Umeå universitet
Institutionen för psykologi
Psykologexamensuppsats VT 2012
18 ÅR EFTER BOSNIEN
SVENSKA BOSNIENVETERANERS PSYKISKA HÄLSA OCH
PSYKOLOGISKA UTVECKLING
Fritz Hammarström, Kristoffer Månsson
Handledare: Olof Semb, FD, Leg Psykolog
Examinator: Åke Olofsson, professor
18 ÅR EFTER BOSNIEN
SVENSKA BOSNIENVETERANERS PSYKISKA HÄLSA OCH PSYKOLOGISKA
UTVECKLING
Fritz Hammarström, Kristoffer Månsson
Lite är känt rörande de långsiktiga positiva och negativa konsekvenserna av de svenska FNsoldaternas utlandstjänstgöring på 90-talets Balkan. Grundat i detta har en retrospektiv
tvärsnittsstudie genomförts, riktad till de veteraner som tjänstgjort vid BA 03 i BosnienHercegovina mellan 1994 och 1995. Syftet var tredelat och vi har ämnat (1) att kartlägga
veteranernas självskattade psykiska mående, (2) att undersöka förekomsten av posttraumatiskt
växande och andra upplevda positiva konsekvenser, samt (3) att undersöka vilka bakomliggande
variabler som tycks var förknippade med självrapporterad hälsa och posttraumatiskt växande.
Totalt 254 personer besvarade en webbaserad enkät som bestod av ett stort antal
självskattningsfrågor. Generellt rapporterade deltagarna att de mår bra och i sin helhet låg
gruppen inom den svenska normalzonen avseende psykisk ohälsa. Bland de deltagare som
uppger att de mår dåligt attribuerar flera sin problematik till erfarenheterna från BA 03.
Förekomsten av posttraumatiskt växande ter sig vidare låg. I principalkomponentanalysen
framträdde fyra tänkbara subgrupper bland deltagarna, beroende av hur de upplevt
återanpassningen tillbaka till vardagen samt tjänstgöringens påverkan på de som person. Partial
least squares-analysen visade att variablerna som med störst styrka predicerade upplevelsen av
återanpassningen var psykisk hälsa, posttraumatiskt växande, samt upplevt stöd,
omhändertagande och relationspåverkan med flera.
Little is known about the long-term positive and negative consequences faced by Swedish UNpeacekeepers deployed in the Balkans during the 90’s. Based on that fact a retrospective cross
sectional study was conducted, focused on the veterans serving in the BA 03 in BosniaHercegovina between 1994 and 1995. The purpose of the study was tripartite and we aimed to
(1) investigate the self-reported wellbeing of the veterans, (2) investigate the presence of
posttraumatic growth and other perceived benefits following the deployment, and (3)
investigate which underlying variables that appeared to be associated with self-reported health
and posttraumatic growth. A total of 254 people responded to a web-based survey consisting of a
large number of self-assessment questions. Generally the participants report that they feel well
and the group is within the norms of the Swedish population concerning the assessed mental
disorders. Several of the participants who report that they feel poorly attribute their problems to
their experiences from BA 03. Furthermore the presence of posttraumatic growth seems low. In
the principal component analysis four possible subgroups emerged amongst the participants,
depending on how they perceived the transition back home and how the deployment influenced
their person. The partial least squares-analysis showed that the variables that best predicted the
participants’ experiences of the transition back home was mental health, posttraumatic growth,
and perceived support, care and the impact on relations.
2
Innehåll
PSYKISK OHÄLSA I DAGSLÄGET ................................................................................................. 6
DEPRESSION ....................................................................................................................... 6
ÅNGEST ............................................................................................................................. 6
POSTTRAUMATISKT STRESSYNDROM ......................................................................................... 7
ALKOHOLMISSBRUK .............................................................................................................. 8
ANPASSNINGSPROBLEM ........................................................................................................ 8
GENERALISERBARHETSPROBLEMATIK ........................................................................................ 9
UTVECKLINGS- OCH FÖRÄNDRINGSPOTENTIAL TILL FÖLJD AV TRAUMABEARBETNING ........................... 10
POSTTRAUMATISKT VÄXANDE ........................................................................................................ 11
ICKE-TRAUMARELATERAD POSITIVA KONSEKVENSER ................................................................... 12
ETT AKTUELLT FORSKNINGSBEHOV .......................................................................................... 13
NORDBAT 2: BA 03................................................................................................................... 13
SYFTE ............................................................................................................................ 14
METOD .......................................................................................................................... 14
URVAL ............................................................................................................................ 14
PROCEDUR ....................................................................................................................... 15
KONSTRUKTION OCH DISTUBRUTION AV ENKÄT SAMT INSAMLING AV DATA ............................................ 15
MÄTINSTRUMENT .............................................................................................................. 15
HOSPITAL ANXIETY AND DEPRESSION SCALE ..................................................................................... 15
ALCOHOL USE DISORDER IDENTIFICATION TEST ................................................................................ 15
PTSD CHECKLIST.......................................................................................................................... 16
THE POSTTRAUMATIC GROWTH INVENTORY – SHORT FORM............................................................... 16
THE PERCEIVED BENEFIT SCALES..................................................................................................... 17
FRISTÅENDE, EGENKONSTRUERADE ITEMS ........................................................................................ 17
STATISTISKA BERÄKNINGAR .................................................................................................. 18
PRINCIPAL KOMPONENT ANALYS ..................................................................................................... 18
PARTIAL LEAST SQUARES- REGRESSION ............................................................................................ 19
ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN .............................................................................................. 19
RESULTAT ...................................................................................................................... 20
DEMOGRAFISK INFORMATION ............................................................................................... 20
DEPRESSION OCH ÅNGEST ............................................................................................................. 21
ALKOHOLMISSBRUK...................................................................................................................... 23
PTSD ........................................................................................................................................ 23
ÅTERANPASSNING OCH UPPLEVT STÖD OCH OMHÄNDERTAGANDE ........................................................ 24
POSTTRAUMATIC GROWTH INVENTORY – SHORT FORM ..................................................................... 25
PERCEIVED BENEFIT SCALES ........................................................................................................... 26
UPPLEVELSER AV TJÄNSTGÖRINGENS POTENTIELLT POSITIVA OCH NEGATIVA PÅVERKAN ........................... 26
DISKUSSION................................................................................................................... 33
FRÅGESTÄLLNING 1 OCH 2.................................................................................................... 33
3
FRÅGESTÄLLNING 3 ............................................................................................................ 36
LITTERATURLISTA .......................................................................................................... 42
BILAGA 1 ......................................................................................................................... 46
BILAGA 2 ......................................................................................................................... 52
4
Det är i år två decennier sedan kriget i Bosnien-Hercegovina utbröt; en av flera
blodiga konflikter som följde den Jugoslaviska federationens sönderfall. Det var
ett krig som präglades av brutala krigsförbrytelser gentemot civilbefolkningen
och som kom att involvera fredsframtvingande och fredsbevarande styrkor från
ett flertal länder. Det var under FN-flagg som de första av dessa fredsbevarande
styrkor anlände till området, under namnet UNPROFOR (United Nations
Protection Force), med intentionen att övervaka fredsprocessen i angränsade
Kroatien samt att beskydda civilbefolkningen inom och omkring landets gränser.
(http://www.un.org/en/peacekeeping/missions/past/unprof_p.htm) När kriget
1992 nådde Bosnien-Hercegovina utökades UNPROFOR:s mandat till att omfatta
även detta område. Året efter anlände de första svenska trupperna.
1993 beslutade den svenska regeringen, i samklang med Danmark, att ställa en
väpnad styrka till UNPROFOR:s förfogande; ett beslut som resulterade i att den
andra nordiska FN-bataljonen (NORDBAT 2) upprättades. Den första av dessa
bataljoner, betecknad BA 01, anlände till Bosnien-Hercegovina i september
1993. Det följande halvåret skulle innebära en hård prövning för de svenska
trupperna och många återvänder hem med svåra psykiska reaktioner till följd av
tjänstgöringen på krigets Balkan. (SOU 2008:91) Det är i samband med de första
hemåtvändande svenska Bosnienbataljonerna som Försvarsmakten initialt
etablerade screeningsprocedurer för att kartlägga förekomsten av psykisk
ohälsa bland sina veteraner. Lite är emellertid känt rörande dessa förbands
hälsotillstånd vid hemkomst och än mindre kring de långsiktiga fysiska och
psykiska konsekvenserna av utlandstjänstgöringen.
Den i många fall otillräckliga kännedomen kring hur tjänstgöringen påverkat de
svenska trupperna är ett problem, inte minst med hänsyn till 2007 års
veteransoldatutredning och den nya samlade svenska veteranpolitik som följt
(SOU 2008:91). Per delbetänkandet från den statliga utredningen har
Försvarsmakten nu ett utökat ansvar kring omhändertagandet av personal som
genomfört internationella militära insatser (Lag (2010:449) 6§.). Ett sådant
ansvar kräver inte bara insikt i hälsotillståndet bland dagens
utlandstjänstgörande förband, utan även en större kunskap kring forna förbands
långsiktiga hälsoutveckling. Det ska i sammanhanget noteras att det är svårt att
med klarhet, utifrån den aktuella internationella forskningen, predicera hur bra
eller hur dåligt svenska veteraner egentligen mår. Detta då många av de stora
internationella studier som undersökt veteranhälsa bland utländska förband
inte är jämförbara med svenska förhållanden.
Med utgångspunkt i detta genomfördes denna studie på förslag av
Försvarsmaktens HR Centrum. Syftet var att explorativt undersöka det
självskattade aktuella hälsoläget vid en av de svenska Bosnienbataljonerna, BA
03, 18 år efter insatsen på krigets Balkan samt att åskådliggöra aspekter av hur
5
dessa veteraner retrospektivt upplever att tjänstgöringen påverkat dem i positiv
och negativ bemärkelse.
Psykisk ohälsa i dagsläget
Till följd av de NATO-ledda invasionerna av Irak och Afghanistan och de alltjämt
fortlöpande internationella insatserna i dessa områden har problematiken kring
psykisk ohälsa bland militär personal onekligen aktualiserats. Hälsoläget bland
de svenska trupper som tjänstgjort i Afghanistan är utifrån alla indikationer
relativt bra (Butor, 2010b, 2010d), men även i generellt sätt välmående förband
förekommer problematiska psykologiska stress- och traumareaktioner. Psykisk
ohälsa till följd av traumatiska erfarenheter och stridsrelaterad stress är en reell
risk även för svenska veteraner, från såväl Bosnienbataljonerna till
Afghanistanstyrkan, och det erfordrar tillförlitlig och valid forskning kring hur
Försvarsmakten ska identifiera, omhänderta och rehabilitera sin personal. I den
internationella forskningen kring psykisk ohälsa bland militära veteraner
fokuserar man i stora delar på depression- och ångestproblematik,
posttraumatiskt
stressyndrom
(PTSD),
alkoholmissbruk
samt
anpassningssvårigheter. (Toomey, et al. 2007; Hoge, et al. 2004; Kessler,
Sonnega, Bromet, Hughes & Nelson, 1995; Fear et al. 2010 m.fl.) En kortare
redogörelse kring dessa begrepp och den aktuella förståelsen för dessa följer
nedan.
Depression
Enligt Diagnostical and Statistical Manual of Mental Disorders IV (DSM-IV)
innebär depression främst symptom kring nedstämdhet, minskad glädje, samt
att det finns ett minskat intresse för sådant man tidigare tyckte om. Andra
symtom innefattar viktförändring, sömnstörningar, brist på energi samt
suicidtankar (American Psychiatric Association, 2000). I den svenska vuxna
befolkningen i stort beräknas mellan 4 och 10 % ha en pågående depression.
(Socialstyrelsen, 2009). Både engelska och amerikanska studier visar på att det
finns risker för depression bland hemkomna soldater (Iversson et al. 2005; Hoge
et al. 2004; Riddle et al 2007). I en amerikansk studie av Toomey et al. (2007),
10 år efter Gulfkriget, påvisas att de soldater som var krigsplacerade då hade
högre grad av depressionssymtom (3.2 %) nu än de som inte var krigsplacerade
(0,8 %). Iversson & Greenberg (2009) hävdar vidare att det är för mycket fokus
på PTSD i det militära och för lite på depression och ångest. Detta stöds av den
tidigare nämnda studien av Toomey et al (2007), där enbart 1.8 % av de
krigsplacerade veteranerna hade PTSD symtom efter 10 år.
Ångest
Ångest definieras enligt DSM-IV (2000) som kroppsliga spänningssymtom eller
känslor av olust inför en befarad fara eller olycka. Detta upplevda hot kan
komma inifrån eller utifrån. Ångestproblematik kan vara av allmän karaktär och
6
kallas då för generaliserat ångestsyndrom (GAD), men kan även innebära eller
medföra panikattacker, fobier samt tvångs- tankar/handlingar. För en GAD
diagnos krävs tre av följande symtom; koncentrationssvårigheter, rastlöshet,
spänningar i muskler, sömnsvårigheter, irritabilitet eller lätthet för att bli
uttröttad. I den allmänna vuxna befolkningen i Sverige beräknas 25 % av
kvinnorna och 15 % av männen lida av någon form av ångesttillstånd.
(Socialstyrelsen, 2009) I likhet med depression har flera studier även påvisat att
det finns ökade risker för ångestproblematik efter krigstjänstgöring. (Black, et al.
2004, Hoge, et al. 2004). I en studie av Hoge et al. (2004) rapporterades ångest
bland mellan 6,6 % och 7,9 % av de amerikanska soldaterna, och i Riddles et al.
(2007) studie påvisas paniksyndrom bland 1 % av soldaterna och andra former
av ångestsyndrom bland 2 %. I den ovan nämnda studien av Toomey et al
(2007) påvisades ångestproblematik bland 2,8 % av de soldater som varit
krigsplacerade 10 år tidigare, jämfört med 1,2 % av de som inte varit
krigsplacerade.
Posttraumatiskt stressyndrom
Enligt DSM-IV (2000) föranleds PTSD först och främst av ett upplevt trauma. Ett
trauma definieras som en händelse eller en serie händelser där man upplevt,
bevittnat eller konfronterats med död, allvarlig skada eller hot mot sig själv eller
andra och där individen har reagerat med intensiv rädsla och hjälplöshet. En
händelse är aldrig i sig själv ett trauma, utan huruvida det blir ett trauma eller
inte beror helt och hållet på hur individen tolkar och upplever situationen.
Vidare är det inte reaktionen på traumat i sig som är patologiskt, utan PTSD
består snarare i att individen inte klarar av att återhämta sig och därigenom får
bestående psykiska besvär. Karaktäristiska symptom innefattar att individen
återupplever händelsen i tankar och mardrömmar samt att man är överdrivet
vaksam, lättskrämd, irriterad och har svårt att sova, samt undviker platser som
har med traumat att göra. PTSD har även visat sig ha hög grad av komorbiditet
med andra psykiska sjukdomar. (Breslau & Davis, 2000) Prevalensen för PTSD i
Sverige har visat sig vara 5,6 % i den svenska befolkningen i stort, samt 3,6 %
bland svenska män och 7,4 % bland svenska kvinnor. (Frans, Rimmö, Åberg &
Fredriksson 2004) Av studiens deltagare hade 80,8 % varit med om en
traumatisk händelse. (Frans, Rimmö, Åberg & Fredriksson 2004)
Riskerna för PTSD bland soldater som har deltagit i krig har påvisats i ett flertal
studier. (Black et al, 2007; Bremner, Southwick, Darmell & Charney, 1996; Keane et
al. 1998) I en amerikansk studie av Kessler et al. (1995) har det visat sig att den
vanligaste orsaken till PTSD för män är just deltagande i strid. I en studie av
Hoge et al (2004) på amerikanska soldater i Afghanistan och Irak påvisades ett
linjärt samband mellan antal strider en soldat deltagit i och förekomsten av
PTSD. Vidare hade skadade soldater en högre grad av PTSD. Forskning på
soldater som deltagit i Vietnamkriget visar liknande tendenser mellan
7
frekvensen av stridsdeltagande och en högre grad av psykisk ohälsa. (Fontana &
Rosenheck, 1998) I studien av Toomey et al (2007) hade 6,2 % av de stridande
soldaterna under Gulfkriget PTSD-symptom, jämfört med 1,1 % av de som inte
varit krigsplacerade. Tio år senare rapporterades PTSD bland de som varit i strid
till 1,8 % och 0,6 % bland de icke-stridande, något som indikerar att PTSD avtar
med tiden. Enligt Iverson & Greenberg (2009) är PTSD vanligare bland
amerikanska soldater än brittiska och man hänvisar till en studie där 17,1 % av
de amerikanska soldaterna rapporterade PTSD-symptom i jämförelse med 7 %
av de brittiska.
Alkoholmissbruk
Alkoholmissbruk definieras enligt DSM-IV (2000) som ett alkoholbruk som
under det senaste året medfört sociala, psykiska eller fysiska skador.
Alkoholberoende menas enligt International Classification of Diseases (ICD-10)
(World Health Organization, 2011) som ”en grupp av beteendemässiga och
kognitiva fenomen, där alkoholen får en högre prioritet av individen än andra
beteenden som tidigare haft större betydelse”. Enligt Statens folkhälsoinstitut
(2011) uppskattas det att 16 % av männen och 10 % av kvinnorna i Sveriges
befolkning har riskabla alkoholvanor. Både amerikanska och brittiska studier
har visat att alkoholmissbruk är ett vanligt förekommande problem bland
militära populationer (Fear, et al. 2010, Hooper et al., 2008; Jacobson et al.,
2008), samt att prevalensen för missbruk bland förre detta soldater är högre än i
befolkningen i stort (Fear et al., 2010). Fear et al. (2007, 2010) hävdar
exempelvis att det är just alkoholmissbruk som är det vanligast förekommande
problemet när det gäller mental hälsa för hemkommande brittiska soldater,
snarare än mer förväntade åkommor som exempelvis PTSD. Studien visade även
att de soldater som har tjänstgjort utomlands hade mer alkoholproblem än de
soldater som inte har gjort utlandstjänst. I en studie av Wilk et al. (2010)
rapporteras att soldater som exponerats för död, skador, grymheter och
livshotande händelser var i större risk för att utveckla alkoholmissbruk, och i
Mehlums et al. (2006) studie på norska FN-observatörer och fredsbevarande
soldater påvisas ett samband mellan alkoholmissbruk och graden av upplevd
stridsrelaterad krigszonstress.
Anpassningsproblem
Svårigheter i återanpassningen tillbaka till vardagen är bland den vanligaste
typen av problematik som drabbar hemåtvändande soldater. (Adler, Britt,
Castro, McGurk & Bliese, 2011) Övergången till den gamla livs- och
familjesituationen är för många ett stort problem, speciellt bland de som mår
dåligt till följd av sin tjänstgöring, och det finns indikationer på att den psykiska
ohälsan faktiskt ökar under de första månaderna tillbaka. (Milliken,
Auchterlonie,
&
Hoge,
2007)
Problematiken
som
ofta
följer
återanpassningssvårigheter kan exempelvis innefatta förhöjd aggressivitet,
8
känslor av utanförskap, svårigheter i att anknyta till familjen, samt känslor av att
vara avdomnad och distanserad. (Faulkner & McGaw; Borus, 1973) Vidare finns
det även indikationer på att benägenheten till att ta risker och att delta i riskfyllt
beteende är högre, vilket exempelvis kan yttra sig i ökade tendenser till att
hamna i bråk, bära vapen, köra för fort eller att ha oskyddat sex. (Adler, Britt,
Castro, McGurk & Bliese, 2011) Omställningsproblematiken har även
åskådliggjorts bland svenska veteraner och i veteransoldatutredningen (2008)
rapporterades exempelvis att när anhöriga tillfrågats så upplevdes en del
soldater ha väldigt svåra problem. Bland de som upplevdes ha haft störst
svårigheter var småbarnsföräldrarna. Majoriteten av soldaterna uppfattades
emellertid inte ha haft några större problem med övergången. (SOU 2008:91).
Generaliserbarhetsproblematik
Det har tidigare nämnts att det finns svårigheter i att generalisera slutsatser från
stora, internationellt uppmärksammade studier kring veteranhälsa till svenska
förhållanden. Denna generaliserbarhetsproblematik kommer av att den
ovannämnda forskningen främst inbegriper amerikanska eller brittiska förband,
ofta verksamma i högintensiva insatsområden. Till följd av det är det osannolikt
att den relativt sätt höga prevalensen av psykisk ohälsa bland militära
populationer som rapporterats i dessa studier skulle vara i nivå med svenska
utlandstjänstgörande förband. Denna tänkta diskrepans stöds av rapporter från
Försvarsmaktens arbetsmiljöavdelning. På uppdrag av insatsstaben genomförs
hemkomstsamtal och screening av alla hemåtvändande svenska förband. (Butor,
2010b, 2010d), Resultaten från screeningen av Afghanistanstyrkans 17:e, 18:e,
och 19:e rotation (FS 17-19) visar exempelvis på avsevärt lägre frekvenser av
ångest, depression och PTSD än bland jämförbara internationella
veteranpopulationer. Vidare påvisar man att förekomsten av oros-, stress och
nedstämdhetssymptom faktiskt är lägre än bland den svenska befolkningen i
stort. (Butor, 2010b, 2010d)
Det finns åtskilliga anledningar till varför prevalensen av psykisk ohälsa
sannolikt är lägre bland svenska förband jämfört med ovannämnda studier. Det
kan exempelvis noteras att amerikanska förband har en längre insatscykel och
ett högre operationstempo. Med operationstempo avser man faktorer som typ
av insats, dess intensitet, och möjligheterna till återhämtning. Forskningen visar
att långa insatscyklar och små möjligheter till återhämtning i kombination med
en hög insatsintensitet är tydligt förknippat med negativa kumulativa effekter på
den psykiska hälsan. (Sundin, Forbes, Fear, Dandeker, & Wessely, 2011) Vidare
exponeras berörda amerikanska och brittiska förband sannolikt för mer
stridsrelaterad stress och trauma än svenska trupper, vilket torde innebära att
svenska förband också är mindre psykiskt belastade.
9
Huvuddelen av de internationella insatser som Sverige har deltagit i har varit
konfliktmässigt lågintensiva fredsfrämjande och fredsbevarande uppdrag i FNregi. (SOU 2008:91); något som försvårar jämförbarheten med stora delar av
den internationella forskningen. Med det sagt är det emellertid inte så att
fredsbevarande insatser per automatik är besparade psykisk ohälsa. Den typ av
fredsfrämjande uppdrag som präglat den internationella militära tjänstgöringen
sedan kalla krigets slut är väldigt komplexa åtaganden som medför sina egna
distinkta utmaningar och problem. (King’s Centre for Military Research, 2010)
Fredsbevarande insatser, exempelvis av den typ som bedrevs på Balkan på 90talet, präglas ofta av en oklar och överhängande hotbild i kombination med
restriktiva och komplicerade rules of engagement (ROE). Sådana stressfaktorer
bidrar till känslor av hjälplöshet, meningslöshet och ambiguitet, och är starkt
associerade med psykisk ohälsa. (King’s Centre for Military Research, 2010)
Även i den internationella forskningen kring fredsbevarande insatser är det
emellertid svårt att generalisera till svenska förhållanden. Det går inte att frångå
det faktum att medan amerikanska och brittiska fredsbevarande trupper är
yrkessoldater, så var samtliga soldater i NORDBAT 2 frivilliga som självmant
sökt sig till utlandstjänstgöringen. Med grund i det kan det vidare noteras att
Försvarsmakten genomfört en väldigt noggrann selektionsprocess i
urvalsarbetet till utlandsstyrkan. Till de runt 1000 befattningar som utgjorde
den tredje Bosnienbataljonen, BA 03, så hade man exempelvis cirka 8000
sökanden (Minnesbok: BA 03, 2002). Det innebär sannolikt att flertalet individer
som sedan tidigare haft psykisk problematik selekterats bort, och att de svenska
soldater som slutligen tjänstgjorde vid Bosnienbataljonerna i stor grad var
välmående och psykologiskt kapabla.
Utvecklings- och förändringspotential till följd av traumabearbetning
Onekligen är ohälsan i fokus när veteranfrågor uppmärksammas och undersöks,
i media såväl som i forskning. Utan att förringa den psykiska ohälsan och det
lidande som det medför finns det emellertid all anledning att tro att
internationell militär tjänstgöring även medför åtskilliga positiva konsekvenser
för många av de soldater som deltar. Den personliga och kompetensmässiga
utvecklingspotential som utlandstjänstgöring medför har i mångt och mycket
negligerats i litteraturen, men inom ramen för forskningen kring
traumabearbetning och den positiva psykologin finns ett växande intresse inför
positiva förändrings- och utvecklingsprocesser till följd av trauman och andra
djupt skakande upplevelser. I veteranforskningen återfinns åtskilliga studier
som har uppmärksammat hur soldater som har överlevt strids- och
krigsrelaterade trauman ser upplevelsen som en utvecklingsmässig milstolpe
som har givit upphov till kraftig tillväxt och mognad. (Dohrenwend et al.,2004;
Elder, Gimbel, & Ivie, 1991; Gade, 1991)
10
Tanken är på intet sätt ny utan speglar ett historiskt utbrett och ständigt
återkommande tema kring hur människor finner styrka och tillväxt i lidande och
motgång. I en systematisk forskningsöversikt av de studier som genomförts
inom området indikeras att 30-70% av individer som överlevt olika typer av
traumatiska upplevelser rapporterar positiva förändringar. (Linley & Joseph,
2004) En senare metaanalys av Helgeson et al (2006) har vidare rapporterat att
individer som uppfattar att de genomgått en positiv utveckling samtidigt är mer
välmående och uppmäter lägre frekvenser av exempelvis depression.
Posttraumatiskt växande
Inom området är begreppet posttraumatiskt växande, eller posttraumatic
growth (PTG), idag den mest etablerade termen för att beskriva och förklara den
subjektivt upplevda personliga utveckling som somliga individer genomgår till
följd av bearbetningen av traumatiska eller starkt psykologiskt påfrestande
erfarenheter. (Joseph & Butler, 2010) Efter att det först myntades av Tedeschi
och Calhoun (1996) har flera olika förklaringsmodeller använts för att försöka
åskådliggöra begreppet. Samtliga grundar sig i en föreställning om att när
individer utsätts för livshändelser som är av sådan extremt omskakande
karaktär att den omkullkastar individens livsmål, världsuppfattning och
grundläggande värderingar, följer en bearbetningsprocess som möjliggör en
kvalitativ förändring i individens kognitiva och emotionella sätt att fungera.
(Tedeschi & Calhoun, 1996) Hur exakt de psykologiska mekanismerna i denna
process fungerar är oklart, men tillväxt av denna typ har påvisats bland en
mängd individer som gått igenom vitt skilda typer av upplevda trauman.
Den extrema livshändelse som potentiellt kan utlösa ett posttraumatisk växande
kan innefatta allt från krig, olyckor och övergrepp till svåra sjukdomar, förlust av
anhöriga eller skilsmässor. (Tedeschi & Calhoun, 2004) Med grund i det kan och
har PTG applicerats på veteraner som tjänstgjort internationellt och som
återvänt hem med vitt skilda upplevelser. Utlandstjänstgöring innefattar
onekligen en mängd olika potentiella stressfaktorer, från mer allmängiltiga,
lågintensiva påfrestningsaspekter som att vara frånskild familjen och hemmet
under en längre tid, till betydligt mer högintensiva, krigsrelaterade stressorer
som skador eller förluster i strid eller bevittnandet av övergrepp och
krigsförbrytelser. Sådana mer eller mindre extrema livshändelser och potentiellt
traumatiserande upplevelser ses just som möjliga språngbrädor till den
djuplodade tillväxtprocess som PTG innebär.
Det finns emellertid inga garantier för att denna förändringsupplevelse kommer
att inträffa, utan tillväxtprocessen sker till följd av hur individen bearbetar,
omvärderar och ger ny mening till sin livssituation. PTG är således en kognitiv
process som består i att individen, till följd av den djupa personliga kris som ofta
följer ett trauma, omformulerar sin förståelse för omvärlden och de
11
grundantaganden man har om vad som gör livet meningsfullt. I analysen och
omvärderingen av traumat och den nya livssituationen kan man således utforma
en ny identitet, med nya beteenden, målsättningar och värderingar. I denna
upplevda förändring har Tedeschi och Calhoun (1996) identifierat tre primära
dimensioner; positiva förändringar i individens självbild, förbättrade
interpersonella relationer, samt en förändrad livsfilosofi. Författarna
rapporterar exempelvis att individer som upplevt PTG ofta beskriver hur de
känner sig emotionellt starkare, mer kompetenta och livserfarna, samt mer
kapabla att hantera framtida motgångar och trauman. Dessa individer beskriver
ofta även att deras interpersonella relationer stärkts och blivit intimare, att de
har stärkt religiös tro, samt att de uppskattar sitt liv och sin livssituation i större
utsträckning än tidigare. Utifrån dessa tre övergripande dimensioner har
förändringsprocessen vidare konceptualiserats till fem olika kategorier som
används i kliniska sammanhang för att uppmäta och åskådliggöra PTG;
uppskattning av livet, relaterande till andra, nya möjligheter, personlig styrka,
och spirituell förändring, (Tedeschi & Calhoun, 1996),
I likhet med annan forskning på militära populationer har majoriteten av de
studier som undersökt posttraumatiskt växande utgått ifrån amerikanska
veteraner. I dessa studier rapporteras den starkaste tillväxten inom domänerna
uppskattning för livet och personlig styrka. (Maguen, Vogt, King, King, & Litz,
2006; Dohrenwend et al., 2004). Domänen uppskattning för livet, som innebär
att man sätter ett högre värde på sitt eget liv, är nära anknutet till graden av
upplevt hot. Detta förklaras med att soldater som upplevt att deras liv varit i
fara, och som i viss mån varit inblandade i stridshandlingar, i större grad än
tidigare uppskattar och värdesätter sitt liv. Inom domänen personlig styrka är
det främst soldater som upplever att de har klarat av och behärskat svårartade
och farliga situationer som rapporterar bättre självförtroende och en större
tilltro till sin egen förmåga. Växande inom denna domän är i stor grad beroende
av socialt stöd i form av ett starkt socialt nätverk efter tjänstgöringen. Graden av
socialt stöd predicerar även posttraumatiskt växande i sin helhet, samt domänen
relaterande till andra. Individer som upplever positiva förändringar inom denna
domän rapporterar att de, i större grad än tidigare, känner mer tillhörighet med
andra samt att deras relationer blivit bättre.
Icke-traumarelaterad positiva konsekvenser
Även om den ovannämnda forskningen kring traumabearbetning belyser många
hälsomässigt gynnsamma aspekter av utlandstjänstgöring är den likväl baserad
på krigs- och stridsrelaterad stress och trauma. Det finns, till författarnas
kännedom, väldigt få studier som ämnat kartlägga och åskådliggöra den
personliga
och
kompetensmässiga
utvecklingspotential
som
utlandstjänstgöringen innefattar, oberoende av eventuella negativa händelser.
Det finns all anledning att tro att majoriteten av Sveriges veteraner gått stärkta
12
och berikade ur sina erfarenheter, något som sannolikt fallit i skymundan i
relation till den psykiska ohälsan. I den ovannämnda studien på brittiska
fredsbevarande trupper på Balkan påvisas emellertid åtskilliga aspekter som
haft en positiv påverkan på det psykiska måendet. (King’s Centre for Military
Research, 2010) Man noterar exempelvis att soldater ofta kan uppleva att
tjänstgöringen varit just stärkande och utvecklande då de känner att insatsen
varit meningsfull och stödjande för lokalbefolkningen. Den humanitära misär
som ofta drabbar insatsområdena behöver inte heller vara enbart negativ för
veteranerna, utan många återvänder hem med en större uppskattning för sitt
hem och sin livssituation. (King’s Centre for Military Research, 2010) I andra
studier på fredsbevarande trupper i både Bosnien (Britt et. al, 2001) och
Libanon (Mehlum, 1995) rapporterar veteranerna exempelvis att de har en
större tolerans för stress, att de känner sig mer medvetna om omvärldens
problem, att det inte tar saker för givet i lika stor utsträckning som tidigare, samt
att de känner sig mer självsäkra.
Ett aktuellt forskningsbehov
Med grund i Försvarsmaktens nya uppföljnings- och stödverksamhetskrav (Lag,
2010:449) genomför Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i skrivande stund
ett pilotprojekt kring veteranstatistik. Denna studie genomförs på uppdrag av
Försvarsmaktens HR Centrum och syftar till att undersöka den långsiktiga
fysiska och psykiska hälsoutvecklingen bland svenska soldater i en
utlandstjänstgörande exempelbataljon. Exempelbataljonen som valdes ut var
NORDBAT2: BA 02, som varit på plats i Bosnien-Hercegovina mellan 1993 och
1994. Utifrån redan befintliga informationskällor samt med aktuell, nyinsamlad
data avser FOI att studera dessa Bosnienveteraners longitudinella
hälsoutveckling samt att utvärdera och vidareutveckla metodverktyg för
långsiktig uppföljning av svenska veteraners hälsa. Detta examensarbete
genomförs som ett komplement till FOI:s pilotprojekt, men har som fokus den
efterföljande bataljonen, NORDBAT2: BA 03, som avlöste BA 02 i september
1994.
NORDBAT 2: BA 03
När den tredje svenska bosnienbataljonen, BA 03, anlände till Tuzla i BosnienHercegovina pågick kriget fortfarande i full skala. Förbandet, som var under
ledning av bataljonschef Peter Lundberg, var runt 1000 man starkt och bestod
av fyra stycken svenska pansarskyttekompanier, ett stabs/ingenjörskompani
samt ett pansartrosskompani. Bataljonen inbegrep även ett danskt
stridsvagnskompani om 119 danska soldater. Förbandet bedrev huvudsakligen
humanitära insatser inom sitt ansvarsområde, i form av skydd av
lokalbefolkningen, understödjande fältarbeten och medicinskt bistånd, men
uppgifterna innefattade även bevakning av militär aktivitet från fasta
observationsplatser. De svenska och danska styrkorna utsattes dagligen för nära
13
beskjutningar, flera tillfällen med granater, men klarade sig från personskador
till följd av stridshandlingar.
Syfte
Detta examensarbete är ett pilotprojekt i form av en retrospektiv
tvärsnittsstudie kring det aktuella hälsoläget bland de svenska veteraner som
tjänstgjort i BA 03 i Bosnien Hercegovina 1994/1995. Syftet är tredelat och vi
ämnar (1) att kartlägga veteranernas självskattade aktuella psykiska mående
och deras upplevelser av återanpassning, stöd och omhändertagande, samt
relationspåverkan vid hemkomst, (2) att undersöka förekomsten av
posttraumatiskt växande och andra upplevda positiva konsekvenser av
tjänstgöringen, samt (3) att undersöka vilka bakomliggande variabler som tycks
var förknippad med aktuell självskattad psykisk hälsa och förekomsten av
posttraumatiskt växande.
Tre, för syftena relevanta, frågeställningar föreligger;
1.
Hur
stor
är
prevalensen
för
självskattad
ångestoch
depressionsproblematik,
posttraumatiskt
stressyndrom
samt
alkoholmissbruk bland veteranerna som tjänstgjort vid BA 03, i
jämförelse med normalpopulationen, och vad har deltagarna för
upplevelser gällande återanpassning, stöd och omhändertagande, samt
relationspåverkan vid hemkomsten.
2.
Har erfarenheterna från BA 03 bidragit till posttraumatiskt växande och
i vilken utsträckning upplever veteranerna själva att tjänstgöringen varit
meningsfull och utvecklande?
3.
Finns det några systematiska, bakomliggande variabler är förknippade
med självskattad psykisk hälsa och förekomsten av posttraumatiskt
växande?
Metod
Urval
En lista på de 1283 personer som deltog i BA03 erhölls av Försvarsmakten. Av
dessa valdes slumpmässigt 700 personnummer ut som sedan skickades in till
Skatteverket för att få adressuppgifter. Av de uppgifter som Skatteverket
tillhandahöll exkluderades 31 personer på grund av dödsfall, skyddade
adressuppgifter eller en utomlands registrerad adress. Därefter skickades ett
informationsbrev (se bilaga 2) med inloggningsuppgifter ut till de resterande
669 personerna. Fyra av dessa brev sändes tillbaka på grund av felaktiga
adressuppgifter och åtminstone ett nådde en individ vars dödsfall inte
rapporterats av Skatteverket. Sju enkäter påbörjades men blev aldrig inskickade
14
och exkluderades följaktligen. Två personer hörde av sig och ville delta i studien
och dessa fick en unik inloggningslänk och kunde därmed delta. Totalt blev det
254 deltagare i studien med en svarsfrekvens på cirka 38 % av de tillfrågade. Av
de som svarade var 248 män (97,6 %) och sex kvinnor (2,4 %). Medelåldern
bland de svarande var 44,24 med en standardavvikelse på 6,813.
Procedur
Konstruktion och distubrution av enkät samt insamling av data
Enkäten konstruerades med hjälp av det webbaserade enkätverktyget Enalyzer
Survey Solution (ESS).
De nedan nämnda självskattningsformulären,
bakgrundsfrågor samt ett antal övriga frågor sattes in det webbaserade
enkätdokumentet. Verktyget skapade unika inloggnings uppgifter till varje
deltagare som sattes in i informationsbrevet. Deltagarna loggade sedan in med
sin unika kod och sände in svaren efter undersökningens slut. Enkätverktyget
sammanställde slutligen en rapport som importerades till SPSS.
Mätinstrument
Mätinstrumenten presenteras i den ordning de förekommer i enkäten. HADS,
AUDIT och PTGI-SF valdes ut då de är korta, etablerade och välanvända
instrument inom sina respektive områden. PCL-S valdes ut då det är ett
väletablerat instrument bland internationella militära populationer och
möjliggör individuella skattningar på vart ett av de 17 symptomen som är
karaktäristiska för PTSD. PBS valdes ut som ett komplement till PTGI-SF då det
instrumentet inte utgår ifrån att deltagaren varit med om något traumatiskt.
Utöver de standardiserade självskattningsinstrumenten inkluderades flera
egenkonstruerade frågor samt fritextalternativ.
Hospital Anxiety and Depression Scale
Hospital Anxiety and Depression scale (HADS) (Zigmond & Snaith, 1983) är
vanligt förekommande självskattningsinstrument för att mäta individers
sinnesstämning. Formuläret består utav två subskalor en för att identifiera
depression och en för ångestsymtom. Dessa två subskalor har sju frågor vardera
och skattas på en fyrgradig Likert skala. Maxpoängen för vardera subskala är 21
poäng. Ett gränsvärde på 8+ har visat sig vara det mest optimala balansen
mellan sensivitet och specificitet vid identifiering av förmodade fall av
depression eller ångest. (Zigmond & Snaith, 1983, Bjelland, Dahl, Haug, &
Neckelmann, 2002). Sveriges försvarsmakt använder sig utav HAD vid screening
av soldater som kommer hem från utlandstjänstgöring (Butor, 2010b).
Alcohol Use Disorder Identification Test
Alcohol Use Disorder Identification Test(AUDIT 10) (Saunders, Aasland, Babor, De
La Fuente, & Grant, 1993) är ett väl använt självskattningsformulär som är
avsett för att identifiera riskfylld och/eller skadlig alkoholkonsumtion.
15
Formuläret har svensk normering(Bergman & Källmén, 2002) och översattes till
svenska 1994 (Bergman H, Källmén H, Rydberg U & Sandahl C, 1994). AUDIT 10
består utav 3 delskalor med totalt 10 items. De tre delskalorna avser sig att
mäta; riskabel konsumtion (fråga 1-3), alkoholberoende (fråga 4-6) samt skador
eller problem som orsakats av alkoholkonsumtion(fråga 7-10). Skattningarna
på frågorna 1-8 görs på en fyrgradig skala (från 0 till 4 poäng)och de resterande
frågorna 9-10 görs på en tregradig skala där 0, 2eller 4poäng är alternativen.
Maxpoängen för formuläret är 40 poäng. För att med god fördel kunna
identifiera riskabelt drickande krävs 8 poäng eller högre totalpoäng för män och
6 eller mer poäng för kvinnor. Denna gräns kan däremot medföra att vissa av
dessa inte har några större alkoholvanor. För att vara mer säker på ett
alkoholproblem krävs en totalpoäng på 20 eller mer för män och 18 eller mer för
kvinnor. Med dessa höga värden innebär det ofta att personen i fråga har ett
fysiskt beroende av alkohol. (Bergman & Källmén, 2006)
PTSD checklist
PTSD Checklist (PCL) (Weathers, Litz, Herman, Huska & Keane, 1993) är ett av de
mest använda självrapporteringsformulären för screening samt diagnostisering
av PTSD. Formuläret består utav 17 items och överensstämmer med de 17
symtom som finns i DSM-IV för PTSD. PCL har visat sig ha god temporal
stabilitet, reliabilitet, intern konsistens och validitet. (Wilkins, Lang & Norman,
2011). Det finns tre olika versioner av PCL: den specifika (PCL-S) vilket syftar på
en specifik händelse, den militära (PCL-M) som fokuserar på händelser som
skedde i militär tjänst samt den civila versionen (PCL-C) som är designat att
gälla alla typer av stressfulla livshändelser. PCL-S valdes till denna enkät då
syftet med denna studie är att fånga upp de händelser som hände för deltagarna
under tiden i Bosnien. På grund av att det var ca 18 år sedan de var i Bosnien har
varje item har två frågor vardera. Frågan ”någon gång mellan hemkomsten från
Bosnien till idag?” syftar till att fånga upp om de har haft några PTSD symtom de
senaste 18 åren. Frågan ”den senaste månaden?” syftar till att fånga upp
eventuella symtom den senaste månaden. Varje fråga skattas på en femgradig
Likertskala rangordnade från inte alls (1), lite (2), lindrigt (3), en hel del (4) och i
högsta grad (5). Formulärets spann är från 17 till 85 poäng.
The Posttraumatic Growth Inventory – Short Form
Självskattningsformuläret The Posttraumatic Growth Inventory- short form(PTGISF) (Cann et al., 2009) är en kortare version av The Posttraumatic Growth
Inventory (21 frågor, 5 subskalor) (Tedeschi & Calhoun, 1996). Formuläret är
konstruerat för att mäta posttraumatiskt växande, det vill säga eventuella
positiva livsförändringar för personer som har varit med om en traumatisk eller
stressfull händelse. PTGI-SF består utav 10 items totalt, med fem subskalor(två
items vardera); Nya möjligheter, Personlig styrka, Relaterande till andra,
Spirituell förändring samt Uppskattning av livet. Varje item besvaras med en
16
skattning på en sexgradig Likertskala, från Jag upplevde inte den här
förändringen till följd av min traumatiska upplevelse (0) till Jag upplevde den här
förändringen till en väldigt stor del till följd av min traumatiska upplevelse(5). På
grund av att formuläret förutsätter till stor del att respondenten ska ha varit
med om en traumatisk upplevelse, ställdes en villkorsfråga. På villkorsfrågan
fick respondenten svara på om de upplevde att de hade varit med om en
traumatisk händelse under BA03 eller annan mission. Om de ansåg att de hade
varit med om detta fick de svara på formuläret. PTGt-sf har visat sig ha hög
intern konsistens och validiteten ska samstämma med original versionen av
PTGI (Kaler, Erbes, Tedeschi, Arbisi & Polusny, 2011). Då instrumentet inte finns
i någon validerad svensk version översattes skala med hjälp av en
uppsatshandledaren. En initial översättning skickades till uppsatshandledaren,
som därefter gav feedback och förslag på vidare förbättring. En andra version
skapades sedan och erhöll då ett slutgiltig godkännande av uppsatshandledaren.
The Perceived Benefit Scales
The Perceived Benefit Scales (PBS)(McMillen & Fisher, 1998, 38 items) är ett
självskattningsformulär som avser att mäta de olika typer av upplevda positiva
livsförändringar som uppkommer efter negativa och/eller traumatiska
händelser. PBS består utav 38 items gällande positiva förändringar och 8 om
negativa förändringar. Testet består även utav 8 positiva subskalor; ökad
upplevd självförmåga (6 items), ökad samhällsnärvaro (4 items), ökad
medmänsklighet (4 items), ökad tillit till människor (4 items),
livsstilsförändringar (4 items), ökad närhet till familj (3 items), ökad spiritualitet
(3 frågor) och materiell ökning (2 items). Två av dessa subskalor (5 items)
exkluderades; spirituallitet och materiell ökning. Materiell ökning valdes bort
eftersom det inte är relevant med ekonomisk tillväxt i denna studie. Spirituallitet
exkluderades med anledning av det redan fanns items av samma karaktär i
PTGI-SF. I PBS är skattas varje fråga på en femgradig skala, från så upplever jag
det inte alls (0) till så upplever jag det till väldigt stor del (4). Då instrumentet inte
finns i någon validerad svensk version översattes skala med hjälp av
uppsatshandledaren. En initial översättning skickades till uppsatshandledaren,
som därefter gav feedback och förslag på vidare förbättring. En andra version
skapades sedan och erhöll då ett slutgiltig godkännande av uppsatshandledaren.
Fristående, egenkonstruerade frågor
Med grund i den, för forskningsområdet, relevanta litteraturen konstruerades 21
fristående frågor. Majoriteten av dessa ämnade åskådliggöra och fastställa
utsträckningen av olika potentiella positiva och negativa konsekvenser av
utlandstjänstgöring som inte fångas in av de standardiserade
självskattningsinstrumenten. Exempel på sådana vidgade infallsvinklar är
upplevelsen av återanpassning till vardagen, upplevelsen av stöd och
omhändertagande vid hemkomst, tjänstgöringens påverkan på relationer,
17
upplevt förtroende för ledarskapet, med flera. Vidare konstruerades ett fåtal
frågor som syftade till att knyta an till och ge större tyngd och tolkningssäkerhet
till HADS och AUDIT. Efter HADS ombads deltagarna skatta i vilken utsträckning
de upplevde att deras aktuella mående kunde bero på erfarenheter och
upplevelser från tjänstgöringen på Balkan, och i samband med AUDIT ställdes
frågan huruvida deltagarna använt alkohol för att hantera svåra händelser och
minnen. En fullständig lista av de egenkonstruerade frågorna presenteras i
bilaga 1.
Fritext
Utöver de standardiserade instrumenten och de fristående, egenkonstruerade
frågorna så gavs deltagarna möjligheten att förmedla sina erfarenheter och
upplevelser i fritext. Några av dessa fritextalternativ gavs efter instrumenten. I
samband med HADS uppmanades exempelvis deltagarna att redogöra för hur de
upplevde att de påverkades av tjänstgöringen i Bosnien. Vidare gavs möjligheten
att i slutet av webbenkäten i fritext beskriva vad deltagarna upplevde som det
mest positiva respektive det mest negativa med tjänstgöringen, samt utrymme
för övriga tankar och kommentarer. Då väldigt många av deltagarna skrev långa
och detaljerade utsagor vid dessa kommentatorsfält har författarna inte haft
möjlighet att gå igenom all text. På grund av utrymmes- och tidsbrist
exkluderades således dessa från analys, med förhoppningen om att dessa kan
redogöras för vid ett senare tillfälle.
Statistiska beräkningar
För att kunna beräkna saknad data användes en metod där det saknade värdet
ersattes med ett värde som var proportionellt baserat på de övriga deltagarnas
svar. För att kunna använda denna metod var kravet att det saknade datan inte
skulle vara systematiskt eller att det skulle vara mer än 5 % saknad data för
varje variabel. Metodens första steg är att den procentuella fördelningen
beräknas för varje svarsalternativ. Därefter räknas den kumulativa procenten
och ett ersättningsvärde slumpas fram.(Little & Rubin, 2002) Värdena
slumpades fram med hjälp av MS Excel.
Principal komponent analys
Principal komponent analys (PCA) är en multipel regressionsanalys som
används för att för förstå och kunna reducera stora mängder data för att kunna
urskilja vilka komponenter som är av större relevans än andra. Dessutom
studeras variablernas inre samband och mönster i stället för att enbart titta på
hur specifika variabler hänger samman. En PCA kan även hantera ett stort antal
variabler även fast det är ett lågt antal deltagare. Fynd av signifikant samband
visar på dolda komponenter som ger nya variabler och en ny överblick
(Henningson, Sundbom, Armelius & Erdberg, 2001). En PCA innebär i praktiken
att olika variabler kombineras på ett sådant vis att en ny kombination
18
(Komponent 1) förklarar en så stor del som möjligt av den sammanlagda
variationen i den data som avses att mäta. Efter detta dras variansen bort, i
samband med att en ny linjär kombination av variabler skapas (Komponent 2)
och den största möjliga andelen av den återstående variansen förklaras. För att
tolka betydelsen av de nya fynden görs en kvalitativ analys med två dimensioner
av varje variabel kopplad till datan.
Partial Least Squares- regression
En vidareutveckling av PCA har lett till Partial Least Squares-regression (PLS),
vilken inkluderar en eller en grupp av Y-variabler. Målet med en PLS är att hitta
vilka X-variabler som är viktiga för att kunna förutse värdet av Y. I en PLSmodell relateras det uppmätta värdet och det genom modellen förutsagda
värdet av en utvald (oberoende) variabel till varandra. En PLS-modells
användningsvärde är högt om den fortsättningsvis är tillämpbar vid
förutsägande av Y-variabler från nya grupper av X-variabler. Genom metoden
kan man förutse värdet av underliggande Y-variabler genom kännedom av
underliggande X-variabler. På så vis utökar PLS möjligheterna att analysera de
tidigare funna dolda sambanden. För att få ett värde på de mest relevanta
variablerna viktades de med Variable Importance in Projection(VIP) – värde. Med
ett VIP- värde över 1.0 menas att variabeln bidrar signifikant till sambandet. Den
största styrkan med PLS är att den är inte har problem med massignifikans.
Etiska ställningstaganden
Då denna studie berör ämnen och information som är potentiellt känsliga och
integritetskränkande så har flera etiska frågor och ställningstaganden varit
aktuella. Enkätundersökningen syftar till att belysa förekomsten av psykisk
ohälsa bland veterangruppen och därinom berörs erfarenheter och
minnesbilder som för vissa deltagare möjligen kan vara väldigt obehagliga att
återuppleva. Till följd av det har det varit viktigt att resonera kring ansvaret för
att uppmärksamma och omhänderta deltagare som mår väldigt dåligt. Samtidigt
är studien helt anonym vilket medför att enskilda individer inte ska kunna
spåras utifrån sina svar. Efter diskussioner med uppsatshandledare och
kontaktpersoner vid Försvarsmaktens HR Centrum har beslutet tagits att i första
hand bevara deltagarnas anonymitet. Det innebär att författarna inte har haft
någon möjlighet att utröna identiteten bakom enskilda svar och att därigenom ta
kontakt med individer som rapporterar att de mår dåligt. Skulle en deltagare
emellertid själv ta kontakt förmedlas de i första hand vidare till
Försvarsmaktens HR Centrum.
För att tydligt informera om studiens syfte och utformning så skickades ett
informationsbrev ut till deltagarna. I brevet framgick det att studien var anonym,
att den genomfördes oberoende av Försvarsmakten, samt att ingen annan än
författarna och uppsatshandledaren skulle ta del av råmaterialet. Som tidigare
19
nämnts genomfördes undersökningen på förslag och med stöd av
Försvarsmaktens HR Centrum. Varken författarna eller uppsatshandledare har
några kopplingar till Försvarsmakten och utöver råd och stöd från några av
organisationens sakkunniga experter har Försvarsmakten inte varit inblandad i
studien.
Resultat
Demografisk information
Deltagarnas bakgrundsinformation och demografiska statistik presenteras i
tabell 1. 65,7 % av de deltagande veteranerna är gifta eller sambo och har barn,
och 78,3 % har idag anställning utanför Försvarsmakten. 54,3 % var
kontraktsanställda under tiden i Bosnien och 28,3 % civila. Enbart 10,2 % av
deltagarna var yrkesofficerare. För 37,3 % av deltagarna var BA 03 deras första
och ända mission, medan 24,4 % och 14,6 % genomfört två respektive tre
missioner. Majoriteten av deltagarna (45,3 %) tjänstgjorde i ett
pansarskyttekompani, följt av 20,9 % som hade befattningar inom underhåll.
16,1 % har någon gång, efter tjänstgöringen i Bosnien, sökt professionell
psykologisk hjälp, och 3,5 % får hjälp i dag. Med undantag för de individer som
någon gång sökt hjälp eller som får hjälp idag observeras inget signifikant
samband mellan bakgrundsinformationen och något av utfallsmåtten för psykisk
ohälsa och posttraumatiskt växande.
Frågeställning 1: Hur stor är prevalensen för självskattad ångest- och
depressionsproblematik, posttraumatiskt stressyndrom samt alkoholmissbruk
bland veteranerna som tjänstgjort vid BA 03, i jämförelse med
normalpopulationen, och vad har deltagarna för upplevelser gällande
återanpassning, stöd och omhändertagande, samt relationspåverkan vid
hemkomsten.
När det gäller hur pass mycket deltagarna tror att deras aktuella mående har sin
grund i erfarenheterna från Bosnien uppger 62,2 % att den har en ”liten” eller
”väldigt liten” inverkan (se bilaga 1). 15,7 % av deltagarna upplever emellertid
att deras mående idag påverkats ”mycket” eller ”väldigt mycket” av
tjänstgöringen. I figur 1 presenteras resultatet på självskattningsfrågan ”Hur
mår du?”. En signifikant, och relativt stark, korrelation observeras mellan denna
skattning och ångest- och depressionsskalan i HAD (,681: 0.01 och 659: 0.01),
samt resultatet på AUDIT (,302: 0.01) och PCL (,534: 0.01). Följaktligen utgör
denna självskattning ett tydligt och allmängiltigt mått på de deltagande
veteranernas aktuella fysiska och psykiska välmående. Hälsoläget bland
deltagarna är tillsynes väldigt positivt och majoriteten uppger att de mår ”bra”
(49,2 %) eller ”mycket bra” (33,1 %). 2 % rapporterar att de mår dåligt (5/254)
och en individ uppger att den mår väldigt dåligt.
20
Depression och ångest
Resultaten på depressions- och ångestskalorna i HAD presenteras i Tabell X.
Medelvärdet för deltagarna låg på 3,07 (SD: 2,932) för depressionsskalan och
4,88 (SD: 3,546) för ångestskalan. Sett till den svenska normalbefolkningen är
medelvärdet för dessa skalor 3,98 (SD: 3.46) respektive 4,55 (SD: 3,73).
(Lisspers, Nygren & Söderman, 1997) Det innebär att gruppen i sin helhet ligger
inom normalzonen både avseende depression och ångest. Vid gränsvärdet ≥8
noteras att 10,6 % av deltagarna (27/254) ligger inom riskzonen för depression,
medan 20,9 % (53/254) är inom riskzonen för ångest. Det är emellertid först
vid gränsvärdet ≥11 som man med säkerhet kan identifiera ångest och
depression i klinisk bemärkelse. Med grund i det identifierades depression hos
1,6 % (4/254) av deltagarna samt ångest hos 7,9 % (20/254). Vid gränsvärdet
≥11 är prevalensen för ångest och depression i den svenska normalbefolkningen
8 % respektive 6 %, vilket innebär att gruppen ligger inom normalzonen även
avseende frekvensen av klinisk problematik. Därigenom finns det inga
indikationer på att prevalensen av veteraner som är drabbade av ångest- eller
depressionsproblematik
i
klinisk
bemärkelse
skulle
överstiga
normalbefolkningen, eller att gruppen i sin helhet skulle ha högre nivåer av
ångest och depression än svenska befolkningen i stort.
Hur mår du?
140
49,2%
120
100
33,1%
80
60
15,4%
40
20
2,0%
0,4%
Dåligt
Väldigt dåligt
0
Mycket bra
Bra
Okej
Figur 1: Visar deltagarnas svar på frågan ”Hur mår du?”
21
Tabell 1. Deltagarnas bakgrundsinformation och demografiska statistik
Civilstånd
(N=254)
n(%)
Befattning under
BA03
(N=254)
n(%)
Gift/sambo med barn
167(65,7)
Stab
36(14,2)
Gift/sambo utan barn
30(11,8)
Sjukvårdsgrupp
14(5,5)
Ensamstående med barn
21(8,3)
Underhåll
53(20,9)
Ensamstående utan barn
26(10,2)
Pansarskytte
115(45,3)
Övrigt
10(4)
Annat
Har någon gång sökt
hjälp
36(14,2)
Arbetar utanför försvarsmakten
199(78,3)
Ja
41(16,1)
Arbetar inom försvarsmakten
30(11,8)
Nej
213(83,9)
Arbetssökande
4(1,6)
Får du hjälp idag?
Pensionerad
Annat
8(3,1)
12(4,7)
Ja
Nej
Ej Svarat
Yrkesofficer
26(10,2)
Totalt antal missioner
Reservofficer
Kontraktsanställd
Civil
Ej svarat
13(5,1)
138(54,3)
72(28,3)
5(2,0)
1
2
3
Nuvarande sysselsättning
Anställningsform
9(3,5)
244(96,1)
1 (0,4)
95 (37,3)
62(24,4)
37(14,6)
60(23,6)
4-11
Tabell 2. Resultat av utfallsmått som mäter grad av psykisk ohälsa.
HAD: Depression
≥8 (Riskabel)
≥11
HAD: Ångest
≥8 (Riskabel)
≥11
PCL:PTSD(Senaste
månaden)
≥28
≥44
PCL: PTSD (18år)
≥28
≥44
AUDIT: Alkohol
≥8 (Riskabel)
≥16 (Problematisk)
≥20 (Mycket problematisk)
22
n (%)
254 (100)
27 (10,6)
4 (1,6)
254 (100)
53 (20,9)
20 (7,9)
254 (100)
29(11,4)
5(2)
254(100)
105(41,3)
33(13)
254 (100)
53 (21)
6 (2,4)
4 (1,6)
Medelvärde
3,07
SD
2,932
Cronbach’s Alpha
,814
4,88
3,546
,816
21,38
6,679
,888
29,58
13,061
5,37
3,826
,780
Alkoholmissbruk
På frågan huruvida deltagarna har använt alkohol för att hantera jobbiga
händelser och upplevelser från tiden i Bosnien svarar 85 % ”aldrig” (Se bilaga X).
8,6 % rapporterar ”sällan” till ”måttligt” sådant bruk, medan 5,1 % uppger att de
”ibland” använt alkohol till följd av sådant som hänt under tjänstgöringen. Vidare
är resultatet på AUDIT, med medelvärdet på 5,37 (SD: 3,826), inom
normalzonen för den svenska befolkningen. Vid gränsvärdet ≥8 observeras att
21 % (53/254) av deltagarna har ett riskabelt eller skadligt alkoholbruk. I
Bergman och Källméns (2002) studie på en svensk normalbefolkning hamnar
17,9 % av männen och 5,1 % av kvinnorna över gränsvärdet för riskabelt
drickande. Det indikerar att det möjligen föreligga en något förhöjd prevalens av
riskabelt missbruk i gruppen som helhet, jämfört med en svensk normgrupp. Vid
gränsvärdet för problematiska alkoholvanor, ≥16, identifieras 2,4 % (6/254) av
deltagarna och vid gränsvärdet ≥20, som indikerar mycket problematiska
alkoholvanor och ett starkt beroende, påträffas 1,6 % (4/254). I Bergman och
Källméns (2002) normgrupp svarade 3 % av männen över gränsvärdet ≥19,
vilket således indikerar att förekomsten av allvarligt alkoholmissbruk bland
veterandeltagarna inte är större än den svenska befolkningen i stort.
PTSD
Av de 254 deltagarna uppger 33,9 % att de har varit med om något traumatiskt
under sin tjänstgöringstid i Bosnien. 20 % rapporterar att de upplevt något
traumatiskt under annan mission än BA 03, medan 46,1 % inte alls tycker att de
har varit med om något traumatiskt under internationellt militärtjänstgöring.
Resultatet på PCL indikerar att 2 % (5/254) av deltagarna uppnår gränsvärdet
≥44 som indikerar att posttraumatiskt stressyndrom kan föreligga. Då
livstidsprevalensen i Sverige estimeras till 5,6 % av normalbefolkningen (Frans,
Rimmö, Åberg, Fredrikson, 2004) finns det inga indikationer på att förekomsten
av PTSD skulle vara högre bland deltagarna än i den svenska befolkningen i
stort. Frågorna som använts i den här undersökningen var emellertid specifikt
riktade mot symptom som kommer av erfarenheter från Bosnien, så det är
möjligt att den reella prevalensen av PTSD, till följd av traumatiska eller
stressfyllda händelser i livet som inte är relaterade till utlandstjänstgöring, är
högre än vad som framkommit i resultatet på PCL. Vidare noterar Weathers et al.
(1993) att medelvärdet på PCL för amerikanska soldater som har varit i strid
och som diagnostiserats med PTSD har ett medelvärde på 65,58 (SD: 14.14),
medan de som inte har PTSD har ett medelvärde på 34.40 (SD: 14.09).
Följaktligen förefaller resultatet på PCL lågt.
Som ett komplement till PCL, som mäter PTSD symptom under den senaste
månaden, har deltagarna även tagit ställning till i vilken utsträckning de upplevt
de presenterade symptomen över hela den period på 18 år som passerat sedan
tjänstgöringen i Bosnien. Med anledning av allmängiltigheten i många av de
23
symptom som presenteras i PCL är det sammantagna resultatet på skalan inte
relevant att tolkas. Det kan emellertid noteras att flera av de
symptombeskrivningar som är utmärkande för PTSD rapporterar i större
utsträckning än under den senaste månaden.
Gällande återkommande, besvärande minnen, tankar eller mentala bilder från
Bosnien uppger 55,5 % att de upplevt ”lite” eller ”lindrigt”, medan 9,4 % av
deltagarna uppger sin symptomskattning till ”en hel del” eller ”i högsta grad”.
Skattningar på nivån ”en hel del” och ”i högsta grad” uppgår till 11,4 % frekvens
på symptomen ”känslomässigt avtrubbad eller oförmögen att ha kärleksfulla
relationer, 11 % på symptomen ”lättskrämd och rycker till för minsta sak”, samt
14,6 % på symptomen ”hyperalter, vaksam eller på sin vakt”. Författarna menar
inte att detta skulle vara indikatorer på att dessa individer har haft diagnosen
PTSD, utan ämnar enbart belysa att åtskilliga veteraner som inte upplever dessa
symptom idag, har gjort det någon gång hemkomsten.
Återanpassning och upplevt stöd och omhändertagande
Beträffande återanpassningen tillbaka till vardagen efter hemkomsten så uppger
majoriteten av deltagarna att den varit ”enkel” (40,9%) eller ”mycket enkel”
(16,5%). 29,1 % skattar detta som ”måttligt”, medan 12,6 % rapporterar att det
har varit ”svårt” att återgå till vardagen. Gällande omhändertandet från
Försvarsmakten uppger 51,6 % att de blivit väl omhändertagna, medan 31,1 %
upplever att det varken var bra eller dåligt. 17,3 % rapporterar att de blev
”ganska dåligt” omhändertagna eller ”inte alls”. 52,8 % uppger att de ”till stor
del” eller ”definitivt” fått det stöd som de behövt, men 39,4 % känner att det
stödet ”inte alls” kommit från Försvarsmakten. Störst stöd uppges istället
komma från familj, vänner eller kamrater, där 54 %, uppgivit de fått ”mycket”
eller ”ganska mycket” stöd från familjen. 48,2 % respektive 42,7 % rapporterar
att vänner samt kamrater givit ”mycket” eller ”ganska mycket” stöd. 13,2 %
upplever att de inte fått tillräckligt mycket stöd vid hemkomst, medan 4,8 %
uppger att de ”inte alls” fått tillräckligt med stöd. Vidare rapporterar 90,6 % av
deltagarna att förbandsandan varit ”bra” eller ”mycket bra”. Förtroendet för
överordnade var något lägre, men likväl högt, och 69,2 % rapporterar att de haft
”mycket” eller ”väldigt mycket” förtroende. 22,9 % av deltagarna har upplevt ett
”måttligt” förtroende för sina överordnade, medan 7,9 % uppger ”lite” eller
”väldigt lite”.
24
Frågeställning 2: Har erfarenheterna från BA 03 bidragit till posttraumatiskt
växande och i vilken utsträckning upplever veteranerna själva att tjänstgöringen
varit meningsfull och utvecklande?
Posttraumatic Growth Inventory – Short form
Resultatet på PTGI-SF presenteras i tabell 3. Hela skalan på PTGI-SF visar på ett
medelvärde på 12,89 (SD: 11,329). Då studien saknar en jämförbar
kontrollgrupp och instrumentet inte har några uttryckta gränsvärden är det
svårt att, enbart utifrån medelvärdena, tolka graden av posttraumatisk tillväxt.
Den genomsnittliga skattningen på den femgradiga skalan, på vardera av de tio
frågorna, var 1,3. Sett till svarsalternativen faller det inom intervallet mellan ”jag
upplevde den här förändringen till en väldigt liten del till följd av min traumatiska
upplevelse” samt ”jag upplevde den här förändringen till en liten del till följd av
min traumatiska upplevelse”. Av det resultatet att döma förefaller den upplevda
förändringen i gruppen som låg eller väldigt låg; detta trots att 16 av deltagarna
som svarat att de inte upplevt att de varit med om någon traumatisk upplevelse
inte har fyllt i frågorna. Att resultatet på PTGI-SF var förhållandevis lågt kan
även observerar i relation till exempelvis Kalers et al (2011) studie på
amerikanska irakveteraner, där medelvärdet låg på 20,40 (SD: 11.88, N327),
eller Stockton, Hunt och Josephs (2011) studie på frivilliga med olika
traumaerfarenheter, som rapporterade ett genomsnitt på 19,08 (SD: 11.35). 20
% av deltagarna (51/238) ger nollsvar på samtliga frågor och upplever således
ingen tillväxt alls till följd av någon traumatisk erfarenhet, och endast 10 %
(24/238) uppnår ett medelvärde som motsvarar ”jag upplevde den här
förändringen till måttlig del till följd av min traumatiska upplevelse”.
Tabell 3. Medelvärde, standardavvikelse och Cronbach’s Alpha gällande
subskalorna i PBS och faktorerna i PTGI-SF.
n (%)
PTGI-SF: Totalt
PTGI-SF: Relaterande till andra
238(100)
238(100)
Medelvä
rde
12,89
2,20
PTGI-SF: Nya möjligheter
PTGI-SF: Personlig styrka
PTGI-SF: Spirituell förändring
PTGI-SF: Uppskattning av livet
PBS: Ökad upplevd självförmåga
PBS: Ökad samhällsnärvaro
PBS: Ökad medmänsklighet
PBS: Ökad tillit
PBS: Livsstilsförändringar
PBS: Ökad närhet till familj
238(100)
238(100)
238(100)
238(100)
252(100)
253(100)
253(100)
253(100)
253(100)
253(100)
2,17
4,04
0,99
3,48
10,18
2,57
6,77
3,67
4,37
4,11
SD
Cronbach’s Alpha
11,329
2,631
,909
,794
2,603
3,315
1,883
3,118
5,896
2,671
3,894
3,327
3,673
3,398
,640
,834
,637
,810
,888
,724
,834
,794
,801
,815
25
Perceived Benefit Scales
Resultatet på PBS presenteras i tabell 3. Likt PTGI-SF saknas både en jämförbar
kontrollgrupp och ett lämpligt gränsvärde för att såtillvida tolka huruvida
gruppen upplever några fördelar till följd av sina erfarenheter i Bosnien.
Medelvärdena på de sex subskalor som använts motsvarar en genomsnittlig
skattning per item på 1,6 för Ökad upplevd självförmåga, 0,63 för ökad
samhällsnärvaro, 1,69 för Ökad medmänsklighet, 0,91 för Ökad tillit, 1,09 för
Livsstilsförändringar, samt 1,37 för Ökad närhet till familj. I relation till
svarsalternativen hamnar resultaten således i intervallet mellan ”måttligt likt
min upplevelse”, “Så upplever jag det litegrann” och ”så upplever jag det inte alls”.
I samklang med resultatet på PTGI-SF så ter sig den uppmätta graden av upplevd
positiv förändring som låg även i PBS. Det finns till författarnas kännedom inga
studier som använt instrumentet med en jämförbar population, men i Josephs et
al. (2006) studie på frivilliga deltagare som rapporterat en rad olika potentiella
trauman å påvisas medelvärden för respektive subskala på 10.93, 2.19, 7.74,
7.73, 8.42, och 8.02. Med undantag för resultaten på skalorna Ökad upplevd
självförmåga och Ökad medmänsklighet, som förefaller förhållandevis
jämbördiga i båda studierna, så är den genomsnittliga skattningen på upplevda
fördelar tydligt lägre hos deltagarna i den här studien.
Tabell 4. Sammanställning av deltagarnas självskattningar gällande hur
tjänstgöringen har påverkat dem.
Hur har det
påverkat dig
som person?
Hur har det
påverkat ditt
yrkes/arbetsl
iv?
Hur har det
påverkat dina
relationer?
Hur har det
påverkat din
fysiska hälsa?
Hur har det
påverkat din
mentala
hälsa?
-3 Väldigt
negativt
1
(0,4)
-2
-1
Oförändrat
+1
+2
3
(1,2)
3
(1,2)
16
(6,3)
68
(26,8)
91
(35,8)
+3 Väldigt
positivt
72
(28,3)
0
(0)
2
(0,8)
2
(0,8)
53
(20,9)
56
(22)
89
(35)
52
(20,5)
2
(0,8)
10
(3,9)
32
(12,6)
111
(43,7))
52
(20,5)
36
(14,2)
11
(4,3)
2
(0,8)
2
(0,8)
11
(4,3)
131
(51,6)
44
(17,3)
54
(21,3)
10
(3,9)
3
(1,2)
7
(2,8)
28
(11)
81
(31,9)
47
(18,5)
55
(21,7)
33
(13)
Upplevelser av tjänstgöringens potentiellt positiva och negativa påverkan
Skattningarna på de fyra fristående frågor som berör hur pass mycket och i
vilken riktning deltagarna upplever att tjänstgöringen påverkat dem presenteras
i tabell 4. 2,8 % av deltagarna upplever att tiden i Bosnien påverkat de negativt
som person i varierande grad medan 6,3 % känner sig opåverkade. 90,9 %
26
rapporterar att tjänstgöringen påverkat dem positivt, varav 28,3 % upplever
denna som ”väldigt positiv”.
Den yrkes- och arbetslivsmässiga påverkan ter sig i större grad oförändrad (20,9
%), men 77,6 % rapporterar en positiv påverkan av varierande styrka. Störst
negativ inverkan observeras i påverkan på relationer och den mentala hälsan
där 17,3 % respektive 15 % upplever att tjänstgöringen haft ett negativt
inflytande. 39 % av deltagarna rapporterar att tiden i Bosnien haft en positiv
påverkan på deras relationer, medan 43,7 % upplever att dessa förblivit
oförändrade. Gällande den mentala hälsan upplever 31,9 % att denna inte alls
berörts, medan 53,1 % känner att de blivit positivt påverkade i varierande grad.
Vidare rapporterar 44 % av de personer som uppgivit att de haft partner när de
åkte till Bosnien-Hercegovina, totalt 116 personer, att tjänstgöringen haft en
”negativ” eller ”väldigt negativ” påverkan på deras relation (se bilaga 1). 38,8 %
uppger att tjänstgöringen inte haft någon inverkan på relationen, medan 17,2 %
upplever att det haft ”positiva” eller ”väldigt positiva” följder. Gällande frågan
huruvida erfarenheterna från BA03 har varit till hjälp för deltagarna att nå
framgång i livet uppger 37,7 % att det har varit till ”mycket” eller ”väldigt mycket
” hjälp. 47,2 % skattar denna inverkan till ”måttlig”. 39,5 % av deltagarna
upplever att tjänstgöringen varit ”ganska” meningsfull, medan 47,8 % uppger att
det varit ”väldigt” meningsfullt.
Sammanfattning för frågeställning 1 och 2.
All insamlad data från de 254 deltagare som tjänstgjort i Bosnien-Hercegovina
mellan 1994 och 1995 indikerar att gruppen, i sin helhet, mår bra. 82 % av
deltagarna uppger att de mår ”bra” eller ”mycket bra” vid ifyllningstillfället och
62 % rapporterar att deras aktuella mående påverkats till en ”liten” eller ”väldigt
liten” del till följd av missionen. Samtliga utfallsmått avseende PTSD,
alkoholmissbruk, samt ångest- och depressionsstörningar ligger inom
normalzonen för den svenska befolkningen i stort. Det finns vidare inga
indikationer på att gruppen varit med om något posttraumatiskt växande i
någon större bemärkelse, detta trots att 33,9 % upplever att de har varit med om
något traumatiskt under insatsen. Resultatet på både PBS och PTGI-SF är
påfallande lågt i relation till andra studier, och den genomsnittliga uppskattade
förändringen noteras som liten eller väldigt liten.
Frågeställning 3: Finns det några bakomliggande variabler som kan förknippas
med självskattad psykisk hälsa och förekomsten av posttraumatiskt växande?
I syfte att försöka identifiera vilka variabler som kan tänkas förklara eventuella
systematiska skillnader mellan deltagarnas självskattade psykiska
välbefinnande samt deras upplevelse av posttraumatiskt växande genomfördes
en principalkomponentanalys. 72 variabler inkluderades i analysen, däribland
27
variablerna relaterade till deltagarnas bakgrundsinformation, totalsummorna
för HADS, AUDIT och PCL, subskalorna för PTGI-SF och PBS, samt ett urval av de
egenkonstruerade, fristående frågorna. PCA:n resulterade i två signifikanta
komponenter; ”återanpassning till vardagen” (r=.886) och ”tjänstgöringens
påverkan på dig som person” (r=.899). Komponent 1 förklarade 13,9 % av
variansen bland de 72 X-variablerna medan komponent 2 förklarade 11,4 %. Det
innebär att ungefär 25 % av variansen mellan deltagarnas svar kan förklaras
utifrån huruvida de rapporterat att återanpassningen varit svår eller enkel, samt
huruvida de upplevt att tjänstgöringen haft en positiv eller negativ påverkan på
dem.
I figur 2 presenteras en grafisk redogörelse för resultatet på PCA:n. Här
åskådliggörs hur de olika variablerna förhåller sig till varandra och till de två
komponenterna. Det observeras att en del av variablerna grupperas inom tre
kluster i figurens hörn. Variablerna inom dessa tre kluster har ett tydligt
samband med varandra och förhåller sig likartat till komponenterna. Kluster A
karaktäriseras av höga poäng på självskattningsmåtten PBS och PTGI-SF och
inbegriper således de deltagare som i större utsträckning än övriga upplever att
de har varit med om posttraumatiskt växande. Klustret grupperas i övre vänstra
hörnet på modellen, vilket innebär att dessa individer har rapporterat att
återanpassningen har varit svår men att tjänstgöringen ändå haft en positiv
påverkan på dem. Kluster B kännetecknas av höga poäng på
självskattningsinstrumenten för psykisk ohälsa; HADS, AUDIT och PCL. Det
innebär att kluster B belyser de deltagare som i större utsträckning än övriga
rapporterar att de mår dåligt idag. Då klustret ligger i modellens nedre vänstra
hörn så kan det konstateras att dessa individer upplevt att återanpassningen har
varit svår samt att tjänstgöringen har haft en negativ påverkan på dem.
Utmärkande för Kluster C är höga poäng på de egenkonstruerade frågor som
bland annat är relaterade till upplevelsen av stöd och omhändertagande vid
hemkomsten, tjänstgöringens påverkan på deltagarens relationer, samt
huruvida deltagaren har sökt psykologiskt hjälp sedan hemkomsten. Kluster C
omfattar således de deltagare som i större utsträckning än övriga rapporterar
att de fått tillräckligt med stöd och ett fullgott omhändertagande vid hemkomst,
som upplever att tjänstgöringen haft en positiv påverkan på deras relationer,
samt som aldrig sökt någon psykologisk hjälp efter hemkomst. Detta kluster
grupperas i den övre högra delen av modellen och visar på att dessa deltagare
rapporterat att återanpassningen har varit enkel samt att tjänstgöringen har haft
en positiv påverkan.
28
Figur 2. Ett PCA-plotdiagram som visar hur de 72 variablerna förhåller sig till
varandra och till de två komponenterna. Av läsbarhetsskäl är enbart vissa
variabler utskrivna i figuren. Variablerna i mitten av diagrammet är
huvudsakligen demografisk information. X-axeln, komponent 1, innebär graden
av upplevda svårigheter i att återanpassa sig tillbaka till vardagen. Y-axeln,
komponent 2, löper från upplevelsen av att tjänstgöringen haft en positiv eller
negativ påverkan på deltagaren. Komponent 1 karaktäriserar således en
återanpassningsdimension och komponent 2 en påverkansdimension
I syfte att vidare utforska och förstå resultatet från principalkomponentanalysen
genomfördes en kvalitativ analys av variablernas position och gruppering i figur
2. Med grund i denna analys konstruerades en hypotetisk modell för att
åskådliggöra deltagarnas olika svarsmönster och olika attityder till
tjänstgöringen och dess konsekvenser. Modellen presenteras i figur 3 och
baseras på en teoretisk föreställning om att varje hörn i PCA-diagrammet (figur
2) representerar en subgrupp bland deltagarna. Dessa fyra subgrupper
karakteriseras utifrån huruvida återanpassningen har rapporterats som enkel
eller svårt, samt huruvida de upplever att tjänstgöringen har haft en positiv eller
negativ påverkan.
29
”De som växt”: Denna grupp omfattar kluster A och berör således de individer
som upplevt posttraumatisk tillväxt i högre grad än övriga. Personerna i den här
gruppen upplever att återanpassningen tillbaka till vardagen har varit
problematisk, men att tjänstgöringen ändå har haft en positiv påverkan på dem.
Detta samband går i linje med teorierna kring PTG, där upplevda svårigheter och
motgång legat till grund för en djupgående, kvalitativ tillväxt i individens sätt att
fungera. Följaktligen är dessa individer benämna ”de som växt”.
”De som farit illa”: Denna grupp omfattar kluster B och inbegriper de individer
som i större utsträckning än övriga uppger att de mår dåligt. Individerna i
gruppen uppger att återanpassningen har varit svår samt att tjänstgöringen har
haft en negativ påverkan. Till följd av det rapporteras högre frekvenser av
ångest- och depressionsproblematik samt PTSD symptom, både under den
senaste månaden och under hela 18-årsperioden, än bland övriga deltagare.
Gruppen är således benämnda ”de som farit illa”. Då denna grupp även
kännetecknas av låga skattningar på upplevt stöd och omhändertagande kan den
aktuella ohälsan möjligen tolkas som en konsekvens av att dessa deltagare inte
fått tillräckligt med hjälp och stöd vid hemkomst.
”De som är oberörda”: Då inga variabler grupperades i den nedre högra delen av
modellen karaktäriseras denna grupp som en motpol till kluster A och de som
upplever att de växt till följd av sina erfarenheter. Individerna i gruppen
rapporterar i större utsträckning än övriga att de är mer eller mindre oberörda
av sin tjänstgöring. Återanpassningen tillbaka till vardagen har upplevts som
enkel och tjänstgöringen ses som något som antingen haft en negativ påverkan
på dem eller ingen alls. Gruppen förefaller relativt likgiltiga inför tjänstgöringen
och rapporterar inga direkta positiva följder av den.
”De som är tillfreds”: Denna grupp inbegriper kluster C och omfattar de individer
som bland annat i större utsträckning än övriga rapporterat att de fått tillräckligt
med stöd och ett fullgott omhändertagande vid hemkomst. Gruppen står i
motsatt förhållande till kluster B och kännetecknas således av att tjänstgöringen
haft en positiv påverkan på deras relationer, att de aldrig behövt söka hjälp till
följd av sina erfarenheter, samt att de inte varit med om något traumatiskt, vare
sig under BA 03 eller annan mission. Dessa individer upplever att de haft en
problemfri återanpassningsperiod samt att tjänstgöringen påverkat de positivt,
och i motsats till kluster B så har de låga skattningar på instrumenten som mäter
ohälsa.
30
Grad av positiv
påverkan på person
Svår
återanpass
ning till
vardagen
De som växt
De som är tillfreds
Svår återanpassning tillbaka till vardagen.
Upplevelse av positiv påverkan av
tjänstgöringen.
Högre grad av posttraumatisk tillväxt .
Ej upplevt något trauma.
Upplevt en problemfri eller enkel
återanpassningsperiod.
Tjänstgöringen har haft en positiv påverkan på
dem.
Upplevt att de fått ett tillräckligt stöd och
omhändertagande vid hemkomst.
Hög grad av psykiskt välmående.
De som farit illa
De som är oberörda
Hög grad av psykisk ohälsa
Svårt med anpassning till vardagen.
Påverkats negativt av tjänstgörningen.
Misslyckad återhämtning och/eller tillväxt
Upplevt en positiv eller oproblematisk
återanpassningsperiod.
Tjänstgöringen har haft en obefintlig eller
rentav negativ påverkan.
Känner likgiltighet över tjänstgöringen och ser
inga positiva följder av den.
Problemfri
återanpassni
ng till
vardagen
Grad av negativ
påverkan på person
Figur 3. En hypotetisk kvalitativ illustration av resultatet på PCA:n som
beskriver deltagarnas skattningsmönster. Här visas fyra olika karakteristiska
attityder och förhållningssätt till tjänstgöringen och vad det har fört med sig.
X-axeln, komponent 1, innebär graden av upplevda svårigheter i att återanpassa
sig tillbaka till vardagen. Y-axeln, komponent 2, löper från upplevelsen av att
tjänstgöringen haft en positiv eller negativ påverkan på deltagaren. Komponent
1 karaktäriserar således en återanpassningsdimension och komponent 2 en
påverkansdimension
Resultat för PLS-analysen
I syfte att identifiera vilka variabler som har störst samband med, och som är
viktigast för att kunna predicera resultatet för de två komponenterna
genomfördes två PLS-analyser. Enbart komponent 1, ”återanpassning till
vardagen” visade sig vara signifikant. Komponent 2 ”tjänstgöringens påverkan på
dig som person” exkluderades således från vidare analys. Gällande komponent 1
påvisade PLS-analysen att 13,3 % av variansen av de 71 X–variablerna kunde
förklara 42,6 % av variansen av Y-variabeln/komponenten. Det predicerande
värdet (Q2) var 0,387 och motsvarar en korrelation på r= .613. Detta värde ses
enligt Cohen(1988) som en stor korrelation. I tabell 5 presenteras de 28
variabler som har ett VIP värde över 1.0 och som därmed har ett signifikant
samband med komponenten. En individs resultat på dessa variabler ska
följaktligen kunna predicera huruvida man rapporterar att återanpassningen
tillbaka till vardagen varit enkel eller svår.
31
23 stycken variabler hade ett negativt samband med komponenten och fem
stycken hade ett positivt samband. Bland de negativt korrelerande variablerna
inbegrips huvudsakligen ohälsomåtten HADS och PCL samt några av delskalorna
i PBS och PTGI-SF. Den variabel som haft starkast samband med komponenten
är PTSD symptom över hela 18 årsperioden. Det innebär att deltagare som
skattat högt för PTSD symptom och för ångest- och depressionsproblematik
sannolikt också kommer att uppge att återanpassningen och övergången till
vardagen har varit svår. Samma förhållande gäller följaktligen för de individer
som menar att de upplevt posttraumatiskt växande. Dessa samband kan tolkas
på olika vis. Det är möjligt att för vissa veteraner har svårigheter i
återanpassningen givit upphov till eller vidmakthållit psykisk ohälsa efter
hemkomsten. För några av dessa individer har denna problematik resulterat i ett
posttraumatiskt växande, medan andra till följd av det inte helt återhämtat sig
och än idag har vissa problem. Det är även tänkbart att övergången till vardagen
varit svår just på grund av den psykiska ohälsan, kanske främst på grund av
PTSD relaterade symptom vid hemkomsten.
De fem variabler som visade sig ha ett signifikant positivt samband med
upplevelsen av en lyckad och oproblematisk återanpassning var upplevelsen av
stöd och omhändertagande vid hemkomst, tjänstgöringens påverkan på
deltagarens relationer, samt huruvida deltagaren någon gång efter hemkomsten
sökt psykologisk hjälp. Det innebär att deltagare som rapporterar att de aldrig
sökt hjälp, att de fått ett tillräckligt stöd samt ett bra omhändertagande och som
upplever att tiden på Balkan påverkat deras relationer positivt sannolikt också
kommer att uppge att återanpassningen varit enkel. Dessa samband kan
exempelvis indikera att upplevelsen av ett positivt omhändertagande och ett
fullgott stöd gör övergången tillbaka till vardagen något enklare. Det indikerar
även att relationerna spelar en viktig del i återanpassningen och att känslan av
att relationerna stärkts till följd av tjänstgöringen förenklar övergången. Det är
emellertid även tänkbart att många av dessa individer inte alls påverkats
negativt av sina erfarenheter och således inte haft något behov av stöd vid
hemkomsten. För dessa deltagare har återanpassningen således sannolikt inte
heller varit ett problem.
Tabell 5. De variabler från PLS med ett högre VIP-värde än 1.0. Med ett VIP- värde
över 1.0 menas att variabeln bidrar signifikant till sambandet. De med ett negativt
32
värde i kolumnen CoeffCS har en negativ påverkan på komponenten
”Återanpassning till vardagen” medan de positivt värde har en positiv påverkan.
Variabel
PCL 18 år
HAD Depression
PBS: Livsstilsförändring
PCL 1 månad
Påverkan idag
HAD Ångest
PTGI: Summa
Hur mår du
PTGI: Uppskattning av livet
Hur ofta tänker du tillbaka till BA03
Viktig del av den du är
PBS: Ökad medmänsklighet
Har du använt alkohol för att hantera
BA03
Frustration kring ”rules of engagement”
PTGI: Ökad personlig styrka
PTGI: Nya möjligheter
PTGI: Spirituell förändring
Sökt Hjälp
PBS: Ökad upplevd självförmåga
Maktlöshet för att inte kunna hjälpa
civilbefolkningen
PBS: Ökad närhet till familj
CES summa
PTGI: Relaterande till andra
Påverkat relationer åren efter BA03
Påverkat relationer
Ej Sökt Hjälp
Omhändertagande vid hemkomst
Fått tillräckligt med stöd
VIP
2,57719
2,10734
2,09928
1,97689
1,71576
1,71558
1,55526
1,52029
1,49808
1,47667
1,47476
1,40575
1,38361
CoeffCS
-0,06654
-0,05441
-0,0542
-0,05104
-0,0443
-0,0443
-0,04016
-0,03925
-0,03868
-0,03813
-0,03808
-0,0363
-0,03572
1,34488
1,3412
1,32987
1,27788
1,16253
1,14189
1,13092
-0,03472
-0,03463
-0,03434
-0,03299
-0,03002
-0,02948
-0,0292
1,07419
1,07296
1,00173
1,019
1,06994
1,16253
1,49743
1,70556
-0,02774
-0,0277
-0,02586
0,02631
0,027626
0,030016
0,038663
0,044037
Diskussion
Frågeställning 1 och 2
Beträffande den första frågeställningen kan det konstateras att gruppen, i
självskattningen av sin upplevda hälsa, generellt mår bra. Det finns följaktligen
inga antydningar till att de berörda veteranerna långsiktigt skulle må sämre än
medelsvensken eller att de skulle vara mer drabbade av ångest- eller
depressionsproblematik till följd av tjänstgöringen på krigets Balkan. I vilken
33
utsträckning gruppen varit problemdrabbad direkt efter hemkomst och åren
efter är svårt att bedöma i en retrospektiv skattning så här långt i efterhand,
men då 90 % av deltagarna rapporterar att de upplever att tjänstgöringen haft
en positiv påverkan på dem verkar det osannolikt att gruppen skulle ha mått
betydligt sämre än de gör idag.
Samtidigt kan det exempelvis noteras att 14,6 % respektive 9,4 % rapporterar
att de, i stor utsträckning under något tillfälle sedan hemkomsten, upplevt att de
har varit hyperalerta samt att de har varit med om återkommande och
besvärande tankar och minnen från tiden i Bosnien. I likhet med Toomeys
(2007) studie av soldater som deltagit i Gulfkriget, där de flesta psykiska
åkommor har minskat 10 år efter, är det rimligt att anta att förekomsten av
sådana stressymptom och andra uttryck för psykisk ohälsa således varit något
mer utbrett tidigare. Om dessa symptom antingen aldrig varit problematiska i
klinisk bemärkelse eller ifall de helt enkelt försvunnit med tiden är emellertid
svårt att uttala sig om. Det är även viktigt att poängtera problematiken i att just
patalogisera normala stressreaktioner; det vill säga att återuppleva
ångestladdade minnen betyder i sig inte att det är PTSD eller att det skulle vara
ett sjukligt trauma-symptom.
Även om prevalensen av ohälsa är i nivå med den svenska befolkningen i stort är
det likväl viktigt att belysa att det finns individer i veterangruppen som inte mår
bra. Huruvida detta beror på att man för 18 år sen tjänstgjorde som FN-soldat i
Bosnien är omöjligt att besvara, men det kan noteras att 33,9 % rapporterar att
de har varit med om något traumatiskt under sin mission och 15,7 % upplever
att deras mående idag till stor del påverkats av tjänstgöringen. Av de 254
deltagarna rapporterar 7,9 % ångestproblematik i klinisk bemärkelse vilket är
betydligt högre än de 1,6–2,0 % som uppmättes i Butors (2010b, 2010d)
rapporter av hemkomna soldater från Afghanistan. När det gäller alkoholvanor
hade 21 % av studiens deltagare riskabla alkoholvanor vilket kan jämföras med
de 16 % av den manliga generella populationen i Sverige som uppskattas ha
riskabla alkoholvanor. (Socialstyrelsen, 2009). Utöver detta rapporterade även
att 15 % av studiens deltagare upplever att tiden i Bosnien haft en negativ
inverkan på deras mentala hälsa. Klart är i alla fall att det finns en minoritet av
veteraner som rapporterar att de mår dåligt och dessa ska inte osynliggöras.
Utöver påverkan på den mentala hälsan verkar det som att relationerna är det
som i störst utsträckning påverkats negativt av tjänstgöringen. 44 % av de
personer som rapporterar att de haft partner när de åkte till Bosnien upplever
att det haft en negativ påverkan på relationen, och när hela gruppen gör en mer
generell skattning på relationsinverkan rapporterar 17,3 % att tjänstgöringen
varit negativ. Ett annat identifierat potentiellt problemområde är
återanpassningen till vardagen efter hemkomst, där 12,6 % upplevde att det har
34
varit svårt. 29 % rapporterar att det har varit måttligt problematiskt att återgå
till vardagen, vilken ändå indikerar att det har varit en utmaning för många.
Även i omhändertagande och stöd vid hemkomst rapporterar delar av gruppen
brister. 17,3 % upplever att omhändertagandet varit dåligt och 18 % tycker inte
att de fått tillräckligt med stöd. Det noteras även att 39,4 % inte alls tycker att
Försvarsmakten har varit ett stöd för dem, men det är möjligt att
Försvarsmakten inblandning inte har heller har varit relevant för särskilt stor
del av veteranerna då majoriteten inte verkar haft något direkt stödbehov vid
hemkomst. Vidare är det intressant att notera att 90 % av deltagarna upplever
att förbandsandan har varit bra och 69 % rapporterar ett högt förtroende för
sina överordnade. Det är möjligt att dessa faktorer hjälp bidra till att flertalet
veteraner haft övervägande positiva erfarenheter från tjänstgöringen. Samtidigt
rapporterar 7,9 % att de tvärtom haft lite förtroende för sina överordnade, vilket
å sin tur kan ligga till grund för en del av de negativa upplevelser som några av
deltagarna rapporterar.
Det är vidare intressant att notera att en stor del av veterangruppen inte
upplever att de förändrats eller utvecklats i någondera riktning till följd av
tjänstgöringen. 31,9 % rapporterar att det inte haft någon påverkan på deras
mentala hälsa alls och 20,9 % uppger att deras yrkesmässiga utveckling varit
oförändrad. På frågan huruvida deltagarna upplever att tjänstgöringen varit
meningsfull eller inte svarar 9,1 % varken eller, medan 39,5 % uppger att det
varit ganska meningsfullt. Det indikerar att en relativt stor del av gruppen inte
upplever att tiden i Bosnien har varit en sådan enorm livshändelse som man
skulle kunna tro.
Det har visserligen gått 18 år sen BA 03 tjänstgjorde på Balkan och sannolikt är
det något som deltagarna i mångt och mycket lämnat bakom sig, men den
måttliga påverkansskattning som många ändå ger antyder att tiden i Bosnien
inte har varit någon omvälvande upplevelse vare sig i negativ eller positiv
bemärkelse för dem. För att förstå hur internationell tjänstgöringen kan påverka
individer är det sannolikt viktigt att även denna syn åskådliggörs och att man
inte automatiskt går till överdrift kring vilken betydelse man tror att
veteranerna tillskriver erfarenheten. Många har kanske sett det som ett jobb att
utföra, antingen under ett uppehåll i steget innan något annat, ett äventyr eller
en utmaning, eller ett steg i karriären. Dessa individer upplever säkerligen att
det var en meningsfull tid, speciellt med tanke på att 94,5 % inte ångrar att de
åkte, men man kan spekulera kring huruvida det inte innebär andra
förutsättningar och krav för ett optimalt omhändertagande vid hemkomst.
Gällande frågeställning 2 finns det inga indikationer på att gruppen varit med
om något posttraumatiskt växande i någon större bemärkelse, detta trots att
35
33,9 % upplever att de har varit med om något traumatiskt under insatsen.
Resultatet på både PBS och PTGI-SF är påfallande lågt i relation till andra
studier, och den genomsnittliga uppskattade förändringen noteras som liten
eller väldigt liten. Det är möjligt att det finns brister i instrumenten eller vår
översättning av dessa.
Frågeställning 3
Utöver den ovannämnda deskriptiva sammanställningen av det aktuella
hälsoläget bland veteranerna, samt kartläggandet av ett eventuellt
posttraumatiskt växande, syftade studien till att explorativt söka efter samband
mellan olika variabler och olika deltagares svarsmönster. Förhoppningen var att
åskådliggöra eventuella hälso- eller ohälsobidragande faktorer för att således
kunna klargöra vad som skiljer individer som mår bra och individer som mår
dåligt åt. Det har tidigare noterats att majoriteten av deltagarna rapporterar att
de mår bra och att de i huvudsak upplever att tiden Bosnien har varit en måttligt
till starkt positiv och personligt utvecklande erfarenhet. Större delen har inte
upplevt några svårigheter med att ställa om tillbaka till vardagen och man
rapporterat inte heller något posttraumatiskt växande i någon större
utsträckning.
Följaktligen ingår huvudparten av de deltagande veteranerna inom grupp tre
och fyra; de som verkar relativt ”oberörda” och de som är ”tillfreds”. Det framgår
emellertid att det finns två minoritetsgrupper bland BA 03:s veteraner som båda
två haft just problematiska återanpassningsperioder vid hemkomst. Som
tidigare benämnts är sådana svårigheter bland det vanligast förekommande
bland svenska utlandstjänstgörande soldater (SOU 2008:91) så i sammanhanget
är det sannolikt en viktig och relevant problematik att belysa. Den första av
dessa två grupper, betecknad grupp 1, ”de som växt”, särskiljs av att de
rapporterar att de utvecklats på olika sätt till följd av de utmaningar som de
mött under tiden på Balkan. Dessa erhåller följaktligen förhållandevis höga
poäng på instrumenten som mäter PTG. Grupp 2, ”de som farit illa”, särskiljs av
att de dels uppger att de mår relativt dåligt, samt att de på samma gång ger höga
symptomskattningar avseende depression, ångest och PTSD.
I den efterföljande PLS-analysen konstaterades at de variabler som haft det
starkaste sambandet med återanpassningen var utfallsmåtten för psykisk ohälsa
och posttraumatiskt växande, samt skattningarna relaterat till upplevt stöd,
omhändertagande och relationspåverkan. Med grund i detta kan flera
intressanta samband i datan urskiljas, men det är emellertid i huvudsak de som
är relevanta för grupp 1 och 2 som kommer att diskuterats. Starkast samband till
återanpassningen har skattningen av PTSD-symptom under hela den 18 år långa
perioden. Det innebär att ju större grad av upplevda symptom, desto svårare
upplever man att återhämtningen har varit. Som tidigare nämnts går det inte att,
36
utifrån det här måttet, dra några egentliga slutsatser kring huruvida dessa
individer haft PTSD vid hemkomst, men det indikerar likväl att just dessa
symptom har ett samband med både ohälsa idag och upplevd
anpassningsproblematik då. Samma samband observeras med ångest- och
depressionsproblematik samt med PTSD-symptom under den senaste månaden.
Vidare noteras ett negativt samband mellan upplevt positivt stöd,
omhändertagande och relationspåverkan, samt ett positivt samband mellan hur
pass mycket deltagarna upplever att tiden i Bosnien påverkar dem idag. Det
indikerar att de individer som idag mår relativt dåligt och som upplever fler
ohälsosymptom än övriga deltagare, dels upplevt ett otillräckligt stöd vid
hemkomst och ett bristfälligt omhändertagande, samt att tiden på Balkan
påverkat deras relationer negativt. Då dessa deltagare, i större utsträckning än
övriga veteraner, upplever att tiden i BA 03 haft en stor inverkan på deras
mående idag, verkar det troligt att det ändå finns individer i gruppen som farit
illa av erfarenheterna i Bosnien. Det är i sammanhanget intressant att notera att
dessa individer, i större utsträckning än övriga deltagare, uppgett att
maktlösheten inför att inte kunna hjälpa civilbefolkningen och frustrationen
kring förbandets begränsade ROE varit mentalt påfrestande för dem. Då
åtskilliga teoretiska modeller kring förståelsen för PTSD belyser att det är just
upplevelsen av att inte ha kontroll som är central i utvecklandet av traumarelaterade symptom är det möjligt att just exponeringen för förutnämnda
situationer varit en bidragande faktor i deras upplevda problematik. (Frazier,
Berman och Steward, 2002)
Det är vidare viktigt att notera att just gruppen som rapporterar mer ohälsa,
samtidigt också upplever att tjänstgöringen haft en negativ påverkan på deras
relationer. I veteransoldatsutredningen (SOU 2008:91) poängteras det att det
främst är individer med små barn i hushållet som upplevt
omställningsproblematik, och att detta därigenom även ofta drabbar familj och
anhöriga negativt. Det är då möjligt att det är just anpassningsproblematiken
som ligger till grund för den upplevda negativa påverkan på relationerna.
Hur pass stor roll omhändertagande och stöd spelar i återanpassningen är svårt
att svara på, klart är emellertid att de individer som tycker att omställningen
varit enklast också är de som i störst utsträckning upplever att de fått tillräckligt
med stöd och ett positivt omhändertagande. Samtidigt uppger samma deltagare,
i större utsträckning än övriga veteraner, att de inte har varit med om något
trauma, vare sig under BA 03 eller under annan mission. Det är således rimligt
att anta att dessa individer inte haft något särskilt behov av stöd heller, och att
de då skulle känna sig tillräckligt omhändertagna oberoende av de faktiska
stödfunktionerna vid hemkomst. Då PTSD just innebär att den drabbade
individen misslyckas i återhämtningen efter traumat är det möjligt det upplevda
37
bristfälliga omhändertagandet varit en bidragande faktor till de psykiska besvär
som några av deltagarna rapporterat.
Den andra gruppen av deltagare som upplevt återanpassningssvårigheter är som
sagt de individer som rapporterat posttraumatiskt tillväxt i större utsträckning
än övriga. Trots problematiken upplever dessa, i motsats till grupp 2, att
tjänstgöringen har haft en väldigt positiv påverkan på dem. Då dessa individer
samtidigt erhåller högre poäng på instrumenten som avser att mäta PTG i
relation till övriga deltagare verkar det som att det är just svårigheterna i att
ställa om som ligger till grund för den upplevda tillväxten. Oavsett vilken roll
denna problematik kan ha spelat i dessa individers liv ger det stöd till
resonemanget kring PTG. Det är nämligen främst de individer som upplever att
de har haft motgångar som också rapporterar positiva förändringar i deras sätt
att fungera, och dessa utgör vidare enbart en minoritet av de som rapporterar
att inte har några aktuella symptom. (Tedeschi och Calhouns, 2004) Denna
kvalitativa utveckling åskådliggörs i att gruppen fortfarande, 18 år efter
tjänstgöringen, upplever att erfarenheterna från Balkan är en stor, viktig och
framförallt positiv del av vem de är idag. Det finns således inga indikationer på
att den PTG som faktiskt rapporterats skulle vara någon illusorisk och
ångestreducerande försvarsmekanism av den typ som exempelvis Sumalla,
Ochoa och Blanco (2009) resonerat kring.
Slutsatser och begräsningar
Denna studie har riktat sig till ett tvärsnitt av de svenska veteraner som
tjänstgjort vid den tredje Bosnienbataljonen, BA03, i syfte att deskriptivt
redogöra för hur dessa individer mår idag, 18 år efter tiden på Balkan, samt att
retrospektivt undersöka den upplevda förekomsten av posttraumatiskt växande.
Vidare har studien ämnat att explorativt söka efter samband i deltagarnas
självskattningar och svarsmönster, med avsikten att identifiera eventuella
underliggande variabler som tycks vara förknippade med upplevd hälsa eller
ohälsa. Studien har ett flertal begräsningar som gör det svårt att dra några
egentliga slutsatser, inte minst gällande deltagarnas aktuella hälsoläge.
Till att börja med är studien retrospektiv och deltagarna har ombetts redogöra
för och ta ställning till påståenden kring något som hände för 18 år sedan.
Därmed går det inte att konstatera i vilken utsträckning deltagarnas mående
idag är relaterat till det som hände under Bosnien, eller huruvida veteranerna
haft problem vid hemkomst eller inte. Även deltagarnas företrädesvis väldigt
positiva skattningar kring tjänstgöringens påverkan måste tolkas med viss
försiktighet. Studier har exempelvis påvisat att människors minnesbilder ofta är
positivt vinklade, även om de haft det svårt vid tidpunkten (Walker, Skowronski
& Thompson, 2003), samt att psykisk ohälsa till följd av trauma och stress ofta
försvinner med tiden (Toomey, 2007).
38
Det ända som med säkerhet kan fastställas är att majoriteten av deltagarna
rapporterar att de mår bra samt att tjänstgöringen har en varit en positiv
erfarenhet. Det är kunskap som i sig är viktig för att åskådliggöra hur några av
90-talets svenska veteraner mår idag och hur tjänstgöringen på krigets Balkan
påverkat dem. Samtidigt är det oerhört viktigt att faktiskt framhäva de individer
som rapporterar att de mår dåligt idag och som attribuerar sin ohälsa till
upplevelserna från Bosnien. Det finns en stor risk i att dessa veteraner
osynliggörs i relation till den stora majoritet som uppger att de mår bra.
Visserligen är det mycket annat som kan hända under 18 år som har en negativ
inverkan på hälsan idag, och bland de som genomfört flera missioner är det
sannolikt svårt att urskilja vilka upplevelser från vilken insats som påverkat vad,
men att det finns individer som rapporterar att de farit illa till följd av
tjänstgöringen och som inte känner att de fått tillräckligt med omhändertagande
och stöd vid hemkomst är klart.
I den explorativa delen av databearbetningen, där eventuella samband mellan
variabler undersöktes, identifierades just en grupp variabler som tycks förklara
en del av skillnaderna mellan deltagarnas upplevda hälsa; främst
återanpassning, upplevt stöd och omhändertagande, påverkan på relationer med
flera. På grund av studiens utformning och de begräsningar som föreligger ska
det tydligt noteras att dessa slutsatser är enbart hypotesbildande.
Undersökningar har syftat till att identifiera eventuella problemområden och
viktiga aspekter av tjänstgöringen, under och efter insatsen, som med fördel kan
undersökas vidare. Följaktligen är de samband som observerats och redogjorts
för just enbart samband och bör tolkas med försiktighet.
I en enkätstudie är det även viktigt att resonera kring vilka individer som svarat
och vilka som har avstått. Majoriteten av de tillfrågade veteranerna, 62 %, valde
att inte delta i undersökningen, men den exakta svarsfrekvensen är svår att
beräkna då det är oklart exakt hur många brev som nått fram till deltagarna och
hur många som har haft problem med inloggningen. Det är således svårt att dra
några slutsatser kring huruvida resultatet i den här studien speglar det
självskattade hälsoläget i hela bataljonen. Risken finns att den här
enkätundersökningen främst lockat deltagare som mår bra och som inte
upplever att utlandstjänstgöringen varit särskilt påfrestande, och att de
veteraner som potentiellt farit illa till följd av tiden på Balkan inte velat eller
orkat konfronterats med eventuella traumatiska minnen. Det kan emellertid
noteras att majoriteten av deltagarna, 45,3 %, har tjänstgjort inom ett
pansarskyttekompani och torde utgöra den grupp av BA 03 som i störst
utsträckning riskerat att exponeras för potentiellt traumatiserande upplevelser.
39
Ett vidare problem i studien är könsfördelningen bland deltagarna. Av de 254
personer som deltog i undersökning var enbart sex stycken kvinnor. Detta är
sannolikt ett vanligt förekommande problem bland militära populationer, och
det inte frångå det faktum att överväldigande majoriteten av BA03 var just män.
Det medför emellertid svårigheter gällande jämförbarheten med den svenska
normbefolkningen, där prevalensen av psykisk ohälsa ibland skiljer sig något
mellan kvinnliga och manliga normgrupper. I sammanhanget gäller det främst
förekomsten av ångest- och depressionsproblematik, där prevalensen generellt
är lägre i manliga populationer jämfört med kvinnliga normgrupper och
därigenom befolkningen i stort. Följaktligen kan det lätt bli missvisande att
relatera resultaten i den här studien, där 98 % av deltagarna är män, med
generella, könsblandade normer.
Utöver den ovannämnda problematiken kring studiens validitet och reliabilitet
finns ytterligare begräsningar när det gäller generaliserbarheten.
Undersökningen har ämnat ge en inblick i hur några av Sveriges
Bosnienveteraner upplever att de mår idag, 18 år efter tjänstgöringen, samt hur
de resonerar kring de positiva och negativa aspekterna av tiden på Balkan. I
vilken utsträckning slutsatserna i den här studien går att generalisera till andra
veterangrupper, från andra missioner och andra insatsområden, är svårt att
uttala sig om. Det är rimligt att anta att olika missioner, även de inom samma
insatsområde, kan skilja sig åt till stort del från år till år när det gäller förbandets
förutsättningar och förhållanden samt situationen i omgivningen. Utifrån
deltagarnas egna utsagor så verkar det onekligen som att BA 03 i stort har haft
det relativt lugnt och att de inte i någon större utsträckning exponerats för
intensiva stridshandlingar och krigsförbrytelser gentemot civilbefolkningen.
Med grund i det bör man följaktligen vara väldigt försiktig med att generalisera
fynd ifrån här studien till andra bataljoner, utan att ta hänsyn till situationen i
insatsområdet, omfattningen av potentiellt traumatiserande företeelser, samt
förbandets specifika förutsättningar och mandat.
Metoddiskussion
Då denna studie grundar sig i kvantitativ data insamlad genom flera olika
självskattningsinstrument är det rimligt att föra en vidare kritisk diskussion
kring valet av metod. Till att börja med har en av de formulär som ingick i
webbenkäten inte inkluderats i analysen. Instrumentet, belastningsinventering
för stridshandlingar, är en omarbetad svensk version av Combat Exposure Scale
(CES), som avser att kartlägga i vilken utsträckning deltagaren utsatts för eller
deltagit i stridshandlingar. (Keane et al., 1989). Då flera av deltagarna
poängterade att instrumentet saknade relevans för missionen i Bosnien och att
flera av frågeformuleringar inte var tillämpningsbara för en fredsbevarande
insats så exkluderades det från vidare analys.
40
När det gäller tolkningen av PBS och PTGI-SF måste översättningsarbetet tas i
beaktande. Översättningen till svenska genomfördes av författarna själva
tillsammans med handledaren och det utfördes ingen pilotstudie med de
omarbetade instrumenten. Då det saknas information kring instrumentens
validitet och översättningen inte är professionellt genomförd bör resultatet
tolkas med försiktighet. Internkonsistensen för PTGI-SF var emellertid väldigt
bra och för hela skalan noteras ett alphavärde på .909.
Vidare var webbenkäten designad så att de som uppgett att de inte varit med om
något traumatiskt skulle förbigå PTGI-SF. Detta fungerade emellertid inte för alla
och medförde att några av dessa deltagare ändå fyllt i instrumentet. Det innebar
dels att respondentantalet blev mindre för PTGI-SF, samt att deltagare som
precis svarat att de inte varit med om något traumatiskt ombads ta ställning till i
vilken utsträckning det förmodade traumat har påverkat dem. Följaktligen kan
man anta att medelvärdet för PTGI-SF borde vara något högre ifall dessa
deltagare exkluderats som tänkt.
Vidare är det möjligt att det vore bättre med ett annat instrument än HADS för
att
kartlägga
ångestoch
depressionssymptom
i
gruppen.
Självskattningsformuläret
används
flitigt
av
Försvarsmakten
vid
symptomscreening och medför då att jämförbarheten med andra svenska
veteranpopulationer förenklas. Samtidigt är instrumentet kort, huvudsakligen
riktad mot patienter inom somatisk vård, samt avsett för att upptäcka
symptomförändringar inom den senaste veckan. Vidare har flera deltagare
uttryckt ett ogillande för instrumentet och det faktum att frågorna, med flera
tydligt negativt vinklade påståenden, lockar till negativa svar. Ett mer omfattade,
allmängiltigt inventarie kring psykiskt välbefinnande och screening av
psykiatrisk störning vore således möjligen bättre lämpat.
Framtida forskning
Det finns all anledning att fortsätta utforska fältet kring veteranhälsa, i
synnerhet kring de långsiktiga konsekvenserna av internationell tjänstgöring.
Författarna hoppas se fler longitudinella uppföljningar av utlandstjänstgörande
förband, speciellt gällande svenska veteranpopulationer, samt ett fortsatt
kartläggande av forna förbands hälsotillstånd idag. I den här undersökningen
har det framkommit att det finns individer som upplever att de farit illa till följd
av sina missionsupplevelser och som inte upplever att de fått det stöd som de
behövt. Grundat i det behövs det vidare, mer riktade kraftansträngningar för att
försöka identifiera, uppmärksamma och hjälpa dessa veteraner med sin
problematik, även om det var 18 år sedan tjänstgöringen.
Författarna vill vidare uppmuntra till att vidga perspektivet på veteranhälsa.
Psykisk ohälsa av typen ångest- och depressionsproblematik samt PTSD är
41
traditionellt i fokus när det gäller veteranforskning. När det gäller de svenska
veteranerna från BA 03 så verkade det emellertid som att relations- och
återanpassningssvårigheter var mer relevant i resonemanget kring negativa
konsekvenser än faktiskt ohälsa. Att då i första hand fokusera på psykisk ohälsa
inom ramen för psykiatrisk diagnostik bör rimligen innebära risker i att
stigmatisera
och
sjukdomsförklara
fullt
normal
och
rimlig
hemkomstproblematik. Författarna tror snarare att det behövs ett en mindre
sjukdomsfokuserad diskurs kring utlandstjänstgöringens påverkan och
konsekvenser.
Författarna hoppas vidare se fler undersökningar som belyser de positiva
aspekterna av utlandstjänstgöringen, med grund i såväl positiv
traumabearbetning som den icke-problemrelaterade utvecklingspotentialen. Det
behövs en motvikt till den annars tydligt negativt vinklade forskningen kring
veteraner och författarna tror att det finns stora vinster i att presentera en mer
realistisk, rättvis och balanserad bild av vad det, på gott och ont, innebär att
genomföra utlandstjänst.
LITTERATURLISTA
American Psychiatric Association [DSM IV]. (2000). Diagnostic and statistical manual of
mental disorders : DSM-IV-TR. Washington, DC: American Psychiatric Association.
Bergman, H., & Källmén, H. (2002). Alcohol use among swedes and a psychometric
evaluation of the Alcohol Use Disorders Identification Test. Alcohol and Alcoholism,
37(3), 245-251. doi: 10.1093/alcalc/37.3.245
Bergman, H., & Källmén, H. (2006). The alcohol use disorders identification test AUDIT:
MANUAL. Stockholm: Magnus Huss klinik, Karolinska sjukhuset.
Bergman H, Källmén H, Rydberg U & Sandahl C (1994): Audit. The alcohol Use Disorder
Identification Test. Manual, svensk översättning, Karolinska institutet, tidigare översatt 1994.
Bjelland, I., Dahl, A. A., Haug, T. T., & Neckelmann, D. (2002). The validity of the Hospital Anxiety
and Depression Scale:: An updated literature review. Journal of psychosomatic research, 52(2),
69-77.
Black, D. W., Carney, C. P., Peloso, P. M., Woolson, R. F., Schwartz, D. A., Voelker, M. D., ...
Doebbeling, B. N. (2004). Gulf War veterans with anxiety: prevalence, comorbidity, and risk
factors. Epidemiology, 15(2), 135.
Bremner, J.D., Southwick, S.M., Darnell A., Charney, D.S. (1996) Chronic PTSD in Vietnam combat
veterans: course of illness and substance abuse. The American Journal of Psychiatry, 153, 369375.
Britt, T. W., Adler, A. B., & Bartone, P. T. (2001) Deriving benefits from stressful events: The role
of engagement in meaningful work and hardiness. Journal of Occupational Health Psychology, 1,
53-63.
42
Butor, P. (2010a). Resultat av screening och uppföljning av soldater ur Afghanistanstyrkan,
17:e rotationen (FS17). Försvarsmakten.
Butor, P. (2010b). Resultat av screening och uppföljning av soldater ur Afghanistanstyrkan,
19:e rotationen (FS19).
Butor, P. (2010c). Uppföljning av psykiskt välbefinnade hos ME01 – från utresan till
återträffen) (Arbetsmiljöavdelningen, Trans.): HR C.
Butor, P. (2010d). Resultat av screening och uppföljning av soldater ur Afghanistanstyrkan,
18:e rotationen (FS18). FM HR C. Arbetsmiljöavdelningen
Cann, A., Calhoun, L. G., Tedeschi, R. G., Taku, K., Vishnevsky, T. Triplett, K. N., & Danhauer, S. C.,
(2010). A short form of the posttraumatic growth inventory, Anxiety, Stress & Coping: An
International Journal, 23:2, 127-137
Cohen J. Statistical power analysis for the behavioral sciences, 2 nd ed. Hillsdale, NJ: Lawrence
Erlbaum 1988.
Dohrenwend, Bruce P.; Neria, Yuval; Turner, J. Blake; Turse, Nicholas; Marshall, Randall; LewisFernandez, Roberto; Koenen, Karestan C. (2004) Journal of Consulting and Clinical Psychology,
Vol 72(3), 417-433
Elder, H., G., Gimbel, C., Ivie, R. (1991) Turning Points in Life: The Case of Military Service and
War. Military psychology. Volume 3, Issue 4, 215-231
Fear, N. T., Iversen, A., Meltzer, H., Workman, L., Hull, L., Greenberg, N., ... Wessely, S. (2007).
Patterns of drinking in the UK Armed Forces. Addiction, 102(11), 1749-1759.
Fear, N. T., Jones, M., Murphy, D., Hull, L., Iversen, A. C., Coker, B., . . . Jones, N. (2010).
What are the consequences of deployment to Iraq and Afghanistan on the mental
health of the UK armed forces? A cohort study. The Lancet, 375(9728), 1783-1797.
Fontana, A., & Rosenheck, R. (1998). Psychological benefits and liabilities of traumatic exposure
in the war zone. J Trauma Stress, 11(3), 485-503.
Former
Yugoslavia
–
UNPROFOR
(1996)
Besökt
http://www.un.org/en/peacekeeping/missions/past/unprof_p.htm
20-02-12
på
Frans, Ö., Rimmö, P. A., Åberg, L., & Fredrikson, M. (2005). Trauma exposure and post-traumatic
stress disorder in the general population. Acta Psychiatrica Scandinavica, 111(4), 291-290
Gosling, S. D., Vazire, S., Srivastava, S., John, O. P. (2004) Should We Trust Web-Based Studies? A
Comparative Analysis of Six Preconceptions About Internet Questionnaires. American
Psychologist, 59 (2), 93-104.
Helgeson, Vicki S.; Reynolds, Kerry A.; Tomich, Patricia L. (2006) Journal of Consulting and
Clinical Psychology, 74(5), 797-816.
Henningsson, M., Sundbom, E., Armelius B. –Å., & Erdberg, P. (2001). PLS model building: a
multivariate approach to personality test data. Scandinavian Journal of Psychology, 42, 399-409.
43
Hoge, C. W., Castro, C. A., Messer, S. C., McGurk, D., Cotting, D. I., & Koffman, R. L. (2004). Combat
duty in Iraq and Afghanistan, mental health problems, and barriers to care. New England Journal
of Medicine, 351(1), 13-22.
Hooper, R., Rona, R. J., Jones, M., Fear, N. T., Hull, L., & Wessley, S. (2008). Cigarette and alcohol
use in the UK Armed Forces, and their association with combat exposures: A prospective study.
Addictive Behaviors, 33, 1067-1071.
Hotopf, M., Hull, L., Fear, N. T., Browne, T., Horn, O., Iversen, A., Earnshaw, M. (2006). The health
of UK military personnel who deployed to the 2003 Iraq war: a cohort study. The Lancet,
367(9524), 1731-1741.
Iversen, A., Dyson, C., Smith, N., Greenberg, N., Walwyn, R., Unwin, C., … Wessley, S. (2005)
“Goodbye and good luck”: the mental health needs and treatment experiences of British exservice personnel. The British Journal of Psychiatry, 186, 480-486.
Iversen, A. C., & Greenberg, N. (2009) Mental Health of regular and reserve military veterans.
Advances in Psychiatric Treatment, 15, 100-106.
Jacobson, I. G., Ryan, M. A. K., Hooper, T. I., Smith, T. C., Amoroso, P. J., Boyko, E. J., ... Bell, N. S.
(2008). Alcohol use and alcohol-related problems before and after military combat deployment.
JAMA: the journal of the American Medical Association, 300(6), 663.
Joseph, S., Butler L., D. (2010) Positive changes following adversity. PTSD Research Quarterly,
21(3), 1050-1835
Kaler, E. M., Erbes, C. R., Tedeschi, R. G., Arbisi, P.A., & Polusny, M. A., (2011). Factor structure and
concurrent validity of the posttraumatic growth inventory – short form among veterans from the
Iraq war. Journal of Traumatic stress. 24 (2), 200-207.
Keane, T. M., Fairbank, J. A. Caddell, J. M., Zimering, R. T., Taylor, K. L., Mora, C. A. (1989) Clinical
evaluation of a measure to assess combat exposure. Psychological Assessment: A Journal of
Consulting and Clinical Psychology, 1 (1), 53-55.
Keane, T.M., Kolb, L.C., Kaloupek, D.G., Orr, S.P., Blanchard, E.B., Thomas, R.G., … Lavori, P.W.
(1998). Utility of psychophysiological measurement in the diagnosis of posttraumatic stress
disorder: results from a Department of Veterans Affairs Cooperative Study. Journal of Consulting
and Clinical Psychology, 66(6), 914-923.
Kessler, R. C., Sonnega, A., Bromet, E., Hughes, M., & Nelson, C. B. (1995). Posttraumatic stress
disorder in the National Comorbidity Survey. Arch Gen Psychiatry, 52 (12), 1048.
King’s Centre for Military Health Research (2010). A fifteen year report. What has been achieved
by fifteen years of research into the health of the UK Armed Forces. King’s College, London
Linley, P. A., & Joseph, S. (2004). Positive change following trauma and adversity: A review. J
Trauma Stress, 17(1), 11-21.
Little, R. J. & Rubin, D. B. (2002). Statistical analysis with missing data (2nd ed.). New York: John
Wiley.
44
Maguen, S., Vogt, D. S., King, L. A., King, D. W., & Litz, B. T. (2006). Posttraumatic growth among
Gulf War I veterans: The predictive role of deployment-related experiences and background
characteristics. Journal of Loss and Trauma, 11(5), 373-388.
McFarlane, A. C., Epidemiological evidence about the relationship between PTSD and alcohol
abuse: the nature of the association. Addict Behavior. 1998; 23:813-825.
McMillen, J. C., & Fisher, R. H. (1998). The perceived benefit scales: measuring perceived positive
life changes after negative events. Social Work Research. 22(3), 173-187.
Mehlum, L. (1995). Positive and negative consequences of serving in a U.N. peace-keeping
mission. A follow-up study. International Review of the Armed Forces Medical Services, 10, 289–
295.
Minnesbok: BA 03 – NORDBAT 2 (2002) Edmund´s förlag och ordensateljé,
Stockholm
Riddle, J. R., Smith, T. C., Smith, B., Corbeil, T. E., Engel, C. C., Wells, T. S., … Blazer, D. (2007)
Millennium cohort: the 2001-2003 baseline prevalence of mental disorders in the U.S. military.
Journal of Clinical Epidemiology, 60, 192-201.
Rona, R. J., Hooper, R., Jones, M., Iversen, A. C., Hull, L., Murphy, D., . . . Wessely, S.
(2009). The contribution of prior psychological symptoms and combat exposure to
post Iraq deployment mental health in the UK military. J Trauma Stress, 22(1), 11-19.
Saunders, J. B., Aasland, O. G., Babor, T. F., De La Fuente, J. R., & Grant, M. (1993). Development of
the Alcohol Use Disorders Identification Test (AUDIT): WHO Collaborative Project on Early
Detection of Persons with Harmful Alcohol Consumption--II. [Article]. Addiction, 88(6), 791-804.
Seery, Mark D.; Holman, E. Alison; Silver, Roxane Cohen (2010). Whatever does not kill us:
Cumulative lifetime adversity, vulnerability, and resilience. Journal of Personality and Social
Psychology, Vol 99(6), Dec 2010, 1025-1041
Shipherd, J. C., Stafford, J., & Tanner, L.R., (2005). Predicting alcohol and drug abuse in Persian
Gulf War veterans: What role do PTSD symptoms play? Addictive Behaviors, 30, 595-599.
Socialstyrelsen. (2009). Folkhälsorapport 2009.
Statens offentliga utredningar, SOU 2007:77 (2007), En svensk veteranpolitik, del 1, Ansvaret för
personalen före, under och efter internationella militära insatser. Stockholm, Delbetänkande från
Veteransoldatutredningen.
Statens offentliga utredningar, SOU 2008:91 (2008), En svensk veteranpolitik, del 2, Ansvaret för
personalen före, under och efter internationella militära insatser. Stockholm, Slutbetänkande
från Veteransoldatutredningen.
Sumalla C., E., Ochoa, C., & Blanco, I. (2009) Posttraumatic growth in cancer: Reality or illusion.
Clinical Psychology Review, 29, 24-33
Sundin, J., Forbes, H., Fear, N. T., Dandeker, C., & Wessely, S. (2011). The impact of the conflicts of
Iraq and Afghanistan: A UK perspective. International Review of Psychiatry, 23(2), 153-159.
45
Svetlicky, V., Solomon, Z., Benbenishty, R., Levi, O., & Lubin, G. (2010). Combat exposure,
posttraumatic stress symptoms and risk-taking behavior in veterans of the second Lebanon war.
The Israel journal of psychiatry and related sciences, 47(4), 276
Tedeschi, R. G., & Calhoun, L. G. (1996). The Posttraumatic Growth Inventory: Measuring
the positive legacy of trauma. J Trauma Stress, 9(3), 455-471.
Tedeschi, R. G., & Calhoun, L. G. (2004). Posttraumatic Growth: Conceptual Foundations
and Empirical Evidence. Psychological Inquiry, 15(1), 1Toomey, R., Kang H. K., Karlinsky, J., Baker, D. G., Vasterling, J. J., Alpern, R., … Eisen, S. A. (2007)
Mental health of US Gulf War veterans 10 years after the war. The British Journal of Psychiatry,
190, 385-393.
Weathers, F., Litz, B., Herman, D., Huska, J., & Keane, T. (1993). The PTSD Checklist (PCL):
Reliability, Validity, and Diagnostic Utility. Rapporten presenterades på the Annual Convention
of the International Society for Traumatic Stress Studies, San Antonio, TX.
Wessely, S. (2006) Serving in Bosnia Made Me Appreciate Living in Bristol: Stressful Experiences,
Attitudes, and Psychological Needs of Members of the United Kingdom Armed Forces. Military
Medicine, 171, 5:376
Wilk, J. E., Bliese, P. D., Kim, P. Y., Thomas, J. L., McGurk, D., & Hoge, C. W. (2010). Relationship of
combat experiences to alcohol misuse among US soldiers returning from the Iraq war. Drug
Alcohol Depend, 108(1-2), 115-121.
Wilkins, K. C., Lang, A. J., & Norman S. B., (2011). Synthesis of the psychometric properties of the
PTSD checklist (PCL) military, civilian and specific versions. Depression and Anxiety. 28, 596606.
World Health Organization (2011), ICD-10 - International Classification of Diseases
Zoellner, T., & Maercker, A. (2006). Posttraumatic growth in clinical psychology-A critical
review and introduction of a two component model. Clinical Psychology Review, 26(5), 626-653.
Zigmond, A. S., & Snaith, R. (1983). The hospital anxiety and depression scale. Acta Psychiatrica
Scandinavica, 67(6), 361-370.
Bilaga 1
1. Hur mår du?
1. Mycket bra
2. Bra
3. Okej
4. Dåligt
5. Väldigt dåligt
2. I vilken utsträckning tror du att ditt mående idag påverkats av dina
upplevelser från BA 03?
1. Väldigt mycket
46
2.
3.
4.
5.
Ganska mycket
Måttligt
Ganska lite
Väldigt lite
3. Har du någonsin använt alkohol som ett sätt att hantera jobbiga
erfarenheter från BA 03?
1. Väldigt ofta
2. Ibland
3. Måttligt
4. Sällan
5. Inte alls
4. Du har nu tagit ställning till olika problem och besvär som är kopplade
till reaktioner på trauman. Upplever du att du någon gång, under BA 03
eller under annan mission, varit med om något som du tycker har varit
traumatiskt?
1. Ja, under BA 03
2. Ja, under annan mission
3. Nej
5. På vilket sätt upplever du att dina erfarenheter från BA 03 har påverkat
dig inom följande delar av ditt liv?
+3 Det
har haft
en
väldigt
positiv
påverka
n
+2
+1
0
Oföränd
rat
-1
-2
-3 Det
har haft
en
väldigt
negativ
påverka
n
Dig som
person
Ditt
yrkes/ar
betsliv
Dina
relation
er
Din
fysiska
hälsa
47
Din
mental
hälsa
6. Följande är exempel på vad Brittiska soldater i studier rapporterat som
de mest psykiskt påfrestande aspekterna av tjänstgöringen i BosnienHercegovina. I vilken grad upplever du att dessa varit påfrestande för dig?
Väldigt
mycket
Mycket
Maktlöshet
kring att inte
kunna hjälpa
befolkningen.
Frustration
kring ”rules of
engagement”.
Att
vara
frånskild
familjen.
Att
bli
uttråkad
av
rigida
och
oföränderliga
rutiner
Meningslöshe
t kring att
vara där.
Måttligt
7. Kände du förtroende för dina överordnanden?
1. Väldigt mycket
2. Mycket
3. Måttligt
4. Lite
5. Väldigt lite
8. Hur upplevde du förbandsandan under BA 03?
1. Mycket bra
2. Bra
3. Måttligt
4. Dåligt
48
Lite
Väldigt lite
5.
Mycket dåligt
9. I vilken grad upplever du att dina erfarenheter från BA 03 hjälpt dig att
nå framgång livet?
1. Väldigt mycket
2. Mycket
3. Måttligt
4. Lite
5. Mycket lite
10. Hur upplevde du din anpassning tillbaka till vardagen efter att du
kommit hem?
1. Mycket enkel
2. Enkel
3. Måttlgt
4. Svår
5. Mycket svår
11. I vilken grad känner du att dina erfarenheter från BA 03 är en viktig del
av vem du är idag?
1. Väldigt stor
2. Ganska stor
3. Ganska liten
4. Väldigt liten
12. Upplever du själv att du gjorde någon meningsfull skillnad i Bosnien?
1. Väldigt mycket
2. Mycket
3. Måttligt
4. Lite
5. Väldigt lite
13. Hur ofta tänker du på dina upplevelser från Bosnien?
1. Flera gånger i veckan
2. Flera gånger i månaden
3. Någon gång per år
4. Någon gång vart och vartannat år
5. I stort sätt aldrig
14. I vilken grad känner du att din tid i Bosnien varit meningsfull för dig?
1. Det var väldigt meningsfullt
2. Det var ganska meningsfullt
3. Varken eller
49
4.
5.
Det var inte särskilt meningsfullt
Det var inte alls meningsfullt
15. Ångrar du att du åkte till Bosnien?
1. Nej, jag ville gärna åka igen
2. Nej, men jag ville inte åka igen
3. Jag gjorde det då, men inte idag
4. Jag gjorde det då och jag känner fortfarande så idag
16. Upplevde du att du och dina kamrater blev väl omhändertagen vid
hemkomst?
1. Definitivt
2. Ganska bra
3. Varken eller
4. Ganska dåligt
5. Inte alls
17. Känner du att du eller dina kamrater fått det stöd som ni behövt?
1. Definitivt
2. Till stor del
3. Måttligt
4. Inte tillräckligt
5. Inte alls
18. I vilken utsträckning har följande varit ett stöd för dig om/då du har
mått dåligt på grund av det du upplevt under din tjänstgöring i Bosnien?
Ganska
Mycket
I viss mån
Lite
Inte alls
mycket
Försvarsmak
ten
Familjen
Vännerna
Kollegorna
19. Hade du partner när du åkte till Bosnien?
1. Ja
2. Nej
20. Hur påverkades din relation av dina erfarenheter från Bosnien?
50
1.
2.
3.
4.
5.
Väldigt positivt
Ganska positivt
Varken eller
Ganska negativt
Väldigt negativt
21. Hur har dina
kärleksrelationer?
Väldigt
positivt
erfarenheter
Ganska
positivt
från
Inte alls
Bosnien
påverkat
Ganska
negativt
dina
Väldigt
negativt
Åren efter
hemkomst
De senaste
åren
51
Bilaga 2
Hej,
Du får detta brev för att du är en av de svenska veteraner som tjänstgjort vid
NORDBAT 2: BA 03, i Bosnien-Hercegovina 1994-1995. Vi är två
psykologkandidater vid Umeå Universitet som nu läser vår tionde och sista
termin på utbildningen. I vår examensuppsats så vill vi undersöka hur livet efter
BA 03 sett ut, hur ni och era kamrater mår idag, samt hur ni, på gott och ont,
upplevt er tid i Bosnien-Hercegovina. För att kunna göra detta så har vi skapat
en webbaserad enkät med olika typer av frågor kring din aktuella hälsa och dina
upplevelser och erfarenheter från BA 03. Enkäten kommer att vara öppen i 4
veckor, till den 23/4, och i brevet finner du instruktioner och personliga
uppgifter för inloggning. Den tar ungefär 20 minuter att fylla i och ditt
deltagande är självklart helt frivilligt och anonymt. Denna studie sker med stöd
av Försvarsmakten, men är helt obunden och neutral och genomförs
självständigt av oss.
Vårt syfte med att skriva denna uppsats är att belysa hur ni veteraner mår idag
samt på vilka olika sätt er tjänstgöring påverkat er. Det har forskats mycket på
psykisk ohälsa bland veteraner och internationellt så är det ett väldigt aktuellt
problem. För de svenska veteraner som mår dåligt så är det viktigt att detta
uppmärksammas detta, även när det gäller ni tjänstgjort i Bosnien. Samtidigt så
vill vi inte på förhand förutsätta att alla skulle må dåligt av sina erfarenheter,
utan vi vill även kunna belysa det positiva och det personligt utvecklande som
kommer av att tjänstgöra internationellt! Vår förhoppning är att vi ska kunna ge
en rättvis och rättvisande bild av svenska veteraners mående, även 20 år efter
tjänstgöring, och för att det ska bli rätt så behöver vi din hjälp!
Vi hoppas verkligen att du kan tänka dig att ställa upp. Kanske känner du själv
någon som mår dåligt än idag? Dina svar hjälper oss att visa hur viktigt det är att
även långsiktigt uppmärksamma och stödja veteraner som tjänstgjort
internationellt. På så vis stödjer du både dina veterankamrater och kommande
generationer av svenska soldater som en dag kommer att behöva rätt stöd i rätt
tid.
52
Att medverka är som sagt helt frivilligt, men för att undersökningen skall bli
tillförlitlig och rättvisande så är det viktigt att just du svarar på frågorna. För att
bevara din anonymitet och för att säkerställa att dina svar är helt konfidentiella
så kommer all material att behandlas i enlighet med Personuppgiftslagen (PuL).
Du loggar in med en personlig kod och den informationen kommer att förvaras
säkert och åtskilt dina personuppgifter. Ingen utanför det här projektet kommer
att ta del av dina individuella svar och önskar du själv ta del av det slutgiltiga
resultatet så mailar vi gärna ut det. Vi vill understryka att ingen data på
individnivå kommer att lämnas ut till Försvarsmakten eller någon annan utanför
projektet.
Om du har frågor eller funderingar så tveka inte att ta kontakt med oss eller vår
handledare, Olof Semb. Våra kontaktuppgifter, och dina personliga
inloggningsuppgifter, finner du på baksidan.
Med vänliga hälsningar,
Kristoffer Månsson och Fritz Hammarström
Inloggningsinstruktioner till Enalyzers webbaserade enkätverktyg
För att komma åt enkäten så skriv in följande internetadress:
http://survey.enalyzer.com/
Du loggar därefter in med följande uppgifter:
ProjectID: XXXXXXX
Password: XXXXXXX
Lösenordet är unikt just för dig. Direktlänk till enkäten går även att hitta på
Fredsbaskrarna Sveriges hemsida (http://www.fredsbaskrarna.se) samt på
deras Facebook- och Twitter sida.
Kristoffer Månsson
Telefon: XXX-XXX XX XX
Mail: XXXXXXXXX
Fritz Hammarström
Telefon: XXX-XXX XX XX
Mail: XXXXXXXXX
Olof Semb, Handledare
Telefon: XXX-XXX XX XX
Mail: XXXXXXXXX
53
