Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
Världens Brännpunkter
I varje nummer av Världens Historia kan du
på dessa sidor läsa den historiska bakgrunden
till konflikterna i världens brännpunkter.
Belgien föddes som
ett splittrat land
Av kalika Bro-jørgensen & ida buhl
Belgien har varit en självständig nation sedan 1830 men redan från första början har
splittringen mellan det nederländskspråkiga Flandern och det franskspråkiga Vallonien
varit tydlig – en spricka som nu mer än någonsin tidigare hotar att dela landet i två delar.
”L
änge leve konungen!” Ropen skallade
på Place Royale i
Bryssel denna junidag 1831
då mer än 50.000 belgare hade samlats för att se den nye
kungen krönas. Kanonsaluter
och klockringningar hördes,
och husen var festsmyckade.
Kröningen markerade att
Belgien äntligen hade blivit
en självständig nation och
den nye kungen visste vad
som förväntades av honom:
”Den belgiska nationen
har nyligen genomgått en
kris; må denna dag släcka allt
hat och bitter hämndlystnad”, sade han och presenterade som sitt mål att ena de
fransktalande vallonerna och
de nederländsktalande flamländarna till ett folk. Men det
skulle visa sig bli mycket svårare än väntat.
”Europas slagfält”
Folken i det lilla landområdet
på gränsen mellan Nederlän-
derna och Frankrike har aldrig haft något gemensamt
språk, någon gemensam religion eller naturliga geografiska gränser. Området beboddes först av kelter men åren
59–57 f.Kr. inlemmades det
av Julius Caesar i romarriket
under namnet Gallia Belgica.
Därefter lydde Belgien under skiftande kunga­dömen.
När stormakterna på kontinenten krigade mot varandra
drabbade arméerna ofta samman på belgisk mark, och
Belgien kom, föga smickrande, att kallas ”Europas slagfält”.
Före självständigheten och
kung Leopold I:s kröning var
Kung Leopold I
ville göra belgarna
till ett enda
folk – men det
var svårare än
någon trott.
scanpix/akg-images
Belgien en del av kungariket
Nederländerna. Men de
många fransktalande vallonerna och katolikerna i regionen var missnöjda med den
protestantiska huset NassauOranien och deras politiska,
ekonomiska och språkliga
­dominans i det belgiska området. En blodig revolt utbröt
1830, Belgien frigjorde sig
och grundade en oberoende,
konstitutionell monarki.
Kungen ville ena folket
En tysk prins valdes till kung:
Leopold av Sachsen-Coburg.
Frankrikes inflytelserike
kung Ludvig Filip accepterade honom på villkor att Leopold gifte sig med hans dotter
Louise Marie.
I Nederländerna uppfattade kung Vilhelm I av Oranien kröningen som en krigsförklaring. Han hade ännu inte accepterat Belgiens oberoende fullt ut, och var definitivt inte förtjust i tanken på
en kung i Belgien. Två veckor efter kröningen skicka­de
Kampen för
ett enat Belgien
74
59–57 f.Kr.: Julius Caesar
införlivar området i romarriket
under namnet Gallia Belgica.
400-talet: När romarrikets herradöme i regionen upphör övertar
frankerna i Gallien det belgiska
området.
1300- och 1400-talen: De
burgundiska Nederländerna
Belgien
han sin armé söder­ut. Leopold fick emellertid stöd från
Frankrike och franska soldater stod beredda när belgarna
föll under kung Vilhelms
trupper. Nederländerna
tvingades ge upp och kung
Leopold kunde ägna sig åt att
ena sitt Belgien.
Men projektet gick snart
snett. Franska talades av
överklassen och blev nu landets enda officiella språk. De
som bara talade den lokala
nederländska dialekten, flamländska, stängdes ute från de
högre politiska, ekonomiska
och sociala sfärerna.
Flamsk kanonmat
Den språkliga diskrimineringen kom att leda till ett
växande missnöje bland den
flamsk­talande delen av befolkningen. Spänningarna
blev knappast mindre under
första världskriget när mycket av det utmattande skyttegravskriget ägde rum på belgisk mark. De belgiska officerarna talade franska men
många av de meniga soldaterna talade flamländska. De
förstod därför ­inte officerarnas order, vilket bidrog till
Belgiens katastro­fala förluster
på slagfälten.
Efter andra världskriget
blev belgisk politik ännu mera splittrad mellan flamländska och vallonska intressen,
och 1970 började parlamentet förändra författningen och
dela upp Belgien i tre regioner: en flamländskspråkig i
norr, en franskspråkig i söder
och en tvåspråkig i Bryssel.
Pinsamt rekord
Det tycks dessutom ha blivit
allt svårare för belgiska politiker att komma överens. Detta har lett till en del absurda
politiska komplikationer, senast vid valet i juni 2010 då
stora samarbetsproblem uppstod till följd av att det flamländska självständighetspartiet segrat i Flandern och socialistpartiet vunnit i Vallonien.
I februari 2011 hade den
politiska krisen resulterat i
att Belgien stått utan regering
i 250 dagar – och därmed
slog Belgien Iraks rekord som
det land som varit utan rege­
ring under längst tid.
1940: Tyskland invaderar Belgien
igen. De allierade befriar landet
1944. Fyra år senare tvingas
kung Leopold III abdikera p.g.a.
sitt samarbete med tyskarna.
1949 och 1951: Belgien är med
och grundar först NATO och
sedan Kol-och stålgemenskapen,
som senare utvecklas till EU.
1970: Belgien delas i tre regioner:
Vallonien, Flandern och Bryssel.
1993: Belgien blir en federation.
2007–2008: Efter parlaments­valet
Konflikten i dag
Belgien har aldrig lyckats överbrygga de regionala
skillnader som funnits i landet sedan det blev en
självständig monarki 1830. Tvärtom – motsättningarna
har snarare blivit tydligare under senare år.
Flandern
Vallonien
Cirka 60 procent av Belgiens befolkning kommer
från Flandern och talar
flamländska. Regionen som
utgör ca 44 procent av
Belgien förblev ett under­
utvecklat jordbruksområde
under den industriella revolutionen medan Vallonien
blomstrade. Sedan andra
världskriget har Flandern
upplevt ett kraftigt industriellt uppsving och en stor
ekonomisk tillväxt som för
länge sedan gått förbi Valloniens. I dag stöttar Flandern
Vallonien ekonomiskt, vilket
ytterligare stärkt Flanderns
önskan om självständighet.
Flandern i norr har
tröttnat på att ge
ekonomiskt stöd åt
det fattiga Vallonien.
Flandern
Cirka 33 procent av Belgiens befolkning bor i den
franskspråkiga regionen
Vallonien som utgör omkring 55 procent av Belgiens yta. Under den industriella revolutionen på
1800-talet var den ekonomiska tillväxten i Vallonien
enorm, inte minst tack vare
kol- och stålindustrin, och
många från det då fattiga
Flandern flyttade hit. På
1960-talet började emellertid Valloniens ekonomi
­svikta på allvar och i dag
präglas regionen av hög
­arbetslöshet och svag
ekonomisk tillväxt.
Nederländerna
Huvudstaden Bryssel är
tvåspråkig. Regionen ligger
i Flandern men de flesta
­invånarna talar franska.
Bryssel
Belgien
Vallonien
Frankrike
Tyskland
Luxemburg
Vallonien i söder var länge Belgiens
industriella centrum men i dag är
arbetslösheten hög och tillväxten låg.
tar det 196 dagar att bilda
en regering på grund av
språkkonflikten.
2010: Premiärminister Yves
Leterme avgår och utlyser val
sedan förhandlingarna om
utökad politisk makt till
regionerna brutit samman.
2011: Den politiska krisen
fortsätter. I februari slår Belgien
rekord som det land som varit
utan regering längst efter ett val
– hela 250 dagar.
polfoto/corbis
samlar självständiga hertigdömen
under sig, däribland Belgien.
1830: Belgien frigör sig från
Nederländerna och blir en
självständig monarki.
1909: Kongo blir en belgisk koloni
efter att ha varit Leopold II:s
egendom sedan 1885.
1914: Tyskland invaderar Belgien.
1925: De båda tyska distrikten
­Eupen och Malmedy inlemmas i
Belgien och bildar landets tredje
språkliga minoritet.
År 1993 reviderades författningen ytterligare och i
dag är Belgien en federation
där den politiska makten är
fördelad mellan den nationella regeringen och de tre
region­erna. Regeringen har
fortfarande hand om tunga,
övergripande frågor som militär, rättssystem, försvar och
polisväsende, medan regionerna har hand om frågor
som berör språk och kultur,
till exempel utbildning.
Uppdelningen har emellertid inte motverkat splittringen – tvärtom har den lett
till ett samhälle som är nära
att falla sönder. Bristen på en
nationell gemenskap leder
inte till någon större social
solidaritet mellan regionerna.
Detta förvärras av att Vallonien sedan andra världskriget
har sämre ekonomi än Flandern, som därför gett ekonomiskt stöd till Vallonien.
Varje år demonstrerar flamländarna för självständighet.
