L E K T I O N 5 : Krigsförbrytelser Internationell humanitär rätt slår fast vad som är tillåtet i krig och vad som är förbjudet. Alla stater som har förbundit sig vid Genèvekonventionerna, i praktiken alla stater i världen, bör se till att krigets lagar efterföljs. Likaså är det staternas plikt att garantera att de som bryter mot reglerna blir straffade. Nationella domstolar har det primära ansvaret för att ta upp till behandling och fälla domar för brott mot krigets lagar. Straff kan också utmätas av speciella internationella domstolar. Lektion 5: KRIGSFÖRBRYTELSER OKÄND FOTOGRAF/KÄLLA: HTTP://WWW.DEFENSEIMAGERY.MIL 34 Även krig har regler. L E K T I O N 5 : Krigsförbrytelser MÅL • Eleverna funderar på faktorer som påverkar människors beteende samt den historia som är förknippad med krigsförbrytelser och bestraffning av krigsförbrytelser • Eleverna funderar över hur och varför krigsförbrytare bör straffas och vilka olika metoder samhället har för att ta upp krigsförbrytelser och följderna av dem LÄROMATERIAL FÖR HÖGSTADIER OCH GYMNASIER • Eleverna förstår att man kan förebygga krigsförbrytelser Nationella och internationella domstolar Historien har visat att det ofta är förknippat med vissa problem att stater är skyldiga att ta upp brott mot krigets lagar i nationella domstolar. Därför har man inrättat speciella internationella domstolar för att ta itu med de krigsförbrytelser som ägt rum i samband med vissa konflikter. Till exempel efter andra världskriget inrättades en internationell militärdomstol i Nürnberg för att behandla nazisternas brott mot krigets lagar. Konflikterna i f.d. Jugoslavien samt folkmordet i Rwanda fick FN:s säkerhetsråd att inrätta två specialdomstolar för att ta upp de brott som begicks i samband med de konflikterna. Internationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court, ICC), som inledde sin verksamhet år 2002, har i uppgift att ta sig an de grövsta internationella brotten samt döma krigsförbrytare. Domstolen kan väcka åtal för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten eller folkmord. Internationella brottmålsdomstolen har jurisdiktion endast i de fall där en nationell domstol av någon anledning inte kan eller vill döma i fallet. Den primära skyldigheten att döma personer som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser ligger på nationella domstolar. Internationella brottmålsdomstolen kan behöva ta upp krigsförbrytelser och andra brott i synnerhet när en regering själv har varit delaktig i grymheter eller myndigheterna i landet är ovilliga att ställa inflytelserika personer inför rätta. Det avtal som bildade Internationella brottmålsdomstolen, den så kallade Romstadgan, har godkänts av 108 länder. Finland hör till de undertecknande länderna, medan till exempel USA, Ryssland och Kina (uppgifterna är från oktober 2008) inte är avtalsparter. Man bör ändå beakta att även de länder som inte har förbundit sig vid Internationella brottmålsdomstolens stadga är skyldiga att leta efter personer som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser, ställa dem inför rätta i sina domstolar och vid behov utlämna dem till andra länder. FN:s säkerhetsråd har också jurisdiktion att ge Internationella brottmålsdomstolen befogenhet att utreda fall i en stat som inte har godkänt domstolens domsrätt. Så skedde till exempel i fallet Sudan, då säkerhetsrådet beordrade domstolen att undersöka brott som ägt rum i Darfur. Förverkligandet av krigets lagar kan också främjas på andra sätt än genom rättsprocesser. Stater eller internationella organisationer kan till exempel använda sig av politiska eller ekonomiska påtryckningar. Internationella rödakorskommittén för konfidentiella förhandlingar med parterna i en konflikt och tar då upp eventuella kränkningar som organisationen har upptäckt. Kommittén har enligt Genèvekonventionerna ett speciellt mandat på det här området. Bland annat besöker Kommittén krigsfångar och övervakar behandlingen av dem och informerar också om krigets lagar. Vad är en krigsförbrytelse? Ofta avser man med krigsförbrytelser i vanligt talspråk de hemskheter som äger rum i krig. Alltid behöver det hemska ändå inte motsvara den juridiska definitionen på en krigsförbrytelse. Alla gärningar som bryter mot krigets lagar är inte krigsförbrytelser. Sådana anses endast vara grava brott mot krigets lagar. Definitionen på krigsförbrytelse har slagits fast i internationella konventioner först efter andra världskriget. Vad som är krigsförbrytelser har sedan dess definierats i flera internationella avtal, bland annat i Internationella militärdomstolens i Nürnberg stadga, i Genèvekonventionerna från år 1949 och deras tilläggsprotokoll, i stadgarna för krigsförbrytelsedomstolarna för f.d. Jugoslavien och Rwanda samt i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. I Romstadgan anges när Internationella brottmålsdomstolen har jurisdiktion att utreda krigsförbrytelser. I stadgan klassificeras följande handlingar mot sårade eller sjuka kombattanter eller civilpersoner såsom krigsförbrytelser: • Uppsåtligt dödande • Tortyr eller omänsklig behandling; förödmjukande och nedsättande behandling • Uppsåtligt förorsakande av svårt lidande eller svår skada till kropp eller hälsa • Uppsåtligt berövande av rätten till opartisk rättegång i laga ordning Som krigsförbrytelser klassificeras också: • Uppsåtligt riktande av angrepp mot civilbefolkning som sådan eller mot enskilda civila som inte direkt deltar i fientligheter • förstörelse av egendom som inte rättfärdigas av militär nödvändighet • Utsvältning av civilbefolkning • Användande av en civil eller annan skyddad person för att genom sin närvaro skydda vissa platser, områden eller väpnade styrkor från stridshandlingar • Dödande eller sårande av en kombattant som har gett sig på nåd och onåd • Förrädiskt dödande eller sårande av till den fientliga nationen eller armén tillhörande personer Begreppet krigsförbrytelse definieras också i många länders nationella lagstiftning och rättspraxis. Skillnaderna i definitionerna är obetydliga. Krigsförbrytelser och Finland I Finland definieras krigsförbrytelse i strafflagens 11 kapitel 5 paragraf (bilaga 2). Finlands strafflag möjliggör förverkligandet av den så kallade universalitetsprincipen. Med det avses att domstolar kan döma en person för krigsförbrytelser som ägt rum i annat land även om gärningsmannens enda koppling till Finland är att han har gripits inom landets gränser. Internationellt samarbete förpliktigar också Finland att bistå i efterspaningen av personer som är på flykt misstänkta för krigsförbrytelser. Till exempel våren 2008 grep polisen en person som befann sig i Finland och som misstänktes för delaktighet i folkmordet i Rwan- Även krig har regler. 35 L E K T I O N 5 : Krigsförbrytelser Utmaningar i internationella rättsprocesser Internationella rättsprocesser kritiseras ofta bland annat för att vara långsamma och dyra. Ofta äger rättegångar- 36 Även krig har regler. KOMMITTÉN/ B.HEGER da och inledde en utredning för att klargöra om personen i fråga hade gjort sig skyldig till krigsförbrytelser. Även i den egna finska historian finns exempel på krigsförbrytelser. I Finland hänvisade man för första gången till Genève- och Haagkonventionerna efter inbördeskriget år 1918, då en stor grupp civila hade omkommit i strider mellan rödgardister och skyddskårister. Vid den tidpunkten hade konventionerna inte formellt trätt i kraft här, eftersom Finland nyligen hade blivit självständigt och inte hade hunnit förbinda sig vid dem. På senare år har man både utrett och diskuterat de krigsförbrytelser som ägde rum under fortsättningskriget i Finland. Debatten har väckt starka reaktioner. Efter andra världskriget fördes i Finland de så kallade krigsansvarighetsprocesserna då krigstida politiska ledare åtalades. De stod ändå inte åtalade för krigsförbrytelser, utan för att ha inlett krig mot rådande fredsavtal. Efter andra världskriget förekom i Finland också rättegångar som syftade till att straffa personer som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser. De här processerna var i första hand förknippade med vålds- och egendomsbrott som finländare begått i krigsfångeläger och förflyttningsläger i ockuperade områden. År 1944 fick Finland de första noterna om dålig behandling av krigsfångar från den allierade kontrollkommissionen och därför inrättades i Riihimäki ett undersökningscenter om lägren för krigsfångarna. Sammanlagt 694 personer dömdes för behandlingen av krigsfångar i fånglägren. Domarna föll för misshandel av krigsfångar, egendomsbrott, försummelse av tjänstemannaplikt och för dödande av krigsfångar. sestraff dömts att arbeta på åkrar familjer och byar till godo. Rättegångar är inte nödvändigtvis alltid det mest effektiva sättet att hantera det som har hänt under en konflikt. Vid sidan av rättsprocesser är det viktigt att se till att man samtidigt satsar resurser på återuppbyggnad efter kriget och på stöd till offren. Internationella brottmålsdomstolar behövs Internationella Röda Kors kommitténs representant delar ut information om krigets rättsregler åt Azerbajdzjans krigsledning. na rum långt från den plats där krigsförbrytelserna har ägt rum och endast en handfull personer som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser kan till slut ställas inför rätta. Domstolarnas arbete kan också försvåras av om personer som fortfarande sitter vid makten finns bland dem som utreds. Det är inte självklart att en stat vars ledning anklagas för krigsförbrytelser går med på att samarbeta med en domstol. Rättssystem och polismyndigheter är ofta försvagade och överarbetade efter ett krig. Därför kanske de inte heller har förutsättningar att effektivt döma krigsförbrytare. Personer som döms till fängelsestraff kan inte heller delta i återuppbyggnaden av samhället och samhället tvingas i stället stå för kostnaderna för fångarnas uppehälle under fängelsetiden. Rättsprocesserna fokuserar på straff snarare än att få till stånd försoning mellan parterna i den väpnade konflikten. Delvis av den anledningen har man på senare år efter konflikten tillsatt olika sannings- och försoningskommissioner som verkar vid sidan av rättegångarna. Så har man gjort bland annat i Sierra Leone. För krigstida gärningar har man också fällt domar som siktar på att främja försoning. Till exempel i Östtimor och Rwanda har åtalade i stället för fängel- I vår närhistoria finns flera exempel på krig där man har gjort sig skyldig till grymheter, men vår historia visar också att krigsförbrytare ofta har tvingats stå till svars för de hemskheter de gjort sig skyldiga till. Goda exempel på detta är rättegångarna med anledning av folkmorden i Rwanda och Jugoslavien; i bägge fallen har flera personer dömts för krigsförbrytelser. Internationella domstolar kan också i många fall garantera de åtalade ett bättre rättsskydd än nationella domstolar. Dagens internationella domstolar dömer till exempel aldrig åtalade till döden, i motats till många nationella domstolar. Internationella brottmålsdomstolar har därför en viktig roll i arbetet för att skapa förutsättningar för en bestående fred. De internationella brottmålsdomstolarna behövs eftersom de opartiskt kan bedöma krigsförbrytelser och kräva att de skyldiga ställs till svars för sina handlingar. Liksom mot alla andra lagar förekommer det ständigt brott också mot krigets lagar. Förbrytelserna innebär ändå inte att krigets lagar inte skulle betyda något. Nationell strafflagstiftning behövs, trots att brott begås och trots att de skyldiga inte alltid blir fast. På samma sätt behövs regler för vad som är tillåtet och vad som är förbjudet i krig. Det viktigaste torde vara att de regler som finns motsvarar människors begrepp om rätt och fel och att reglerna övervakas på ett sådant sätt att hotet om straff kan förebygga brott.