L E K T I O N 3 : Historien bakom och utvecklingen av krigets lagar / uppgifter
DET HÄR BEHÖVS
• Regler för krigsföring genom tiderna (bilaga 1)
• Berättelsen om Henry Dunant (bilaga 2)
• Utvecklingen av krigets lagar (bilaga 3)
UPPG IFT 3A
• Studera tillsammans vilka slags regler för att begränsa
krigföring som har förekommit under olika tider (bilaga 1).
• Diskutera följande frågor:
Vad har man behövt regler till?
Vad är gemensamt för de här reglerna?
Hur skiljer sig de historiska reglerna från dagens regler?
UPPGIFT 3B
• Läs berättelsen om Henry Dunant (bilaga 2) och
diskutera följande frågor:
• Vad tror ni att Dunant tänkte när han anlände till
Solferino år 1859? Vilka val tvingades han göra?
• Hur påverkade Dunants handlingar andra utomstående?
Varför hjälpte de andra inte offren i slaget vid Solferino?
• Vilken inverkan hade det Dunant gjorde när vi ser
tillbaka på det idag?
UPPGIFT 3C
• Studera tillsammans utvecklingen av krigets lagar
(bilaga 3) och fundera över följande frågor.
(Tips: Använd exemplen i materialet som hjälp i
genomgången av svaren.)
• Hur har krigets lagar utvecklats genom tiderna?
Vilka historiska faktorer har påverkat utvecklingen
av krigets lagar?
• Hur kan man se utvecklingen av modern vapenteknologi i utvecklingen av konventioner?
S VA R PÅ U P P G I F T C
Dagens humanitära rätt har utvecklats stegvis – tyvärr alltför ofta först efter händelser då man speciellt skulle ha
behövt krigets lagar. Genom att utveckla avtalen har man
också försökt reagera på utvecklingen inom vapenteknologi
och de utmaningar som nya former av konflikter för med sig.
LÄROMATERIAL
FÖR HÖGSTADIER
OCH GYMNASIER
1864 Genèvekonventionen till förbättring av sårade
militärers vård i fält
Industrialiseringen inleddes redan kring sekelskiftet 1800, men krigets industrialisering började först på
1840-talet, då teknologi som utvecklats främst för civila behov (järnvägar, ångfartyg) började tillämpas också för
militära ändamål. I takt med att vapnen utvecklades ökade
deras destruktiva kraft.
Krigföringens natur började småningom förändras och
efter franska revolutionen ökade härarna i storlek på grund
av den allmänna värnplikt som hade tagits i bruk i början av
1800-talet. Att arméerna växte till sig och militärteknologin
utvecklades innebar att förlusterna för de stridande parterna ökade. Eftersom krig inte gick att undvika ansåg man det
nödvändigt att lindra det lidande de orsakade.
1868 S:t Petersburgsdeklarationen (förbjuder användningen av viss ammunition i krig)
Ett nytt slag av exploderande projektiler orsak ade
enormt manfall och väckte oro även på grund av de högre
upprustningskostnaderna. Deklarationen var viktig också för
att man i den slog fast att det enda lagliga målet för krigföring är försvagandet av fiendens militära krafter.
1899 Deklarationen i Haag Vid den första fredskonferensen i Haag kom man överens om att respektera krigets lagar
och krigföringssätt samt att de principer som antagits i Genèvekonventionen 1864 även skulle gälla krigföring till sjöss.
1907 Justering av deklarationen i Haag från år 1899
och godkännande av nya konventioner vid den andra
fredskonferensen i Haag
I den här konferensen deltog fler stater än i den första
Haagkonferensen. Sammanlagt undertecknades 13 konventioner och en deklaration. De här konventionerna ersatte
de 3 konventioner som slutits vid den första konferensen år
1899. IV Haagkonventionen gällde lagar och bruk i lantkrig
och förbjöd användning av gifter och giftiga vapen.
1925 Protokoll i Genève rörande förbud mot användande i krig av kvävande, giftiga eller liknande gaser
och bakteriologiska stridsmedel
1929 Två Genèvekonventioner: Justering och utveckling av Genèvekonventionerna av år 1906 samt Genèvekonventionen om behandling av krigsfångar
Med konventionerna från år 1925 och 1929 ville man
svara på de förändringar i krigföringen som hade ägt rum
under första världskriget (1914–1918). Första världskriget var det första industrialiserade kriget mellan stormakter
och olika krigföringsmetoder användes i en ny, aldrig tidi-
Även krig har regler.
23
L E K T I O N 3 : Historien bakom och utvecklingen av krigets lagar / uppgifter
gare skådad omfattning (t.ex. användning av giftgaser och
eldkastare, de första luftbombardemangen och tagandet
av hundratals krigsfångar). Även luftfart, pansarvagnar och
flyggrupper spelade en viktig roll i krigföringen under första
världskriget.
Haagdeklarationen från 1907 tillämpades inte under
första världskriget så att den skulle ha förhindrat användningen av giftiga gaser i krig. Sådana vapen dödade eller
skadade allvarligt hundratusentals kombattanter. Därför arbetade det internationella samfundet för att förbjuda användningen av gasvapen, vilket resulterade i ett universellt
protokoll som reglerar detta.
1949 Fyra Genèvekonventioner: förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält;
förbättrande av behandlingen av sårade, sjuka och
skeppsbrutna, tillhörande stridskrafterna till sjöss;
krigsfångars behandling; skydd för civilpersoner under krigstid
Andra världskriget (1939–1945) präglades av industrialiserad krigföring och utmärkande för det kriget var massiva luftbombardemang samt vapenutvecklingen (bl.a. kärnvapen). I andra världskriget dödades lika många civila som
soldater, medan relationstalet i första världskriget hade varit 1:10. Det internationella samfundet reagerade på det
stora antalet offer och de följder kriget hade haft för civila
genom att justera existerande konventioner och godkänna
IV Genèvekonventionen angående skydd för civilpersoner.
1954 Haagkonventionen om skydd för kulturegendom
i händelse av väpnad konflikt
Ett allmänt förbud mot plundring och förstörande av
motståndarens egendom ingick redan i de tidigare Haagreglerna, men visade sig vara otillräckligt för att förhindra
den förstörelse och plundring av kulturegendom som i stor
skala ägde rum under första och andra världskriget. För att
komplettera och utvidga de regler som hade visat sig vara
otillräckliga gjorde man upp konventionen om skydd för kulturegendom av år 1954.
1977 Två tilläggsprotokoll till Genèvekonventionerna
av år 1949
Tilläggsprotokollen stärker skyddet för krigsoffer i internationella och icke-internationella väpnade konflikter. De
ursprungliga Genèvekonventionerna hade inte beaktat slutet på kolonialismens tidevarv. Tilläggsprotokollen kompletterade konventionerna från 1949 så att de beaktade den
förändring som ägt rum i krigföringen, eftersom merparten av konflikterna efter andra världskriget var inomstatliga
24
Även krig har regler.
konflikter. Behovet av skydd växte i och med att antalet civila offer i befrielsekrig ökade.
1980 Konvention om förbud mot eller inskränkningar
i användningen av vissa konventionella vapen
(Ursprungligen hörde 3 protokoll till konventionen: vapen som skadar genom fragment som inte är detekterbara för röntgen; minor/försåtvapen/andra anordningar; samt
brandvapen.)
Bakom protokollen fanns de ytterst skadebringande och
urskillningslösa effekterna av nya vapen som hade utvecklats och i synnerhet de krigföringsmetoder som användes i
Vietnamkriget.
1993 Konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen
Redan innan vår tideräknings början användes giftgas
som vapen i de peloponnessiska krigen. I första världskriget har kemikalier beräknats ha dödat eller sårat mer än en
miljon människor. Efter första världskriget användes kemiska vapen eller föreningar i olika former i flera olika konflikter. Diskussionen inom det internationella samfundet för
att förbjuda kemiska vapen inleddes på allvar på 1980-talet och konventionen år 1993 var ett svar på de utmaningar
som utvecklingen av kemiska vapen hade resulterat i.
1995 Protokoll om synförstörande laservapen (tillägg till konventionen om konventionella vapen från
år 1980)
De första rapporterna om användning av synförstörande laservapen kom från Falklandkriget år 1982. Kriget i Persiska viken (1991) har uppgetts ha varit den egentliga starten för en era av icke-dödande vapen.
1997 Konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av antipersonella minor
(personminor)
Personminor användes i större omfång för första gången under andra världskriget, även om en föregångare till
vapnet uppges ha använts redan under det amerikanska inbördeskriget på 1800-talet. Personminor användes allmänt
också i Vietnamkriget (1965–1974) och Koreakriget (1951–
1953) samt i det första kriget i Persiska viken, där de bland
annat användes för att trygga arméns servicelinjer och i
försvaret som försvarsvapen för att skapa kaos och skada
bland inkräktare som tränger sig över linjerna. Konventionen är speciell i synnerhet för att frivilligorganisationer spelade en viktig roll i att avtalet blev till.
