blev
långa. NIA auktoriserade nya organisationer som verkade i länder
som det inte tidigare adopterats från och köerna minskade också i
början av 1990-talet. Minskningen skulle också kunna förklaras av
att färre valde att adoptera eftersom fertilitetshjälp blev mer tillgänglig och eftersom det ansågs dyrt att adoptera i tider av ekonomisk
kris.
32
Lindgren, 2010.
27
Bakgrund
Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner
I Sverige gäller, vid internationella adoptioner och vid förmedling
av internationella adoptioner, de principer som framgår av Haagkonventionen för skydd av barn och samarbete vid internationella
adoptioner. Haagkonventionen har inkorporerats i svensk lag.33,34
Enligt konventionen bör barn i möjligaste mån växa upp i sin
ursprungsfamilj. Om detta inte är möjligt bör barnet i första
hand adopteras nationellt. Om lämplig familj inte kan hittas i
ursprungslandet kan en internationell adoption vara fördelaktig.
Internationell adoption bör alltid ske med beaktande av barnets
bästa och med hänsyn till dess rättigheter. Behöriga myndigheter
i ursprungslandet ska fastställa att en internationell adoption är till
barnets bästa.
2.2
Hur går det till att adoptera från
utlandet?
MFoF tillhandahåller information för att vägleda dem som vill
genomföra en internationell adoption.35 Den som vill adoptera
ska vara minst 25 år gammal.36 Någon övre åldersgräns finns
inte i lagen men en riktpunkt är att sökanden inte ska vara äldre
än 42 år.37 Socialstyrelsen gav under 2008 ut en ny handbok för
socialtjänsten där Socialstyrelsen var tydligare i sina riktlinjer
gällande de sökandes ålder. Tidigare var rekommendationen att
personer som önskade adoptera inte skulle vara äldre än 45 år.
I handboken från 2008 rekommenderar Socialstyrelsen att kom-
33
Lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd
av barn och samarbete vid internationella adoptioner.
34
Lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling.
35
http://www.mfof.se/sv/Internationella-adoptioner/, nedladdad 2016-05-29.
36
4 kap. 1§ föräldrabalken.
37
Prop. 2003/04:131 s. 60f. och 87.
28
Bakgrund
munerna ska hålla en mer strikt övre åldersgräns på 42 år vid
ansökningstillfället.38
Adoptionsorganisationerna har information om vilka barn som är
aktuella för adoption i de länder som de samarbetar med. Organisationerna har också information om vilka krav dessa länder ställer
på dem som vill adoptera och kan därmed informera om vilka förutsättningar som gäller i deras samarbetsländer samt vilka krav som
sökanden måste uppfylla. Kraven är olika från olika länder, men
några av de krav som förekommer är att de adoptionssökande ska
ha god hälsa, inte ha ett för högt BMI, ha en stabil inkomst, ha varit
gifta ett visst antal år och ha en kristen livsåskådning. Många länder
har också ålderskrav utöver de som Sverige ställer på de sökande.
Kraven från ursprungsländer varierar även något över tid. Ett exempel är Kina där det efter 2009 infördes striktare krav för adoptivfamiljerna vad gäller utbildningsnivå, äktenskapslängd, BMI och hälsa, till
exempel krav på psykologintyg för de blivande adoptivföräldrarna.
Över tid har också avgiften förändrats i de olika länderna. En vanlig
anledning till förändring av villkor och krav är att ursprungsländer
anslutit sig till Haagkonventionen och därigenom bland annat ska se
till att internationell adoption endast sker om nationell adoption inte
är möjligt.
En anmälan om intresse att adoptera måste göras av sökanden hos
socialnämnden i hens hemkommun. Kommunen ska anvisa till föräldrautbildning och starta en medgivandeutredning.39 Syftet med
föräldrautbildningen är att ge kunskap och insikt om adoptivbarn
och deras behov, ge information om vilka regler som gäller, hur en
adoption går till praktiskt samt informera om vilket stöd som finns
att tillgå för adoptivföräldrar.40
I medgivarutredningen bedömer en utredare om de sökandes kunskaper och insikter är tillräckliga för att adoptera. Utredaren bedömer
också om de sökande har förutsättning för adoption, exempelvis
genom att titta på relationer och socialt nätverk, sökandens bakgrund,
sysselsättning, ålder, hälsotillstånd, livsåskådning, motiv till adoption,
ekonomi, bostad samt inställning till adoptivbarnets bakgrund. Det
38
Jmf. Socialstyrelsen 2014, s. 73–75.
6 kap. 12 § socialtjänstlagen (2001:453).
40
Se till exempel Socialstyrelsen, 2014.
39
29
Bakgrund
är sedan socialnämnden som beslutar om medgivande att adoptera.
Ett sådant medgivande gäller i två år.41
Efter att socialnämnden har tagit ställning till att de sökande är lämpliga som adoptivföräldrar kan de vända sig till en adoptionsorganisation som förmedlar adoptioner. De sökande kan endast skicka en
ansökan åt gången, det vill säga inte ha flera ärenden på gång samtidigt i olika länder. Ansökan granskas av ursprungslandet och
företrädare för barnen i landet väljer ut föräldrar till de barn som
ska adopteras.
När sökanden har blivit utvald som adoptivförälder till ett specifikt
barn lämnas besked till socialnämnden i Sverige. Nämnden gör då en
prövning av om processen kan fortsätta och om några omständigheter
av vikt har förändrats sedan medgivarutredningen.42 Därefter styr
regler i ursprungslandet hur processen att hämta hem barnet går till,
bland annat hur länge föräldrarna behöver stanna i landet.
När föräldrarna och barnet kommer till Sverige ska detta anmälas till
socialnämnden.43 Dessutom behöver barnet folkbokföras av Skatteverket, genomgå en läkarundersökning och skrivas in på barnavårdscentralen. Familjen har rätt till barnbidrag och föräldrapenning från
och med att föräldrarna fått barnet i sin vård.44 Ensamstående som
adopterar har dessutom rätt till underhållsstöd.
Adoptionsbidrag kan, enligt uppgift från Försäkringskassan, tidigast
sökas från det att adoptionen blev giltig, det vill säga från det datum
då adoptionen godkänts av MFoF, svensk domstol eller genom ett
utländskt adoptionsbeslut, förutsatt att landet är anslutet till Haagkonventionen. Det innebär att bidraget betalas ut först efter att alla
kostnader i samband med adoptionen är betalda.
I en enkät till adoptivföräldrar 1985, som genomfördes i samband
med adoptionskostnadsutredningen, framkom att 60 procent lånade
till adoption. Av dem som angav att de inte ville adoptera fler barn
(66 procent av de svarande ville adoptera fler barn) uppgav 74
41
6 kap. 12 och 15 §§ socialtjänstlagen.
6 kap. 14 § socialtjänstlagen.
43
Socialstyrelsen 2014, s.139.
44
Definitionen på när föräldrarna har fått barnet i sin vård är inte exakt. När det gäller föräldrapenning går Försäkringskassan enligt egen uppgift på den tidpunkten som föräldrarna själva
anser att de börjar vårda barnet.
42
30
Bakgrund
procent kostnadsskäl som anledning till sitt ställningstagande.45
Numera erbjuder vissa adoptionsorganisationer därför, i samarbete
med banker, möjlighet för sina medlemmar att låna upp till hela
adoptionskostnaden. När adoptionen är klar kan föräldrarna sedan
ansöka om adoptionsbidrag.
45
Ds S 1987:1.
31
Tidigare forskning visar att adoptivföräldrar har hög socioekonomisk status
3
Tidigare forskning visar att
adoptivföräldrar har hög
socioekonomisk status
Forskningen om adoption har till stor del fokuserat på hur det går
för barnen efter en adoption och inte sällan kommer studier till olika
slutsatser.46 Detta kan bero på att urvalen varierar eller att studier är
små och inte representativa. Det kan vidare vara svårt att generalisera
resultat mellan länder, både vad gäller det land adoptivbarnet kommer
ifrån och mottagarlandet, samt i vissa fall också över tid, eftersom
omständigheterna kan vara mycket olika.
Det finns endast ett fåtal studier som berör adoptivföräldrar och deras
ekonomiska situation. Nedan sammanfattas studier som i huvudsak
fokuserar på skillnader mellan adoptivföräldrar och biologiska föräldrar vad gäller familjernas socioekonomiska situation.
Studier har visat att adoptivföräldrar skiljer sig från biologiska föräldrar på ett antal punkter. Att adoptivföräldrar har bättre sociala och
ekonomiska förutsättningar än genomsnittsfamiljer framgår av flera
studier. En registerstudie av alla barn bosatta i Sverige som fötts
mellan 1963 och 1973 visar att internationellt adopterade barn oftast
har föräldrar med högre boendestandard och högre socioekonomisk
status än genomsnittet i landet.47 Resultat från studien visar att även
nationellt adopterade barn i genomsnitt har föräldrar med högre
socioekonomisk status än vad biologiska barn har.
I en annan svensk studie av föräldrar som ansökt om internationell
adoption 1973–74 visas att grupper med hög socioekonomisk status
46
47
Se diskussion i Lindblad 2004 samt Vinnerljung och Sundell 2007.
von Borcyskowski m.fl. 2006.
33
Tidigare forskning visar att adoptivföräldrar har hög socioekonomisk status
är överrepresenterade bland adoptivföräldrar.48 Samma mönster
framgår i en studie om nationella adoptioner i Stockholm 1970–76.49
Den visar att adoptivfäderna var signifikant högre utbildade än andra
fäder, att adoptivfamiljerna hade en taxerad inkomst som var betydligt högre än jämförelsegruppen samt att yrkeskategorier med högre
status var överrepresenterade bland adoptivfäderna.
En annan studie baseras på ett slumpmässigt urval av adoptivfamiljer
från Stockholms tingsrätt under tre olika tidsperioder och visade
att adoptivföräldrar med arbetaryrken minskade från 41 procent på
1920-talet till 9 procent på 1970-talet.50 Adoptivföräldrar med högre
tjänstemannayrken ökade under samma period från 35 till 51 procent.
Detta är en starkare ökning än förändringen i sammansättningen av
befolkningen under samma tid.
Även i en studie från 2007 framgår att adoptivföräldrarna hade högre
socioekonomisk status, högre inkomst och högre social position, jämfört med genomsnittsfamiljer.51 Detta gäller barn födda 1968–82.
Samma studie visar även att adoptivföräldrar i lägre utsträckning än
genomsnittsfamiljer har ekonomiskt bistånd och i högre utsträckning
bor i hus med äganderätt.
Det finns enligt ISF:s kännedom inga tidigare studier av skillnader
i benägenhet att adoptera mellan olika inkomstgrupper och som har
haft fokus på adoptionsbidrag och hur ekonomiska drivkrafter kan
påverka möjligheten till adoption för hushåll med låg respektive hög
inkomst.
48
Bresky 1976.
Bohman 1973.
50
Lindgren 2006.
51
Lindblad, Hjern och Vinnerljung 2007.
49
34
Slutsatser och resultat
4
Slutsatser och resultat
Undersökningen visar att de föräldrar som adopterar i genomsnitt har
de högsta inkomsterna. Resultaten ger också stöd för att ekonomiska
drivkrafter i form av exempelvis adoptionsbidraget ökar benägenheten att adoptera och att bidraget har störst betydelse för de hushåll
som inte har de högsta inkomsterna. I dessa hushåll ökade benägenheten att adoptera i större utsträckning än i hushåll med högst inkomst
efter att bidraget höjdes 2001. Resultaten visar också att benägenheten att adoptera ökade efter att bidraget blev fast 1997, även om
förändringen i mycket få fall påverkade den reala bidragssumman.
Detta tyder på att en tydlighet avseende vilket bidrag de sökande är
berättigade till kan öka benägenheten att adoptera.
4.1
ISF:s rekommendationer
ISF stödjer regeringens avsikt att höja adoptionsbidraget såsom
aviserat i budgetpropositionen för 2017. ISF rekommenderar även att
adoptionsbidraget löpande räknas upp. Det bör också utredas om
bidraget ska inkomstprövas.
Rekommendation 1: Höj adoptionsbidraget och inför en löpande
uppräkning
Om den politiska målsättningen är att fler hushåll än de med högst
inkomster ska kunna adoptera, ger resultatet från denna studie stöd
för att bidraget bör höjas.
Resultaten visar att benägenheten att adoptera ökar ju mer av adoptionskostnaden som bidraget täcker. Eftersom bidraget inte har höjts
sedan 2001, medan kostnaden för adoption däremot har ökat, talar
detta för att adoptionsbidraget, likt till exempel efterlevandestöd, bör
35
Slutsatser och resultat
kopplas till en årlig uppräkning. Om bidraget är tänkt att täcka en viss
andel av adoptionskostnaden, så bör bidraget löpande räknas upp mot
kostnadsutvecklingen för adoption, eftersom en stor del av kostnaden
styrs av kostnader i ursprungslandet. Ett annat alternativ vore att via
konsumentprisindex koppla bidraget till inflationsutvecklingen, för att
undvika att bidraget urholkas.
Rekommendation 2: Utred om adoptionsbidraget ska behovsprövas
En behovsprövning av bidraget bör utredas i relation till syftet att det
ska finnas ekonomiska möjligheter till adoption även för ekonomiskt
svagare hushåll.
När adoptionsbidraget reformerades till ett fast belopp så ökade benägenheten att adoptera även bland dem som inte fick en reell höjning
av bidraget. De flesta sökande fick alltså motsvarande belopp redan
innan bidraget blev fast eftersom kostnaderna för adoption var så pass
höga. Detta resultat indikerar att en tydlighet avseende vilket bidrag
de sökande är berättigade till ökar benägenheten att adoptera. En
eventuell behovsprövning av bidraget och dess storlek bör därför
vara transparent och genomföras tidigt i adoptionsprocessen.
Nedan följer de analyser och det empiriska underlag som rekommendationerna bygger på.
4.2
Föräldrar som adopterar har en hög
inkomst
Syftet med detta avsnitt är att undersöka om det finns några skillnader
mellan ekonomiskt sett olika starka hushåll vad gäller benägenhet att
adoptera. Eftersom en adoption är förknippad med stora kostnader
förväntas benägenheten att adoptera vara högre för hushåll med högre
inkomster.
Data stöder denna hypotes, och det är i huvudsak hushåll med höga
inkomster som adopterar, såväl ett första som ett andra barn. Drygt
80 procent av de totalt 10 889 föräldrar som adopterat ett första barn
under perioden 1994–2012 tillhör den högsta inkomstkvintilen i
samhället. Av de 4 002 adoptivföräldrar som adopterade ett andra
barn under perioden 1994–2012 tillhörde 60 procent den högsta
inkomstkvintilen i samhället. Andelen hushåll från de övriga
36
Slutsatser och resultat
inkomstgrupperna som adopterar ett första och ett andra barn har
emellertid ökat något under den undersökta perioden.
Figur 4 visar inkomstutvecklingen för de hushåll som har genomfört
en internationell adoption under perioden 1994–2012.52
Figur 4.
Prisjusterad årsinkomst för hushåll som adopterar
ett första, respektive ett andra barn
600
500
400
300
200
100
0
94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
Hushållsinkomst (PGI tkr/KE) vid adoption av ett första barn
Hushållsinkomst (PGI tkr/KE) vid adoption av ett andra barn
Anm.: Inkomsterna är korrigerade med KPI till 2012 års prisnivå. Konsumtionsenheterna (KE)
är beräknade enligt följande: En vuxen i varje hushåll tilldelas en konsumtionsenhet, varje övrig
vuxen 0,5 konsumtionsenheter och varje barn under 14 år räknas som 0,3 konsumtionsenheter.
Källa: Försäkringskassan, ISF:s bearbetningar.
Figuren visar att de hushåll som har adopterat har en allt högre
pensionsgrundande inkomst. Adoptivföräldrars genomsnittliga årsinkomst (prisjusterad) har ökat med i genomsnitt 150 000 kronor under
den period som studeras. Inkomsten är emellertid högre hos de föräldrar som adopterar ett första barn än de som adopterar ett syskon. En
delförklaring till detta är förmodligen att de föräldrar som har adopterat ett andra barn redan har ett barn i hushållet och därmed en högre
försörjningsbörda än hushåll utan barn, vilket gör att inkomsten per
konsumtionsenhet blir lägre. Inkomstökningen mellan 1994 och 2012
motsvarar cirka 50 procent för de hushåll som adopterar ett första
52
Se även figur B1 och B2 i bilaga 1.
37
Slutsatser och resultat
barn och cirka 60 procent för de hushåll som adopterar ett andra barn.
Inkomstutvecklingen för de båda grupperna av hushåll följer emellertid samma mönster. Som en jämförelse kan nämnas att den disponibla
inkomsten per konsumtionsenhet för samtliga hushåll i befolkningen
ökade med drygt 40 procent under perioden 1991 till 2010.53 Vad som
vore en mer adekvat jämförelse är familjer som får ett första biologiskt barn, men eftersom de utgörs av en annan åldersgrupp (med
i genomsnitt en annan inkomstnivå) så skulle en sådan jämförelse
också halta.
För att närmare undersöka hur adoptivföräldrarnas inkomst relaterar
till inkomstnivån i samhället och dess utveckling, visar figur 5 och
6 andel och antal hushåll som adopterar ett första respektive ett andra
barn fördelat efter inkomstkvintiler.54 Om hushåll från olika inkomstgrupper skulle ha samma sannolikhet att adoptera, skulle lika stora
andelar av hushåll från de fem inkomstgrupperna adoptera. Figurerna
illustrerar dock en mycket kraftig övervikt av hushåll från den femte
(och högsta) inkomstkvintilen. Detta gäller både vid adoption av ett
första och av ett andra barn.
53
54
SCB, 2012, s. 23.
Se även tabell B3–B5 i bilaga 1.
38
Slutsatser och resultat
Figur 5.
Andel (vänster axel) och antal (höger axel) hushåll,
efter inkomstkvintil, som adopterar ett första barn
100%
100%
90%
80%1
0,9
70%
0,8
60%
60%
0,7
50%
50%
0,6
40%
40%
0,5
30%
0,4
30%
20%
0,3
20%
10%
0,2
10%
0%
0,1
0%
0
900
1000
900
800
800
700
700
600
600
500
500
400
400
300
300
200
200
100
100
0
0
94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
Andel kvintil 5
Andel kvintil 4
Andel kvintil 3
Andel kvintil 2
Andel kvintil 1
Antal kvintil 1
Antal kvintil 1
Antal kvintil 4
Antal kvintil 2
Antal kvintil 5
Antal kvintil 3
Källa: Försäkringskassan, ISF:s bearbetningar.
Vid adoption av ett första barn representerade hushåll från den femte
inkomstkvintilen cirka 90 procent av dem som adopterade fram till
1998. Även om detta befäster att det i huvudsak är hushåll med höga
inkomster som adopterar, visar emellertid figur 5 också att inkomstnivån, om den sätts i relation till hela den vuxna populationen, har
minskat något hos dem som väljer att adoptera. Andelen hushåll från
inkomstkvintil 2 till 4 och som adopterar ett första barn, ökar efter
1998. En ytterligare ökning av hushåll från inkomstkvintil 3 kan
också ses efter 2001. Hushåll från den lägsta inkomstkvintilen är till
antalet mycket få under hela undersökningsperioden. En förklaring
till detta är förmodligen den höga kostnad som är förknippad med
adoption. En annan förklaring kan vara att de flesta ursprungsländer
ställer krav på att de adoptionssökande har en stabil inkomst för att
de ska godkännas som lämpliga adoptivföräldrar.
Figur 6, som illustrerar inkomstfördelningen för dem som adopterar
ett andra barn, visar en något jämnare fördelning av hushåll från olika
39
Slutsatser och resultat
inkomstkvintiler, även om den största andelen hushåll fortfarande
kommer från den högsta inkomstkvintilen. Här syns en ökning av
hushåll från inkomstkvintil 3 och 4 efter 1998. Antalet hushåll från
de lägre inkomstgrupperna är emellertid mycket få. Före 2000
förekommer det i princip inga hushåll alls från inkomstkvintil 1.
Figur 6.
Andel (vänster axel) och antal (höger axel) hushåll,
efter inkomstkvintil, som adopterar ett andra barn
100%
900
1000
90%
80%1
0,9
70%
70%
0,8
60%
60%
0,7
50%
50%
0,6
40%
0,5
40%
30%
0,4
30%
20%
0,3
20%
10%
0,2
10%
0%
0,1
0%
0
900
800
800
700
700
600
600
500
500
400
400
300
300
200
200
100
100
0
0
94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
Andel kvintil 5
Andel kvintil 4
Andel kvintil 3
Andel kvintil 2
Andel kvintil 1
Antal kvintil 1
Antal kvintil 1
Antal kvintil 4
Antal kvintil 2
Antal kvintil 5
Antal kvintil 3
Källa: Försäkringskassan, ISF:s bearbetningar.
En ytterligare förklaring till att adoptivföräldrar i huvudsak kommer
från ekonomiskt starka hushåll är att de i regel är äldre när de blir föräldrar än föräldrar till biologiska barn.55 Detta beror troligen på att
adoptivföräldrar ofta först försökt få biologiska barn och kanske även
genomgått fertilitetsbehandlingar innan adoption blir aktuellt.
Figur 7 och 8 visar genomsnittlig ålder hos de kvinnor och män som
adopterat ett första respektive ett andra barn under undersökningsperioden. Den genomsnittliga åldern har över tid ökat hos de som
55
Bohman 1973 och Bresky 1976.
40
Slutsatser och resultat
adopterar, både för kvinnor och män, såväl vid adoption av ett första
barn som av ett andra barn. Det mest markanta här är att genomsnittsåldern för kvinnor och män är mycket lika, men att män är något
yngre. Bland föräldrar till biologiska barn är män i genomsnitt 2,5 år
äldre än kvinnor vid det första barnets födelse. Genomsnittsåldern
för kvinnor som adopterar ett första barn låg 2012 på drygt 38 år,
en ökning på cirka 2 år under undersökningsperioden, och på cirka
39,5 år, en ökning på cirka 1,5 år, för de kvinnor som adopterar ett
andra barn. Den ökade tillgängligheten till fertilitetsbehandlingar,
vilket kan fördröja ett beslut om adoption, kan vara en av förklaringarna till detta. Det kan jämföras med genomsnittsåldern för förstagångsmammor till biologiska barn som under samma tidsperiod
också ökat med motsvarande 1,8 år (från 27,2 till 29 år) vilket därmed
också kan vara en förklaring till att genomsnittsåldern för de som
adopterar har ökat då många skjuter upp barnafödandet.56
Mellan 2001 och 2002 ökade genomsnittsåldern för de hushåll som
adopterade ett första barn med nästan 1 år, se figur 7. Förklaringen
till detta är att antalet ensamstående som adopterade mer än tredubblades mellan dessa år. Även om de ensamstående fortfarande var få
till antalet (66 personer 2002) var de i genomsnitt drygt 4 år äldre
än kvinnor och män i par som adopterade ett första barn vilket höjde
genomsnittsåldern generellt för personer som adopterade.
56
http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0701/MedelAlder
NY/table/tableViewLayout1/?rxid=0957736f-a6f4-4774-988a-bc3149f9ea71, nedladdad
2016-08-10.
41
Slutsatser och resultat
Figur 7.
Genomsnittsålder vid adoption av ett första barn
41
40
39
38
37
36
35
94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
Genomsnittsålder kvinna, adoption av ett första barn
Genomsnittsålder man, adoption av ett första barn
Källa: Försäkringskassan, ISF:s bearbetningar.
Trots att genomsnittsåldern för adoptivföräldrar ökat, visar figur 7
och 8 en minskning i ålder under de två sista åren av undersökningsperioden. Detta kan vara en effekt av de hårdare åldersreglerna som
de flesta kommuner började tillämpa mellan 2008 och 2009 då
Socialstyrelsen i sin nya handbok rekommenderade kommunerna att
hålla en mer strikt övre åldersgräns på 42 år vid ansökningstillfället.57
De långa väntetiderna för adoption i kombination med tendensen att
skjuta upp familjebildandet till allt högre åldrar innebär att många
som vill adoptera blir för gamla.58
57
58
Jmf. Socialstyrelsen 2014, s. 73–75.
http://www.mynewsdesk.com/se/adoptionscentrum/pressreleases/vaentetiderna-foeradoption-minskar-kraftigt-805400, nedladdad 2016-06-12.
42
Slutsatser och resultat
Figur 8.
Genomsnittsålder vid adoption av ett andra barn
41
40
39
38
37
36
35
94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
Genomsnittsålder kvinna, adoption av ett andra barn
Genomsnittsålder man, adoption av ett andra barn
Källa: Försäkringskassan, ISF:s bearbetningar.
För att ytterligare undersöka skillnaden mellan hushåll som är olika
starka rent ekonomiskt vad gäller benägenheten att adoptera har ett
antal modeller estimerats där det är möjligt att ta hänsyn till andra
faktorer som kan påverka möjligheten att adoptera. En detaljerad
beskrivning av de modeller som estimeras och variablerna som ingår
i dessa presenteras i bilaga 2.
I tabell 2 redovisas resultatet från en modell där benägenheten att
adoptera ett första barn (kolumn 1) samt benägenheten att adoptera ett
andra barn (kolumn 2) estimerats för hushåll i olika inkomstkvintiler
(benägenheten att adoptera för hushåll i inkomstkvintil 1 till 4 jämförs med benägenheten att adoptera för hushåll i inkomstkvintil 5).
I den här modellen tas även hänsyn till vilket år adoptionen genomförts. Detta kontrollerar för trender i adoptionsbenägenhet över tid,
vilka kan påverkas av exempelvis utvecklingen vad gäller möjlighet
till assisterad befruktning och antal barn som organisationer söker
föräldrar till. Kontroll görs också gällande från vilket land barnet
adopterats eftersom olika ursprungsländer ställer olika krav på adoptivföräldrarna. Värden över 1 indikerar en positiv benägenhet att
43
Slutsatser och resultat
adoptera medan värden under 1 indikerar motsatsen. Ju lägre värde
under 1, desto lägre benägenhet att adoptera.59
Resultaten av denna modell befäster det mönster i adoptionsbenägenhet som framgår av figur 5 och figur 6. Inkomstkvintil 1 till 4 har en
betydligt lägre benägenhet att adoptera, både ett första och ett andra
barn, än hushåll i inkomstkvintil 5, även när kontroll görs för adoptionsår och barnets ursprungsland. Benägenheten avtar för varje
kvintil nedåt i ordningen med signifikant lägst benägenhet för hushåll
i inkomstkvintil 1 (RRR=0,036 vid adoption av ett första barn och
RRR=0,091 vid adoption av ett andra barn). Resultatet visar större
skillnader mellan kvintilerna i modellen med adoptioner av ett första
barn än modellen för adoption av ett andra barn. Även detta styrker
det mönster som framgår av figur 5 och 6, det vill säga att inkomstfördelningen är något jämnare för hushåll som adopterar ett andra
barn.
Tabell 2.
Benägenhet att adoptera ett första respektive ett andra
barn
1
Adoption av ett första barn
Relativa riskbenägenheten
(RRR)
2
Adoption av ett andra barn
Relativa riskbenägenheten
(RRR)
Inkomstkvintil 1
0,036***
(0,004)
0,091***
(0,017)
Inkomstkvintil 2
0,049***
(0,005)
0,112***
(0,010)
Inkomstkvintil 3
0,079***
(0,006)
0,211***
(0,014)
Inkomstkvintil 4
0,167***
(0,014)
0,449***
(0,027)
Inkomstkvintil 5
1 (Ref.)
1 (Ref.)
Kontroll för adoptionsår
Ja
Ja
Kontroll för ursprungsland
Ja
Ja
Anm.: Robusta standardfel inom parentes. */**/*** anger statistisk signifikans på 10-, 5-,
respektive 1-procentsnivån.
59
Estimaten som presenteras i samtliga resultattabeller är den så kallade relativa riskreduktionen
(RRR). Alla modeller är estimerade med robusta standardfel.
44
Slutsatser och resultat
4.3
Ju större del av kostnaderna som täcks
av adoptionsbidraget, desto större är
benägenheten att adoptera
Syftet med de analyser som presenteras i detta avsnitt är att undersöka
om benägenheten att adoptera ökar ju mer av adoptionskostnaden
som adoptionsbidraget täcker. Eftersom en ökad täckningsgrad gör
kostnaden för adoption lägre för de som adopterar, förväntas benägenheten att adoptera öka med ökad täckningsgrad.
I tabell 3 redovisas resultatet från en modell där täckningsgraden
inkluderats som förklarande variabel. Resultaten visar att när
modellen kontrollerar för ursprungsland och adoptionsår samt för
att hushåll med olika inkomstnivå har olika benägenhet att adoptera,
så ökar benägenheten att adoptera ett första barn med i genomsnitt
cirka 5 procent när täckningsgraden ökar med 1 procentenhet
(RRR= 1,050). Benägenheten att adoptera ett andra barn ökar
med motsvarande cirka 3 procent (RRR=1,034).
Detta resultat indikerar att ekonomiska drivkrafter kan påverka
beslutet att adoptera, det vill säga att hushåll adopterar i större
utsträckning när kostnaden för adoption är lägre och/eller subventioneras.
45
Slutsatser och resultat
Tabell 3.
Benägenhet att adoptera ett första respektive ett andra
barn
1
Adoption av ett första barn
Relativa riskbenägenheten
(RRR)
2
Adoption av ett andra barn
Relativa riskbenägenheten
(RRR)
Adoptionsbidragets
täckningsgrad
1,050***
(0,009)
1,034***
(0,007)
Inkomstkvintil 1
0,035***
(0,004)
0,093***
(0,017)
Inkomstkvintil 2
0,049***
(0,004)
0,111***
(0,010)
Inkomstkvintil 3
0,078***
(0,006)
0,209***
(0,013)
Inkomstkvintil 4
0,166***
(0,013)
0,448***
(0,026)
Inkomstkvintil 5
1 (Ref.)
1 (Ref.)
Kontroll för adoptionsår
Ja
Ja
Kontroll för ursprungsland
Ja
Ja
Anm.: Robusta standardfel inom parentes. */**/*** anger statistisk signifikans på 10-, 5-,
respektive 1-procentsnivån.
Adoptionsbidraget är tillgängligt för alla adoptionssökande, oberoende av deras inkomst. Däremot utgör bidraget en mindre andel av
inkomsten för hushåll i den högsta inkomstgruppen, medan det utgör
en större andel för de lägre inkomstgrupperna och därmed bör ha en
större betydelse. Adoptionsbidragets täckningsgrad förväntas därför
vara av större betydelse för hushåll i de lägre inkomstgrupperna än
för hushåll i inkomstkvintil 5. Det finns dessutom en risk att de med
allra lägst inkomster inte blir godkända i barnens ursprungsländer.
I tabell 4 redovisas resultaten från en modell där den genomsnittliga
täckningsgraden för varje inkomstgrupp inkluderats. Dessutom kontrollerar modellen för olika inkomstgruppers benägenhet att adoptera,
för ursprungsland samt adoptionsår.
Resultatet visar att benägenheten att adoptera ett första barn ökar med
cirka 2 procent för hushåll i både inkomstkvintil 3 (RRR=1,020) och
4 (RRR=1,016), jämfört med hushåll i den högsta inkomstkvintilen,
när täckningsgraden ökar med en procentenhet. Resultatet kan tolkas
46
Slutsatser och resultat
som stöd för hypotesen att en ökad täckningsgrad har en omfördelande verkan, eftersom en ökad täckningsgrad ökar benägenheten
att adoptera mer för hushåll i inkomstkvintil 3 och 4 än för hushåll
i inkomstkvintil 5.
Koefficienterna för täckningsgraden för inkomstkvintil 1 och 2 är
större än 1 men inte signifikanta. En förklaring till detta kan vara att
hushåll i dessa inkomstgrupper är få och har en så pass låg inkomst
att de har svårt att bli godkända som adoptivföräldrar i den utredning
som görs av de adoptionssökande. De har därmed inte samma möjlighet att ”själva” ta beslut om adoption. En ytterligare förklaring kan
vara att adoptionsbidraget inte är tillräckligt generöst för att hushåll
i de lägsta inkomstgrupperna ska ha ekonomisk möjlighet att ta beslut
om adoption. Om detta är orsaken är slutsatsen att bidraget är för lågt
för att dessa hushåll ska ha möjlighet att adoptera.
Modellen som visar benägenheten att adoptera ett andra barn visar
liknande mönster men här visar sig täckningsgraden dessutom ha
en viss påverkan på benägenhet att adoptera i inkomstkvintil 2. Detta
innebär att täckningsgraden har betydelse även för hushåll med lägre
inkomst, de som har en inkomst mellan 20 och 40 procent av genomsnittet för alla hushåll, vid adoption av ett andra barn.
47
Slutsatser och resultat
Tabell 4.
Benägenhet att adoptera ett första respektive ett andra
barn
1
Adoption av ett första barn
Relativa riskbenägenheten
(RRR)
2
Adoption av ett andra barn
Relativa riskbenägenheten
(RRR)
Adoptionsbidragets
täckningsgrad – kvintil 1
1,015
(0,017)
1,014
(0,630)
Adoptionsbidragets
täckningsgrad – kvintil 2
1,004
(0,010)
1,017*
(0,090)
Adoptionsbidragets
täckningsgrad – kvintil 3
1,020**
(0,008)
1,023***
(0,001)
Adoptionsbidragets
täckningsgrad – kvintil 4
Adoptionsbidragets
täckningsgrad – kvintil 5
1,016**
(0,008)
1,016***
(0,007)
Adoptionsbidragets
täckningsgrad
1,048***
(0,009)
1,027***
(0,008)
Inkomstkvintil 1
0,022***
(0,004)
0,063***
(0,051)
Inkomstkvintil 2
0,044***
(0,004)
0,068***
(0,022)
Inkomstkvintil 3
0,044***
(0,006)
0,111***
(0,024)
Inkomstkvintil 4
0,106***
(0,013)
0,284***
(0,051)
Inkomstkvintil 5
1 (Ref.)
1 (Ref.)
Kontroll för adoptionsår
Ja
Ja
Kontroll för ursprungsland
Ja
Ja
1 (Ref.)
1 (Ref.)
Anm.: Robusta standardfel inom parentes. */**/*** anger statistisk signifikans på 10-, 5-,
respektive 1-procentsnivån.
Det är mycket troligt att genomslaget av en förändring i täckningsgrad är fördröjt, eftersom det är förknippat med en väntetid att få
adoptera. Den genomsnittliga kostnaden för adoption, som kan vara
en indikation för de adoptionssökande på vad det kommer att kosta
att adoptera från ett specifikt land, samlas dessutom in av MFoF och
48
Slutsatser och resultat
sammanställs i efterhand. Den modell som estimerades i föregående
avsnitt utvecklas därför här så att hänsyn tas till det faktum att det
finns en möjlig eftersläpning av genomslaget av täckningsgraden.
Adoptionsbidragets täckningsgrad har därför också inkluderats i en
modell där hänsyn tas till ett års eftersläpning i analysen (så kallad
laggad täckningsgrad). För hushåll som adopterar ett första barn, är
estimaten från den laggade täckningsgraden signifikanta för inkomstgrupp 3 och 4 (precis som tidigare) och något större än för den olaggade variabeln (RRR=1,034 för inkomstgrupp 3 och RRR=1,021 för
inkomstgrupp 4). Detsamma gäller för de hushåll som adopterar ett
andra barn. Resultaten är i huvudsak desamma som för den olaggade
täckningsgraden, men estimaten är något större. Detta styrker antagandet att genomslaget av en förändring i adoptionskostnad eller
adoptionsbidrag är fördröjt. Detta faktum förändrar dock inte
rapportens slutsatser.
4.4
Benägenheten att adoptera ökade efter
att adoptionsbidraget blev fast
Benägenhet att adoptera ett första barn ökade med motsvarande drygt
2 procent för hushåll i inkomstkvintil 2 till 4 efter att adoptionsbidraget blev ett fast belopp den första juli 1997. För hushåll i inkomstkvintil 5 påverkade inte reformen benägenhet att adoptera. Många
hushåll fick redan innan 1997 det maximala bidraget som motsvarade 24 000 kronor, eftersom kostnaden för adoption från de flesta
ursprungsländer redan då var så pass hög. Reformen att ge samma
fasta belopp till alla adoptivföräldrar innebar därmed i princip inte en
höjning av bidraget. Snarare kan reformen ses som ett tydliggörande
av bidragets storlek. Resultatet visar att reformen påverkade benägenheten hos de hushåll som inte hade högst inkomst, och talar därmed
för att tydligheten i bidragets storlek är viktigare för de med lägre
inkomster.
Resultaten för de hushåll som adopterar ett andra barn visar på en
ökad benägenhet att adoptera för hushåll i den allra lägsta inkomstkvintilen jämfört med hushåll i den högsta inkomstkvintilen efter att
bidraget blev fast.
Inom området familjestöd finns bidrag som är utformade på olika sätt,
både generella och behovsprövade. Behovsprövade bidrag kan vara
49
Slutsatser och resultat
mer träffsäkra men kan ge nackdelar som både en högre administrationskostnad och en sämre förutsägbarhet för mottagaren. Ett
behovsprövat adoptionsbidrag skulle kunna medföra att individer
som överväger adoption har svårare att förutse stödets storlek och
därmed få svårare att beräkna om de har råd med en adoption eller
inte. En parallell kan göras till debatten om bostadsbidraget, där
risken att behöva betala tillbaks en del av bidraget kan leda till att
människor drar sig för att söka bidraget.
Nedan följer de analyser och det empiriska underlag som slutsatsen
bygger på.
4.4.1 Adoptionsbidraget blev ett fast belopp 1997
För att undersöka närmare om det finns något stöd för att adoptionsbidraget har betydelse för benägenheten att adoptera utökas analysen
till att även inkludera variabler som beskriver den genomsnittliga
täckningsgraden för olika inkomstgrupper efter att adoptionsbidraget
den första juli 1997 blev ett fast belopp motsvarande 24 000 kronor.
Tabell 5 redovisar resultat från den analys där variabler som beskriver
den genomsnittliga täckningsgraden för olika inkomstgrupper efter
adoptionsbidragets höjning den första juli 1997 inkluderats. Eftersom
det är viss väntetid för adoption och genomslaget av en reform därmed förväntas ske med fördröjning, antas förändringen av bidraget
i modellen träda i kraft den första januari 1998, ett halvår efter att
den i realiteten infördes. Modellen estimeras för åren 1994–2000,
för att den inte ska påverkas av den ytterligare reform av bidraget
som genomfördes 2001.
50
51
1,102***
1,053***
1,060***
1,006
1 (Ref.)
1,989
0,001***
0,007***
0,008***
0,067***
1 (Ref.)
Ja
Ja
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 1
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 2
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 3
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 4
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 5
Adoptionsbidragets täckningsgrad
Inkomstkvintil 1
Inkomstkvintil 2
Inkomstkvintil 3
Inkomstkvintil 4
Inkomstkvintil 5
Kontroll för adoptionsår
Kontroll för ursprungsland
(0,001)
(0,004)
(0,004)
(0,026)
(0,012)
(0,026)
(0,019)
(0,019)
(0,014)
(0,018)
(0,012)
(0,012)
(0,006)
(0,009)
Anm.: Robusta standardfel inom parentes. */**/*** anger statistisk signifikans på 10-, 5-, respektive 1-procentsnivån.
1,017
1,023*
1,021*
1,030***
0,998
1
Adoption av ett första barn
Relativa riskbenägenheten
(RRR)
Ja
Ja
0,001***
0,007***
0,024***
0,136***
1 (Ref.)
1,004
1,106***
1,071***
1,032***
1 (Ref.)
1,136***
0,951***
0,966**
0,960***
0,947***
(0,001)
(0,035)
(0,012)
(0,046)
(0,157)
(0,021)
(0,018)
(0,012)
(0,042)
(0,013)
(0,012)
(0,011)
(0,016)
2
Adoption av ett andra barn
Relativa riskbenägenheten
(RRR)
Benägenhet att adoptera ett första respektive ett andra barn mellan 1994–2000
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 1 – efter 1997
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 2 – efter 1997
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 3 – efter 1997
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 4 – efter 1997
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 5 – efter 1997
Tabell 5.
Slutsatser och resultat
Slutsatser och resultat
Resultatet visar att benägenheten att adoptera ett första barn ökade
signifikant för inkomstkvintil 2 till 4 med mellan 2 till 3 procent
(RRR=1,023 för inkomstkvintil 2, RRR=1,021 för inkomstkvintil 3
och RRR=1,030 för inkomstkvintil 4) då adoptionsbidraget blev ett
fast belopp jämfört med hushåll i den högsta inkomstkvintilen. Dessa
reagerade inte alls på förändringen i adoptionsbidragets utformning.
Detta indikerar en viss omfördelning från hushåll i inkomstkvintil 5
till hushåll i inkomstkvintil 2, 3 och 4. Benägenheten att adoptera
ökar dock något mer bland hushåll i inkomstkvintil 4 (den näst
högsta inkomstgruppen) än bland hushåll i inkomstkvintil 2 och 3.
Höjningen av bidraget var emellertid inte så stor. Kostnaden för
adoption var i de flesta länder så pass hög att adopterande hushåll
redan innan 1997 erhöll det maximala bidraget vilket redan då
motsvarade 24 000 kronor. Att bidraget blev fast innebar emellertid
en tydlighet för de adoptionssökande gällande hur stort bidrag de
kunde räkna med.
För hushåll som adopterade ett andra barn ökade benägenheten att
adoptera signifikant endast i den lägsta inkomstkvintilen. Ökningen
motsvarande 14 procent (RRR=1,136). Samtidigt minskade hushåll
i de andra inkomstgrupperna sin benägenhet att adoptera efter att
adoptionsbidraget blev fast. Detta resultat bör dock tolkas med försiktighet eftersom endast enstaka hushåll från de lägsta inkomstkvintilerna adopterade ett andra barn före 1997 (se figur 6).
4.5
Benägenhet att adoptera ökade efter att
adoptionsbidraget höjdes
Bidragets höjning 2001 ökade benägenheten att adoptera ett första
barn med mellan 1 och 3 procent för hushåll i inkomstkvintil 2 till 5.
Störst ökning ses hos de lägre inkomstgrupperna. Samma mönster
syns inte för de hushåll som adopterar ett andra barn, vilket kan bero
på att dessa är mycket få, inte minst när de delas upp i olika inkomstgrupper, mellan olika ursprungsländer och på det år adoptionen
genomförts. Med ett minskat antal observationer minskar möjligheten
att dra säkra slutsatser.
Det är viktigt att vara medveten om att adoptionsbidragshöjningen
omfattade alla hushåll som adopterar, oberoende av deras inkomst.
Det innebär att även hushåll i den högsta inkomstgruppen kan
52
Slutsatser och resultat
förväntas öka sin benägenhet att adoptera som en effekt av det höjda
bidraget. Höjningen av bidraget utgör emellertid en mer försumbar
andel av inkomsten för hushåll i den högsta inkomstgruppen, medan
det för de lägre inkomstgrupperna är mer betydande. Den hypotes
som testas i rapporten är att förändringen och höjningen av bidraget
bör vara mer betydande för hushåll med lägre inkomster än för de
hushåll som har inkomster morsvarande den högsta inkomstgruppen.
Om ekonomiska drivkrafter har betydelse för möjligheten att kunna
adoptera, kan hushåll i de lägre inkomstgrupperna antas reagera mer
på en ökning av bidraget. Analysen ger stöd för denna hypotes.
Här följer de analyser och det empiriska underlag som denna slutsats
bygger på.
4.5.1 Adoptionsbidraget höjdes 2001
Tabell 6 redovisar resultat från en analys som inkluderar variabler
som beskriver den genomsnittliga täckningsgraden för olika inkomstgrupper efter adoptionsbidragets höjning 2001. Eftersom det även här
är rimligt att anta att genomslaget av reformen blir fördröjt, antas
förändringen av bidraget i modellen träda i kraft den första januari
2002, ett år efter att den i realiteten infördes.60 Modellen estimeras för
åren 2000–2006.
Resultaten visar på signifikanta och positiva resultat av reformen för
hushåll i inkomstkvintil 2 till 5 som adopterar ett första barn. De ökar
sin benägenhet att adoptera med mellan 1 och 3 procent (RRR=1,027
för inkomstkvintil 2, RRR=1,022 för inkomstkvintil 3, RRR=1,021
för inkomstkvintil 4 och RRR=1,012 för inkomstkvintil 5). Detta ska
jämföras med hushåll i den högsta inkomstkvintilen som adopterade
innan bidraget höjdes. Dessa resultat visar att bidragets höjning hade
en något större effekt, en skillnad motsvarande 1 procent, på benägenheten att adoptera för hushåll i lägre inkomstgrupper än i de högre
och höjningen av bidraget hade därför en viss omfördelande effekt på
benägenheten att adoptera mellan olika inkomstgrupper.
60
Adoptionerna delas i analysen upp per helår. Det är för få adoptioner för att i analysen kunna
dela upp dem per år och månad. Detta är anledningen till att genomslaget av reformen 1997
mäts efter ett halvår, förändringen inträffade första juli, medan genomslaget av reformen
2001 som genomfördes första januari mäts ett år senare, det vill säga första januari 2002.
53
Slutsatser och resultat
Bidragets höjning 2001 hade inga signifikanta effekter på benägenheten att adoptera ett andra barn för någon inkomstkvintil. En möjlig
förklaring till detta är att det är relativt få hushåll som adopterar ett
andra barn och att det därmed är svårt att fastställa signifikanta samband mellan kostnad, inkomst och benägenhet att adoptera under en
viss tidsperiod. En annan möjlig förklaring är att adoptionsbidraget
även efter höjningen är för lågt för att i sig öka benägenheten att
adoptera ett andra barn i de lägre inkomstkvintilerna jämfört med
hushåll i den högsta inkomstkvintilen.
54
55
1,056**
1,011
1,032***
1,006
1 (Ref.)
1,026**
0,005***
0,024***
0,028***
0,157***
1 (Ref.)
Ja
Ja
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 1
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 2
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 3
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 4
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 5
Adoptionsbidragets täckningsgrad
Inkomstkvintil 1
Inkomstkvintil 2
Inkomstkvintil 3
Inkomstkvintil 4
Inkomstkvintil 5
Kontroll för adoptionsår
Kontroll för ursprungsland
(0,004)
(0,010)
(0,010)
(0,048)
(0,013)
(0,028)
(0,016)
(0,010)
(0,009)
(0,016)
(0,014)
(0,012)
(0,012)
(0,010)
Anm.: Robusta standardfel inom parentes. */**/*** anger statistisk signifikans på 10-, 5-, respektive 1-procentsnivån.
1,014
1,027*
1,022*
1,021*
1,012*
1
Adoption av ett första barn
Relativa riskbenägenheten
(RRR)
Ja
Ja
0,019***
0,026***
0,087***
0,212***
1 (Ref.)
1,013
1,044
1,043***
1,031***
1,023***
1 (Ref.)
1,023
1,001
0,996
1,005
1,001
(0,015)
(0,010)
(0,027)
(0,053)
(0,009)
(0,033)
(0,010)
(0,010)
(0,007)
(0,020)
(0,010)
(0,009)
(0,008)
(0,008)
2
Adoption av ett andra barn
Relativa riskbenägenheten
(RRR)
Benägenhet att adoptera ett första respektive ett andra barn mellan 2000–2006
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 1 – efter 2002
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 2 – efter 2002
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 3 – efter 2002
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 4 – efter 2002
Adoptionsbidragets täckningsgrad – kvintil 5 – efter 2002
Tabell 6.
Slutsatser och resultat
Slutsatser och resultat
Modellen har också estimerats för en längre tidsperiod på drygt tio år
efter att bidraget höjdes, fram till och med 2012. Slutsatsen blir densamma men resultaten visar på en ännu tydligare omfördelande effekt
mellan hushåll i de olika inkomstkvintilerna som adopterar ett första
barn. Resultaten visar också på positiva och signifikanta effekter av
reformen för hushåll i den allra lägsta inkomstkvintilen (RRR=1,032
för inkomstkvintil 1, RRR=1,042 för inkomstkvintil 2, 1,033 för
inkomstkvintil 3, 1,030 för inkomstkvintil 4 och RRR=1,026 för
inkomstkvintil 5).
Ett sätt att undersöka om de konstaterade sambanden eventuellt
kan förklaras av andra faktorer som inte fångas i den estimerade
modellen, är att genomföra motsvarande analys för ett godtyckligt
valt annat år då ingen reform genomfördes. Skulle en sådan analys ge
liknande resultat som de som presenteras i tabell 5 och 6 finns anledning att misstänka att det konstaterade sambandet fångar något annat
än en reaktion på höjningen av adoptionsbidraget. Resultaten kan
då också misstänkas vara slumpmässiga. Modellen som presenteras
i tabell 5 och 6 har därför estimerats för åren före adoptionsbidragets
höjning, det vill säga 1995 och 1996. I denna modell antas höjningen
av adoptionsbidraget äga rum 1996. I denna modell, som mäter en
sådan fiktiv reform, finns inga signifikanta samband, vilket är ett stöd
för de signifikanta samband som konstateras i tabell 5 och tabell 6.
56
Slutord
5
Slutord
Adoptionsbidraget är en liten del av Sveriges socialförsäkring och
rör endast ett fåtal personer. För de kvinnor och män som står inför
beslutet att adoptera kan det dock vara av stor vikt. Det är därför
viktigt att följa upp att utformningen leder till att syftet med bidraget uppnås, det vill säga att göra det möjligt att adoptera även för
ekonomiskt svagare hushåll, samt att möjliggöra syskonadoption.
Resultatet i den här rapporten visar att benägenheten att adoptera
är högre ju mer av adoptionskostnaden som bidraget täcker. Detta
resultat kvarstår efter att hänsyn tagits till barnens ursprungsland, det
vill säga även efter att hänsyn tagits till skillnader i de krav som olika
ursprungsländer ställer på adoptivföräldrar. Resultatet kvarstår även
då analysen tagit hänsyn till tidstrender i adoption och olika hushålls
olika inkomstnivåer. När adoptionsbidraget har höjts, och när det
reformerats till ett fast belopp, har detta betytt mest för hushåll som
inte har de högsta inkomsterna. Detta resultat är starkast avseende
adoption av ett första barn.
Det viktigaste resultatet i den här rapporten är att benägenheten att
adoptera ökar för hushåll i de mellersta inkomstgrupperna, ju större
del av adoptionskostnaden som bidraget täcker. De med högst
inkomster påverkas inte lika mycket av bidragets utformning och
nivå och det går inte heller att uttala sig med säkerhet om de hushåll
som har de lägsta inkomsterna. Troligen finns det flera olika anledningar till att de med allra lägst inkomster inte adopterar, inte minst
de krav som ursprungsländerna ställer på potentiella adoptivföräldrar
och den prövningen som görs av adoptionssökande i Sverige. Det är
också möjligt att adoptionsbidraget är för lågt i relation till hela kostnaden för adoption för dessa hushåll.
Rapporten visar att utformningen av och nivån på adoptionsbidraget
kan ha en omfördelande effekt på möjligheten och beslutet att adop-
57
Slutord
tera. I Sverige har adoptionsbidraget än så länge framförallt haft en
betydelse för hushåll i de mellersta inkomstgrupperna. Detta stämmer
tämligen väl med intentionerna med bidraget, och de rekommendationer som ISF ger i denna rapport syftar till att säkerställa att bidragets utformning även i framtiden är sådan att bidragets syfte uppnås.
58
Referenser
Referenser
Betänkande. 1996/97:SoU 15. Internationella adoptionsfrågor.
Bohman, M. (1973): Adoptivbarn och deras familjer. En undersökning av
adoptivbarn, deras bakgrund, miljö och anpassning. Stockholm: Almqvist
& Wiksell.
Bresky, L (1976): Utländska adoptivbarns föräldrar: en kartläggning av
sökanden av utländska adoptivbarn 1973–1975. Stockholm: Socialstyrelsen.
Ds S 1987:1. Kostnader i samband med adoption av utländska barn.
Försäkringskassan (2002): Adoptionsbidrag. Vägledning 2002:12.
Version 3.
Gudmundsson, A-C., Grünewald, A., Lind, M. och Paues Odqvist, K.
(2015): Adopterad från ett annat land. Om samarbetet med barnens
ursprungsländer. Stockholm: Vulcan.
ISF (2014): Utvecklingen av socialförsäkringsförmåner sedan 1990-talet.
ISF Rapport 2014:4. Stockholm: Inspektionen för socialförsäkringen.
Lindblad, F. (2004): Adoption. Lund: Studentlitteratur.
Lindblad, F. Hjern, A. och Vinnerljung, B. (2007): Internationellt adopterades livssituation, psykiska hälsa och sociala anpassning – belysning
utifrån registerstudier. I: Carlberg, M. och Nordin Jareno, K. (red:er),
Internationellt adopterade i Sverige. Stockholm: Institutet för utveckling
av metoder i socialt arbete (IMS) och Socialstyrelsen.
Lindgren, C. (2006): En riktig familj. Adoption, föräldraskap och barnets
bästa 1917–1975. Stockholm: Carlssons bokförlag.
Lindgren, C. (2010): Internationell adoption i Sverige. Politik och praktik
från sextiotal till nittiotal. Stockholm: Myndigheten för internationella
adoptionsfrågor.
59
Referenser
MFoF (2015): Årsredovisning 2015. Stockholm: Myndigheten för familjerätt
och föräldraskapsstöd.
Prop. 1988/89:3 om bidrag vid adoption av utländska barn.
Prop. 1996/97:91 Internationella adoptionsfrågor.
Prop. 2000/01:1 Budgetpropositionen för 2001.
Prop. 2003/04:131 Internationella adoptionsfrågor.
SCB (2012). Levnadsförhållanden rapport 124, Levnadsstandard i Europa.
Stockholm: SCB.
Socialstyrelsen (2014): Adoption – handbok för socialtjänstens
handläggning av internationella och nationella adoptioner. Stockholm:
Socialstyrelsen.
Vinnerljung, B. och Sundell, K. (2007): Introduktion. I: Carlberg, M. och
Nordin Jareno, K. (red:er), Internationellt adopterade i Sverige. Stockholm:
Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) och
Socialstyrelsen.
von Borczyskowski, A., Hjern, A., Lindblad, F. och Vinnerljung, B. (2006):
”Suicidal behaviour in national and international adult adoptees. A Swedish
cohort study”. Social Psychiatry & Psychiatric Epidemiology , 41:95-102.
60
Bilaga 1 – Tabell- och figurbilaga
Bilaga 1 – Tabell- och figurbilaga
Figur B1.
Genomsnittlig pensionsgrundad inkomst per
konsumtionsenhet vid adoption av ett första barn
600
500
tkr
400
300
200
100
0
94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
Kvintil 1
Kvintil 2
Kvintil 3
Anm.: Inkomsterna redovisade i löpande priser.
Källa: Försäkringskassan, ISF:s bearbetningar.
61
Kvintil 4
Kvintil 5
Bilaga 1 – Tabell- och figurbilaga
Figur B2.
Genomsnittlig pensionsgrundad inkomst per
konsumtionsenhet vid adoption av ett andra barn
600
500
tkr
400
300
200
100
0
94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
Kvintil 1
Kvintil 2
Kvintil 3
Kvintil 4
Kvintil 5
Anm.: Inkomsterna redovisade i löpande priser. För kvintil 1 saknas värden de år som inga
adoptioner genomförts i gruppen.
Källa: Försäkringskassan, ISF:s bearbetningar.
Tabell B3. Antal och andel hushåll som adopterat under 1994–2012
uppdelat efter inkomstgrupp
Hushåll som adopterat ett
första barn
Hushåll som adopterat ett
andra barn
Antal
Andel
Antal
Andel
Kvintil 1
96
0,8
23
0,6
Kvintil 2
240
2,2
134
3,3
Kvintil 3
478
4,4
390
9,7
Kvintil 4
1 293
11,9
1 009
25,2
Kvintil 5
8 782
80,7
2 446
61,2
Totalt
10 899
100
4 002
100
Källa: Försäkringskassan, ISF:s bearbetningar.
62
Bilaga 1 – Tabell- och figurbilaga
Tabell B4. Beskrivning av föräldrar som adopterat ett första barn,
medelvärde och standardavvikelse (SD)
1994–1997
1998–2000
SD
2001–2006
SD
Medel
Ålder – kvinna
37,4
4,7
37,7
4,8
38,2
4,8
39,6
4,6
Ålder – man
39,2
4,4
39,4
4,7
39,1
4,6
40,3
4,4
Ålder – barn
1,5
1,7
1,4
1,5
1,4
1,3
2,1
1,7
Pensionsgrundad
inkomst/konsumtionsenhet (tkr/KE)
305,5
76,1
368,4
181,3
427,0
182,8
461,6
220,5
Inkomstkvintil
4,7
0,6
4,6
0,8
4,5
0,8
4,4
0,9
Antal observationer
2 926
2 372
Medel
SD
2007–2012
Medel
3 114
Medel
SD
2 477
Anm.: Tidsperioderna är valda för att spegla förändringar i adoptionsbidraget. Pensionsgrundad
inkomst är korrigerad med KPI till 2012 års prisnivå. Konsumtionsenheterna (KE) är beräknade
enligt följande: En vuxen i varje hushåll tilldelas en konsumtionsenhet, varje övrig vuxen 0,5
konsumtionsenheter och varje barn under 14 år räknas som 0,3 konsumtionsenheter.
Källa: Försäkringskassan, ISF:s bearbetningar.
Tabell B5. Beskrivning av föräldrar som adopterat ett andra barn,
medelvärde och standardavvikelse (SD)
1994–1997
1998–2000
Medel
SD
Medel
Ålder – kvinna
37,7
4,3
38,4
4,3
38,7
4,3
39,6
4,1
Ålder – man
37,6
4,3
38,0
4,2
38,5
4,1
39,4
4,0
Ålder – barn
2,1
1,7
1,4
1,5
1,2
1,3
1,9
1,7
Pensionsgrundad
inkomst/konsumtionsenhet (tkr/KE)
253,4
64,6
324,7
205,9
372,2
188,3
406,0
191,0
Inkomstkvintil
4,5
0,7
4,3
0,9
4,3
0,9
4,2
0,9
Antal observationer
331
1 437
SD
2007–2012
Medel
1 036
SD
2001–2006
Medel
1 198
Anm.: Tidsperioderna är valda för att spegla förändringar i adoptionsbidraget. Pensionsgrundad
inkomst är korrigerad med KPI till 2012 års prisnivå. Konsumtionsenheterna (KE) är beräknade
enligt följande: En vuxen i varje hushåll tilldelas en konsumtionsenhet, varje övrig vuxen 0,5
konsumtionsenheter och varje barn under 14 år räknas som 0,3 konsumtionsenheter.
Källa: Försäkringskassan, ISF:s bearbetningar.
63
SD
Bilaga 1 – Tabell- och figurbilaga
Tabell B6. Adoptionsbidragets genomsnittliga täckningsgrad
uppdelat på inkomstgrupp, före och efter bidragets
höjning 2001
Adoption av ett första barn
Adoption av ett syskon
2000
2001
Ökning
2000
2001
Ökning
Kvintil 1
23,5
(4,3)
38,6
(8,6)
15,1
25,6
(7,1)
35,9
(2,3)
10,3
Kvintil 2
24,5
(4,9)
38,9
(9,2)
14,4
27,3
(6,2)
38,7
(9,2)
11,4
Kvintil 3
24,3
(4,3)
40,0
(9,4)
15,7
25,4
(5,7)
36,0
(7,3)
10,6
Kvintil 4
24,3
(4,6)
37,9
(9,3)
13,6
25,1
(5,0)
40,1
(10,5)
15,0
Kvintil 5
25,7
(5,3)
39,8
(10,8)
14,1
24,2
(4,6)
38,4
(9,5)
14,2
Anm.: Standardavvikelse inom parentes.
Källa: MFoF, ISF:s bearbetningar.
64
Bilaga 2 – Empirisk modell
Bilaga 2 – Empirisk modell
I analysen av skillnader mellan ekonomiskt svaga och ekonomiskt
starka hushåll gällande benägenheten att adoptera, samt adoptionsbidragets betydelse för olika inkomstgruppers benägenhet att adoptera, skattas så kallade Poisson-modeller. En sådan modell är en
lämplig metod när den variabel som ska förklaras är av formen
räknedata, dvs. beskriver antal gånger en viss händelse inträffat.
Den skattar skillnaden i benägenhet för hushåll i olika inkomstgrupper att adoptera enligt följande:
(1)
där
, det vill säga benägenheten att adoptera, y, för inkomstkvintil j och från land i, är en funktion av , som är dummyvariabler
som anger från vilket land ett hushåll adopterat. Variablerna fångar
allmänna trender i adoption från respektive ursprungsland, t.ex.
sådana trender som kan bero på specifika krav som ursprungslandet
ställer på adoptivföräldrar. är dummyvariabler för inkomstkvintil 1,
2, 3 och 4 (inkomstkvintil 5 är referenskategori) och fångar allmänna
trender i adoption från hushåll inom olika inkomstgrupper. är
dummyvariabler för vilket år adoptionerna ägt rum och fångar
allmänna tidstrender för adoption.
anger täckningsgraden för
adoption från ett specifikt land ett specifikt år, och anger hur
den genomsnittliga täckningsgraden för hushåll från samtliga
inkomstgrupper samvarierar med benägenheten att adoptera.
anger den genomsnittliga täckningsgraden för adoption
för hushåll från inkomstkvintil 1, 2, 3 och 4 (inkomstkvintil 5 är
referenskategori) och
anger i vilken utsträckning och på vilket
sätt täckningsgraden och benägenheten att adoptera för hushåll i
olika inkomstkvintiler samvarierar.
65
Bilaga 2 – Empirisk modell
En ytterligare modell estimeras enligt följande:
(2)
Modell 2 inkluderar, förutom variablerna i modell 1, också två olika
interaktionsvariabler:
och
. Dessa anger den
genomsnittliga täckningsgraden för adoption för hushåll i olika
inkomstgrupper, även här är inkomstkvintil 5 referenskategori, efter
att adoptionsbidraget blev fast 1997 och efter att bidraget höjdes
2001. Eftersom genomslaget av reformen förväntas ske med fördröjning så mäts den med ett halvt års ett års fördröjning efter 1997,
reformen trädde i kraft den första juli 2001 och analysen genomförs
på helår, och med ett års fördröjning efter reformen 2001 som trädde
i kraft första januari. ”1998” och ”2002” är en dummyvariabel som
anger om adoptionen skedde före eller efter att bidraget blev fast och
efter att det höjdes (=0 om adoptionen skedde före 1998 respektive
2002, =1 om den skedde från och med 1998 eller 2002). En eventuell
effekt av adoptionsbidragets höjning för hushåll i inkomstkvintil 1, 2,
3 och 4, jämfört med de mer välbeställda hushållen i inkomstkvintil 5,
fångas av
.
Genomslaget av förändring i adoptionskostnader ske troligen med
fördröjning. Modellerna har därför också estimerats med laggad
täckningsgrad, det vill säga täckningsgraden inkluderas i modellen
också med ett års eftersläpning.
I modellerna har även adoptivmammans ålder inkluderats. Detta
påverkade emellertid inte det övriga resultatet och därmed inte heller
slutsatserna som dras från analysen. Resultatet från dessa variabler
presenteras därför inte i denna rapport.
66
Figur- och tabellförteckning
Figur- och tabellförteckning
Figur 1.
Antal adoptioner till Sverige förmedlade via
adoptionsorganisationer 1994–2012 .............................. 14
Figur 2.
Adoptionsbidraget nominellt och realt .......................... 18
Figur 3.
Adoptionsbidragets täckningsgrad 1994–2012 .............. 19
Figur 4.
Prisjusterad årsinkomst för hushåll som adopterar
ett första, respektive ett andra barn ................................ 37
Figur 5.
Andel (vänster axel) och antal (höger axel) hushåll,
efter inkomstkvintil, som adopterar ett första barn ........ 39
Figur 6.
Andel (vänster axel) och antal (höger axel) hushåll,
efter inkomstkvintil, som adopterar ett andra barn ........ 40
Figur 7.
Genomsnittsålder vid adoption av ett första barn .......... 42
Figur 8.
Genomsnittsålder vid adoption av ett andra barn .......... 43
Tabell 1.
Adoptionsbidragets utformning över tid ........................ 17
Tabell 2.
Benägenhet att adoptera ett första respektive
ett andra barn ................................................................. 44
Tabell 3.
Benägenhet att adoptera ett första respektive
ett andra barn ................................................................. 46
Tabell 4.
Benägenhet att adoptera ett första respektive
ett andra barn ................................................................. 48
Tabell 5.
Benägenhet att adoptera ett första respektive
ett andra barn mellan 1994–2000................................... 51
Tabell 6.
Benägenhet att adoptera ett första respektive
ett andra barn mellan 2000–2006.................................. 55
67
Figur- och tabellförteckning
Figur B1.
Genomsnittlig pensionsgrundad inkomst per
konsumtionsenhet vid adoption av ett första barn ......... 61
Figur B2.
Genomsnittlig pensionsgrundad inkomst per
konsumtionsenhet vid adoption av ett andra barn.......... 62
Tabell B3. Antal och andel hushåll som adopterat under
1994–2012 uppdelat efter inkomstgrupp ....................... 62
Tabell B4. Beskrivning av föräldrar som adopterat ett första
barn, medelvärde och standardavvikelse (SD)............... 63
Tabell B5. Beskrivning av föräldrar som adopterat ett andra
barn, medelvärde och standardavvikelse (SD)............... 63
Tabell B6. Adoptionsbidragets genomsnittliga täckningsgrad
uppdelat på inkomstgrupp, före och efter bidragets
höjning 2001 .................................................................. 64
68
isf
INSPEKTIONEN FÖR
SOCIALFÖRSÄKRINGEN
adress Box 202, 101 24 Stockholm besöksadress Fleminggatan 7
telefon 08 58 00 15 00 fax 08 58 00 15 90 e-post [email protected] webb www.inspsf.se
ISBN 978-91-88098-31-3