EKONOMISK BROTTSLIGHET
OCH OBESTÅND
– HUR SER UTVECKLINGEN UT?
Magisteruppsats i Företagsekonomi
Emmeli Gustafsson
Camilla Martinsson
VT 2008:MF06
Svensk titel: Ekonomisk brottslighet och obestånd - hur ser utvecklingen ut?
Engelsk titel: Economic crime and insolvency – what does the development look like?
Utgivningsår: 2008
Författare: Emmeli Gustafsson och Camilla Martinsson
Handledare: Arne Söderbom
Förord:
Vi vill tacka alla de som hjälpt och bistått oss under uppsatsprocessens gång. Det är ni som
gjort det möjligt för oss att genomföra denna uppsats. Vi vill framförallt tacka våra
respondenter från Ackordscentralen, Gärde Wesslau Advokatbyrå, Ekobrottsmyndigheten och
Brottsförebyggande rådet samt vår handledare Arne Söderbom.
Borås, juni 2008
Emmeli Gustafsson
Camilla Martinsson
I
Abstract
Economic crime is a social problem that affects everyone. It is a substantial problem for
companies around the world regardless of which industry or country the company operates in.
Economic crime does not have a distinct definition but is said to be crimes that is committed
within a legal business operation and with benefit for the perpetrator. Economic crime does
not only affect companies but the state and the individuals as well.
The purpose with this essay is to describe the development of economic crimes. We want to
portray the causes and thereby examine whether the economic crimes increase or if they just
have been paid more attention. We want to problematize economic crime in connection with
insolvency and further investigate what sort of economic crimes that occurs in these
situations. The research questions in this essay are:
i Does the development show a tendency towards an increased amount of economic
crimes or have these crimes just been paid more attention by the society?
i What sort of economic crimes occur at insolvency situations?
Development indicates that the amount of reported economic crimes has increased during the
past years. Some of our respondents mean that economic crimes are increasing, some of them
are unsure and one of them means that no one can know. Statistics only reflects authorities’
contribution. The most frequent economic crime is accounting violation and tax violation that
also stands for the majority of the increase. This is because fiscal officers have reported more
crimes and a weak economic climate that has lead to bankruptcy among businesses.
Accounting violation is the crime that is most common at insolvency and bankruptcy
situations. Economic crime and insolvency have no direct linkage, but bankruptcy often
reveal economic crimes. Some of the central economic crimes at insolvency and bankruptcy
situations are crimes against creditors which only can be committed in these situations.
We are hermeneutists that has chosen a qualitative method in this essay. We have chosen this
method because we want to get a more profound understanding about economic crime. We
have an abductive approach as we start in existing theory in order to make empirical studies,
but the objective is to get to our own conclusions rather than confirm the existing theory. We
have an interaction between inductive approach and deductive approach. Our empirical study
contains interviews with persons informed about economic crime and insolvency. We have
strived to get a valid and reliable essay.
Our conclusions are that there is a tendency that economic crimes are increasing, but that they
do not increase as much as the amount of reported crimes. The increase can not only be
referred to the increase of attention. All sorts of economic crimes occur when it comes to
economic crime at insolvency situations, but accounting violation is the most frequent crime.
Keywords: Economic crime, fraud, crimes against creditors, bankruptcy-related crimes,
insolvency, bankruptcy
II
Sammanfattning
Ekonomisk brottslighet är ett samhällsproblem som påverkar alla. Det är ett stort problem för
företag världen över oberoende av vilken industri eller vilket land företaget befinner sig i.
Ekonomisk brottslighet har ingen klar definition, men sägs vara brott som sker inom ramen
för en lagligt bedriven näringsverksamhet och för vinnings skull. Ekobrott påverkar inte bara
företag utan även stat och den enskilda människan.
Syftet med denna uppsats är att beskriva den ekonomiska brottslighetens utveckling. Vi vill
redogöra för orsakerna till varför ekobrott sker och genom detta undersöka om ekobrotten
verkligen ökar eller om de endast uppmärksammas mer. Vi vill söka problematisera hur den
ekonomiska brottsligheten ser ut i samband med obestånd och ytterligare undersöka vilka
ekobrott som förekommer i dessa situationer. Forskningsfrågorna i vår uppsats är:
i Visar utvecklingen en tendens till ett ökat antal ekobrott eller har brotten endast
uppmärksammats mer av samhället?
i Vilken typ av ekonomisk brottslighet förekommer vid obeståndssituationer?
Utvecklingen visar att antalet anmälda ekobrott har ökat under de senaste åren. Några av våra
respondenter menar att ekobrotten ökar, några är osäkra och en menar att det inte går att veta.
Statistiken speglar endast myndigheters insatser. De mest förekommande ekobrotten är
bokföringsbrott och skattebrott som även har stått för den största delen av ökningen.
Anledningen till att bokföringsbrotten och skattebrotten ökat mest är att skattetjänstemännen
gjort fler anmälningar och att lågkonjunkturer lett till att fler företag gått i konkurs.
Bokföringsbrottet är även det brott som är vanligast vid obestånds- och konkurssituationer.
Ekonomisk brottslighet och obestånd har ingen direkt koppling, men det är ofta vid konkurser
som ekobrott upptäcks. Några av de centrala ekobrotten vid obestånd och konkurs är
borgenärsbrotten som endast kan begås då ett företag är på obestånd.
Vi är hermeneutiker som i denna uppsats valt att tillämpa en kvalitativ metod. Detta eftersom
vi vill gå på djupet angående fenomenet ekonomisk brottslighet. Vi har ett abduktivt
angreppssätt då vi utgår från befintlig teori för att sedan göra empiriska undersökningar, men
målet är att komma fram till egna slutsatser snarare än att testa teorin. Vi har en växelverkan
mellan induktion och deduktion. Vår empiriska information består av intervjuer med personer
insatta i ekonomisk brottslighet och obestånd. För att uppsatsen ska vara giltig och pålitlig har
vi strävat efter att uppnå hög validitet och reliabilitet.
Våra slutsatser är att det finns en tendens till att ekobrotten ökar men att de inte ökar i samma
omfattning som antalet anmälningar. Ekobrottens ökning kan inte enbart hänföras till en ökad
uppmärksamhet. När det gäller den ekonomiska brottsligheten vid obeståndssituationer
förekommer alla typer av ekonomisk brottslighet, men det är bokföringsbrottet som är det
vanligaste.
Nyckelord: Ekonomisk brottslighet, ekobrott, borgenärsbrott, konkursrelaterade brott,
obestånd, konkurs
III
Förkortningslista
AMOB
Arbetsgruppen mot organiserad brottslighet
BRÅ
Brottsförebyggande rådet
BRÅDIS
Åklagarnas ärendesystem
EBM
Ekobrottsmyndigheten
Ekobrott
Ekonomiska brott
PWC
Öhrlings PricewaterhouseCoopers
RAR
Polisens ärendesystem
SPANEK
Arbetsgruppen angående spaning mot den ekonomiska brottsligheten
TSM
Tillsynsmyndigheten
Ordlista
Borgenär - Den som har en fordran mot någon annan.
Den slopade revisionsplikten – Idag måste alla aktiebolag ha en kvalificerad revisor. En
utredning föreslår att endast fyra procent av aktiebolagen ska ha revisionsplikt från och med 1
juli år 2010.
Förmånsrättsordningen – Vid utmätning eller konkurs har borgenärer inbördes rätt till
betalning enligt förmånsrättslagen
Gäldenär – Den som har en skuld till någon annan.
Konkurs – Innebär att en domstol tvingar gäldenären att betala sina skulder.
Målvakt – Person som tar på sig risken att bli straffad genom att officiellt vara den som inte
betalar skatt eller avgifter.
Näringsförbud – Innebär att en fysisk person under en viss tid inte får bedriva
näringsverksamhet eller utöva ledningen av sådan verksamhet.
Näringsidkare – Den som yrkesmässigt erbjuder vara, tjänst eller annan nyttighet.
Näringsverksamhet – Ekonomisk verksamhet som utövas av en näringsidkare.
Obestånd – Oförmåga, som inte är av tillfällig art, att betala sina skulder.
IV
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ..................................................................................................................................................... 1
1.1BAKGRUNDSBESKRIVNING ............................................................................................................................. 1
1.2 PROBLEMDISKUSSION OCH FORSKNINGSFRÅGOR .......................................................................................... 2
1.3 SYFTE ............................................................................................................................................................ 3
1.4 AVGRÄNSNINGAR .......................................................................................................................................... 3
1.5 DISPOSITION .................................................................................................................................................. 4
2. EKONOMISK BROTTSLIGHET .................................................................................................................. 5
2.1 INTRODUKTION TILL DEN TEORETISKA REFERENSRAMEN .............................................................................. 5
2.2 ALLMÄNT OM BROTT ..................................................................................................................................... 6
2.3 OM EKONOMISK BROTTSLIGHET .................................................................................................................... 7
2.3.1 Historik ................................................................................................................................................. 8
2.3.2 Den ekonomiska brottslighetens utveckling.......................................................................................... 9
2.3.3 Den ekonomiska brottslighetens kontroll ........................................................................................... 10
2.3.4 Aktörer................................................................................................................................................ 11
2.3.5 Orsaker och åtgärder ......................................................................................................................... 14
2.3.6 Internationella aspekters påverkan på Sverige................................................................................... 15
3. EKONOMISKA BROTT OCH OBESTÅND .............................................................................................. 16
3.1 EKOBROTT .................................................................................................................................................. 16
3.1.1 Brott mot leverantörer, kunder och allmänhet ................................................................................... 16
3.1.2 Brott mot huvudman ........................................................................................................................... 17
3.1.3 Brott mot staten .................................................................................................................................. 18
3.2 OBESTÅND OCH KONKURS ........................................................................................................................... 19
3.3 BROTT MOT BORGENÄRER OCH ANDRA KONKURSRELATERADE BROTT ....................................................... 20
3.3.1 Oredlighet mot borgenärer................................................................................................................. 21
3.3.2 Vårdslöshet mot borgenärer ............................................................................................................... 21
3.3.3 Otillbörligt gynnande av borgenärer (mannamån) ............................................................................ 22
3.3.4 Bokföringsbrott................................................................................................................................... 23
3.3.5 Konkursrelaterade brott ..................................................................................................................... 24
3.3.6 Ekobrottsutredningar vid konkurser................................................................................................... 24
4. METOD ........................................................................................................................................................... 26
4.1 INLEDNING .................................................................................................................................................. 26
4.2 ANALYS OCH TOLKNINGSMETOD ................................................................................................................. 26
4.2.1 Hermeneutik ....................................................................................................................................... 26
4.2.2 Vår analys och tolkningsmetod........................................................................................................... 27
4.3 METODVAL ................................................................................................................................................. 28
4.3.1 Kvantitativ metod................................................................................................................................ 28
4.3.2 Kvalitativ metod.................................................................................................................................. 28
4.3.3 Vårt metodval ..................................................................................................................................... 29
4.4 VETENSKAPLIGT FÖRHÅLLNINGSSÄTT......................................................................................................... 29
4.5 DATAINSAMLINGSMETOD ............................................................................................................................ 30
4.5.1 Primärdata ......................................................................................................................................... 30
4.5.2 Sekundärdata...................................................................................................................................... 31
4.5.3 Vår datainsamlingsmetod och källkritik ............................................................................................. 31
4.6 SÄKERHET VID INFORMATIONSINSAMLING .................................................................................................. 32
4.6.1 Validitet .............................................................................................................................................. 32
4.6.2 Reliabilitet .......................................................................................................................................... 32
4.6.3 Vår studies validitet och reliabilitet.................................................................................................... 33
5. EMPIRI............................................................................................................................................................ 34
5.1 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ................................................................................................................................ 34
5.2 PRESENTATION AV RESPONDENTER ............................................................................................................. 34
5.3 INTERVJU MED KONKURSFÖRVALTARE OCH KONKURSHANDLÄGGARE........................................................ 35
5.4 INTERVJU MED KONKURSHANDLÄGGARE .................................................................................................... 38
V
5.5 INTERVJU MED EKO-REVISOR ...................................................................................................................... 40
5.6 INTERVJU MED ÅKLAGARE .......................................................................................................................... 42
5.7 INTERVJU MED FORSKARE OM EKONOMISK BROTTSLIGHET ......................................................................... 44
6. ANALYS .......................................................................................................................................................... 45
6.1 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ................................................................................................................................ 45
6.2 DEN EKONOMISKA BROTTSLIGHETEN (ORSAKER OCH ÅTGÄRDER) .............................................................. 46
6.3 EKOBROTTEN I OBESTÅNDSSITUATIONER .................................................................................................... 48
6.4 DEN EKONOMISKA BROTTSLIGHETENS FRAMTIDA UTVECKLING .................................................................. 50
7. SLUTSATSER................................................................................................................................................. 52
7.1 FORSKNINGSFRÅGOR ................................................................................................................................... 52
7.2 REFLEKTIONER ............................................................................................................................................ 53
7.3 BIDRAG ....................................................................................................................................................... 53
7.4 FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING.......................................................................................................... 54
KÄLLFÖRTECKNING ..................................................................................................................................... 55
Bilaga A – Intervjufrågor till konkursförvaltare....................................................................... 58
Bilaga B – Intervjufrågor till åklagare ...................................................................................... 59
Bilaga C – Intervjufrågor till eko-revisor ................................................................................. 60
Bilaga D – Intervjufrågor till forskare om ekonomisk brottslighet .......................................... 61
Figurförteckning
Figur 1 Disposition...................................................................................................................4
Figur 2 Modell över den teoretiska referensramen ..................................................................5
Figur 3 Inrapportering av ekobrott ...........................................................................................11
Figur 4 Ekobrottens offer .........................................................................................................13
Figur 5 Hermeneutikens inre cirkel..........................................................................................27
Figur 6 Deduktion, induktion och abduktion ...........................................................................30
Figur 7 Analysmodell...............................................................................................................45
Diagramförteckning
Diagram 1 Inkomna brottsmisstankar 2001-2006 ....................................................................9
Diagram 2 Fördelning av brottsanmälningar på brottstyp .......................................................10
Diagram 3 Antalet företagskonkurser ......................................................................................20
Lagtextförteckning
Lagtext 1 Oredlighet mot borgenärer .......................................................................................21
Lagtext 2 Vårdslöshet mot borgenärer .....................................................................................22
Lagtext 3 Otillbörligt gynnande av borgenärer ........................................................................22
Lagtext 4 Bokföringsbrott ........................................................................................................23
VI
1. Inledning
I det inledande kapitlet beskrivs bakgrunden till forskningsproblemet. En problemdiskussion
förs och forskningsfrågor formuleras utifrån denna. Syftet med uppsatsen klargörs och det
redogörs för de avgränsningar som gjorts.
1.1 Bakgrundsbeskrivning
Uttrycket ekonomisk brottslighet kom till Sverige först på 1970-talet genom en artikel i
Dagens Nyheter. Efter detta har användningen av uttrycket ökat flitigt (Dahlqvist och
Holmqvist, 2004, s.15). En definition på begreppet ges av den tyske kriminologen Klaus
Tiedemann som menar att ”ekonomisk brottslighet är sådant brottsligt beteende vars effekter
stör eller hotar det ekonomiska livet eller det ekonomiska systemet på ett sådant sätt att det
inte endast är enstaka individers intressen som berörs” (Magnusson och Sigbladh, 2001,
s.14). Kronqvist, Runesson och Sörgård (1997, s.8) säger att en allmänt accepterad definition
inte finns. De menar snarare att det finns vissa särskilda kännetecken för ekonomisk
brottslighet. Dessa är att handlingen görs i syfte att nå ekonomisk vinning och att brottet
begås i näringsverksamhet (Kronqvist, Runesson och Sörgård, 1997, s.8).
Då internationella marknader expanderar och affärstransaktioner kan genomföras snabbt ökar
risken för bedrägerier, misskötsel och andra ekonomiska brott. I en tid då tekniken tillåter att
intellektuella tillgångar och pengar snabbt förflyttas över gränserna och mellan företag är det
svårt att upptäcka och förebygga ekonomisk brottslighet. De ekonomiska brotten växer i
storlek och omfattning och sättet de genomförs på blir allt mer avancerade. Det här skadar
inte bara företag rent ekonomiskt utan påverkar även varumärket, vilket kan leda till att
intressenter tappar förtroendet för företaget. När ett företag blir utsatt för ekonomisk
brottslighet måste ledningen lägga tid och kraft på att hantera detta, vilket gör att det blir
mindre tid över till att utveckla företaget och skapa tillväxt (KPMG, 2007a, s.4).
”Den ekonomiska brottsligheten utgör ett allvarligt samhällsproblem” menar
Ekobrottsmyndigheten (EBM) (Rapport om den ekonomiska brottsligheten 2007:1, s.5).
Orättvisor skapas mellan företagen när det företag som utsätts för ekonomisk brottslighet får
försämrade förutsättningar och tappar konkurrensfördelar. Särskilt sårbara är de finansiella
marknaderna eftersom dessa verksamheter bygger på att det finns ett förtroende mellan
aktörerna. Även viljan att starta nya företag kan påverkas negativt av den utbredda
ekonomiska brottsligheten. Det är viktigt att motverka ekonomisk brottslighet för att skydda
enskilda, näringslivet och det allmänna, vilket är EBM:s uppgift (Ekobrottsmyndigheten,
2007:1, s.5).
Enligt en undersökning gjord av Öhrlings PricewaterhouseCoopers år 2007 (Economic crime:
people, culture and controls – The 4th biennial Global Economic Crime Survey) är ekonomisk
brottslighet ett av de största problemen för företag världen över oberoende av vilket land eller
vilken industri företaget befinner sig i. I undersökningen deltog 5 428 företag från 40 olika
länder och över 43 % av dessa hade någon gång råkat ut för ekonomisk brottslighet under de
senaste två åren (Öhrlings PricewaterhouseCoopers, 2007, s.4).
I Sverige kan den ekonomiska brottsligheten uppskattas omfatta runt 150 miljarder kronor om
året. Två tredjedelar av dessa hänför sig till skatter och andra avgifter som inte betalas in. De
1
resterande 50 miljarderna kommer från brott som riktar sig mot exempelvis banker och
företag (Magnusson och Sigbladh, 2001, s.10). Antalet anmälda ekonomiska brott ökade
kraftigt mellan år 2001 och år 2004 då ökningen var hela 60 %. Mellan år 2004 och år 2006
har antalet anmälda ekonomiska brott inte ökat nämnvärt, det låg kvar på ca 15 500 stycken.
Mörkertalet är dock sannolikt mycket stort. De flesta anmälningarna gällande ekonomisk
brottslighet kommer ifrån Skatteverket. Antalet anmälda skattebrott fördubblades mellan år
2001 och år 2004, men en liten minskning skedde under år 2005 och år 2006. Anmälningen
av bokföringsbrott har däremot ökat frekvent (Ekobrottsmyndigheten, 2007, s.15).
Bokföringsbrott hör av tradition till de så kallade borgenärsbrotten. Borgenärsbrott är brott
som riktas mot fordringsägare. Bokföringsbrott räknas till borgenärsbrott eftersom det ses
som ett skydd för borgenärerna att företag är skyldiga att upprätta bokföring (Kronqvist,
Runesson och Sörgård, 1997, s.40). Om ett företags intressenter inte kan värdera
verksamheten i ett företag genom dess bokföring kan företaget bli åtalat för bokföringsbrott
(Edström, Lundén och Svensson, 1999, s.196). Bokföringsbrotten ses inte som rena
borgenärsbrott eftersom straffansvaret vid dessa brott inte är kopplat till en obeståndssituation
(Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.101).
1.2 Problemdiskussion och forskningsfrågor
Gemensamt för borgenärsbrott är begreppet obestånd, vilket innebär att en gäldenär inte kan
betala sina skulder och att detta inte endast är tillfälligt (Kronqvist, Runesson och Sörgård,
1997, s.40). Lundén och Svensson (1995, s.145) säger att ”det är normalt inte straffbart att
göra dåliga affärer”. Hamnar ett företag på obestånd betyder inte det automatiskt att det rör
sig om ett ekobrott, men bakom många av obeståndssituationerna ligger dock ett brottsligt
handlande. Detta behöver inte alltid vara uppsåtligt utan kan vara en handling i ren panik från
företagets sida (Lundén och Svensson, 1995, s.145).
Det finns bara ett fåtal vägar ut ur en obeståndssituation. Antingen kan företaget klara sig ur
situationen med egna medel, med hjälp från fordringsägare (ackord eller dylikt) eller genom
en företagsrekonstruktion. Fungerar inte detta återstår konkurs (Lundén och Svensson, 1995,
s.11).
Som kan förstås så påverkas många av den ekonomiska brottsligheten. Det ligger därför i
mångas intresse att den ekonomiska brottsligheten förebyggs. Hur kan man komma åt den
ekonomiska brottsligheten? Är det möjligt att eliminera den? Vi ser i tidigare statistik att
antalet anmälda ekonomiska brott ökar och att ökningen främst kan hänföras till
bokföringsbrott (Ekobrottsmyndigheten, 2007, s.15). Det kan diskuteras om det är så att det
har blivit enklare att begå ekobrott eller om kontrollerna har förändrats så att fler ekobrott
anmäls. Kan ökningen bero på att omfattningen av gärningsmän har utvidgats? Har det
skapats fler tillfällen till att begå ekobrott?
I samband med obestånd är det vanligt med ekonomisk brottslighet enligt Lundén och
Svensson (1995). Det brukar då talas om borgenärsbrotten, men det kan vara andra ekobrott
som ligger bakom. Varför sker ekonomisk brottslighet i obeståndssituationer? Är det för att
företaget då är sårbart och situationen gynnsam för gärningsmannen? Eller används
situationen för att dölja ekonomisk brottslighet?
2
De forskningsfrågor vi kommit fram till är:
i Visar utvecklingen en tendens till ett ökat antal ekobrott1 eller har brotten endast
uppmärksammats mer av samhället?
i Vilken typ av ekonomisk brottslighet2 förekommer vid obeståndssituationer?
1.3 Syfte
Vårt syfte är att beskriva den ekonomiska brottslighetens utveckling. Vi vill redogöra för
orsakerna till varför ekobrott sker och genom detta undersöka om ekobrotten verkligen ökar
eller om de endast uppmärksammas mer. Vi vill söka problematisera hur den ekonomiska
brottsligheten ser ut i samband med obestånd och ytterligare undersöka vilka ekobrott som
förekommer i dessa situationer.
1.4 Avgränsningar
Vi har valt att främst avgränsa oss till den ekonomiska brottsligheten i Sverige. Vi redogör för
flera olika typer av ekobrott men lägger framförallt tyngd på borgenärsbrott och andra
obeståndsrelaterade brott.
1
Med ekobrott menas endast de faktiska brotten och inte ekonomisk brottslighet i sin helhet.
Med ekonomisk brottslighet menas förutom ekobrotten även orsaker, åtgärder och andra faktorer kring
fenomenet.
2
3
1.5 Disposition
Uppsatsen är indelad i sju kapitel. Efter inledningen i kapitel 1 följer två teorikapitel, metod
och empiri vilka ger oss underlag till analysen. Utifrån analysen kan vi dra slutsatser och både
analysen och slutsatserna utgår från de forskningsfrågor och det syfte vi beskrivit i kapitel 1.
Inledning
Kapitel 2. I det första teorikapitlet ges en
introduktion
till
den
teoretiska
referensramen, allmänt om brott tas upp och
den ekonomiska brottsligheten beskrivs.
Referensram
del 1
Kapitel 3. I vårt andra teorikapitel tas de
olika ekonomiska brotten upp och begreppet
obestånd och konkurs förklaras. Även
konkursrelaterade brott beskrivs.
Referensram
del 2
Metod
Kapitel 4. Här förs en metoddiskussion där
vi tar ställning till olika metodologiska
tillvägagångssätt.
Empiri
Kapitel 5. I empirin presenteras intervjuer
med valda respondenter.
Analys
Kapitel 6. Analysen sammanställer teorin
och empirin och likheter och skillnader
uppmärksammas.
Slutsats
Kapitel 7. Slutsatser, avslutande diskussion,
vårt bidrag och förslag till fortsatt forskning
tas upp.
Figur 1 Disposition (Egen bild)
4
2. Ekonomisk brottslighet
Detta kapitel beskriver den ekonomiska brottslighetens historia och utveckling. Inledningsvis
ges en introduktion till den teoretiska referensramen och en sammanfattning presenteras. Det
redogörs för vad som definieras som brott och vad som krävs för att straffansvar ska
föreligga. Här tas även relevanta aktörer upp och orsaker och åtgärder gällande ekonomisk
brottslighet beskrivs.
2.1 Introduktion till den teoretiska referensramen
I denna uppsats är den teoretiska referensramen uppdelad i två kapitel. Det första teorikapitlet
behandlar brottslighet i allmänhet och ekonomisk brottslighet. Det andra teorikapitlet
innehåller olika ekonomiska brott och obestånd samt konkurs. Vi visar i figur 2 nedan hur den
teoretiska referensramen hänger samman. Den ekonomiska brottsligheten är en del av
brottsligheten. Borgenärsbrotten är i sin tur en del av ekobrotten och dessa kan endast ske i en
obeståndssituation. Ekonomisk brottslighet kan leda till att ett företag hamnar på obestånd.
Både obestånd och ekobrott kan leda till att ett företag går i konkurs.
Brottslighet
Kapitel 2
Ekonomisk brottslighet
Ekobrott
Borgenärsbrott
Obestånd
Kapitel 3
Konkurs
Figur 2 Modell över den teoretiska referensramen (egen bild)
Brottsbalken definierar brott som en gärning som är beskriven i brottsbalken eller i annan lag
och för vilken straff är föreskrivet. Grunden till brott kan ofta hänföras till människans
girighet. Faktorer som motiv, tillfälle och rationalisering anses vara bakomliggande faktorer
till brott. När det talas om ekonomisk brottslighet handlar det om sådana brott som sker inom
ramen för lagligt bedriven näringsverksamhet och som sker för vinnings skull. Utvecklingen
visar att antalet anmälda ekobrott har ökat markant mellan år 2001 och år 2004 för att sedan
stabiliseras. Orsaker till detta är att kontrollerna har skärpts de senaste åren.
5
Ekobrott är kontrollbrott vilket innebär att de måste upptäckas av kontrollorgan
(myndigheter). Den ekonomiska brottslighetens offer anmäler sällan brotten då skadan ofta är
liten eller indirekt. Att förebygga ekobrott är svårt då ekobrotten skiftar i tillvägagångssätt och
gärningsmännen är av många olika slag. Det förebyggande arbetet ligger främst i
myndigheternas händer. Myndigheterna spelar därför en viktig roll och de största
myndigheterna på detta område i Sverige är Brottsförebyggande rådet och
Ekobrottsmyndigheten. För att förebygga ekobrott är det viktigt att komma åt orsakerna som
ligger bakom.
Den ekonomiska brottsligheten innefattar många olika brott. Dessa ekobrott har många olika
offer så som kunder, allmänheten, huvudman och staten. Borgenärsbrott är brott som riktas
mot borgenärer och som endast förekommer vid obeståndssituationer. En svårighet vid dessa
brott är att fastställa tidpunkten för när obestånd förelåg. Det vanligaste borgenärsbrottet är
bokföringsbrottet vilket också är det ekobrott som ökar mest. Bokföringsbrottet är dock inte
ett rent borgenärsbrott då det inte är kopplat till en obeståndssituation.
Det finns endast ett fåtal vägar ur en obeståndssituation. Antingen kan företaget ta hjälp av
fordringsägare, skjuta till egna medel, genomföra en företagsrekonstruktion eller gå i konkurs.
Utredningen av om det föreligger ekonomisk brottslighet vid konkurs sker i två steg.
Konkursförvaltaren står för det första steget och utreder då misstanke om brott. Denne
anmäler sedan brottet till en åklagare som tar över utredningen.
2.2 Allmänt om brott
Brottsbalkens definition på brott är att ”brott är en gärning som är beskriven i denna balk
eller i annan lag eller författning och för vilken straff … är föreskrivet” (Brottsbalken,
1962:700, 1 kap. 1§). Brott riktar sig mot de intressen som behöver skyddas i samhället och
delas in i brott mot enskild, brott mot allmänheten och brott mot staten (Leijonhufvud och
Wennberg, 2004, s.13).
För att ett brott ska anses ha begåtts måste vissa förhållanden vara uppfyllda. Dessa kallas för
rekvisit och tas upp i brottsbalken. Alla brott som begås innehåller både objektiva och
subjektiva rekvisit (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.19). De objektiva rekvisiten handlar om
det yttre händelseförloppet, alltså vad som faktiskt ska ha gjorts, vilka påföljder detta ska ha
fått, mot vem eller vad brottet har riktats och under vilka omständigheter detta har skett.
Subjektiva rekvisit går ut på att den som har begått brottet (gärningsmannen) har en viss
inställning till brottet, effekten och omständigheterna. Det handlar alltså om inställningen till
de objektiva rekvisiten så som om det till exempel finns ett uppsåt (Leijonhufvud och
Wennberg, 2004, s.15).
Det finns tillfällen då gärningsmannen inte blir straffansvarig även om de objektiva och
subjektiva rekvisiten är uppfyllda. Det talas om ansvarsfrihetsgrunder, alltså undantagsregler
av generell karaktär. Dessa tas upp i brottsbalkens 24 kap. och innefattar bland annat nödvärn
och nöd (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.22).
Straffansvaret kan delas in i tre nivåer. Den första nivån omfattar planeringsstadiet och hit
hänförs förberedelser respektive stämpling till brott. Försök till brott är den andra nivån och
den kännetecknas av att gärningsmannen påbörjat brottet. Den tredje och sista nivån innebär
6
att brottet är fullbordat. Ett fullbordat brott sägs föreligga när gärningsmannen uppfyllt
brottsrekvisiten för ett brott och då det inte föreligger någon ansvarsfrihetsgrund. Den första
nivån är vanligtvis inte straffbelagd, men de båda andra nivåerna är straffbelagda
(Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.22).
2.3 Om ekonomisk brottslighet
När det talas om ekonomisk brottslighet menar Emanuelsson Korsell (2002, s.6) ett företags
brottslighet, alltså brott som sker inom ramen för lagligt bedriven näringsverksamhet och som
sker för vinnings skull. Kort uttryckt är ekonomisk brottslighet näringslivets brottslighet. Den
ekonomiska brottsligheten omfattar alla de regler som företag ska följa och som kan innebära
ekonomiska fördelar om de bryts (Emanuelsson Korsell, 2002, s.6).
Magnusson och Sigbladh (2001, s.14) hänför istället begreppet ekonomisk brottslighet till
Klaus Tiedemanns definition som säger att ”ekonomisk brottslighet är sådant brottsligt
beteende vars effekter stör eller hotar det ekonomiska livet eller det ekonomiska systemet på
ett sådant sätt att det inte endast är enstaka individers intressen som berörs” (Magnusson och
Sigbladh, 2001, s.14).
En tredje definition ges av SPANEK (Arbetsgruppen angående spaning mot den ekonomiska
brottsligheten) som i en utredning förklarar att ekonomisk brottslighet rör sig om ”brottslighet
med ekonomiskt vinningsmotiv som utövas inom ramen för en i övrigt legal
näringsverksamhet. Den ska vidare ha kontinuerlig karaktär, vara systematisk och av stor
omfattning, röra stora samhälleliga värden eller drabba grupper av enskilda”
(Brottsförebyggande rådet, 2000:10, s.9). Andra forskare menar att det inte finns någon
allmänt accepterad definition på ekonomisk brottslighet. De talar istället om särskilda
kännetecken vilka, i likhet med Emanuelsson Korsells definition, är att handlingen görs i syfte
att nå ekonomisk vinning och att det sker inom ramen för näringsverksamhet (Kronqvist,
Runesson och Sörgård, 1997, s.8).
Det finns vissa ekobrott som endast kan begås inom ramen för näringsverksamhet så som
bokföringsbrott. Andra typer av ekobrott kan begås både inom näringsverksamhet och i
övriga samhället. Det är dock vanligt att dessa brott sker i anslutning till affärsverksamhet.
Sådana brott kan till exempel vara otillbörligt gynnande av borgenärer, vilket ofta aktualiseras
i samband med näringsidkares konkurs. Ekobrott kan begås av privatpersoner likaväl som av
näringsidkare, vilket ofta är fallet vid bedrägerier och förfalskning (Dahlqvist och Holmquist,
2004, s.24).
Leijonhufvud och Wennberg (2004, s.30) menar att det inte finns några egentliga problem när
det gäller att fastställa vem som är ansvarig då ett ekobrott begås inom ett företag och
gentemot detta företag. Bestraffad för brottet blir den som har bedragit sin arbetsgivare eller
förskingrat egendom. När det däremot gäller brott som innefattas i ett företags verksamhet är
det svårare att fastställa vem eller vilka som bär straffansvaret (Leijonhufvud och Wennberg,
2004, s.30).
Den ekonomiska brottsligheten påverkar företag negativt, dels direkt genom rent ekonomiska
förluster men även indirekt genom att varumärket skadas och företagens utveckling saktar
ner. Investerare kan tappa förtroendet för företaget och företaget tvingas att ta fokus ifrån den
dagliga verksamheten (KPMG, 2007a, s.4). Ekobrott påverkar inte bara företag utan även
7
staten och den enskilda människan. Som anställd i ett företag som drabbats av ekobrott
riskerar du att bli arbetslös som en följd av en eventuell konkurs. Brottsligheten kan leda till
högre skatter för medborgarna då de som utför ekobrotten sällan betalar skatt, men ändå
utnyttjar de sociala systemen. Ekonomisk brottslighet skapar således ett orättvist samhälle
(Magnusson och Sigbladh, 2001, s.23).
2.3.1 Historik
Grunden till brott kan i många fall hänföras till människans girighet. Girighet kan ses som
ursprunget till mened, svek, bedrägeri, förfalskning och många andra brott. Redan på 1100talet sågs girighet som en av de värsta bland de sju dödssynderna. Det var då pengar började
få status utöver det faktum att de fungerade som bytesmedel. Pengar fick ett eget värde.
Människan ville nu inte bara tillfredställa sina primära behov utan fick ett habegär. I dagens
lagstiftning finns det en hel del lagar som reglerar den påtagliga girigheten i vårt samhälle.
Det kan handla om sådant som förskingring, bedrägeri eller skattefusk (Lindgren, 2000, s.39).
Begreppet ekonomisk brottslighet hade på 1700-talet inte den betydelse det har i Sverige idag.
I 1700-talets hushållsekonomiska ordning hänfördes ekonomisk brottslighet till händelser som
besittningstagande av annans jord och manipulation av gränsstenar. Skattebrottet sågs som
stöld från kungen. Det var först under 1800-talet som vi fick en närings- och
samhällsekonomisk struktur som passar in på dagens definition av ekonomisk brottslighet
(Lindgren, 2000, s.43).
På 1900-talet fick begreppet ett allmänt erkännande i Sverige genom att det togs upp i en
artikel i Dagens Nyheter år 1970. Artikeln berättade att de ekonomiska brotten ökade
lavinartat och att brottsmetoderna kunde bestå av lögner, förfalskning och listigt utnyttjande
av de komplexa regler som styr handeln (Lindgren, 2000, s.41). Staten fick upp ögonen för
problemet när AMOB (Arbetsgruppen mot organiserad brottslighet) gjorde en utredning år
1977 som visade att skattebrott motsvarande 5-20 miljarder kronor begicks. Detta kan
jämföras med samma års siffror gällande annan brottslighet som ”endast” kostade samhället
350 miljoner kronor (Brottsförebyggande rådet, 2000:10, s.7). AMOB-utredningen var den
första större utredningen på ekobrottsområdet i Sverige. Målet med utredningen var att få
fram den ekonomiska brottslighetens omfattning. Resultatet blev ett förslag om att regelverket
rörande ekonomisk brottslighet skulle ses över (Brottsförebyggande rådet, 1999:7, s.44).
Under 1980-talet inrättades speciella ekorotlar inom polisväsendet som skulle utreda ekobrott.
För att polisen skulle kunna ringa in gärningsmännen krävdes det en definition på vad som
skulle ses som ekobrott. SPANEK tog då fram den definition som tidigare nämnts
(Brottsförebyggande rådet, 2000:10, s.9). Revisionsplikten infördes under denna period och
ett av skälen till detta var kampen mot ekonomisk brottslighet (Svensson, 2008, ss.17-20).
På 1990-talet riktades stark kritik mot insatserna mot den ekonomiska brottsligheten från
Riksdagens revisorer. De menade att många brott inte hann utredas innan de preskriberades
och att bristen på uppföljning ledde till stora orättvisor. Det föreslogs att det skulle tas fram en
särskild myndighet för att utreda och lagföra ekobrott (Brottsförebyggande rådet, 2000:10,
s.17).
Detta
ledde
till
att
Ekobrottsmyndigheten
bildades
år
1998
(www.ekobrottsmyndigheten.se, 2008a). Omfattande reformer gjordes under 1990-talet, men
det återstod fortfarande mycket att göra på området ekonomisk brottslighet
(Brottsförebyggande rådet, 2000:10, s.24).
8
Förutsättningarna har ändrats de senaste åren och idag satsas det mer på forskning angående
ekonomisk brottslighet. Samarbetet mellan svenska ekobrottsforskare och internationella
forskare har ökat. Detta har lett till att kunskapsbasen har utökats och det finns idag en större
insikt i vad som orsakar ekobrott och varför brotten begås. Kunskapen är en förutsättning för
att bekämpa den ekonomiska brottsligheten (Brottsförebyggande rådet, 2007, s.2).
2.3.2 Den ekonomiska brottslighetens utveckling
I slutet av 1990-talet minskade de anmälda skattebrotten, bokföringsbrotten och brotten mot
borgenärer. Detta kan förklaras av att Skatteverkets revisioner av företag reducerades och att
antalet konkurser minskade. Den myndighet som anmäler flest brottsmisstankar gällande
ekonomisk brottslighet är Skatteverket som upptäcker brott genom sina revisioner. Ytterligare
en flitig anmälare är konkursförvaltare (den näst största anmälaren) som genom att se över
konkursdrabbade företags redovisning upptäcker ekobrott (Emanuelsson Korsell, 2002, s.6).
Även revisorer ska anmäla misstanke om brott enligt RevU 4 (FAR:s samlingsvolym del 2,
2006, s.727).
Från år 2001 till år 2004 ökade antalet inkomna misstankar om ekonomisk brottslighet
kraftigt från 9 490 till 15 107 stycken. Det skedde alltså en ökning med närmare 60 %. Mellan
år 2004-2006 ökade de inkomna brottsmisstankarna endast marginellt med ca 400 stycken (se
diagram 1 nedan) (Ekobrottsmyndigheten, 2007:1, s.16).
Diagram 1 Inkomna brottsmisstankar 2001-2006 (Ekobrottsmyndigheten, 2007:1, s.15)
En anledning till att antalet brottsmisstankar inte har ökat nämnvärt under perioden mellan år
2004 och år 2006 kan vara att preventiva effekter som har ändrat och effektiviserat
kontrollerna tidigare år har fått sin verkan. Den ekonomiska brottsligheten påverkas också av
konjunkturcyklar och ändringar i lagstiftningen, vilket kan påverka antalet anmälda
brottsmisstankar. Mörkertalet när det gäller dessa typer av brott är troligtvis stort, men ökade
kontrollinsatser leder till att fler brott upptäcks (Ekobrottsmyndigheten, 2007:1, s.16).
9
Under perioden mellan år 2004 och år 2006 har förändringar skett gällande vilken typ av
ekonomiskt brott som förekommer mest jämfört med perioden mellan år 2001 och år 2004.
Antalet skattebrott nästintill fördubblades under den första treårsperioden för att sedan minska
något under den andra treårsperioden. Bokföringsbrotten har däremot konstant ökat under
båda perioderna (se diagram 2 nedan). Då dessa statistiska uppgifter endast mäter antalet
anmälningar och misstankar om ekobrott ger de endast en föraning om hur den ekonomiska
brottsligheten ser ut. Anledningen till detta är att den ekonomiska brottsligheten ofta har
komplicerade upplägg med många inblandade aktörer (Ekobrottsmyndigheten, 2007:1, s.17).
Diagram 2 Fördelning av brottsanmälningar på brottstyp (Ekobrottsmyndigheten, 2007:1, s.16)
Emanuelsson Korsell (2002, s.6) menar att de ökade anmälningarna gällande skattebrott i
början på 2000-talet har sin grund i att motivationen hos skattetjänstemännen att göra
anmälningar ökade. Antalet skatterevisioner ökade dock inte. Eftersom Skatteverket lägger
ner mycket tid och pengar på riktade ekobrottsrevisioner kommer brottsutredningarna troligen
att ligga kvar på en hög nivå i framtiden (Emanuelsson Korsell, 2002, s.7).
När det gäller bokföringsbrotten har anmälningarna i början på 2000-talet ökat bland annat till
följd av IT-kraschen och terrorattentaten 11 september år 2001 i USA. Dessa händelser bidrog
till en lågkonjunktur vilket ökade antalet konkurser och därmed anmälningarna av
brottsmisstankar från konkursförvaltarna (Emanuelsson Korsell, 2002, s.7).
PWC (2007) tar i en undersökning upp att antalet anmälda ekobrott ökar och menar att
anledningen till detta är att företag har blivit mer villiga att erkänna att brott faktiskt
förekommer i verksamheten. De tar även upp att insynen i företag ökar vilket gör att den
ekonomiska brottsligheten inte längre kan döljas (Örhlings PricewaterhouseCoopers, 2007,
s.4).
2.3.3 Den ekonomiska brottslighetens kontroll
Då ekobrott ofta har fler än ett brottsoffer så som samhället, skattebetalarna eller marknaden
så anmäls sällan brotten (Emanuelsson Korsell, 2002, s.11). Ekobrotten är så kallade
kontrollbrott eller spaningsbrott vilket innebär att de måste upptäckas av kontrollorgan
(Emanuelsson Korsell, 2002, s.11). Ekonomiska brott upptäcks vanligtvis av myndigheter
10
som har någon sorts kontrollfunktion (BRÅ, 2005, s.7). Myndigheterna spelar därför en viktig
roll. Alla ekobrott som upptäcks av myndigheter återspeglas dock inte i kriminalstatistiken
eftersom inte alla myndigheter har anmälningsskyldighet (BRÅ, 2005, s.7). Brott som inte
heller upptäcks genom kontroller eller spaningar registreras sällan och hamnar därför utanför
kriminalstatistiken (Emanuelsson Korsell, 2002, s.11).
När det gäller rapportering av ekobrott så är det en lång väg att gå (se figur 3).
Ekobrottsrapporteringen till BRÅ (Brottsförebyggande rådet) sker till större delen via
åklagarnas ärendesystem (BRÅDIS). Vissa ekobrott rapporteras även via polisens
ärendesystem (RAR). Till BRÅDIS och RAR är det många som rapporterar ekobrott och då
främst polis- och åklagarväsendet samt EBM. Dessa får i sin tur rapporter från bland annat
Skatteverket och Kronofogdemyndigheterna. Denna komplicerade väg för rapporteringen kan
leda till att det uppstår fel på vägen (BRÅ, 2005, s.6).
Figur 3 Inrapportering av ekobrott (Brottsförebyggande rådet, 2005-09-02/2, s.7)
2.3.4 Aktörer
Det är många som är inblandade i den ekonomiska brottsligheten (Brottsförebyggande rådet,
2004:1, s.19). Förutom gärningsmännen och de som faller offer för ekobrott spelar
myndigheter en viktig roll (Brottsförebyggande rådet, 2004:1, s.6). Myndigheterna som
behandlas här är Brottsförebyggande rådet och Ekobrottsmyndigheten.
Myndigheter
Brottsförebyggande rådet startades år 1974 och är numera ett centrum för forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet. BRÅ arbetar främst med att förhindra brott och
verkar ofta tillsammans med andra myndigheter och organisationer. Genom att sprida
kunskap om brottslighet i samhället vill BRÅ öka tryggheten och minska brottsligheten. Från
denna myndighet kommer den officiella kriminalstatistiken (www.bra.se, 2008).
I samband med tidigare nämnda AMOB-rapporten fick BRÅ i uppgift att se över
lagstiftningen gällande organiserad och ekonomisk brottslighet (Lindgren, 2000, s.48). Att
utvärdera reformer är en utav myndighetens uppgifter. De som BRÅ vänder sig till är främst
beslutsfattare, anställda inom rättsväsendet och brottsförebyggande aktörer, men även medier
och allmänhet. Myndigheten verkar på uppdrag av regeringen (www.bra.se, 2008).
Ekobrottsmyndigheten bildades år 1998. Då ekobrotten i slutet på 1980-talet ökade avsevärt
beslutade riksdagen att starta en myndighet för att mer effektivt bekämpa ekonomisk
brottslighet. EBM består av ekoåklagare, ekopoliser och eko-revisorer som har den
11
specialkompetens som krävs för att klara av de komplicerade och tidskrävande utredningarna
som ekonomiska brott ofta ger upphov till (www.ekobrottsmyndigheten.se, 2008a). Medel till
bekämpning av den ekonomiska brottsligheten har säkrats genom skapandet av EBM.
Bekämpningen har dessutom effektiviserats genom att nya arbetsmetoder har utvecklats och
genom riktad utbildning (Ds 2002:57, s.64).
Myndighetens uppgift är att ansvara för bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten i
storstäderna och på vissa andra platser i Sverige. I övriga landet ansvarar åklagar- och
polismyndigheterna för bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. EBM ses då endast
som en stödfunktion till dessa myndigheter (Ds 2002:57, s.64).
De brott som utreds hos EBM är bland annat bokföringsbrott, konkursrelaterade brott och
andra komplicerade ekonomiska brott som kräver viss kompetens. Det är den grova
ekonomiska brottsligheten som tar upp den mesta av EBM:s tid, men ekobrottsfall som har ett
preventivt syfte är viktiga även om de inte är så omfattande (www.ekobrottsmyndigheten.se,
2008b).
EBM samarbetar med bland annat Skatteverket och Finansinspektionen och är en
samordnande myndighet. De analyserar utvecklingen av brottsbekämpningen gällande
ekobrott, är initiativtagare till gemensamma aktioner mellan myndigheter och tar fram förslag
till lagändringar. Allt detta för att effektivisera och underlätta bekämpningen av ekobrott
(www.ekobrottsmyndigheten.se, 2008b).
Gärningsman
Vem som helst kan utföra brott vilket klargörs i lagtexten som använder sig av uttrycket ”den
som”. Vissa brott är dock utformade på ett sådant sätt att endast de som har en viss ställning i
ett företag kan utföra dem. Brottsbeskrivningen i brottsbalkens 10 kap. förutsätter till exempel
att gärningsmannen ska vara redovisningsskyldig eller ha en viss förtroendeställning.
Vanligtvis kan inte en brottsbeskrivning tillämpas på en juridisk person eftersom det är de
fysiska personerna som begår brott. Då gärningsmannen är en juridisk person måste det
utredas vilka fysiska personer det är som har ansvaret att se till att förpliktelserna fullgörs
(Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.30).
En förklaring till varför människor begår ekobrott tas upp av Lindgren (2000) som delar upp
förklaringen i tre olika variabler. Den första är motivet: personen som utför brottet har till
exempel ekonomiska bekymmer som denne inte kan delge andra. Den andra variabeln som tas
upp är tillfället: gärningsmannen måste ha möjlighet att utföra brottet och den nödvändiga
kunskapen för att kunna utföra brottet. Den sista variabeln berör rationalisering: personen
intalar sig själv att denne bara ”lånar” pengarna och kommer att betala tillbaka dem
(Lindgren, 2000, s.151).
Även KPMG (2007b) tar upp denna indelning i sin rapport ”Profile of a fraudster survey
2007”. De menar att tillfällena till ekobrott uppstår då det uppkommer svagheter i företags
kontrollsystem, vilket gärningsmannen kan utnyttja. KPMG skriver att förtroende är en viktig
del i en verksamhet men att det är detta som skapar möjligheter för en gärningsman att begå
ekobrott. När det gäller motivet bakom ekobrott nämner KPMG att girighet kan vara en
bidragande faktor liksom då individen känner sig underbetald. Rationaliseringen går ut på att
gärningsmannen övertygar sig själv om att denne förtjänar vinsten från brottet (KPMG,
2007b, s.2).
12
Vidare visar KPMG:s (2007b) undersökning att girighet och möjligheter är de vanligaste
drivkrafterna bakom ekobrott (73 % av fallen är motiverade av detta). I 49 % av de
undersökta fallen var det svagheter i de interna kontrollsystemen som skapade möjligheter för
gärningsmännen att begå ekobrott. Ekobrotten utfördes i 70 % av fallen av gärningsmän i
åldern 36-55 (KPMG, 2007b, s.10). Detta beror på att människor i den här åldern oftast har
hunnit inta maktpositioner inom företaget, vilket ofta är en förutsättning för att kunna begå
ekobrott (Emanuelsson Korsell, 2002, s.36). Undersökningen visade att det i 89 % av fallen
förekom att ekobrott begåtts av anställda i företaget och att dessa i 36 % av fallen arbetat där i
mellan 2-5 år (KPMG, 2007b, s.6).
Offer
Utmärkande för den ekonomiska brottslighetens offer är att dessa är relativt osynliga. Många
ekobrott har en indirekt effekt snarare än en direkt effekt varför det är svårt att identifiera
offren. Exempelvis upplevs ekobrott som riktas mot offentliga myndigheter att sakna offer.
Vid andra ekobrott kan skadan vara så liten att offret inte anmäler brottet eller ens upptäcker
det (Brottsförebyggande rådet, 2004:1, s.11).
När det talas om ekobrottens offer delas offerskapet ofta upp i direkt och indirekt. De som i
första hand drabbas av ekobrottet är de direkta offren. De som brottet inte primärt riktas emot
men som ändå lider skada ses som indirekta offer. Lindgren (2000) talar om primär och
sekundär viktimisering. Primär viktimisering innebär att ekobrottet riktas mot personer medan
sekundär viktimisering gäller brott som skadar opersonliga offer så som företag. Företagen
kan då drabbas av sådant som illojal konkurrens och kreditförluster (Lindgren, 2000, s.127).
Redan på mitten av 1900-talet delades ekobrottens offer in i olika kategorier. Dessa bestod av
konsumenter, konkurrenter, aktieägare, anställda och mer allmänna offer som stat och miljö.
På senare tid har riksdagens revisorer gjort en egen beskrivning av tänkbara offerkategorier
som utgår ifrån ett företags intressenter (Lindgren, 2000, s.129). Även Hazel Croall delar in
offerskapet i kategorier utefter deras relation till företaget (se figur 4 nedan)
(Brottsförebyggande rådet, 2004:1, s.8).
Figur 4 Ekobrottens offer (Brottsförebyggande rådet, 2004:1 s.9)
13
Den ekonomiska brottsligheten har alltså många offer men det som det sällan talas om är den
påverkan ekobrotten har på enskilda individer. Exempelvis så påverkas staten direkt av
skattebrott medan de enskilda blir indirekta offer genom till exempel minskade sociala bidrag.
Ytterligare ett exempel är att de enskildas personliga ekonomi kan försämras vid exempelvis
bedrägerier. Om en bank drabbas av ekobrott och därmed går i konkurs drabbas också de
enskilda genom att deras besparingar kan gå förlorade (Brottsförebyggande rådet, 2004:1,
s.12).
2.3.5 Orsaker och åtgärder
Vid problematiseringen av ekonomisk brottslighet är varför-frågan en central del, vilket gör
det viktigt att se över orsakerna till ekonomisk brottslighet (Lindgren, 2000, s.135). Historiskt
sett har det förebyggande arbetet för ekonomisk brottslighet varit begränsat. Den ekonomiska
brottsligheten orsakar skada för många och det är därför betydelsefullt att arbeta
förebyggande mot denna typ av brott (Brottsförebyggande rådet, 2004:1, s.5).
Orsaker
Förutom de anledningar som den enskilda gärningsmannen har till att begå ekobrott så finns
det även orsaker på den samhälleliga nivån som påverkar motivationen till att ekobrott begås.
Ett högt skattetryck kan till exempel motivera människor till att begå ekobrott. Det kan även
vara allmänt accepterat att i en kultur göra på ett visst sätt även om detta är ett brottsligt
beteende (Lindgren, 2000, s.135).
Orsakerna till ekonomisk brottslighet kan även finnas på en organisationsnivå. Komplexiteten
i ett företag som kommer av dess storlek kan vara en orsak (Lindgren, 2000, s.136). Det blir
lättare för gärningsmannen att vara anonym då ansvaret i ett stort företag oftast fördelas över
fler personer (Örhlings PricewaterhouseCoopers, 2007, s.4). Den kultur som finns i företaget
kan påverka motivationen till brott (Lindgren, 2001, s.136). Finns det ingen stark etisk kultur i
ett företag som uppmuntrar lojalitet och öppenhet ökar risken för ekonomisk brottslighet.
Företaget måste tydligt klargöra att ekobrott inte accepteras (Örhlings
PricewaterhouseCoopers, 2007, s.25).
Ytterligare en faktor som bidrar till ekonomisk brottslighet är den nya teknik som finns
tillgänglig idag. Snabbare överföringar, mer globala affärer och ökad rörlighet över gränserna
öppnar upp möjligheterna för ekobrott (Lindgren, 2001, s.136). Både pengar och information
kan snabbt förflyttas mellan aktörer och över gränserna vilket försvårar upptäckandet och
förebyggandet av den ekonomiska brottsligheten (KPMG, 2007a, s.4).
Åtgärder
Effekterna av den ekonomiska brottsligheten påverkar både företag, ekonomin, samhället och
enskilda i många aspekter. Konsekvenserna kan vara betydande framförallt för mindre
välbärgade medborgare (Brottsförebyggande rådet, 2004:1, s.19). Eftersom ekobrotten skiftar
i tillvägagångssätt och gärningsmännen är av många olika slag krävs det många olika åtgärder
för att förebygga ekobrott. Det förebyggande arbetet ligger främst i myndigheternas händer.
Det är dock svårt att konkret förebygga ekobrott och en stor del av arbetet går därför ut på att
sprida information om de olika brottstyperna och dess risker. Det finns inte heller några
standardlösningar på problemet med ekonomisk brottslighet utan arbetet måste anpassas efter
de aktuella problem som man vill komma åt (Brottsförebyggande rådet, 2004:1, s.6). Det är
14
viktigt att åtgärderna mot brott blir en drivkraft till att göra rätt, försvårar brottsförfarandet,
ökar riskerna vid brott, reducerar vinsten från brott och inte ger gärningsmännen någon
möjlighet att bortförklara brottet (Brottsförebyggande rådet, 2004:1, s.8).
För att förebygga ekobrott inom ett företag kan företaget se över sina kontrollsystem och
kontinuerligt försöka förbättra dem. Företagen bör även se till att det föreligger en hög moral
på arbetsplatsen där personalen är villig att rapportera ekobrott. När ett ekobrott upptäcks är
det viktigt att företaget reagerar genom att direkt vidta åtgärder mot gärningsmannen oavsett
vilken position denne har i företaget (Örhlings PricewaterhouseCoopers, 2007, s.6).
Brottsförebyggande rådet (2004:1) menar att de brottsförebyggande åtgärderna kan anses ha
två syften. Det första syftet är att påverka individers benägenhet att begå brott och det andra
syftet går ut på att förändra förekomsten av brottsskapande situationer (Brottsförebyggande
rådet, 2004:1, s.23).
Orsaker till att gärningsmän begår brott kan ha sin grund redan i gärningsmannens uppväxt.
Som en förebyggande åtgärd är det därför viktigt att få ut information till hemmen och
utbildningsväsendet för att kunna påverka antalet ekobrott. Kontrollorgan i samhället som
ligger nära brottssituationerna har en stor betydelse eftersom de har större möjlighet att
upptäcka ekobrotten. Det kan till exempel vara Skatteverket som upptäcker skattebrott eller
fordringsägare som upptäcker borgenärsbrott. Det är därför viktigt att det finns ett samarbete
mellan de olika brottsförebyggande myndigheterna och dessa kontrollorgan
(Brottsförebyggande rådet, 2004:1, s.28).
2.3.6 Internationella aspekters påverkan på Sverige
Ekonomisk brottslighet är en internationell fråga som påverkar företag över hela världen
oavsett bransch och storlek (Öhrlings PricewaterhouseCoopers, 2007, s.4). Den ökade
handeln över gränserna i kombination med de förbättrade internationella
kommunikationsvägarna leder till en ökning av internationella ekobrott (KPMG, 2007a, s.5). I
många fall begås brott över gränserna. Effekten av ett brott kan drabba ett annat land även om
själva brottet begåtts i Sverige (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.28).
Genom överenskommelser mellan olika stater skapas det möjligheter att komma till rätta med
den internationella ekonomiska brottsligheten. I EU arbetas det med straffrättsliga frågor för
att förbättra samarbetet mellan länderna. De straffrättsliga reglerna i Sverige grundar sig i viss
mån på EG-direktiv och de har även påverkats av andra internationella organ (Leijonhufvud
och Wennberg, 2004, s.29).
Internationellt sett är det bedrägeribrotten som är det största problemet. Den ekonomiska
brottsligheten i Sverige kretsar i huvudsak runt brotten skattebrott, bokföringsbrott och brott
mot borgenärer (Emanuelsson Korsell, 2002, s.6).
15
3. Ekonomiska brott och obestånd
Det finns en mängd olika ekonomiska brott och detta kapitel beskriver några av dem. Det
fortsätts sedan med en förklaring av begreppen obestånd och konkurs. Avslutningsvis nämns
några konkursrelaterade brott.
3.1 Ekobrott
Då ekobrotten är många har vi för att få en viss struktur gjort en uppdelning av brotten i fyra
kategorier. Dessa följer de kategorier som Leijonhufvud och Wennberg (2004) använder i sin
bok ”Brott och straff i affärslivet”. Brott riktas mot olika intressen i samhället och vår
indelning av brott har skett utifrån vilka brotten riktar sig mot. Kategorierna består av brott
mot leverantörer, kunder och allmänhet, brott mot huvudman, brott mot staten och brott mot
borgenärer (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.13). Brott mot borgenärer behandlas i ett
eget kapitel (kapitel 3.3) då dessa brott är obeståndsrelaterade.
3.1.1 Brott mot leverantörer, kunder och allmänhet
Denna kategori omfattar brott som riktar sig mot leverantörer, kunder och allmänhet. Det
handlar här om brott som bedrägeri, bestickning och insiderbrott (Leijonhufvud och
Wennberg, 2004, s.13).
Bedrägeri
Bedrägerier finns i många olika former och kan variera i tillvägagångssätt. Detta brott tas upp
i brottsbalkens 9 kap. 1 §. Denna bestämmelse gäller oavsett vilken sorts bedrägeri det rör sig
om (Magnusson och Sigbladh, 2001, s.26).
Utmärkande för bedrägeribrottet är att gärningsmannen vilseleder någon och att denne gör
detta för egen vinnings skull (Emanuelsson Korsell, 2002, s.34). De rekvisit som måste vara
uppfyllda för att brott ska anses föreligga är att gärningsmannen ska vilseleda någon, förmå
offret till handling eller underlåtenhet och detta ska innebära ekonomisk vinning för
gärningsmannen och skada för offret (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.41).
Bedrägeribrott är svåra att upptäcka eftersom gärningsmannen ofta finns i organisationer med
komplexa strukturer där det är lättare för gärningsmannen att vara anonym. Vanligtvis
utnyttjas de tillfällen som uppstår i affärssituationer eller i andra situationer som baseras på ett
förtroende. Det är ofta en ren slump att brotten upptäcks då gärningsmannen gärna lägger ner
tid på att dölja brottet. Enligt en undersökning gjord av PWC år 2001 var det i 58 % av fallen
slumpen som varit avgörande för upptäckten av brottet (Emanuelsson Korsell, 2002, s.34).
Under 2007 låg denna siffra på 41 % vilket bland annat hade sin grund i ökade kontroller hos
företagen (Öhrlings PricewaterhouseCoopers, 2007, s.10).
Bestickning
Bestickning regleras i brottsbalkens 17 kap. och ses som ett brott mot allmän verksamhet
(Brottsbalk (1962:700)). Brottet kan sägas vara den aktiva sidan av ett mutförfarande, och
begås alltså av den som lämnar eller erbjuder en muta eller belöning. Tillsammans med
16
mutbrottet utgör bestickning det som internationellt sett brukar kallas för korruption
(Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.57).
Enligt 17 kap. 7 § brottsbalken skall någon ha lämnat, utlovat eller erbjudit en muta för att
bestickningsbrott ska föreligga (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.272). Det huvudsakliga
gällande bestickningsbrottet är att gärningsmannen får någon att svika den lojalitetsplikt som
denne har gentemot sin arbets- eller uppdragsgivare genom att erbjuda denne en personlig
förmån av något slag. Gärningsmannen kan vara vem som helst, men den bestuckne kan
däremot endast vara någon som tas upp i bestickningsstadgandet (arbetstagare eller annan)
(Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.58).
Insiderbrott
Insiderinformation är information som har kurspåverkande betydelse och som någon fått
tillgång till genom anställning, uppdrag eller annan befattning (Leijonhufvud och Wennberg,
2004, s.64). Insiderbrott regleras i lag om straff för marknadsmissbruk vid handel med
finansiella instrument och innebär att en anställd använder sådan information som inte är
offentligjord eller annan okänd omständighet som exempelvis kommer att påverka
börskursen. Gemensamt för insiderbrotten är att det handlar om brott gällande
värdepappershandel (Emanuelsson Korsell, 2002, s.31).
Kriminaliseringen av insiderbrottet skedde i Sverige först under 1990-talet i samband med att
ett nytt EU-direktiv om marknadsmissbruk infördes (Leijonhufvud och Wennberg, 2004,
s.64). Förbudet mot insiderhandel motiverades av förtroendet för marknaden där meningen är
att alla ska ha tillgång till samma information samtidigt (Emanuelsson Korsell, 2002, s.32).
Insiderbrott har den senaste tiden uppmärksammats mycket i medierna, men antalet
anmälningar är få. Utvecklingen går dock emot fler utredningar och åtal. Detta är troligtvis en
konsekvens av förbättrade kontrollsystem och det faktum att insiderbrott fått högre prioritet
(Emanuelsson Korsell, 2002, s.31).
3.1.2 Brott mot huvudman
Brott i denna kategori riktar sig mot en huvudman, alltså mot en arbets- eller uppdragsgivare
(fysisk eller juridisk person). Hit hör brott som förskingring, trolöshet mot huvudman och
mutbrott (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.13).
Förskingring
I brottsbalkens 10 kap. finns bestämmelserna om förskingring. Liksom bedrägeri kan
förskingring förekomma i många olika former (Magnusson och Sigbladh, 2001, s.89).
Utmärkande för förskingring är att brottet görs inom den egna maktsfären. Personen som utför
brottet har ett förtroende och missbrukar detta på så sätt att det uppstår skada för offret och
vinst för gärningsmannen (Emanuelsson Korsell, 2002, s.35).
Huvudrekvisiten när det gäller förskingring är således att åsidosättandet ska ha inneburit
vinning för någon och skada för någon annan. Dessa effekter ska vara en direkt följd av
besittningen (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.187). Gärningsmannen skall ha anförtrotts
förfogande över annans egendom och haft skyldighet att ge ut egendomen (Leijonhufvud och
Wennberg, 2004, s.69). Som exempel kan nämnas en förtroendevald kassör i en fackförening
som anmäldes för att ha förskingrat över en halv miljon kronor. Han hade dolt brottet genom
17
att manipulera bokföringen men revisorn upptäckte att det saknades pengar (Magnusson och
Sigbladh, 2001, s.93).
Trolöshet mot huvudman
Bestämmelserna om trolöshet mot huvudman återfinns i brottsbalkens 10 kap. 5 § (Dahlqvist
och Holmquist, 2004, s.193). Rekvisiten som ska vara uppfyllda för trolöshetsbrottet är att
gärningsmannen genom en förtroendeställning har till uppgift att sköta affärer för annan.
Förtroendet ska ha missbrukats och detta ska då leda till skada för huvudmannen
(Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.80). Som exempel på trolöshetsbrottet kan nämnas en
banktjänsteman som innehaft förtroendeställning och medverkat till en förlust för banken
genom att bankmannen lämnat kredit till en låntagare som inte var kreditvärdig. För att brott
ska föreligga krävs det i detta fall ingen egen vinning (Magnusson och Sigbladh, 2001, s.97).
Mutbrott
Mutbrott är den andra sidan av det tidigare nämnda bestickningsbrottet. Det handlar vid det
här brottet om den som tar emot mutan (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.87). Med muta
menas alla förmåner som effektivt får någon att utföra en tjänst. Exempel på muta kan vara
kontanter, provision, kreditförmån eller eftergivande av krav (Dahlqvist och Holmquist, 2004,
s.280). När ett mutbrott begås överges lojalitetsplikten som kommer av en anställning.
Mutbrott som begås inom affärslivet hotar den fria konkurrensen och marknadsekonomin
(Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.87).
I brottsbalkens 20 kap. 2 § tas mutbrottet upp. Det görs i denna paragraf ingen avgränsning till
enbart svenska arbetstagare varför även en utländsk arbetstagare kan bli straffbelagd för
mutbrott (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.273). För att ett mutbrott ska föreligga krävs det
enligt lagen att någon begärt, tagit emot eller fått sig utlovat en muta för sin utförda tjänst.
Straffansvar för detta brott förekommer endast för arbetstagare vilket innebär att en
självständig företagare inte kan bli skyldig till mutbrott i sin egen verksamhet (Dahlqvist och
Holmquist, 2004, s.272).
3.1.3 Brott mot staten
Här behandlas brott riktade mot staten där skattebrott och penninghäleri är de utmärkande
brotten (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.13).
Skattebrott
Ett av de mest centrala ekonomiska brotten är skattebrottet som länge har uppmärksammats
av staten. Skattebrotten regleras i skattebrottslagen (Emanuelsson Korsell, 2002, s.23). Denna
lag är tillämplig på alla sorts skatter. Det finns många olika skattebrott och det brukar bland
annat talas om skatteredovisningsbrott, försvårande av skattekontroll och vårdslös
skatteredovisning (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.124).
En person som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift eller som underlåter att lämna uppgift
begår skattebrott. För att det ska ses som ett brott krävs det även att handlingen ger upphov till
fara för att skatt undanhålles (Emanuelsson Korsell, 2002, s.23). Det är inte givet att det är
den skatteskyldiga som är gärningsman vid skattebrotten. Gärningsman kan vara den som
lämnat oriktig uppgift (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.112).
18
Skattebrott är ett typiskt spaningsbrott som alltså måste upptäckas genom kontroller. Så gott
som alla skatterelaterade brott upptäcks genom fördjupade kontroller av deklarationer
(Emanuelsson Korsell, 2002, s.23).
Penningtvätt/Penninghäleri
Penninghäleri är ett av de tillvägagångssätt som en gärningsman kan använda sig av för att
genomföra en penningtvätt. Penninghäleri tas upp i brottsbalkens 9 kap. 6a § som
brottsförklarar flera former av penningtvätt. Penningtvätt har till syfte att dölja eller omsätta
resultat av en brottslig verksamhet. Det får till följd att den legala ekonomin påverkas av
svarta pengar. Genom att gärningsmannen tvättar de ”svarta pengarna” ökar dennes
möjligheter att kunna använda pengarna utan att bli upptäckt (Leijonhufvud och Wennberg,
2004, s.129).
Som exempel på penninghäleri kan nämnas en situation där en banktjänsteman lät en
brottsling sätta in brottsligt förvärvade pengar på tjänstemannens eget konto. Däremot skulle
banktjänstemannen inte bli skyldig för penninghäleri om denne lät gärningsmannen sätta in
pengarna på brottslingens eget konto trots att tjänstemannen visste att pengarna härstammade
från brottslig verksamhet (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.130).
3.2 Obestånd och konkurs
Att ett företag är på obestånd innebär att detta företag inte kan betala sina skulder och att
denna betalningsoförmåga inte endast är tillfällig. Begreppet är en konkursrättslig term, men
har samma betydelse i straffrättsliga sammanhang (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.97).
Det kan vara svårt att fastställa tidpunkten för när obestånd först förekom. Ofta åberopar
konkursförvaltaren en viss tidpunkt för obestånd och åklagaren en annan, senare tidpunkt.
Förklaringen till detta kan vara att åklagaren måste bevisa att gäldenären var medveten om att
obestånd eller påtaglig fara för obestånd förelegat. För bedömningen om det föreligger
obestånd eller inte har det ingen betydelse hur gäldenären inskaffat betalningsmedel.
Straffansvar förekommer dock om medlen införskaffats på olaglig väg (Dahlqvist och
Holmquist, 2004, s.122).
Borgenärsbrotten har det gemensamt att det måste föreligga en obeståndssituation för att
handlingen ska bli straffbar (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.118). Vid borgenärsbrott är
tidpunkten för den otillåtna handlingen utgångspunkten för bedömning av om obestånd
föreligger. Straffansvar för gäldenären föreligger endast när handlingen utförs i en
obeståndssituation eller då det finns en risk för obestånd. Det är i praktiken oftast bara aktuellt
med obeståndsutredningar i de fall då gäldenären gått i konkurs. Svårigheten ligger inte i att
bedöma betalningsoförmågan vid obestånd utan det är bevisningen av att denna inte var
tillfällig som är svår (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.124). Bedömningen försvåras
ytterligare av att tidpunkten för det ekonomiska läget ofta är avlägsen och bokföringen ofta är
bristfällig eller obefintlig (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.97).
När det föreligger risk för obestånd i ett företag har företagets ledning och dess revisor
skyldighet att informera intressenter om detta. Företaget behöver dock inte redovisa risken för
obestånd innan ett rekonstruktionsförfarande påbörjats, en kontrollbalansräkning upprättats
eller betalningar ställts in. En revisor ska i sitt arbete kontinuerligt vara uppmärksam på
19
indikationer på obestånd. Sådana indikationer kan till exempel vara en negativ utveckling av
nyckeltal eller inkomna betalningsanmärkningar (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.129).
Det är enligt Edström, Lundén och Svensson (1999, s.196) ”normalt inte straffbart att göra
dåliga affärer”. Det är inte en självklarhet att ett ekobrott ligger bakom ett företags obestånd,
men det förekommer ofta att en brottslig handling ligger bakom obeståndet. Detta brottsliga
handlande kan ske avsiktligt men även av okunskap, kanske med inslag av panik (Edström,
Lundén och Svensson, 1999, s.196).
Det finns bara ett fåtal vägar ut ur en obeståndssituation. Ett företag kan undvika obestånd
genom att skjuta till egna medel eller genom att få hjälp av fordringsägare (Lundén och
Svensson, 1995, s.11). Ett aktiebolag kan ta sig ur situationen med hjälp av nyemission där
aktieägarna tillför de medel som behövs (Gotthard et al., 1992, s.24). Ett annat alternativ kan
vara en företagsrekonstruktion vilken görs för att återställa lönsamheten i ett företag
(Edström, Lundén och Svensson, 1999, s.119). Fungerar inte dessa sätt återstår konkurs
(Lundén och Svensson, 1992, s.11).
En konkurs görs för att fordringsägarna ska kunna få betalt för sina fordringar genom att
använda gäldenärens tillgångar. Både gäldenären och borgenärerna kan begära företaget i
konkurs. Den gäldenär som har försatts i konkurs blir av med bestämmanderätten över sina
tillgångar (Kronqvist, Runesson och Sörgård, 1997, s.32). Antalet konkurser under 2000-talet
kan ses i figur 5 nedan.
Diagram 3 Antalet företagskonkurser (Anpassad efter www.ekonomifakta.se)
3.3 Brott mot borgenärer och andra konkursrelaterade brott
Brott mot borgenärer är brott som gäldenärer begår mot sina fordringsägare (Emanuelsson
Korsell, 2002, s.19). Det är inte straffbart att låta bli att betala sina skulder. Däremot kan det
vara straffbart att betala vissa skulder om detta gör att andra borgenärers rätt påverkas.
Borgenärsbrott kan sägas vara ett slags missbruk av det egna ekonomiska maktområdet
(Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.101). Brott mot borgenärer omfattar oredlighet mot
borgenärer, vårdslöshet mot borgenärer, otillbörligt gynnande av borgenärer (mannamån)
samt bokföringsbrott (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.13). Gemensamt för
borgenärsbrotten är att det rör sig om ekonomiska transaktioner som vanligtvis är tillåtna men
som vid obestånds- eller konkurssituationer är förbjudna. Bokföringsbrott ses dock inte som
ett rent borgenärsbrott då straffbarheten för detta brott inte är kopplat till en obestånds- eller
konkurssituation (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.101).
20
3.3.1 Oredlighet mot borgenärer
Detta brott är det allvarligaste av de olika borgenärsbrotten och regleras i brottsbalkens 11
kap. 1 § (se figur 6 nedan) (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.95). Det finns tre olika sätt
att begå detta brott på. Det första innebär att gäldenären förstör, gör sig av med eller skänker
bort värdefulla tillgångar när företaget är på obestånd. Det andra sättet går ut på att gäldenären
undanhåller att denne äger en viss tillgång eller uppger en skuld som inte existerar. Det sista
sättet syftar till att undanhålla tillgångar från konkursförvaltaren vid konkurs (Magnusson och
Sigbladh, 2001, s.112). Emanuelsson Korsell (2002, s.19) skiljer mellan handlingar som
utförs när gäldenären redan är på obestånd och handlingar som leder till att gäldenären
hamnar på obestånd. Även om gäldenären inte är på obestånd kan alltså denne bli skyldig till
oredlighet (Emanuelsson Korsell, 2002, s.19).
1 § Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han skall
komma på obestånd, förstör eller genom gåva eller någon annan liknande åtgärd
avhänder sig egendom av betydande värde, döms för oredlighet mot borgenärer till
fängelse i högst två år…. För oredlighet mot borgenärer döms också en gäldenär som,
då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av betydande värde med uppsåt att
hålla den undan konkursen, eller gäldenär som i konkurs undandrar eller undanhåller
konkursförvaltningen tillgång.
Lagtext 1 Oredlighet mot borgenärer (Anpassad efter brottsbalken 11 kap 1 §)
Oredlighetsbrotten kännetecknas av att de omfattar ett illojalt handlande av en gärningsman
gentemot borgenärer (Ds 2002:57, s.27). Rekvisiten som ska vara uppfyllda vid dessa brott är
att ett avhändande ska ha skett i en obeståndssituation eller i en situation som gör att denna
handling leder till obestånd. I denna situation är det alltså förbjudet att ge gåvor
(Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.96).
Det är svårt att utreda oredlighetsbrott eftersom det är svårt att bevisa att den som har skänkt
bort eller förstört en tillgång var på obestånd när detta skedde (Magnusson och Sigbladh,
2001, s.112). Oredlighet mot borgenärer anses vara grovt då gärningsmannen använt
vilseledande bokföring eller falska handlingar eller om brottet haft väsentlig omfattning (Ds
2002:57, s.33).
3.3.2 Vårdslöshet mot borgenärer
När en gäldenär fortsätter att driva sin verksamhet trots att företaget är på obestånd eller på
väg mot obestånd kan denne bli åtalad för vårdslöshet mot borgenär. Företaget ska då drivas
på sådant sätt att tillgångarna minskar och/eller att skulderna ökar. Skillnaden mellan
vårdslöshet och oredlighet är att gäldenären inte agerar lika aktivt och direkt vid vårdslöshet
som vid oredlighet. Gäldenären handlar således snarare oaktsamt än uppsåtligt (Magnusson
och Sigbladh, 2001, s.112).
Som exempel på detta bör en gäldenär som säljer varor som är köpta på kredit till lägre pris än
inköpspriset i första hand dömas för oredlighet mot borgenär. Denna transaktion ses som en
gåvoliknande transaktion. I andra hand så döms gäldenären för vårdslöshet då denne fortsätter
21
verksamheten utan någon nytta för företaget (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.144).
Vårdslöshet mot borgenärer är alltså ett mindre grovt åsidosättande av borgenärernas rätt
(Emanuelsson Korsell, 2002, s.20).
Bestämmelserna om vårdslöshet mot borgenärer återfinns i brottsbalkens 11 kap. 3 § (se figur
7 nedan). För att brott ska föreligga måste den ekonomiska ställningen ha försämrats
väsentligt. Detta ska vara en följd av att gäldenären fortsatt sin rörelse utan nytta för rörelsen
(Ds 2002:57, s.34). Det finns ett undantag i lagen som säger att åtal endast får väckas om det
är begärt ur allmän synpunkt. Till exempel kan humanitära och sociala skäl ligga bakom
fortsatt verksamhet så som hänsyn till anställda. Gäldenären kan bli åtalad om denne tidigare
har åsidosatt borgenärsintressen eller om stora egna uttag gjorts (Dahlqvist och Holmquist,
2004, s.145).
3 § Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara föreligger för att han skall
komma på obestånd, fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel utan
motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på äventyrligt
företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtar annan sådan åtgärd och
därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försämrar sin förmögenhetsställning i
avsevärd mån, döms för vårdslöshet mot borgenärer till fängelse i högst två år.
Lagtext 2 Vårdslöshet mot borgenärer (Brottsbalken 11 kap 3 §)
3.3.3 Otillbörligt gynnande av borgenärer (mannamån)
För att bli straffansvarig för otillbörligt gynnande av borgenärer krävs att gäldenären är på
obestånd och att denne utför en handling som gynnar någon borgenär framför de andra
borgenärerna. Handlingen ska vara av sådan art att andra borgenärers rätt äventyras. Vidare
krävs det även ett uppsåt från gäldenärens sida. Är gäldenären okunnig om reglerna gällande
förmånsrätt är straffansvar uteslutet. En gäldenär har straffansvar om denne i hemlighet
lämnar eller utlovar betalning för att främja ackord även om det inte drabbar övriga
borgenärer. Då krävs det dock ett direkt uppsåt (Ds 2002:57, s.35).
Att någon gynnas innebär att gäldenären betalar en borgenär som inte har förtur enligt
förmånsrättsordningen genom att gäldenären betalar en skuld som inte har förfallit eller
genom att någon form av säkerhet lämnas i efterhand (Magnusson och Sigbladh, 2001, s.112).
Otillbörligt gynnande av borgenärer tas upp i brottsbalkens 11 kap. 4 § (se figur 8 nedan).
4 § Den som, då han eller hon är på obestånd, gynnar en viss borgenär genom att betala
skuld som inte är förfallen, betala med annat än sedvanliga betalningsmedel eller
överlämna säkerhet som inte var betingad vid skuldens tillkomst eller genom att vidta
annan sådan åtgärd, döms, om åtgärden medför påtaglig fara för att en annan borgenärs
rätt skall förringas avsevärt, för otillbörligt gynnande av borgenär till fängelse i högst
två år.
Lagtext 3 Otillbörligt gynnande av borgenärer (Brottsbalken 11 kap 4 §)
22
Som ett exempel på otillbörligt gynnande av borgenärer kan nämnas ett fall där gäldenären
gynnat en viss borgenär när bolaget var på obestånd. Gäldenären hade återbetalat lån till sig
själv och dömdes då för otillbörligt gynnande eftersom denna handling medförde att andra
borgenärers rätt hade förringats (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.161).
3.3.4 Bokföringsbrott
Bestämmelserna om bokföringsbrott återfinns i brottsbalkens 11 kap. 5 § (se figur 9 nedan).
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldigheten enligt
bokföringslagen kan dömas för bokföringsbrott. Detta innebär att den bokföringsskyldige
låter bli att bokföra en affärshändelse, att denne inte bevarar räkenskapsinformation eller
lämnar felaktiga uppgifter i bokföringen så att företagets ställning inte kan bedömas
(Dahlqvist och Elofsson, 2002, s.49).
5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt
bokföringslagen genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara
räkenskapsinformation eller genom att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen eller på
annat sätt, döms, om rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd
härav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, för bokföringsbrott till
fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Lagtext 4 Bokföringsbrott (Brottsbalken 11 kap 5 §)
Bokföringsbrott förekommer ofta i samband med andra ekonomiska brott som till exempel
skattebrott, bedrägerier, förskingring och oredlighet mot borgenärer. En undersökning visade
att det vid ekonomisk brottslighet nästan alltid förekommer någon sorts bokföringsbrott
(Emanuelsson Korsell, 2002, s.14).
Vid bokföringsbrott brukar det talas om det så kallade huvudsakskriteriet. Detta innebär att
två krav ska vara uppfyllda för att bokföringsbrott inte ska föreligga. Första kravet är att det
ska finnas en bokföring och det andra kravet är att den befintliga bokföringen ska vara sådan
att det går att bedöma rörelsens förlopp, ställning och ekonomiska resultat (Dahlqvist och
Elofsson, 2002, s.49).
Den som döms för bokföringsbrott är vanligtvis den bokföringsskyldige själv eller den legala
ställföreträdaren för denna i den juridiska personen. En förutsättning för uppsåtligt
bokföringsbrott är att gärningsmannen själv utfört den straffbara handlingen. Då brottet sker
genom oaktsamt handlande utvidgas straffansvaret till att omfatta ledningen. Ledningen har
ett ansvar att se till att tillsynen och kontrollen av bokföringen fungerar (Leijonhufvud och
Wennberg, 2004, s.104).
Att bokföringen ska följa bestämmelserna i bokföringslagen innebär att bokföringen ska
upprättas i enlighet med god redovisningssed. Det är dock svårt att säga om begreppet god
redovisningssed har en självständig betydelse ur brottssynpunkt. God redovisningssed
uttrycks genom Bokföringsnämndens råd och anvisningar samt genom Redovisningsrådets
23
uttalanden. Dessa bestämmelser är inte bindande i sig och behöver därmed inte alltid följas
(Dahlqvist och Elofsson, 2002, s.53).
Bokföringsbrottet är det brott som är vanligast bland borgenärsbrotten. Det är dessutom det
brott som anmäls mest av alla de ekonomiska brotten (Magnusson och Sigbladh, 2001, s.112).
Det är nästan alltid konkursförvaltaren som upptäcker bokföringsbrott men en hel del
upptäcks även via skatterevisioner. Troligtvis är mörkertalet högt när det gäller
bokföringsbrott, framförallt för näringsidkare som inte har försatts i konkurs (Emanuelsson
Korsell, 2002, s.16).
3.3.5 Konkursrelaterade brott
Förutom borgenärsbrotten, som ofta är kopplade till konkurser, tar Magnusson och Sigbladh
(2001) upp fem olika typer av konkursrelaterade ekobrott. Den första typen av ekobrott
handlar om gäldenärer som planerat konkursen. Själva konkursen utgör i detta fall en del av
det ekonomiska brottet. Gäldenären tar en medveten risk och utnyttjar så kallade målvakter
som får stå för risken. Den andra typen av konkursrelaterade ekobrott som tas upp är
gäldenärer som skyddar sina personliga ekonomiska intressen. Detta görs genom att
gäldenären försätter sitt aktiebolag i konkurs innan denne måste betala skatt (Magnusson och
Sigbladh, 2001, s.113).
Som tredje typ nämns gäldenärer som genomfört ekonomiska brott och som inte planerat att
gå i konkurs. Dessa gäldenärer har försökt undvika att gå i konkurs eftersom de då riskerar
upptäckt. Det handlar alltså här om ren otur eller inkompetent hantering som i sig är laglig,
men som leder till att brotten upptäcks genom konkurs. Gäldenärer som börjar fuska med
skatter och avgifter då företaget går dåligt är den fjärde typen av konkursrelaterat ekobrott.
Dessa gäldenärer benämns ibland ”överlevarna” då de ”lånar” från staten tills företaget är på
rätt spår igen. Den femte och sista typen är gäldenärer som saknar grundläggande kunskap
om att driva ett företag. Gäldenärerna kan göra sig skyldiga till många olika brott innan de går
i konkurs (Magnusson och Sigbladh, 2001, s.113).
3.3.6 Ekobrottsutredningar vid konkurser
Under 1980-talet skedde en reformering av konkursrätten i Sverige och i samband med denna
utökades kraven på utredningar i konkurser. Anledningen till detta var tron om att konkurser
många gånger användes för att dölja ekonomisk brottslighet. Syftet var att genom hårdare
utredningskrav för konkursförvaltaren effektivisera brottsbekämpningen (Gunnarsson, 2002,
ss.26-28).
Utredning av om det föreligger ekonomisk brottslighet vid konkurser kan ske i två steg.
Konkursförvaltaren står för det första steget i utredningen då denne ska utreda och anmäla
misstanke om brott till åklagare. Det andra steget innebär att åklagaren tar över utredningen
(Appelgren och Sjögren, 2001, s.295).
Vanligtvis tar konkursförvaltaren hjälp av en revisor för granskningen av konkursgäldenärens
räkenskaper. Revisorn hjälper då ofta till med att bland annat se över om
bokföringsskyldigheten fullgjorts, när och varför obestånd uppkommit och vid vilken tidpunkt
kontrollbalansräkning (i aktiebolag) skulle ha upprättats. När revisorn och konkursförvaltaren
24
gjort sina utlåtande om misstänkta brott är det upp till åklagaren att bedöma vad som ska
utredas vidare. Om åklagaren då tar hjälp av revisorn som redan är insatt i
konkursgäldenärens verksamhet kan utredningen genomföras snabbare och effektivare
(Appelgren och Sjögren, 2001, s.296).
25
4. Metod
Det finns olika angreppssätt, synsätt och ansatser att använda sig av för att kunna uppnå det
syfte som finns i uppsatsen. Detta kapitel innehåller olika metodologiska tillvägagångssätt
som mynnar ut i de metodval som gjorts inför uppsatsprocessen. Vi är hermeneutiker och
tillämpar ett kvalitativt tillvägagångssätt med en abduktiv ansats.
4.1 Inledning
Metod kan sägas vara läran om de instrument som kan användas för att samla in information.
Halvorsen (1992, s.13) menar att metod är den hantverksmässiga sidan av den vetenskapliga
verksamheten. Med hjälp av metod kan forskaren undersöka verkligheten på ett systematiskt
sätt. Metod kan även hjälpa forskaren att använda sina sinnen på ett mer strukturerat sätt då
denne fäster uppmärksamheten vid ett visst fenomen som önskas undersökas (Halvorsen,
1992, s.13).
4.2 Analys och tolkningsmetod
Analysering av information är en process där forskaren försöker få ordning på den insamlade
datan och strukturerar den för att sedan kunna tolka informationen (Repstad, 1999, s.94).
Syftet är att beskriva vad datan säger. Under processen med analyserandet så klassificeras
materialet och jämförelser görs. All analys är i grund och botten förenklingar av verkligheten
(Halvorsen, 1992, s.107). Att analysera hjälper forskaren att hitta mönster och se tendenser
(Holme och Solvang, 1997, s.202).
När analysen är genomförd är det möjligt att tolka datan (Halvorsen, 1992, s.107). Det är inte
endast i slutet av forskningsfasen som tolkning sker. Tolkning genomsyrar allt från den
inledande teoriutvecklingen till dess att en uppsats går till tryck (Holme och Solvang, 1997,
s.290). När tolkning görs är det framförallt två faktorer som är viktiga. För det första så måste
forskaren vara medveten om vad denne gör och för det andra måste forskaren ha en kritisk
inställning till tolkningarna som görs. Om forskaren har en försiktig inställning reduceras
risken för felaktiga tolkningar. Det går dock inte att helt skydda sig från felaktiga tolkningar
och övertolkningar (Holme och Solvang, 1997, s.290).
Det är vid tolkning vanligt att tala om hermeneutik vars syfte är att tolka och förstå. Detta kan
sägas vara en vetenskapsteoretisk plattform vars motsatta förhållande kan hittas i positivismen
(Lundahl och Skärvad, 1999, s.38). Positivister menar att kunskap är verklig och därför
behövs inga subjektiva tolkningar (Patel och Tebelius, 1987, s. 29). Positivism hänförs oftast
till kvantitativa metoder medan hermeneutik kopplas till kvalitativa metoder (Lundahl och
Skärvad, 1999, s.38).
4.2.1 Hermeneutik
Termen hermeneutik härstammar från Hermes, gudarnas sändebud som översatte gudarnas
budskap till människorna. Hermeneutik betyder tolka, översätta och förtydliga och är en
26
tolkningslära som grundar sig på vissa grundläggande antaganden och förutsättningar
(Widerberg, 2002, s.26). Ett av dessa antaganden är att personliga erfarenheter är en viktig
förutsättning för att kunna uppnå vetenskaplig kunskap (Lundahl och Skärvad, 1999, s.42).
Den hermeneutiska forskningen är subjektiv, forskaren använder medvetet sina egna
värderingar. Utgångspunkten i tolkningsarbetet är alltså de värderingar och den förståelse som
forskaren har om fenomenet. I tolkningsprocessen använder forskaren den kunskap och den
livserfarenhet som denne har vilket kallas för förförståelse. Förförståelsen behövs för att
forskaren ska kunna tolka ett material (Patel och Tebelius, 1987, s.34). Forskaren måste vara
försiktig då förförståelsen kan påverka förståelsen negativt likaväl som positivt. Denna kan
lika gärna förvilla oss och förhindra kunskapsutvecklingen3.
Ett enskilt fenomen kan endast begripas om det ses i ett sammanhang enligt en hermeneutiker
(Lundahl och Skärvad, 1999, s.43). Tolkningsprocessen startar med att forskaren ser till
helheten av sammanhanget för att få en övergripande bild. Därefter studeras delarna närmre
för att forskaren ska få en djupare förståelse. Delarna relateras sedan till helheten som då ger
en mer reflekterad tolkning. Denna process kan sammanfattas i en hermeneutisk cirkel (se
figur 10 nedan) (Repstad, 1999, s.103).
Helhet
Förförståelse
Förståelse
Del
Figur 5 Hermeneutikens inre cirkel (anpassad efter Bassim Makhloufis, föreläsningsmaterial 30/1 2007)
4.2.2 Vår analys och tolkningsmetod
I vår forskning börjar vi med att se på den ekonomiska brottsligheten som helhet för att få en
övergripande förståelse för fenomenet. För att öka förståelsen studeras därefter vissa utvalda
delar närmre. Vi ser sedan på de utvalda delarna från ett bredare perspektiv och relaterar dem
till ekonomisk brottslighet i sin helhet.
Vår uppsats kommer till största delen att bestå av subjektiv tolkning eftersom vi är
hermeneutiska. Vi vill inte bara beskriva verkligheten utan även att tolka och förstå den. Våra
egna och andras erfarenheter är viktiga för den här uppsatsens tolkningsprocess och resultat.
Visserligen finns det statistik om ekonomisk brottslighet och teorin kan ge en bra
övergripande bild av fenomenet, men för att skapa djupare förståelse behövs erfarenheter och
tankar från personer som ständigt kommer i kontakt med ekonomisk brottslighet och arbetar
med att förebygga detta.
3
Bassim Makhloufi:s, föreläsningsmaterial 30/1 2007
27
4.3 Metodval
Vilket resultat vår forskning kommer att få beror på vilka forskningsmetoder vi väljer
(Halvorsen, 1992, s.13). När det gäller insamlingsmetod så finns det två huvudsakliga
angreppssätt inom samhällsvetenskapen, kvantitativa och kvalitativa metoder (Holme och
Solvang, 1997, s.13).
4.3.1 Kvantitativ metod
Kvantitativ metod går huvudsakligen ut på att mäta. Mätningen kan sedan användas för att
förklara eller beskriva något (Lundahl och Skärvad, 1999, s.94). Arbetsmaterialet vid
kvantitativa metoder består av tal och siffror (Repstad, 1999 s.9). Då kvantitativ forskning
syftar till att beskriva och förklara det som har mätts måste forskaren sortera bort de
subjektiva värderingarna för att få ett så objektivt resultat som möjligt. Objektiviteten är
viktig för att kunna jämföra och analysera resultatet av mätningarna (Patel och Tebelius,
1987, s.45).
4.3.2 Kvalitativ metod
Det centrala i kvalitativa metoder är att karaktärisera det som studeras (Repstad, 1999, s.9).
Forskaren söker efter innebörden och meningen i det som undersöks (Widerberg, 2002, s.15).
Genom metoden studerar forskaren individer och deras beteende med syftet att beskriva,
analysera och förstå beteendet (Lundahl och Skärvad, 1999, s.101). Utgångspunkten är alltså
verkligheten så som de studerade individerna ser den. Varje individ som ingår i
undersökningen är med i egenskap av besittare av en särskild kunskap som är relevant för
forskningsproblemet (Patel och Tebelius, 1987, s.123).
Forskare som använder kvalitativa metoder ställer frågor av typen: vad betyder det och vad
handlar det om? För att svara på dessa frågor finns det ett antal olika tillvägagångssätt att
använda sig av. Observationer är ett sätt för forskaren att samla in information och går ut på
att forskaren studerar och tolkar sitt objekt. Forskaren kan även använda sig av intervjuer för
att skaffa sig viktig information. Här får forskaren fram objektets syn på forskningsproblemet
(Widerberg, 2002, s.15).
Vid kvalitativa metoder studeras oftast bara ett eller några få fenomen. Forskaren får därför ett
nära förhållande till den miljö eller de personer som denna studerar (Repstad, 1999, s.10).
Sättet som informationen samlas in på är i kvalitativa metoder ofta ostrukturerat då forskaren i
många fall inte använder sig av ordnade enkäter (Bryman, 1997, s.59). Forskaren samlar in
information för att få en djupare förståelse för det fenomen som studeras. Intresset ligger i det
unika eller det avvikande för fenomenet (Holme och Solvang, 1997, s.14, s.78).
Den kvalitativa metoden är starkt kopplad till den hermeneutiska traditionen (Patel och
Tebelius, 1987, s.122). Kvalitativa metoder kännetecknas av att forskaren vill beskriva hur
världen uppfattas, snarare än hur den är. Ur en hermeneutisk synvinkel sägs det att forskaren
tolkar världen (Lundahl och Skärvad, 1999, s.101).
Fördelen med kvalitativa metoder är att de visar totalsituationen. Att kunna se helhetsbilden
ger en ökad förståelse för sammanhanget. Nackdelen är att det inte går att generalisera
28
informationen då den är anpassad efter en särskild situation. Kvalitativa metoder ger en
möjlighet för forskaren att vara flexibel, vilket kan vara en fördel då forskaren under
undersökningens gång kan rätta till eventuella fel. Det här kan dock även vara en nackdel då
informationen blir svår att jämföra (Holme och Solvang, 1997, s.79).
4.3.3 Vårt metodval
Om en forskare väljer att vara antingen kvantitativ eller kvalitativ avgörs av det valda
forskningsproblemet (Patel och Tebelius, 1987, s.43). Vilken metod som används är i grunden
en teknisk fråga. Beslutet om vilken metod som ska väljas beror på vad som passar för att
besvara forskningsfrågorna (Bryman, 1997, s.130). Utmärkande för kvalitativ forskning är att
forskaren använder frågor som vad och varför, vilket vi gör i vår uppsats. Då vi genomför
intervjuer och inte använder enkäter avser vi att tillämpa kvalitativ metod i vår forskning.
Genom att ta del av andra individers kunskaper vill vi gå på djupet angående ett speciellt
fenomen: ekonomisk brottslighet. Eftersom ekonomisk brottslighet är lite av ett känsligt ämne
är det näst intill omöjligt att genomföra observationer, varför vi inte tillämpar detta
tillvägagångssätt i denna uppsats. Den kvalitativa metoden är kopplad till hermeneutik varför
denna metod faller sig naturlig för oss.
4.4 Vetenskapligt förhållningssätt
När forskaren ska studera ett fenomen brukar det talas om två olika angreppssätt. Dessa är
deduktiv respektive induktiv ansats. Den deduktiva ansatsen kallas för bevisandets väg och
den induktiva kallas ibland för upptäcktens väg (Holme och Solvang, 1997, s.51). Deduktiv
ansats utgår ifrån den befintliga teorin och påståenden. Sedan deduceras nya hypoteser utifrån
teorin som kan testas i empiriska undersökningar. Genom dessa undersökningar stärks eller
försvagas tilliten till teorin (Patel och Tebelius, 1987, s.45).
Induktiv ansats går ut på att forskaren samlar information angående det fenomen denna valt
att studera. När forskaren har tillräckligt med information systematiseras den. Relevanta
variabler urskiljs och påståenden formuleras genom vilka en ny teori växer fram (Patel och
Tebelius, 1987, s.45). Att den induktiva forskningen inte utgår från tidigare teori innebär inte
att den induktive forskaren arbetar utan förutsättningar. Denne har egna idéer och
föreställningar som påverkar teorierna som produceras (Patel och Davidsson, 1994, s.21).
Det finns en tredje ansats som innebär en växelverkan mellan teori och empiri. Denna kallas
för abduktiv ansats. Forskaren deducerar hypoteser från generella teorier för att testa dessa
empiriskt. Resultatet av denna prövning införlivas sedan i de generella teorierna (se figur 11
nedan) (Bryman, 1997, s.26).
29
Deduktion
Induktion
Abduktion
Teori
Empiri
Figur 6 Deduktion, induktion och abduktion (egen bild)
Vi har en växelverkan mellan teori och empiri och mellan deduktion och induktion. Vi utgår
ifrån redan befintlig teori angående ekonomisk brottslighet för att sedan göra empiriska
undersökningar utifrån denna teori. Vår avsikt är dock inte att testa teorin vilket är fallet i den
deduktiva ansatsen utan snarare att komma fram till egna slutsatser och teorier vilket är mer
utmärkande för en induktiv ansats. Vi anser således att vi har en abduktiv ansats.
4.5 Datainsamlingsmetod
Vid olika undersökningar är valet av metod för datainsamlingen viktig (Lundahl och Skärvad,
1999, s.113). Vilka data vi ska samla in beror på frågeställningen i forskningsprocessen
(Holme och Solvang, 1997, s.181). Det finns två olika typer av data: primärdata och
sekundärdata.
4.5.1 Primärdata
Primärdata är data som forskaren själv har samlat in genom att använda sig av olika
datainsamlingsmetoder (Halvorsen, 1992, s.72). En primärkälla kan bestå av information som
forskaren har fått från någon som har kunskap om det fenomen som det forskas om (Repstad,
1999, s.142). En metod för datainsamling som ger primärdata är intervjuer.
Vid intervjuer inhämtas informationen genom att en intervjuare ställer frågor eller skapar en
dialog med en så kallad respondent (Lundahl och Skärvad, 1999, s.115). Samtalsformen
används för att få fram andras uppgifter och förståelser om det önskade området. Intervjuer
kan vara olika genomtänkta. De kan vara styrda på förhand genom att en detaljerad
intervjuguide används, eller så kan forskaren låta frågorna utvecklas efter hand (Widerberg,
2002, s.16). Det är vid användandet av denna datainsamlingsmetod viktigt att klargöra vilka
respondenter som är lämpliga och vilken intervjuteknik som ska användas för att uppnå
forskningens syfte (Lundahl och Skärvad, 1999, s.115).
En fördel med intervjuer är att bortfallet, i jämförelse med enkäter, blir mindre då forskaren
kan underlätta förståelsen av vissa frågor. Ytterliggare en fördel är att respondenten inte vet
vilka frågor som dyker upp senare och tidigare frågor påverkas därför inte av dessa.
Nackdelen med intervjuer är att respondenterna kan påverkas av intervjuaren. Detta kallas för
intervjuareffekten (Halvorsen, 1992, s.89). Denna effekt kan göra att respondenterna svarar på
30
ett visst sätt för att inte verka okunniga eller så svarar de vad de tror att intervjuaren vill höra.
Det är viktigt att som forskare vara medveten om denna effekt (Holme och Solvang, 1997,
s.106).
4.5.2 Sekundärdata
Det är inte alltid nödvändigt att samla in ny data. Ofta finns data redan insamlad som är
relevant för studien (Lundahl och Skärvad, 1999, s.131). Sekundärdata är
andrahandsinformation som kan bestå av redogörelser eller bedömningar från en person som
inte själv har upplevt det denne berättar om (Repstad, 1999, s.143). Sekundärdata är alltså
information som finns dokumenterad men som inte är insamlad primärt för den egna studien.
Exempel på sekundärdata är böcker, tidningsartiklar, årsredovisningar samt styrelseprotokoll
(Lundahl och Skärvad, 1999, s.131).
Vid användning av sekundärdata är det viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt.
Sekundärkällorna kan vara partiska, medvetet vinklade och ofullständiga (Lundahl och
Skärvad, 1999, s.134). En fördel med sekundärdata är dock att forskaren sparar pengar och tid
genom att utnyttja befintligt material (Halvorsen, 1992, s.74).
4.5.3 Vår datainsamlingsmetod och källkritik
Vi använder oss av både primär- och sekundärkällor i vår uppsats. Primärkällorna består av de
intervjuer vi genomför och är således den information som vi själva samlar in. Dessa
intervjuer är anpassade för att svara på just de frågor som vi har ställer och det syfte vi har och
är därför viktiga i vår uppsats.
Vi planerar att genomföra en intervju på Ackordscentralens kontor i Borås. Under denna
intervju kommer två respondenter medverka och samtalet kommer att spelas in. Vi utgår från
en anpassad intervjuguide (se bilaga A). Samma intervjuguide kommer att användas vid en
intervju med en respondent från Gärde Wesslau Advokatbyrå. Dessa två företag hanterar
dagligen obeståndssituationer i vilka ekonomisk brottslighet kan förekomma. Vi kommer
även att utföra två telefonintervjuer med respondenter från Ekobrottsmyndigheten i Göteborg.
Under dessa intervjuer planerar vi att båda ta del av respondenternas svar och vara
involverade i intervjun. Vi tänker också här följa anpassade intervjuguider (se bilaga B och
C), men beroende på hur samtalen utvecklas kan ytterliggare frågor ställas. EBM är en av de
största myndigheterna i Sverige som arbetar med ekonomisk brottslighet. Vi kontaktade EBM
i Göteborg eftersom en eko-revisor i Borås ansåg att dessa var mer insatta i problematiken.
Kontakt har tagits med Brottsförebyggande rådet för en intervju och en mail-intervju kommer
att genomföras då det passar respondenten bäst. Vi kommer här att utgå från en intervjuguide
(bilaga D) och sedan komplettera med ytterligare frågor vid behov. BRÅ är precis som EBM
en av de största förebyggande myndigheterna i Sverige och har en enhet för forskning om
ekonomisk och organiserad brottslighet. Vid planeringen av intervjuerna ingick från början att
intervjua en revisor. Genom telefonkontakt med en revisor fick vi veta att denne själv ansåg
att de inte hade så mycket att tillägga.
Sekundärkällorna består av de böcker, rapporter och artiklar som vi studerar för att ta del av
begreppet ekonomisk brottslighet. Vi använder oss av böcker från olika författare för att
31
reducera risken för vinklad fakta. De böcker vi använder kan delas in i kategorierna
ekonomisk brottslighet och obestånd. Många böcker har författare som är aktiva vid
myndigheter som arbetar med ekonomisk brottslighet, vilket ger en viss tyngd. Rapporterna vi
använder kommer huvudsakligen från insatta myndigheter, så som BRÅ eller EBM, eller
större revisionsbyråer.
Det är viktigt att vara kritisk gentemot sina källor. Detta är framförallt viktigt vid användning
av sekundärkällor eftersom forskaren då inte samlat in informationen själv. Vid
informationsinsamling genom primärkällor är det snarare viktigt att inte påverka
respondenterna. Vi granskar våra källor kontinuerligt under uppsatsprocessen och jämför
dessa med varandra för att fastställa trovärdigheten och öka tilliten till informationen.
4.6 Säkerhet vid informationsinsamling
Vid informationsinsamling kan det uppstå slumpmässiga fel och skevheter. Det är därför
viktigt att i planeringen och utförandet av undersökningen kritiskt pröva informationen
kontinuerligt. Det är även viktigt att vara noggrann vid bearbetningen av materialet för att
kunna uppnå hög reliabilitet och validitet (Holme och Solvang, 1997, s.163).
4.6.1 Validitet
Begreppet validitet kan hänföras till giltighet och relevans (Halvorsen, 1992, s.41). Det
handlar om att forskaren försöker säkerställa att denne mäter det som är avsett att mätas (Patel
och Tebelius, 1987, s.72). Validiteten är således kopplad till vad som mäts och om detta är
utklarat i frågeställningen (Holme och Solvang, 1997, s.163).
Gällande validitet skiljs det mellan inre och yttre validitet. Den inre validiteten handlar om att
mätinstrumentet, till exempel intervjuundersökningen, mäter vad det avser att mäta. Yttre
validitet handlar istället om överensstämmelsen mellan resultatet av mätningen och det
förhållande som forskaren undersöker (Lundahl och Skärvad, 1999, s.150).
Svårigheten med att få giltig information är större i kvantitativa studier än i kvalitativa
eftersom forskaren har en större närhet till det som studeras vid kvalitativa metoder (Holme
och Solvang, 1997, s.94).
4.6.2 Reliabilitet
Reliabilitet handlar om hur pålitlig mätningen som utförts är. Om oberoende mätningar ger
liknande resultat anses mätningen ha hög reliabilitet. Hög reliabilitet är nödvändigt för att
informationen som har samlats in ska kunna användas för att pröva en hypotes (Halvorsen,
1992, s.42). Undersökningen ska vara oberoende av vem som utför den och under vilka
omständigheter den utförs för att anses ha god reliabilitet. Tillfälligheter ska inte påverka
resultatet i undersökningen (Lundahl och Skärvad, 1999, s.152).
Reliabiliteten är viktigare i undersökningar där kvantitativa metoder används än i
undersökningar där kvalitativa metoder används. Detta för att kvalitativa metoder mer handlar
32
om tolkning än att utnyttja statistisk information. Det är inte logiskt att förena djupgående
studier med ett krav på generaliserbarhet (Holme och Solvang, 1997, s.94).
4.6.3 Vår studies validitet och reliabilitet
Vi har under processens gång använt så aktuella och relevanta informationskällor som möjligt
för att stärka vår studies validitet. Teorin i vårt arbete är utvald för att vi ska kunna svara på
våra forskningsfrågor och uppfylla vårt syfte vilket är viktigt för en hög validitet.
Reliabiliteten stärks genom att vi i teorin använt oss av många olika författare som ger en
liknande bild av den ekonomiska brottsligheten.
Vi har strävat efter att våra respondenter ska vara väl insatta i ämnet och vi har båda två
medverkat vid samtliga intervjuer för att stärka reliabiliteten och validiteten gällande empirin.
Den yttre validiteten stärks av att de frågor vi ställt anpassats efter syftet med vår uppsats.
Den inre validiteten stärks genom att vi fört en urvalsdiskussion om hur respondenterna valts
ut. Vi har dessutom en närhet till det som studeras genom intervjuer vilket ökar validiteten.
En diktafon har använts då det varit möjligt för att inte relevant information ska falla bort. För
att säkerhetsställa att informationen är giltig och därmed stärka trovärdigheten har vi gett
respondenterna möjlighet att verifiera de sammanställda intervjuerna.
Våra intervjufrågor har tagits med i uppsatsen i bilagor för att läsare ska kunna ta del av dessa
och bilda sig en uppfattning om hur empirin har samlats in. Intervjufrågorna ger en möjlighet
för andra forskare att genomföra en liknande studie. Ekonomisk brottslighet påverkas av de
omständigheter som råder varför det är svårt att säga att denna uppsats har hög reliabilitet.
Reliabilitet är dock viktigare vid en kvantitativ undersökning vilket denna inte är.
33
5. Empiri
Här presenteras de intervjuer som genomförts med våra respondenter. Intervjuer har
genomförts med en konkursförvaltare, två konkurshandläggare, en åklagare, en eko-revisor
och en forskare vilka presenteras här.
5.1 Tillvägagångssätt
De intervjuer som genomförts har resulterat i en mängd information. Den information som har
valts ut är den som är relevant för att vi ska kunna svara på våra forskningsfrågor. Med
hänsyn till vårt syfte har inte all information tagits med. Vi har delat in intervjuerna i
underrubriker för att underlätta läsningen. Dessa underrubriker ser lite olika ut beroende på
hur intervjuerna har utvecklats. Vi har försökt att vara konsekventa i den mån det går och har
kopplat rubrikerna till våra forskningsfrågor och vårt syfte.
5.2 Presentation av respondenter
Vi har valt att intervjua personer från Ackordscentralen i Borås, Gärde Wesslau Advokatbyrå
i Borås, Ekobrottsmyndigheten i Göteborg och Brottsförebyggande rådet. På
Ackordscentralen
talade
vi
med
konkursförvaltaren
Bengt
Olson
och
civilekonomen/konkurshandläggaren Anette Johansson. Hos Gärde Wesslau Advokatbyrå
talade vi med advokaten/konkurshandläggaren Martin Bergander. Från EBM har vi intervjuat
eko-revisorn Sverker Lundh och åklagaren Kenneth Lundgren. Mailintervjun med BRÅ
genomfördes med Lars Korsell, som är chef på enheten för forskning om ekonomisk och
organiserad brottslighet.
Ackordscentralen
Ackordscentralen är ett ledande konsultföretag som är inriktat på att hjälpa företag med
betalnings- eller lönsamhetsproblem. Ackordscentralen har kontor i Borås, Göteborg, Malmö,
Norrland, Stockholm och Fyrbodal. Kontoret i Borås är ca 150 år gammalt och delar in sin
verksamhet i tre olika affärsområden; obestånd med konkurser och rekonstruktioner,
affärsjuridik och rekonstruktionsfinansiering. Boråskontorets verksamhetsområde är
framförallt Sjuhäradsbygden, men de verkar även i södra Skaraborg och Alingsåsområdet.
Gärde Wesslau Advokatbyrå
Gärde Wesslau Advokatbyrå är en advokatbyrå som är specialiserad på svensk och
internationell affärsjuridik. De har kontor i Stockholm, Göteborg, Borås, Jönköping och
Helsingborg. Kontoret i Borås företräder företag i alla storlekar och branscher inom
Sjuhäradsbygden.
Ekobrottsmyndigheten
Ekobrottsmyndighetens uppgift är att förebygga ekonomisk brottslighet. Myndigheten kom på
tal redan under 1980-talet men bildades inte förrän år 1998. EBM har kontor i Stockholm,
Göteborg och Malmö. Enheten i Göteborg är uppdelad i tre åklagarkammare med
utredningsenheter i Borås, Halmstad och Skövde.
34
Brottsförebyggande rådet
BRÅ:s uppgift är främst att bedriva forskning angående brottslighet. Vidare ska de även
främja det brottsförebyggande arbetet. Myndigheten är uppdelad i fem enheter varav en berör
ekonomisk och organiserad brottslighet. BRÅ har funnits sedan år 1974 och har kontor i
Stockholm.
5.3 Intervju med konkursförvaltare och konkurshandläggare
Bengt Olson
Bengt Olson har arbetat inom Ackordscentralen sedan år 1990. Till Ackordscentralen i Borås
kom han år 1996 och där arbetar han som konkursförvaltare med specialitet
jordbrukskonkurser. Han arbetar även med rekonstruktioner och med allmän affärsjuridik.
Anette Johansson
Anette Johansson arbetar som ekonom på Ackordscentralen i Borås och har arbetat där sedan
år 1990. Hon är redovisningsansvarig och konkurshandläggare för konkursbona och
handlägger även likvidationsärenden.
Intervju4
Bengt Olson menar att den ekonomiska brottsligheten varierar. Ungefär var femte konkurs
innehåller idag ett ekobrott. Det var förr vanligare med ekonomisk brottslighet eftersom det
då skedde fler konkurser, nu förekommer ekobrott inte lika ofta menar Olson.
På frågan om ekobrotten har ökat eller endast uppmärksammats mer svarar Olson att han inte
tror att de har ökat. Vidare säger Olson att de flesta konkurser inte beror på brott utan på att
företaget har en dålig affärsidé. Ekobrott är enligt Johansson ofta en följd av okunskap eller
att företagaren helt enkelt har tappat intresset och inte orkar bokföra alla händelser. Några är
dock medvetna om ekobrotten de utför, vilket enligt respondenterna är vanligare i storstäder
som Stockholm, Göteborg och Malmö. Olson säger även att det inom vissa branscher är
vanligare med ekobrott, så som i restaurang- och bemanningsbranschen. Johansson inflikar att
ekobrott som plundring av bolag inte sker särskilt ofta i Borås, utan att detta mer är ett
storstadsproblem. Det är i storstäderna som ligorna finns och inte i Borås. Här finns bara en
och annan kuf säger Johansson och skrattar.
Antalet ekobrott som förvaltarna anmäler följer antalet konkurser. Enligt Johansson så ökar
antalet ekobrott när konkurserna ökar. Olson inflikar att det i början på 1990-talet, då det
skedde många konkurser, var mer vanligt med bokföringsbrott. Detta brott upptäcktes då i
varannan eller var tredje konkurs. Idag är företagare ofta mer kunniga om bokföring och annat
vilket leder till att färre anmälningar görs. För några år sedan infördes det dock nya regler om
att årsredovisning skulle upprättas, vilket ledde till att fler anmälningar gjordes. Vidare säger
Johansson att revisorer ofta har sett över räkenskaperna innan konkursförvaltarna och att
revisorerna då redan har anmält eventuella ekobrott.
Ekobrott vid obestånd
Det finns många olika former av ekobrott och det mest förekommande i obeståndssituationer
är enligt Olson bokföringsbrottet. Anette Johansson säger att det blir ett bokföringsbrott
ganska fort, även om graden på brotten ofta är låg. Det räcker med att man inte har bokfört
4
Intervju genomförd på Ackordscentralen 2008-04-22
35
sina affärshändelser på ett par månader för att bokföringsbrott ska föreligga. Brott av
normalgraden, där straffet är fängelse, har respondenterna endast stött på ett par gånger. Olson
påpekar att grundläggande för ett företags affärsverksamhet är bokföringen.
Låneförbud, oredlighet mot borgenärer, otillbörligt gynnande (mannamån mot borgenärer)
och näringsförbud är andra ekobrott som förekommer vid obeståndssituationer. Någon gång
har kreditbedrägeri stötts på och anmälts av respondenterna. Vårdslöshet mot borgenärer
förekommer inte speciellt ofta då det vid dessa brott finns en ”ventil” som innebär att åtal
endast kan väckas om det är relevant ur allmän synpunkt. Olson har aldrig stött på brottet och
menar att det är ytterst ovanligt.
En konkursförvaltare måste utreda om det föreligger näringsförbud. Detta är något som är lätt
att glömma bort menar Olson. Det finns enligt Johansson 888 personer som har näringsförbud
i Sverige, varav 10-15 av dessa befinner sig i Borås. Olson påpekar att näringsförbudet är
kopplat till ekonomisk brottslighet. Det handlar om att försumma sina plikter och att utnyttja
sina leverantörer genom att gå i konkurs flera gånger. Det har riktats kritik mot
näringsförbudet enligt Johansson då det inte finns någon egentlig kontroll över vilka som har
näringsförbud. Dessa personer kan bedriva företagsverksamhet trots näringsförbudet.
Sanktionen har således ingen verkan. Det är kronofogdemyndigheten som ska följa upp
näringsförbuden säger Olson.
Åklagare kan ofta hitta ytterligare ekobrott efter att konkursförvaltaren har anmält misstanke
om ett ekobrott. Förutom borgenärsbrotten (inklusive bokföringsbrottet) är det inte så vanligt
att ekobrott upptäcks av konkursförvaltaren. Stöter konkursförvaltaren på andra ekobrott
antyder denne dock detta till åklagaren. Konkursförvaltarna följer en viss rutin vid
konkursutredningar där borgenärsbrotten ingår, men där övriga ekobrott inte har någon
särskild plats. Johansson berättar att konkursförvaltare inte letar efter andra ekobrott men att
de självklart anmäler misstanke om brott om de upptäcker något. Konkursförvaltarna ska bara
se till de objektiva värderingarna och inte till de subjektiva som till exempel uppsåt säger
Olson.
Olson talar om att konkursförvaltare enligt konkurslagens 7 kap. 16-17 §§ ska anmäla alla
typer av ekobrott som inte är av ringa betydelse till EBM. Förvaltarna gör en första sondering
och tar fram bakgrunden till ekobrottet. EBM tar del av informationen och väcker antingen
åtal eller lägger ner fallet. Bokföringsbrott och låneförbudet anmäls ofta utan att det går vidare
till domstol. Gäldenären kan ändra sin deklaration eller betala in de pengar som saknas och då
döms de oftast inte för brottet. Konkursförvaltarna ska dock anmäla alla misstankar om
ekobrott. Olson menar att polismyndigheten vill att konkursförvaltarna ska anmäla ekobrott
eftersom detta bättrar på kriminalstatistiken.
Den nya konkurslagen
Den nya konkurslagen som kom på 1980-talet ledde till att nya krav ställdes på
konkursförvaltarna. Olson berättar att det förr förekom så kallade ”fattigkonkurser” där man
endast gjorde en bouppteckning och där ställföreträdanden fick erlägga en ed. Fanns det inga
pengar lades fallet ner. I samband med den nya konkurslagen infördes Tillsynsmyndigheten
(TSM) och kraven skärptes för konkursförvaltarna. Det ställdes även krav på vilka som fick
vara konkursförvaltare. Utredningar skulle numera göras i alla konkurser och staten gick in
med resurser där det behövdes. Förr gjordes det inga utredningar alls enligt Olson. I och med
denna lagändring så uppmärksammades den ekonomiska brottsligheten i samband med
konkurs.
36
När det gäller kontrollerna så menar Olson att införandet av den nya konkurslagen har skärpt
dessa. Johansson tror att kontroll är något som är väldigt individuellt mellan olika
konkursförvaltare. En del är väldigt noggranna medan det hos vissa andra förvaltare slinker
igenom rätt mycket. Förvaltaren har alltid huvudsakskriteriet att gå efter när det gäller
bokföringsbrott och är detta uppfyllt så ska ingen anmälan ske. Alla ekobrott upptäcks dock
inte. Olson menar att detta är en kostnadsfråga. Johansson säger att TSM anser att det är
polisens jobb att upptäcka brott och att konkursförvaltarna inte ska lägga ner så mycket tid på
detta. Förvaltarna ska endast ta fram misstanken. EBM ser däremot gärna att förvaltarna gör
så mycket som möjligt gällande utredningen menar Johansson.
Orsaker och åtgärder
För att förebygga ekobrott anser Olson att det gäller att upplysa företagare om de regler som
finns. Det här är dock inget som konkursförvaltare arbetar aktivt med. Johansson berättar
vidare att företagare lär sig av sina misstag. Har de en gång gått i konkurs och sedan startar ett
nytt företag, vet de vad de ska undvika att göra nästa gång.
När det gäller gärningsmannen menar Johansson att det vid större konkurser oftast är fler
gärningsmän inblandade. Både Johansson och Olson säger dock att det är vanligast med en
ensam gärningsman vid konkurser i små företag, då det i dessa företag ofta är samma person
som innehar de ledande positionerna. Denna person gör dessutom inte alltid någon åtskillnad
mellan sin privatekonomi och företagets ekonomi. Ekobrott vid små konkurser beror till stor
del på okunskap enligt Johansson. Olson påpekar att det finns planerade konkurser men att
detta mer är ett storstadsfenomen.
Samarbetet mellan olika aktörer mot ekobrott fungerar bra på individnivå enligt Olson.
Johansson säger att de har ett bra samarbete med EBM i Borås och att de ofta tar hjälp av
varandra för att få tag på viktig information. När det gäller revisorer menar Olson och
Johansson att de inte tar så mycket hjälp av sådana vid utredning av konkurser och obestånd.
Olson påpekar att det i början av 1990-talet var mycket hög arbetsbelastning på
konkursförvaltarna och att de då tog hjälp av revisorer i större utsträckning. Alla kunskaper
som behövs finns dock inom Ackordscentralens väggar betonar Olson. Ackordscentralen har
både ekonomer och jurister bland sin personal.
När konkursförvaltare lämnar över ett ärende om ett misstänkt ekobrott till åklagaren har de i
princip färdigställt sitt arbete enligt Olson. Åklagaren kommer dock ofta tillbaka till
förvaltarna för att inhämta mer material eller för att ställa frågor om fallet. Johansson menar
att det krävs ett starkt samarbete mellan åklagare och förvaltare vid mer komplicerade fall och
att det då kan vara aktuellt med ett flertal möten. Olson berättar att det dock är mer
förekommande att åklagarna dyker upp för att inhämta material och att förvaltarna sedan får
ta del av resultatet.
Obestånd
Angående obestånd är det konkursförvaltarna som ska utreda om och när obestånd föreligger.
Det är enligt Johansson svårt att fastställa när obestånd inträtt. Olson menar att det inte är en
exakt vetenskap. Det är svårt att veta precis vilken dag obestånd inträffat. Finns det ingen
bokföring att titta på är det naturligtvis svårt säger Johansson. Förvaltarna letar efter signaler i
bokföringen och gör en prognos om obestånd. Tidpunkten för obestånd har betydelse när det
gäller brott som oredlighet mot borgenärer och mannamån mot borgenärer (otillbörligt
gynnande). Johansson påpekar att det går att göra vissa saker om man inte är på obestånd utan
37
att det är brottsligt. Obestånd är en viktig tidpunkt vilken förvaltarna alltid tar fram så gott det
går, oavsett om brott föreligger eller inte.
Olson och Johansson säger att det är vid obeståndssituationer som ekobrott upptäcks av
konkursförvaltarna. De menar att ekobrott kan leda till obestånd. Olson påpekar dock att det
inte finns något direkt samband mellan ekobrott och obestånd. Vidare säger Johansson att det
finns ekobrottslingar som utför ekobrott som inte har med konkurser att göra, men att det inte
är något som de själva brukar stöta på som konkursförvaltare. På frågan om hur ofta obestånd
leder till konkurs svarar Olson att det är näst intill omöjligt att veta. Det är många företag som
lyckas upphäva ett obestånd eller som inte ens är medvetna om att de befinner sig på
obestånd. Det kan träffas uppgörelser med banker eller andra utan att någon utomstående vet
om detta. Olson berättar att det förs diskussioner om huruvida begreppet obestånd bör
användas då begreppet är svårt att definiera. Det har istället funderats över begreppet
sufficiens som innebär att förhållandet mellan tillgångar och skulder jämförs, vilket är ett mer
hanterbart begrepp enligt Olson. Johansson menar dock att skulderna kan överstiga
tillgångarna utan att företaget är på obestånd.
Framtiden
När vi frågar om framtiden säger Olson att han inte ser ekobrott som något stort problem i en
mindre stad som Borås, utan att det mer är ett storstadsproblem. Johansson funderar över
vilken effekt den eventuellt slopade revisionsplikten för små företag kan få på den
ekonomiska brottsligheten. Johansson tror att detta kommer leda till en ökad ekonomisk
brottslighet. Revisorer kan upptäcka felaktigheter och avhjälpa felen innan det blir ett
ekobrott och om revisorerna då inte granskar räkenskaperna tror Johansson att fler småbrott
kommer att ske, även i Borås. Olson tror att om revisionsplikten slopas så kommer framförallt
oredlighetsbrotten och skattebrotten att öka. Respondenterna tror också att bokföringsbrotten
kommer att blir fler.
För att bekämpa ekobrottsligheten anser Olson att det inte behövs fler aktörer i kampen mot
ekobrott men att det behövs mer resurser. Johansson tror inte på att lägga ner EBM utan att
det krävs mer resurser för att de ska kunna göra ett effektivt jobb.
5.4 Intervju med konkurshandläggare
Martin Bergander
Martin Bergander har arbetat på Gärde Wesslau Advokatbyrå sedan år 2002 som bland annat
konkurshandläggare. Bergander arbetar med affärsjuridik och då framförallt med avtalsrätt,
arbetsrätt och obeståndsrätt.
Intervju5
Martin Bergander berättar att det inte sker så många konkurser just nu. På Gärde Wesslau
Advokatbyrå handläggs cirka 11 konkurser per år. Bergander tror att detta beror på
konjunkturen som just nu är positiv och att det istället sker fler företagsrekonstruktioner. När
det gäller ekonomisk brottslighet i samband med konkurser menar Bergander att den senaste
tidens goda konjunktur lett till att fler oseriösa företag har gått i konkurs. Detta är en av
anledningarna till att i princip alla konkurser som Bergander handlagt den senaste tiden har
innefattat ekonomisk brottslighet.
5
Intervju genomförd på Gärde Wesslau Advokatbyrå 2008-04-25
38
Ekobrott vid obestånd
Det vanligaste ekobrottet vid konkurser är enligt Bergander bokföringsbrottet. Ett och annat
borgenärsbrott har stötts på, men det är mindre vanligt. Bergander menar att det är svårt att
upptäcka kombinationer av brott, framförallt då det saknas bokföring. Ibland stöter Bergander
på andra brott än just bokföringsbrott och övriga borgenärsbrott. Det kan bland annat handla
om bedrägerier. Han betonar dock att bokföringsbrottet är det vanligaste ekobrottet vid
konkurs.
När misstanke om ekobrott uppstår ska konkursförvaltarna endast anmäla detta till EBM.
Bergander berättar att det är EBM:s uppgift att utreda brottet. Tillsynsmyndigheten anser att
konkursförvaltarna ska ägna sig åt just förvaltning av konkursen och överlåta till EBM att
utreda ekobrott. När det gäller bokföringsbrotten så har Bergander en mall att följa vid
misstanke. Även vid de övriga borgenärsbrotten finns det ett tillvägagångssätt att följa, men
dessa brott kräver ofta djupare utredning från förvaltarens sida. Procentuellt sett anmäler
Bergander fler ekobrott nu än vad han gjorde år 2002, trots att det då skedde fler konkurser.
Han är dock inte så säker på att ekobrotten verkligen ökar.
Orsaker och åtgärder
Det förebyggande arbetet är till största del en lagstiftningsfråga menar Bergander. Han tror på
skärpta krav gällande målvakter så att det blir svårare att vara målvakt och att utnyttja dessa.
Vidare menar Bergander att den eventuellt slopade revisionsplikten kan få motsatt effekt. Det
är revisorerna som håller ett öga på företagen och de fungerar som bollplank för företaget.
Gärde Wesslau Advokatbyrå kan inte påverka ekobrottsligheten nämnvärt då de inträder i ett
senare skede där skadan redan är skedd.
På frågan om vilka branscher och typer av företag som är mest utsatta för ekobrott svarar
Bergander att stora företag ofta är mer välskötta varför det blir svårare att begå ekobrott i
dessa. Bergander tror att den ekonomiska brottsligheten skiljer sig åt mellan olika branscher.
Som exempel nämner han restaurangbranschen vars konkurser nästan alltid innehåller något
skumt. Branscher som innehåller mer kontanthantering ger också möjligheter till att begå
ekobrott menar Bergander.
Gällande gärningsmän menar Bergander att det är olika hur många de är per ekobrott. Många
gånger används målvakter vilket leder till att man inte alltid vet vem eller hur många som
egentligen ligger bakom ekobrottet. Normalt är det ställföreträdaren som anmäls, men det är
inte alltid som denne vet att brott begåtts. Anledningen till att ekobrott begås tror Bergander
beror på att människor vill lura staten och undgå att betala skatt. Vidare säger han att tillfället
gör tjuven. Om ett företag går dåligt kan detta skapa incitament till att begå ekobrott. Att
okunskap skulle vara en anledning till att ekobrott begås är Bergander tveksam till. Detta
speciellt när det gäller aktiebolag då dessa ofta kan få den hjälp de behöver via sin revisor.
Tvärtom tror han att de som begår ekobrott har god kunskap då brotten ofta känns
genomtänkta och där gärningsmannen sett till att denne inte går att spåra.
Bergander berättar att samarbetet med andra myndigheter fungerar bra. Själv har han vid
konkurser ofta kontakt med Skatteverket och EBM. Även Tillsynsmyndigheten kontaktas en
del för frågor gällande konkurser. När det gäller kontakter med revisorer berättar Bergander
att han tar hjälp av dessa då speciella frågor behöver utredas vid konkurser. Oftast rör det då
frågor om återvinning. Vid utredning om när obestånd föreligger tas sällan hjälp av revisorer.
39
Framtiden
Om framtiden tror Bergander att sämre tider närmar sig. Sämre tider leder till fler konkurser
och därmed till ett ökat antal ekobrott. Sämre tider leder även till att människor får en
anledning till att ta genvägar. Om dessutom revisionsplikten slopas för små företag tror
Bergander att ekobrotten kommer att öka, och då framförallt skattebrotten och
bokföringsbrotten. För att bekämpa ekobrottsligheten tror Bergander på fler aktörer och i
första hand fler utredare på EBM. Bergander menar att det anmäls fler ekobrott än vad som
hinner utredas.
5.5 Intervju med eko-revisor
Sverker Lundh
Sverker Lundh är eko-revisor på Ekobrottsmyndigheten i Göteborg där han har arbetat sedan
myndigheten grundades för tio år sedan. Lundh var tidigare eko-revisor hos polismyndigheten
i Västra Götaland där han började år 1991 och han har även arbetat som extern revisor. Bland
annat så har han varit kontorschef för en medelstor revisionsbyrå i Göteborg.
Intervju6
Sverker Lundh förklarar att när en anmälan om ekobrott kommer in till Ekobrottsmyndigheten
så delas anmälningarna in i mängdärenden och projektärenden samt särskilda mål.
Mängdärenden är sådana som inte tar mer än 8 timmar att utreda/handlägga, medan
projektärendena är de övriga ärendena. Särskilda mål är de allra största ärendena.
Mängdbrotten kan bestå av alla typer av ekobrott, men utmärkande för dessa är att det ska
vara enkla ärenden och en snabb handläggning. Det vanligaste mängdbrottet är
bokföringsbrott där det saknas en årsredovisning. Revisorerna är skyldiga att anmäla detta till
EBM. Många anmälningar kommer också från Skatteverket och konkursförvaltare när det
gäller bokföringsbrott. När ett ärende kommer in så görs en bedömning om vilket sorts ärende
det är. Projektärendena delas sedan ut till åklagare.
De vanligaste ekobrotten är enligt Lundh skattebrott och bokföringsbrott. Skattebrott lagförs
när det överstiger ett basbelopp (ca 41.000 kronor år 2008). Det förekommer ofta
kombinationer av olika ekobrott, men även då är det vanligt att bokföringsbrott är ett av
brotten som till exempel kombineras med skattebrott eller oredlighet mot borgenärer. De
enklare bokföringsbrotten är vanligast och dessa sker i fåmansföretag. Oftast kommer de fram
i samband med konkurs. En del avancerade bokföringsbrott förekommer och dessa innefattar
ofta en värderingsproblematik som till exempel problem med värdering av pågående arbeten.
Ett annat problem är osanna fakturor. När Lundh stöter på bokföringsbrottet är det oftast så att
bokföringen saknas eller är otillräcklig.
När vi frågar Lundh vilka ekobrott som är svårast att upptäcka svarar han ”de som vi inte har
upptäckt”. Lundh menar att det är värderingsproblematiken som gör det svårt att styrka ett
brott. Det finns många olika värderingsprinciper i redovisningen och experterna har många
olika tankar om detta. En annan svårighet finns vid internationell handel där det kan vara svårt
att hitta osanna fakturor som en följd av att de är skrivna på ett annat språk. Det är också svårt
att upptäcka ekobrott som befinner sig i gränslandet till vad som är tillåtet eller inte. Som
exempel tar Lundh upp skalbolag som förekom redan på 1940-talet, men som inte blev
lagreglerat mer precist förrän på 1990-talet.
6
Telefonintervju genomförd 2008-04-22
40
Lundh tror att antalet ekobrott ökar och inte bara uppmärksammas mer. De brott som ökar är
framförallt svartarbete i bland annat bemanningsbolag som är svåra att komma åt. Han menar
att antalet företag ökar vilket i sin tur leder till ett ökat antal ekobrott. Takten i samhället har
skruvats upp vilket även det påverkar antalet ekobrott. På frågan om han tror att mörkertalet
ökat eller minskat svarar Lundh att han tror att de har ökat.
Orsaker och åtgärder
Det förebyggande arbetet, som är en del av EBM:s arbetsuppgifter, har inte så stor plats på
dagordningen enligt Lundh. Det är bara tre stycken som arbetar med detta på EBM. Det
förebyggande arbetet går ut på att ha kontakt med andra myndigheter och att föreläsa om
problemet. Det finns även en del upplysande rapporter och foldrar för allmänheten att ta del
av. EBM arbetar ut mot revisorer via FAR SRS där de upplyser om revisorers
anmälningsplikt. Lundh menar att det bästa förebyggande medlet är en kraftfull och bra dom.
Lundh säger att alla påverkas av ekonomisk brottslighet. Ekobrott är ett hot mot samhället i
stort. Korruption är förödande för demokratin. Problemet är att det blir svårt för seriösa
företag att klara sig i en bransch där det finns stora problem med ekonomisk brottslighet som
till exempel bygg– och restaurangbranschen. Det är svårt att föra en seriös näringsverksamhet
i ett laglöst samhälle. Det är enligt Lundh viktigt att få ett så vattentätt samhälle som möjligt,
men han anser att detta är svårt att uppnå.
Ekobrotten skiljer sig åt beroende på företagets storlek enligt Lundh. I de små företagen är det
vanligast med skattebrott och bokföringsbrott. De större företagen har sällan dessa typer av
problem då de har en ekonomichef, ledning, revisor och andra personer väl insatta i
lagstiftningen kring redovisning och skatt. Här sker snarare insiderbrott, vilket Lundh tror
sker i större utsträckning än vad som uppdagas. Lundh menar att det är viktigt att komma till
rätta med dessa brott då de ger Sveriges marknad ett oseriöst intryck gentemot andra länder.
På frågan om varför man begår ekobrott svarar Lundh att det i de flesta fall rör sig om pengar.
Han menar att folk är giriga. När en företagare ska ta ut pengar från sitt företag går mycket till
skatter och andra avgifter och företagaren kan då lockas till att skriva in en osann faktura för
att slippa detta. En annan vanlig faktor är enligt Lundh okunnighet. Gärningsmännen är
normalt flera när det rör sig om genomtänkta brott. Det rör sig här om vad som Lundh kallar
för ”de riktiga” ekobrotten och inte de som har en mindre omsättning. Gärningsmannen har
ofta position som ägare eller styrelseledamot. Det händer att tjänstemän förskingrar eller utför
bedrägerier men det är mindre förekommande.
Vidare menar Lundh att typen av gärningsmän har förändrats. Idag är det mer hårdföra
brottslingar så som kriminella gäng som begår ekobrott. Det rör sig om mer organiserad
brottslighet med stora nätverk. Pengarna från dessa kriminella verksamheter tvättas sedan i
seriösa företag.
Processen från misstanke till dom börjar enligt Lundh med att en anmälan från antingen
Skatteverket, en konkursförvaltare eller från en revisor inkommer. Anmälan registreras och en
utredning påbörjas. Alla ekobrott som inte är mängdmål går ofta till domstol. Mängdärenden
slutar i regel med villkorlig dom och dagsböter.
41
Ekobrott vid obestånd
När det gäller ekobrott som begås i samband med konkurser så säger Lundh att hela skalan av
ekobrott förekommer. Vanligast är det med oredlighet mot borgenärer, mannamån mot
borgenärer och bokföringsbrott. Lundh säger även att det är vanligt med ekobrott vid obestånd
och att det sällan sker en helt ”ren” konkurs. En företagare som det går dåligt för tror ofta att
denne ska kunna vända den negativa trenden och fortsätter därför att bedriva sin verksamhet.
Oftast är det leverantörerna som förlorar på detta. Lundh menar även att aktiebolag inte
upprättar kontrollbalansräkning i tid, då de tror att den negativa trenden ska vända. Till slut
blir det för sent.
Framtiden
Samtalet går sedan in på ekobrottens utveckling och vi frågar Lundh vad han tror om
framtiden. Lundh svarar att utvecklingen hänger ihop med lagstiftningen och med samhällets
utveckling i stort. Han menar att högkonjunktur ger färre anmälningar. Att ekobrottsligheten
skulle minska i framtiden tror Lundh inte på. Lundh ser en tendens till att gängkriminaliteten
ökar vilket innebär en risk för att hårdföra gäng bedriver mer ekobrott och att personer som
tidigare ägnat sig åt andra brott börjar begå ekobrott. Han menar att det är lättare att begå
momsbedrägerier än att råna banker. Lundh säger vidare att ju fler aktörer som bekämpar
ekobrott desto bättre. Han skulle vilja se fler aktörer på alla nivåer i högre grad i samhället.
5.6 Intervju med åklagare
Kenneth Lundgren
Kenneth Lundgren arbetar som åklagare på Ekobrottsmyndigheten i Göteborg. Där har han
arbetat sedan år 2001. Lundgren har varit åklagare sedan år 1990 och innan det arbetade han
som tingsnotarie.
Intervju7
Kenneth Lundgren menar att ekobrotten ökar men hur det är med mörkertalet kan han inte
uttala sig om. Anledningen till att ekobrotten ökar är enligt Lundgren att samhället idag vill
undvika mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter i större utsträckning. Vidare menar Lundgren
att brottslingarna är mer organiserade idag än vad de var för 20 år sedan. De mest
förekommande ekobrotten är sådana där privatpersoner inte tar upp rätt inkomst i
deklarationen. När det gäller företag är det bokföringsbrottet som är det vanligaste. Därefter
kommer skattebrott som fiffel med mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter. Lundgren säger
även att det är vanligt med kombinationer av ekobrott. Bokföringsbrottet och skattebrottet
följs nästan alltid åt.
De ekobrott som är svårast att upptäcka är enligt Lundgren de brott där endast få personer är
inblandade. När det är flera gärningsmän involverade uppstår det ofta indikationer på att
något är fel och på att brott begåtts. De påföljder som vanligtvis döms ut för artbrott såsom
skattebrott och bokföringsbrott är fängelse. Grovt skattebrott ger 6 år i fängelse, men det görs
en bedömning i flera olika trappsteg. När brottet kommer upp i ett antal miljoner är det inte
ovanligt med fängelse i ca 4 år.
Processen där ett ekobrott går från misstanke till dom ser enligt Lundgren ut som så att det
först inkommer en misstanke om ekobrott. Åklagaren tar då del av materialet, hör relevanta
7
Telefonintervju genomförd 2008-04-23
42
vittnen och ger den misstänkte en chans att förklara sig. Efter detta tas beslut om avskrivning
ska ske eller om en förundersökning ska inledas. Det upprättas ett förundersökningsprotokoll
som skickas till tingsrätt och åtal väcks. Hur omfattande denna process blir beror på hur
mycket förarbete som gjorts av den som anmält misstanke om ekobrott. Lundgren säger att
det oftast finns ett bra underlag om anmälningen har gjorts av en konkursförvaltare eller av
Skatteverket som ofta är väl bevandrade i ämnet. Lundgren tar ibland hjälp av andra revisorer
än eko-revisorerna, men det sker inte så ofta.
Orsaker och åtgärder
Det förebyggande arbetet hos EBM går ut på att tala med olika organisationer och att ge ut
broschyrer om ekonomisk brottslighet. Lundgren menar att detta arbete inte biter på dem som
är kriminella rakt igenom, men de som genom misstag eller vårdslöshet begår ekobrott kan bli
hjälpta genom upplysningar. Även personer som står utanför ett företag kan få nytta av den
information som ges och då kunna identifiera när ett företag som beter sig misstänkt
eventuellt begår ett brott.
Enligt Lundgren så är det främst företag och myndigheter som påverkas av den ekonomiska
brottsligheten. I förlängningen så påverkas dock alla vi andra av ekobrott genom till exempel
uteblivna skatteintäkter.
När det gäller gärningsmännen är det vid små brott oftast en person inblandad. Vid större
brott är det fler inblandade i gärningen. Lundgren tror att ungefär 70 % av fallen begås av en
ensam gärningsman och att resterande fall begås av flera. Vidare menar Lundgren att
gärningsmannen inte har någon speciell position i företaget när ekobrott begås, men oftast är
denne en företrädare för bolaget eller någon medhjälpare i största allmänhet. Att
gärningsmannen är ovetande tror inte Lundgren på. Vid bokföringsbrott krävs att gärningen
sker med uppsåt eller av oaktsamhet och Lundgren menar att de flesta vet att och hur de ska
bokföra. I 90 % av fallen tror Lundgren att gärningsmännen har koll på läget. Det kan dock
finnas en förklaring till varför bokföringen inte har upprättats korrekt. Det kan till exempel
bero på sjukdom.
Ekobrott vid obestånd
På frågan om vilka brott som är vanligast vid konkurs svarar Lundgren att det även här är
bokföringsbrottet som är mest förekommande. Även skattebrott och oredlighet mot
borgenärer förekommer en del. Detsamma gäller vid obeståndssituationer. Rent generellt är
det bokföringsbrottet som är mest utbrett oberoende av storlek på företagen. Lundgren menar
att det inte är någon större skillnad mellan olika branscher men att hantverksbranscher och
branscher med mycket kontanthantering är mest utsatta.
Framtiden
Lundgren tror att ekobrotten kommer att öka i framtiden. Det kommer att ske mer
internationella brott och gängbrottsligheten kommer att öka. Lundgren säger även att han tror
att de stora ekobrotten kommer att tillta så som skattebrott. För att kunna möta den
ekonomiska brottsligheten tycker Lundgren att EBM måste utvecklas. Lundgren tror att det
behövs att så många aktörer som möjligt blandas in i det förebyggande arbetet. Lundgren
anser dock att samarbetet mellan olika myndigheter fungerar bra idag. Svårigheterna här
ligger i att det är svårt att komma åt brottslingar utomlands där sekretessen hindrar
utredningarna.
43
5.7 Intervju med forskare om ekonomisk brottslighet
Lars Korsell
Lars Korsell är verksjurist och är idag ansvarig för BRÅ:s ekobrottsforskning. Han är chef för
enheten för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet. Korsell har doktorerat i
ekonomisk brottslighet och har tidigare arbetat som kammarrättsassessor och varit knuten till
EBM.
Intervju8
Lars Korsell menar att ingen vet om ekobrotten ökar eller inte. Den registrerade
ekobrottsligheten speglar i hög grad hur många kontroller som görs och vad som kontrolleras.
Korsell säger att kurvorna till stor del speglar myndigheternas insatser snarare än
brottsligheten. Detta gör att det är svårt att veta vilket ekobrott som är vanligast. Korsell
menar att det enskilt vanligaste registrerade ekobrottet är bokföringsbrottet eftersom det är
grunden för många ekobrott, så som skattebrott. Korsell berättar att det är många oskickliga
företagare som slarvar med bokföringen och det upptäcks då av konkursförvaltaren om
företaget går i konkurs eller vid Skatteverkets revision. Om man inte ser till den registrerade
brottsligheten tror Korsell att skattebrott och skatteförseelser är de vanligaste ekobrotten.
Detta eftersom det är många som köper och säljer svarta tjänster.
Ekobrott som är svåra att upptäcka är enligt Korsell korruption (mutor) liksom avancerade
skatteupplägg vilka kan vara lagliga, på gränsen till olagliga eller i något skede går över
gränsen till att bli olagliga.
Orsaker och åtgärder
När det gäller det brottsförebyggande arbetet anser Korsell att det inte är realistiskt att endast
använda sig av traditionell brottsbekämpning. Eftersom gärningsmännen är många och av
olika typer så måste det finnas en mängd olika åtgärder för att kunna förebygga ekobrott.
Korsell menar att den växande affärsverksamheten i samhället skapar fler tillfällen till att begå
ekobrott. Han tror att det förebyggande arbetet bör innefatta både service och information
samt underrättelsetjänst och punktmarkering av aktiva ekobrottslingar. Korsell anser att
samarbete är en viktig förebyggande åtgärd, men att det är svårt att svara på om samarbetet
fungerar bra idag. Han tror att samarbetet blir bättre allteftersom tiden går.
Angående gärningsmännen menar Korsell att det är vanligt med ovetande gärningsmän vid
bokföringsbrott i den meningen att de inte planerar brottet. Gärningsmännen vet säkerligen att
de gör fel tror Korsell, men mycket slarv, få resurser och kaos gör att brott begås.
Brotten vid obestånd
Vid obestånd och konkurs säger Korsell att bokföringsbrottet är det mest förekommande
ekobrottet. Han tror att det förekommer en hel del brott mot borgenärer men menar att dessa
brott kan vara svåra att upptäcka och utreda.
Framtiden
Korsell tror att framtiden kommer med ökade skatteproblem i takt med en ökad globalisering.
Han tror vidare att det kommer att brytas mot regler inom områden där regleringarna kommer
att öka kraftigt som till exempel på miljöområdet.
8
Mailintervju genomförd 2008-05-13
44
6. Analys
För att kunna tolka informationen som har samlats in måste den struktureras. Detta görs i
analysen där teorin jämförs med respondenternas svar. Med hjälp av analysen kan sedan
slutsatser dras och svar kan ges på forskningsfrågorna.
6.1 Tillvägagångssätt
För att kunna svara på de forskningsfrågor vi ställt i kapitel 1 och för att kunna göra
tolkningar så kopplar vi här samman det teoretiska och empiriska materialet (se figur 12
nedan). Den teori och empiri vi har samlat in under processens gång bearbetas för att kunna
analyseras. Bearbetningen sker genom en rationell process där vi genom att flera gånger gå
igenom materialet får fram vilken information som är relevant. Vi har valt att dela upp
informationen i tre underrubriker i vilka vi jämför teorin med respondenternas svar. Både
syfte och forskningsfrågor påverkar bearbetningen av materialet och de har legat till grund för
den insamlade informationen. Vi tolkar informationen för att få en förståelse för vad som
påverkar antalet ekobrott och vilka brott som förekommer vid obeståndssituationer. Vår
tolkning påverkas av vår förförståelse. Analyserandet blandas med våra egna tankar. Detta för
att så småningom kunna svara på våra forskningsfrågor i slutsatserna.
Teori
Syfte
Den ekonomiska
brottsligheten
Empiri
Bearbetning
Ekobrotten i
obeståndssituationer
Jämförelse mellan
teori och empiri
Egna tankar
Slutsats
Figur 7 Analysmodell (Egen bild)
45
Forskningsfrågor
Den ekonomiska brottslighetens framtida utveckling
6.2 Den ekonomiska brottsligheten (orsaker och åtgärder)
Enligt statistiken ökar antalet anmälda ekobrott, även om ökningen har reducerats något under
de senaste åren. De brott som förekommer mest är skattebrott och bokföringsbrott och det är
bokföringsbrottet som ökar mest. BRÅ (2005) påpekar att statistiken kan innehålla fel då inte
alla myndigheter som upptäcker ekobrott har anmälningsskyldighet. Den långa och
komplicerade väg som rapporteringen följer kan dessutom göra att brott faller bort. På frågan
om ekobrotten verkligen ökar svarade våra respondenter olika. Olson tror inte att de ökar.
Bergander är inte heller säker på att de verkligen ökar, men han anmäler fler ekobrott idag än
vad han gjorde tidigare. Lundh och Lundgren menar båda två att ekobrotten ökar och att de
inte bara har uppmärksammats mer. Korsell menar att ingen vet om ekobrotten ökar eller inte.
Statistiken speglar snarare myndigheternas insatser än den ekonomiska brottsligheten.
Lundh tror att mörkertalet har ökat och nämner att ekobrott är svåra att upptäcka. En
anledning till detta är att det finns många olika åsikter om vad som är tillåtet och inte när det
gäller ekonomiska transaktioner. Ytterligare en anledning är enligt Lundh den ökade
internationella handeln som kan leda till missuppfattningar. KPMG (2007a) menar att
upptäckandet försvåras då både pengar och information snabbt kan förflyttas mellan aktörer
och över gränserna.
Intressant här är att de som arbetar på Ekobrottsmyndigheten anser att ekobrotten ökar, medan
de som sysslar med konkurser är tveksamma till om så är fallet. Det här faller sig naturligt då
EBM ser helheten eftersom de enbart arbetar med just ekobrott och att bekämpa dessa.
Konkursförvaltarna däremot ser bara ekobrotten som sker i samband med
obeståndssituationer. Korsell som forskar om ekonomisk brottslighet påpekar att det inte går
att veta om ekobrotten ökar eller inte. Eftersom det bara är de anmälda brotten som registreras
så är det omöjligt för någon att egentligen veta det. Det kan dock tänkas att förbättrade
kontroller har gjort att fler brott upptäcks och därmed att mörkertalet minskat. När det gäller
bokföringsbrott har Emanuelsson Korsell (2002) tidigare skrivit att mörkertalet är högt,
framförallt för näringsidkare som inte försatts i konkurs. Frågan är dock svår att uttala sig om
eftersom mörkertalet består av brott som inte har upptäckts.
Anledningen till varför antalet anmälda ekobrott ökar är enligt PWC (2007) att företag idag är
mer villiga att erkänna att brott begåtts i verksamheten. Den ökade insynen i företagen gör att
den ekonomiska brottsligheten inte kan döljas. Emanuelsson Korsell (2002) menar att en
ökning av anmälningarna kan bero på händelser i omvärlden som påverkar konjunkturen
negativt vilket leder till att antalet ökar. Detta kan ses i statistiken över antalet anmälda brott
där ekobrotten ökade markant då lågkonjunktur rådde i Sverige i början av 2000-talet. När
ekonomin sedan stabiliserades stannade ökningen av ekobrottsanmälningarna av. Lundh
menar att ekobrotten ökar i takt med att antalet företag ökar vilket även det är kopplat till
konjunkturen. Det är tänkbart att det vid lågkonjunkturer begås fler ekobrott och att detta
beror på att företag då är i större behov av pengar och är villiga att ta till vilka medel som
helst för att få tag på dem.
De vanligaste ekobrotten
De vanligaste ekobrotten i Sverige är enligt Emanuelsson Korsell (2002) skattebrott,
bokföringsbrott och brott mot borgenärer. Lundh instämmer med Emanuelsson Korsell om att
det är skattebrottet och bokföringsbrottet som är de vanligaste ekobrotten. Detta är en mening
46
som även delas av Lundgren. Enligt honom är bokföringsbrottet det vanligaste ekobrottet i
företag medan det för privatpersoner är vanligast med skattebrott. Lundh menar att det är
enklare bokföringsbrott som begås i fåmansföretag som är vanligast. Detta framkommer när
företaget går i konkurs. Statistiken om fördelningen av brottsanmälningar per brottstyp
bekräftar att skattebrott och bokföringsbrott är de mest förekommande. De som främst
anmäler ekobrott är enligt Emanuelsson Korsell (2000) Skatteverket och konkursförvaltare.
Lundh menar att även revisorerna har en viktig roll då de genom revisionsplikten har en
skyldighet att anmäla ekobrott.
Orsaker till ekobrott
Lindgren (2000) menar att en grundläggande orsak till varför brott begås är att människan är
girig. Detta är något som eko-revisorn Lundh håller med om. Det handlar om pengar. En
annan bakomliggande faktor kan enligt Lundh vara okunnighet. Denna åsikt delas av Olson
och Johansson från Ackordscentralen, men inte av Lundgren och Bergander. Bergander menar
att företag ofta kan få den kunskap de behöver via sin revisor och att de brott som begås ofta
är välplanerade. Lundgren menar att gärningsmannen har koll på läget i 90 % av fallen.
Magnusson och Sigbladh (2001) skriver att gäldenärer som saknar grundläggande kunskaper
kan göra sig skyldiga till många olika ekobrott. Korsell menar att det är vanligt med ovetande
gärningsmän i den meningen att de inte planerar att begå ekobrott. Han tror ändå att de vet att
de gör fel.
Motiv, tillfälle och rationalisering är bakomliggande faktorer till ekobrott enligt Lindgren
(2000). Både Lundh och Lundgren menar att motivet är att på något vis skaffa sig ekonomisk
vinning, vilket också är ett av kännetecknen för ekonomisk brottslighet enligt Kronqvist,
Runesson och Sörgård (1997). Det kan till exempel vara att man vill undslippa skatter och
avgifter. Ett högt skattetryck kan enligt Lindgren (2000) vara en bidragande faktor till
ekonomisk brottslighet. Bergander säger att det är tillfället som gör tjuven. Går ett företag
dåligt kan det skapa incitament till att begå ekobrott. Ett stort företag kan dessutom skapa
incitament till att begå ekobrott då gärningsmannen lättare kan vara anonym i dessa enligt
PWC (2007). Korsell säger att den växande affärsverksamheten i samhället skapar fler
tillfällen för ekobrottslingar att begå brott.
När det gäller rationalisering ger Lundh ett exempel om att en företagare som det går dåligt
för tror att denne ska kunna vända den negativa trenden och fortsätter driva verksamheten
trots att detta kan ha övergått till att vara brottsligt. Lindgren (2000) säger att företagaren
intalar sig att denne bara ”lånar” pengarna och att denne kommer att betala tillbaka dem. Ett
ekobrott kan också rationaliseras genom den kultur som råder i företaget enligt PWC (2007).
Det kan vara allmänt accepterat att göra på ett visst sätt även om det är brottsligt. Lundh
nämner att takten i samhället har ökat, vilket påverkar antalet ekobrott.
Det förebyggande arbetet
Det förebyggande arbetet är komplicerat då ekobrotten skiftar i tillvägagångssätt och det
krävs många olika åtgärder för att förebygga ekobrott. BRÅ (2004:1) menar att en stor del av
det förebyggande arbetet går ut på att sprida information om problemet till bland annat
hemmen och till skolväsendet. Korsell menar att det förutom information och service även
krävs underrättelsetjänst och punktmarkering av aktiva ekobrottslingar för att bekämpa de
olika typerna av ekobrottslighet.
Då kontroller är viktiga för att upptäcka ekobrott är det viktigt att de olika brottsförebyggande
myndigheterna och dess kontrollorgan har ett fungerande samarbete. Olson anser att
47
samarbetet fungerar bra på individnivå och Johansson säger att de har ett bra samarbete med
EBM i Borås. Korsell är osäker på hur bra samarbetet fungerar idag men menar att det blir
bättre för varje år. Både Bergander och Lundgren anser att samarbetet mellan myndigheter
fungerar bra.
Enligt BRÅ (2004:1) anses det brottsförebyggande arbetet ha två syften. Det första är att
påverka individers benägenhet att begå brott och det andra är att minska tillfällena till att begå
ekobrott. Lundgren talar om att det brottsförebyggande arbetet på EBM går ut på att
informera om den ekonomiska brottsligheten. Detta är dock inte något som biter på kriminella
utan endast på dem som begår brott av misstag eller genom vårdslöshet. Lundh berättar att det
endast är en liten del av EBM som jobbar med brottsförebyggande åtgärder och tillägger att
det bäst förebyggande medlet är en kraftfull dom. Både bokföringsbrottet och låneförbudet
anmäls dock ofta utan att det går vidare till domstol enligt Olson. Bergander anser att det
förebyggande arbetet är en lagstiftningsfråga. Han tror framförallt på skärpta krav gällande
målvakter.
Förebyggande arbete är viktigt för att motarbeta den ekonomiska brottsligheten. Detta då vi
alla påverkas av ekobrott till exempel i form av uteblivna skatteintäkter som sänker
välfärdsnivån i samhället. För att förebygga ekobrott är det viktigt att förstå de
bakomliggande faktorerna som motiv, tillfälle och rationalisering. Det handlar om att skapa
en kultur där etiken är god, moralen är hög och där rationaliseringar inte godtas. På EBM är
det endast ett fåtal personer som arbetar med brottsförebyggande åtgärder, vilket kan leda till
att inte alla brott upptäcks.
Den allmänna meningen hos våra respondenter tycks vara att upplysning är vägen till ett
samhälle fritt från ekobrott. BRÅ (2007) menar att kunskap är en förutsättning för att
bekämpa ekobrott. Korsell påpekar dock att det inte är tillräckligt med upplysning. Frågan är
alltså om upplysning hjälper mot bakomliggande faktorer som girighet och panik. Upplysning
hjälper visserligen de som är okunniga att undvika brott, men upplysning påverkar troligtvis
inte de som vet vad de gör. Den organiserade brottsligheten torde inte påverkas nämnvärt av
upplysningar. Det som kan ha effekt är fler fällande domar som då kan fungera som ett
avskräckande exempel. Problemet är att många ekobrott anmäls utan att gå vidare till
domstol. Ett sätt att komma åt detta skulle kunna vara att ändra lagarna. Att upplysa revisorer
kan vara ett annat sätt att komma åt ekobrottslingarna på då revisorerna har en stor roll i det
förebyggande arbetet. Eftersom upplysning är en av de största förebyggande åtgärderna idag
kan det tänkas att detta arbete har lett till att den ekonomiska brottsligheten har
uppmärksammats mer och att det därmed görs fler anmälningar än tidigare.
6.3 Ekobrotten i obeståndssituationer
Det är inte en självklarhet att det förekommer ekonomisk brottslighet då ett företag är på
obestånd enligt Edström, Lundén och Svensson (1999). Olson påpekar att det inte finns något
direkt samband mellan ekobrott och obestånd. Olson och Johansson säger dock att det är vid
obeståndssituationer som ekobrott upptäcks av konkursförvaltarna och att ekobrott kan leda
till obestånd. De flesta konkurser beror inte på brott utan på att företaget har en dålig
affärsidé. Magnusson och Sigbladh (2001) nämner konkurser som inte är planerade och som
leder till att utförda ekobrott upptäcks. Olson påpekar att det finns planerade konkurser men
att detta är ett storstadsfenomen. Magnusson och Sigbladh (2001) tar upp planerade konkurser
som ett av fem konkursrelaterade brott. Konkursen utgör då det ekonomiska brottet. Olson
48
berättar att personer med näringsförbud ofta går i konkurs flera gånger för att kunna utnyttja
sina intressenter.
Enligt Gunnarsson (2002) så skedde en reformering av konkursrätten under 1980-talet. Syftet
var att effektivisera brottsbekämpningen då man trodde att konkurser många gånger användes
för att dölja ekonomisk brottslighet. Olson talar om att denna nya lag ställde hårdare krav på
konkursförvaltarna som nu skulle göra utredningar i varje konkurs. Detta ledde till att den
ekonomiska brottsligheten i samband med konkurs uppmärksammades mer.
Bergander berättar att det inte sker så många konkurser just nu och han tror att detta beror på
konjunkturen som just nu är positiv. Vidare menar Bergander att denna goda konjunktur har
lett till att fler oseriösa företag har gått i konkurs. Detta är en anledning till att i princip alla
konkurser som Bergander har haft hand om den senaste tiden innefattat någon form av
ekonomisk brottslighet. Lundh berättar att det är vanligt med ekobrott vid obestånd och att det
sällan sker en ”ren” konkurs. Olson menar istället att endast var femte konkurs innehåller ett
ekobrott. Han anser att det förr var vanligare med ekonomisk brottslighet då det skedde fler
konkurser. Vid en jämförelse av statistiken gällande antalet konkurser och statistiken om den
ekonomiska brottsligheten kan man se att den ekonomiska brottsligheten har ökat i ungefär
samma takt som antalet konkurser. När antalet konkurser efter år 2003 började minska så
avtog ekobrottens ökning. Johansson bekräftar att antalet ekobrott som konkursförvaltarna
anmäler följer antalet konkurser.
En intressant synpunkt här är att företag som går i konkurs i goda tider skulle vara mer
oseriösa företag. Detta kan tänkas ha ett samband med att folk blir positiva och tror att de kan
klara av att driva ett företag utan närmare eftertanke. När sådana företag stöter på problem vet
de inte hur de ska lösa det och får panik. Olson och Bergander har skilda tankar om hur ofta
brott begås vid konkurser. Detta kan ha sin förklaring i att Olson handlägger fler konkurser än
vad Bergander gör. Att ekobrott förekommer i var femte konkurs är troligtvis mer rimligt. Att
Lundh anser att ingen konkurs är ren beror antagligen på att han endast ser de konkurser som
anmälts. Att det sker ett brott i var femte konkurs torde kunna bero på att företagaren tappar
lusten och slutar föra bokföring eller annat. Ofta är det svårare att starta företag än vad
företagaren tänkt sig.
Vilka ekobrott förekommer vid konkurser
Lundh påpekar att hela skalan av ekobrott förekommer i samband med konkurser. Det
vanligaste ekobrottet vid konkurs och obeståndssituationer är dock enligt samtliga
respondenter bokföringsbrottet. Magnusson och Sigbladh (2001) skriver att bokföringsbrottet
är det brott som är vanligast av borgenärsbrotten och att det dessutom är det ekobrott som
anmäls mest. Förutom bokföringsbrottet så berättar Olson och Johansson att även låneförbud,
oredlighet mot borgenärer, otillbörligt gynnande av borgenärer och näringsförbud
förekommer vid obestånd. Johansson och Olson menar att just näringsförbudet är lätt att
glömma bort vid konkurser. Det finns ingen egentlig kontroll över detta vilket leder till att
sanktionen inte får någon verkan. Lundgren tillägger att även skattebrott förekommer en del
vid konkurser. Korsell tror att det förekommer en hel del borgenärsbrott, men att dessa är
svåra att upptäcka.
En anledning till att bokföringsbrottet är så vanligt menar Johansson är att det blir
bokföringsbrott ganska fort. Det räcker med att ett företag inte har bokfört på ett par månader
för att brott ska föreligga. Korsell berättar att bokföringsbrottet är vanligt eftersom det är
grunden till många andra ekobrott, så som skattebrott. Olson berättar att det på början av
49
1990-talet var ännu mer vanligt med bokföringsbrott. Idag är företagare mer kunniga om
bokföringsreglerna vilket leder till att färre anmälningar görs. Dock infördes nya regler om att
årsredovisning skulle upprättas för några år sedan vilket fick till följd att antalet anmälningar
ökade. EBM (2007:1) menar att antalet brottsanmälningar påverkas av ändringar i
lagstiftningen.
Att bokföringsbrottet är vanligt vid obestånd har troligtvis sin grund i att alla företag mer eller
mindre måste föra bokföring. Alla de komplexa regler som styr bokföringen kan göra att det
blir svårt att hänga med. Särskilt i en tid då redovisningsreglerna ändras kontinuerligt. Att
borgenärsbrotten förekommer vid obestånd är logiskt eftersom dessa brott inte kan uppstå i
några andra situationer. Då näringsförbudet inte verkar vara en sanktion som fungerar kan det
tänkas att fler konkurser sker. En person som har näringsförbud kan gå i konkurs både två och
tre gånger.
Dahlqvist och Holmquist (2004) säger att det är svårt att fastställa tidpunkten för obestånd.
Tidpunkten för obestånd är viktig att fastställa då borgenärsbrotten är kopplade till denna
tidpunkt. En handling som vanligtvis inte är straffbelagd blir olaglig vid obestånd. Johansson
anser att det är svårt att fastställa tidpunkten för obestånd och Olson tillägger att det inte är
någon exakt vetenskap. Han berättar att det diskuteras om begreppet obestånd bör användas
då det är ett svårdefinierat begrepp. Funderingar finns på att använda begreppet sufficiens
som innebär att förhållandet mellan skulder och tillgångar jämförs. Johansson replikerar att
skulderna kan överstiga tillgångarna utan att företaget är på obestånd. Det kan tänkas att
svårigheten med att bestämma obeståndstidpunkten kan göra att man missar vissa
borgenärsbrott.
6.4 Den ekonomiska brottslighetens framtida utveckling
När det gäller den ekonomiska brottslighetens framtid så tror samtliga respondenter att
brottsligheten kommer att öka. Olson och Johansson tycker dock att det mer är ett
storstadsproblem och att ekobrott inte är något stort problem i Borås. Johansson tror att om
revisionsplikten slopas så kommer den ekonomiska brottsligheten att öka. Hon menar att
revisorer kan upptäcka fel och avhjälpa dessa innan det blir ett brott. Svensson (2008) skriver
att revisionsplikten infördes just för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Om
revisionsplikten slopas tror Olson att framförallt oredlighetsbrotten och skattebrotten kommer
att öka. Bergander nämner också den slopade revisionsplikten och tror att skattebrotten och
bokföringsbrotten kommer att öka. Korsell tror att det i framtiden kommer att bli ökade
skatteproblem i takt med en ökad globalisering.
Bergander menar att sämre tider närmar sig och att detta kommer att leda till fler konkurser,
som i sin tur leder till fler ekobrott. Han tror att människor lockas till att ta genvägar när det är
sämre tider. Lundh menar att ekobrottens utveckling hänger ihop med samhällets utveckling
och lagstiftningen. Högkonjunktur ger färre anmälningar. Lundh påpekar att det är svårt att
driva ett företag i ett laglöst samhälle. Korsell tror att det kommer att brytas mot regler på de
områden där regleringarna ökar. EBM (2007) skriver att viljan att starta nya företag minskar
där ekobrott är ett stort problem. Lundh ser dessutom en tendens till att gängkriminaliteten
ökar och menar att det finns risk att dessa kommer att utföra mer ekobrott. Även Lundgren
tror att gängkriminaliteten kommer att öka i framtiden. Vidare tror Lundgren att den
internationella brottsligheten kommer att öka och att de stora ekobrotten, så som skattebrott,
kommer att tillta.
50
För att bemöta den ekonomiska brottsligheten måste EBM utvecklas enligt Lundgren. Han
anser att många aktörer behövs i det förebyggande arbetet. Också Bergander och Lundh tror
på fler aktörer i kampen mot ekobrott och Lundh menar att dessa måste finnas på alla nivåer i
samhället. Bergander tror framförallt på fler utredare på EBM då det anmäls fler ekobrott än
vad som hinner utredas. Olson tycker dock att det inte behövs fler aktörer, utan att det istället
behövs mer resurser till de aktörer som redan finns idag. Johansson menar att resurser krävs
för att EBM ska kunna göra ett effektivt jobb. Emanuelsson Korsell (2002) säger att ekobrott
är så kallade spanings- eller kontrollbrott som måste upptäckas av kontrollorgan. Till detta
krävs resurser.
Avgörande för om den ekonomiska brottsligheten kommer att öka eller minska i framtiden är
det förebyggande arbetet. Ökade kontroller som gör det svårare att begå ekobrott och mer
resurser till dem som arbetar med att förebygga ekobrott kan tänkas behövas. KPMG (2007b)
menar att det är svagheter i företags interna kontrollsystem som skapar möjligheter att begå
ekobrott. Även företag måste därför arbeta med att effektivisera kontrollerna.
Att slopa revisionsplikten borde leda till att antalet ekobrott ökar då revisorn är en
informationskälla för företagare. Det kan tänkas att detta också kommer att leda till fler
konkurser. Revisorn ska dessutom vara uppmärksam på indikationer på obestånd enligt
Dahlqvist och Holmquist (2004). Konkursförvaltarna kommer då att få mer att göra dels på
grund av ett ökat antal konkurser, men även på grund av att revisorer inte kommer att
upptäcka ekobrotten innan fallen hamnar hos förvaltarna. En viktig förutsättning för att kunna
reducera antalet ekobrott är enligt BRÅ (2007) kunskap, vilken idag är betydligt större än vad
den tidigare har varit.
Ekobrotten kommer förmodligen att öka så länge inte fler åtgärder görs. Enligt Lundh är det
dock svårt att få ett helt vattentätt samhälle. Då bokföring är en central del i ett företag som
går snabbt att missköta kommer bokföringsbrottet troligtvis att fortsätta vara vanligt
förekommande. Så länge skatterna är höga kan det tänkas att skattebrotten ligger kvar på en
hög nivå. Skatterna kommer dock antagligen att ligga kvar på en hög nivå då den ekonomiska
brottsligheten tar pengar från staten. Det blir en ond cirkel då skatteintäkterna behövs för att
bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
51
7. Slutsatser
Genom analysen där teori och empiri har jämförts och den insamlade informationen har
tolkats har slutsatser framkommit vilka presenteras nedan. Bidraget med denna uppsats
presenteras och förslag till fortsatt forskning ges.
7.1 Forskningsfrågor
Visar utvecklingen en tendens till ett ökat antal ekobrott eller har brotten endast
uppmärksammats mer?
Orsaker till varför ekobrott sker finns på individnivå, på samhällelig nivå och på
organisationsnivå. Individer utför brott på grund av girighet men även motiv, tillfälle och
rationalisering är bakomliggande orsaker. På en samhällelig nivå hänförs ekobrott till orsaker
som högt skattetryck, konjunktursvängningar och tempot i samhället. Organisationsnivån
handlar om komplexiteten i ett stort företag som gör att gärningsmannen lättare kan vara
anonym. Det handlar även om kulturen i ett företag vilket påverkar de anställdas moral.
De ekobrott som är vanligast är enligt respondenterna bokföringsbrottet, men skattebrottet
kommer inte långt efter. Att bokföringsbrottet är mest förekommande har sin grund i att
bokföringsreglerna är komplexa och att det snabbt blir ett bokföringsbrott. Detta brott
förekommer ofta i samband med andra brott i ett försök att dölja brottsligheten.
Ekobrott är brott som måste upptäckas via kontroller och det förebyggande arbetet är därför
komplicerat. Arbetet går mest ut på att informera vilket inte alltid är en effektiv åtgärd. Detta
kan bädda för att den ekonomiska brottsligheten ökar. Då ekobrotten påverkar oss alla genom
bland annat sämre välfärd är det förebyggande arbetet otroligt viktigt. Mer resurser behövs för
att kunna utveckla det förebyggande arbetet.
Under årens lopp har kontrollerna skärpts genom lagändringar. Den införda revisionsplikten
och reformeringen av konkurslagen på 1980-talet ledde till ett ökat antal kontroller. Nu skulle
både revisorer och konkursförvaltare noggrant granska företagen och anmäla misstanke om
ekobrott. Det här ledde till att ekobrotten uppmärksammades mer, men fungerade även som
en förebyggande åtgärd.
Utifrån detta kan man tro att ekobrottens ökning enbart beror på att de uppmärksammas mer.
Men enligt dem som dagligen arbetar med att förebygga ekobrott så ökar antalet ekobrott.
Korsell, som forskar på området, menar dock att det inte går att veta men han säger att den
växande affärsverksamheten i samhället skapar fler tillfällen till att begå ekobrott.
Möjligheterna till att begå ekobrott är fler idag då tekniken tillåter snabba överföringar och
gränserna har öppnats upp. Statistiken visar på att antalet anmälda ekobrott ökar, även om
takten har stagnerat.
Det är svårt att veta om ekobrotten ökar eller inte eftersom det inte går att veta hur många
ekobrott som inte upptäcks. Antalet anmälda ekobrott speglar snarare myndigheternas arbete
än brottsligheten i sig. Det finns dock en tendens som visar att antalet tillfällen till att begå
ekobrott ökar. Vi anser att det sker en ökning och att detta inte enbart kan hänföras till en
ökad uppmärksamhet. Ökningen ligger troligtvis i de organiserade brottslingarnas händer,
statens höga skattetryck samt en okunskap som uppstår då nya lagar och regler införs.
52
När det gäller den framtida utvecklingen kommer antagligen ekobrotten att fortsätta öka.
Detta på grund av en eventuell lågkonjunktur, den slopade revisionsplikten och de
organiserade brottslingarna som troligtvis kommer att utföra fler ekobrott.
Vilken typ av ekonomisk brottslighet förekommer vid obeståndssituationer?
Det finns inget direkt samband mellan ekobrott och obestånd. Ofta hamnar ett företag på
obestånd på grund av en dålig affärsidé eller okunskap. Ekobrott upptäcks dock ofta vid
obestånd och konkurser. Detta gäller framförallt borgenärsbrotten som endast kan begås i en
obeståndssituation. Det vanligaste brottet är bokföringsbrottet men alla typer av ekonomisk
brottslighet förkommer. Även överträdelse av näringsförbud och låneförbud är typer av
ekonomisk brottslighet som förekommer i dessa situationer.
7.2 Reflektioner
I det inledande skedet av den här processen trodde vi att borgenärsbrotten skulle förekomma i
betydligt större utsträckning än vad de faktiskt gör. Vid konkurser trodde vi att oredlighet mot
borgenärer skulle vara utbrett. När det gäller ekobrott som helhet trodde vi att bedrägerier och
skattebrott var vanligast. Vi anser nu att det är logiskt att bokföringsbrottet är det vanligaste
då nästan alla företag för bokföring. Som ekonomer vet vi hur komplicerade
redovisningsregler kan vara och förstår att det lätt blir fel. Vi kan dock tycka att det är lite
skrämmande att bokföringsbrott är så pass vanligt som det är. Bokföringen är en viktig del av
årsredovisningen som är betydelsefull för intressenterna, vilka ska bedöma företaget genom
denna.
När vi började med den här uppsatsen trodde vi att ekobrotten ökade väsentligt och att
ökningen låg inom den traditionella sektorn. Vi har nu blivit medvetna om att även den
organiserade brottsligheten utför ekobrott och att den dolda brottsligheten troligtvis är
utbredd.
Intressant är att låneförbud och näringsförbud förekommer vid obeståndssituationer. Här finns
det utrymme för förbättringar då näringsförbudet idag inte kontrolleras och ofta glöms bort.
Konkursförvaltarna tillsammans med Bolagsverket skulle kunna ha till uppgift att utreda om
näringsförbud föreligger.
Det vi har sett är att alla påverkas av ekonomisk brottslighet men att långt ifrån alla vet om
det. Det förebyggande arbetet är därför något som alla borde ta del av. Genom att inte
acceptera ekobrott och att lära sig se kännetecken på ekonomisk brottslighet kan samhället
hjälpa till att förebygga den ekonomiska brottsligheten.
7.3 Bidrag
Den här uppsatsens bidrag är att ekobrotten förmodligen ökar och att ökningen inte enbart
beror på ökad uppmärksamhet utan kan hänföras till den organiserade brottsligheten, ett högt
skattetryck och förändrade lagar. Bokföringsbrottet är det vanligaste brottet både i
obeståndssituationer och på det stora hela. Det förekommer alla typer av ekobrott vid
obeståndssituationer då det inte finns något särskilt samband mellan ekobrott och obestånd. I
53
framtiden kommer ekobrotten troligtvis att fortsätta öka om inte orsakerna till ekobrott
bekämpas.
7.4 Förslag till fortsatt forskning
Vi anser att det skulle vara intressant att forska vidare om ekonomisk brottslighet och föreslår
följande områden:
i Vi är nu i högkonjunktur, kommer nästa lågkonjunktur leda till att fler ekobrott begås?
i Näringsförbudet kontrolleras dåligt idag. Vad kan göras för att förbättra kontrollen?
i Antalet ekobrott ökar, men ökar brottens omfattning (pengamässigt)?
54
Källförteckning
Appelgren, Leif och Sjögren, Hans (2001). Ekonomisk brottslighet och nationalstatens
kontrollmakt, Smedjebacken: Gidlunds förlag
Bokföringsbrott och brott mot borgenärer (2002). Stockholm: Fritzes. (Ds departementsserien
2002:57)
Brottsbalk (1962:700) (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19620700.HTM (2008-04-03)
Brottsförebyggande rådet (1999:7). Forskning om ekonomisk brottslighet – en översikt,
Stockholm: Brottsförebyggande rådet
Brottsförebyggande Rådet (2000:10). Antologi – Perspektiv på ekobrottsligheten
(Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=perspektiv_ekob
rott.pdf&url=/dynamaster/file_archive/050131/ff8bb8bcc1312affc3782ea23a130ea1/
perspektiv%255fekobrott.pdf (2008-04-01)
Brottsförebyggande Rådet (2004:1). Lurad och förgiftad – att avslöja utsatthet för ekobrott
(Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=0404293539.pdf
&url=/dynamaster/file_archive/050124/fa928349726a7cca883a4fdc3a6f59bd/04042
93539.pdf (2008-04-02)
Brottsförebyggande Rådet (2005). Kvalitetsstudie om ekobrott (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=Ladda%20ner%
20som%20PDF&url=/dynamaster/file_archive/050902/dcdc5a98f5171142723c7eb5
24ebf0e7/Eko%20kvalitetsstudie.pdf (2008-04-02)
Brottsförebyggande Rådet (2007). Bokslut - BRÅ:s satsning på ekobrottsforskning 1998-2002
(Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=04042926953.pd
f&url=/dynamaster/file_archive/041223/0fdbe589c036fcaace7609fddd0f3918/04042
926953.pdf (2008-02-29)
Bryman, Allan (1997). Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning, Lund:
Studentlitteratur
Dahlqvist, Anna-Lena och Holmquist, Rolf (2004). Brotten i näringsverksamhet, Stockholm:
Norstedts juridik
Edström, Mikael; Lundén, Björn och Svensson, Ulf (1999). Konkurs och ackord, Uddevalla:
Björn Lundén Information AB
Ekobrottsmyndigheten (2007:1). Rapport om den ekonomiska brottsligheten
(Elektronisk) Tillgänglig: http://www.ekobrottsmyndigheten.se/upload/rapporter/
EBM-Rapport%20maj%2007.pdf (2008-02-29)
55
Emanuelsson Korsell, Lars (2002). Ekobrott – Utvecklingen av några centrala brottstyper,
Stockholm: Brottsförebyggande rådet
FAR Förlag (2006). FAR:s Samlingsvolym 2006 Del 2, Stockholm: FAR
Förlag
Företagskonkurser (2008) (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Foretag/Foretagskonkurser/
(2008-04-28)
Gotthard, Per; Karlmark, Stefan; Palmér, Eugéne och Thuresson, Urban (1992). Företaget på
obestånd – En praktisk vägledning, Stockholm: Norstedts juridik
Gunnarsson, Arne (2002). Tema: obestånd – revisorns konkursutredning, Balans Vol 2002:3,
ss 26-28
Halvorsen, Knut (1992). Samhällsvetenskaplig metod, Lund: Studentlitteratur
Holme, Idar Magne och Solvang, Bernt Krohn (1997). Forskningsmetodik - om kvalitativa
och kvantitativa metoder, 2 uppl, Lund: Studentlitteratur
KPMG (2007a). Cross-Border Investigations - Effectively Meeting the Challenge
(Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.kpmg.se/download/105411/139942/CrossBorderInvestigations07.pdf
(2008-02-29)
KPMG (2007b). Profile of a Fraudster – Survey 2007 (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.kpmg.se/download/105346/144572/ProfileofaFraudster.pdf
(2008-04-07)
Kronqvist, Christer; Runesson, Håkan och Sörgård, Ingela (1997). Vad är ekobrott?
Stockholm: Brottsförebyggande rådet
Lag (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument
(Elektronisk) Tillgänglig: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20050377.HTM
(2008-04-03)
Leijonhufvud, Madeleine och Wennberg, Suzanne (2004). Brott och straff i affärslivet – en
lärobok för ekonomer, 2 uppl, Uppsala: Iustus Förlag
Lindgren, Sven-Åke (2000). Ekonomisk brottslighet – Ett samhällsproblem med förhinder,
Lund: Studentlitteratur
Lundahl, Ulf och Skärvad, Per-Hugo (1999). Utredningsmetodik för samhällsvetare och
ekonomer, 3 uppl, Lund: Studentlitteratur
Lundén, Björn och Svensson, Ulf (1995). Obestånd- hur du undviker och hanterar obestånd,
ackord och konkurs, Uddevalla: Björn Lundén Information AB
56
Magnusson, Dan och Sigbladh, Roland (2001). Ekonomisk brottslighet – så skyddar du dig
och din verksamhet, Uddevalla: Björn Lundén information
Om BRÅ (2008) (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=2&module_instance=9
(2008-04-07)
Om EBM (2008b) (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.ekobrottsmyndigheten.se/templates/Page____5.aspx (2008-04-07)
Patel, Runa och Davidson, Bo (1994). Forskningsmetodikens grunder – att planera,
genomföra och rapportera en undersökning, 2 uppl, Lund: Studentlitteratur
Patel, Runa och Tebelius, Ulla (1987). Grundbok i forskningsmetodik, Lund: Studentlitteratur
Repstad, Pål (1999). Närhet och distans- kvalitativa metoder i samhällsvetenskap, 3 uppl,
Lund: Studentlitteratur
Svensson, Bo (2008). Slopad revisionsplikt i 96 procent av aktiebolagen, Balans Vol 2008:4,
ss 17-20
Varför bildades EBM (2008a) (Elektronisk) Tillgänglig:
http://www.ekobrottsmyndigheten.se/templates/Page____721.aspx (2008-04-07)
Widerberg, Karin (2002). Kvalitativ forskning i praktiken, Lund: Studentlitteratur
Öhrlings PricewaterhouseCoopers (2007). Economic crime: people, culture & controls- The
4th biennial Global Economic Crime Survey - Resultat från Sverige (Elektronisk)
Tillgänglig:
http://www.pwc.com/extweb/pwcpublications.nsf/docid/a808c09e62b614248025737
600277430/$file/gecs_07_swe.pdf (2008-02-29)
57
Bilaga A – Intervjufrågor till konkursförvaltare
Vad är din position på företaget? Hur länge har du arbetat som konkursförvaltare?
Vad gör ert företag?
Hur ofta stöter en konkursförvaltare på någon form av ekonomisk brottslighet?
Vilket är det vanligaste ekonomiska brottet vid konkurs? Är det vanligt med kombinationer av
brottstyper?
Vad gör du när du upptäcker ett ekobrott? Vad är förvaltarens roll? Skiljer sig handlandet åt
beroende på vilket brott det rör sig om? Vi har läst att det under 1980-talet blev hårdare
utredningskrav för konkursförvaltarna, vad har du för utredningskrav?
Är det upp till konkursförvaltaren att bedöma om obestånd föreligger? Eller är det åklagarens
jobb att bevisa obestånd?
Har kontrollerna blivit bättre eller sämre? Ökar ekobrotten eller har de bara uppmärksammats
mer? Anmäler du fler brott idag än vad du gjorde förr?
Hur vanligt är ekobrott i obeståndssituationer? Hur ofta leder obestånd till konkurs? Vilka
ekobrott utförs oftast vid obestånd? Om man bortser från borgenärsbrotten, är det vanligt att
ekobrott förekommer vid obestånd?
Följer ekobrottens utveckling konkursantalets utveckling? Om antalet konkurser ökar, ökar då
även ekobrotten?
Hur kan man förebygga ekobrott? Vad gör ert företag mot ekobrott?
Märker du någon skillnad i antalet ekobrott vid olika branscher/typer/storlekar av företag?
Är det vanligast med en ensam gärningsman eller är det fler inblandade? Vilken position har
gärningsmannen (profil)?
Hur vanligt är det med ovetande gärningsmän, alltså som inte vet att de har begått ett brott?
Hur fungerar samarbetet med andra myndigheter? Tar du ofta hjälp av revisorer vid utredning
av företag på obestånd?
Har du någon gång hjälpt en åklagare i en konkursutredning?
Hur ser utvecklingen av ekobrottsligheten ut? Vad tror du om framtiden? Kommer
brottsligheten att öka eller minska? Krävs det fler aktörer i kampen mot ekobrott? Kommer
samma typ av ekobrott vara de största?
Får vi använda ditt namn i vår uppsats?
Bilaga B – Intervjufrågor till åklagare
Vad har du för position på EBM? Hur länge har du arbetat där?
Håller du med om att ekobrotten ökar? Varför/Varför inte? Har ekobrotten verkligen ökat
eller är det så att kontrollerna förändrats? Uppmärksammas brotten mer idag än förr? Har
mörkertalet minskat/ökat?
Vilka är de vanligaste ekobrotten? Är det vanligt med kombinationer av brottstyper?
Vilka brott är svårast att upptäcka?
Vad blir vanligtvis följderna vid ekobrott?
Vad görs för att förebygga ekobrott i Sverige idag? Aktuella projekt?
Vilka påverkas av ekobrott?
Hur går processen från misstanke till dom till? Ser processen olika ut beroende på vem som
anmäler misstanke om ekobrott? (Konkursförvaltare, SKM) Tar du ofta hjälp av revisorer,
utöver eko-revisorerna? Faller många brott bort under processens gång?
Vilket är det vanligaste ekonomiska brottet vid konkurs?
Hur vanligt är ekobrott i obeståndssituationer? Vilka ekobrott utförs oftast vid obestånd? Om
man bortser från borgenärsbrotten, är det vanligt att ekobrott förekommer vid obestånd?
Vem ska bevisa att obestånd föreligger?
Märker du någon skillnad i antalet ekobrott vid olika branscher/typer/storlekar av företag?
Varför begår man ekobrott? Är det vanligast med en ensam gärningsman eller är det fler
inblandade? Vilken position har gärningsmannen (profil)? Har typen av gärningsman
förändrats? Finns det fler idag än förr?
Hur vanligt är det med ovetande gärningsmän, alltså som inte vet att de har begått ett brott?
Hur fungerar samarbetet med andra myndigheter?
Hur ser utvecklingen av ekobrottsligheten ut? Vad tror du om framtiden? Kommer
brottsligheten öka eller minska, kommer EBM att behöva utvecklas? Krävs det fler aktörer i
kampen mot ekobrott? Kommer samma typ av ekobrott vara de största?
Får vi använda ditt namn i vår uppsats?
Bilaga C – Intervjufrågor till eko-revisor
Vad har du för position på EBM? Vad gör du? Hur länge har du arbetat där? Vilka ekobrott
innefattar mängdbrott?
Håller du med om att ekobrotten ökar? Varför/Varför inte? Har ekobrotten verkligen ökat
eller är det så att kontrollerna förändrats? Uppmärksammas brotten mer idag än förr? Har
mörkertalet minskat/ökat?
Vilka är de vanligaste ekobrotten? Är det vanligt med kombinationer av brottstyper? Vad är
det vanligaste ekobrottet du stött på?
Vilka brott är svårast att upptäcka?
Vad blir vanligtvis följderna vid ekobrott?
Vad görs för att förebygga ekobrott i Sverige idag? Aktuella projekt?
Vilka påverkas av ekobrott?
Hur går processen från misstanke till dom till? Ser processen olika ut beroende på vem som
anmäler misstanke om ekobrott? (Konkursförvaltare, SKM)
Vilket är det vanligaste ekonomiska brottet vid konkurs?
Hur vanligt är ekobrott i obeståndssituationer? Vem ska bevisa att obestånd föreligger? Vilka
ekobrott utförs oftast vid obestånd? Om man bortser från borgenärsbrotten, är det vanligt att
ekobrott förekommer vid obestånd?
Märker du någon skillnad i antalet ekobrott vid olika branscher/typer/storlekar av företag?
Varför begår man ekobrott? Är det vanligast med en ensam gärningsman eller är det fler
inblandade? Vilken position har gärningsmannen (profil)? Har typen av gärningsman
förändrats? Finns det fler idag än förr?
Hur vanligt är det med ovetande gärningsmän, alltså som inte vet att de har begått ett brott?
Hur fungerar samarbetet med andra myndigheter?
Hur fungerar relationen mellan eko-revisorer och åklagare? Vem gör vad?
Hur ser utvecklingen av ekobrottsligheten ut? Vad tror du om framtiden? Kommer
brottsligheten öka eller minska, kommer EBM att behöva utvecklas? Krävs det fler aktörer i
kampen mot ekobrott? Kommer samma typ av ekobrott vara de största?
Får vi använda ditt namn i vår uppsats?
Bilaga D – Intervjufrågor till forskare om ekonomisk
brottslighet
Håller du med om att ekobrotten ökar? Varför/Varför inte? Har ekobrotten verkligen ökat
eller är det så att kontrollerna förändrats? Är det istället så att brotten uppmärksammas mer
idag än förr? Har mörkerantalet minskat/ökat?
Vilka är de vanligaste ekobrotten? Är det vanligt med kombinationer av brottstyper? Vilka
ekobrott är svårast att upptäcka?
Vad görs för att förebygga ekobrott i Sverige idag?
Vilket är det vanligaste ekonomiska brottet vid konkurs och obestånd?
Hur vanligt är ekobrott i obeståndssituationer? Vilka ekobrott utförs oftast vid obestånd?
Hur vanligt är det med ovetande gärningsmän, alltså som inte vet att de har begått ett brott?
Hur fungerar samarbetet med andra myndigheter?
Hur ser utvecklingen av ekobrottsligheten ut? Vad tror du om framtiden? Kommer
brottsligheten öka eller minska, kommer BRÅ att behöva utvecklas? Krävs det fler aktörer i
kampen mot ekobrott? Kommer samma typ av ekobrott vara de mest förekommande?
Vad har du för position på BRÅ? Hur länge har du arbetat där?
Får vi använda ditt namn i vår uppsats?
Högskolan i Borås är en modern högskola mitt i city. Vi bedriver utbildningar inom ekonomi och
informatik, biblioteks- och informationsvetenskap, mode och textil, beteendevetenskap och
lärarutbildning, teknik samt vårdvetenskap.
På institutionen för data- och affärsvetenskap (IDA) har vi tagit fasta på studenternas framtida
behov. Därför har vi skapat utbildningar där anställningsbarhet är ett nyckelord.
Ämnesintegration, helhet och sammanhang är andra viktiga begrepp. På institutionen råder en
närhet, såväl mellan studenter och lärare som mellan företag och utbildning.
Våra ekonomiutbildningar ger studenterna möjlighet att lära sig mer om olika företag och
förvaltningar och hur styrning och organisering av dessa verksamheter sker. De får även lära sig om
samhällsutveckling och om organisationers anpassning till omvärlden. De får möjlighet att förbättra
sin förmåga att analysera, utveckla och styra verksamheter, oavsett om de vill ägna sig åt revision,
administration eller marknadsföring. Bland våra IT-utbildningar finns alltid något för dem som
vill designa framtidens IT-baserade kommunikationslösningar, som vill analysera behov av och krav
på organisationers information för att designa deras innehållsstrukturer, bedriva integrerad IT- och
affärsutveckling, utveckla sin förmåga att analysera och designa verksamheter eller inrikta sig mot
programmering och utveckling för god IT-användning i företag och organisationer.
Forskningsverksamheten vid institutionen är såväl professions- som design- och
utvecklingsinriktad. Den övergripande forskningsprofilen för institutionen är handels- och
tjänsteutveckling i vilken kunskaper och kompetenser inom såväl informatik som företagsekonomi
utgör viktiga grundstenar. Forskningen är välrenommerad och fokuserar på inriktningarna
affärsdesign och Co-design. Forskningen är också professionsorienterad, vilket bland annat tar sig
uttryck i att forskningen i många fall bedrivs på aktionsforskningsbaserade grunder med företag
och offentliga organisationer på lokal, nationell och internationell arena. Forskningens design och
professionsinriktning manifesteras också i InnovationLab, som är institutionens och Högskolans
enhet för forskningsstödjande systemutveckling.
BESÖKSADRESS: JÄRNVÄGSGATAN 5 · POSTADRESS: ALLÉGATAN 1, 501 90 BORÅS
TFN: 033-435 40 00 · E-POST: [email protected] · WEBB: WWW.HB.SE/IDA
