Kristin Eickhoff
Komplettering
YUKONG LINES LTD. OF KOREA V. RENDSBURG
INVESTMENTS CORPORATION AND OTHERS (”THE
RIALTO”)
Bakgrund
Kärandeparten Yukong hyrde år 1995 ut fartyget Rialto till en av
svarandeparterna, Rendsburg, genom ett treårigt hyresavtal. Rendsburg
undertecknade avtalet genom sin företrädare bolaget Marcan, som i sin tur
företräddes av Mr. Yamvrias. Innan fartyget skulle levereras skickade Mr.
Yamvrias emellertid ett fax och meddelade att Rendsburg inte var kapabla att
fullfölja avtalet. Yukong väckte då talan mot Rendsburg, Mr. Yamvrias samt mot
ett tredje bolag, Ladidi, för felaktigt frånträde av hyresavtalet. Efter processuella
tvångsmedel (affidavit, ung. edsförsäkran) behövde Mr. Yamvrias avslöja en
komplex ägarstruktur där han stod bakom både Marcan och Ladidi, och hade
starka kopplingar till Rendsburg. Vilka Rendsburgs ägare var blev aldrig helt
utrett. Klart var dock att en ansenlig summa pengar hade överförts från
Rendsburg till Ladidi
Yrkande och grunder
Yukong yrkade på skadestånd för felaktigt frånträdande av hyresavtalet. Mr.
Yamvrias hade enligt Yukong kontrollerat Rendsburg och Ladidi, och till sin egen
vinning överfört Rendsburgs tillgångar till Ladidi för att på så sätt undanhålla
dem från Yukong när hyresavtalet frånträddes på ett felaktigt sätt. Grunden för
yrkandet angavs vara antingen (i) att Mr. Yamvrias eller Ladidi i själva verket
hade agerat som huvudmän för Rendsburg när det aktuella hyresavtalet slöts,
eller (ii) att någon av dessa själva var avtalsparter till hyresavtalet.
Rättsfrågan
Domstolen hade alltså att ta ställning till om Mr. Yamvrias kunde anses vara
skadeståndsskyldig på någon av de alternativa grunder som anförts ovan.
Rättens ställningstagande
Domstolen började med att konstatera att syftet med transaktionerna från
Rendburg till Ladidi var att föra Rendburgs tillgångar bortom räckhåll för
Yukong, för det fall att Yukong utfärdade stämning mot Rendburg.
Därefter tog domstolen ställning till grunderna för Yukongs yrkande. Man gjorde
härvid ett förtydligande kring de två alternativa grunder som Yukong anfört till
stöd för sin talan. I det första fallet var Mr. Yamvrias en faktisk avtalspart, genom
att agera huvudman för Rendsburg. Rendsburg var i detta fall endast Mr.
Yamvrias agent. I det andra fallet var Mr. Yamvrias inte ursprungligen en
avtalspart, men skulle behandlas så som avtalspart genom sitt oegentliga
handlande att överföra pengar från Rendsburg till Ladidi.
Den första grunden, att Mr. Yamvrias hade agerat så som huvudman för
Rendsburg, bedömde domstolen på följande sätt. Ett bolag kan endast agera som
agent för ett annat bolag eller för en fysisk person om båda parter har samtyckt
till detta. Domstolen tog fasta på att Mr. Yamvrias signerade hyreskontraktet i
Kristin Eickhoff
Komplettering
uttrycklig egenskap av företrädare för Marcan, som i sin tur agerade som
mäklare för hyrestagaren Rendsburg. Detta förfarande var inte förenligt med
tanken att Mr. Yamvrias i själva verket var huvudman för Rendsburg. Vidare fann
domstolen inget som tydde på att avtalet inte avspeglade Mr. Yamvrias verkliga
intentioner vid avtalsslutet. Domstolen fann alltså inte att denna grund kunde
styrka skadeståndsyrkandet.
Den andra grunden, att Mr. Yamvrias i själva verket skulle behandlas så som
avtalspart till hyresavtalet, bedömde domstolen på följande sätt. Först
undersöktes om det fanns en doktrin som alls kunde föranleda att Mr. Yamvrias
skulle behandlas så som avtalspart på den grund att han undanhållit Rendsburgs
tillgångar från Yukong. Efter att ha granskat tidigare praxis på området kom
domstolen fram till att så inte kunde anses vara fallet. Summan som hade
överförts från Rendsburg till Ladidi uppgick till 245 000 USD, medan det
uppsagda hyreskontraktets värde uppgick till 2 716 000 USD. Domstolen fann
därför tanken märklig att Mr. Yamvrias retroaktivt skulle inträda så som
ansvarig för hela hyreskontraktets värde. Yukong korrigerade under rättegången
sin talan till att också omfatta ett alternativt yrkande på att Mr. Yamvrias
åtminstone skulle ansvara för en summa motsvarande den som förts över från
Rendsburg till Ladidi. Domstolen ansåg dock inte att det fanns någon anledning
att behandla honom så som ansvarig för en del av hyreskontraktets värde, om
man inte kunde anse att han så som avtalspart ansvarade för hela
hyreskontraktets värde.
Ytterligare en fråga i målet behandlade om en eventuell konspiration funnits
mellan Mr. Yamvrias, Ladidi och Rendsburg. Detta var främst en processuell
fråga, varvid domstolen konstaterade att Mr. Yamvrias hade brutit mot sin
lojalitetsplikt gentemot Yukong.
