1
Missionsstandaret
15 juni 2001
Årgång 109
FOTO: PETER SJÖBLOM
Nr 6
Baptisternas
sommarkonferens
Hummelholmen
15-17 juni
SIDAN 2
Wilhelm på
de sju haven
SIDAN 6-7
Baptister
på Irland
MITTUPPSLAGET
Jesus i centrum
bland Esseunga
”ÅTTAN”, SIDAN 10
Glad sommar!
Vi ses i augusti
2
Missionsstandaret
Konspiratio
på Hummelholmen
15-17 juni 2001
(Konspiratio är latin och betyder samstämmighet, samverkan, endräkt.)
FREDAGEN
Kl 19.00
I begynnelsen…
* Ledare: Sam Pettersson & Sara Sjöberg
* Sång: Tove Wingren
* Tal: Peter Halldorf
Kl 20.30
Pastorsgrillen
Kl 22.00
S(c)enkväll med Jani
* Cafévärd: Jani Edström
* Gäst: Peter Halldorf
* Sång: Stekta Gröna Tomater
(Michaela Lidman, Robert Granholm m fl)
Kl 23.30Midnattskonspiratio – Sinnesrogudstjänst
24.00
* Ledare: Leif Olin
LÖRDAGEN
Kl 8.00
Kl 8.30-9.30
Kl 9.00
Kl 9.30
Kl 10.0012.00
Kl 12.00
Kl 14.0014.45
Kl 15.00
Kl 16.00
Kl 17.30
Kl 19.00
Kl 20.30
Kl 22.00
Kl 22.00
Paddling för morgonpigga
Frukost
Morgonjumpa
Kanotäventyr (för tonåringar)
* Ledare: Ida Östdahl (tfn 050-356 2995)
Förhandsanmälan (max 25 delt.)
Seminarier
* Talare: Peter Halldorf
1. Dit du icke vill – om överlåtelsen åt Guds vilja.
2. Kyssa spår efter män som frid förkunnar –
följeslagare på salighetsvägen.
Lunch
0-100 på 45 minuter (barngudstjänst för alla)
* Ledare: Catarina Olin
* Musik: Mikael Ahlskog & band
Kaffepaus
Sånggudstjänst (radierad)
* Sång: Betaniakören
* Tal: Peter Halldorf
Middag
Konferenskväll
* Tal: Peter Halldorf
* Musik: Thommy Bergström
Pastorsgrillen
Cafékväll
* Cafévärd: Catarina Olin
* Musik: Thommy Bergström
Helkväll med Relli Underhållning & Röj Ab:
”Inte utan min TV!”
(för ungdomar och unga vuxna)
Scout-tivoli!
* Aktiviteter man själv får pröva * Alla åldrar välkomna
* Öppet lördag från 12.30 * Liten avgift (till missionen)
SÖNDAGEN
Kl 8.30-9.30 Frukost
Kl 9.30
Morgonandakt
* Peter Halldorf
Kl 11.00
Gudstjänst
* Parentation * Nattvard
* Ledare: Nils Erik Vikström
* Predikan: Peter Halldorf
* Musik: Rwandagruppen
* Pwokarenbibeln med Marianne Liljeström
Kl 13.00
Missionsmåltid
* Ambulerande program: Rwandagruppen, m fl
BARNPROGRAM
Ansvariga: Birgitta Edström, Eva Högberg, Tua Långnabba.
Samling: för 0-3-åringar i sandlådan, för 4-12-åringar i barntältet.
Fredagen
Kl 19.00- * Inledning: Beni Edström
20.30 * Intressegrupper: fotboll, bokhörna, pyssel, etc.
Lördagen
Kl 10.00- * Inledning: Susanne Kackur
12.00 * Äventyrsspårning
* Intressegrupper
Kl 19.00- * Inledning: Tomas Koskinen
20.30 * Catarina Olin & hennes finurliga filurer
* Snickeri: Peter Sundqvist
* Intressegrupper
Söndagen
Kl 11.00- * Inledning: Sebastian Dahlman
12.30 * Intressegrupper
Upprop för rwandisk pastorsstipendiat
Hjälp Samuel att studera
För år 2000 fanns ett budgetanslag
på 10.000 mk för stöd till pastorsutbildning i Rwanda, men inga medel sändes ut under året, delvis på
grund av att relationerna mellan de
danska och rwandiska baptistsamfunden inte fungerade och delvis på
grund av att tillräckliga medel inte
kommit in.
Nu verkar samarbetet mellan samfunden att börja normaliseras. Det
finns också ett konkret projekt vi kan
bidra till. En stipendieansökan för
förberedande pastorsstudier vid Reformed Theological College i Uganda har nämligen kommit från Samuel Nkurunziza, Evariste Habiyakares svåger.
Nkurunziza blev tvungen att avbryta sina gymnasiestudier på grund
av kriget 1994 och kan därför inte
studera vid pastorsseminariet i
Rwanda, där det krävs att man slutfört gymnasiestudier eller motsvarande för att man skall komma in.
Efter det förberedande året planerar
Nkurunziza att fortsätta vid det tvååriga pastorsseminariet i Uganda.
Samuel Gasana, ledare för det rwandiska baptistsamfundet, har skrivit
ett rekommendationsbrev för Nkurunziza, och betonar samtidigt vikten av att Rwanda får välutbildade
pastorer.
Inskriptionen äger rum redan den
11 juli 2001. Familjen, inklusive tre
barn (4 år, 2 år, 2 mån.) kommer att
bo i Uganda under studietiden. Skolan ligger strax utanför huvudstaden
Kampala, vilket är åtta timmars
bussfärd från Kigali i Rwanda.
Genom att stöda Nkurunziza kan
vi på ett konkret sätt hjälpa det
rwandiska baptistsamfundet att få
flera pastorer.
Studiekostnaderna uppgår till
drygt 1.100 mark per månad. Det
inkluderar uppehälle för hela famil-
Samuel Nkurunziza från Rwanda kommer att studera till pastor i Uganda
och behöver vår hjälp. Han kommer att bo i Uganda tillsammans med sin fru
Bernadette Muhayimpundu och deras tre barn.
jen. Bidragsgivare efterlyses, gärna
även personer som kan gå in för ett
regelbundet understöd. De som vill
stöda Samuel Nkurunziza, och i
förlängningen församlingsarbetet i
Rwanda, uppmanas kontakta missionsföreståndaren (tel. 317 8559)
med det snaraste. (ML)
Konferensgäst
Nytt besök från
Kiambu, Kenya
De norska baptisternas
informationskonsulent och
journalist på baptisternas
tidning Banneret, Roger Dahl,
kommer att övervara sommarkonferensen som de
Norska och nordiska baptisternas representant.
Roger Dahl kommer att
frambära en hälsning under
lördagskvällens möte. Roger
Dahl har sin hustru Inger-Lise
och deras tre barn med på
resan till Finland. Vi säger
varmt välkommen till Finland!
Pastor Thomas Muthee besökte i
mars detta år Finland och höll två
bönekonferenser, en i Åbo och en i
Kristinestad. Muthee och hans församling The Prayer Cave Church
(församlingen bönegrottan) är bekant från filmen ”Transformations”
som handlar om hur Gud genom bön
totalt förvandlat fyra platser på jorden.
Muthee har nu lovat sända två av
sina goda medarbetare för uppföljningskonferenser hösten 2001. Dessa två är Peter och Carol Munderu.
Peter är äldstebroder i Muthees för-
samling och Carol är böneledare.
Bägge undervisar Guds Ord.
Uppföljningskonferenserna hålls
5-7.10 i Åbo, 9-10.10 i Ekenäs och
12-14.10 i Jakobstad.
Arrangör är Bön för Finland rf i
samarbete med lokala församlingar.
De blåser såpbubblor där i pressen:
Rubriker skimrar mot läsarns sky.
Om de når ovanför vardagsstressen
får vi se världens scen, stark och ny.
Därute grönskar i skog och marker
det liv som Gud gav, som skall bestå
så länge skogarna står som parker
och skorstenspiporna det förstår.
Men inuti brinner längtan ännu
att leva livet som Gud själv vill,
att se med hjärtat och att bli vän nu
med alla dem som hör livet till.
Expeditionstider
under sommaren
Missionsstandarets redaktion
är stängd veckorna 26-30,
dvs från 25 juni till 29 juli.
Missionsföreståndaren finns
på expeditionen på tisdagar
mellan kl 9 och 13 under
semestertiden, utom vecka
26, men då finns ekonomisekreteraren på plats.
Vid morgonkaffet
Hjördis Förars
Vilken nyhetstorka det skulle bli om
alla höll de tio budorden!
Hur kommer det sig att skandaler
springer, då sanningen måste krypa?
FOTO: PES
Quips and Quotes
3
Missionsstandaret
Missionsstandaret
Redaktörer:
Sten-Göran Liljeström,
Peter Sjöblom (layout)
Ansvarig utgivare:
Roy Holmlund
”…dit folk längtar att söka sig för
att möta en medmänniska och för
att möta Gud? Oberoende av i
vilket tillstånd de befinner sig.”
Postadress:
PB 54, 65101 Vasa
Redaktion
och expedition:
Rådhusgatan 44, Vasa
Telefon: 06-317 8559
Fax: 06-317 8550
E-post:[email protected]
Expeditionstid:
må-fr kl 9-12.
Redaktionsråd:
Roy Holmlund (ordf),
Maj-Lis Ede, Rurik
Lindqvist, Inez Revahl
Prenumerationer:
Henry Månsus
Prenumerationspriser:
I Finland 220 mk,
i Norden och Baltikum
240 mk, övriga länder
(med flyg) 310 mk.
Gåvoprenumeration
175 mk, övriga Norden
195 mk, övriga
länder 310 mk.
Med studie- eller
pastorsrabatt: 175 mk.
Frikyrkligt tidningspaket:
FTPMST, 625 mk.
Andra kombinationer:
EVMST 330 mk, KBMST
360 mk, NBMST 295 mk.
Annonspriser:
5,50 mk/spmm.
Förlovnings-, vigsel- och
födelseannonser
75 mk/st.
Bankgiro:
Vörå Sb 497111-213391
Merita 228218-61965
Sampo 800012-252311
Vasa 2001
Oy I-Print Wasa Ab
V
ilka människomöten äger rum på våra
möten i församlingarna? Vem går på
våra förmiddagsmöten och kvällssamlingar? I våra frikyrkoförsamlingar är de vanliga
mötesbesökarna några medelålders och äldre
personer. Ibland är några yngre personer också
med, om det är någonting speciellt. Söndagsskolor finns visserligen ännu både här och där,
men också dessa har dött ut på en del håll.
Scoutingen blomstrar, men scouterna ser vi inte
så ofta i själva kyrkorummet.
Om man ser till det totala antalet deltagare i
olika aktiviteter under en vecka i en församlings
liv, kanske det inte ser så illa ut i alla fall? Ändå
minskar medlemsantalet i församlingarna stadigt för varje år. Skall vi förbereda oss på en
långsam död? Eller skall olika frikyrkoförsamlingar följa exemplet i Vörå och slå sig
samman? Vi kanske rent av skall slå på stora
trumman för den förenade finlandssvenska frikyrkan? Av rent ekonomiska orsaker blir väl
detta det enda alternativet så småningom, om
den nuvarande trenden håller i sig.
Har frikyrkan i Finland någon framtid? Ja –
om den blir en verklig och relevant mötesplats
där det finns en levande dialog mellan människor vars främsta önskan är att möta Gud.
Ofta är våra möten möteslösa mötesplatser. Vi
går dit och nickar åt varandra och Gud, för att
sedan gå hem och känna oss nöjda med att vi
åtminstone satt vår fot i kyrkan.
Men hur ofta möts vi egentligen? Hur ofta sker
det verkliga möten mellan människor, där vi
upplever att Herren är med?
k
K O R T & N Y T T
■ FRIKYRKLIGA
PASTORSDAGAR
kommer att hållas på Torppa
kursgård, Ylöjärvi, 7-10
oktober 2002. Observera att
tidpunkten blivit ändrad.
U
tgivningsdatumet för detta nummer av
Missionsstandaret är samma dag som
sommarkonferensen inleds på Hummelholmen. De som har stått för planeringen av
programinnehåll och det praktiska hoppas att
dagarna ska bli till glädje
och inspiration för alla åldrar. Vår konferensgästtalare, Peter Halldorf, kommer att vara flitigt i farten
och många har uttalat stor
förväntan inför att få höra
honom i seminarier och
möten. Konferensen har ju
också ett eget barn- och
ungdomsupplägg vilket bidrar till att hela familjen ska
trivas.
■ ■ ■
Det är endast döda fiskar
som färdas medströms.
Polskt ordspråk
”Jag blev glad är man sade till mig: ’Vi skall gå
till Herrens hus’”, står det i Psaltaren (Ps. 122:1).
Men vi behöver väl inte gå i kyrkan för att möta
Gud heller? Han finns ju överallt. Visst. Men
kyrkan är en plats som är helgad åt Herren, och
sannolikheten är stor att vi just där kan höra Guds
tilltal. Visst kan hela naturen, speciellt så här i
sommartid, upplevas som ett Guds tempel
också. Det behöver dock inte råda något motsatsförhållande mellan dessa två mötesplatser. Som
lemmar i Kristi kropp behöver vi ändå varandra
också rent konkret. Om lemmarna sällan möts,
måste väl någonting ha gått ur led? Det är en
invalidiserad kropp
.
i behöver nå ut till dem som finns utan
för kyrkan. Det är ju församlingens
främsta uppgift.
När såg du senast i din församling en narkoman, en alkoholist eller en kvinna av det lätta
gardet? Eller en homosexuell, som kanske till
och med lever i ”öppen synd”? Det var rätt länge
sedan, eller hur? För majoriteten av oss har inte
sådana bekanta. Och om vi har det, skulle vi inte
vilja ta dem med till ett förmiddagsmöte. Ändå är
det inte de rättfärdiga som Jesus uppsöker, utan
syndare.
Trots all så kallad öppenhet som vi har i
samhälle och kyrka är fördomarna egentligen sig
ganska lika som förr. Vad skulle reaktionen bli
om en person utifrån – eller ännu värre, en
församlingsmedlem – kom till ett förmiddagsmöte och luktade öl eller sprit? Risken är stor att
majoriteten av församlingsmedlemmarna skulle
ägna resten av dagen åt att diskutera hur det kom
sig. Skulle någon tala direkt med personen
ifråga? Och skulle någon acceptera att det kanske finns församlingsmedlemmar vars samvete
tillåter dem att dricka någonting starkare än
mjölk ibland?
Detta var ett enkelt exempel. Det finns andra,
betydligt mera komplicerade lustar och laster
V
som ingen skulle drömma om att nämna i kyrkan. Men de finns där.
H
ur skall vi igen kunna göra kyrkorna till
verkliga mötesplatser, dit folk längtar
att söka sig för att möta en medmänniska och för att möta Gud? Oberoende av i
vilket tillstånd de befinner sig. Faktum är att han
ju vill möta oss på just den nivå vi befinner oss.
Vi behöver inte putsa utanskriften, inte göra oss
fina och märkvärdiga eller försöka vara några
moraliska A-människor för att besöka kyrkan.
Förnyelse av gudstjänsten kan säkert också
vara till hjälp för att öppna folks ögon för Gud,
kyrkan och församlingen. För visst är det lätt att
fastna i vissa ramar, som med tiden blir så fasta
att församlingsmedlemmarna blir helt beroende
av dem, men dessa ramar kan bli så avskräckande att utomstående inte vågar sig dit.
Vi får hoppas att studien Naturlig församlingsutveckling av Christian A. Schwartz kan hjälpa
oss som församlingar att sätta fart på tillväxten
igen. Vem vet vad som kan börja hända sedan de
olika församlingarna inom Finlands svenska
baptistmission kommit underfund med sina respektive församlingsprofiler. Läs mera om detta i
missionsföreståndarens ruta här nedan. Läs
gärna också den recension av boken som Mattias
Levälahti skrev i Missionsstandaret nr 3/2001.
Vi behöver fungerande visioner och strategier
med långtidsperspektiv, men detta fritar oss inte
från vårt personliga ansvar på daglig basis. Den
heliga Anden har ett personligt intresse av var
och en av oss här och nu. Kan vi höra honom
tala?
Vågar vi be att Herren rubbar våra cirklar så,
att våra kyrkor kan rymma nya människor, som
i vår gemenskap hittar fram till frälsande Gudsmöten? Jesus frälsar, Jesus helar – men vi kan
bereda vägen.
STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
Missionsföreståndarens kalender
Nästa
nummer...
... utkommer 24 augusti. Manus till det
numret bör vara redaktionen tillhanda
senast fredagen den
10 augusti. Kortare
notiser tas emot
senare.
15 juni 2001
Hur göra församlingen
till en verklig mötesplats?
Finlands svenska
baptistmissions och dess
ungdomsförbunds
tidning
Utkommit sedan 1892.
Tidigare namn: Finska
Månadsposten, Finska
Missionsbladet (1903),
Missions-Standaret (1915)
12 nummer per år
Nr 6
(NFU) står för Naturlig församlingsutveckling. Det är
en församlingsstudie som
gjorts i över 1000 församlingar över hela världen.
Utifrån den studien har man sedan fått fram vissa
principer som är lika relevanta över hela världen
(Guds principer) för att en församling ska växa.
Det är de så kallade åtta kvalitativa särdragen hos
växande församlingar. Dessa
kan vi idag få fram genom en
undersökning i församlingen,
och sen kan vi praktiskt börja
göra något för att utveckla det
särdrag som ligger lägst.
En samling kring detta kommer att hållas i Oravais den 8
juni. Representanter för församlingarna är inbjudna. Stefan Sigfrids från Sionförsamlingen i Vasa kommer också att
delta med information kring
NFU.
Tidigt i höst kommer vi att
genomföra en undersökning för
att få fram en profil för frikyrkorna i Svenskfinland. Samtidigt kommer också försam-
lingar som är med att få en församlingsprofil som
kan analyseras för den egna församlingens växt
och utveckling. Vi återkommer till detta inför
hösten.
Vad sker i sommar?
Efter konferensen blir det medverkan i storscoutlägret på Kilen i Sideby. Hela vecka 26 är vikt för
lägret. Vecka 27 blir det tältmöten i Lillby där jag
kommer att medverka med förkunnelsen tre kvällar.
För övrigt blir det att jobba på hemmakontoret
plus att det blir en dag i veckan (tisdagar) på
expeditionen i Vasa. Semester blir det först från
vecka 32 i ett par veckors tid.
Vill här och nu redan slå ett slag för Bibeldagarna 17-18 augusti på Hummelholmen. Temat för dagarna bli ”Hängiven andlighet”.
Så får jag önska er alla en riktigt skön sommar
till hela er varelse – ande själ och kropp!
Hälsningar
Nils Erik
4
Missionsstandaret
Nytt projekt i Österbotten för att utveckla
den regionala och lokala missbrukarvården
Hur ordna den regionala och lokala missbrukarvården?
Projektet Regional utveckling
av missbrukarvården i Österbotten har pågått sedan februari i vinter. Avsikten med projektet är att
kartlägga missbrukarvården i
svenska Österbotten och dess utmaningar inför framtiden. Kartläggningen skall utgöra en grund
för vidareutveckling av vården av
missbrukare i regionen. Projektet
utgår ifrån lokalsamhällets behov.
I samband med kartläggningen
har det framgått att det finns skillnader i serviceutbudet på regional
och lokal nivå. Servicen koncentreras till städerna Vasa, Jakobstad och Karleby. De mindre kommunerna och städerna köper sin
specialservice därifrån. Därför har
den lokala social- och hälsovården
en viktig uppgift att hjälpa personer med rusmedelsproblem. Resursbristen har lett till att det inte
Befrielse
Befrielse är inte någonting som lätt
förstås. Börja samtala om hur man
konfronterar demoner och en del
människor börjar rulla med ögonen
och säga att du har gått för långt.
En del kommer att anklaga dig för
att hitta en demon under varje sten.
Andra kommer att berätta för dig hur
de blivit skadade av någon hemsk
erfarenhet, när de i sin desperation
efter svar gått med på att utsätta sig
för bön för befrielse och då blivit
uppmanade att ”spy upp” demoner
och att göra allt möjligt konstigt i
samband med en gruvlig ”befrielse”-session.
Jag har sett och hört mycket på det
här området. Även om jag vet att
man ibland handskas illa med befrielse och ibland till och med är arro-
alltid finns möjlighet till specialisering och kompetensutveckling.
I de flesta kommuner i svenska
Österbotten finns det behov av och
möjlighet att utveckla den lokala
missbrukarvården. Behoven finns
inom varierande områden, alltifrån tidig upptäckt av missbruk till
långvarigt stöd för personer med
missbruksproblem.
Utgångspunkten för projektet är
att föra tjänsterna så nära behoven
som möjligt. Eftersom antalet
hjälpsökande personer med rusmedelsproblem i de mindre kommunerna verkar vara litet kan inte
servicen överdimensioneras. Det
verkliga antalet personer med behov av stöd är klart större. Trots
litet antal hjälpsökande är det viktigt med lokal utveckling av missbrukarvården. Vården bör få en
tydligare profilering och bli mer
utåtriktad. Till exempel kan personalen ambulera i stället för att
gant, tror jag fullt och fast att det
finns en aspekt av andlig krigföring i
många mänskliga problem.
Paulus konstaterar detta klart och
tydligt. I 2 Kor. 10:4-5 står det: ”De
vapen vi strider med är inte svaga
utan har makt inför Gud att bryta ner
fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp
mot kunskapen om Gud. Och vi gör
varje tanke till en lydig fånge hos
Kristus.”
Det finns kristna som inte vill tro
att de kan ha demoniska problem.
Personligen tror jag att ett problem
som inte försvinner efter bön, fasta,
viljestark föresats eller medicinsk
behandling kan ha en demonisk orsak som man måste ta itu med på ett
andligt sätt. Problem som är svåra att
handskas med, såsom vrede, drogberoende och t.o.m. sexuellt beroende eller alkoholism, tror jag har
man förväntar sig att hjälpbehövande själva söker sig till vården.
Utveckling av samarbete mellan
kommunerna kan möjliggöra etablering av lokal verksamhet.
Projektet kommer att:
* arrangera lokala resursmöten
inom missbrukarvården.
* utveckla regionala och lokala
planer inom missbrukarvården.
* stöda föreningar, organisationer och församlingar i arbetet
med svenskspråkiga missbrukare och i drogförebyggande
insatser.
För mera information kontakta
projektledare Patrik Lindgren.
Tfn 06-7243510, 050-5700 663,
e-post: patrik.lindgren@
sininauhaliitto.fi KRAN,
filialkontor, Södermalmsgatan
12, 68600 JAKOBSTAD
andra rotorsaker. Det kan finnas fästen i anden och själen som man måste
ta itu med, likaväl som med syndfulla vanor eller beteenden som man
agerar ut.
Du kan hålla med eller inte hålla
med om detta. Du kanske tycker att
befrielse inte är någonting centralt i
evangeliet eller att det upphörde på
Bibelns tid. Men om du tittar på Jesu
tjänst kan du inte undgå att lägga
märke till befrielsetjänsten. Du ser
den på nästan varje sida i evangelierna. Jag tror bestämt att Hans
tjänst är densamma idag som den var
då – att frälsa, hela, befria och att
predika evangeliet om riket. Att ta
bort befrielse från den ekvationen,
tror jag, är att förminska evangeliet.
Jesus förstår verkligen behovet av
att ge befrielse till dem som är
”bundna”. Många verser visar oss
Hans respons på de behov som folk
f
F R I T T
F O R U M
Spalten Fritt Forum är öppen för läsarnas inlägg. Insändarskribenternas åsikter sammanfaller
inte nödvändigtvis med redaktionens åsikter.
Fri på Sonens bekostnad
ag tror att signaturen ”Jag är väl
klen i tron” tar upp en mycket
viktig fråga, när han/hon undrar
om Gud är blodtörstig eftersom det
måste till ett blodigt offer för att
åstadkomma försoning mellan Gud
och mänskor. Jag har några funderingar om det så jag kan lika gärna
dela med mig.
Nej, Gud är inte blodtörstig. Han
är rättfärdig. I våra dagar töjs och
vrids rätten på så många sätt, att vi
har svårt att se den enkla skillnaden
mellan rätt och fel. Vi är för korta i
rocken. Men Gud vet. Livet har sina
lagar och när vi bryter dem, skadar vi
oss själva.
Jag tänker mig ett exempel. En far
har en son som vill leva som han vill
och så går han och får AIDS p.g.a.
sitt eget felaktiga handlande. Han
insjuknar och tänker att han fick
straff för sin synd. Det kan vi säkert
förstå, men inte på det sättet att Gud
sitter i himlen och tänker: ”Han ska
straffas med döden.” Jag tror att Gud
liksom fadern sörjer. De skulle så
väldigt gärna hindra ”dödsdomen”,
men sjukdomen har sitt förlopp. Naturen har sina lagar och livet kräver
sin rätt.
Vi vill alla vandra vår egen väg, i
J
god tro eller i trots, med eller utan rätt
upplysning, och våra felaktiga val
har sina naturliga följder som leder
till död. Det var det som Gud såg, fast
vi inte ser det. Då sände han Jesus,
som ensam kunde gå emot det onda,
utan att färgas, utan att dras med. Det
står i Hebr.2 att djävulen hade hand
om döden, därför att han stod bakom
frestelserna och Gud som är rättfärdig kunde inte förneka att mänskorna frivilligt lyssnade till honom.
Så djävulen hade vissa rättigheter...
ända tills Jesus stod där, lät sig förrådas, gripas, dömas, dödas. Alltsammans helt orättvist. Han tog ”smittan”, följderna av det onda, och lät
det komma över sin egen person.
Han betalade frivilligt priset som vi
kostade, tog dödsdomen som p.g.a.
rättvisan hängde över våra huvuden.
Från den dagen har han makten, vi är
betalda. Gud har bevisat att han är
rättfärdig, men också nådig och
mycket kärleksfull, som låter oss
lösgöras från dödens makt på sin
sons bekostnad, dvs i hans namn.
Men det är enda vägen, för Gud är
fortfarande rättfärdig.
HJÖRDIS FÖRARS
som kom till Honom för hjälp hade.
I Matt. 4:24 står det att de sjuka kom
till honom långväga ifrån och ”man
förde till honom alla som led av olika
slags sjukdomar och plågor, besatta,
månadssjuka och lama, och han botade dem”.
Jesus instruerade Sina lärjungar
att driva ut demoner i Matt. 10:8 och
Mark. 16:17. I Luk. 10:17 uttrycker
de 72 apostlarna sin förvåning över
att ”till och med de onda andarna
lyder oss i ditt namn”. I Luk. 4:36 är
befrielse ett tecken på stor auktoritet
för människorna: ”Alla blev mycket
häpna och sade till varandra: ’Vad är
det med hans ord? Med makt och
myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.’”
Försök föreställa dig evangelierna
utan befrielse och du kommer att
märka hur ofta vår Herre konfronterade demoner och befriade människor. Låt oss prisa Honom idag för
Hans väldiga makt över fiendens arbete. (www.newmanmagazine.com)
Hängiven andlighet
Bibelhelg på Hummelholmen, Nykarleby, 17-18 aug.
Allmän information
Praktiskt
Seminarieföreningen tillsammans med Smedsby bönehus rf inbjuder dig igen till Bibelhelg på det natursköna
lägerområdet Hummelholmen i Nykarleby.
Vi vill även med årets Bibelhelg försöka fånga
andligheten utifrån ett bibliskt perspektiv. Bland andra
Leif-Erik Holmqvist, hemkommen efter några år som
pastor och rektor i Stockholm, medverkar med tre studier. Han har på nära håll fått följa med utvecklingen i
bland andra Brommadialogen, Brobygget och
Sinnesroandligheten. Genom samtalen, stillheten tror vi
att Guds Ande vill verka helande.
Vi vill också ge tid för umgänge och gemenskap så att
helgen på det sättet blir ett gränsöverskridande mellan
olika generationer och intresseområden. Tillsammans
söker vi Herrens vägledning inför Ordet.
Anmäl dig i så god tid som möjligt. Vi behöver få
anmälningarna senast den 13 augusti för att kunna planera maten och ordna med övernattningen i hyddor.
Avgiften för dagarna är 300 mk. Lakan eller sovsäck/
dyna tas med. Anmälan görs till Leif Olin, Hindersgränden 51, 65410 Sundom. Tel. 050-313 8175.
Väl mött inför ordet 17-18 augusti!
Arr: Baptisternas seminarieförening rf, Smedsby
bönehus rf och Svenska studiecentralen.
Program
FREDAGEN
17.00 Middag
18.00 Inledning
18.30 Samling 1 med Leif-Erik Holmqvist.
Andlighet för kropp och själ. Samtal.
20.00 Samling 2 med Mai-Britt Vehkaoja.
Andlighet – det goda samtalet.
21.00 Servering
21.30 Samtal, förbön och sång
LÖRDAGEN
8.00 Frukost
9.00 Samling 3 med Rafael Edström.
Bibelstudium utifrån Rom. 1-3, 1 Kor. 1-7.
10.00 Kaffe
10.30 Samling 4 med Leif-Erik Holmqvist.
Andlighet för rättvisa och solidaritet. Samtal.
11.30 Samling 5 med samtal. Andlighetens betydelse
i det vardagliga livet.
12.30 Lunch
Fritid och meditation
14.30 Kaffe
15.00 Samling 6 med Mai-Britt Vehkaoja.
Andlighet – det goda samtalet.
16.00 Samling 7 med samtal.
Att hitta sin andliga jämvikt.
17.15 Middag
19.00 Offentlig samling 8 med avslutning.
Leif-Erik Holmqvist. Andlighet för tolerans
och gemenskap. Nils Erik Vikström leder.
Servering. Avslutning.
5
Missionsstandaret
b
B Ö C K E R
Livet vid
Gertruds ström
Göta Häger har skrivit en bok om
livet vid Gertruds ström, dvs Inremissonshemmet i Larsmo, och hur
det kom till. Bokens underrubrik är
”Om trohet mot den himmelska synen”, och det är just det som hela
boken kan sägas gå ut på och som gör
den så intressant. Göta känner väl till
hemmet, mellan åren 1983 och -99
var hon biträdande föreståndare där.
Göta börjar med att berätta om det
förra vilohemmet Betel och dess föreståndare Sandra Westerlund. Det
var detta Betel som kom att bli Inremissionshemmet i oktober 1966 då
Luthersk Inremission köpte det. Betel hade så småningom tjänat ut och
en ny byggnad uppfördes. I september 1982 kunde man hålla invigningsfest för det nya Hemmet.
Berättelsen om Sandra Westerlund är verkligen en uppfordrande
skildring som rakt på sak redogör för
oss vad troheten mot den himmelska
synen kan kosta. Det kan kosta så det
svider, men det uppvägs mångfaldigt av den andliga välsignelse som
troheten föder och för med sig.
Det är en mångsidig verksamhet
som bedrivits och fortfarande bedrivs vid Inremissionshemmet, allt
från barnverksamhet till olika slag
av mötesaktiviteter för pensionärer.
Hemmet vid strömmen har fått
vara en brobyggare på många sätt.
Där är alla välkomna, oberoende av
trostillhörighet. Därför är det också
många, många som under årens lopp
fått stanna till och vila sig där några
dagar för att hinna ifatt sig själv, ta
del av Ordet och bönen i en kravlös,
andlig atmosfär. Just den goda atmosfären är en sak som många personer brukar kommentera. Vad beror den på? Helt säkert är den ett
”arv” från Sandra Westerlunds dagar.
Största delen av boken handlar om
ögonblicksbilder av olika personer
som passerat revy på Inremissionshemmet under alla dessa år. Göta
nämner bara deras förnamn och lika
bra är det. Vi behöver inte nödvändigtvis känna till deras identitet. De
många livsödena berättar om vilken
stor Gud vi har, en Gud som verkligen kan och vill gripa in i våra liv på
ett konkret sätt, till hjälp, stöd och
upprättelse.
Vi får också i boken en liten inblick i personalens strävsamma liv,
även om den delen inte behandlas så
utförligt. Det har inte varit friktions-
Om livets
paradoxer
Tommy Hellstens senaste bok heter
”Ju mindre du gör desto mer får du
gjort”. Boken är mycket kompakt.
Där finns inga lättlästa avsnitt. Hela
tiden krävs det att du reflekterar och
försöker komma bakom orden, förstå vad han egentligen menar. Men
orkar du det finner du många viktiga
senteser om människolivet. Mycket
handlar om att vi måste bli vuxna och
ta ansvar för vårt eget liv och den
otrygghet som är en del av det. Här
några exempel:
En människa som är otrygg i sitt
inre måste alltid göra det hon kan
och behärskar, för hon vågar inte
göra fel.
Eftersom vi lever i en kultur där
prestation och effektivitet är övervärderade är det inte lätt att motivera vikten av vila och stillastående.
– Endast den som är modig vågar
välja att skydda sig själv i en situa-
tion där alla andra offrar hälsan för
arbetet.
Om man lever under kronisk tidsbrist är man aldrig tillräckligt närvarande för sig själv för att hinna
lyssna till det som händer på insidan.
Människan känner inte sin själs
långsamhet.
Människan börjar förändras först
när vägran att förändras blir för
plågsam. Det är alltså plåga och
lidande som driver oss att växa och
utvecklas.
Boken handlar om vårt behov av
att bejaka vår svaghet, att kunna avstå och om att leva i relationer som
förutsätter meningsfull ensamhet.
På två ställen berör han äktenskapet. Och de verkar lösryckta ur ett
större sammanhang. Det enda han
har att säga är att det behövs styrka
att bryta upp från en ohållbar relation.
Mycket av det som behandlas i
denna bok har funnits i Hellstens
tidigare böcker. Det som jag tyckte
bäst om och som inte tagits upp tidigare är bokens sista kapitel: ”Söker
du evigheten – lev här och nu”. Han
talar om att det karaktäristiska för ett
meningsfullt liv är att det inte kan
vara likgiltigt hur man lever det. Det
finns en riktning, en mening och ett
mål.
Jesu födelse är en vändpunkt i historien. ”Tiden blev en plats där evigheten beredde sig rum. Det ord som
vanligen används om detta under är
inkarnationen, att Gud blir kött.
– Evigheten har gjort en inbrytning i
tiden. – Inkarnationen är Guds svar
på det bottenlösa ropet i människan.
Där händer det som människan i alla
tider väntat på: hennes evighetslängtan får ett svar. – Efter döden följde
uppståndelsen, efter förlusten följde
en rörelse som förändrat världshistorien och vars slutliga kraft ingen
ännu sett. Om du söker evigheten,
lev i dess inkarnation: lev här och nu.
Lev i kärlek.”
Tommy Hellsten
JU MINDRE DU GÖR DESTO
MER FÅR DU GJORT
Cordia / Fontana Media 2001
Tro spelar en stor roll
i det dagliga livet
”Vi vågar inte tänka att Gud
skulle vara frånvarande eller
dagdrömmande. En Gud som inte
gör någonting. Han är inte undanstoppad långt borta i något
hörn av universum, där han inte
bryr sig, inte hyser några känslor, inte tänker någonting, inte är
involverad i sin skapelse. Var säker på att…Gud gör sig känd på
underbara och otaliga sätt.”
– Joni Eareckson Tada
Det behövs tro för att gifta sig
eftersom äktenskapslöften är –
just det – löften. Det behövs tro
för att kunna skicka sina barn till
skolan. Det behövs tro för att gå
till läkare och få ett recept ifyllt
och att ta medicinen när vi får
den. Det behövs tro för att äta i en
restaurang, sätta in pengar på
banken, skriva under ett kontrakt,
köra på motorvägen, eller för att
våga stiga ombord på ett flygplan,
eller för att kliva i en hiss. Tro är
inte en slags religiös upplevelse,
det är limmet som hjälper till att
hålla folks liv ihop.
Men kom ihåg, tro är bara så
bra som sitt föremål. Om vi litar
på människor, får vi vad människor kan göra; om vi litar på oss
själva, får vi vad vi kan göra; om
vi litar på Gud, får vi vad Gud kan
göra. Men vad menas det med att
”lita på Gud”? När du läser Hebreerbrevet 11, det stora kapitlet
om tro, upptäcker du fyra grundläggande fakta.
1. Tro börjar med en uppenbarelse från Gud. Vad dessa ”troshjältar” gjorde var som svar på
vad Gud sagt åt dem. Tro är inte
när vi mentalt övertygar oss själva om att Gud står på vår sida. Tro
är när vi lyssnar till vad Gud har
att säga i sitt Ord och handlar
utifrån det.
2. Tron växer när man har en
relation till Gud. Förtroende är en
relation som endast kan byggas
upp vartefter tiden går. Att låna
3.500 mk till en främling och förvänta sig att han ska betala tillbaks det är inte tro; det är ett
antagande. Människorna som beskrivs i Hebreerbrevet 11 var
människor som talade med Gud
och som hade en relation till Honom. De visste hurudan Hans karaktär/personlighet var och att de
kunde lita på hans löften.
3. Tro motiverar oss att göra
Guds vilja. Sann tro är inte när
man gläder sig åt vad Gud säger;
det är när man gör vad Gud säger.
Tro är inte att diskutera Guds
vilja; det är att lyda Guds vilja.
Jakob berättar för oss att ”tro utan
gärningar är död.”
4. Tro, som praktiseras i handling, ger oss Guds vittnesbörd.
Sann tro vilar på Guds objektiva
Ord, som den Helige Ande vittnar
om. Tro är ”beviset på sådant som
ej blivit sett”(Heb.11:1), och ordet bevis betyder ”övertygelse”.
När vi har en sann biblisk tro
produceras den inre övertygelsen
att Gud kommer att göra det Han
säger.
Kristna med liten tro är räddhågade människor som tvivlar på
Guds Ord och oroar sig mycket.
Följaktligen kan de inte vara redskap för Gud eller ge ett starkt
vittnesbörd till de förlorade. I
stället för att vandra i tro och
lägga beslag på sitt arv i Kristus,
vandrar de i tvivlets vildmark och
går miste om det bästa som Gud
tänkt med deras liv.
Låt oss be att vår tro ska vara
sådan att den kommer att dra oss
– och andra – inte bort ifrån, men
i stället närmare den levande Guden. Vi borde lyssna till Jesu ord:
”Som ni tror skall det ske med er”
(Matt. 9:29).
(www.newmanmagazine.com)
H JANSSON
Tre manuskript fick pris i Församlingsförbundets förlags
barnboks- och romantävlingar Märg och Mening
M
onika Vikström-Jokela vann
Församlingsförbandets nya
barnbokstävling med ett manuskript om elvaåriga Ellen Annorlunda. I romantävlingen, som nu
ordnades för tredje gången, delade
Mats Fontell och Uffe Virta på
första plats med en ungdomsroman
respektive en roman med historisk
anknytning.
Mats Fontells manuskript Tre
dagar karakteriseras som en fartfylld och tankeväckande ungdomsroman. Berättelsen gestaltar på ett
trovärdigt sätt unga människors
vänskap, vånda och växtvärk i en
tid som ropar efter mål och mening,
genom att ta upp frågor kring döden, kärleken och mänskliga relationer, skriver tävlingsjuryn.
Mats Fontell (f.1962) är ungdomsarbetsledare i Borgå svenska
domkyrkoförsamling och bland
annat också känd som trubadur i
Svenskfinland.
– Jag försöker lyfta fram den
vilsenhet som vår tid kännetecknas
av, den oerhört sköra tonårskärleken, de svåra familjekonstellationerna, vänskapens betydelse
och Gud mitt i en kaotisk värld,
säger Mats Fontell om sin roman.
”Inte minst vill jag i Tre dagar
skapa församlingsarbetare, så som
jag vill se dem. Eller inte se dem!”
Uffe Virtas manuskript Teckenmakaren karakteriserar juryn som
en roman som kan förliknas vid en
mångbottnad arkeologisk utgrävning i tid och rum, där händelserna
utspelar sig i Baltikum och Finland.
Teckenmarkaren ger en fängslande
bild av tron under olika historiska
skeden.
En blandning av historia, religion och fantasi, så betecknar Uffe
Virta (f.1940) själv sitt manuskript. Virta är förtidspensionerad
reklamkonsult från Sibbo.
En berättelse med humor och i
livsbejakande ton om Ellen Annorlunda gav Monika Vikström-Jokela första priset i tävlingsklassen för
barnböcker.
Juryn skriver i sin motivering att
bidraget trovärdigt skildrar elvaåriga Ellens brottning med de frågeställningar annorlunda värderingar medför. Detta att ”vara annorlunda” ges en positiv färg, utan
att de svårigheter det medför i relationer till klasskamraterna förnekas, skriver juryn. Juryn fäste särskild uppmärksamhet vid den livsbejakande tonen och humorn.
Själv beskriver Vikström-Jokela
huvudpersonen Ellen som något
av en mycket finlandssvensk flickSune. Monika Vikström-Jokela
(f.1960) är producent för barnprogrammen vid FST och har i sitt jobb
skrivit en hel del manuskript till
korta novellfilmer för barn och deltagit i manusgruppen för ett par
större barndramaproduktioner.
Rekordmånga manuskript, totalt
74 stycken deltog i romanpristävlingen. Också i barnbokstävlingen var skörden riklig, hela 43
manuskript hade inkommit. De tre
prisbelönta manuskripten torde nå
bokhandelsdisken lagom till julen.
Hedersomnämnande fick barnboksmanuset Hokus Pokus och
jungfru Maria av Isela Valve, bibliotekarie från Åland och romanmanuset En massa konfrontationer
av Kaj Korkea-aho, gymnasist från
Esse.
Juryn för romaner bestod av författaren Birgitta Boucht, rektor och
kulturskribent Björn Wallén och
förlagschef Leif Westerling. Barnboksjuryn bestod av forskaren i
barnlitteratur Maria Lassén-Seger,
kyrkoherde Helene Liljeström och
förlagsredaktör May Vikström.
(KT)
6
Missionsstandaret
FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
Wilhelm och Gladys Bonn:
Han har seglat på de
sju haven, hon har
skött marktjänsten
Gladys och Wilhelm Bonn bor nu i Drammen i Norge, men planerar att om drygt
ett år återflytta och bosätta sig i Malax.
W
ilhelm och Gladys Bonn
var i de forna hemknutarna i samband med
påskhelgen, och Mst
passade på att få en intervju med
dem. De har levt en stor del av sina
yrkesverksamma liv i ”förskingringen” och bor sedan 20 år tillbaka i
Norge. Eftersom Wilhelm är sjöman
kom vägen att gå via de sju haven
innan de fasta bopålarna slogs ner i
Drammen.
Intervjun görs i Wilhelms barndomshem i Malax. Det har de renoverat och byggt ut med en modern
tvätt- och bastuavdelning, så det ser
ut som vilken modern villa som
helst. Där tänker de slå sig ner som
bofasta invånare nästa år då Wilhelm
blir pensionär, såvida inte skattemyndigheterna krånglar till det för
dem.
Wilhelm är äldst av fem bröder, av
vilka en är död. Föräldrarna, som var
småbrukare, hette Erik och Edla.
Faderlös vid 10 års ålder
Pappa Erik dog då Wilhelm vara 10
år gammal, och minstingen Alf var
då endast fem veckor gammal. Så
tiden som följde blev tuff för mor
Edla. Bröderna fick på grund av avsaknaden av pappan lära sig att stå på
egna ben tidigare än vad som annars
skulle varit fallet.
Wilhelm gick i samskolan i Malax. Efter att ha gått ut femman den
31 maj 1951 var han hemma bara
några veckor, innan han tillsammans
med klasskamraten Sven Nystén for
till Göteborg, med siktet inställt att
gå till sjöss. Han var då 16 år gammal. Sven hade varit i Sverige tidigare, han hade på sommaren året
innan arbetat på ASEA i Ludvika.
Men det var inte så enkelt att bli
sjöman.
– Sjömansförmedlingen i Göteborg tog inte emot oss, därför att vi
inte hade några referenser, berättar
Wilhelm. Vi hade heller ingen framgång på varven.
Efter det bakslaget resonerade
pojkarna som så, att de får väl åka till
ASEA i Ludvika då. Då de sökte
jobb på arbetsförmedlingen där,
nämnde de att de egentligen hade
tänkt sig ut till sjöss. Och det resulterade faktiskt i att arbetsförmedlingen fixade sjömansjobb åt både
Wilhelm och Sven.
Jungman på M/S ”Elida”
– Jag kom som jungman till en skeppare Olsson och hans bror på deras
båt M/S ”Elida” på Gullholmen ut-
UR BONNS PRIVATA ARKIV
M/S Gripsholm gick mellan Göteborg och New York. Wilhelm Bonn
mönstrade på i december 1951.
anför Lysekil. Sven kom till kusttankern M/T ”Castor”. Det var en
besvikelse att vi inte kom till samma
båt. Men det fick vi lov att acceptera.
Huvudsaken var att vi kom ut till
sjöss.
Första uppdraget för Wilhelm var
minsann inget latmansgöra. ”Elida”
fraktade gatsten från ett stenbrott i
Lysekilstrakten till södra Sverige.
– Jag plockade gatsten så att fingeravtrycken försvann, säger Wilhelm.
Men ”Elida” fraktade också spannmålsprodukter: majs, korn, ryps och
foderkakor. Båten gick enbart i svensk
kustfart.
Det här jobbet hade Wilhelm till i
början av november 1951, då han
mönstrade av ”på grund av fartygets
uppläggning”, som det stod i tjänstgöringsbetyget. Efter avmönstringen arbetade han några veckor som en
slags allt-i-allo på stadshotellet i
Lysekil. Där blev han bestulen på
sina hopsparade slantar.
– Det är alltid bra att ha en god
kamrat att vända sig till i sådana
situationer, konstaterar Wilhelm.
Sven sände mig pengar så att den
förestående resan till Göteborg var
tryggad. Sven hade vid det här laget
mönstrat av sin båt.
Svenska Amerikalinjens
M/S ”Gripsholm”
– Vi for nu till Göteborg igen och den
här gången blev vi godtagna på Sjömansförmedlingen, eftersom vi hade papper på att vi arbetat på båt. Vi
hade beslutat att vi i det längsta skulle försöka komma ut på samma fartyg. Det tog därför mycket längre tid
att komma ut än om vi skulle ha
mönstrat på olika fartyg. Vår målsättning blev till slut uppfylld, då vi
den 17 december 1951 mönstrade på
Svenska Amerikalinjens M/S ”Gripsholm”, vars huvudrutt var GöteborgBremerhaven (i Tyskland)-Halifax
(i Kanada)-New York. Vi kunde inte
ha fått en bättre julklapp det året!
– Restiden var mellan åtta och
fjorton dagar beroende på vädret,
berättar Wilhelm vidare. Tiden gick
fort på detta flytande hotell med
ständigt nya människor. Varje fartyg
har sina arbetsrutiner. Det är klart att
det var något helt annat att jobba på
”Gripsholm” än på ”Castor” och
”Elida”. Säkerheten är viktig – speciellt på ett passagerarfartyg. Brandoch livbåtsövningar är viktiga delar
av beredskapen. Däcksbesättningen,
till viken Sven och jag hörde, skulle
bl.a. fungera som livbåtsbefälhavare. För att kvalificera sig för denna
viktiga uppgift blev vi instruerade i
samband med livbåtsövningar, som
vanligtvis leddes av överstyrman
med assistans av de andra styrmännen.
Denna utbildningsfas avslutades
med en livbåtsövning i New York,
då de blivande livbåtsbefälhavarna
skulle visa vad de lärt sig. Inspektörer från Kungliga Kommerskollegium, nuvarande Sjöfartsverket,
följde noga med övningarna. De utfärdade sedan Båtmansintyg, som
för Svens och Wilhelms del blev det
första maritima behörighetsbrevet.
– Några resor efter det vi avlagt
provet för båtmansintyget, fick vi
mitt i natten och i ganska grov sjögång på allvar praktisera det vi övat.
Befälhavaren beordrade sjösättning
av ”vaktens livbåt”, i detta fall den
förliga livbåten på babords sida. En
passagerare hade hoppat eller fallit
överbord. Vi rodde runt i området en
god stund utan att finna det minsta
spår. ”Gripsholm” anlände till hamn
denna gång med ett namn struket på
passagerarlistan. En okänd medmänniska hade fått en våt och kall
grav i Nordatlanten.
– Det har under den fortsatta
seglatsen blivit många livbåtsövningar. Den goda grunden för dessa
blev lagd på ”Gripsholm”. De erfarenheter jag fick med mig därifrån
var mycket nyttiga, inte minst då jag
själv så småningom skulle leda livbåtsövningar på andra fartyg.
– Sven mönstrade av ”Gripsholm”
i april 1952. Följande resa kom vi till
Helsingfors med amerikafinländare,
varav många skulle uppleva de olympiska spelen. Det var mycket högtidligt vid ankomsten: hornmusik, tal
med ett speciellt välkommen till
landsmännen som förväntansfyllda
trängdes vid relingen på passagerardäckena för att få en glimt av den
festprydda huvudstaden i sommarskrud. På kajen stod ivrigt viftande
människor som försökte urskilja de
släktingar de kommit för att möta.
Det var alltid en speciell stämning då
vi anlöpte hamnar, men detta överträffade allt vad jag hittills varit med
om. Jag mönstrade av ”Gripsholm” i
slutet av juli samma år och for hem
på min första semester. Jag hade under tiden ombord blivit uppmönstrad
till lättmatros.
Wilhelm mönstrade ut som jungman på hösten 1952 från Stockholm
ombord på tankfartyget ”Urania
Gorthon” som hörde till Gorthonrederierna i Helsingborg. Befattningen uppgraderades snart till lättmatros.
– Vi gick huvudsakligen på Västindien (Curacao och Venezuela), varifrån vi fraktade olja till Kontinenten och Skandinavien.
Personalgrupper på båtar
Det här med personalgrupper och
yrkesbeteckningar på båtar kräver en
liten förklaring. Wilhelm berättar att
man delar in personalen i däcks-,
maskin- och kökspersonal. På passagerarbåtar finns ytterligare andra
uppdelningar.
På däck är lägsta rang jungman
och högsta befälhavare. Befälhavaren är chef för hela personalen.
Manskapsindelningen på däck är:
jungman, lättmatros, matros, båtsman, timmerman (avskaffad på 60talet) och pumpman på tankfartyg.
I maskin finns: motorelev, 2:e och
1:a motorman, smörjare, reparatör,
elektriker, maskinister och maskinchef.
Befälsindelningen är: 3:e styrman,
2:e styrman, överstyrman, befälhavare. Överstyrmannen måste på större fartyg ha sjökaptensbrev, vilket
betyder att han kan ta över kommandot vid behov.
Tre års studier vid
Åbo Navigationsskola
På den här båten arbetade Wilhelm i
två perioder, den första som lättmatros och den andra som matros, åtskiljda av drygt en månads semester,
fram till sommaren 1954. Han började sin sjöbefälsutbildning vid Åbo
Navigationsskola, där han blev antagen till understyrmansklassen hösten 1954. Understyrmansbrevet fick
han efter ett års studier.
Sedan följde 11 månaders militärtjänstgöring i Dragsvik. För att kunna fortsätta befälsutbildningen krävdes mera sjöpraktik. Han fick erbjudande om 3:e styrmans anställning
från Gorthonrederierna och reste i
juni 1956 till Aarhus i Danmark för
att mönstra på ett torrlastfartyg som
skulle gå till Kemi för att lasta trävaror.
– Det är den enda resa jag gjort i
finska farvatten som befäl, konstaterar Wilhelm. Under lastningen kom
besked från rederiet att jag omedelbart skulle resa till Hamburg för att
gå ombord i deras nyaste tankfartyg.
– Bonn, nu är det slut här, du skall
snarast resa till Hamburg och ”Ragna Gorthon”, sade befälhavaren.
– Kommen ombord blev jag positivt överraskad över att det var fråga
om 2:e styrmans anställning, säger
Wilhelm. Jag mönstrade av i juli
1957 för att fortsätta vid Åbo Navigationsskola.
En sjöman älskar inte
bara havets våg
Wilhelm hade några år tidigare träffat Gladys Söderholm från Närpes.
– Vi förlovade oss 1957 i Gamla
Stan i Stockholm, berättar Gladys.
Efter förlovningen följde för Wilhelms del andra året på Navigationsskolan. Från hösten 1958 och under
en del av 1959 var det igen arbete till
sjöss. Wilhelm och Gladys gifte sig i
augusti 1959.
– Sen började jag tredje året på
Navigationsskolan och avlade sjökaptensexamen 1960.
– 25 år gammal, inflikar Gladys.
Första året som gifta bodde de i
Åbo hos en släkting till Gladys.
– Jag skötte hushållet och en liten
flicka, säger Gladys.
Gladys är barnskötare till utbild-
7
Missionsstandaret
Spännande att segla med
pappas båt, tyckte säkert
Kristina och Markus när
de fick följa med sin
pappa Wilhelm på
seglats.
s k IOPP-certifikat. IOPP står för
”International Oil Pollution Prevention Certificate”, dvs Internationellt
oljebekämpningscertifikat.
Trivs bra i Norge
UR BONNS PRIVATA ARKIV
UR BONNS PRIVATA ARKIV
Alla snälla sjömansgossar – och -flickor får julklappar...
ningen. Hon hade arbetat flera år i
Kristinestad innan de gifte sig. Ibland ryckte hon in där för kortare
perioder också senare. Ibland var
hon också med på Wilhelms sjöresor. För det mesta var hon dock
hemma, och det var inte så lätt alla
gånger.
– Avskedet var svårt, då Wilhelm
for till sjöss. Jag skulle ju vara ensam
hemma och ha ansvar för allting på
hemmaplan.
År 1966 flyttade Wilhelm och
Gladys till Vasa.
– Wilhelm fortsatte sitt arbete till
sjöss, berättar Gladys. Jag hade tillfälliga arbeten och så var jag ibland
med honom till sjöss.
tjänstgöringsordning, kallad ”7-2”,
vilket innebar att man var ute till
sjöss sju månader och efter det hade
två månaders semester.
– Det var som ett himmelrike jämfört med det tidigare systemet, säger
Wilhelm. Jag blev också fast anställd
på rederiet viket gav mig en helt
annan trygghet än tidigare. Det här
systemet förbättrades gradvis till ett
”4-4”-system. Det här tvingades
fram av den allt större stressen ombord på de stora tankfartygen. Många
av personalen var tvungna att stanna
ombord hela tiden. Man kunde överhuvudtaget inte gå i land. Det var
egentligen endast under varvsvistelse man kunde gå i land.
Arbete på Salénrederierna
i Stockholm
Överstyrman
på tankfartyg
År 1964 hade Wilhelm börjat arbeta
på Salénrederierna i Stockholm. Orsaken till det var att de var bland de
första i Europa som införde en just
Med undantag av arbetet på ”Elida”,
Kemiresan och ”Gripsholm” har
Wilhelm hela tiden arbetat på tankfartyg.
– Från små båtar till de allra
största, säger Wilhelm. Jag har officiellt arbetat som överstyrman mest
hela tiden. Vid ett par tillfällen har
jag också fungerat som befälhavare.
Wilhelm hade kunnat arbeta som
befälhavare mera permanent om han
velat. Men som sådan måste man
godkänna manskapets spritinköp,
och det ville han inte göra.
– Jag sade att jag kunde bli befälhavare om jag fick en ”vit” båt (dvs
ingen sprit ombord). Jag var på god
väg att få min vilja igenom, men sen
lyckades det ändå inte till slut.
– Arbetet på ett tankfartyg är väldigt specialiserat. Varje semester
skulle vi gå på fortbildningskurser;
de var dock kostnadsfria för oss.
ning: ”The objective of DNV is to
safeguard life, property and the
environment.”, vilket betyder “Målet för DNV är att trygga liv, egendom och miljön.”
Följande år flyttade Gladys och de
två barnen, Kristina och Markus,
också till Norge. Så länge familjen
bodde i Vasa hade Gladys varit hemmafru.
– I Norge har jag jobbat 14 år på
köket vid Blåkorskliniken, en alkoholistanstalt, som drevs i kristen
regi. Jag blev pensionär den 1 november 1996.
Dottern Kristina är numera bosatt
på Åland där hon jobbar som lantbruksavbytare. Sonen Markus omkom i en tragisk bilolycka år 1990.
Det Norske Veritas
Arbetsuppgifter på Veritas
Då Wilhelm år 1980 mönstrade av
för ordinarie semester blev han uppringd av Det Norske Veritas, det
enda klassningssällskapet i Norden.
De hörde sig för om han skulle vilja
arbeta hos dem. De var i startgroparna med en ny verksamhet, ”Maritimt miljöskydd”: åtgärder mot oljeförorening, speciellt från stora tankfartyg. Det var en person som tidigare jobbat ihop med Wilhelm som
numera arbetade på Veritas och visste vad Wilhelm kunde i det här sammanhanget.
– Jag hade i mitt arbete på tankbåtarna prövat på nya tankrengöringsmetoder, berättar Wilhelm.
En specialöverenskommelse träffades mellan Salénrederierna och
Veritas på i första hand sex månader.
– Den 15 april 1980 började jag
arbetet i Norge. Efter ytterligare en
sex månaders period blev det fast
anställning på Det Norske Veritas
(DNV), som har sitt huvudkontor i
Bœrum, en bit utanför Oslo. Men det
var ett svårt val. Salén erbjöd mig en
inspektörstjänst som var väldigt
lockande. Efter mycken bön och
vånda stannade jag för Veritas. En
viktig parameter i mitt val var en
formulering i DNV:s målbeskriv-
Att Wilhelm blev landkrabba betydde inte att han bara gjorde skrivbordsarbete. Han åkte fortsättningsvis ut till olika fartyg för diverse
granskningsarbeten. På Saléns hade
Wilhelm varit med om att utveckla
den s k crudespolningen (crude oil
washing), dvs rengöring av tankfartyg med råolja (crude oil). I arbetet
på Veritas har ingått väldigt mycket
informationsarbete med föreläsningar vid olika läroinrättningar runtom i
världen, inte bara i Norden. Han har
varit och undervisat så långt borta
som i Singapore och Hong Kong. En
”exotisk” undervisningsanstalt i Malmö, där Wilhelm också föreläst, är
World Maritime University, som
drivs av FN-organisationen International Maritime Organization (IMO).
Där utbildas sjöfartsadministratörer
och lärare. De flesta studerandena
kommer från u-länder.
– Jag har varit med och utbildat de
flesta portugisiska sjöbefäl, speciellt
då det gällt crudespolningen, som är
ganska svår och ställer stora krav på
säkerhet, berättar Wilhelm.
– Det gäller också att följa upp
olika fartyg och kolla att de har föreskriven utrustning och ordentliga
papper. Alla tankfartyg måste ha ett
Wilhelm och Gladys trivs bra i
Norge. Att de acklimatiserade sig så
fort var delvis baptistförsamlingens
förtjänst. De är medlemmar i Baptistmenigheten Ebeneser i Drammen, den församling där vår missionsföreståndare Nils Erik Vikström var pastor i fem år. Wilhelm
sjunger med i församlingens kör.
Han är en boren sångare, som också
ofta sjunger solo.
– Det var yngste brodern Alf som
fick honom att börja sjunga, minns
Gladys.
Wilhelm var en mogen man då han
blev kristen. Han blev frälst år 1962
i Närpes.
– Jag började uppleva kallelsen
från Gud mer och mer intensivt. På
ett tältmöte upplevde jag att jag inte
hade så många chanser kvar. Där
räckte jag upp handen till tecken på
att jag ville bli frälst.
Följande år döptes han och blev
medlem i Malax baptistförsamling.
Ta hand om främlingen!
Wilhelm och Gladys vet vad det vill
säga att bo i främmande miljöer.
Därför har de också ett stort hjärta för
flyktingar. Wilhelm vill uttrycka ett
varmt tack till Håkan Nitovuori,
Margareta Smith-Edström, Rafael
Edström och andra för deras insatser
för att tillvarata flyktingarnas rättigheter.
– Man ska visa barmhärtighet mot
invandrarna och inte tvinga polis och
andra att agera bödlar, säger Wilhelm. Jag är illa rädd att man i Finland bryter mot FN:s resolution vad
beträffar barnen.
I Drammen har Bonns haft god
kontakt med en kosovoalbansk familj, som fick s k ”kyrkoasyl” där.
Numera är den familjen bosatt på
Västlandet. Då Wilhelm och Gladys
en gång skulle hälsa på dem, hade
barnen berättat att ”farfar” skulle
komma på besök. Några kompisar
hade då snusförnuftigt påpekat att de
inte har någon farfar eller farmor i
Norge. ”Det har vi visst det”, blev
svaret. Och det var ju sant på sitt sätt.
– Man får så mycket igen, konstaterar Gladys. De visar sådan omsorg.
Wilhelm blir pensionär den 31
mars 2002. Men de kommer att vänta
med att flytta till Malax tills våren
infunnit sig ordentligt här på våra
breddgrader. Så tidigast i maj kan vi
vänta dem tillbaka för gott.
STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
8
Missionsstandaret
Hängiven
baptistförsamling
i förändringarnas Irland
JJ
ag uppmanar er att stänga av
era mobiltelefoner då vi samlas
till gudstjänst”, säger pastor
Terry Price då han ska inleda
sin söndagspredikan. Strax
därefter hörs en ljudlig signal från
någons mobiltelefon. Det är pastorns
egen telefon som ringer. Han ser
något besvärad ut, ber om ursäkt, tar
dock upp telefonen och svarar.
”Tack för det”, säger han kort och
avslutar samtalet. Ingen kunde ens
ana att samtalet var arrangerat. ”Vad
skulle ni säga om jag påstod att det
var Gud som ringde mig och ville
tala med mig?” frågar Terry sin församling. Terrys idéer till liknelser
tycks aldrig ta slut och varje söndag
samlar han en till brädden full kyrka
som kommer för att lyssna till hans
predikan.
Vi anlände med vår familj till Irland för ett och ett halvt år sedan. Att
vi inte kunde komma in i de trånga
bussarna med barnvagnen, eller att
vi inte hade någon bil var inget hinder för oss att ta oss till baptistkyrkan, det fanns ju taxi. Och snart nog
visade det sig att det var pengar som
mer än nog betalade igen sig i form
av välsignade människorelationer
och en samhörighet med en Kristen
församling.
En hängiven församling
Baptistkyrkan i Cork ligger i stadens
absoluta centrum. Utrymmena är
långt ifrån glamorösa, kanske typiskt för många officiella utrymmen
på Irland. Det är ju först på senare tid
man har haft råd att börja tänka på de
yttre faciliteterna, kanske har också
mentaliteten alltid varit mer flegmatisk för såna saker. Däremot har man
satt stor vikt på att mötas och att
umgås. Det här gäller också för
baptistförsamlingen i Cork. Måhända att utrymmena är slitna och asketiska, men Ordet är stort och samlingen av människor som kommer
varje söndag är hängiven.
Det är kanske bäst att tala om samling då man beskriver den skara
människor som samlas i kyrkan.
Antalet medlemmar som själva församlingen utformas av är nämligen
litet. Endast 60 personer har registrerat sig som medlemmar. De resterande som fyller kyrkan varje söndag är studenter, ett betydande antal
utlänningar som är tillfälligt bosatta
i staden, samt givetvis människor
som inte tagit steget ut till ett medlemskap. Till söndagsskola samlas
25 barn och unga. Barnen är indelade
i mindre grupper enligt deras ålder.
Predikan i Cork baptistförsamling
är med betoning på bibelundervisning. En bok eller ett evangelium
i Bibeln gås systematiskt igenom
och en söndagspredikan utgår från
ett kapitel åt gången. Pastor Terry
Price inleder med någon vardags-
FOTO: ANDERS HÖGLUND
Centrum av staden Cork ligger i en dal och den omsluts av höga kullar.
Faktaruta om Cork
händelse, ofta en barnvänlig sådan
eftersom barnen sitter med en halv
timme innan de går till söndagsskola
eller lekgrupp. Vardagshändelsen är
konkret, ofta humoristisk, men avslutas alltid med en allvarlig och
beslutsam länk till Gud och vad det
innebär att vara kristen.
Själva predikan är väldigt undervisande och huvudpunkterna i budskapet belyses ytterligare med hjälp
av overheadprojektor. Före predikan
delas veckoprogrammet ut, och på
baksidan av pappret finns tomma
rader som är ämnade för anteckningar från predikan. Predikningarna kan nästan uppfattas som bibelstudier, men de har alltid en klar
anknytning till nuet och den realitet
vi lever i dag. Varje söndag får
åhörarna till uppgift att lära sig en
bibelvers utantill under den kommande veckan. ”Hemläxan” gås igenom följande söndag genom att församlingen upprepar bibelversen
högt tillsammans. Det som är annorlunda och speciellt för oss är att nattvarden åtnjutes varje söndag.
Många aktiviteter
Onsdagen efter att vi anlänt till staden fann jag mig själv på ”damernas
bibelstudium”. Att jag inte hade någon bil och att jag hade två små barn,
i åldrarna tre år och två månader, var
inte något hinder. Det verkade som
om Gud tog tag i mig och skuffade
mig ut genom dörren till vårt hus.
Naturligtvis hade jag även stor hjälp
av att få skjuts med en trossyster.
Damernas bibelstudium är en av de
lyckade aktiviteterna som står på
programmet varannan onsdag morgon i pastorns hem. Pastorns fru, Pat
Price, är ansvarig eldsjäl bakom studiet.
Damernas bibelstudium är en viktig mötesplats för alla de kvinnor
som har tillfälle att träffas dagtid.
Aktiviteten är väl organiserad med
en cirkulerande barnvakt, vilket betyder att man kan ta barnen med.
Som alla aktiviteter här så börjar
man med kaffe och te och en liten
pratstund innan själva bibelstudiet
med bön inleds. De damer som möter upp på bibelstudiet har även bildat en bönekedja för akuta ärenden.
Bönekedjan fungerar genom telefonkontakt.
Varannan torsdagskväll samlas
”hemgrupperna”. Den hemgrupp
som vi hör till samlas i vårt hem.
Denna, åter av Gud ledda, lösning
tillgreps på förslag av en av våra
vänner. Så kunde vi genast från början ansluta oss till en hemgrupp eftersom de andra, i motsats till oss
nykomlingar, hade möjlighet att få
tag på barnvakter. Vi kunde alltså
lägga våra barn hemma och strax
därefter ta emot våra vänner för att
samlas till bibelstudium och bön.
Ansvaret för kvällste cirkulerar, och
vi behövde alltså bara öppna vårt
hem.
Förutom dessa aktiviteter finns
det även möjlighet att gå på gudstjänst på söndag kväll, eller att samlas till bön i kyrkan på onsdagskvällarna. Även männen har en skild
mötesform i form av gemensam frukost en lördag i månaden.
Nu och då samlas man till middag
i kyrkan efter predikan på söndag
förmiddag. Middagen utformas enligt knytkalasmodell, så att varje familj hämtar med sig en förrätt och en
efterrätt för fyra personer. På så sätt
får alla litet av varje. Vi har tyckt om
idén eftersom gemenskapen är viktig.
Vad är det då som attraherar i
predikningarna i baptistkyrkan i
Cork varje söndag? Det räcker inte
med att pastorn är trevlig och varm
som person, eller att han är bra att
uppträda. Pastor Terry Price lyckas
enligt mitt tycke med just precis det
som en söndagspredikan är avsedd
att ge, nämligen att förmedla Guds
budskap till oss människor i dag och
att genom detta fylla oss med tillit
och energi. Då vi upplever denna
helande känsla en söndag förmiddag
där vi sitter i bänken, vet vi att vi vill
komma även nästa söndag för att få
uppleva samma sak igen!
JAANA HÖGLUND
Staden Cork är belägen på Irlands sydkust. Det är den näststörsta
staden i republiken Irland och den har ett invånarantal på ca
150 000. Staden grundades på 600-talet, ursprungligen på
träskmark, varpå även stadens iriska namn ”Corcaigh” syftar.
Centrum av staden ligger således i en dal och den omsluts av
höga kullar. Cork har en klar medeltida stadsstruktur med trånga
och smala gator.
Cork omges av en böljande grön och naturskön landsbygd. I
grevskapet Cork och granngrevskapet Kerry finns mängder av
sevärdheter, såsom gamla slott, ruiner, fornminnen, vackra anlagda parker och dramatisk bergsnatur. Atlantkustens närhet
bjuder på oslagbara sandstränder och höga klippor.
FOTO: ANDERS HÖGLUND
Baptistkyrkan på MacCurtain Street ligger i stadens absoluta centrum.
9
Missionsstandaret
Frikyrkotrender –
Ledarskap
Stora förändringar på 20 år
Ett samtal med pastorsparet i Cork Baptist Church,
Terry och Pat Price
1. Hur länge har ni arbetat
i Cork?
– Nio år. Vi flyttade till Dublin från
Wales i England år 1980 för att stanna ett år
på Irland. Det som skulle bli ett år blev tolv
år i Dublin. Då församlingen i Cork blev
utan pastor kände vi att Gud kallade oss hit.
Nu har vi bott på Irland i 21 år. Så länge
hade vi aldrig tänkt stanna.
2. Har Irland förändrats mycket
under er tid här och hur skulle ni
beskriva det moderna Irland?
– Förändringen under dessa tjugo år är
alldeles otrolig. Ännu år 1980 var Irland ett
mycket religiöst och konservativt samhälle. Den katolska kyrkans auktoritet var
uppenbar. Idag har det andliga till stora
delar ersatts av materiella behov, människornas prioriteringar har ändrats. I dag är
Irland ekonomiskt sett ett utvecklat och
välmående land. Atmosfären är mer öppen, Irland vill vara en del av det moderna
Europa. På sätt och vis har även öppenheten gentemot evangeliet blivit större i och
med att den katolska kyrkans auktoritet
och makt kraftigt minskat. Nackdelen med
öppenheten är dock att även nya religioner
etablerar sig, såsom islam och buddhism.
– Idag har irländarna ett stort behov av
att vara accepterade. I stället för att befolkningen minskar såsom under de tidigare
årtiondena på grund av stora utvandringar
så ökar Irlands befolkning nu i rasande
takt. Bristen på arbetskraft har lockat
många utlänningar till landet och det är
mycket troligt att vi kommer att
få stora problem med rasism.
FOTO: JAANA HÖGLUND
Pastorsparet Patricia och Terry Price
är båda aktiva inom arbetet i församlingen.
3. Har då den ekonomiska
boomen på Irland eller ”The
Celtic Tiger”, påverkat det
andliga livet?
– Jovisst. Jobbet har blivit
mycket viktigare nu. Pressen i
arbetslivet är större och i stället
för att hänge sig åt det andliga så
hänger man sig i dag åt sitt jobb.
Flera butiker har öppet varje söndag och människorna tillbringar
sin fritid i supermarknader. Tidigare var söndagen helgad för
kyrka och familj.
4. Vad är målsättningen med
ert arbete i baptistkyrkan i
Cork och på Irland?
– Att undervisa Guds ord, att
som pastorspar erbjuda stöd och
omsorg om människor, att erbjuda stöd för att tjäna Gud tillsammans, att nå ut till nya människor samt att utveckla ledarskapet i kyrkan.
– Eftersom vi utgör en kyrka
och församling i centrum av en
universitetsstad och således har
väldigt många människor som
kommer och går, så måste vi
sträva till att hela tiden bli flera,
det vill säga församlingen måste
växa. Våra möten samlar många
utlänningar och studenter som
bor i Cork för en kortare tidsperiod.
FOTO: ANDERS HÖGLUND
Cork har en klar medeltida stadsstruktur med
trånga och smala gator.
6. Har baptistkyrkan någon
kontakt med den katolska kyrkan på Irland?
– Inte på ren kyrklig nivå eftersom våra synsätt skiljer sig så radikalt. Men på
individuell nivå har vi kontakt med många katoliker, även präster och biskopar.
Kontakten med katolskt troende människor är förresten nog ett måste med tanke
på att de utgör nittio procent av befolkningen!”
Intervju: Jaana Höglund
J
ag har minst 17 böcker i
min bokhylla som uteslutande handlar om kristet
ledarskap. Sedan tillkommer mängder med andra
böcker som på det ena eller andra
sättet tangerar detta ämne. Det
anmärkningsvärda är dock att så
lite av undervisningen i dessa
böcker betonar det som Bibeln
understryker. I en bok sammanför
författaren åtta listor, gjorda av
åtta olika ledare och konsulter,
som beskriver vilka kriterier man
skall ställa på kristna ledare. När
jag går igenom alla dessa krav
inser jag att de flesta och i deras
ögon viktigaste kraven, helt
saknas i Nya testamentets ”listor”!
Med det säger jag inte att dessa
kriterier är oviktiga eller helt
saknar relevans men det är ändå
intressant att fundera över varför
det är på detta viset.
Jag är själv mycket intresserad
och fascinerad av att läsa om
framgångsrika företagsledare och
politiker. På den ”profana”
marknaden finns en uppsjö av
ledarskapslitteratur, och det verkar
som att det mesta som sedan väller
fram på den kristna marknaden i
samma ämne mest är blåkopior
och svagt justerat ”stöldgods” av
de mest trendsättande ledarskapsgurus från det stora landet i
Väster.
Några kriterier som återkommer
i den lilla samling böcker om
kristet ledarskap som jag har är
orden vision och målsättning.
Flera av författarna anser att detta
är det absolut viktigaste att en
ledare i församlingstjänst är i
besittning av. Men när man
fingranskar Paulus lilla innehållsförteckning på kristet ledarskap
som han ger till sin lärjunge
Timotheos, (1) lyser dessa ord
med sin frånvaro. Inte heller Titus,
som fått i uppdrag att tillsätta ett
kompetent ledarskap på Kreta, (2)
får några sådana anvisningar från
den store aposteln.
Andra egenskaper som dessa
författare anser vara viktiga är
förmågan att entusiasmera, att man
kan analysera läget osv. När Petrus
ger sina råd till församlingsledarna
som lever utspridda i det romerska
riket, glömmer han helt bort att
nämna dessa saker... (3)
De ärrade apostlarnas krav på
ledarskap i den kristna församlingen landar i om man är mogen
som människa – har en prövad och
stabil karaktär. De betonar också
vikten av att man är väl insatt i
den kristna tron eftersom falska
apostlar och villolärare stryker
runt knuten. Det sista som verkar
vara av stor vikt är att den
blivande ledaren kan fungera i de
nära relationerna. Kan man inte
klara av att handskas med sina
interna relationer i familjen skall
man inte lura sig själv att det skall
bli bättre någon annanstans. Men
varken Petrus eller Paulus dryftar
begrepp som vision eller målsättningar...
Jag tror att om man är ledare
och är kallad av Gud till en sådan
uppgift, ligger mycket av dylika
ting i det naturliga. Man har i sin
personlighet ordning och reda,
man kan entusiasmera och tänka
lite långsiktigt. Men det är egentligen inte sådana krav som är de
viktiga när man betraktar det kristna ledarskapet. Martin Lönnebo
behandlar detta i ett tal han höll
vid en prästvigning: ”Det är självklart, att du ska vara en vanlig
människa bland människor, hel,
personlig, ödmjuk och ärlig. För
något sådant behövs dock inte en
prästvigning. Det räcker med folkvett – och personlig mognad. (4)
Dessutom ställer jag mig frågan
om detta med klart utmejslade
visioner är så fantastiskt viktigt
egentligen? Om så vore fallet,
varför finns det så lite av den
undervisning i Nya testamentet?
Det grundläggande uppdraget vi
fått är att gå ut och göra lärjungar.
Det är en kraftig och fullt tillräcklig utmaning och ”vision” för alla
slags församlingar. Den är bra och
nödvändig att spegla sig i med
jämna mellanrum. Sedan är det
självfallet viktigt med lyhördhet
och beroende till den helige Ande
hela tiden, men det ingår på något
sätt i grundkunskapen med att
vara kristen!
John Wimber fick ofta höra att
han var så smart, vis och förnuftig
i sitt församlingsbyggande och
samfundsbyggande. Han själv
gensvarade: ”Jag är inte smart, jag
är dum! Jag försöker bara göra det
som Anden säger till mig att
göra”.
Kanske är det den visionen som
vi som ledare behöver drabbas av:
En vision att behaga Gud och
Honom allena och förhärliga Hans
namn här på jorden.
Mycket av de råd och listor som
ges i dessa böcker syftar till att vi
skall bli så framgångsrika ledare
som möjligt. Och det är självfallet
viktigt att vi förvaltar våra gåvor
väl. Men ibland kan jag känna en
underton av bekräftelsehunger och
framgångshets i dessa skrifter. Vi
blickar upp till Bill Hybels
17 000-medlemmars kyrka och
längtar efter att få receptet som
gör att vi kan baka vårt eget
Willow Creek och få bli intervjuade och resa runt och föreläsa
på konferenser om hur även de
andra kan lyckas!
Jag vet inte hur det är med dig,
men jag känner mitt eget hjärta...
John Wimber talade ofta om
detta och med skärpa att vi aldrig
kan ställa krav på Gud. Vi
förtjänar ingen framgång. Vi kan
göra allt rätt och slita som djur
som ledare i våra församlingar,
men det gör oss inte förtjänta av
församlingstillväxt eller dylik
framgång. John Wimber sa ofta att
vi är Guds växelpengar. Han
spenderar oss efter sitt eget tycke
och efter sin viljas beslut. Vår
salighet och lycka är att våra namn
är skrivna i livets bok, inte att
demonerna är oss underdåniga. (5)
MAGNUS TUNEHAG
Veckobrev nr 22, 2001
(www.johanneskyrkan.org)
Noter:
1.) 1 Tim 3:1-10.
2.) Tit 1:5-11
3.) 1 Pet 5:1-4.
4.) Sid 101, ur ”Kristendomens återkomst”. Martin Lönnebo, Skeab
Förlag, 1982.
5.) Luk 10:17-21
10
åttan
Missionsstandaret
Den här
sidan
(tidigare
sidan åtta) är
SBFU:s sida.
Bidrag sänds
till denna
tidnings
redaktion
eller direkt
till SBFU:s
kansli, på
adress PB
54, 65101
VASA.
Svenska baptisternas i
Finland ungdomsförbund rf
Besöksadress:
Rådhusg. 44 A, Vasa.
Postadress:
PB 54, 65101 VASA.
Tfn: 06-317 8559;
fax: 317 8550; e-postadress: [email protected]
Ungd.sekr. Magnus Mikander (vikarie),
tfn 0500-761 289
Humle
festivalen
Med över 20 år i nacken
presenteras Humlefestivalen
2001. Platsen är välbekanta
Hummelholmens lägergård i
Monäs, Nykarleby ca 70 km
norr omVasa och tidpunkten
för årets festival är 10-12
augusti.
CIRCADIAN RHYTHM, USA
Circadian Rhythm släppte
våren 2001 sitt debutalbum
”Over Under Everything”.
Bandet har funnits sedan 1996
och på senare tid har de haft
upp till 150 spelningar per år.
”Människorna vill ha det som
är äkta och vårt mål är att vara
ärliga och äkta”, säger
sångaren Will Pavone.
Musikstilen kan beskrivas
som modern pop/rock med
lovsångsinfluenser. Circadian
Rhythm spelar på lördag kväll.
LAILA DAHL, Sverige
Kännetecknande för Laila är
hennes okonstlade scennärvaro och låtar som berör.
Musiken kan beskrivas som
gitarrbaserad melodiös pop.
På 80-talet inledde Laila sin
musikaliska bana och 1991
deltog hon i Melodifestivalen
med låten ”Annie” Efter två
mammaledigheter tar Laila
upp sången igen. På Humle
gör Laila en unplugged konsert
med band på fredagskvällen.
Jumpin China är ett band
från Helsingfors som grundades 1998, och våren 2000 kom
deras första EP ut. Mikael
Svarvar Band håller som bäst
på att spela in en skiva. Till
Humle kommer han med
välbekanta musiker från
Sverige. De övriga banden på
årets festival är: Paddington,
Minus SF, Monica Penn,
Couch, Filip Koskinen Band,
Lyrical Empees, Blank, Ee-or
och Springbrunnsqvartetten.
På lördagens Showcase får
nybildade band en chans att
uppträda och etablera sig.
På Humle bildar konserter,
utställningar, taizéandakter
och talkshow en helhet som
kombinerat med människor,
mat, vackra augustinätter och
Gudsnärvaro en oslagbar
helhet. Festivalen avslutas
med en gudstjänst på
söndagen.
Mer info finns på hemsidan:
www.baptist.fi/humle eller fås
av Magnus Mikander.
Esseunga vill ha
JESUS
i centrum
I Esse är det ganska livligt på ungdomsfronten i baptistförsamlingen.
Där finns ca tio mycket aktiva ungdomar i åldern 14 till 19 år. Men också
de vill ha lite sommarlov, så Mst
passade på att besöka dem då de hade
säsongavslutning den 26 maj.
Ungdomssamlingen denna gång
hölls hos Elin Kanckos som dagen
innan fyllt år och passade på att fira
denna begivenhet tillsammans med
de andra ungdomarna på lördagen.
Jag räknade inte antalet ungdomar,
men det vara nog flera än tio som var
med denna kväll.
Hållit på i snart fyra år
Ungdomarna har arrangerat sina ungdomssamlingar i snart fyra nu, de
senaste två åren i egen regi. Först var
det inte så många med, och en del av
dem som var med i början är inte
med längre. Förstås.
På min fråga om de har något uppgjort program blir svaret nekande.
– Den som har något att säga till
församlingens uppbyggelse, säger
det, konstaterar Anders Pettersson.
Vi satsar mycket tid på bön med och
för varandra.
Ett organiserat program får de däremot ta del av på tisdagssamlingarna
i den lutherska församlingsstugan,
där de numera alltid är med. Där anordnas den kvällen bibelstudium och
bön under ledning av ungdomssekreteraren, som sedan ett par månader
tillbaka är Göran Ena.
Ungdomsledare före honom var
Tommy Johansson. I församlingsstugan rör sig deltagarantalet om ca 20
ungdomar i början av kvällen så länge
konfirmanderna är med. De går dock
tidigare än de andra. Officiellt slutar
samlingen kl 22. Man kan ju inte hålla
på så länge då alla ska till sina skolor
eller arbeten dagen efteråt.
Ekumenik och församling
Denna gemenskap med lutheranerna
har baptistungdomarna idkat i ca ett
år.
– Nu är vi oftast med lutheranerna,
säger Henrik Pettersson.
Det betyder också att de egna
ungdomssamlingarna inte längre är
lika många per år som tidigare.
Engagerar sig ungdomarna också i
de vanliga förmiddagsgudstjänsterna?
– Vi turas om att leda gudstjänster,
berättar de. Sen har vi en egen ungdomsgudstjänst några gånger per år.
Då är det vi som står för hela programmet.
Den vanliga söndagsgudstjänsten
kl 10 är för tidigt, tycker ungdomarna. Det är inte så lätt att komma
upp i tid för att vara med då. Kl 11
skulle vara ett klart bättre klockslag.
Bullaligan i Jakobstad
Esseungdomarna utsträcker också
sitt engagemang till Jakobstad, där de
är med i Bullaligan. Det var Tommy
Johansson, tidigare ungdomsledare
i den luthers-
Simon Kanckos, Henrik Pettersson och Daniel Skog.
tycker att församlingen är lite styv
och stel.
– Vi satsar på förbön och det som är
viktigt, fyller Anders Pettersson i.
På tal om församlingen tycker Anders inte att de har några problem att
förstå den äldre generationen.
– Vi brukar vara med på församlingens bönemöten också, säger Anders.
– Vi satsar på det centrala, Bibeln
och bönen, fort-
ttersson.
arkus Pe
,M
ettersson
Anders P
ik och M
ikael Ahlv
ka församlingen i Esse, och Wolfgang Falk, tidigare pastor i Esse
baptistförsamling, som startade den
verksamheten för fyra år sedan. Där
har nu Esseungdomarna varit med
aktivt cirka ett och ett halvt år.
Bas för Bullaligan är ”Station 1”,
som är SLEF:s (Svenska Lutherska
Evangliföreningen) lokal.
Jesus i centrum
– Vi försöker ha Jesus i centrum,
säger Henrik Pettersson. Nu brinner
nästan alla för Jesus. Allt som bidrar
till (den andliga) kroppens uppbyggelse är viktigt, fortsätter han. Vi
Bengt Pettersson, Jens West, Elisabeth Back och Elin Kanckos.
sätter Henrik. Vi är inte så mycket för
underhållning.
Henrik är med i planeringsgruppen
för ungdomssamlingarna på Hummelholmen, men där tycker han att maten
och underhållningen får för stor plats.
Andan i ungdomsgruppen är god,
det är det ingen tvekan om. Det råder
ett öppet och förtroendefullt förhållande mellan deltagarna.
– Vi känner varandra bra, konstaterar Bengt Pettersson.
Mera bönemöten!
Då nu bönen och gemenskapen sägs
ha en så framskjuten plats faller det
sig naturligt att be ungdomarna ge
exempel på bönesvar. Det var väl inte
så många spontana svar som gavs,
men här är ett par stycken i alla fall.
Elaine Nybacka berättade om sin
far, Kim, som tidigare varit alkoholiserad.
– Jag bad mycket för honom, att
han skulle bli frälst, säger Elaine. Och
nu är han frälst!
Daniel Skog berättade hur det gick
till då han en dag gick med på sin
flickväns uppmaning att komma med
på ett möte.
– Det kan väl inte vara så farligt att
pröva, tänkte jag. Det var Johan
Candelin som talade i det mötet. Jag
tänkte att om Jesus verkligen var där
och ville bevisa det, då skulle Johan
hälsa på mig speciellt. Och det gjorde
han – på långt avstånd. Det fick mig
verkligen att tänka till.
Hur skulle mötena då se ut om
ungdomarna fick bestämma? undrar
jag.
– Vi skulle ha bönemöten mer än en
gång per vecka, säger Henrik Pettersson. Jesus skulle vara mera central.
Alla i mötet skulle bidra med något.
Som det nu är, är gudstjänsten mera
en föreställning än en gemenskap.
Hur är det med
samhällsengagemang då?
På min fråga hur de ställer sig till
samhällsengagemang tycktes de flesta
inte vara speciellt intresserade. Henrik konstaterar för sin del att han inte
skulle vilja vara med i något politiskt
parti. Inget engagemang får ske på
Herrens bekostnad.
Det kom också fram att ungdomarna tycker att en del av deras fäder
engagerar sig för mycket i för många
olika nämnder. Däremot saknas de
ofta på församlingens möten. Det är
brist på medelålders personer i församlingens verksamhet. Detta är ett
problem som Esse baptistförsamling
delar med många andra församlingar.
– Det kan finnas en fara med att
engagera sig politiskt, att det bara
leder till en massa diskussioner, tror
Lena Pettersson.
– Men talkoarbete, det är bra, fastslår Anders.
Samlivsfrågor
Till sist blir det tal om några aktuella
samlivsfrågor. Hur ställer sig ungdomarna till företeelser som samboförhållanden och till homosexualitet?
– Sambo, nej, i princip är det inte
bra.
– Utövad homosexualitet är synd,
säger Henrik. Fast vi gör oss inte
bättre än de homosexuella. Men homosexualitet är fel.
Känner de då någon som är homosexuell? Inte egentligen, visade det
sig.
– Det är väl inte så vanligt på landet.
Än sen partnerskap då?
– Partnerskap är inte alls försvarligt, säger Anders och konstaterar i
samma andetag att man inte ska fresta
någon annan.
Svartvitt är bäst
Ungdomarna vill förändring och det
är positivt. Men samtidigt kan vi konstatera att man som ung gärna ser
saker och ting i svartvitt, antingen –
eller. Senare i livet brukar man oftast
nyansera sina ställningstaganden.
Därmed ökar också antalet grånyanser, vilket inte alltid är något positivt
det heller.
På min fråga om de inte ser frågeställningarna för mycket i svartvitt
blir svaret nekande.
– Jag tror inte att de första apostlarna såg några gråzoner, säger Anders.
Med på ungdomssamlingen denna
11
Missionsstandaret
Krönikan
MUSIKSPALTEN
Förändring och mod
Och mod till förändring
En spalt om musik: musikaliska nyheter, recensioner,
skvaller och annat smått och
gott med Anders ”Nadde”
Blomberg, känd från bl a Rock
and Act i Radio extrem.
Den här gången ger han lite
lyssnartips för sköna sommardagar.
av Janna Ede
Dagarna kommer och dagarna går
Allting förändras, men inget består
Just när du tror att du hittat hem
Kommer en ny förändring igen
Den kommer om och om igen
Dagarna kommer och dagarna går
Bara din längtan består.
”
Men
att leva
kräver
mod.
Orden är Lisa Nilssons, men jag känner
väl igen mig i dem. ”Just när du tror att du hittat hem
kommer en ny förändring igen...” Det tycks vara så att vi
människor aldrig riktigt får luta oss tillbaka, dra en lättnadens
suck och konstatera att vi har alla svar vi skulle behöva. När
vi närmar oss ett svar dyker en ny fråga alltid upp. Men jag
tror det är bra. Vi behöver nya frågor för att utvecklas som
människor. Utan kris ingen utveckling.
Våra liv består av lycka och lidande. Ibland är det mer av
den ena sorten och ibland av den andra. Van Morrison
sjunger om livet i ”Sometimes we cry”. Sången berättar om
att det finns stunder då vi vet, och stunder då vi inte vet.
Dagar då vi ser oss i spegeln och vill ge upp, då vi inte ens
vill försöka. Stunder då vi gråter… Det är det som är livet.
”Syntymän ja kuoleman välissä on tämä elämä”– mellan
födelsen och döden är livet. Vi rör oss mellan liv och död,
lycka och lidande. Våra liv pendlar konstant mellan de två
motpolerna. Samtidigt är lycka inte nödvändigtvis avsaknad
av lidande och lidande inte heller avsaknad av lycka. Våra liv
är en salig blandning som helt enkelt inte alltid är salig…
Livet kan inte fejkas, det måste levas. Oberoende av vad.
Våra liv blir aldrig som i TV-serierna (fast å andra sidan är
väl det något vi får tacka Gud för…) och sällan blir livet
som man tänkt sig. Dessutom är det ju så att allt inte
bara har sin tid, utan också tar sin tid. Det finns saker
och omständigheter vi människor inte kan påverka. Trots
detta är det mesta upp till oss själva. Vi har getts en
mängd möjligheter och livet blir vad vi gör det till.
Men att leva kräver mod. Mod att ibland ta nya
chanser trots att man är nöjd med det man har. Mod att
ibland tålmodigt stanna kvar, trots att en annan väg är
enklare och mer lockande. Vi måste själva hitta svaren på
våra egna frågor. Det finns inga patentlösningar och att
jämföra liv sinsemellan är fåfängt. Var och en av oss har
ändå sin egen väg att gå. Antoine de Saint-Exupéry säger:
”Välj inte de asfalterade gatorna! Gå de vägar, som ännu
ingen har gått, så att du lämnar spår efter dig och inte bara
damm.”
En annan fransman (vars namn tyvärr kommit bort) har
skrivit en dikt om att våga kasta sig in i det äventyr som
kallas livet:
Kom fram till randen av stupet.
Nej, vi kommer att falla.
Kom fram till randen av stupet.
Nej, vi kommer att falla.
De kom fram till randen av stupet.
Han knuffade dem, och de flög.
Vi måste våga leva. Våga ta chanser. Och ta emot vad livet
ger. Många gånger är vi rädda för förändringar, men livet
knuffar oss över branten bara för att vi ska förstå att vingarna
bär.
FOTO: PETER SJÖBLOM (-99)
kväll var också Markus Petterson, som är ett par år äldre än de
andra. Han studerar första året
vid Helsingfors universitet med
teoretisk fysik som huvudämne. Jag frågar också honom om
hans inställning börjat gråna sedan han kommit ut i ett större
sammanhang.
– Nej, jag ser fortfarande allting i svartvitt, säger han.
Markus är med i Studentmissionen i Helsingfors och sitter
också med i dess styrelse.
SOMMAREN
SOMMAREN INNEBÄR ALLTID en form av frihet. Man är
gladare och friare och rörligare. Sommaren innebär
också mycket musik. Man kanske åker på festivaler
och införskaffar sig musik som för alltid kommer att
förknippas med denna sommar och dess händelser.
Därför vill jag denna gång rekomendera en del intressanta skivor som du kan prova på om du söker bra
musik.
VI SKALL BÖRJA MED den tunga musiken och mannen som
gjort dess comeback i Sverige, Christian Liljegren.
Narnia har kommit med sitt tredje album som de
kallar Desert Land. Denna gång har man valt att göra
en tyngre skiva så man har tonat ned keyborden och
gett mer utrymme för gitarren. Skivan har många
toppbetyg i Metalpressen världen över. Något för alla
dem som gillar hårdrock. När du en gång håller
Narnia i din hand kan du också passa på att införskaffa Christian Liljegrens sidoprojekt, bandet Wisdom Call. Där fortsätter han med att övertyga att han
är man som kan hårdrocken.
FÖR DEJ SOM INTE GILLAR hårdrock kan jag rekomendera
en hel rad intressanta skivor som är en säker satsning på grund av god kvalité.
VI BÖRJAR MED POINT of Grace som kallar sin nya skiva
Free To Fly. Dessa fyra tjejer är bland de största
succéerna inom kristen musik de senaste tio årena.
Garanterat bra.
GILLAR DU VÄSTKUSTPOP/rock kan jag rekommendera
Avalon och deras Oxygen. Vill du ha musik med
texter att fördjupa dej i och fundera på så är Sarah
Masens The Dreamlife Of Angels att rekommendera.
Hon är kanske den nuvarande mest orginella och
intressantaste text och låtskrivaren vi har inom kristen musik.
ÄR MAN BEUNDRARE AV Glenn Kaiser kan man ju förstås
inte missa hans Carolina Moon. Vill man beundra
vackert gitarrspel och en speciell sångröst, men
verkligen vara säker på att det är kvalité ska man
direkt plocka fram Phil Keaggys Inspirable.
ANNAT ATT REKOMMENDERA är: Bryan Duncan Joyride, D C
Talk Solo och Smalltowns Poet Third verse.
HA NU EN RIKTIGT TREVLIG sommar, hoppas du hittar musik
som gör din sommar oförglömlig.
NADDE, e-post: [email protected]
Smittande energi
Pratstunden med Esseungdomarna var onekligen uppfriskande. Det är sällan man träffar
så unga människor som är så
verbala och som kan och vill
dela med sig av sina åsikter. Vi
får be och hoppas att deras entusiasm och energi fortsättningsvis får smitta av sig och kanaliseras på ett fruktbart sätt i Esse
och i de olika sammanhang där
de rör sig. Vi har alla – unga
som äldre – en del av sanningen
och det gäller att hitta ett fungerande samspel för att maximera gemenskapen.
Det där om föreställning var
speciellt intressant… Tänk om
det faktiskt är så, att vi för det
mesta bara ägnar oss åt att delta
i en församlingsföreställning,
där gemenskapen förvandlats
till ett teoretiskt begrepp? Det
tål att tänka på.
STEN-GÖRAN
LILJESTRÖM
(text & foto)
Bollen är rund! – och tecknar i sin flykt från foten inte sällan en helt annorlunda
båge än den vackra och målinriktade man tänkt sig. När dessutom fotbollsmål har
en tendens att stå felplacerade, förstår man vilket svårt spel fotboll är. Men är man
med i Pass Hiid, så är man nöjd och glad bara för det!
Pass Hiid 8 (eller 15) juli
”Pass Hiid” – Elimförsamlingens fotbollskupp i Kvevlax – spelas i år söndagen den 8 juli (eller följande söndag om
vädret krånglar) med start och anmälan
av laget kl 12.00; finaler kring midnatt.
Turneringens lag består av både damer
och herrar i en ålder från 13 år och uppåt.
Varje lag har tre damer och fyra herrar på
plan, förutom avbytare. Man spelar på
liten plan med små mål, ingen offside och
ca 27 minuter långa matcher. Deltagaravgiften är 200 mk/lag. Varje lag får spela
minst tre matcher.
Pass Hiid indelar lagen i två grupper:
Vinna eller försvinna för de mera seriösa fotbollsspelarna, Lekande lätt för
dem som vill ha mera av glädjefotboll.
De nio först anmälda lagen per zon
garanteras plats i Pass Hiid 2001. Anmäl
ditt lag i god tid (senast 26 juni)!
För lekande lätt-gruppen gäller att den
mest roande speldräkten får pris. Nytt för
i år är bland annat att det är obligatoriskt
med maskot. Lag utan maskot eller speciell lekande lätt-speldräkt börjar varje
match med att motståndaren får skjuta en
straff. Med lekande lätt-speldräkt avses
något utöver den vanliga fotbollsmunderingen – t ex pannband, speciell skjorta,
smink el dyl.
För info och anmälan, kontakta Roland
Nylund (050-5901902).
Ansvarsveckan
ger ut serietidning
Ansvarsveckans material i år består av en serietidning, ett
idéhäfte om hur serietidningen kan användas och en affisch.
Temat i serierna tangerar Ansvarsveckans tema om hållbar
konsumtion.
Serierna handlar om ungdomar i olika länder, om hur de lever
och hur de ser på sin framtid. Tecknarna kommer från fyra olika
världsdelar: från Tanzania i Afrika, Indien i Asien, Kuba i
Mellanamerika och från Finland. Det är första gången en
serietidning av det här slaget ges ut i Finland.
Serietidningen blir i liggande B5-format med fem serier à tre
sidor. Den trycks på tunt serietidningspapper, pärmen kommer
att vara i färg medan innehållet är svartvitt. Förutom serierna
presenteras också tecknarna i tidningen.
Målgruppen för serietidningen är främst ungdomar, men
också vuxna.
Målgruppen för idéhäftet är i första hand personer som
jobbar med ungdomar, men också personer som arbetar med
vuxna och barn kan använda sig av tipsen.
Materialet skickas enligt planerna ut i augusti.
Ansvarsveckan är de kristna kyrkornas och samfundens
gemensamma vecka för fostran till internationalism. Närmare
uppgifter och materialbeställningar från Stiftsrådet i Borgå
stift/Ansvarsveckan, Kajsaniemig. 10, 00100 Helsingfors,
epost: [email protected].
12
Missionsstandaret
L
I spalten Livsord uppmanas
skribenterna att utgå från ett
bibelord.
Den slutgiltiga
utgåvan av Bibel 2000
ivsord
Berättelser om Anden
A
nden har många namn.
På hebreiska ruah,
pneuma på grekiska och
spiritus på latin. Anden
har också många bestämningar.
Guds Ande, livets ande, nådens
ande, pingstens ande, hoppets
ande, kärlekens ande. Eller helig
Ande. Kanske helst i obestämd
form numera. För att undvika
missförstånd.
Här följer några korta berättelser
om Anden. Det finns flera, ja
många fler. En del känner bara du
till. Många andra känner vi igen
oss i tillsammans. Den första jag
kommer på låter ungefär så här:
Gudsvinden, Anden, drar fram
över kaos och vatten och skapar
ljus och liv. Livet tar form i växter
och djur. Till sist människan. En
andefylld varelse, som Gud gör
levande med sin andedräkt. Bilden
av Skaparen och Livgivaren läggs
djupt ner i människan. Anden är
tecknet, inseglet, på gudstillhörigheten.
Nästa berättelse är mer problematisk, inte lika självklar. Kanske
för att Anden inte alltid är lätt att
känna igen. Det uppstår lätt
distortion och störningar i mottagning och i tolkning. Ibland vet vi
varken ut eller in.
Jeremia har profetians ande.
Hananja sin egen. Jeremia talar
sanningen. Hananja det som folk
vill höra. Särskilt kungen. Men som
Jeremia säger så blir det. Därför
är det Jeremia vi minns. Vem
minns Hananja?
Det är viktigt att man lyssnar rätt
till Anden. Och till rätt ande.
Vilken ande? Ingen vet ju varifrån
den kommer och vart den går. Bara
att den är. Som Gud är.
Kung Saul drabbas av en ond
ande. Är den från Gud eller någon
annan? Inget svar. Saul lider tills
musiken får honom lugn. David
spelar. Saul vilar. Ännu en stund.
Den onda anden drar bort. Alltid
kommer den tillbaka. Fram med
harpan och spela bort det onda.
Det lyckas alltid. Nästan. En dag
finns inte harpan där. Och ingen
som spelar. Saul blir galen. Han
söker tröst i en ande. En död ande.
Profeten Samuels ande. Saul, du
var kallad till kung. Men ditt liv
blev en djup tragedi. Försoning
fann du i din egen död.
Anden är ibland svår att finna.
Än här och än där. Tills Anden
finns där man minst anar det. Fråga
profeten. Han vet.
Elia möter jordskalv och
stormbrus. Men Anden fanns i
suset. Ljudlös och närvarande.
Ingen tvekan. Vilken tröst för den
tappre kämpen. Inte längre ensam.
Till sin lärjunge testamenterar Elia
dubbelt upp. Tacka och ta emot
Elisa. Anden är med dig.
Anden döljer sig ibland för en
kortare eller längre tid. Den drar
sig tillbaka. Kanske för att återhämta sig. Eller för att invänta rätt
tidpunkt. Sedan återkommer den
med ny kraft. I en ny tid.
Det är mörkt och kallt. Människorna är vilsna och söker ljuset.
En dag står ljuset mitt ibland dem.
Det är Anden som talar. En röst
som ropar. I öknen. I staden.
Andens ljus lyser klart. Många vill
inte se. Kan inte se. Som Saulus.
Andens ljus lyser upp alla mörka
rum. Lyser sanning. Bereder väg.
Vittnar om liv. Man står inte ut.
Om man inte är beredd att ge upp.
Och låta Anden bränna bort
skrotet. Läka och hela. Forma och
leda.
Anden födde kyrkan, Guds
församling. Kallad av Gud att vara
Kristi kropp. Ett tecken för
världen. Ett vittne om trohet. Tills
allt en gång fullbordas. Tills målet
har nåtts. Frälsningen. Räddningen.
Anden blir till eld. Stora lågor
på mångas huvuden i Jerusalem.
Anden lär oss att tala. Översätter
Babels många språk till ett och
samma tungomål. Guds röst. Kristi
kärlek. Andens kraft. Nu kan vi gå
ut och möta livet. Nu när Anden
getts åt oss. Av nåd.
I Bibelns nyare del är Anden
Jesu ande, Kristi ande. Genom
Anden görs under och tecken.
Småningom träder bilden av
Anden fram allt tydligare. Anden
är inte bara Guds kraft. Anden är
Gud. Gud är Ande.
Meningen med livet är att
uppfyllas av Anden. Paulus, som en
gång förblindats av Andens ljus
upprepar. – Låt er alltså uppfyllas
av Anden. Att han vågar. Men han
får ju sin syn igen. Och kan se
mera och djupare än de flesta.
Med Anden ges många gåvor.
Nådegåvor. En del gåvor har
ansetts värdefullare än andra.
Rankinglistan varierar från tid till
tid. Ibland har man trott att
tungotalet varit Tecknet på Anden.
Vishet, också en gåva, är att se att
samma Ande verkar i alla nådegåvor. Man säger att Anden blåser
vart den vill. Man hör den blåsa.
Ibland ser man det också. På träd
som viker sig och människor som
faller. Var än Anden blåser sätter
den spår.
Det händer på Azuza Street. En
ofta bortglömd gata i kyrkohistoriens huvudkvarter. Där faller
Anden. Hårt och tungt. Det känns
och hörs. Anden vill ena och
förena. Bygga broar av kärlek.
Inspirera till handling. Men snart
uppstår splittring. Är det Anden?
Jag tvivlar. Knappast Guds ande.
Men som sagt. Anden blåser vart
den vill. Bara Aladdin kan hålla
anden i en flaska. Men så är han
också bara en saga. I verkligheten
lyckas det inte. Fast många
försöker. De tror mera på sagor än
på Ordet. Men bokstäver kan inte
fjättra anden. Läror kan inte
begränsa den. Anden är fri och
svingar sig högt över våra horisonter. Och i samma stund är den nära
och viskar Guds närvaro i ditt öra.
Lyssna till Anden.
Jag ber till Anden. Kom helige
Ande, förnya hela din skapelse.
Och mig med.
Ära vara Fadern och Sonen och
Den helige Ande, nu och alltid och
i evigheters evighet. Amen.
JAN EDSTRÖM
Risto Nurmela (bilden
t v), teol.dr och docent
i GT-exegetik vid Åbo
Akademi, kommenterar den kompletta
utgåvan av Bibel 2000
som nu föreligger.
Den inkluderar den
fullständiga notapparaten.
I
samband med bibeljubileet
vid 1:a advent 1999, då den
nya svenska bibelöversättningen Bibel 2000 högtidligen
togs i bruk, framhölls det att det
egentligen var en tjuvstart. Bibelkommissionen fortsatte med sitt arbete ännu under hela år 2000 för att
färdigställa notapparaten. Nu föreligger den kompletta Bibel 2000 i
den sk. SOU-upplagan. (Bibelkommissionen var en statlig utredning;
SOU står för Statens offentliga utredningar, av vilka Bibelöversättningen bär numret 2000:100.) Den
upptar hela sex band. I december
kommer Bibeln i ett enda band i
läsarvänligt utförande att finnas på
bokhandelsdiskarna.
Det som kommit till jämfört med
Bibeln från 1999 är för det första
parallellhänvisningar. Sådana fanns
också i den förra översättningen,
1917. Det är bibelställen där samma
saker berörs, eller där liknande uttryck brukas. Genast i början ges ett
åskådligt exempel: Första Moseboken börjar med: ”I begynnelsen
skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes
av mörker och en gudsvind svepte
fram över vattnet.” Den första hänvisningen är Joh. 1:1ff.: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos
Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i
begynnelsen hos Gud. Allt blev till
genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.” Den
andra hänvisningen är Jer 4:23: ”Jag
ser på jorden – den är öde och tom, på
himlen – där finns inget ljus.” Både
Johannesevangeliet och Jeremia anspelar på skapelseberättelsen.
I Nya testamentet har den forskande läsaren stor nytta av att det i
vart och ett av evangelierna anges
om samma berättelse, liknelse osv.
finns i något av de andra evangelierna. Likaså anges i de i stor utsträckning parallella Kunga- och
Krönikeböckerna i Gamla testamentet var motsvarande stoff står att läsa.
I den förra översättningen stod
parallellhänvisningarna inne in texten, som var på bruten vers. Eftersom
man nu gått in för en vanlig textspegel, finns hänvisningarna längst
nere på sidan som fotnoter. Man har
inte kopierat dem från den gamla
kyrkobibeln, utan gjort en ny sammanställning. Generellt kan man
säga att Bibel 2000 har klart mindre
parallellhänvisningar än 1917 års
översättning.
Om dessa har minskat, har däremot de förklarande (fot)noterna ökat
desto mera. I 1917 finns det ytterst
sparsamt med sådana, men i Bibel
2000 finns de på nästan varje sida.
Detta utgör också en skillnad till den
finska översättningen från 1992,
som fortsätter traditionen med restriktivt bruk av noter. T.ex. under Joh
1:1 läser vi: ”I begynnelsen fanns.
Jesus identifieras här med det gudomliga ord som enligt i Mos 1:1ff.
frambringade världen...” I början av
profetböckerna ges upplysningar om
profetens person, om sådana kan
ges. Under Jes 1:1 får vi också läsa:
”Endast kap. 1-39 innehåller ord av
Jesaja, kap. 40-66 är senare (se noter
till 40:1 och 56:1). De första 39 kapitlen består av flera delsamlingar av
profetord och berättelser från olika
tider (jfr noter till 24-27; 36-39).”
En annan viktig funktion hos de
förklarande noterna är att upplysa
läsaren om att grundtextens innebörd ibland är osäker eller tvetydig.
Så är fallet ganska ofta. T.ex. i 1 Mos
1:2 har vi den vid dethär laget flitigt
diskuterade översättningen ”en gudsvind svepte fram över vattnet.” Nu
får vi också läsa i noten: ”Annan
tolkning ’en våldsam vind’. Den traditionella översättningen ’Guds ande’ är också språkligt möjlig (hebreiskan har samma ord för ’vind’ och
’ande’) men är här mindre sannolik;
v. 2 är en grammatiskt sammanhållen skildring av kaostillståndet före
Guds skapelsehandling (v. 3).” Och
i Jes 1:18, där man frångått den traditionella tolkningen och översatt:
”När era synder är scharlakansröda,
kan de då bli vita som snö? När de är
röda som purpur, kan de då bli vita
som ull?”, står det i en not: ”Annan
tolkning: ’Fastän ... skall de bli vita
som snö,’ ’Fastän ... skall de bli vita
som ull.’” Här har alltså den traditionella tolkningen getts i noten, och
dessutom utan att ifrågasätta dess
sannolikhet.
Utöver de förklarande fotnoterna
finns i slutet av Bibel 2000 en
uppslagsdel. Den upptar t.ex. kapitel- och versindelning, men också
förklaringar som har relevans för
många olika bibelställen och därför
annars hade måst upprepas ett antal
gånger. Till dessa förklaringar finns
hänvisningar bland de förklarande
noterna under bibeltexten.
Slutligen har Bibel 2000 en avdelning med textkritiska anmärkningar.
Dessa gäller endast Gamla testamentet; för Nya testamentets del hänvisar
bibelkommissionen till The Greek
New Testament (Third Edition), utgiven av United Bible Societies
1975. Bibelkommissionen har dock i
flera fall avvikit från denna edition,
och redogör för sina egna lösningar i
fotnoter. För Gamla testamentets del
är situationen dock en annan; den
kritiska utgåvan av den hebreiska
texten, Biblia Hebraica Stuttgartensia, är omdiskuterad, och det
textkritiska läget betydligt mera
komplicerat. Anmärkningarna till
Gamla testamentet upptar 112 sidor,
och till Apokryferna 18 sidor.
För den som inte behärskar grundspråken är de textkritiska anmärkningarna måhända inte särskilt upplysande, men t.ex. när det frågas varför man ändrat översättningen jämfört med 1917, får man ofta svar
genom att slå upp i denna avdelning.
T.ex. står det i Psalm 12:7 i den
gamla översättningen: ”Herrens tal
är ett rent tal, likt silver som rinner
ned mot jorden, luttrat i degeln, renat
sju gånger.” Nu heter det: ”Herrens
ord är rena ord, silver renat i degeln,
guld sju gånger luttrat.” Man undrar
vart ”rinner mot jorden” försvann,
och varifrån man fått ”guld”. I de
textkritiska anmärkningarna framgår, att man gjort en rättelse i den
hebreiska texten, så att det ord som
betyder ’till jorden’ istället får betydelsen ’guld’.
Bibelkommissionen har dock inte
redogjort för ändringar i den hebreiska vokaliseringen. Endast när man
ingripit i konsonanttexten har man
redogjort för det. För teologer i
församlingstjänst som behärskar hebreiska är det oerhört värdefullt att
de textkritiska bedömningar som
ligger bakom Bibel 2000 nu föreligger i samlad form.
RISTO NURMELA
Denna artikel publiceras även i
Näköala/Utsikt, som utges av
Ekumeniska Rådet i Finland.
Guds
kändis
”Tänk bara hur många människor
han med sin berömmelse och sin
talang kunde dra till Jesus!” kommenterade min yngre vän, med hänvisning till en välkänd hjälte för den
kinesiska demokratirörelsen.
Varför använder inte Gud helt enkelt dessa som ser bra ut och som är
smarta och inflytelserika, för att dra
folk till Sig? Skulle inte det vara det
mest verksamma och effektiva sättet
att sprida evangeliet?
Av någon anledning tycks Gud ha
bestämt sig för att Hans frälsningsplan skall genomföras på ”fel” sätt:
”och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var
till, har Gud utvalt för att göra till intet
det som var till, för att ingen människa
skall berömmas sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i
Kristus Jesus, som Gud för oss har
gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse
och återlösning” (1 Kor. 1:28-30).
Gud har valt ut dig och mig att vara
”de enda” i stan. Vi är Guds kändisar
som skall leva ut Jesus Kristus. Historien har om och om igen visat att
Gud använder de okända och minst
sannolika kristna för att utöva infly-
13
Missionsstandaret
Gudstjänst är att
baka bröd och brygga vin
I
Lars och Rolf Edberg är på väg till Kristen sång på Stundars i juli.
Bröderna Edberg
sjunger på Stundars
Det är snart dags igen för Kristen
sång på Stundars, som i år hålls den
14-15 juli. Årets sångargäster blir
bröderna Lars och Rolf Edberg samt
en familjekvartett från Örnsköldsvik. Gästtalare är Håkan Sandström
från Åbo.
Högtiden inleds på lördagskvällen
kl 19 på Stundars och fortsätter med
Thomasmässa i Solf kyrka kl 21.30.
På söndag hålls sånggudstjänst i
kyrkan kl 12 och stort friluftsmöte på
Stundars kl 14.30.
Svensk duo
i finländsk tappning
Lars & Rolf Edberg har redan hunnit
bli ett begrepp för den finlandssvenska publiken. De flitiga bröderna har
turnerat genom de svenska bygderna
i vårt land och fått många vänner i
såväl Nyland som Åboland och Österbotten.
Familjen Drott Edberg lämnade
”Sveriges Nashville”, musikstaden
Göteborg, och kom via Åland till
Kyrkslätt och därifrån vidare till
Esbo. Pappa Drott är en duktig sångare, vilket uppskattas mycket i hans
yrkesutövning som predikant. Av
den fyrfaldiga barnaskaran var det
bröderna Lars och Rolf som delade
fars musikintresse, medan lillebror
Mikael blev den som satsade på
predikande och bibellära. Samtidigt
som bröderna integrerades i det finska samhället växte musikintresset
och Rolf spelade gitarr så mycket
han hann medan Lars utvecklade sin
sång.
Det musikaliska arvet från den
svenska västkusten har nått Finland
genom skivinspelningar och artistbesök, men sällan möter vi annanstans så ”finländska göteborgare”
tande på de mäktiga människorna.
Gör det mig lite mindre nervös att förmedla evangeliet till
chefen och till alla de människor som jag tycker har en högre
ställning än jag?
Det är inte mig själv som jag
upphöjer, utan Jesus! Se till att
fokus och uppmärksamheten är
på Honom! (www.idevote.org)
som Lars och Rolf. De har lyckats ta
det bästa ur den rika tradition det
frikyrkliga musikengagemanget har
skapat och kombinerat det med stänk
av den finlandssvenska miljön. Lars
& Rolf Edberg bjuder på musikalitet
från två kulturer som kompletterar
varandra på ett fint sätt.
Lars sticker inte under stolen med
att han gärna sjunger både Elvis och
äkta country och det gör mångfalden
i sångstilarna både inspirerande och
njutbara. Detta kombinerat med Rolfs
specialitet, tonsättning och framförande av Nils Bolanders känslosamma dikter, har gett bröderna ett
mycket brett fält av glada lyssnare.
Det finns allt från 5- till 90-åringar
bland Edbergsvännerna och alla
upplever att bröderna sjunger just för
dem. Då Lars och Rolf dessutom
växlar mellan att uppträda ibland
som duo med två gitarrer och i något
större sammanhang tillsammans med
band blir omväxlingen ännu tydligare.
Edbergs Band leds av Mikael
Bergholm, som också producerat
deras senaste skiva, ”Den enda vägen”. Tidigare inspelningar är ”Sånger till Dig”, ”Nyckel och Lås”,
”Nära” och ”Ännu en Sång”.
Det blir mycket country men också traditionell väckelsesång och sockrad rock’n’roll. Oberoende av musikstil ligger dock evangeliet tydligt
i förgrunden när bröderna bjuder på
sin sång.
Barnatro, livserfarenhet, gudsförtröstan och ett budskap om ett försoningsverk tillgängligt för alla som
vill tro, är den röda tråden i varje
konsert, möte, kafferep och fest där
bröderna Lars och Rolf Edberg ställt
sig bakom sina gitarrer.
När allt är sagt och ingenting gjort,
är det dags att ajournera konferensen.
…
Förhalning är den grav i vilken
tillfället begravs.
…
En optimist har lika ofta fel som en
pessimist, men han har betydligt
mera roligt.
Quips and Quotes
mitt inlägg i senaste Mst, det
som berörde ”gudstjänstens
förnyelse”, skiljde jag mellan
sammankomst och gudstjänst.
Jag skrev att vi på söndagen kommer
samman för att tillbe Gud i ande och
sanning och för att få bekräftelse på
vårt uppdrag i världen. I världen tjänar vi Gud; i vår vardagliga gärning
är vi hans medarbetare i den fortsatta
skapelsen.
För att möta och tillbe honom behöver vi inte vara många. Två eller
tre räcker. Vi behöver inga artister
och ingen teknik, och vi behöver inte
hela tiden göra det bättre. Mötet med
Gud kan man varken göra bättre eller
sämre. Antingen möts man eller så
möts man inte. Lika litet som man
kan vara litet gravid kan man mötas
lite grand.
För att tjäna honom – för att vara
rättrådiga, rättfärdiga – måste vi vara
kreativa. Vi bör – som Emilia Fogelklou säger det – ”förhålla oss skapande till vår värld”. Vi är förpliktigade att vittna om det sällsamma i
livsprocesserna och vi måste ”för att
övervinna materialets tröghet” hela
tiden uppöva vårt kunnande för att
göra vittnesbördet trovärdigt. Redan
att skriva en artikel som denna kräver ett kunnande som jag ännu inte
besitter. Jag skulle vilja göra det så
mycket tydligare. Det viktigaste är
emellertid inte att göra någonting
bra. Det enda som gäller är att göra
allting helhjärtat.
Jag skrev vidare att nattvarden
är den tilldragelse som sammanbinder mötet med Gud med tjänsten åt
Gud.
Gudstjänst är att tjäna Gud och att
tjäna Gud är att skapa tillsammans
med honom. Gudstjänst är inte att
samlas klockan 10 på söndagsmorgnarna. Det är inte att vara upptagen
av Gud i en religiös sfär bortom
vardagen, i en dekoration till det organiserade livsrummet. Det är inte
att befatta sig med Honom. Det är
inte att resa till Jerusalem för att höra
ljudet av det vädurshorn som förkunnar Messias ankomst. Det är inte att
kliva upp på taket någonstans i
Karleby för att invänta Kristus. Det
är inte att äta bakelser och vänta
Jesus. Gudstjänst är att bygga hus
och att bo i dem. Det är att plantera
trädgårdar och att äta deras frukt. Det
är att avla söner och döttrar, uppfostra dem, och låta dem gifta sig.
Det är att be för den stad som håller
en fången, och det är att be att Hans
rike skall komma. Det är framförallt
trohet – det är att tro på att livets
Herre segrar även under de mest vidriga förhållanden. Det är att odla...
att odla säd och plantera vingårdar.
Det är att baka bröd och brygga vin.
Och brödet och vinet är Kristi lekamen och blod. Bröd och vin är
lidande, död och uppståndelse. Kristi lidande, död och uppståndelse.
Det är inte så att Kristus finns här
och där i världen. Hela världen finns
i honom. Varje sten, varje blomma,
varje litet kryp, katterna och hundarna, alla människor, allt finns i
honom! Allt och alla längtar efter
befrielsen.
Världen blev till genom Jesus
Kristus, och försoningen, befrielsen... nyskapelsen sker genom ho-
”Mötet med Gud kan
man varken göra
bättre eller sämre.
Antingen möts man
eller så möts man
inte. Lika litet som
man kan vara litet
gravid kan man
mötas lite grand.”
nom. Genom honom, gudamänniskan, den sanna människan... genom
det sant mänskliga.
Människan är kallad till försoning
och till att försona. I Jesus Kristus
försonas vi med skaparen och skapelsen. När vi försonas med den som
skapat oss försonas vi med vårt eviga
Du. När vi försonas med skapelsen
försonas vi med oss själva. Vi blir
hela, heliga. Ty helig betyder att vara
hel.
Målet är emellertid inte att de som
räddas skall placeras i ett väntrum till
himlen. Målet är – som Johannes
säger det – att världen skall frälsas.
Maximos Bekännaren (580-662) säger därför att människans uppgift är
att vara mediator, att förmedla mellan världen och Gud. Hon är skickad
att fullfölja detta uppdrag eftersom
hon är skapelsens mest karakteristiska uttryck; människan är ett mikrokosmos. Hela skapelsen finns i
människan, säger han. Ja, det är så –
säger han – att hela skapelsen (kosmos) är som en människa. Människans uppgift i världen är därför att
bereda rum för Gud så att han kan bo
mitt i hennes orenhet. Endast så kan
helgelsen, helbrägdagörelsen äga
rum.
Det pågår en ny skapelse i Jesus
Kristus. Den omfattar allt och alla
och den sker inte oberoende av oss.
Den är i sanning beroende av oss och
vi av den. Den har en kosmisk dimension – som Paulus och Maximos
Bekännaren insett – men utspelas
väsentligt på det sociokulturella planet. Den utgår alltid från den givna
skapelsen, naturen – oavsett om det
handlar om träskmarkerna utom oss
eller inom oss – och den förutsätter
kreativitet; den kräver av oss att vi
”förhåller oss skapande till vår
värld”
Det är en allmänt utbredd uppfattning att kreativiteten är förbehållen dem som sysslar med konst, dem
som skriver böcker, musik, målar
tavlor, gör filmer etc. Detta är att
missuppfatta och förneka det sant
mänskliga. Juristen, städerskan, kokerskan, bankdirektören, prästen,
politikern, läkaren, fysioterapeuten,
psykologen, läraren är begåvade
med samma förutsättningar som författaren, kompositören, bild- eller
filmkonstnären.
Att skapa betyder nämligen att
hämta fram, att upptäcka, att finna.
Juristen gör det på sitt sätt, bildhuggaren på sitt, predikanten på sitt.
Människan skapar inte som Gud
skapar. Människan alstrar ingenting
ur sig själv, oberoende av allt annat.
Hon är i sanning en del av allt som
finns och därför beroende av allt som
existerar även henne förutan. Men i
handlingar av igenkännanden hämtar hon fram det som redan finns i
skapelsen. Att tjäna Gud är nämligen
att ge gestalt åt det hon upptäcker i
mötet med verkligheten. Skeenden
och tingen i den organiska och den
oorganiska naturen meddelar oss sitt
andliga innehåll – som den judiske
filosofen Walter Benjamin (18921940) skulle uttrycka det – och blir
till liv för oss när vi tolkar dem i ord
och handling. Människan omsätter
det hon möter och när hon gör det
förvandlas hon.
Kreativiteten är nämligen starkt
förbunden med individens personlighetsdaning, med de processer som
utbildar personen och håller den
samman. Kreativitet är därför helgelsens förutsättning. Enligt den
ryske filosofen Nikolaij Berdjajev
(1874-1975) är skapandet därför
ingen mänsklig rättighet, snarare en
skyldighet.
När människan skapar förändras
hon. Hon förverkligar inte sig själv;
hon förverkligas. Ingen har sagt det
tydligare än Martin Buber (18781965). ”Den som skapar blir skapad” säger han och i denna process
erhåller hon förmågan att handla rätt.
Hon blir rättfärdig, rättrådig. Buber
beskriver denna omvälvande process med följande ord: ”Skapelse –
den sker med oss, den bränner sig in
i oss, smälter om oss, vi darrar och
förgås, vi underkastar oss. Skapelse
– vi deltar i den, vi möter den skapande, överlämnar oss åt honom,
medhjälpare och medarbetare”.
Alltså, på vardagen ”odlar vi
säd, anlägger vingårdar, bakar bröd
och brygger vin”. Att göra så är att
tjäna Gud. Det är att skapa och omskapas. När vi på söndagsmorgnarna
församlas för att dela brödet och vinet, är det för att fira det skaparen
skapat, glädjas över nåden (glädjas
över att få vara medarbetare) och
jubla över uppståndelsens kraft. Här
kan vi också vänta och lyssna ett
tidlöst ögonblick innan vi på nytt går
ut för att utföra de gärningar som
väntar på oss.
Låt mig till slut citera Irenaeus
(130-200 e.Kr). Läs texten gång efter annan ända tills du förstår. Dyrka
upp den och när du fattat skall du
samla dig till ett glädjeskutt. Irenaeus kämpade hela sitt liv för inkarnationen mot gnosticismen. Han
skrev:
”Såsom vinstockens trä med rötter i marken i sin tid bär frukt och
såsom vetekornet faller i jorden, där
upplöses och, genom Guds Ande som
omfattar allt, mångfaldigt uppstår,
och såsom detta (=sädeskornen och
druvorna) sedan genom Guds vishet
kommer till användning bland människor, tar emot Guds ord och blir till
eukaristi, som är Kristi lekamen och
blod, så kommer också våra kroppar, närda av nattvarden, nedsänkta
i marken och upplösta där, att i sin
tid uppstå, när Gud ger dem uppståndelsen, Gud till ära”.
ROGER WINGREN
14
Missionsstandaret
r
Från olika håll
Kristen radio stängd i Grekland
De grekiska myndigheterna har i Aten stängt en kristen radiostation
som verkat med tillfälligt tillstånd under tolv års tid. Channel 2000, den
officiella rösten för den Fria evangeliska kyrkan i Grekland, var en av
de äldsta privata radiostationerna i Aten med omnejd. Regeringstjänstemän påstod att stationen störde radiofrekvenserna för den
grekiska flottan och det grekiska luftvärnet. Men lokala troende säger
att anklagelserna är ogrundade. Stationen stängdes först tillfälligt
men den 5 mars krävde Pressministeriet att alla privata radiostationer
i Aten skulle ansöka om nya tillstånd och samtidigt betala motsvarande $20.000. ”Även om Channel 2000 uppfyller alla krav, har
regeringen beslutat att inte ge stationen permanent licens”, säger
John Charalambakis, verkställande direktör för Philadelphia International Foundation, och tillägger att till och med elektriciteten stängts
av. (News Bytes/HCJB)
IBRA:s pionjärområde år 2001
Västafrika är med sina 278 onådda folkgrupper och 1.408 levande
språk IBRA:s stora pionjärområde för år 2001. Vi har under de två
senaste åren fått ca tio förfrågningar om olika insatser i området.
Öppenheten och visionen hos de lokala församlingarna att nå sina
landsmän med evangeliet är mycket stor, liksom viljan att satsa
tillsammans med IBRA. (IBRA)
Missionsbefallningen
långt ifrån fullföljd
Internet har spelat en stor roll då det gäller att påskynda världsevangelisationen, men det råder fortfarande stor brist på kristna som
är villiga att gå med evangeliet till dem som aldrig hört det.
Dessa uppfordrande ord kommer från missionsledaren George
Verwer, då han reflekterar över de gångna decenniernas globala
ansträngningar för att rekrytera flera arbetare till missionsfältet.
Grundaren av Operation Mobilisering (OM) säger att det ökade
intresset för mission till stor del beror på internetkommunikationen
som har gjort det möjligt att dela information bättre och snabbare.
Men det är ännu en lång väg att gå innan Jesu befallning om att ta de
goda nyheterna överallt är fullföljd.
– Världen är definitivt inte evangeliserad ännu, säger han. Tjugofem procent eller mera har ännu inte ens hört eller läst evangeliet…Det finns så mycket att göra, och vi måste alla enas om att det
behövs arbetare av alla slag om den här uppgiften ska bli gjord.
(Charisma News Service)
Ny behandling kan bota cancer
Radiumhemmet på Karolinska sjukhuset i Solna kan bli först och bäst
i världen med en ny typ av strålbehandling mot cancer. Satsningen
kommer att kosta närmare 700 miljoner kronor och förväntas bota 70
procent av alla cancerfall.
Sedan det prestigefyllda schweiziska kärnforskningslaboratoriet i
Cern fått upp ögonen för den svenska strålbehandlingsforskningen
ska det nu bli verklighet.
– De kontaktade oss och erbjöd sig att delfinansiera projektet.
Sverige har en långt framskriden cancerforskning, säger Bengt Lind,
forskare vid Karolinska sjukhuset.
Metoden går ut på att med en så kallad lättjonaccelerator attackera
olika typer av cancertumörer. Jonstrålningen träffar tumören mycket
exakt så att ytterst lite av den friska vävnaden runtomkring påverkas.
/…/ Men det som är det mest fascinerande med metoden är att vi kan
mäta den exakta dosfördelningen och justera den under själva
behandlingen, säger Anders Brahme, utvecklingsansvarig för projektet som utförs i en bunker på Karolinska.
I dag botas cirka hälften av alla cancerpatienter vid de större
klinikerna i Sverige. (Aftonbladet)
Pastorsutbildning i grottor i Kina
I Kina går kristna under jorden för att studera Bibeln. De utnyttjar
grottor och tunnlar som byggdes av kineser och vietnameser för flera
decennier sedan. United Press International rapporterar att ett stigande antal ”illegala” husförsamlingar utbildar pastorer i grottor i
norra Kina. Dessa grottor erbjöd skydd åt Mao Tse-tung och hans
gerillaarmé på 1940-talet. Wolfgang Baake, ordförande för den tyska
avdelningen av Voice of the martyrs, besökte nyligen en sådan
hemlig bibelskola.
– Den var bara knappt åtta meter lång och inte högre än 1,8 meter,
sade Baake. Ändå inhystes där tre lärare, två personer som hade
hand om hushållet och 37 studenter som kom från olika delar av Kina.
Studenterna tillbringar tio månader under jorden. Efter det följer två
månaders praktik i hemförsamlingen, innan de återvänder för ytterligare tio månaders studier.
– Sedan är de pastorer och förtjänar kanske 20 dollar per månad.
De riskerar att bli arresterade, torterade och t.o.m dödade, sade
Baake. Kinas officiellt godkända protestantiska kyrka har ca 20 miljoner medlemmar. Ytterligare 75 miljoner hör till oregistrerade husförsamlingar. (Charisma News Service/ Centre for Mission Direktion)
R A D I O S P A L T E N
JUNI
Kl 6.55
15
16
18
19
20
21
22
25
26
27
28
29
30
Kl 8.50
15
16
18
19-20
21
22
25
27
28
29
30
Ann-Christine Marttinen
Monica Heikel-Nyberg
Vivian Krokfors
Sten Westerholm
Bo-Göran Åstrand
Ann-Christine Marttinen
Robin Lindberg
Vivian Krokfors
Patrik Frisk
Bo-Göran Åstrand
Pamela Granskog
Robin Lindberg
Patricia Högnabba
Ingmar Weckström
Börje Lillsjö
Öivind Nyquist
Håkan Sandvik
Peter Östman
Arla Nykvist
Lars-Erik Björkstrand
Boris Källman
Håkan Snellman
Hjördis Förars
Karl-Erik Wikström
Kl 19.20
15,17 Else Witting
18
Bevarade ord. ”Ett litet grönt
ord – 23 meditationer” av
Gunnar Edman. Redaktör:
Johan Klingenberg
19-20 Ruth Lawast
21
Öivind Nyquist
22
Börje Lillsjö
24
Erik Vikström
25
Bevarade ord. ”Ett litet grönt
ord” av Gunnar Edman.
Red.: Johan Klingenberg
26
Peter Östman
27
Hjördis Förars
28
Karl-Erik Wikström
29
Boris Källman
JULI
Kl 6.55
2
3
4
5
6
7
9
10
11-12
13
14
16-18
19
20
21
23
24
25
26
27
28
30
31
Kl 8.50
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
16
17
Maria Sten
Patrik Frisk
Pamela Granskog
Patricia Högnabba
Jutta Franzén
Anders Blomberg
Maria Sten
Jutta Franzén
Henrik Backman
Anders Blomberg
Henrik Backman
Jukka Leppilampi
Maria Klingenberg
Maria Sundblom
Göran Björk
Maria Sundblom
Ulf Särs
(oklart)
Maria Klingenberg
Göran Björk
Monica Heikel-Nyberg
Ulf Särs
Inger Sjöberg
Börje Mård
Ulla Holmberg
Tor-Erik Store
Helena Hult
Henry Byskata
Bevarade ord. C.S. Lewis.
Redaktör: Ralf Karlsson
Bernt Mårtensson
Sam Pettersson
Johan Westerlund
Siw Högnäs
Eeva Hanner
Bevarade ord. C.S. Lewis.
Redaktör: Ralf Karlsson
Bernt Mårtensson
Ortodox morgonbön. Pastor
18
19
20
21
23
24
25
26
27
28
30
31
Markku Salminen
Lisa Enckell
Bertel Widjeskog
Björn Vikström
Bevarade ord. C.S. Lewis.
Redaktör: Ralf Karlsson
Bernt Mårtensson
Charles Isaksson
Hans-Christer Laggnäs
Henric Schmidt
Karin Sandholm
Bevarade ord. C.S. Lewis.
Redaktör: Ralf Karlsson
Margareta Puiras
Hans-Christer Laggnäs
Kl 19.20
1
Ulla Holmberg
2
Bevarade ord. ”Ett litet grönt
ord” av Gunnar Edman.
Red.: Johan Klingenberg
3
Harry Blomberg
4
Börje Mård
5
Harry Blomberg
6
Håkan Snellman
8
Lars-Erik Björkstrand
9
Bevarade ord. ”Ett litet grönt
ord” av Gunnar Edman.
Red.: Johan Klingenberg
10
Tor-Erik Store
11
Helena Hult
12
Harry Blomberg
13
Sam Pettersson
15
Henry Byskata
16
Bevarade ord. ”Ett litet grönt
ord” av Gunnar Edman.
Red.: Johan Klingenberg
17
Charles Isaksson
18
Johan Westerlund
19
Eeva Hanner
20
Ortodox aftonbön. Pastor
Markku Salminen
22
Siw Högnäs
23
Karin Sandholm
24
Björn Vikström
25
Hans-Christer Laggnäs
26
Margareta Puiras
27
Jan-Erik Sandström
29
Bertel Widjeskog
30
Henric Schmidt
31
(oklart)
AUGUSTI
Kl 6.55
1
2
3
4
6
7
8
9
10
11
13
14
15
16
17
18
20-24
25
Kl 8.50
1
2
3
4
6
7
8
9
10
11
13
14
15
16
17
18
Anders Lindström
Eva Andersson
Anders Lindström
Eva Andersson
Helena Byfält
Tomas Ray
Anders Lindström
Gunilla Meinander
Hans Växby
Tomas Ray
Helena Byfält
Gita Lindgren
Ingemar Johansson
Gita Lindgren
Gunilla Meinander
Hans Växby
Kristina Klingenberg
Gita Lindgren
Rafael Edström
Boris Sandberg
Johan Candelin
Bevarade ord. C.S. Lewis.
Redaktör: Ralf Karlsson
Göran Hellberg
Kenneth Grönroos
Göran Hellberg
Aysha Andersson
Johan Candelin
Ina Hannus
Kaj Granlund
Stefan Snellman
Sissel Lund-Stenbäck
(oklart)
Johan Candelin
Kerstin Granvik
20
21
22
23
24
25
Bror Gammals
Camilla Rahkonen
(oklart)
Gunnar Weckström
Johan Candelin
Andreas Elfving
Kl 19.20
1
Märta von Schantz
2
Jan-Erik Sandström
3
Rafael Edström
5
Rea Anner
6
Märta von Schantz
7
Ina Hannus
8
Boris Sandberg
9
Kaj Granlund
10
Kenneth Grönroos
12
Rea Anner
13-15 Peter Halldorf
16
Aysha Andersson
17
Benita Ahlnäs
19
Rea Anner
20
Kerstin Granvik
21
Stefan Snellman
22
Benita Ahlnäs
23
Sissel Lund-Stenbäck
24
Camilla Rahkonen
26
Rea Anner
GUDSTJÄNSTER
■ Söndagen den 17 juni kl 13.05.
Gudstjänst från Finska Missionssällskapets svenska missionsfest i
Närpes. Predikant: Stefan Myrskog.
Liturg: Erik Vikström. Organist och
kantor: Sam Lindén. Körledare: Jan
Hellberg. Kör: Furahkören.
■ Lördagen den 23 juni kl 13.05.
Gudstjänst med Sundom kapellförsamling. Predikant och liturg:
Gunnar Särs. Organist: Mikael
Heikius. Solosång: Monica Heikius.
■ Söndagen den 24 juni kl 13.05.
Gudstjänst från Hummelholmens
lägerområde i Munsala. Predikant:
Peter Halldorf. Mötesledare: AnnLois Schwind. Sång: Betaniakören.
(Bandas 16 juni på konferensen.)
■ Söndagen den 1 juli kl 13.05.
Gudstjänst från Pingstväckelsens
sommarkonferens i Jakobstad.
Predikant: Kenneth Grönroos.
Mötesledare: Ralf Dahl. Pianist och
ackompanjatör: Stefan Jansson.
Sång: Mikael Järlestrand och Lars &
Rolf Edberg. Övriga medverkande:
Aril Edvardsen.
■ Söndagen den 8 juli kl 13.05.
Gudstjänst från Laestadianernas
fridföreningars sommarmöte i Esse.
Predikant: Karl-Erik Tjäder. Liturg:
Kaj Granlund. Organist och kantor:
Susanne Gunell.
■ Söndagen den 15 juli kl 13.05.
Friluftsgudstjänst från Arktiska
museet Nanoq i Jakobstad. Predikant: Jan-Erik Nyman.
■ Söndagen den 22 juli kl 13.05.
Ekumenisk gudstjänst från Kökar.
Predikant: Iris Wikström. (Bandas
på Franciskusdagen på Kökar 1 juli.)
■ Söndagen den 29 juli kl 13.05.
Gospelgudstjänst från Rowlitfestivalen i Pargas. Predikant: Björn
Öhman. (Bandas den 15 juli.)
■ Söndagen den 5 augusti kl 13.05.
Gudstjänst med Vasa svenska
församling. Predikant: Mårten
Björkgren.
■ Söndagen den 12 augusti kl 13.05.
Gudstjänst med Svenska Lutherska
Evangeliföreningens missionsläger i
Lappfjärd. Predikant: Boris
Sandberg.
■ Söndagen den 19 augusti kl 13.05.
Gudstjänst från Tankar kapell i
Karleby. Predikant: Tom Tiainen.
(Bandas den 7 juli.)
Finlands svenska baptistmission rf
Rådhusgatan 44 B 5, Vasa, Finland. Postadress: PB 54, 65101 VASA.
Telefon: 06-317 8559. Telefax: 06-317 8550 (telefontider vardagar 9-12), e-post: [email protected].
Bankkonton:
FSB (Mission i Finland, Internationell mission, Missionsstandaret, SBFK och Understödskassan):
Vörå Sb 497111-213391; Merita 228218-61965; Sampo 800012-252311.
SBFU: Vörå Sb 497111-213409; Merita 228221-6569; Sampo 800016-551999.
Ekonomisekreterare: Henry Månsus, hemtfn 06-383 5620, mobiltfn 050-520 3245.
Missionsföreståndare: Nils Erik Vikström, hemtfn 06-723 7577, 050-323 6188,
e-post: [email protected]
Missionsstyrelsens ordförande: Sam Pettersson, Oksanengatan 3 A 9, 00100 Helsingfors,
tfn/fax 09-643 931, e-post: [email protected]
SBFU: Ungdomssekreterare: Magnus Mikander, tfn 0500-761 289, e-post: [email protected]
15
Missionsstandaret
f
Döda
F Ö R S A M L I N G S N Y T T
Gottfrid Willner
På den första pingstdagen växte ju
församlingen som bekant med vid
pass tre tusen personer. Fullt så dramatiskt var det inte på pingstdagen i
år i Betania, även om en tydlig
församlingsväxt skedde. Söndagen
den 3 juni döptes nämligen fem tonåringar i Betania. Alla fem har gått
på församingens tonårsbibelskola,
som också fortsätter till hösten. De
flesta kommer också att gå Kristendomsskolan på Humle.
Dopförrättningen skedde i en fullsatt kyrka. Betaniakören medverkade även i gudstjänsten.
j
J U B I L A R E R
ELLEN HÖGBERG, medlem av
Larsmo baptistförsamling, fyller
100 år den 30 juni.
ALEXANDRA LASÉN, medlem av
Purmo baptistförsamling, fyller 93
år den 30 juli.
HILDA ROSENVALL, medlem av
Elim Dragnäsbäck, fyller 85 år den 5
augusti.
IRENE SUNDELL, medlem av Munsala baptistförsamling, fyller 85 år
den 12 augusti.
GÖSTA KARP, medlem av Elim
Dragnäsbäck, fyller 80 år den 11
juli.
LENA-MAJ LILLQVIST, medlem
av Jakobstads baptistförsamling,
fyller 80 år den 18 juli.
EILA ROMS-FORSLUND, medlem av Oravais baptistförsamling,
fyller 80 år den 1 augusti.
RAINER HEIMDAHL, medlem av
Larsmo baptistförsamling, fyller 80
år den 12 augusti.
GUNVOR WESTSTRÖM, medlem
av Purmo baptistförsamling, fyller
75 år den 1 juli.
RALF ASPHOLM, medlem av Vasa
baptistförsamling, fyller 70 år den
21 juli. Firar ej.
ROGER LINDMAN, medlem av
Elim Dragnäsbäck, fyller 70 år den 5
augusti.
ASTRID SAMULIN, medlem av
Esse baptistförsamling, fyller 70 år
den 8 augusti.
SYLVIA SJÖLUND, medlem av
Larsmo baptistförsamling, fyller 70
år den 8 augusti.
RAINER NIEMI, medlem av Larsmo baptistförsamling, fyller 65 år
den 27 juli.
KURT TUUF, medlem av Vasa baptistförsamling, fyller 60 år den 21
juni. Firar ej.
KARL-ANDERS SJÖ, medlem av
Purmo baptistförsamling, fyller 60
år den 24 augusti.
MARGARETA BATÁN, medlem
av Elim Dragnäsbäck, fyller 50 år
den 8 augusti.
Rättelse
Vi beklagar att ett förnamn blev helt
fel i listan på dem som fyllde år i
förra numret. Eva hade blivit ”Ivar”.
Det var alltså EVA LUND, medlem
av Jakobstads baptistförsamling,
som fyllde 70 år den 10 juni. Red.
FOTO: PES
Fem döpta
i Betania
Daglig bibelläsning
Vi har halverat bibelläsningsplanen för detta år. Det betyder bara
två spalter. Genom att följa planen läser du igenom Nya testamentet och Psaltaren och halva
Gamla testamentet i år. Andra
delen av Gamla testamentet kommer nästa år.
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
Juni
5 Mos. 21
Ps. 108-109
5 Mos. 22
Ps. 110-111
5 Mos. 23
Ps. 112-113
5 Mos. 24
Ps. 114-115
5 Mos. 25
Ps. 116
5 Mos. 26
Ps. 117-118
5 Mos. 27-28:19 Ps. 119:1-24
5 Mos. 28:20-68 v. 25-48
5 Mos. 29
v. 49-72
5 Mos. 30
v. 73-96
5 Mos. 31
v. 97-120
5 Mos. 32
v. 121-144
5 Mos. 33-34
v. 145-176
Josua 1
Ps. 120-122
Josua 2
Ps. 123-125
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
Juli
Josua 3
Ps. 126-128
Josua 4
Ps. 129-131
Josua 5-6:5
Ps. 132-134
Josua 6:6-27
Ps. 135-136
Josua 7
Ps. 137-138
Josua 8
Ps. 139
Josua 9
Ps. 140-141
Josua 10
Ps. 142-143
Josua 11
Ps. 144
Josua 12-13
Ps. 145
Josua 14-15
Ps. 146-147
Josua 16-17
Ps. 148
Josua 18-19
Ps. 149-150
Josua 20-21 Apg. 1
Josua 22
Apg. 2
Josua 23
Apg. 3
Josua 24
Apg. 4
Dom. 1
Apg. 5
Dom. 2
Apg. 6
Dom. 3
Apg. 7
Dom. 4
Apg. 8
Dom. 5
Apg. 9
Dom. 6
Apg. 10
Dom. 7
Apg. 11
Dom. 8
Apg. 12
Dom. 9
Apg. 13
Dom. 10-11:11 Apg. 14
Dom. 11:12-40 Apg. 15
Dom. 12
Apg. 16
Dom. 13
Apg. 17
Dom. 14
Apg. 18
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
Augusti
Dom. 15
Apg. 19
Dom. 16
Apg. 20
Dom. 17
Apg. 21
Dom. 18
Apg. 22
Dom. 19
Apg. 23
Dom. 20
Apg. 24
Dom. 21
Apg. 25
Rut 1
Apg. 26
Rut 2
Apg. 27
Rut 3-4
Apg. 28
1 Sam. 1
Rom. 1
1 Sam. 2
Rom. 2
1 Sam. 3
Rom. 3
1 Sam. 4
Rom. 4
1 Sam. 5-6
Rom. 5
1 Sam. 7-8
Rom. 6
1 Sam. 9
Rom. 7
1 Sam. 10
Rom. 8
1 Sam. 11
Rom. 9
1 Sam. 12
Rom. 10
1 Sam. 13
Rom. 11
1 Sam. 14
Rom. 12
1 Sam. 15
Rom. 13
1 Sam. 16
Rom. 14
I en årstid då naturen så konkret
vittnar om livet, återhämtar sig efter
en lång vinter och börjar slå ut i
blom, får Gottfrid Emanuel Willner
hembud. En 84 år lång livsvandring
är avslutad.
Gottfrid växte upp på Vilobacka i
Överpurmo i en syskonskara på tio
barn. Hemmet på Vilobacka var en
kär plats för honom, dit han senare
under åren i Sverige gärna återkom.
En del av ungdomsåren gav Gottfrid i fosterlandets tjänst. Han var
med i hela kriget där han tjänstgjorde
som hästkarl, en färdighet som han
tillägnat sig redan i barnaåren.
Gottfrid önskade bli bonde på
hemgården, men efter mor Hannas
bortgång fick hans liv en ny vändning. Han ville prova på livet i
Sverige. Första tiden som dräng på
en bondgård. Sen kom han att arbeta
Narsfondens
grundare död
RAGNAR NARS,
finlandsättling i
Tacoma, USA,
har avlidit i en
ålder av 82 år.
Ragnar Nars har
tillbringat en stor
del av sitt liv i
USA.
Ragnar föddes
den 19 juni 1918 i Purmo som den
yngste av 14 barn. Han blev frälst i
Purmo 1929 och döpt på Hälsingön i
Larsmo 1931. Från Larsmo hämtade
han också sin fru Eva, som den tiden
bar namnet Andersson.
Tillsammans med sina bröder utvecklade han den tidvis blomstrande
Nars-koncernen. När han sedan flyttade till Alingsås var han med om att
där starta en plaströrsfabrik som
snabbt blev den största i landet. År
1962 flyttade Ragnar Nars till USA,
och fortsatte även där inom plastbranchen.
Under flera år var Ragnar en av
stöttepelarna i Jakobstads baptistförsamling, under sin tid i Sverige tillhörde han Alingsås baptistförsamling. De senaste åren har han tillhört
församlingen New Life Center Church
i Tacoma.
Ragnar Nars hade ett stort missionsintresse och satsade gärna på
allt som kunde ge spridning åt evangeliet.
I slutet av 1980-talet inrättades på
initiativ av Ragnar Nars en fond vars
målsättning var att understöda FKFstuderande med teologisk inriktning. Fonden administrerades via
denna tidning och kom därför att
kallas Missionsstandarets Narsfond. Ragnar Nars var den som garanterade inflödet av pengar i fonden.
De första stipendierna ur Narsfonden delades ut läsåret 1989-90.
Den senaste utdelningen skedde i
samband med FKF:s avslutning 1998.
Under årens lopp har drygt 20.000
mk på detta sätt delats ut till ett
femtontal olika FKF-studerande under ett decennium. Bidraget till
studiekassan har säkerligen uppskattats av de studerande. Från tidningens sida känner vi oss hedrade att på
detta sätt ha fått vara med och förmedla den hjälp broder Ragnar velat
ge till unga kristna studerande i det
gamla hemlandet. (Mst)
på bilfabriken Volvo i Skövde fram
till pensioneringen, då han återvände
till hemlandet och bosatte sig i
Jakobstad.
Redan i barnaåren kom Gottfrid
med i gemenskapen i Purmo baptistförsamling. Han lät döpa sig i tron på
sin frälsare Jesus Kristus efter en
bibelkurs i mars 1935. Sen dess tillhörde han Purmo baptistförsamling.
En tid i början på 1950-talet fungerade han som församlingens kassör.
I början på det här året blev det
sämre med Gottfrids hälsa. Han var
med om en operation och bodde på
ålderdomshem en tid. I början på maj
kunde han komma tillbaka hem till
sin lägenhet. Några dagar fick han
där innan han somnade in i den eviga
vilan.
Välsignelseakten hölls i Zionkyrkan i Överpurmo den 3 juni.
Gravläggning på Ebenhaeser gravgård och efteråt minnesstund i Zionkyrkan. Officiant var Peter Sundqvist. För sången och musiken svarade Yvonne Stenmark, Peter Sjöblom och en sånggrupp bestående av
syskonbarn.
Vi minns Gottfrid som en fridsam
och anspråkslös personlighet. Vi får
bevara ett ljust och tacksamt minne
av honom.
Peter Sundqvist
Svea Broända
Svea Broända (f. Romar) i Karleby
fick hembud 1.4.01 efter en längre
tids sjukdom.
Svea blev döpt den 29.06.1930
och tillhörde Betelförsamlingen i
Karleby ända till sin död. Hon var en
verklig kristinna, bönemänniska och
själavårdare.
Vid begravningsakten i Baptistkyrkan var Rafael Edström officiant,
och efter gravläggningen hölls minnesstund på samma ställe. Det var
flera som där uttryckte sin tacksamhet över vad syster Svea betytt för
dem.
Då det var väckelse i församlingen
i slutet på 1970- och in på 1980-talet
var det många nyfrälsta som behövde själavård och förbön. Dessa
sökte sig ofta till Sveas stuga på
Hakalaxsidan.
En av dem, Anna-Liisa Ylinen,
vittnade under djup gripenhet hur
hon fick hjälp och tröst vid olika
tillfällen. Deras vänskap bestod ända
tills Svea fick hembud.
Församlingen är mycket tacksam
över att vi fått ha en sådan trossyster
i gemenskapen.
Vi lyser frid över Svea Broändas
ljusa minne.
RH
Min innerligt älskade make,
vår kära pappa, vår morfar
Ragnar Mattias Nars
Född den 19 juli 1918 i Purmo,
gick till sitt himmelska hem den 17 april 2001
i Tacoma, Washington, USA.
Oändligt saknad av oss,
men återseendets glädje står kvar
Eva
Caritha och Don
Eivor och Reidar
Christine och Scott
barnbarn och barnbarnsbarn
Mitt liv är där på den andra stranden
Där livets timglas ej rinner ut
Och ej till avsked man räcker handen
Ty himlens glädje tar aldrig slut.
Begravnings- och minnesgudstjänsten ägde rum den 22 april 2001 i Life
Center, Tacoma, Washington, USA. För all den varma medkänsla som har
visats oss i form av brev och inbetalningar till vår älskade Ragnars minne, vill
vi som familj uttrycka vårt hjärtliga tack.
Vår käre
Gottfrid Emanuel
Willner
född 19.9 1916 i Purmo
död 25.5 2001 i Jakobstad
Med saknad och tacksamhet
Gideon och Elisabeth
Betty
Edit
Sven
Anni och Gunnar
Gunnel och Uno
Syskonbarn med familjer
Släkt och vänner
Purmo baptistförsamling
Trång är all världen vida
hjälplös var jordisk vän
Själen får ro och vila
allena i himmelen.
Begravningshögtiden ägde rum den 3 juni i Zionkyrkan i Purmo.
16
Missionsstandaret
Jag ser hans spår
Om en psalm som egentligen hör sommartiden till
I
ett tal i fager högsommartid – ort: Väs
ter-ås, årtal: 1818 måhända och sam
man-hang: invigning av begravnings
plats – ingick en dikt vars kvalitet och
skönhet gjort den älskad och ofta citerad genom decennierna. Den är fylld av längtan
till en fördold Gud, en längtan som skapar
frågan: Var är den Vän som överallt jag söker?
Diktens fortsättning stryker under längtans intensitet: När dagen gryr, min längtan blott sig
öker; när dagen flyr jag än ej honom finner,
fast hjärtat brinner. Ack, såge jag hans anlet,
suckar författaren. Men så går tanken över till
spåren av Gud i naturen, i allt det sköna som
omger oss. Och svensk litteraturs vackraste
och mest skira naturskildring tar form.
Jag ser hans spår varhelst
en kraft sig röjer,
en blomma doftar och ett ax sig böjer.
Uti den suck jag drar, den luft
jag andas,
hans kärlek blandas.
Jag hör hans röst där
sommarvinden susar,
där lunden sjunger, och där
floden brusar;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mig hugsvala.
Ack, när så mycket skönt
i varje åder
av skapelsen och livet sig
förråder,
hur skön då måste källan vara,
den evigt klara!
(305: 2,3,5)
Men i diktens andra del,
ty den är klart tudelad,
återvänder skalden till sin
gudslängtan och till problemet med Guds fördoldhet: Likväl ett töcken mig
från honom stänger: min
bön, men ej min blick till
honom tränger…
Men vid detta livets
gräns anar skalden en närhet till sin längtans mål, ja,
en åsyn: Vem förer mig till
dina friska flöden? Den stilla döden.
Var tröst, min ande, hoppas,
bed, försaka.
Dig Vännen vinkar, du skall se
och smaka
hur ljuv han är…
egentliga svenska psalmboken av år 1695. I tio år
pågick arbetet och år
1819 ljöd nya psalmer
jämsides med gamla bearbetade i de svenska kyrkorna. Arbetet med J O
Wallin som huvudagerande var fullbordat. Ett
par decennier senare gällde för skalden hans egna
ord.
Snart till den strand, där böljor
sig ej häva,
lik arkens trötta duva skall du
sväva,
till herdens famn lik rädda
lammet ila
och där få vila.
Svensk psalms stora gestalt Johan Olof
J O Wallins namn finns knutet till 44 titlar
Wallin (1779-1839) har skrivit Var är den vän.
Han hänvisade för sin dikt till melodin av en
tysk kyrkomusiker och tonsättare, Johann
Cruger (1598-1662, 20 melodier i Psalmer och
Sånger). I Psalmer och Sånger finns också en
folklig koral till psalmen – något att ta i för våra
körer! En del sångsamlingar, som till exempel
vår förra Psalm och Sång, har nöjt sig med
endast första delen av dikten/psalmen.
J O Wallin avslutade sin glänsande prästkarriär, om så får sägas, som Sveriges ärkebiskop under ett par års tid. Men psalmarbetet
tycks ha varit det viktigaste i hans liv (ca 130
psalmer), inte minst i akt och mening att få fram
en ny psalmbok som efterträdare till den första
i Psalmer och Sånger (i Svenska psalmboken
76, i den finlandssvenska 14); 20 av dem står
han för textmässigt ensam, förutom bearbetningar i åtta av dem och tillägg i två av dem.
34 Vänlig över jorden glänser,
bearb. Britt G Hallqvist
55 Vi lovar dig
63 Dig, ljusens Fader, vare pris
106 Jerusalem, höj upp din röst
119 Var hälsad, sköna morgonstund
131 Stå upp, o Sion, och lovsjung,
bearb. Britt G Hallqvist
159 Till härlighetens land igen
176 Din klara sol går åter opp
177 Pris vare Gud, som låter oss glada
Lite kantstött
PS
Kära sång- och körledare! För avsnittet 753765 i Psalmer och Sånger, Psaltarpsalmer och
andra sånger ur Bibeln, vill jag påminna om att
utförligare texter och vackra melodislingor till
de korta omkvädena finns i koralboken.
Och kära mötesledare! Jag vill uppmuntra
till än flitigare användning av sidorna 935-984
i Psalmer och Sånger!
RAFAEL HEIMDAHL
Källor:
O Lövgren: Psalm- och sånglexikon
L Å Stenström, I och L Spångberg:
Kända psalmer och deras historia
Vilsen är fågelsången
mitt i soldagens bloss,
förgäves framsträckt människohanden,
Gud, om Du ej vill vandra bland oss.
Maiken Ekman-Atterlöf
N
är högsommaren är här är det dags att sitta och
dingla med benen. På en brygga. I en gunga.
Över kanten på en hängmatta. Det behöver vi för
att sedan klara vintern.
Sakta in på farten, annars kan du missa åtskilligt. Alla
människor har behov av Gud, regn och stillhet.
När vi som barn bodde i tält vid Monäsviken fanns vi så
nära marken. Kände om jorden var våt eller torr när vi drog
upp blixtlåset på morgonen och klev ut barfota i gräset.
Bara fötter mot ett trägolv är också en speciell känsla.
Jag tänker då på ”semas-stögo” där vi stod och huttrade
efter simturen. Våra små fötter gjorde våta spår på de nötta
golvbrädena. Även vuxna borde gå barfota då och då.
Det måste finnas dagar vi inte tvingas redogöra för,
säger Lars Björklund:
Det måste finnas dagar
då ingenting händer
då kraven faller
och ingen räknar
vad du gjort eller inte gjort.
Det måste finnas dagar
då tankarna vingkläds
då det etablerade inte gäller
och ingen bryr sig om
vad du bejakar eller förkastar.
Det måste finnas dagar
då bara du är viktig
då relationerna vilar
och ingen frågar
vart du går eller inte går.
Vi får sluta upp med att försöka vara fullkomliga. Vi har
allt vi behöver för att vara de vi är ämnade till.
”Svagheten bär på en stor hemlighet, kunskapen om
vad som egentligen är bestående och värdefullt i livet. –
Människan har börjat tro att livet inte kan och inte får skada
henne. – Livet är till för att levas, inte behärskas. Det finns
vakna opp
197 Den blida vår är inne.
Dock vers 3, 4 A Frostenson
247 Befall i Herrens händer,
bearb. Britt G Hallqvist
305 Var är den vän
317 Vakna upp! V 1 FG Kloppstock
319 Så skön går morgonstjärnan fram,
bearb. Britt G Hallqvist
381 Länge, länge har mitt hjärta sökt,
bearb. A Frostenson
437 Det ringer till vila
522 Du som oss frälst ur syndens band
556 Jag är det trädet i din gård,
bearb. Britt G Hallqvist
686 Ni mänskobarn som här i världen,
bearb. Britt G Hallqvist
722 Med alla Herrens fromma jag till den
staden går, bearb. A Frostenson
Den som inte unnar sig en lat stund då och då är det
synd om. Vi orkar inte mer än vi orkar. Vi borde inte orka
mer. Kraft och hälsa kan vi inte själva skapa utan det är
gåvor som ges oss i olika grad.
Här kan naturen hjälpa oss. Jag läste någonstans att vi
behöver träd. Ett vårdträd vid vårt hus. Det ger identitet åt
vår boplats. Vi behöver dem att vårda, att vörda, att älska
och att sörja. Och i alla våra dagar kan vi njuta skugga och
frid under trädens susande kronor.
I vår sommartillvaro finns det plats för lek och bus.
Flickan Ansja säger en dag till sin mamma:
– När jag varit ordentlig länge måste jag få vara lite busig.
Leken är också viktig. Men dagligen tackar många nej till
mycket fint med en blick på klockan…
– Hur kan det eviga livet upplevas i timligheten? frågade
en präst på 1800-talet och svarade: Det upplevs i små
barns glada lekar. Och den leken tjänar inte något till ur
produktionssynpunkt, men den uttrycker omedelbar
glädje: det är roligt att vara till!
Samma livsglädje möter vi hos Bo Setterlind:
inga säkra positioner i livet, det är meningen att vi skall bli
lite slitna, kantstötta och sårade på vägen. Det är bara då
som vi samtidigt kan få uppleva livets fröjd, segerrus och
födelse. Allt det här bildar en helhet, och vi kan inte kräva
specialportioner av det ena eller det andra.” Tommy Hellsten
Någon går ännu längre och önskar oss revor i vår
förträfflighet och ett misslyckande då och då. Kanske för
att vi skall få uppleva hur Gud lutar sig ned över oss för att
ta oss i sin famn.
Ensamt är livets hjärta
mitt i vårens ljudande fröjd
om ej över ensliga stigar
alltings Herre står böjd.
Din mjuka kind,
din doft av sommar,
av ängens blommor efter regn –
Jag somnar in,
trygg med min kind mot din,
och denna tystnad är min bästa vän.
Fall till ro. Kräv mindre av dig själv. Du behöver inte ta dig
själv så allvarligt. När du märker att du får vara lite sliten
och kantstött är det lättare att hitta tillfällen till lek!
Stilla jag möter Dig, Herre,
bjuds till fest i Ditt hus.
Vandrar i ängarnas blomning
sjunger i morgonens ljus.
LENA
...men tankarna gå
