Fakta äggstockscancer
Varje år insjuknar drygt 800 kvinnor i Sverige i äggstockscancer
(ovariecancer) och omkring 600 avlider i sjukdomen. De flesta som drabbas
är över 60 år och före 40 år är det mycket ovanligt. Antalet fall av
äggstockscancer har minskat markant de senaste tjugo åren.
Äggstockscancer är den näst vanligaste formen av gynekologisk cancer, ett
samlande begrepp för olika cancerformer i kvinnans underliv. Vanligast är
livmoderkroppscancer och på tredje plats kommer livmoderhalscancer.
Omkring 2 600 kvinnor i Sverige drabbas varje år av någon av dessa
cancertyper.
Äggstockarna
Äggstockarna är tre, fyra centimeter långa. De sitter på var sin sida om
livmodern i lilla bäckenet och har förbindelse med denna genom äggledaren.
Äggstockarna bildar könshormonerna östrogen och progesteron och
innehåller var och en flera tusen anlag till äggceller. Hos den fertila kvinnan
mognar minst en äggblåsa varje månad och ger upphov till ägglossning.
Barnafödande skyddar
Förändringar i eller på äggstockarna (cystor) är vanligt och oftast ofarligt
men hur de utvecklas ska följas med ultraljud och gynekologisk kontroll.
Ungefär tre av fyra cystor försvinner utan behandling, de övriga kan
opereras bort.
Vid cancer har cellerna börjat föröka sig okontrollerat. Vad som orsakar
äggstockscancer är inte klarlagt men man känner till några riskfaktorer.
Antalet ägglossningar under en kvinnas livstid anses ha betydelse, ju färre
ägglossningar man haft desto bättre. Kvinnor som fått sin första mens sent,
kommit tidigt i klimakteriet eller fött många barn har minskad risk att
drabbas. Även användning av p-piller av kombinationstyp minskar riskerna.
Omvänt löper kvinnor som aldrig varit gravida och aldrig fött barn ökad
risk.
Ärftlig äggstockscancer
Det finns även ett ärftligt anlag för att få äggstockscancer. Om sjukdomen
finns hos nära släktingar ökar en kvinnas risk att själv insjukna – ärftlighet
beräknas ligga bakom fem till tio procent av fallen. Vid ärftlig
äggstockscancer kommer insjuknandet ofta tidigare än annars. Kvinnor som
bär på denna genetiska förändring (mutation) löper även ökad risk för
bröstcancer.
Den som misstänker att det kan finnas en ärftlig benägenhet för
äggstockscancer i släkten kan ta kontakt med en cancergenetisk mottagning
som finns vid alla universitetssjukhus. Kliniken gör en utredning för att
värdera hur stora riskerna är. Om de bedöms vara stora kan läkarna föreslå
att äggstockarna opereras bort i förebyggande syfte.
Den som misstänker att det kan finnas en risk för ärftlig bröstcancer bör av
samma skäl ta kontakt med en cancergenetisk mottagning eftersom den
genetiska förändringen kan ge upphov till både bröstcancer och
äggstockscancer.
Diffusa symtom
Äggstockscancer är en ”tyst” cancerform som kan utvecklas under lång tid
utan att ge några direkta besvär. Orsaken är att äggstockarna ligger fritt i
bukhålan, en tumör kan växa till sig innan den börjar trycka mot något
annat organ.
När tumören blivit större kan symtomen vara tyngdkänsla, illamående,
gasbildning, värk i buken och oregelbundna blödningar. Buken kan svullna
på grund av vätskeansamling och tumören kan trycka mot urinblåsan eller
ändtarmen så att man måste gå på toaletten oftare.
Diagnos
Vid misstanke om äggstockscancer görs en gynekologisk undersökning.
Äggstockar, äggledare och livmoder undersöks med ultraljud. Om
undersökningarna talar för att det handlar om äggstockscancer görs en
operation. Då tas vävnadsprov som skickas till snabbanalys för en
bedömning av om det är en godartad eller elakartad tumör.
Fyra stadier
Eftersom äggstockscancer ger så diffusa symtom kommer kvinnorna tyvärr
ofta sent till läkare. Sjukdomen delas in i stadier efter svårighetsgrad.
Stadium I: Cancer enbart i äggstockarna.
Stadium II: Cancer i ena eller båda äggstockarna med utbredning i bäckenet.
Stadium III: Cancern har spridit sig till bukhålan.
Stadium IV: Spridning (fjärrmetastaser) till andra delar av kroppen.
Omkring sex av tio patienter diagnostiseras i stadium III och IV.
Det finns även en typ av godartade äggstockstumörer, så kallade
borderlinetumörer. Prognosen för dessa är god eftersom de inte brukar
spridas. Ofta räcker det att ta bort själva tumören eller den angripna
äggstocken. Det kan göras med titthålskirurgi.
Behandling
Behandlingen består i kirurgi då den sjuka äggstocken tas bort, men i
allmänhet tas även den andra äggstocken och livmodern bort för att
förebygga återfall. Vid operation av äggstockscancer används en speciell
kirurgisk metod som kan innebära att man inte lyckas ta bort all
tumörvävnad vid det första ingreppet. Då kan det bli aktuellt med ännu en
operation.
Efter kirurgi ges cytostatika för att slå ut eventuella kvarvarande tumörceller.
Cytostatika kan också ges före operation för att krympa en tumör så det blir
lättare att ta bort den. Även hormonbehandling och strålning kan bli
aktuellt. Efter avslutad behandling följer regelbundna kontroller i minst fem
år.
Tumörmarkörer
Omkring 80 procent av alla äggstockstumörer utsöndrar ett särskilt protein,
kallat CA125, som kan mätas i blodet. Genom att mäta nivån av denna
markör före och efter behandling kan man se vilken effekt behandlingen
haft. Värdet ska också mätas vid senare kontroller eftersom förhöjda nivåer
kan tyda på återfall.
Äggstockscancer och fertilitet
År 2006 drabbades drygt 60 kvinnor som var 44 år eller yngre av
äggstockscancer. Om en kvinna i fruktsam ålder tvingas ta bort äggstockarna
innebär det att hon inte längre kan föda barn. Hon kommer också snabbt in
i klimakteriet eftersom produktionen av kvinnliga könshormon upphör.
Besvären kan lindras med hormonbehandling.
Om läkarna föreslår att äggstockarna på grund av ärftlig cancerrisk opereras
bort i förebyggande syfte är det alltid kvinnan själv som har sista ordet. Det
kan till exempel innebära att hon väljer att skaffa barn, eller fler barn,
tidigare än tänkt och därefter genomgår operationen.
Återfall och prognos
Som vid andra cancerformer är risken för återfall störst i början. Återfall
behandlas med kirurgi, cytostatika eller hormonterapi, enbart eller i
kombination.
Prognosen vid äggstockscancer beror i hög grad på om cancern har hunnit
sprida sig eller inte. Men effektivare behandling gör att allt fler blir friska.
Även om cancern inte kan botas kan man leva länge med god livskvalitet
med behandling som lindrar symtomen.
Forskning
Forskning om att hur behandlingen av äggstockscancer ska kunna göras
effektivare pågår på flera fronter. I Sverige kommer ett 40-tal kvinnor med
äggstockscancer vid fem sjukhus att delta i en stor internationell studie
(ICON7) där de förutom standardbehandling med cytostatika får tillägg av
antikroppen bevacizumab (Avastin).
Alla kvinnor i studien (totalt drygt 1 500 patienter) opereras och får sedan
cytostatika i 18 veckor. Därefter får en grupp fortsatt behandling med enbart
Avastin under 36 veckor. Syftet är att få veta om tillägg av Avastin utöver
cytostatika förlänger den tid under vilken patientens sjukdom inte förvärras
(progressionsfri överlevnad) jämfört med dem som enbart fått cytostatika.
Samtliga patienter följs upp i minst fem år efter att studien avslutats
De svenska sjukhus som deltar i studien är Radiumhemmet i Stockholm och
universitetssjukhusen i Linköping, Lund, Umeå och Örebro.
Avastin är en antikropp som hämmar bildandet av de nya blodkärl en tumör
behöver för att få syre och näring och växa. Följden blir att tumören
krymper. Samtidigt minskas cancercellernas förmåga att sprida sig till andra
delar av kroppen och tumören blir också mer mottaglig för cytostatika.
Eftersom Avastin inte är cytostatika har läkemedlet färre och lindrigare
biverkningar.
Avastin är redan godkänt som första behandling av spridd tarmcancer,
spridd bröstcancer, spridd lungcancer , samtliga i kombination med
cytostatika samt spridd njurcancer tillsammans med interferon.
