Skap
nytt
nr 3 • HÖSTEN 2014
SKAP – Sveriges ­
kompositörer
och textförfattare
Daniel
duckar inte
Skapelsen ändrar musikhistorien
Kulturpolitiken efter valet
Mariam Wallentin skriver på beställning
Kristoffer Ragnstam skiter i konventionerna
Sven Paddocks låtskatt lever
Anja, Bertil, Camilla och många fler nya medlemmar
Min musik i reklam – vad gäller?
Ordföranden har ordet
Värdet ligger hos dig
M
usikens värde är vi överens om. Knappast
någon saknar en relation till musik. En del
gör karriär på den – inte bara musikskapare, artister, och musiker utan alla som på
något sätt arbetar inom det som brukar kallas de ”kreativa näringarna”. För musiken är en bärande del i
många andra konstnärliga uttryck. Låt mig ta ett lika
enkelt som tydligt exempel: det är lätt att tänka sig
musik utan film, svårare att tänka sig film utan musik.
Till och med på den tiden filmen var ”stum” ljudsattes
den – helt och hållet – med musik.
Så när musiken är värdefull för oss alla, är den det
på väldigt olika sätt. För någon betyder musiken ett
hantverk, för någon annan är den en födkrok. Ytterligare någon tycker att musiken gör livet värt att leva,
medan någon annan tycker att viss musik borde
stoppas. Oavsett är det tydligt att musiken betyder
mycket och har ett stort värde. Av det följer att de som
gör musik gör ett värdefullt arbete.
För musik är inte ”bara” musik. Som Peter Sellars
framhöll i sitt tacktal när han ur kungens hand tog
emot Polar Music Prize i slutet av augusti, ligger musikens kraft i att den handlar om allting annat i världen.
Musik är en bärande del av samhällsutvecklingen.
Musikskapare är samhällsbyggare. Tydligast ser man
det i icke-demokratiska delar av världen, men det är
lika sant i vårt land.
”Därför lyfter SKAP
fram värdet av
musikskaparens
arbete och därför
arbetar SKAP för
konstnärliga rättigheter. Det handlar
om rättvisa.”
foto: johan ohlsson
D
2
ärför lyfter SKAP fram värdet av musikskapares arbete och därför arbetar SKAP för
konstnärliga rättigheter. Det handlar om
rättvisa.
Det handlar om rättvisan i att få betalt för sitt arbete.
Idag rör sig upphovsrättsdiskussionen mindre kring
pirater och mer kring avtalsfrågor. När publiken ges
nya sätt att möta just sina musikaliska favoriter betalar
de gärna, men det betyder inte per automatik att den
som gör musiken får en rimlig ersättning för sitt
arbete. SKAP arbetar både nationellt och på EU-nivå
för att den reform av upphovsrätten som är underhand
inte ska glömma frågorna om upphovspersonens
avtalsställning.
För det är rättvist att ge oss musikskapare en större
del av kakan än vi får idag. När vi sluter avtal gör vi det
med aktörer som vill göra pengar på vårt arbete.
Aktörer som ingår i en näringskedja där det är vi
musikskapare som producerar värdet.
Det handlar också om rättvisan att få erkännande
för sitt arbete. Var finns rättvisan i att inte bli omnämnd
när någon annan aktör i värdekedjan använder din
musik? Hur ska du kunna bygga en karriär som
musikskapare om ingen känner till att just du gjort den
musik du gjort?
J
ag hoppas att du som är musikskapare
känner dig träffad. Du är den centrala delen i
varje musikalisk näringskedja. Utan dig och
ditt arbete skulle denna näringskedja överhuvudtaget inte existera. Det är rättvisa för dig vi arbetar
för. Dig och alla dina kolleger. Värdet ligger hos er,
värdet ligger i den mångfald ni tillsammans utgör.
Därför är jag extra glad att konstatera att vårt fokusområde för året, Mångfald och jämställdhet, bär frukt
som vi vid årets början inte kunde ana. Redan har
SKAP etablerat ett forum för fortsatt mångfalds- och
jämställdhetsarbete inte bara inom SKAP, utan i hela
musikbranschen.
Med medlemsmöten och workshoppar lyfter vi tillsammans musikalisk mångfald i media, med satsningen SKAPELSEN skriver vi om musikhistorien och
med vårt föreningsarbete kring mångfalden i SKAP
säkerställer vi att SKAP förblir relevant i framtiden.
Ett stort tack för alla fina bidrag till detta arbete! I
höst fortsätter vi dialogen i de medlemsmöten vi
anordnar i Malmö, Göteborg och Stockholm. Håll utkik
efter mer information om dessa på SKAP.se och i
medlemsbrevet!
Ordförande / [email protected]
17
Sven ”Paddock” Karlsson
18
Mariam Wallentin
foto: PRESSBILD
Sara Martinsson
ILLUSTRATION: SOFIE BÅTMÄSTAR
6
foto: pressbild
innehåll
Innehåll/skap-nytt nr 3 2014
Nyheter & notiser
Alfons möter…
Musikbusiness i repris, rösträtt som
räknas i Stim, musik som utnyttjas
politiskt och upphovsrätt med undantag.
s/4–5
Daniel Boyacioglu – poet, musikskapare och engagerad SKAP-medlem
– anser att öppenheten i kulturbranschen är en myt. Den är tvärtom konserverande.
s/8–13
SUCCÉ FÖR
SKAPELSEN
En sajt, en podcast och en film.
Arbetet med att skriva om musikhistorien ur ett mångfaldsperspektiv ger
eko utanför branschen. Skapelsen är
en succé!
s/6–7
Specialen –
KULTURPOLITIK
VI MINNS
Vad händer i spelet efter höstens
ovanliga val? SKAP-Nytt försöker ge
en lägesbild och samtidigt sätta den
svenska kulturpolitiken i ett större
sammanhang.
s/14–16
ARVET EFTER
PADDOCK
Sven ”Paddock” Karlsson ligger
bakom några av våra mest älskade
schlagers. Arvet efter honom ryms
inte bara i hans låtskatt – varje år får
även en SKAP-medlem ett stipendium från hans minnesfond.
s/17
SKAP bakom ny
festivaljazz
Mariam Wallentin är en av artisterna
som fått uppdraget att specialskriva
musik som framförs vid årets Stockholms Jazz Festvial.
s/18
Medlemskrönikan
Kristoffer Ragnstam om behovet av
att skita i konventionerna.
s/19
Nya medlemmar
s/ 20-21
Mårten Karlsson
jobbar för dig
Kom förbi på en kaffe! SKAP:s
Mårten Karlsson är inte bara administratör, han är också själv musikskapare som vet vad som är viktigt för
dig som medlem.
s/22
Expertfrågan
Min musik används i ett företags
reklam utan att de bett mig om lov –
vad göra?
s/23
SKAP -nytt
Ansvarig utgivare: Alfons Karabuda.
Redaktör: Peter Willebrand.
Redaktionsråd: Kjell Holmstrand, Anders Lidén,
Mårten Karlsson och Johan Hammarbäck.
Formgivning: Christer Lythell/Nordiska
Tidningsbolaget.
Omslag: Daniel Boyacioglu. Foto: Anna Rut Fridholm.
Tryck: Danagårds Grafiska.
ISDN 0347-14032
SKAP – Sveriges kompositörer och textförfattare
– är Sveriges organisation för yrkesverksamma
kompositörer, textförfattare och bearbetare.
SKAP
Sveriges kompositörer och textförfattare
Box 17092
104 62 Stockholm
[email protected]
tel: 08-783 88 00
3
Notiser
Medlemsmöten
i Malmö, Göteborg
och Stockholm
Måndagsklubben +
Tugg =
sant
Måndagsklubben, som tidigare
huserat på olika ställen i Stockholm, har nu fått fast boplats i restaurang Tugg i Stim-huset. Därigenom knyts måndagsklubben
närmare alla de musikorganisationer som finns i samma hus. Men
kom ihåg att du alltid hittar likasinnade, alltså musikskapare, musiker
och andra konstnärssjälar på Tugg,
som håller öppet måndag–fredag
07.30–18.00. Närmast träffas
Måndagsklubben 3 november.
Läs mer i kalendariet på SKAP.
se!
4
DIN MUSIKBUSINESS PÅ SÖDRA TEATERN
Den 18 oktober upprepar SKAP fjolårets succéutbildning Din musikbusiness tillsammans med musikjournalisten Ametist Azordegan och
Andreas ”Popjuristen” Wendén. Du
får ta del av både föreläsningar och
intressanta samtal med musikskapare som Looptroop Rockers och
Petter. Dessutom får du förstås möjlighet att träffa och nätverka med
kolleger i branschen. Fokus blir det
på hip hop – men även du som gör
annan musik är välkommen!
Mer information och anmälan i
kalendariet på SKAP.se.
KLYS arbetar för undantag i frihandelsavtal
I början av hösten medverkade
SKAP:s ordförande Alfons Karabuda
i en nordisk konferens om frihandelsavtalet mellan EU och USA. Konferensen arrangerades i Köpenhamn
av KLYS, det svenska samarbetsforumet för kulturskaparorganisationer
som SKAP är medlem i, och dess
nordiska systerorganisationer.
Ämnet för dagen var kulturens roll
i förhållande till internationella frihandelsavtal, inte minst TTIP – Transatlantic Trade and Investment Partnership, som syftar till att främja handel
och investeringar mellan USA och
EU:s medlemsstater.
– KLYS menar att frihandelslibera-
Foto: emil lörelius
Foto: Kjell holmstrand
Ametist Azordegan och Andreas
Wendén bjuder tillsammans med
SKAP på en halvdags utbildning om
dina rättigheter i musikbranschen.
Ulrica Källén Lörelius, verksamhetsledare på KLYS.
liseringar inom den kulturella och
audiovisuella sektorn riskerar att
urholka den nationella kulturpolitiken,
till exempel när det gäller stöd till
nationell och europeisk filmproduktion, säger Ulrica Källén Lörelius,
verksamhetsledare på KLYS.
Trots att ministerrådet tidigare
beslutat att tills vidare undanta den
audiovisuella sektorn från förhandlingsmandatet, gör KLYS bedömningen att mandatet kan komma att
förändras till följd av att EU helt
nyligen fått ett nytt EU-parlament
med nya EU-parlamentariker och
snart får en ny EU-kommission med
nya kommissionärer. Det är därför
nödvändigt för kultur-och medieaktörer i Europa att fortsätta sitt arbete
för att behålla undantaget, menar
KLYS.
Foto: kjell holmstrand
I november är det dags för medlemsmöten för SKAP:s medlemmar. Kom och få information om
centrala aktiviteter i SKAP:s verksamhet, hur planen ser ut för
2015, och vad som är bra för dig
som är musikskapare att veta om
arbetet för dina villkor.
Mötena hålls i Göteborg 10
november, Malmö 20 november
och Stockholm 24 november.
The Importance
of Music
I årets valkampanjer användes som
vanligt musik flitigt. I flera fall har
media uppmärksammat att det även
görs utan tillstånd. Men måste en
musikskapare acceptera att politiska
partier använder dennes musik som
de vill?
– Nej, som upphovsperson har
man rätt till sitt eget ord och sitt eget
uttryck. Det handlar om yttrandefrihet
och om rätten att slippa få sitt eget
ord förvanskat i politiska sammanhang. Jag ska som upphovsperson
slippa att bli förknippad med politiska
åsikter som jag själv inte står för,
säger SKAP:s ordförande Alfons
Karabuda, som under valrörelsen fick
många mediefrågor om hur musik
egentligen får användas.
I grunden är handlar det om yttrandefrihet – yttrandefrihet och den
ideella rätten i upphovsrätten är två
sidor av samma mynt. Man har rätt att
Foto: nya moderaterna
okunskap när musik blir politik
slippa se sitt ord och uttryck förvrängas av andra.
– Egentligen är det hela ganska
enkelt. Det handlar om respekt. Musik
har i alla tider använts politiskt, många
musikskapare deltar själva i politiska
kampanjer och politiska rörelser. De
har då själva valt det. Vill man
använda någon annans musik i politiskt syfte borde det vara ganska lätt
att förstå att man ber om tillstånd,
säger Alfons Karabuda.
Peter Sellars, mottagare av Polar
Music Prize i
augusti, sammanfattar på
ett genialt sätt
vad musik är
och varför
musiken är
viktig i sitt tacktal. Se det här!
tinyurl.com/importanceofmusic
På gång
Här ser du ett axplock
aktiviteter och händelser.
Läs mer på kalendariet på
SKAP.se.
18 okt
Din musikbusiness. Utbildning.
23 okt
Sista ansökningsdag Kulturrådets internationella samarbets-/mobilitetsstöd
Karsten Dyhrberg Nielsen,
ny vd på Stim, mötte medlemmar
och anslutna i dialog.
3 nov
Stim Music Expo. SKAP-medlemmar går gratis, se SKAP.se
3 nov
Måndagsklubben. Efterhäng
efter Stim Music Expo.
Foto: kjell holmstrand
4 nov
Sista ansökningsdag kulturstöd
från Stockholms Läns Landsting
Dialogmöte på Stim med nye vd:n
I början av september höll Stim dialogmöte med anslutna och medlemmar. Stims nye vd Karsten Dyhrberg
Nielsen, fördelningschef Claudia
Salazar och servicechef Robert
Gehring presenterade pågående
aktiviteter inom Stim och svarade på
deltagarnas frågor. Mötet sändes
direkt och går att se i efterhand på
Stim.se.
Glöm inte heller bort att du som är
ansluten till Stim kan bli medlem med
rösträtt i den ekonomiska föreningen
Stim, och därigenom vara med och
påverka föreningens arbete. För att
bli medlem med rösträtt måste du
vara aktiv i ditt musikskapande och
ha fått utbetalningar de senaste fem
åren.
Mer information och anvisningar
om hur du ansöker om medlemskap
hittar du på Stim.se Musikskapare
Gå med i Stim Medlem med
rösträtt.
5 nov
Sista ansökningsdag Konstnärsnämnden internationellt
kulturutbyte
10 nov
Medlemsmöte Göteborg
13 nov
Sista ansökningsdag Konstnärsnämndens projektbidrag
20 nov
Medlemsmöte Malmö
24 nov
Medlemsmöte Stockholm
5
verksamhetsfokus 2014: mångfald och jämställdhet
Lina Thomsgård och
projektgruppen presenterar
Skapelsen vid lanseringen
11 september.
foto: pressbild
SKAPelsen
”Skapelsen är
en plats där de
som glömts bort
eller inte synts
till får utrymme”
6
Sara Martinsson
Under hösten manifesterar SKAP sitt fokusområde Mångfald och
jämställdhet i olika sammanhang, som Polar Music Talks, medlemsmöten
och det medialt uppmärksammade projektet Skapelsen.
A
tt lyfta värdet av det
arbete musikskapare
gör är en hörnsten i
SKAP:s verksamhet,
och då oavsett kön,
ålder, etnicitet och sexuell läggning.
Därför lägger SKAP under 2014
särskilt fokus på mångfalds- och jämställdhetsarbete.
Som projektledare engagerade
SKAP Lina Thomsgård, som presenterade sin vision av arbetet SKAPNytt nr 1 i år. Sedan dess har det
hänt mycket. Med hjälp av ett handplockat team har Thomsgård helt
nyligen levererat Skapelsen, en sajt,
en podcast och en film, och nu är
arbetet att skriva om musikhistorien
för att på så sätt ändra riktning för
framtiden inte längre bara en god idé.
Sara Martinsson och Maja Asperö
Lind ser till att göra verklighet av
Skapelsen.
Sara Martinsson är på uppdrag
av SKAP redaktör för sajten Skapelsen och programledare för podcasten
Skaparna. Hon menar att Skapelsen
är ett sätt att synliggöra:
– Skapelsen är en plats där de
som glömts bort eller inte synts till får
utrymme. En chans för alla att bidra
till att hylla och uppvärdera viktiga
musiker och musikskapare som inte
tidigare fått den plats eller respekt de
förtjänat för sin gärning, säger Sara.
På Skapelsens webbplats kan man
läsa att vi skriver om musikhistorien.
För SKAP innebär inte det att bli en
ny auktoritet, som på egen hand
väljer ut vad som är ”rätt” historia, vad
som förtjänar att berättas om eller
vad som är viktigt. Därför är en demokratisering av processen en central
del av Skapelsen.
– Den kollektiva aspekten är jätteviktig. Historieproduktion handlar
annars oftast om att priviligierade
individer eller representanter för en
priviligierad grupp i samhället tillåts
bestämma vad som är viktigt och vad
som inte är det. I Skapelsen öppnar vi
dörrarna för precis alla att bidra till
historieskrivning – och skapar på så
vis en egen historik byggd på äkta
mångfald, säger Sara Martinsson. I praktiken innebär det att Skapelsen
arbetar mycket med sociala medier.
Detta är Skapelsen
Skapelsen är ett projekt inom SKAP:s
satsning på mångfald och jämställdhet. Med Skapelsen vill SKAP demokratisera och skriva om musikhistorien. Skapelsen har sin grund i
jämställdhetsarbete i musikbranschen,
men kan som metod användas för allt
mångfaldsarbete.
Sajt, film och podcast
Skapelsen består av en sajt där
musikhistoriskt viktiga förebilder lyfts
fram. Vem som helst kan lämna in tips
till Skapelsen via e-post och sociala
medier, där hashtagen #skapelsen
används. Skapelsen innehåller också
en kortfilm, ”Vi har några att tacka”,
och podcasten Skaparna, som även
den leds av Sara Martinsson i sällskap
med Rebecka Hedström.
Besök och följ Skapelsen
Skapelsen hittar du på skapelsen.com
och på Instagram, Facebook och
Twitter. Använd hashtagen #skapelsen i sociala medier.
Musikälskare överallt får bidra med
tips till Skapelsen om vad de anser är
viktiga musikhistoriska förebilder.
Sara är den som tar tipsen vidare och
skriver innehållet på sajten Skapelsen.com. Förutom nyskriven musikhistoria bjuder sajten på tips och
annat matnyttigt.
Medlemsarbete:
Musikalisk mångfald i media
Dessutom leder Sara tillsammans med Rebecka Hedström podcasten Skaparna, som i en första
omgång släpper åtta avsnitt under
hösten.
– En podd tar ungefär två arbetsdagar att slutföra med planering,
research och inspelning i studio.
Sedan klipps podden, men vi spelar
in ”live on tape” så det är sällan jättemycket redigering i efterhand.
Både sajten och podden är väldigt
roliga att jobba med. Jag lär mig nya
saker hela tiden, inte minst om artister som jag trodde jag hade bra koll
på men inte visste hälften om!
I början av september höll SKAP
medlemsmöte om hur vi kan bidra
till att öka den musikaliska mångfalden i media.
Mötet var en uppföljning på fjolårets medlemsmöte på samma
tema som bland annat ledde till att
styrelsen så småningom kunde
fatta ett inriktningsbeslut om
arbetet på området. Grundprincipen
är att SKAP ska främja hela den
musikaliska och kulturella mångfald
som finns inom SKAP och alltså
verka för att öka mångfalden i
Vid sidan av sajten och podcasten
SKAP på Polar Music Talks:
finns inom Skapelsen en film, ”Vi har
några att tacka”. Filmen nådde redan
första dagen 10 000 tittare på
webben och delas flitigt i sociala
medier. Bland det fyrtiotal som tackar
sina musikaliska förebilder finns
Robyn, Petter och Neneh Cherry.
Projektledare för
filmen är Maja
Asperö Lind, som
beskriver arbetet
som ”stressigt men
otroligt roligt”:
– Allt filmades
under sommaren
på olika festivaler med ett team på
åtta personer under ledning av vår
fantastiska regissör Laerke Herthoni.
Min roll har varit att hitta artister och
musikskapare som vill ställa upp i
filmen, och se till att allt praktiskt
runtomkring fungerar.
Det roligaste tyckte Maja ändå var
med vilken självklarhet de artister och
musikskapare som ombads vara med
i filmen omfamnade projektet.
– Nästan alla köpte direkt resonemanget att musikhistorien är skriven
av män, för män och om män och att
vi nu ska förändra detta. Det har varit
otroligt upplyftande att se, avslutar
Maja Asperö Lind.
text: kjell holmstrand
media snarare än att särbehandla
specifika uttrycksformer.
– SKAP arbetar både nationellt
och genom ECSA på EU-nivå med
de här frågorna. De medlemsmöten
vi haft på senare tid ger oss bra
grund att stå på i det arbetet och
har också gett konkreta förslag
som vi nu jobbar vidare med, berättar SKAP:s ordförande Alfons
Karabuda.
text och foto: kjell holmstrand
”Tillgång till kultur
är en mänsklig rättighet”
SKAP:s ordförande Alfons
Karabuda ledde för andra året
Polar Music Talks, som i år helt i
linje med SKAP:s mångfalds- och
jämställdhetssatsning gick under
det övergripande temat ”True
Diversity”.
– Kulturen hjälper oss att
förstå vad det är att vara människa.
Därför är mångfalden central i
musiken, kulturen och samhället,
säger Alfons Karabuda.
SKAP vill se en kulturpolitik
som förstår och släpper fram
mångfalden i kulturen – och det på
ett tidigt stadium. SKAP arbetar
därför för barns och ungas rätt till
kultur.
– I slutänden handlar det om
mänskliga rättigheter. Låt våra barn
upptäcka sitt eget uttryck och sitt
eget ord. Låt dem förstå att de har
en självklar rätt till det. Låt dem lära
sig att använda kultur och kreativitet som verktyg i den demokratiska
processen, säger Alfons Karabuda.
En plattform i arbetet är International Music Council, där Alfons
Karabuda är ledamot.
– International Music Council
har fem prioriterade ansvarsområden där barns rätt till musik står
högst. Vi i Sverige kan både vara
med och påverka och dra nytta av
det här arbetet, säger Alfons Karabuda.
text och foto: kjell holmstrand
foto: anna rut fridholm
7
ALFONS MÖTER.....
8
ALFONS MÖTER DANIEL BOYACIOGLU – SJÄLVUTNÄMND HIP HOP-PROFESSOR
”Kreativitet =
mod + tålamod
+ ärlighet”
9
ALFONS MÖTER...
Daniel Boyacioglu är poeten, musikskaparen och SKAP-medlemmen
som tar hip hop på allvar. Han beskriver sitt konstnärskap som ett
brinnande engagemang för ett uttryck som han menar ännu inte fått
sitt rättmätiga erkännande.
D
u har ett brinnande
engagemang för hip
hop, ett engagemang
som sträcker sig över
flera kulturella uttryck.
Hur kommer det sig?
– Att kulturbranschen skulle vara
en öppen bransch är en myt. Nittiofem procent av den verksamhet man
kan ringa in som kultur – även den
som framställer sig som progressiv
– är tvärtom konserverande. Vi reproducerar en smak och en estetik som
vi är fostrade att reproducera. Det
finns en miljon tydliga exempel på
det.
– För mig är det mest närbelägna
hip hop, som sedan femton är tillbaka
är världens mest kommersiella och
slagkraftiga konstform. Men det
forskas inte om den och det kommer
att dröja trettio år till dess att en förläggare på Bonniers vet vem Biggie
eller Big L är, på samma sätt som de
idag självklart vet vilka Bob Dylan och
Edith Piaf är.
– Det här är verkligheten. Det här
är min stora sorg. En ännu större
sorg är att när jag berättar om den,
tror folk att jag poserar.
Varför gör de det?
– De tror att hip hop är ett skämt!
De har inga redskap att mäta hip
hopens värde med. När Biggie säger
”Money and blood don’t mix like two
dicks and no bitch. Find yourself in
serious shit” hör de bara en sexist.
De hör inte en före detta slav som
har skapat något helt nytt för sig och
sitt folk. De hör inte kraften i de här
raderna, finessen och det förfinade i
hantverket.
10
Uppenbarligen har hip hopen
fans – har de förstått det du ser
hos hip hopen? Eller är det något
annat som attraherar dem?
– Det jag har förstått är utgångspunkten i allt jag skriver och de som
läser mig kan i alla fall omsätta det i
känslor, i upplevelse. Om det finns
människor som hör andra saker än
de jag lyfter fram, så ger jag dem en
andra och en tredje chans.
Vad finns det för verktyg för att få
folk att förstå?
– Det är dikterna som är poetiken.
Man kan självklart också skriva handböcker, men man måste manifestera
sin ideologi och utgångspunkt i sitt
arbete snarare än att prata om det.
Det är lätt att komma in på
politik. Det handlar om musikens
och kulturens roll i samhället och
samhällsbygget.
– ”A hungry man is an angry man”
– skriv om det om du kan! På nio
stavelser åstadkommer Bob Marley
mer än andra klarar på tio sidor. Ändå
är hans upprättelse som textförfattare fortfarande inte helt självklar i
alla läger.
Vad säger att inte du som rebell
fastnat i ditt uttryck, konserverar
det som ursprungligen var rebelliskt, och att man om trettio år
märker att du inte öppnat upp för
andras idéer, tankar och åsikter?
– Mitt svar kommer om trettio år!
Det finns saker du inte rår över – vad
någon kallar dig eller säger om dig,
till exempel. Men du kan välja vilka
uppgifter du tar dig an, du är kapten
och kan inte skylla på någon annan,
på vinden eller på ett grund. Det är
du som styr. Du är bossen i din egen
verksamhet. Att det är tufft är en
utgångspunkt man får räkna med.
– En grej jag gjorde var att formulera en regel om att jag inte får läsa
samma dikter två år i rad. Jag måste
skriva nytt. Mina största succéer får
jag alltså bara läsa det år de skrivs.
En del har hört från andra vad jag har
för stil och kommer till mina läsningar
för att uppleva den. Och så möts de
av något helt annat – och kanske blir
besvikna. Men jag säger det igen, jag
svarar dig om trettio år!
Är det alltid bra att förnya sig
bara för förnyelsens skull?
Känner du dig pressad av den här
regeln?
– Det finns en risk. Men om kärleken till hantverket och konstformen i
sanning är genuin, så är den risken
försvinnande liten. Jag ska ge ett
exempel: När Drake kom var det alldeles för new school för mina öron.
Jag kunde inte ta in det, jag tyckte
att det lät skit. Jag förstod inte
poängen med det.
– Åren gick och hitsen fortsatte att
strömma. Bara för några månader
sedan skaffade jag allt han gett ut.
Jag bokade av mitt schema och satt i
tre veckor hemma i kalsonger och
lyssnade på varenda stavelse och
gjorde skrivövningar med mig själv,
för att utforska hur jag låter om jag
skulle härma honom. Jag kommer
aldrig att använda någon av de texterna, men det är en erfarenhet som
är högst central för mig.
– Först efteråt förstod jag det som
konstigt att jag hade suttit där i kalsongerna på soffan och fokuserat på
detta i tre veckor, och då bara från de
reaktioner jag fick när jag berättade
om min fantastiska upplevelse för
andra. Det är mitt jobb, ju! Det är helt
och hållet mitt jobb.
Du har som SKAP-medlem engagerat dig mer och mer i vår verksamhet: du har varit värd på vårfesten, du deltar i våra medlemsmöten om mångfald och dök
senast upp på lanseringen av
SKAPELSEN. Är du poet eller
musikskapare?
– Jag har vigt 97 procent av min
tid åt poesin och 3 procent åt
musiken. Jag har sökt mängder av
författarstipendier och aldrig fått ett
enda. En enda gång har jag sökt ett
musikstipendium – och fått det.
– Musik värderar jag högre än allt.
Men jag har vigt mitt liv åt att ta hip
hopen dit den inte når. Jag har vigt
mitt liv åt att befinna mig i andra rum
än rena musikrum. Men jag kan
också se att musikvärlden har mycket
lättare att förstå mig. Mycket, mycket
lättare.
– Jag jobbar nästan på hobbynivå
med musik, men det har resulterat i
samarbeten med både Mando Diao
och Robyn, det har resulterat i dokumentärer på tv, pris från SKAP och
engagemang som uppdraget vid vårfesten. Jag har behövt göra väldigt
lite för att få vara med i ett sammanhang. Det säger något om vår tid.
Jag tror inte på de där tre procenten..! När Peter Sellars i slutet av
augusti tog emot Polar Music
Prize förklarade han i sitt tacktal
hur musiken också är allt annat
än musik. Känner du igen det?
– Mina timmar är det inget fel på,
jag menar bara att rent yrkesmässigt
är det tre procent jag tjänat pengar
på. Rent privat är musiken mitt allt.
”Jag har vigt 97
procent av min
tid åt poesin och
3 procent åt
musiken.”
Jag räknar mig som hip hop-professor. Det finns ingen fråga som jag
inte har undersökt efter bästa
förmåga. Till skillnad från många renodlade hip hopare har jag tagit den
erfarenheten med mig och utmanat
den i många olika rum, med jazzband,
med världsmusikband och även i den
klassiska världen.
Hur ser du på hip hopens
framtid?
– Människorna i hip hopen har
arbetat länge i motvind och fått
starka benmuskler. I tio år har Ison
och Fille gjort hits. De har varit så
jävla feta så jävla länge, och först nu
har vi börjat förstå det. De här tio
åren är ett sår i mitt hjärta. Jag
glömmer inte så lätt. Men jag firar
framgången. Det finns inget som
professionellt gör mig så lycklig som
läget vi befinner oss i nu.
– Jag vill inte låta krigisk, men en
upprättelse är på sin plats. Fortfarande kan man fråga sig varför
Hassan blev tongivande för en hel
generation, och alla de gick vidare till
viktiga, höga poster, samtidigt som
Lilla Al-Fadji bara blev ett radioprogram. Fortfarande kan man fråga sig
varför vårt självförtroende är så lågt
att vi inte tar guldklimparna vi har och
omsätter dem till stora saker. Större
än något vi sett. Det är en viktig fråga
att ställa.
Du värderar hip hopen högt, men
på motsvarande sätt finns det
andra inom SKAP-kollektivet
som värderar ”sin” genre högre
än hip hop. Nyckeln ligger kanske
i att förstå och acceptera att
andras kreativa arbete också är
värt mer än jag själv hade tänkt
mig…
– Eftersom jag visste att du i det
här samtalet ville utgå ifrån kreativitet
11
ALFONS MÖTER...
”Utgångspunkten
måste vara att
bara hjärtat är på
rätt ställe måste
också huvudet få
jobba.”
12
Daniel Boyacioglu
Ålder: 33 år.
Bor: Stockholm.
Bakgrund: Poet, artist och musikskapare. Boyacioglu har vunnit SM i
Poetry Slam två gånger. Förutom fem
utgivna böcker har Daniel också gett
ut tre musikalbum.
Kuriosa: Under sommaren 2011
cyklade Boyacioglu till Spanien och
publicerade dagligen under resan ett
slags berättande dikt på en uppmärksammad blogg i syfte att undersöka
vad fysisk utmattning gör för skrivandet. Boyacioglu utbildade sig till
brandman inom Södertörns Brandförsvarsförbund och började arbeta sommaren 2013.
försökte jag innan jag kom hit formulera vad kreativitet är. I natt satt jag
uppe till tio i sex och skrev en sjusidig dikt som jag kallar ”Epilog”. Det
är den sista i den nya diktsamlingen
och jätteviktig för mig att skriva. Jag
har haft fyra och ett halvt svåra och
tunga år för att med sådan lätthet
och självklarhet nu skriva den här
dikten.
Så vad är kreativitet då?
– I ljuset av erfarenheten från de
här åren måste jag ringa in kreativitet
för mig med några nyckelord. Mod,
den typ av mod som gör att du kan
stå framför ett lejon. Tålamod, den
typ av tålamod som gör att du kan
stå framför en stängd dörr i fyra år
och lyssna efter ljud, men det är
ingen där. Och ärlighet, den typ av
ärlighet som gör att du kan berätta
för alla att du står här och tittar på en
stängd dörr och att du ska möta dina
demoner. De tre sakerna tillsammans
är kreativitet.
– Och varje gång någon säger ”jag
är inne i ett kreativt flow”, eller ”åh,
kreativt!”, och använder ordet som ett
vardagsord, är det irriterande för en
poet. Jag menar att det inte kan vara
något mindre än dessa tre ord, och
jag menar också att jag inte hade
kunnat skriva den där dikten utan
den där tiden.
Jag köper det. Men jag vill också
ifrågasätta. På något sätt ligger
det en motsättning i att försöka
definiera kreativitet på ETT sätt.
Det borde kunna vara tvärtom
också. Och på sjuttio andra sätt.
Kanske kommer kreativitet ur
feghet, när du vill undvika lejonet.
Jag menar att vi riskerar att bli
exkluderande i definitionen av
vad kreativitet är.
– Du har rätt, jag låter självsäker i
hur jag framställer mina idéer. Men
det var det här jag kom fram till. Men
du har så rätt att jag måste ta fyra
och ett halvt år till att tänka! (skrattar)
Det är klart att det i allra högsta grad
är kreativt att lyckas undvika upptäckt
av lejonet. Absolut. Och kanske är
det också det jag menar. Att hantera
sin rädsla. Man är aldrig modig om
man inte först har varit rädd. Det vilar
i ordet.
Hur hanterar du din kreativitet,
ditt engagemang?
– Djupt engagemang leder för det
mesta i rätt riktning, men det kan
också ibland rikta ens fokus fel. Man
brinner så jävla mycket för en grej.
Hat och kärlek sitter ihop – på något
sätt förstår man det som att man
måste hata eftersom man älskar så
djupt. Men ju äldre man blir, desto
mindre utrymme har man för sådant
resursslöseri.
– Man måste bli större än sin sak.
Skickligare, mer precis. Om jag tror
på de här sakerna, skriver jag låtar
som manifesterar dem, på ett så
självklart sätt att även om uppfattningsförmågan hos dem som lyssnar
är begränsad, så uppfattar de tillräckligt. Det är svårt att få ut den typen av
musik, men jag måste ändå få ut den.
Det är svårt att nå fram till den publik
som bäst behöver den, men jag
måste ändå se till att den gör det. Det
finns ingen genväg till de resultat jag
söker, till den förståelse för de här
frågorna som jag önskar. Jag är på
god väg!
I debatter om musikens värde hör
jag ofta ett argument: Det vi
skapar är inte musik, konst eller
kultur förrän det möter en publik.
Jag håller inte med om det. Jag är
min egen publik och jag kan
känna mig nöjd med ett stycke
jag komponerat utan att känna
att det måste ut. Hur är din relation till det du skapar?
– Jag ställer en motfråga: Om du
inte någon gång innan din upplevelse
av att vara nöjd med att din musik
bara möter dig också haft upplevelsen att få stora applåder av en publik,
skulle du känna likadant då? Alltså
att ha etablerat en funktion för din
kärlek till skapandet och en plats att
lägga den och folk att ge den till.
Hade du varit lika nöjd i ditt eget
slutna system?
En mycket, mycket bra synpunkt.
Jag har nog känt mig trygg i att
OM jag skulle visa upp det, skulle
man tycka om det.
– Du har erfarenhet med dig av att
musiken har det värdet och därför
kan du tillskriva den värde.
– Jag har fått en fråga angående
musiken, musikens värde och framtiden, om den får möta en publik eller
inte, om vi kommer att ha upphovsrätt
eller inte, om man kommer att kunna
få Stim-ersättning eller inte. Mitt svar
blir så här: I slutet av alla naturprogram kommer det en lugn röst in och
säger ”Vi behöver inte vara oroliga för
livet på jorden. Men livet som vi
känner det kan vi inte ta för givet”.
Boken som vi känner den och
musiken som vi känner den, kanske
vi inte alltid kommer att ha. Men
musiken, litteraturen och konsten
överlever oss. Den rösten är stark i
mig när jag skriver.
Det tål att tänkas på. Jag fick en
annan röst i huvudet när du sa
det här: ”Under denna inspelning
skadades inga djur”. På något
sätt kände jag just det när det
gäller kulturen också: ”Under den
här processen blev inga kulturskapare dåligt behandlade”!
– Jag menar naturligtvis inte att vi
ska kapitulera. Jag menar att när jag
identifierar min motståndare som mig
övermäktig, får jag påminna mig om
att jag inte måste kapitulera, jag kan
retirera, omgruppera. Jag kan komma
tillbaka med ny insikt. Om jag fick
välja kanske jag inte skulle göra
några förändringar, men ibland finns
inte det valet.
– Det konstnärliga samtalet
hamnar inte sällan mellan stolar.
Antingen talar akademiker sakligt
och inte med sig själva som utgångspunkt, eller så är det konstnärer som
inte är så metodiska.
– Utgångspunkten måste vara att
bara hjärtat är på rätt ställe måste
också huvudet få jobba. Man måste
tänka också. Ibland måste man
påminna sig om att hjärtat bara är en
pump, en muskel. Det är ju faktiskt
huvudet som jobbar.
Text: Kjell Holmstrand
Foto: Anna Rut Fridholm
13
specialen kulturpolitiken
Och vad händer med
kulturpolitiken…?
Kulturpolitiken har inte förändrats i någon större omfattning sedan 70-talet.
Men vad händer i spelet efter höstens ovanliga val?
SKAP-Nytt försöker ge en lägesbild och samtidigt sätta den svenska kulturpolitiken
i ett större sammanhang.
K
ulturministrar kommer
och går men kulturarbetaren består. Avgående
kulturminister Lena
Adelsohn Liljeroth
lämnar ett tydligt avtryck i SKAP:s
historieskrivning. Hennes offentliga
stöd för utfallet i Pirate Bay-målet
under ett tal vid vårfesten 2009
slutade med att hon anmäldes till
Konstitutionsutskottet. Efteråt förklarade Lena Adelsohn Liljeroth att
syftet varit att visa att hon företrädde
kulturskaparna i frågan, i efterhand
ett av hennes tydligaste ställningstaganden under åtta år som kulturminister.
Man kan jämföra med hennes
företrädare Leif Pagrotsky, som
under sina två år på posten verkade
trivas mer i rampljuset och gjorde
många publika utspel. Som tidigare
14
närings- och handelsminister talade
han gärna om det svenska musikundret, en betydande exportvara.
Men inte heller han undslapp kritik.
Han anklagades för populistiska
utspel, utan verklighetsgrund.
Det är alltså inte alltid lätt att vara
en välmenande kulturminister.
Men kulturpolitik ska förstås, som
all politik, betraktas utifrån sin
kontext.
Lena Adelsohn Liljeroths uttalande
kom i ett läge när synen på upphovsrätten var under stark press och
utmanades av nya ideologiska krafter
som bland annat samlades i Piratpartiet, ett i dag tämligen försvagat parti.
Leif Pagrotsky talade om branschens affärsmässiga betydelse i en
tid när musikbranschens affärsmodell
höll på raseras och man behövde
understöd för sin legitimitet och förmåga att skapa nya intäkter.
– Kulturpolitiken får tjäna olika
syften i olika tider, just därför är det
varken särskilt meningsfullt eller konstruktivt att hålla på och recensera
enskilda kulturministrar. Det är bättre
att blicka framåt, vad vill vi med kulturen? säger SKAP:s ordförande
Alfons Karabuda.
I det eftermälet efter höstens turbulenta val är det betydligt viktigare
för honom att kulturens roll i samhället får sin givna plats på den politiska
agendan, inte vem som i första hand
företräder den. Alfons Karabuda
efterlyser inte minst en diskussion
som ser utanför Sveriges gränser och
sätter kulturpolitiken i ett internationellt perspektiv.
– Vad är det egentligen vi vill att
kulturen ska representera, vilken roll
ska den ha i samhället? Det är ju inte
säkert att vi i Sverige sitter inne med
de bästa idéerna, som sammanfattas
i några nyckeltal kopplade till en
budget. I ett land som till exempel
Nepal har kulturen en betydelse för
hur man mäter sin bnp. Där kopplas
upplevelsen av kultur till förmågan att
uppleva lycka. Det är självklart där,
men inte här. Vad beror det på? Vi
måste våga utmana våra egna föreställningar om vad som uppfattas
som kultur och hur vi värderar den.
Den moderna kulturpolitiken har
inte sällan fått en mer ekonomisk än
ideologisk slagsida. I slutänden
handlar det ofta om fördelning av
offentliga medel ställda mot marknadsvillkor. När till exempel Lena
Adelsohn Liljeroth vid förra valet, i
SKAP-Nytt, talade om skillnaden
mellan borgerlig och rödgrön kultur-
KULTUR
=
{
POPx
√
opera} (
+
metall
©
–
)
15
Sättet att värdera kultur är inte
oproblematiskt. John Armbrecht,
forskare vid Handels i Göteborg, kom
för några år sedan med en avhandling som bland annat visade att det
samhällsekonomiska värdet av olika
kulturella institutioner ofta överstiger
den ekonomi som de omsätter, om
man till exempel sätter ett värde på
den subjektiva upplevelsen i förhållande till själva biljettpriset. Biljetten
som kostade 100 kronor gav kanske
en upplevelse som värderades till
200 kronor.
Slutsatsen gällde både festivalen
Way Out West och Vara Konserthus,
två skilda exempel som ingick i
studien.
– Lena Adelsohn Liljeroth har haft
en efterfrågestyrd syn på kulturen,
där individen själv får välja om han
eller hon vill lägga pengarna på upplevelser eller till exempel köpa en bil.
Det ska jämföras med många kulturinstitutioner som sällan har sådana
syften inskrivna i stadgarna, utan
istället ska skapa sådant som ger
livskvalitet. I grund och botten handlar
det alltså om hur man som vd eller
konstnärlig ledare legitimerar sina
verksamheter, konstaterar John Armbrecht.
Han betonar att han inte ägnat sig
åt att studera kulturpolitik i sin forskning. Det är metoderna för att sätta
värden på olika kulturupplevelser
som är hans ämne, framför allt med
koppling till turism. Men det betyder
inte att det saknas en politisk dimension i att sätta värden på kultur.
– I länder som USA och England
har politikerna gått betydligt längre i
arbetet med att skapa modeller att
värdera kulturen, just för att kunna
visa hur skattemedlen ska komma
medborgarna mest till nytta. I Sverige
har man varit betydligt mer försiktig.
Här tar man också ett större generellt politiskt ansvar för den enskilde
medborgaren. Det finns vissa kulturupplevelser som anses ingå i ett
16
”I grund och
botten handlar
det alltså om hur
man som vd eller
konstnärlig
ledare legitimerar
sina verksamheter.”
foto: olcay yalcin
politik återkom hon till skattepolitiken.
– Den offentligt finansierade kulturen står för ungefär en tredjedel av
våra kulturinvesteringar. Resten
kommer från publiken. Därför hävdar
jag med emfas att sänkta skatter och
mer pengar kvar i plånboken är
viktigt för att vi också ska kunna
efterfråga mer kultur. foto: johan wingborg
specialen kulturpolitiken
John Armbrecht
”Just kvantifieringen i siffror är
typisk för den
moderna svenska
kulturpolitiken.”
My Klockar Linder
slags folkbildningsideal som alla ska
få tillgång till, säger John Armbrecht.
Ett klassiskt exempel när man talar
om skillnader i vad kultur får kosta är
att jämföra priset på en biobiljett med
en biljett till Operan. Den ena representerar ett marknadspris medan den
andra är starkt subventionerad.
– Biljettpriset är satt av SF, en
marknadsaktör som har en ganska
bra koll på vad biobesökaren är
beredd att betala. Operan blir snarare
ett mått på något som inte handlar
om ekonomi. Där ligger istället värdet
i att ge människor chansen att få ta
del av upplevelser som de annars
aldrig skulle komma i kontakt med.
En ny aha-upplevelse kan ju förändra
en människas liv. Och du får ju inga
nya upplevelser om du aldrig byter
perspektiv, på samma sätt som du
inte upptäcker nya smaker om du
bara äter varmkorv, säger John Armbrecht.
– En tydlig trend är också att gränserna mellan så kallad finkultur och
populärkultur blivit allt mindre, inte
minst bland artister och arrangörer.
Vad har då lett fram till den kultur-
politik som vi har i dag? Idéhistorikern
My Klockar Linder lade i våras fram
en avhandling vid Uppsala universitet
som beskriver hur den svenska kulturpolitiken vuxit fram under 1900talet.
– Ur ett historiskt perspektiv är
den förståelse vi har för kulturpolitik
idag relativt ny, alltså att kulturen
skulle utgöra ett sammanhållet
område för politiska insatser. Det
började ta form under efterkrigstiden,
när de västerländska samhällena
snabbt förändrades. Den utvecklingen var alltså inte unikt för Sverige,
samma sak skedde samtidigt i
många andra länder, säger My
Klockar Linder.
Tidigare hade man i Sverige ingen
sammanhållen syn på begreppet
kulturpolitik. I stället hade man talat
om konsternas särarter och definitionen av kultur spretade kraftigt för att
fylla olika syften.
– Det är först på 1960-talet som
kultur blir ett politikområde som politikerna måste förhålla sig till, och som
leder till att vi så småningom får en
kulturpolitik som kopplas till målsättningar, säger My Klockar Linder.
Kulturforskningen blir samtidigt
mer inriktad på att studera kulturens
samhällsnytta, något som omvandlas
till siffror som politikerna och den
politiska administrationen kan
använda som argument
– Just kvantifieringen i siffror är
typisk för den moderna svenska kulturpolitiken. Det blir ett slags symbol
för objektivitet, förtydligar hon.
Den sifferstyrda målsättningen har
också inneburit att den politiska
tjänstemannamakten över kulturen
blivit relativt stark i Sverige, inte sällan
på bekostnad av den ideologiska
diskussionen om kulturens syfte.
I skrivande stund pågår arbetet
med att bilda en ny regering. Vem
som blir ny kulturminister verkar mest
vara en angelägenhet för kulturredaktionerna på de större tidningarna.
Vad kan vi förvänta oss med
tanke på valutgången?
– Jag är ju historiker och det ligger
inte min roll att spekulera om framtiden, men om jag ändå tillåter mig det
så kan ju även jag konstatera att Sverigedemokraternas politiska inflytande
ökar. De står också för ett annat kulturbegrepp än vad vi möter hos de
andra partierna. SD använder bland
begrepp som gemenskap, folket,
nationen och svenskhet, och man får
gå tillbaka till slutet till av 1800-talet
för att hitta motsvarande politiska
retorik när man talar om kulturen.
År 1974 kom den första kulturpropositionen, en milstolpe i svensk kulturpolitik som fortfarande starkt präglar
synen på svensk kulturpolitik.
År 1996 kom den andra och 2009
kom den tredje och senaste. Den
blev kanske mest uppmärksammad
för att formuleringen från 1974 års
proposition “motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet.” bytts ut mot ”Det finns
ingen given motsättning mellan kommersiell bärkraft och konstnärlig kvalitet eller frihet.” Den markerade alltså
mycket väl den politisk svängning
som Lena Adelsohn Liljeroths gav
uttryck för.
Men i övrigt har kulturpolitiken sällan
skapat någon större debatt i Sverige.
– Nej, det har varit väldigt lite ideologisk diskussion om kulturens roll.
Det är symptomatiskt för båda sidor,
säger My Klockar Linder.
text: Peter Willebrand
illustration: Karin niklasson
skap-profilen
Textmästaren
Sven Paddock led knappast av skrivkramp. Med tusentals sångtexter, en mängd
revymanus och radioföreställningar är han ett av de största namnen i den svenska
schlagerhistorien. Med en enkel tulipan och En röd liten stuga är bara ett par
exempel som ingår i den musikskatt han lämnat efter sig och som fortfarande ekar
i våra öron.
Den stora mängden låtar och de
många musikaliska sammanhangen
gör honom lika tidstypisk som dåtidens stora schlagerkompositörer
som Kai Gullmar och Jules Sylvain.
De ingick i de i första professionella
låtskrivargenerationerna där radion
och film- och skivindustrin gick hand i
hand. Det gjorde att de fick ett dominerande inflytande på det samtida
musikutbudet som kan vara svårt att
förstå i dag. Det var också en tid när
mycket musik skrevs för estraden.
Radion hade ett enormt genomslag.
Stjärnor föddes över en natt och
78-varvarna tillhörde vardagens lyx.
Sven Paddock var också den som
tillsammans med kompositören Nils
Perne och folkkäre skådespelaren
Åke Söderblom låg bakom Vårat
gäng, dåtidens mest populära ungdomsprogram som levererade nya
stjärnor på löpande band, bland annat
Alice Babs. Det första programmet
sändes krigsåret 1939.
lare som tävlat i Stockholm på
20-talet. Sven Paddock ska själv haft
en löpstil som påminde om amerikanens.
Som son till en järnhandlare förväntades Sven Paddock förvalta det
yrkesmässiga arvet, men intresset för
revyn tog överhanden och några år in
på 30-talet hade han nått så långt att
han kunde försörja sig på som textförfattare och kompositör.
Sven Paddock försåg under
många år kompositörerna Erik
Frykman, Jules Sylvain och Nils
Perne med texter till deras musik.
I skuggan av det andra världskriget
blev Paddock och Perne ett radarpar
som bland annat skrev flera av Ulla
Billquists stora hits, som Världen är
full av violer och Gatans serenad.
När Perne blev chef för Oscars i
slutet av 40-talet fortsatte Paddock
att skriva för 50-talets gryende stjärnor som Lill-Babs, Gunnar Wiklund
och Anita Lindblom. Men när den
modernare schlager- och revyscenen
och tv tog över i slutet av 50-talet
och i början av 60-talet förlorade
Sven Paddock sin ställning som en
av Sveriges ledande textförfattare.
Det är symptomatiskt att ett försök
vid samma tid att väcka liv i Vårat
gäng misslyckades. Formatet hade
spelat ut sin roll.
Det är få textförfattare förunnat att
under tre decennier tillhöra ett lands
ledande kompositörer. Vi sjunger fortfarande Med en enkel tulipan när vi
uppvaktar någon, men vill man verkligen höra låtarna som gör Sven
Paddock störst rättvisa ska man
lyssna på några av låtarna som Ulla
Billquist sjöng. Hon var också Sven
Paddocks egen favorit.
text: Peter Willebrand
illustration: sofie båtmästar
Sven Paddock var själv född i
Stockholm 1909 som Sven Karlsson,
ett namn han använda i alla andra
sammanhang än de musikaliska.
Pseudonymen och smeknamnet
Paddock hämtades från en amerikansk sprinter och världsrekordhål-
SVEN PADDOCKS MINNESFOND
Sven Paddock Karlsson framförde genom sin fru Dagny önskemål om att hans
Stimavräkningar skulle tillfalla SKAP efter hennes död. Det första stipendiet tilldelades Björn Wigardt 1993. Musikskaparen och artisten Nina Ramsby fick i våras ta
emot priset för 2014.
”Vill man verkligen höra låtarna
som gör Sven
Paddock störst
rättvisa ska man
lyssna på några
av låtarna som
Ulla Billquist
sjöng.”
17
ny svensk jazz
Stödet
bidrar till
förnyelsen
foto: Thobias Fäldt & Klara Källström
”Jag vill bli
ännu modigare”
Det är tredje året i rad som Stims
nämnd för promotion av svensk
musik, SPN, med SKAP som
huvudman gör det möjligt för att ett
antal svenska låtskrivare att specialskriva ny musik till festivalen. Lena
Åberg-Frisk är vd för Fasching och
festivalens konstnärliga ledare.
– För oss är det väldigt viktigt att
stödet visar förnyelsen av den
svenska jazzscenen som pågår. Det
var länge sedan det kom fram så
många nya artister och skapades
som mycket ny och intressant på
den svenska jazzscenen.
Förutom Mariam Wallentin finansierar SPN ny musik av Nina
Ramsby/Martin Hederos, Pombo
och Isabella Lundgren/Carl Bagge.
Mariam Wallentin, förra årets Jazzkatt, tillhör de musikskapare som i år fått uppdraget att specialskriva
musik som framförs vid Stockholms Jazz Festvial.
Mariam Wallentin är en av de
senaste årens mest uppmärksammade artister. Tillsammans med slagverkaren Andreas Werliin utgör hon
gruppen Wildbirds & Peacedrums.
Dessutom framträder hon i soloprojektet Mariam The Believer.
Hennes unika röst har en starkt
bärande kraft som hon förvandlar till
ett improviserande instrument som
växlar i både nyans och styrka.
Förra året fick du Jazzkatten och i
år har du fått uppdraget att specialskriva musik för jazzfestivalen. Hur ser du själv på din koppling till genren och varför tror du
att ”Jazzsverige” så starkt har
tagit din musik till sitt hjärta?
– Jag har lyssnat på jazz och
improviserad musik sedan jag var ung.
Det blev många kvällar med Billie
Holiday i hörlurarna och tonårsångesten i bröstet. Att få möjligheten spela
med så många fantastiska improvisatörer och gå på grymma konserter på
18
jazzfestivalen är en dröm. Jazzkatten
var en stor ära och lite av en chock,
men jag blir alltid förvånad när jag får
en ”godkändstämpel” på mig. Man
försöker skapa uppror och göra revolt,
och vi är väl helt enkelt fler än vad
många tror som också vill det.
Din improvisationsförmåga är
omvittnad, inte minst röstmässigt.
Hur har du hittat till den och på
vilket sätt vill du ta den vidare?
– Känna, tänka, pröva, misslyckas
… om igen, tills man kanske till slut
hittar det. Men jag känner mig aldrig
färdig, och hittar jag någonting är det
så förgängligt. Jag söker konstant
och vill fortsätta med det. Utan nyfikenheten och peppen så skulle nog
min kreativitet falna. Jag vill bli ännu
modigare och våga ta mig dit jag inte
varit tidigare.
Vad kommer du att framföra
under festivalen: färdigt material,
improviserat eller båda delar?
– Jag kommer att skriva ett litet
stycke med ramar och strukturer, men
med improviserad karaktär: precis
som jag brukar, men med nya tankar
och funderingar bakom. Jag kommer
även att spela ett par låtar från min
nya orgel-ep som Mariam The Believer, samt spela ett par helt nya låtar
med min trum- och sång duo Wildbirds & Peacedrums. Det blir ett litet
potpurri!
Hur har det varit att jobba med ett
specifikt beställningsuppdrag av
den här typen?
– Jag har faktiskt inte börjat än, ha
ha. Men känner jag mig själv rätt så
har jag redan börjat bearbeta och
ladda upp, med suddiga bildfragment
och oklart formulerade tankar surrandes i bakhuvudet. Tre dagar innan
konserten får jag så smått få panik av
tidspress. Då samlas tankarna och
ångesten och jag sitter uppe halva
nätterna och spyr ur mig allt. Det blir
mycket galla, men efter en del pusslande och hårt jobb förhoppningsvis
även någon liten pärla. Ha ha, det
saknas fortfarande en del struktur i
mitt skapande, alltså. Det är kanske
därför som jag behöver bädda sängen
på morgnarna.
text: Peter Willebrand
FAKTA/STIMS NÄMND
FÖR PROMOTION AV
SVENSK MUSIK
•Stims promotionnämnd initierar och
stödjer projekt som syftar till att ny
svensk musik i alla genrer ska framföras mer, nationellt såväl som internationellt, samt projekt som verkar
för en ökad förståelse för upphovsrätten.
•Promotionnämnden ska ge förutsättningar för ett framtida skapande
inom musikområdet och initierar och
driver därför i samverkan med andra
aktörer satsningar och projekt för
musik som behöver särskilt stöd.
•Nämndens ledamöter representerar
SKAP, FST och Musikförläggarna.
kristoffer ragnstam medlemskrönika
Gråzoner
Kristoffer Ragnstam om behovet av att skita i konventionerna.
J
ag har haft turen att ha varit involverad i musikprojekt med personer som har en eller flera funktionsnedsättningar. Funktionsnedsättningar som
begränsar personerna, både praktiskt och socialt.
De har behov av hjälp i bostaden och på jobbet 24/7.
Genom att få tagit del av deras skapande har jag insett
att deras funktionshinder inte alltid är ett handikapp.
Ibland kan det snarare vara en superkraft. De fullkomligt
sket i konventioner och hur saker ”ska” vara. De bara
lirade och struntade hur det lät. Framförallt struntade de i
vad jag tyckte. De där gråzonerna som jag själv gärna
gärna vill leka med, de fanns inte. Det var istället helt
gränslöst. En av personerna som var med är stum, någon
sluten och med ett tydligt begåvningshandikapp. Jag
frågade honom,
– Gillar du musik?
Han tecknade tillbaka, nej.
– Vill du spela musik?
Han tecknade tillbaka, ja!
H
an hade aldrig tidigare hört sin egen röst och
rytm. Först i studion med hjälp av återuppspelning kunde han höra sig själv. Och vi
byggde ljudlandskap och underbara harmonier skapades. Nästa gång vi träffades för att göra
samma sak lät det lika underbart, men absolut inte likadant. Precis som de artister jag själv gillar att lyssna på
spelades det med hjärtat. Äkta. Finns det något tråkigare
än artister som låter som sina idoler? Här kom den egna
rösten, melodin, harmonin och rytmen fram. När allt det
där väl kommer ut blir det oftast musik som jag går igång
på.
För mig blev det då uppenbart. Känslan går att likna
med när man har spelat ett svårt och beroendeframkallande TV-spel. Man tror att allt är slut efter den svåra
bossen, men istället öppnas tolv nya världar upp. Utmanande, men en ganska skön upptäckt: Jag själv var styrd
av konventioner och kanske inte var sådär fri som jag
själv trodde. Mina samarbeten med dessa speciella personer har öppnat upp lite fler dörrar för mig och jag gör
vad jag kan för att sudda ut lite fler gränser.
foto: pressbild
J
ag började lira i band innan jag kunde spela
något instrument. Det var en nästan hisnande
frihet att få umgås med likasinnade personer och
skapa någonting tillsammans. Det är en känsla
som var, och fortfarande är, svår att förklara. Enklast går
det att jämföra med ett rus. Min introduktion till att spela
var lättsam och att det skulle vara skoj. Den enskilda individens bakgrund och musikkunskap var oviktig. Vi skulle
ta låten i mål och vi skulle göra det som ett band, vårt
egna band. Visst har det funnits perioder då jag nött
mycket på mitt instrument själv och jag övar kontinuerligt
för att hålla min lilla teknik i schack. Men det är fortfarande det kollektiva musicerandet som känns spännande.
Jag tycker om musik som vågar utmana utan att för
den sakens skull behöver vara provokativ. Musik mår
bäst av när gränser blir till gråzoner. Musikalisk frihet
behöver inte innefatta svåra grimaser, udda ackord eller
forcerade underdelningar. Att vara fri handlar om att våga
låta som sig själv. Givetvis ska man ha respekt för tradition och historia, men historien är ju redan skriven. Så
skaffa kunskap, men kasta dig sedan ut för stupet och
lita på att du kommer att landa ok.
Kristoffer Ragnstam bor med fru och barn i Kungälv
och jobbar aldrig utan kaffe, fjäder-reverb eller promenader. Han turnerar under 2014 och 2015 med bandet
Kristoffer And The Harbour Heads i USA och Europa.
19
ny i skap
NYA MEDLEMMAR
1. Karl-Martin Almqvist – Foto: Eva Sandström
2. Johan Berthling – Foto: Micke Keysendal
3. Anja Bigrell – Foto: Dan Lepp
4. Adam Bolméus – Foto: Lee Graneri
5. Susanne Fellbrink – Foto: Emmelie Åslin
6. Michael Feiner – www.michaelfeiner.net
7. Bertil Fält
8. Eric Gadd
9. Seppo Härkönen – Foto: Ulf B. Jonsson
10. Jonna Lee – Foto: John Strandh
11. Mikael Littwold – Foto: Magdalena Björnsdotter
12. Josefina Nilsson – Foto: Linda Skogh
13. Ulf Nomark – Foto: John Hagby (PictPro)
14. Felix Persson – Foto: Hedda Båverud Olsson
15. Alberto Pinton – Foto: Miki Anagrius
16. Johan Ramström – Foto: Astrid Bosch
17. Calle Rasmusson – Foto: Petter Åkerman
18. Sam Sohlberg – Foto: Clem Breto
19. Cornelia Sojdelius – Foto: Monika Manowska
20. Camilla Voigt – Foto: Mattias Söderberg
21. Torbjörn Zetterberg – Foto: Knotan
1
2
3
4
5
6
Även:
Joakim Arnell, Peter Boström, Christer Christensson,
Andreas Hedlund, Martin Hedström, Magnus Lidehäll,
Svante Lodén, Henrik Oja, Uno Svenningsson,
Aapo Sääsk
20
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
21
VEM GÖR VAD PÅ SKAP? ADMINISTRATION
”Vi ska bli ännu bättre
på att verka för mångfald”
I den sista intervjun i serien ”Vem gör vad på SKAP?” möter du SKAP:s
administrative chef Mårten Karlsson. Han vill att du som är medlem aktivt
ska delta i föreningsarbetet.
Mårten Karlsson är administratören som brinner för sitt uppdrag.
Kanske beror det på att han själv är
musikskapare. Det är i varje fall
musiken som gör honom gladast på
jobbet.
– Det bästa med att arbeta på
SKAP är den kopiösa musikskatten.
På SKAP har man verkligen en unik
möjlighet att vältra sig i svensk musik
och musikhistoria. Från Kai Gullmar
till Rosh, säger Mårten Karlsson.
Mårten Karlsson
Ålder: 40
Familj: Två ungar, Harry & Lydia.
Fritid: Tränar kropp och själ med
löprundor och barrundor. Alltid musik!
Läser: Marie Selanders «Inte riktigt
lika viktigt? Om kvinnliga musiker och
glömd musik».
Lyssnar på: Min ettårings kompositioner och jidder.
Ser på: skapelsen.com. Tveklöst årets
sajt!
Gör gärna igen: Tar in på flugfiskehotell på den slovenska landsbygden.
22
Samtidigt är musiken det som
också gör jobbet svårt, menar han.
Han pekar på att SKAP representerar kompositörer av alla sorters
musik. Det betyder att SKAP:s kansli
ska serva vitt skilda behov.
– Och detta på samma gång som
omvärlden utvecklas i en rasande
takt. SKAP är trots allt en liten organisation. Det gäller att prioritera rätt
och att förhålla sig dynamiskt inför
alla förändringar, säger han.
Till SKAP kom Mårten 2005. Han
har haft tid att fundera över SKAP:s
verksamhet och har varit med och
drivit utvecklingen av SKAP som
intresse- och medlemsorganisation.
Även om organisationen på många
sett ser annorlunda ut idag, ett
decennium senare, är SKAP:s viktigaste uppgift densamma:
– Upphovsrätten är fundamentet för varje kompositörs yrkesliv. Och
för Stim, så klart. SKAP har de
senaste åren bedrivit påverkansarbete för att visa på upphovsrättens
positiva egenskaper för samhällsbygget i stort. Det handlar inte bara om
försörjning för upphovspersoner. Det
handlar om konstnärliga rättigheter,
inte minst den ideella rätten, alltså
upphovsrättens koppling till mänskliga rättigheter och yttrandefrihet,
säger han.
Visserligen är det aktiva motståndet mot upphovsrätten decimerat i
debatten, påpekar Mårten, men det
betyder inte att det finns någon
egentlig förståelse för upphovsrätten
och dess viktiga plats i det demokratiska samhället. Något han trycker på
att SKAP måste fortsätta jobba för.
Medlemmarna är kärnan i
SKAP:s verksamhet. Det återkommer
Mårten Karlsson till. Han framhåller
att SKAP redan idag har en generös
medlemsservice och att det finns
något för alla. Alla medlemmar kan
dra nytta sitt medlemskap på olika
sätt.
– Men självklart finns det behov
som vi behöver hjälpa att se. Under
hösten och nästa år kommer vi att
jobba tillsammans med alla medlemmar för att specificera de viktigaste
utmaningarna kompositörer står inför
i framtiden. Medlemmarna kommer
att ha stora möjligheter att påverka
SKAP:s medlemsservice, säger han.
På ett område är Mårten Karlsson
redan säker på sin sak: det arbete
SKAP startat för att i ännu högre
grad verka för mångfald i musiksverige ska fortsätta.
– Det är ett digert arbete som inte
låter sig göras i enskilda projekt. Det
framgångsrika jobb vi inlett i år med
Skapelsen måste fortsätta i samarbete med kompositörer, artister,
musikskapare och andra aktörer i
musikbranschen. Ett annat mer specifikt område är beställningsmusik. Vi
behöver förtydliga och helst förbättra
villkoren för alla som komponerar för
film, reklam och scen. Något vi också
kommer att satsa på.
Som avslutning uppmanar
Mårten Karlsson dig som är medlem
att kontakta kansliet om du har
frågor, tankar eller idéer.
– Du kan ringa när som helst om
allt som rör dig som kompositör. Och
– kom förbi kontoret. Vi har gott
kaffe!
text: kjell holmstrand
FOTO: MIKI ANAGRIUS
Expertfrågan
Juridik Som musikskapare står man ofta inför knepiga ­situationer där man kanske inte
direkt har svaret. Inte minst gäller det juridiken i musiken.
Här svarar SKAP:s jurist Jakob Hvistendahl på dina frågor.
Har du en fråga maila? Maila kansliet på [email protected]
Fråga: Det är ett företag som har använt en av mina
kompositioner i reklam för en av sina produkter utan
att fråga mig om lov – vad kan jag göra åt saken?
Svar: Om du har ett förlag är det
säkrast att först kolla med ditt förlag
att det inte har gett tillstånd till företagets användning av ditt verk. Om så
är fallet kan ditt förlag ha begått
avtalsbrott mot dig om ni kommit
överens om att förlaget ska inhämta
ditt godkännande innan det vidareupplåter rättigheter i ditt verk för
exempelvis reklamändamål.
Om ditt förlag inte gett tillstånd till
användandet eller om du inte har ett
förlag ska du ta kontakt med företaget ifråga och upplysa det om att det
använt ditt verk utan tillstånd och
begära att det upphör med detta
omedelbart. Om företaget utan ditt
tillstånd har använt hela eller delar av
ditt verk har företaget genom tilltaget
med största sannolikhet gjort sig
skyldigt till upphovsrättsintrång –
både avseende de ekonomiska och
de ideella rättigheterna i verket - och
företaget är i så fall skyldigt att –
förutom att givetvis omedelbart
upphöra med nyttjandet – utge
ersättning till dig som motsvarar den
användning det gjort med verket
samt ett skäligt skadestånd för dels
den ekonomiska skadan, dels den
ideella skadan. Den del av ersättningen som motsvarar användningen
bestäms genom att man utgår ifrån
en förhandlingssituation där man
kommer fram till en skälig ersättning
som om du gått med på användningen. Skadan du lidit för intrånget
(både den ekonomiska och ideella)
får naturligtvis bedömas i varje enskilt
fall med hänsyn till de särskilda
omständigheterna. Här tittar man till
exempel på den olovliga användning-
ens omfattning och område och
huruvida du vanligtvis brukar licensiera dina verk i reklamsammanhang.
Det kan vara bra att påpeka att
även om ett företag har använt
enbart text från ditt verk, kan det
också röra sig om upphovsrättsintrång. Det finns ett känt rättsfall där
upphovspersonen Peter Lundblads
textrad ”Ta mig till havet och gör mig
till kung” plagierades av Silja Line i
reklam för sin verksamhet, där företaget skrev ”Ta dig till havet vi gör dig
till kung”. Silja Line fälldes för upphovsintrång av Stockholms Tingsrätt
och dömdes att betala ersättning för
användandet och skadestånd för dels
den ekonomiska skadan och för den
ideella skadan gentemot upphovspersonen.
”Det kan vara
bra att påpeka
att även om ett
företag har
använt enbart
text kan det röra
sig om upphovsrättsintrång.”
23
med medlemmarna i centrum
SKAP är Sveriges intresseorganisation för yrkesverksamma
kompositörer och textförfattare.
SKAP bedriver på uppdrag av sina drygt 1 000 medlemmar
påverkansarbete nationellt och internationellt, erbjuder
­medlemsservice och är huvudman i Stim. SKAP innehar under
2013–2016 ordförandeskapet i ECSA – European Composer & Songwriter Alliance, som företräder Europas alla
­kompositörer och tonsättare. SKAP:s medlemmar verkar inom
alla genrer. SKAP bildades 1926.
HUVUDMAN I STIM
Huvudmannaskapet i Stim är en central roll för SKAP. SKAP
företräder kompositörernas och textförfattarnas intressen och
ser till att Stims verksamhet är effektiv, transparent och att den
inte riskerar att diskriminera någon enskild upphovsperson.
SKAP PÅVERKAR – I SVERIGE
OCH INTERNATIONELLT
SKAP bedriver kulturpolitiskt påverkansarbete, främst i Sverige
och i EU. På dessa områden är SKAP:s viktigaste uppdrag att
värna upphovsrätten och att verka för musikalisk mångfald. I
Sverige arbetar SKAP genom ett antal nätverk. SKAP:s
­ordförande Alfons Karabuda är styrelseledamot i musikbranschorganisationen Musiksverige, ledamot i KLYS AU och
ledamot i Konstnärliga rådet vid Statens musikverk. Internationellt arbetar SKAP genom ECSA och i samarbete med andra
­organisationer som MCNA – Music Creators North America.
SKAP arbetar också genom IMC, International Music Council,
och FN:s råd för mänskliga rättigheter, där SKAP:s ordförande
Alfons Karabuda är ledamot respektive expertråd.
RÅDGIVNING, FÖRSÄKRING
OCH ANNAN MEDLEMSSERVICE
SKAP erbjuder medlemmarna kostnadsfri juridisk och
­ekonomisk rådgivning. Det kan gälla frågor om förlagsavtal,
beställningsavtal, andra upphovsrättsrelaterade frågor, eller om
egen­företagande. Genom SKAP kan du som är medlem också
ta del av förmånliga försäkringslösningar, bland annat
­företags­försäkring, instrumentförsäkring och sjukavbrottsförsäkring. SKAP har tre föreningsägda lägenheter, en i
­Almuñécar i södra Spanien, en i Paris och en i New York, dit
medlemmarna kan åka för arbete och rekreation. SKAP
arrangerar medlemsaktiviteter i hela landet. SKAP delar också
ut stipendier och priser till ­välförtjänta kompositörer och textförfattare.
I FOKUS 2014: MÅNGFALD OCH JÄMSTÄLLDHET
Varje år lägger SKAP särskilt verksamhetsfokus vid någon
enskild fråga som har påverkan på hela verksamheten. Fokusområde 2014 är Mångfald och jämställdhet. Det bildar del av
SKAP:s långsiktiga strategiska arbete att lyfta värdet av
musikskapares arbete, oavsett kön, ålder, etnicitet och sexuell
läggning.
BLI MEDLEM!
Är du yrkesverksam upphovsperson men inte SKAP-medlem?
Bli det! Ansökan om inträde prövas av styrelsen fyra gånger
om året. Du kan bli medlem i SKAP om du har varit ansluten
till Stim (eller motsvarande sällskap utomlands) i minst tre år.
Ansökan fyller du i direkt på www.skap.se
VILL DU VETA MER OM SKAP?
Läs mer om SKAP på www.skap.se!
KONTAKTA SKAP
Sveriges kompositörer och textförfattare
Hornsgatan 103
Box 17092
104 62 Stockholm
[email protected] www.skap.se
Tel: 08-783 88 00
