Äldres hälsa
Det övergripande målet för folkhälsan är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Statens
folkhälsoinstitut har därför regeringens uppdrag att analysera och
följa upp den nationella folkhälsopolitiken samt att föreslå framtida
satsningar och prioriteringar. Resultatet presenteras i en regelbundet
återkommande folkhälsopolitisk rapport.
Denna rapport är en av 21 underlagsrapporter för Folkhälsopolitisk
rapport 2010 – Framtidens folkhälsa allas ansvar, som Statens folkhälsoinstitut presenterade för regeringen i november 2010. Rapporten ger
en fördjupad kunskap och information om äldres hälsa.
Syftet med denna rapport är att visa hur förutsättningarna för äldres
hälsa med fokus på perioden 2004–2009 har utvecklats, vilka åtgärder
som har genomförts inom området samt att ge rekommendationer till
framtida åtgärder.
Rapporten vänder sig i första hand till sakkunniga och praktiker som på
olika sätt arbetar med äldre människor men även politiker, som genom
denna skrift får ett fördjupat underlag för att följa upp genomförda
åtgärder och göra prioriteringar för framtidens folkhälsa genom
satsningar på äldre.
Statens folkhälsoinstitut utvecklar och förmedlar kunskap för bättre hälsa.
Äldres hälsa
Kunskapsunderlag för
Folkhälsopolitisk rapport 2010
R 2011: 12
Statens folkhälsoinstitut
Distributionstjänst
120 88 Stockholm
R 2011:12
[email protected]
www.fhi.se
ISSN 1651-8624
ISBN 978-91-7257-823-4 (pdf)
ISBN 978-91-7257-824-1 (print)
Äldres hälsa
Kunskapsunderlag för
Folkhälsopolitisk rapport 2010
© STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT, ÖSTERSUND 2011, R 2011:12
ISSN 1651-8624
ISBN 978-91-7257-823-4 (pdf)
ISBN 978-91-7257-824-1 (print)
OMSLAGSFOTO: Matton.se
Foto inlaga: s 15 Photos.com, övriga bilder Matton.se
GRAFISK PRODUKTION: ab typoform
TRYCK: Strömberg, Stockholm, 2011
Innehåll
5 Förord
6 Sammanfattning
8 Summary
11 DEL 1. INLEDNING
15 DEL 2. DEMOGRAFISKA TRENDER
Förhållandevis fler äldre i framtiden 16
Stora regionala skillnader 17
Fler äldre med utländsk bakgrund 18
19 DEL 3. HÄLSOUTVECKLINGEN BLAND ÄLDRE
Sämst hälsa bland de äldsta 21
Målområde 1. Delaktighet och inflytande i samhället 23
Äldre uppger lägre socialt deltagande 23
Målområde 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar 25
Äldre ensamstående kvinnor mest ekonomiskt utsatta 25
De flesta äldre bor i eget boende 26
Målområde 4. Hälsa i arbetslivet 27
Fler äldre jobbar längre 27
Målområde 5. Miljöer och produkter 28
Vanligt att äldre kvinnor upplever otrygghet 28
Fallolyckor är vanligaste skadetypen bland äldre 30
Målområde 9. Fysisk aktivitet 31
Äldre kvinnor har en stillasittande fritid 31
Äldres rörelseförmåga har förbättrats över tid 33
Målområde 10. Matvanor och livsmedel 34
Äldre äter mindre av frukt och grönt än yngre åldersgrupper 34
Övervikt vanligare bland äldre än bland yngre 36
Målområde 11. Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel 37
65–74-åringar röker i samma grad som resten av befolkningen 37
Ökad alkoholkonsumtion bland äldre kvinnor 38
Hälsoutvecklingen bland äldre – en samlad överblick 40
41 DEL 4. GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER OCH RESULTAT
Goda livsvillkor 43
Möjlighet till utevistelse och fler boendealternativ 44
Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor 46
Öka vilja och möjlighet att förvärvsarbeta 48
Säkerhetsfrämjande arbete för äldre personer 48
Förebyggande hembesök och insatser för fallprevention 49
Telefonrådgivning av sjuksköterskor 50
Mötesplatser för främjande av fysisk aktivitet med mera 51
Utveckla metoder med fokus på matvanor och fysisk aktivitet 52
Alkohol och tobak 53
Åtgärder för att förebygga beroende 53
55 DEL 5. FRAMTIDA BEHOV
Metodutveckling och vägledning för uppsökande och förebyggande hembesök 57
Fortsatt satsning på åtgärder som främjar hälsosamma levnadsvanor 57
Avslutande kommentarer 58
60 Referenser
63 Bilagor
Bilaga 1. Andelen 65–w år av totalbefolkningen 2008–2030 i alla län 63
Bilaga 2. Föreslagna åtgärder och utvecklingsbehov 2005 64
Förord
den nationella folkhälsopolitiken år 2003 i propositionen Mål för folkhälsan (2002/03:35). År 2008 presenterades sedan propositionen
En förnyad folkhälsopolitik (2007/08:110). Det övergripande målet för folkhälsan
är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela
befolkningen. Statens folkhälsoinstitut har regeringens uppdrag att analysera och
följa upp den nationella folkhälsopolitiken. Den första rapporten gavs ut år 2005
och den andra i november 2010.
Det finns två huvudsyften med den folkhälsopolitiska rapporteringen. Det första
är att ge regeringen en överblick över hur folkhälsan har utvecklats och resultatet
av de genomförda åtgärderna. Det andra är att rekommendera framtida satsningar
på ett sådant sätt att regeringen lättare kan göra strategiska val och prioritera bland
de föreslagna åtgärderna.
Underlaget för Folkhälsopolitisk rapport 2010 är omfattande och presenteras i
flera olika underlagsrapporter. Dessa rapporter ger bland annat en fördjupad bild
av varje enskilt målområde för folkhälsa samt för ämnesspecifika områden. Den här
rapporten innehåller en fördjupning av äldres hälsa.
Rapporten har arbetats fram av Elisabet Olofsson, avdelningen för barns och
äldres hälsa, och Anna-Karin Johansson, avdelningen för analys och uppföljning.
Rapporten har granskats av Folkhälsoinstitutets interna sekretariat för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Vetenskaplig granskare har varit Laura Fratiglioni, medicine
doktor, professor, medlem i Statens folkhälsoinstituts vetenskapliga råd samt direktör vid Aging Research Center på Karolinska Institutet i Stockholm.
Sveriges riksdag antog
Östersund, juni 2011
Sarah Wamala
Generaldirektör
ÄLDRES HÄLSA 5
Sammanfattning
ett kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010 –
Framtidens folkhälsa allas ansvar. Här ges en fördjupad bild av äldres hälsa. Syftet
med denna rapport är att ge en överblick över hälsosituationen bland äldre människor i Sverige, följa upp vad som har gjorts för äldres hälsa sedan Folkhälsopolitisk
rapport 2005, framför allt på nationell nivå, samt lyfta fram de faktorer som är
viktigast att uppmärksamma för att främja äldres hälsa.
Gruppen äldre blir en allt större andel av befolkningen, och hälsofrämjande insatser under hela livet blir då allt viktigare för att ha en god hälsa och kunna leva självständigt med en god livskvalitet så länge som möjligt. Samhället kan också stödja
och uppmuntra val som innebär ett hälsosamt sätt att leva, och genom olika åtgärder kan samhället göra det möjligt för äldre att leva längre utan funktionsnedsättningar och beroende. På så sätt kan de både behålla och öka sin livskvalitet. Bland
äldre människor finns det stora skillnader, både när det gäller förutsättningarna för
ett gott åldrande och hur åldrandet faktiskt ser ut. Många människor över 65 år
fortsätter att arbeta och de flesta är oberoende och klarar sig bra upp i 80-årsåldern.
Resultaten från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor visar bland
annat att gruppen äldre, uppger sig ha ett betydligt lägre socialt deltagande än
befolkningen som helhet. Under de senaste fem åren kan vi dock ana en liten positiv
utveckling. Det finns också klara samband mellan socialt deltagande och socioekonomisk tillhörighet. Både äldre kvinnor och män som har haft ett arbetaryrke
uppger ett betydligt lägre socialt deltagande än tjänstemän på mellannivå eller högre
nivå. Enkätresultaten visar också att andelen som tycker sig ha en god hälsa sjunker
med åldern. De senaste åren har dock kvinnor som precis går in i pensionsåldern
uppgett lite mer positiva svar än tidigare.
Den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor visar vidare att en betydligt
mindre andel äldre kvinnor och män har riskabla alkoholvanor jämfört med befolkningen som helhet. Samtidigt
finns det mycket som tyder på att de senaste årens nedgång i alkoholkonsumtionen främst gäller dem under 50 år. Bland människor över 50 år ser vi inte samma
gynnsamma utveckling, och bland kvinnor över 50 år finns till och med tecken på
att konsumtionen ökar.
Inga större förändringar har skett sedan Folkhälsopolitisk rapport 2005. Andelen äldre män som är fysiskt aktiva minst 30 minuter varje dag har dock minskat
sedan år 2004 och det finns tecken på att alkoholkonsumtionen ökar bland kvinnor
över 50 år. En positiv utveckling är dock att kvinnor 65–74 år har ett något större
socialt deltagande. De socioekonomiska skillnaderna bland äldre är fortfarande
tydliga på så sätt att arbetare, både kvinnor och män, i betydligt lägre grad än andra
Denna rapport är
6 ÄLDRES HÄLSA
uppger att de har en god hälsa. Enkätresultaten visar inga tecken på att de socioekonomiska skillnaderna i hälsa har vare sig ökat eller minskat sedan Folkhälsopolitisk
rapport 2005.
Folkhälsopolitisk rapport 2005 innehöll många förslag på åtgärder. Vi har gått
igenom dem och bedömer att en hel del har hänt på äldreområdet sedan dess men
att det behövs fortsatta satsningar.
Andelen äldre ökar i befolkningen och de geografiska åldersvariationerna kommer att bli stora, och därför behövs en nationell vägledning för ett aktivt och hälsosamt åldrande som landsting och regioner, kommuner och andra aktörer kan
använda. Detta arbete påbörjades också under 2010. Vidare behövs åtgärder för
att motverka olyckor och skador bland äldre, och 2010 inleddes processen med att
ta fram en nationell handlings- och åtgärdsplan för ett säkerhetsfrämjande arbete
bland personer som är över 65 år.
Folkhälsoinstitutet föreslår att vi tillsammans med andra berörda aktörer ska
utveckla en nationell vägledning för hur kommuner kan genomföra uppsökande
och förebyggande hembesök hos äldre. Det är viktigt att säkerställa kvaliteten i
besöken samt se vad som bidrar till att främja hälsan hos äldre. Vägledningen bör
baseras på erfarenheter från utvärderingar av de åtgärder som redan har gjorts och
på forskningen inom området.
Området alkohol och äldre har uppmärksammats mer under de senaste åren
och våra uppgifter tyder på att alkoholkonsumtionen ökar, framför allt bland äldre
kvinnor. Dessutom ökar andelen äldre som dör på grund av alkohol. Därför är det
angeläget att öka kunskapsuppbyggnaden om äldre och alkohol.
Den ökande andelen äldre kommer att ställa stora krav på samhället, inte minst
ekonomiska. Därför är det angeläget att satsa på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder som kan göra att behovet av vård och omsorg skjuts upp
och att funktionsnedsättningarna kommer senare. Det är viktigt med åtgärder
som ska främja, bevara och stärka det friska, och de behövs även utanför vården
och omsorgen. Satsningarna behöver göras i god tid och de bör omfatta alla äldre.
I ett tidigare uppdrag (Statens folkhälsoinstitut, 2009a) lyfte Folkhälsoinstitutet
fram fyra argument för att satsa på äldres hälsa, och de är ännu minst lika relevanta:
• Andelen äldre ökar, vilket förmodligen kommer att ge ökade kostnader inom
omsorgen och hälso- och sjukvården.
• Det är lönsamt att investera i äldres hälsa. Det finns bland annat beräkningar
•
•
som visar att de ekonomiska besparingar som kan göras i sjukvården är större
per person för äldre än för yngre eftersom sjukdomar är vanligare bland äldre.
Ett gott åldrande förbättrar och förlänger livet. Fyra områden lyfts fram som
extra viktiga för ett gott åldrande: social gemenskap och socialt stöd, meningsfullhet, fysisk aktivitet och goda matvanor.
Hälsan är ojämnt fördelad i befolkningen. Skillnaderna jämnas inte ut med ökad
ålder utan skillnader som uppstod tidigare i livet tenderar att bli bestående.
ÄLDRES HÄLSA 7
Summary
Health of the elderly
Knowledge base for the Public Health Policy Report 2010
one of 21 sub-reports related to the Public Health Policy Report
2010. The summary report “Public Health Policy Report 2010: Public health of the
future – everyone’s responsibility” was published in November 2010. The purpose
of this report is to provide an overview of the health situation of older people in
Sweden, to provide a follow-up of what has been done for the health of the elderly
since Public Health Policy Report 2005, and to highlight the most important factors
that we should pay attention to in future to encourage a healthy ageing.
Elderly people are an increasing proportion of the population, and health promotion throughout life becomes crucial to having good health and the ability to live
independently with a good quality of life as long as possible. There is a wide range
of differences among older people, both in terms of prerequisites to age well and
what the ageing process is actually like. Many people over 65 continue to work and
a majority of people are also healthy and independent in their 80s. Through various
measures, society has the possibility of supporting and encouraging people to make
choices for healthy ageing, allow the elderly to postpone disability and dependence.
Accordingly, quality of life can be preserved and enhanced.
Results from the national public health survey Health on equal terms shows that
older people have significantly less social participation, compared with the population as a whole. However, in the past five years, we can discern a small positive
trend. There are clear links between low social participation and socioeconomic
class. Both older men and women who have had a blue-collar profession indicate
a much lower level of social participation than those who were mid or upper-level
salaried employees. Poll results also show that the proportion comprising those who
believe they have good health declines with age. In recent years, however, women
who are just entering retirement age responded slightly more positive than before.
The survey also shows that a significantly smaller proportion of older women and
men have risky drinking habits compared with the population as a whole. At the
same time, there are strong indications that the recent decline in alcohol consumption has occurred mainly among those under the age of 50. Among those over the
age of 50, we have not noted the same favourable development. Among women
over the age of 50, there are even signs that alcohol consumption is increasing.
This report is
8 ÄLDRES HÄLSA
The changes since the Public Health Policy Report 2005 are not very clear. The
changes can be discerned are that the proportion of older men who are physically
active at least 30 minutes each day has declined since 2004 and that there is evidence that alcohol consumption among women over 50 has increased. A positive
trend can be seen in women 65-74 years of age in which their social participation
increased slightly. The socioeconomic context is clear where blue-collar workers,
both men and women, say that they are in good health significantly less often. Poll
results show no signs of socioeconomic differences in health either increasing or
decreasing since the Public Health Policy Report 2005.
The Public Health Policy Report 2005 proposed several measures. Our assessment is that a great deal has been done within the field since then, but there is, of
course, more to be done.
Given the fact that the proportion of old people is increasing, and that there will
be great geographical variations, national guidance for active and healthy ageing is
needed. Such guidance would be useful for county councils and regions, municipalities and other stakeholders. This work already began in 2010. Further measures
are needed to combat accidents and injuries among the elderly. In 2010, the process
began of developing a national action plan for safety promotion activities among
persons over 65 years of age.
The area of alcohol and the elderly has been highlighted more in recent years, and
data from the national public health survey suggests that alcohol consumption is
increasing, particularly among older women. In addition, the proportion of elderly
people who die due to alcohol is increasing. Consequently, it is urgent to find more
knowledge about the elderly and alcohol. Since the elderly are overrepresented in
terms of injuries, the Swedish National Institute of Public Health also finds it urgent
to analyse the possible role of alcohol in accidental falls and other injuries.
The Swedish National Institute of Public Health proposes the development of a
national guide for how municipalities can implement outreach and preventive home
visits to elderly people. This development should take place together with other
stakeholders.
In general, we are now very much aware of the growing number and proportion
of elderly people in the future. This awareness places demands on society. Therefore
it is very important to invest in health promotion and disease prevention. Efforts are
needed in a timely manner and should include all older people and not only those
who are already clients of the elderly care. We give four arguments to invest in the
health of the elderly:
• The increase in older persons affects the cost to society.
• Savings can be obtained by strengthening health and preventing illness.
ÄLDRES HÄLSA 9
• A healthy ageing improves and prolongs life. Health promotion and disease pre•
10 vention should take place primarily in four areas; social interaction and support,
meaningfulness, physical activity and good eating habits.
Health is unevenly distributed in the population.
ÄLDRES HÄLSA
1
INLEDNING
ÄLDRES HÄLSA 11
Denna rapport är ett underlag till Folkhälsopolitisk rapport 2010: Framtidens
folkhälsa – allas ansvar, som beskriver vikten av tidiga och förebyggande åtgärder
för att skapa goda livsvillkor, livsmiljöer och levnadsvanor. Det övergripande nationella folkhälsomålet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på
lika villkor för hela befolkningen. Detta mål med de tillhörande elva målområdena
(faktaruta 1) fungerar som en kompassriktning för att nå social hållbarhet (proposition 2002/03:55 och 2007/08:110). Vi ser därför uppdraget som en del av arbetet
med att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling.
MÅL FÖR FOLKHÄLSAN
Det övergripande nationella folkhälsomålet är att skapa samhälleliga förutsättningar
för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Målområden:
1. Delaktighet och inflytande i samhället
2. Ekonomiska och sociala förutsättningar
3. Barns och ungas uppväxtvillkor
4. Hälsa i arbetslivet
5. Miljöer och produkter
6. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård
7. Skydd mot smittspridning
8. Sexualitet och reproduktiv hälsa
9. Fysisk aktivitet
10. Matvanor och livsmedel
11. Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel
12 ÄLDRES HÄLSA
Bland äldre människor finns det stora skillnader både när det gäller förutsättningarna för ett gott åldrande och hur åldrandet faktiskt ser ut. Alla över 65 år kan
inte placeras i en enda kategori. Många människor över 65 år fortsätter att arbeta
och de flesta är till åtminstone 80-årsåldern fortfarande oberoende och klarar sig
bra på egen hand (von Strauss E, 2003). Förutom just åldern beror skillnaderna
också på huruvida man har en funktionsnedsättning eller inte. Drygt en tredjedel av
65–74-åringarna och ungefär hälften av 75–84-åringarna har en nedsatt funktion1
inom ett eller flera områden, enligt den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika
villkor. Vidare påverkas hälsostatusen av personens ekonomiska förutsättningar,
utbildningsnivå, eventuella tidigare hälsoproblem, sociala nätverk, födelseland,
sexuella läggning och kön.
Genom olika insatser kan samhället dels göra det möjligt för äldre att slippa
funktionsnedsättningar och beroende under en längre tid, dels stödja och uppmuntra val som innebär ett hälsosamt sätt att leva. Därigenom kan dessa människor
både behålla sin livskvalitet och öka den. Folkhälsoinstitutet brukar föra fram fyra
saker som är grundläggande för ett gott åldrande (Agahi, Lagergren, Thorslund, &
Wånell, 2005):
•
•
•
•
social gemenskap och socialt stöd
meningsfullhet
fysisk aktivitet
bra matvanor.
Både individen och samhället gynnas av satsningar på hälsofrämjande insatser för
att skjuta upp äldres funktionsnedsättningar och fördröja behovet av hemtjänst och
sjukvård.
Denna rapport har tre syften:
1.ge en bild av hälsosituationen bland äldre människor i Sverige
2.följa upp vad som har gjorts för äldres hälsa sedan Folkhälsopolitisk rapport
2005, framför allt på nationell nivå
3.lyfta fram de faktorer som är viktigast att uppmärksamma för att främja äldres
hälsa.
1. Rörelsehinder, nedsatt hörsel, nedsatt syn samt svår ängslan, oro eller ångest.
ÄLDRES HÄLSA 13
Rapportens disposition följer i huvudsak de tre syftena ovan; först gör vi en översikt
över de demografiska trenderna för att sedan fortsätta med en genomgång av äldres
hälsa och hur den har utvecklats på både kort och lite längre sikt. Därefter beskriver
vi ett urval av de åtgärder på äldreområdet som lades fram i Folkhälsopolitisk rapport 2005. Avslutningsvis ligger fokus på de saker som, baserat på resultaten från
rapportens andra delar, särskilt bör uppmärksammas i arbetet med att främja äldres
hälsa.
14 ÄLDRES HÄLSA
2
DEMOGRAFISKA TRENDER
ÄLDRES HÄLSA 15
Förhållandevis fler äldre i framtiden
Enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) befolkningsprognos ökar medellivslängden i landet och förväntas öka ytterligare i framtiden. Fram till år 2060 tror man
att medellivslängden kommer att öka med 6 år för män, till 85 år, och med 4 år
för kvinnor, till 87 år. I dag är cirka 18 procent av Sveriges befolkning 65 år eller
äldre; år 2030 beräknas denna andel ha stigit till närmare 23 procent och år 2060
kan andelen ha ökat till 25 procent beroende på olika antaganden kring migration och dödlighet. I antal betyder detta att 2,7 miljoner personer år 2060 kommer
att vara 65 år eller äldre jämfört med dagens 1,7 miljoner. Under samma period
sjunker andelarna för barn och unga och för personer i arbetsför ålder även om
antalen beräknas vara ungefär desamma som i dag. Kvinnoöverskottet bland äldre
består men minskar eftersom männens dödlighet minskar snabbare än kvinnornas
(Statistiska centralbyrån, 2009c).
Figur 1. Antal invånare i Sverige 2009 och 2060 fördelat på ålder och kön. Källa: SCB.
Procent
Män
2009
2060
Kvinnor
2009
2060
95+ år
85–94 år
75–84 år
65–74 år
55–64 år
45–54 år
35–44 år
25–34 år
15–24 år
5–14 år
0–4 år
800 000
600 000
400 000
200 000
0
200 000
400 000
600 000
800 000
SCB konstaterar i sin befolkningsprognos att många är friska upp i hög ålder, vilket
innebär att antalet personer i de äldsta åldrarna ökar. Fram till år 2020 är det framför allt den yngre pensionärsgruppen som beräknas öka till följd av 1940-talets höga
födelsetal. Därefter ökar antalet i den äldsta gruppen, de över 80 år. År 2010 var
494 000 personer 80 år och äldre. Detta antal håller sig ganska konstant till år 2020
då det snabbt börjar öka eftersom den relativt stora gruppen 40-talisterna uppnår
den åldern. År 2030 beräknas antalet vara nära 800 000 och år 2060 beräknas
gruppen uppgå till närmare en miljon (Statistiska centralbyrån, 2010d). Ökningen
beror på en prognostiserad snabb nedgång i dödlighet. Fler lever längre i dag och
färre insjuknar i hjärt- och kärlsjukdomar, och SCB konstaterar vidare att det är
färre som dör av sådana sjukdomar (Statistiska centralbyrån, 2009c).
16 ÄLDRES HÄLSA
Stora regionala skillnader
I Sverige finns stora regionala skillnader när det gäller andelen äldre i befolkningen
(här 65 år och äldre). Kartan nedan visar hur andelen äldre år 2009 varierade mellan kommunerna, från Knivstas 11 procent till Pajalas 30 procent. Stora delar av
norra Sverige och de sydostliga delarna av landet har höga andelar äldre medan
andelarna är förhållandevis låga i storstadsregionerna och vissa andra större städer,
som regionala centrum.
Figur 2. Andelen äldre 65–w år i befolkningen år 2009 per kommun (antalet kommuner inom
parentesen). Källa: SCB. Bearbetning av Statens folkhälsoinstitut.
Andel äldre 2009
23,0–30,5 % (74)
21,2–23,0 % (68)
18,5–21,2 % (69)
11,3–18,5 % (79)
ÄLDRES HÄLSA 17
SCB:s befolkningsprognos på länsnivå (figur 3 nedan) visar att andelen äldre kommer att öka snabbast på Gotland, men ökningen blir kraftig även i Norrbottens län,
Stockholms län och Uppsala län. De två senare kommer dock ändå att bara ha drygt
20 procent äldre invånare. Gotland kommer att ligga högst med över 27 procent
enligt dessa beräkningar.
Figur 3. Andelen 65–w år av totalbefolkningen 2008–2030 i ett urval av län, procent. Källa: SCB.
Bearbetning av Statens folkhälsoinstitut.
30
28
26
24
22
20
18
16
14
12
10
2008 2010
2012
2014 2016
2018
2020 2022
2024
Gotland
Uppsala
Västra Götaland
Stockholm
Norrbotten
Totalt
2026 2028
2030
Skåne
Fler äldre med utländsk bakgrund
Invandring påverkar den demografiska strukturen och i jämförelse med andra europeiska länder och USA har Sverige en något högre andel utrikes födda.1 År 2008
var andelen utlandsfödda omkring 14 procent men år 2060 antas den ha ökat till
drygt 18 procent av hela befolkningen. Bland dem som är 65 år och äldre utgör de
utlandsfödda i dag lite mer än 11 procent. År 2060 uppskattas motsvarande siffra
bli 23 procent (Statistiska centralbyrån, 2009c).
I dag är drygt hälften av de utlandsfödda äldre födda inom Norden och ungefär
10 procent är födda i ett utomeuropeiskt land. Bland de utlandsfödda äldre finns
människor från omkring 145 olika länder. Storstadsregionerna och några mindre
kommuner som gränsar till Norge respektive Finland har störst andel utlandsfödda
äldre som är 65 år och äldre (Sveriges kommuner och landsting, 2008).
1. Österrike 14,9 procent (2007), USA 11,8 procent (2004), Storbritannien 11,8 procent (2007),
Nederländerna 10,6 procent (2007), Tyskland 8,8 procent (2007), Danmark 8,4 procent (2008),
Norge 8,1 procent (2008), Finland 1,7 procent (2008) (Statistiska centralbyrån, 2009c).
18 ÄLDRES HÄLSA
3
HÄLSOUTVECKLINGEN
BLAND ÄLDRE
studier som betonar vikten av att få vara självständig så länge som
möjligt (Gabriel & Bowling, 2004). För äldre innebär självständighet att vara rörlig
och oberoende, vilket ger frihet att ta sig ut på egen hand och engagera sig i olika
aktiviteter samt att träffa vänner och bekanta. Det är särskilt betydelsefullt att ha
kontroll över sin livssituation och förlusten av oberoendet leder till sänkt livskvalitet som i sin tur sänker motståndskraften som ökar mottagligheten för t.ex. sjukdomar (Gabriel & Bowling, 2004). Att vara självständig och oberoende inkluderar
viktiga delar såsom att ha en fungerande privatekonomi, att vara del i något socialt
nätverk där det går att få emotionellt och praktiskt stöd, att ha en bostad som är
tillgänglig trots en eventuell funktionsnedsättning, att känna trygghet i närmiljön
och inte minst att känna sig behövd och ha en plats i tillvaron. Hälsoutvecklingen
är även beroende av faktorer som fysisk aktivitet, matvanor, rökvanor och alkoholkonsumtion. Dessa delar ingår alla i genomgången nedan om hur hälsan för äldre
har utvecklats över tid. Ambitionen är att ge svar på hur äldre personer i Sverige
upplever sin hälsa, om de mår bättre eller sämre än befolkningen som helhet samt
inom vilka områden äldre eventuellt skiljer sig gentemot resten av befolkningen.
Om inget annat anges kommer uppgifterna från den nationella folkhälsoenkäten
Hälsa på lika villkor. Sedan år 2004 skickas enkäten varje år till 20 000 personer i Sverige i åldern 16–84 år som själva får skatta sin hälsa.2 Med benämningen
”äldre” avses i detta sammanhang personer som är 65–84 år. Redovisningen bygger på åldersgrupperna 65–74 år och 75–84 år, och vi använder jämförelsesiffror
för rikets befolkning 16–84 år. Förutom åldersgrupperna redovisas även kön och
socioekonomisk tillhörighet utifrån grupperna arbetare, lägre tjänstemän respektive tjänstemän på mellannivå och högre nivå. För att få ett tillräckligt stort underlag när det gäller de socioekonomiska grupperna används fyraårsmedelvärden för
åren 2004–2007, 2005–2008 och 2006–2009.
Förutom den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor finns det få datakällor på nationell nivå som beskriver den äldre delen av befolkningen, och därför
är det svårt att på ett helt tillförlitligt sätt summera hälsoläget för denna grupp.
Dessutom har vi generellt ännu sämre kunskap om hälsan bland dem som är äldre
än 84 år.
Det finns flera
2. Svarsfrekvensen var genom åren omkring 52–61 procent.
20 ÄLDRES HÄLSA
Sämst hälsa bland de äldsta
Ju högre ålder, desto färre är det som tycker att de har en god hälsa.3 Bland både
kvinnor och män som är 75–84 år upplever färre än hälften att de har en god hälsa,
vilket är klart lägre än för befolkningen som helhet. Det finns också könsskillnader
på så sätt att en något större andel av de äldre männen säger sig ha en god hälsa.
Figur 4. Andelen kvinnor och män, 65–74 år och 75–84 år, med självupplevd god hälsa (år
2004–2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2004–2009, Statens folkhälsoinstitut.
Procent
80
70
60
50
40
30
20
10
0
2004
2005
2006
Kvinnor 65–74 år
Män 65–74 år
Kvinnor 75–84 år
Män 75–84 år
Kvinnor 16–84 år
Män 16–84 år
2007
2008
2009
Om man ser till ett längre tidsperspektiv, åren 1980–2005, har det blivit vanligare
att skatta sitt allmänna hälsotillstånd som gott, förutom bland kvinnor som är över
75 år. För dem är nivån oförändrad (Socialstyrelsen, 2009).
I hela äldregruppen (kvinnor och män 65–84 år) påverkar den socioekonomiska
grupptillhörigheten hur man upplever sin hälsa. Av dem som tidigare hade ett arbetaryrke är det färre som uppger sig har en god hälsa i jämförelse med tjänstemän
på mellannivå eller högre nivå. Detta mönster har varit i stort oförändrat sedan
2004–2007.
3. Begreppet god hälsa är inte definierat i den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor,
utan det tolkas subjektivt av den som svarar på enkäten.
ÄLDRES HÄLSA 21
Figur 5. Andelen kvinnor och män, 65–74 år och 75–84 år, med självskattad god hälsa (medelvärde för åren 2006–2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2006–2009, Statens
folkhälsoinstitut.
80
70
80
Kvinnor
70
60
60
50
50
40
40
30
30
20
20
10
10
0
65–74 år
Arbetare
75–84 år
Tjänsteman låg
0
Män
65–74 år
75–84 år
Tjänsteman mellan eller hög
När det gäller det psykiska välbefinnandet verkar äldre generellt må bättre än yngre
personer. Det har inte skett någon större förändring de senaste åren. Bland de äldre
är skillnaderna mellan könen inte heller lika påtagliga som i yngre åldersgrupper.
Det finns inga statistiskt säkerställda skillnader mellan olika socioekonomiska
grupper när det gäller psykiskt välbefinnande, men det finns skillnader om man ser
till äldre med svåra sömnbesvär. En större andel kvinnliga arbetare, 75–84 år, uppger att de har svåra sömnbesvär jämfört med dem som hade ett tjänstemannayrke
på mellannivå eller högre nivå. Mönstret är ungefär detsamma som år 2004–2007.
Däremot finns bara mycket små skillnader mellan de socioekonomiska grupperna
avseende svår ångest, ängslan och oro.
Enligt Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009 finns det sedan 1980-talet ingen
tydlig trend i utvecklingen av oro, ängslan, ångest eller sömnproblem hos befolkningen i stort. Äldregrupperna skiljer sig dock från de yngre som har haft en betydligt mer negativ utveckling sedan 1990-talet. Oro, ängslan, ångest eller sömnproblem var förut betydligt vanligare bland äldre, men i dag är dessa besvär ungefär
lika vanliga bland äldre och yngre. Förändringen beror på att besvären har ökat
bland de yngre medan äldre har en stabil nivå. Psykisk ohälsa är dock vanligare
bland äldre personer som är ensamstående eller har ett dåligt socialt nätverk (Socialstyrelsen, 2009).
En fjärdedel av alla självmord begås av personer som är över 65 år, och de flesta
är män trots att kvinnorna uppger sig må sämre. Bland män är självmord vanligare
hos dem som har fyllt 75 år än i gruppen 65–74 år men för kvinnor finns ingen tydlig
skillnad mellan åldersgrupperna. Under de senaste 30 åren har självmorden minskat
bland män. Bland kvinnor syns dock inte samma trend (Socialstyrelsen, 2009).
22 ÄLDRES HÄLSA
Målområde 1. Delaktighet och inflytande i samhället
Äldre uppger lägre socialt deltagande
Äldre uppger en betydligt lägre grad av socialt deltagande4 jämfört med hela befolkningen. Mer än en tredjedel anger att de har ett lågt socialt deltagande och detta
gäller i högre grad den äldsta åldersgruppen (75–84 år) än den yngre (65–74 år).
Sedan år 2004 har dock resultaten blivit något bättre bland kvinnorna, och även
bland äldre män kan man ana en positiv utveckling.
Figur 6. Andelen kvinnor och män, 65–74 år och 75–84 år, med lågt socialt deltagande (år
2004–2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2004–2009, Statens folkhälsoinstitut.
Procent
60
50
40
30
20
10
0
2004
2005
2006
Kvinnor 65–74 år
Män 65–74 år
Kvinnor 75–84 år
Män 75–84 år
Kvinnor 16–84 år
Män 16–84 år
2007
2008
2009
Det finns klara samband mellan socialt deltagande och socioekonomisk tillhörighet. Både kvinnor och män som har haft ett arbetaryrke uppgav ett betydligt lägre
socialt deltagande i jämförelse med tjänstemän på mellannivå eller högre nivå. Detta
mönster är oförändrat sedan jämförelseåren 2004–2007.
4. Socialt deltagande beräknas genom att summera antalet aktiviteter som respondenterna har
deltagit i de senaste 12 månaderna. Brytpunkten för ett lågt deltagande läggs vanligtvis vid en
(1) aktivitet. Svarsalternativen var följande: ”Studiecirkel/kurs på din arbetsplats, studiecirkel/
kurs på din fritid, fackföreningsmöte, i annat föreningsmöte, teater/bio, konstutställning, kyrkan, sporttillställning, skrivit insändare i tidning/tidskrift, demonstration av något slag, offentlig tillställning (t.ex. nattklubb, danstillställning eller liknande), större släktsammankomst,
privat fest hos någon, inget av ovanstående”.
ÄLDRES HÄLSA 23
Figur 7. Andelen kvinnor och män, 65–84 år, med lågt socialt deltagande (medelvärde för åren
2006–2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2006–2009, Statens folkhälsoinstitut.
60
60
50
50
40
40
30
30
20
20
10
10
0
65–74 år
Arbetare
75–84 år
Tjänsteman låg
0
65–74 år
75–84 år
Tjänsteman mellan eller hög
Att ägna sig åt aktiviteter på internet kan både gynna den allmänna aktivitetsnivån
och öka möjligheten att vara socialt aktiv. Det finns dock ännu ingen forskning som
fastställer något samband mellan aktivitet, delaktighet och internetbaserade aktiviteter (Hjälpmedelsinstitutet, 2009).
Sedan år 2003 följer SCB internetanvändningen bland olika grupper. Uppföljningen visar att andelen som aldrig använder internet minskade med 14 procent
mellan år 2003 och år 2009 i befolkningen 16–74 år, och med 26 procent i gruppen 55–74 år. Kvinnor ökade sin användning kraftigt under perioden och använde
under år 2009 internet nästan lika ofta som män. Detta innebär att 46 procent av
kvinnorna och 50 procent av männen använder internet i stort sett varje dag, främst
för e-post, informationssökning om varor och tjänster samt internetbank. Ungefär
60 procent använder internet hemma och det verkar vara en stabil siffra (Statistiska
centralbyrån, 2010a). Tillgången till internet varierar dock och är betydligt större i
gruppen 65–74 år jämfört med gruppen 75–84 år. Även utbildningsbakgrunden har
stor betydelse för tillgången till internet i hemmet. Precis som i yngre åldersgrupper
är det en betydligt större andel män och kvinnor med eftergymnasial utbildning som
har tillgång till internet hemma, jämfört med dem som endast har en förgymnasial
utbildning (Statistiska centralbyrån, 2010b).
Internet har fått ett stort genomslag och den alltmer sofistikerade tekniken innebär nya möjligheter för äldre och personer med funktionsnedsättning. Samtidigt
kan tekniken utestänga människor och tjänsterna behöver utformas så att alla kan
använda dem (Bergius, 2008).
24 ÄLDRES HÄLSA
Målområde 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar
Äldre ensamstående kvinnor mest ekonomiskt utsatta
En god ekonomi är en viktig faktor för äldre eftersom de slipper oro för oförutsedda
utgifter. Ekonomin måste också vara i balans för att de ska kunna delta i sociala aktiviteter i samhället, vilket i sin tur har betydelse för livskvaliteten (Borglin,
Edberg, & Rahm Hallberg, 2005; Gabriel & Bowling, 2004).
Under 2000-talet har svenska hushåll generellt fått en högre ekonomisk standard.
Alla har dock inte fått lika stor del av detta och skillnaderna mellan vissa grupper
har blivit större. Äldre är en grupp som inte har fått del i standardökningarna i lika
hög grad som yngre åldersgrupper. År 2008 var medianvärdet av den ekonomiska
standarden i befolkningen 32 procent högre än år 1999, men för dem som är 75 år
och äldre var motsvarande siffra 19 procent (Statistiska centralbyrån, 2010c).
Den genomsnittliga pensionsnivån har höjts sedan 1990-talet och yngre pensionärer har i allmänhet högre pension än äldre pensionärer. Generellt sett har män
också högre ålderspension än kvinnor, men med tiden har skillnaden minskat till
följd av att fler kvinnor förvärvsarbetar och på så sätt får en allt högre inkomstgrundad pension. Andelen pensionärer helt utan tilläggspension (det vill säga inkomstgrundande pension) har samtidigt minskat. År 2008 fick cirka 625 000 kvinnor och
cirka 153 000 män garantipension som är en utfyllnad till den inkomstgrundade
pensionen (Pensionsmyndigheten, 2009).
Dagens äldre har haft mer gynnsamma uppväxtvillkor, högre utbildning, bättre
ekonomi och högre materiell standard jämfört med tidigare generationers pensionärer. Större andel av dagens pensionärer har också förvärvsarbetat, vilket innebär att
det är färre som enbart får garantipension. Detta är sannolikt en viktig anledning till
att äldres hälsa har blivit bättre i det långa perspektivet. Inom gruppen äldre finns
det dock en del variationer, och de könsskillnader och socioekonomiska skillnader
i levnadsvillkor som finns inom befolkningen som helhet kvarstår även efter pensionsåldern (Socialstyrelsen, 2009).
En ökande andel pensionärer har vidare inkomst från kapitalplaceringar, vilket
framgår av Försäkringskassans underlagstext inför Folkhälsopolitisk rapport 2010.
Samtidigt har andelen pensionärer med en låg ekonomisk standard (mindre än 60
procent av medianinkomsten för befolkningen) ökat de senaste åren, från drygt 8
procent år 2003 till 14 procent år 2008. Ensamstående äldre kvinnor är särskilt
ekonomiskt utsatta och nästan 30 procent hade en låg relativ ekonomisk standard
år 2008 (Försäkringskassan, 2010).
ÄLDRES HÄLSA 25
De flesta äldre bor i eget boende
Bostaden och dess närområden påverkar graden av oberoende och självständighet.
Ett boende som uppfyller behoven av tillgänglighet och trygghet kan stärka den äldres sociala nätverk och möjligheterna att leva ett aktivt liv (Statens folkhälsoinstitut,
2008a). Många som bor i ett hus utan hiss blir isolerade, vilket kan försämra den
psykiska och fysiska hälsan. Boverket visar i Bostadsmarknadsenkäten 2009 att äldre
i många kommuner har svårt att hitta boenden som motsvarar deras önskemål, och
ofta handlar det om äldre som vill ha en mindre bostad. I hälften av landets kommuner är också behovet av särskilda boenden för äldre större än tillgången. Bristen är
mest utbredd i Stockholms- respektive Göteborgsregionen (Boverket, 2010).
De flesta äldre bor i sitt eget boende, även i höga åldrar, och andelen har ökat
kraftigt de senaste åren. Det är bara de allra sjukaste som bor på någon institution,
ett så kallat särskilt boende. Under 1960- och 70-talen ökade antalet platser i särskilda boenden stort. Ökningen avstannade under 1980-talet och under de senaste
åren har platserna dessutom minskat med över 20 procent. Det betyder inte att
behovet av vård och omsorg är mindre än tidigare, utan minskningen förklaras som
en kombination av att det tidigare fanns för många platser, att ekonomin har försämrats och av en förändrad syn på hur äldre behövande bäst får vård och omsorg.
Omkring 6 procent av kvinnorna och 5 procent av männen i åldersgruppen 75–84
år bodde år 2007 i särskilt boende. Motsvarande siffror för gruppen 85 år och äldre
var 12 procent av kvinnorna och 17 procent av männen. Många som tidigare skulle
ha fått en plats inom ett särskilt boende får i dag i stället hjälp genom hemtjänsten.
Jämfört med tidigare har hemtjänsten fler vårdtagare med stora behov. Den sammantagna hjälpen från hemtjänsten har dock minskat över tid även om antalet personer 80 år eller äldre har ökat markant (Socialstyrelsen, 2009).
I gruppen 75–84 år är andelen ensamboende kvinnor betydligt större (60 procent) än andelen ensamboende män (30 procent). Motsvarande siffror för åldersgruppen 65–74 år är 36 procent för kvinnor och 21 procent för män. Inga större
förändringar har skett de senaste 30 åren (Statistiska centralbyrån, 2010e).
Många äldre vill bo kvar hemma så länge de kan, men särskilt ensamstående känner oro och ångest eftersom de inte upplever att de klarar sig själva och hellre skulle
vilja flytta till ett annat boende. Ensamhet, och kanske nedstämdhet och otrygghet,
är dock vanligtvis inte giltiga kriterier för att beviljas en plats inom den kommunala
äldreomsorgen. I första hand bedöms ansökningarna utifrån personens fysiska funktionsförmåga (Socialstyrelsen, 2009). Antalet seniorbostäder har i stället ökat stort
för att till viss del täcka behovet hos dem som inte uppfyller kriterierna för kommunens särskilda boende men som ändå vill ha ett tryggare boende som är mer anpassat
till högre åldrar. Dessa seniorbostäder utformas på olika sätt men riktas främst till
personer över en viss ålder. De har också god tillgänglighet och bjuder in till gemenskap bland de boende. God tillgänglighet kan exempelvis innebära att bostaden är
anpassad för rullstol och att det finns närhet till samhällsservice av olika slag. I övrigt
är det vanliga bostäder i det ordinära bostadsbeståndet. Vid behov går det att få hemtjänst precis som i ett annat boende (Sveriges kommuner och landsting, 2008).
26 ÄLDRES HÄLSA
Målområde 4. Hälsa i arbetslivet
Fler äldre jobbar längre
Den faktiska pensionsåldern, det vill säga när vi i praktiken lämnar yrkeslivet, var
64 år i Sverige 2007. Detta är högre än medelåldern i EU-länderna som är 61 år för
kvinnor och 62 år för män (Statistiska centralbyrån, 2009a). Andelen yrkesverksamma 65–74-åringar ökade från 9 procent år 2004 till 12 procent år 2008, och i
den gruppen fördubblades nästan antalet sysselsatta under dessa fyra år. Männen
utgör 60 procent av de sysselsatta och kvinnorna 40 procent. År 2001 kom en lagändring (i lagen om anställningsskydd, SFS 1982:80) som gjorde att arbetstagare
har rätt att jobba kvar upp till 67 års ålder, och den har sannolikt bidragit till att
det i dag är fler äldre som är yrkesverksamma (Statistiska centralbyrån, 2009b).
Andra bidragande orsaker kan vara det nya pensionssystemet som har gjort det mer
gynnsamt att jobba längre, liksom ett förbättrat allmänt hälsotillstånd och en högre
utbildningsnivå för de ålderskohorter som är nära pensionsåldern (SOU 2009:93).
Arbetsmiljöns utformning har stor betydelse för att vi ska orka med ett yrkesliv
vid högre ålder. Resultat i Arbetsmiljöverkets rapport Arbetsmiljön 2009 visar att
det redan i åldern 50–64 år finns människor som har svårt att klara sina arbetsuppgifter på grund av åldern, 5 procent för kvinnor och 6 procent för män, och
svårast är det för dem som är 60 år och äldre. Dessa procenttal har inte förändrats
sedan år 2005. Av andelen 50–64-åringar som är sysselsatta bedömer 11 procent
bland kvinnorna och 9 procent bland männen att de inte kommer att kunna arbeta
fram till ordinarie pensionsålder, men det är klart färre än år 2001 då motsvarande
siffror var 24 respektive 15 procent. Huruvida man bedömer sig orka arbeta fram
till pensionsåldern varierar mellan olika yrkesgrupper. Kvinnor som arbetar med
människor på olika sätt (inom exempelvis vården och skolan) och män i yrken
med kroppsarbete (till exempel byggnadsarbetare och maskinförare) är de grupper
som i högst grad bedömer att de inte kommer att kunna arbeta till pensionsåldern
(Arbetsmiljöverket, 2010).
ÄLDRES HÄLSA 27
Målområde 5. Miljöer och produkter
Vanligt att äldre kvinnor upplever otrygghet
Ungefär var tionde person i åldern 65–84 år upplever sig sakna ett emotionellt stöd,
det vill säga någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt. Andelen
är relativt oförändrad över tid. Det är generellt lite vanligare att män säger sig sakna
ett emotionellt stöd, men det finns ingen större könsskillnad bland de kvinnor och
män som är 65–84 år.
Figur 8. Andelen kvinnor och män, 65–74 år och 75–84 år, som saknar emotionellt stöd
(2004–2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2009, Statens folkhälsoinstitut.
16
14
12
10
8
6
4
2
0
2004
2005
2006
Kvinnor 65–74 år
Män 65–74 år
Kvinnor 75–84 år
Män 75–84 år
Kvinnor 16–84 år
Män 16–84 år
2007
2008
2009
De socioekonomiska skillnaderna är små när det gäller hur stora andelar som saknar såväl ett emotionellt stöd som stöd vid praktiska problem eller vid sjukdom,
särskilt bland kvinnorna. Bland män utmärker sig arbetare med att i något högre
grad sakna någon att få stöd av i praktiska frågor jämfört med gruppen tjänstemän
på mellannivå och högre nivå.
28 ÄLDRES HÄLSA
Det är betydligt vanligare att äldre kvinnor än män avstår från att gå ut ensamma
av rädsla för att bli överfallna, rånade eller ofredade på något annat sätt, trots att
äldre bevisligen är mindre utsatta för fysiskt våld än andra grupper. Upplevelsen av
otrygghet har inte förändrats märkbart under den senaste femårsperioden och de
socioekonomiska skillnaderna är små.
Figur 9. Andelen kvinnor och män, 65–74 år och 75–84 år, som känner sig otrygga (2004–
2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2009, Statens folkhälsoinstitut.
60
50
40
30
20
10
0
2005
2006
2007
Kvinnor 65–74 år
Män 65–74 år
Kvinnor 75–84 år
Män 75–84 år
Kvinnor 16–84 år
Män 16–84 år
2008
2009
I en tidigare studie av Folkhälsoinstitutet framgår att ensamboende oftare upplever en brist på praktiskt och känslomässigt stöd i vardagen än vad samboende
gör. Samma studie visar att utlandsfödda äldre känner sig mer otrygga än svenskfödda äldre och uppger i högre grad att de saknar ett emotionellt och praktiskt stöd
(Statens folkhälsoinstitut, 2008a).
ÄLDRES HÄLSA 29
Fallolyckor är vanligaste skadetypen bland äldre
Personer 65 år och äldre är överrepresenterade i olycks- och skadestatistiken och
de senaste tjugo åren har dödsolyckorna bland dem över 80 år närmare fördubblats. Förklaringen är att antalet personer över 80 år har ökat och att förebyggande
insatser inte har högsta prioritet inom vården och omsorgen (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2010). Sverige har också haft en sämre utveckling än
andra europeiska länder när det gäller att få ned antalet dödsolyckor för gruppen
65 år och äldre, förutom i frågan om vägtrafikolyckor. På områdena bränder, förgiftningar och drunkningar är Sverige ett av de länder som har lyckats sämst och de
senaste tio åren har antalet dödsfall med äldre personer till och med ökat inom dessa
tre områden, samt inom fallolyckor (Schyllander & Rosenberg, 2009).
Fallolyckor bland äldre är ett stort folkhälsoproblem eftersom olyckan ofta leder
till nedsatt fysisk rörlighet och ett ökat beroende av andra. Statens folkhälsoinstitut
har uppskattat att kostnaden i dag uppgår till ungefär 14 miljarder kronor per år5
(Gyllensvärd, 2009). Fallolyckorna står för drygt 70 procent av skadorna i gruppen
65–79 år, och bland dem som är 80 år och äldre ligger fallolyckorna bakom 90 procent av alla skador (Schyllander & Rosenberg, 2009). Mer fördjupning på området
finns i Ekonomiska beräkningar och bedömningar som är ett kunskapsunderlag till
Folkhälsopolitisk rapport 2010 (Statens folkhälsoinstitut, 2011a).
Det finns flera orsaker till de många fallolyckorna. Yrsel är ganska vanligt bland
äldre människor och kan i kombination med dålig balans orsaka fall. Både yrsel
och dålig balans kan vara en del i det naturliga åldrandet med avtagande muskelstyrka men det kan också bero på akuta eller kroniska sjukdomstillstånd. Det finns
även läkemedelsbehandlingar med biverkningar som bidrar till yrsel. En del av dem
som drabbas av fall och skador är troligen också alkoholpåverkade (Socialstyrelsen,
2009).
Ett fysiskt aktivt liv, jämfört med ett stillasittande liv, är mycket viktigt för många
som vill vara oberoende upp i hög ålder, men många skador uppstår samtidigt till
följd av fysisk aktivitet. Det finns mycket som talar för att äldre och yngre personer
är mer utsatta för skador än människor i yrkesverksam ålder och att socialt och
ekonomiskt svaga personer i allmänhet är mer utsatta än andra. Kvinnor över 65 år
skadar sig främst vid fysiska aktiviteter såsom promenader, cykling och trädgårdsarbete. Även män skadar sig oftast vid promenader men också i samband med gördet-själv-aktiviteter såsom reparationer och underhåll i hemmet (Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap & Statens folkhälsoinstitut, 2010).
5 2006 års prisnivå.
30 ÄLDRES HÄLSA
Målområde 9. Fysisk aktivitet
Äldre kvinnor har en stillasittande fritid
Att ha en stillasittande fritid6 är ungefär lika vanligt bland 65–74-åriga kvinnor och
män som bland resten av befolkningen. Däremot uppger fler kvinnor 75–84 år att
de har en stillasittande fritid jämfört med yngre åldersgrupper. Mönstret är ungefär
likadant över tid.
Figur 10. Andelen kvinnor och män, 65–74 år och 75–84 år, som har en stillasittande fritid, procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2009, Statens folkhälsoinstitut.
35
30
25
20
15
10
5
0
2004
2005
2006
Kvinnor 65–74 år
Män 65–74 år
Kvinnor 75–84 år
Män 75–84 år
Kvinnor 16–84 år
Män 16–84 år
2007
2008
2009
En stillasittande fritid är vanligare bland äldre kvinnor, särskilt de som är 75–84 år,
och män som har haft arbetaryrken jämfört med dem som har varit tjänstemän på
mellannivå och högre nivå.
6. Med stillasittande fritid avses att fritiden mest ägnas åt läsning, tv, bio eller någon annan
stillasittande sysselsättning på fritiden. Mindre än två timmar i veckan ägnas åt promenader,
cykling eller någon annan aktivitet.
ÄLDRES HÄLSA 31
Kvinnor och män som är 65–74 år anger i ungefär samma grad som befolkningen
att de är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag.7 Andelen fysiskt aktiva kvinnor
och män är dock lägre i åldersgruppen 75–84 år. Andelen män 65–84 år som är
fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag har dessutom minskat sedan undersökningarna startade år 2004.
Figur 11. Andelen kvinnor och män, 65–74 år och 75–84 år, som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag (2004–2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2004–2009, Statens
folkhälsoinstitut.
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
2004
2005
2006
Kvinnor 65–74 år
Män 65–74 år
Kvinnor 75–84 år
Män 75–84 år
Kvinnor 16–84 år
Män 16–84 år
2007
2008
2009
Socialstyrelsens folkhälsorapport visar dock att i ett längre tidsperspektiv motionerar äldre alltmer sedan 1980-talet och andelen som är helt inaktiva har minskat. En
förklaring till detta kan vara att den fysiska rörelseförmågan generellt har blivit
bättre samtidigt som fysisk aktivitet i sig gör att man kan upprätthålla en god funktionsförmåga (Socialstyrelsen, 2009).
Det finns bara små socioekonomiska skillnader bland äldre personer (65–84 år)
när det gäller hur många som är fysiskt aktiva.
7. Den svenska rekommendationen för fysisk aktivitet är att alla individer bör, helst varje dag,
vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter. Intensiteten bör vara åtminstone måttlig,
till exempel rask promenad. Ytterligare hälsoeffekt kan erhållas om man utöver detta ökar den
dagliga mängden eller intensiteten (Svenska Läkaresällskapet, 2001).
32 ÄLDRES HÄLSA
Äldres rörelseförmåga har förbättrats över tid
Nästan varannan person över 75 år har en nedsatt funktion inom ett eller flera
områden. Bland kvinnor är rörelsehinder vanligast och männen drabbas främst av
nedsatt hörsel. Endast 30 procent av de äldre med en funktionsnedsättning säger sig
ha en god hälsa, jämfört med cirka 70 procent av äldre utan en funktionsnedsättning (Statens folkhälsoinstitut, 2008a).
Sett i ett långt tidsperspektiv har äldres rörelseförmåga förbättrats. Socialstyrelsens Folkhälsorapport visar att andelen kvinnor och män med nedsatt rörelseförmåga har minskat sedan 1980-talet, både bland yngre och bland äldre pensionärer
(Socialstyrelsen, 2009). Datamaterialet från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa
på lika villkor visar dock inte denna utveckling lika tydligt eftersom tidsserierna
endast omfattar de fem senaste åren. Förändringarna över tid är små och osäkra.
Figur 12. Andelen kvinnor och män, 65–74 år och 75–84 år, med nedsatt rörelseförmåga
(2004–2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2004–2009, Statens folkhälsoinstitut.
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
2005
2006
2007
Kvinnor 65–74 år
Män 65–74 år
Kvinnor 75–84 år
Män 75–84 år
Kvinnor 16–84 år
Män 16–84 år
2008
2009
Generellt uppger en större andel arbetare att de har en nedsatt funktionsförmåga
jämfört med tjänstemän på mellannivå eller högre nivå.
ÄLDRES HÄLSA 33
Målområde 10. Matvanor och livsmedel
Äldre äter mindre av frukt och grönt än yngre åldersgrupper
Ser man till hela befolkningen äter kvinnor generellt mer frukt och grönt än män,
och detta mönster återkommer även bland äldre kvinnor och män. Däremot äter
både äldre (65–84 år) kvinnor och män mindre frukt och grönt än andra åldersgrupper och få äldre äter den mängd som rekommenderas8. Detta ser inte ut att ha
förändrats nämnvärt över tid.
Figur 13. Andelen kvinnor och män, 65–74 år och 75–84 år, som enligt kostrådet äter 500 gram
frukt och grönt per dag (2004–2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2004–2009,
Statens folkhälsoinstitut.
16
14
12
10
8
6
4
2
0
2004
2005
2006
Kvinnor 65–74 år
Män 65–74 år
Kvinnor 75–84 år
Män 75–84 år
Kvinnor 16–84 år
Män 16–84 år
2007
2008
2009
Äldre kvinnor i gruppen tjänstemän på mellannivå eller högre nivå är bäst på att äta
frukt och grönt i enlighet med kostråden. Bland de äldre männen går det inte att se
några socioekonomiska skillnader.
Konsumtionen av frukt och grönt är lägre bland de äldre kvinnor och män som
är ensamboende och framför allt bland de allra äldsta, 75–84 år (Statens folkhälsoinstitut, 2008b).
8. Enligt de svenska kostråden bör man äta mycket frukt och grönt, gärna 500 gram om dagen.
34 ÄLDRES HÄLSA
Det finns ingen särskild kostrekommendation för den äldre delen av befolkningen,
utan liksom för vuxna i allmänhet handlar det om att äta regelbundet och varierat
samt mycket frukt och grönsaker, fisk och fullkornsprodukter. Vid högre åldrar
bör man dock hålla ned konsumtionen av livsmedel som innehåller mättat fett.
Vanligtvis minskar energibehovet med stigande ålder och då blir det ännu viktigare
att få en bra sammansättning av kosten när det gäller energibalans och näringsämnen. Behoven kan dock variera stort inom gruppen äldre och därför kan det vara
bra med individanpassade råd (Statens folkhälsoinstitut, 2008a).
Matvanorna tidigare i livet har sannolikt samband med vissa sjukdomar och
besvär som kan uppkomma senare i livet, såsom diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdomar, vissa cancertyper och benskörhet. Sambandet är särskilt tydligt hos människor i hög ålder (Statens folkhälsoinstitut, 2008a).
Matvanorna och aptiten påverkas positivt av en stimulerande måltidsmiljö, och
den sociala gemenskapen vid matbordet är viktig, liksom proceduren kring själva
matlagningen. För självständigheten och livskvaliteten vill äldre också klara av att
planera, handla, tillaga och äta sin mat. Det finns studier som har visat betydelsen av detta och hur matvanorna kan försämras när en partner går bort. Många
äldre som äter ensamma drabbas också av undernäring och undervikt. (Statens
folkhälsoinstitut, 2008a). Bland de allra äldsta är det vanligare med undernäring
och undervikt snarare än övervikt och fetma, och det beror ofta på någon form av
ohälsa (Socialstyrelsen, 2009). Aptitlöshet är en vanlig orsak till undervikt och den
kan bero på bland annat sämre tandstatus, medicinering, stillasittande, sväljsvårigheter, förstoppning, brist på sociala kontakter samt sämre lukt- och smaksinne
(Socialstyrelsen, 2009). Bland de äldre drabbas främst ensamboende kvinnor och
män, socioekonomiskt svaga, äldre i vård- och omsorgsboenden, nyblivna änkor
och änklingar, fysiskt och socialt inaktiva samt socialt isolerade och ensamma personer (Agahi, et al., 2005).
ÄLDRES HÄLSA 35
Övervikt vanligare bland äldre än bland yngre
Män är överlag mer överviktiga9 än kvinnor i alla åldrar, och de äldre männen och
kvinnorna (65–84 år) är överviktiga i högre grad än männen och kvinnorna totalt.
Figur 14. Andelen kvinnor och män, 65–74 år och 75–84 år, med övervikt (2004–2009), procent.
Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2004–2009, Statens folkhälsoinstitut.
60
50
40
30
20
10
0
2004
2005
2006
Kvinnor 65–74 år
Män 65–74 år
Kvinnor 75–84 år
Män 75–84 år
Kvinnor 16–84 år
Män 16–84 år
2007
2008
2009
Äldre kvinnor har fetma10 i högre grad än befolkningen som helhet medan de äldre
männen är ungefär på samma nivå som resten av befolkningen. Det finns tydliga
socioekonomiska skillnader när det gäller fetma bland äldre på så sätt att arbetare
drabbas i större utsträckning än tjänstemän på mellannivå och högre nivå.
Skillnaderna är dock inte särskilt stora i den äldsta åldersgruppen och inte heller
mellan kvinnor och män. Mönstret är ungefär detsamma över tid.
9. Övervikt definieras som ett BMI-värde på 25,0–29,9.
10.Fetma definieras med ett BMI-värde på ≥30.
36 ÄLDRES HÄLSA
Målområde 11. Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel
65–74-åringar röker i samma grad som resten av befolkningen
Kvinnor och män som är 65–74 år uppger att de röker i ungefär samma grad som
kvinnor och män i den totala befolkningen, men både kvinnor och män 75–84 år
röker i något lägre grad än övriga. I ett femårsperspektiv tycks förhållandena vara
oförändrade bland de 65–74-åriga kvinnorna och männen.
Figur 15. Andelen kvinnor och män, 65–74 år och 75–84 år, som röker dagligen (2004–2009),
procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2004–2009, Statens folkhälsoinstitut.
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
2004
2005
2006
Kvinnor 65–74 år
Män 65–74 år
Kvinnor 75–84 år
Män 75–84 år
Kvinnor 16–84 år
Män 16–84 år
2007
2008
2009
I Socialstyrelsens Folkhälsorapport framgår att rökning bland äldre män har minskat kraftigt under många år och andelen rökande kvinnor 65–74 år har minskat
långsamt sedan 1990-talet. Bland de äldsta kvinnorna, över 75 år, ökar dock andelen rökare (Socialstyrelsen, 2009).
Äldre arbetare, både kvinnor och män, använder tobak11 i större utsträckning
än äldre tjänstemän på mellannivå och högre nivå. Dessa mönster är oförändrade
sedan år 2004–2007.
11. I begreppet tobak ingår både rökning och snusning.
ÄLDRES HÄLSA 37
Ökad alkoholkonsumtion bland äldre kvinnor
Äldre människor är känsligare för alkoholens effekter än yngre, vilket beror på
biologiska förändringar som åldrandet för med sig och på att många äldre regelbundet använder läkemedel (Hallgren, Högberg, & Andréasson, 2009). Äldre dricker
dock mindre alkohol än yngre, enligt Folkhälsoinstitutets uppföljning av de nationella handlingsplanerna för alkohol och narkotika 2006–2010. Samtidigt finns det
mycket som tyder på att de senaste årens nedgång i alkoholkonsumtionen främst
gäller dem som är under 50 år. Snarare verkar det som om särskilt äldre kvinnor har
ökat sin konsumtion (Statens folkhälsoinstitut, 2010b).
Äldre personer dricker alltså generellt betydligt mindre alkohol än yngre, men
trots det ökar andelen personer i åldersgruppen 65–74 år som dör på grund av alkohol medan den minskar bland dem som är yngre än 65 år. Denna utveckling började
under tidigt 1990-tal. Män dricker mer än kvinnor men utvecklingen gäller för båda
könen (Socialstyrelsen, 2009).
Under 2000-talet har andelen personer som vårdas på sjukhus för alkoholförgiftning ökat bland både kvinnor och män och i alla åldersgrupper. Alkohol bedöms
också ligga bakom en stor andel av de skador, olyckor och våld som förekommer.
Men det finns ingen statistik över hur stor andel äldre personer utgör i detta sammanhang (Socialstyrelsen, 2009).
Andelen äldre kvinnor och män med riskabla alkoholvanor12 är betydligt lägre
än i befolkningen som helhet. Det går inte att utläsa några tillförlitliga skillnader i
riskabla alkoholvanor mellan olika socioekonomiska grupper.
12.Riskabla alkoholvanor utgår från ett index som baseras på 9 respektive 14 standardglas i kombination med berusningsdrickande oftare än en gång per månad (Statens folkhälsoinstitut).
38 ÄLDRES HÄLSA
Figur 16. Andelen kvinnor och män, 65–74 år och 75–84 år, med riskabla alkoholvanor
(2004–2009), procent. Källa: Nationella folkhälsoenkäten 2004–2009, Statens folkhälsoinstitut.
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
2004
2005
2006
Kvinnor 65–74 år
Män 65–74 år
Kvinnor 75–84 år
Män 75–84 år
Kvinnor 16–84 år
Män 16–84 år
2007
2008
2009
ÄLDRES HÄLSA 39
Hälsoutvecklingen bland äldre – en samlad överblick
Ju högre ålder, desto färre är det i befolkningen som tycker sig ha en god hälsa, och
mindre än hälften av dem som är 75–84 år uppger att de har en god hälsa. Det finns
också tydliga socioekonomiska skillnader där arbetare, både kvinnor och män, i
betydligt lägre grad uppger att de har en god hälsa. Det psykiska välbefinnandet
verkar däremot bli bättre vid högre ålder.
Enligt den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor utmärker sig äldre
mest gentemot befolkningen som helhet inom området socialt deltagande, på så sätt
att äldre personer uppger ett betydligt lägre socialt deltagande än yngre åldersgrupper. Dock syns en liten förbättring bland de 65–74-åriga kvinnorna och man kan
även ana en förbättring bland männen. Det finns klara samband mellan lågt socialt
deltagande och socioekonomisk tillhörighet. Kvinnor och män som har haft ett
arbetaryrke uppger ett betydligt lägre socialt deltagande jämfört med tjänstemän på
mellannivå eller högre nivå.
Kvinnor som grupp avstår i betydligt högre grad än män från att gå ut ensamma,
av rädsla för att bli överfallna, rånade eller ofredade på något annat sätt. Detta
mönster förstärks ytterligare bland de högre åldersgrupperna.
En ökande andel pensionärer har inkomster från kapitalplaceringar, samtidigt
som att allt fler pensionärer har en låg ekonomisk standard. Ensamstående kvinnor
är särskilt ekonomiskt utsatta: knappt 30 procent hade en låg relativ ekonomisk
standard år 2008.
Äldre dricker i allmänhet mindre alkohol än yngre, men mycket tyder på att de
senaste årens nedgång i alkoholkonsumtionen främst gäller dem som är under 50
år. Bland dem över 50 år finns det inga tecken på minskad konsumtion och särskilt
äldre kvinnor verkar tvärt om ha ökat sin konsumtion.
Det är inte mycket som har förändrats sedan Folkhälsopolitisk rapport 2005.
De största skillnaderna gäller att andelen äldre män som är fysiskt aktiva minst 30
minuter varje dag har minskat sedan år 2004, och att alkoholkonsumtionen bland
kvinnor över 50 år verkar öka. En positiv förändring är en svag förbättring i det
sociala deltagandet hos kvinnor 65–74 år.
Både bland yngre och äldre finns det socioekonomiska skillnader i hälsa. Det
finns heller inga tecken på att skillnaderna i förutsättningarna för en god hälsa har
ökat eller minskat sedan Folkhälsopolitisk rapport 2005.
40 ÄLDRES HÄLSA
4
GENOMFÖRDA ÅTGÄRDER
OCH RESULTAT
ÄLDRES HÄLSA 41
En rad åtgärder och utvecklingsbehov föreslogs på äldreområdet i Folkhälsopolitisk
rapport 2005, varav många har verkställts och flera håller på att införas. Uppföljningen nedan gäller ett urval av de åtgärder som föreslogs. Ambitionen med översikten är att ge en översiktlig bild över de åtgärder som har gjorts och de som är på
gång. Bilaga 2 innehåller en matris över samtliga förslag till åtgärder, med en kort
uppföljning.
Den nationella folkhälsopolitikens struktur med ett övergripande mål och elva
målområden skapar överblick över de viktigaste områdena som påverkar folkhälsan. De första tre målområdena kan sägas handla om strukturer på samhällsnivå,
medan de övriga åtta främst berör faktorer i människors livsmiljöer eller fokuserar
på en viss levnadsvana. I Folkhälsopolitisk rapport 2010: Framtidens folkhälsa –
allas ansvar delas målområdena in i tre strategiska områden:
1. Goda livsvillkor
2.Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor
3.Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel13.
Dessa områden beskrivs närmare i följande avsnitt.
13. I denna rapport behandlas enbart alkohol och tobak.
42 ÄLDRES HÄLSA
Goda livsvillkor
Det strategiska området omfattar målområde 1–3 och delar av målområde 6. Syftet
med området Goda livsvillkor är att skapa möjligheter till en bra start i livet. De möjligheterna kan främjas av miljön i hemmet, i förskolan och i skolan (målområde 3)
samt av att nå en utbildningsnivå som ger möjligheter till arbete, ekonomiska villkor
för självförsörjning och tillgång till ett bra boende (målområde 2). I Goda livsvillkor
ingår också möjligheten att vara delaktig och ha inflytande i samhället (målområde1)
och att få tillgång till hälso- och sjukvård på lika villkor (målområde 6).
För äldre är målområdena 1–2 och 6 mest relevanta. Målområde 3 är alltid viktigt eftersom det gäller de allra första förutsättningarna för ett hälsosamt åldrande.
Förutsättningarna för goda livsvillkor formas främst genom samhällsbeslut på
nationell nivå och genom de strukturer som skapas genom besluten. Besluten kan
gälla lagar om demokratisk delaktighet, jämställdhet och diskriminering, regelverk
för transfereringar, utbildnings-, bostads- och arbetsmarknadspolitik med mera.
Myndigheter, landsting och regioner samt kommuner har en central roll i att skapa
goda livsvillkor, liksom ideella organisationer.
Tabell 1. Uppföljning av ett urval av de åtgärder som föreslogs i Folkhälsopolitisk rapport 2005
Åtgärd
Nivå
Aktör
Bedömning av resultaten
Öka möjligheterna för
funktionshindrade äldre att
komma ut och att behovet
beaktas för äldre vårdtagare
vid biståndsbedömning.
Lokal
Kommuner,
ideell sektor.
Vissa kommuner tar med möjligheten
att komma ut i biståndsbedömningen.
Vissa frivilligorganisationer erbjuder
promenader. Det finns projekt för
utevistelser.
Ökad valfrihet i boendet
för äldre.
Nationell
och lokal
Regeringen,
riksdag,
kommuner,
Handisam och
privata initiativ
Äldreboendedelegationens arbete har
bl.a. lett till att de statliga investeringsstöden fr.o.m. 2010 även omfattar
ombyggnation av äldreboende och
nybyggnation av trygghetsboende.
Handisams projekt Teknik för äldre
handlar bl.a. om boende för äldre och
deras anhöriga. Många privata initiativ
om seniorboende har startats de senaste tio åren.
Åtgärderna i tabellen ovan behandlas närmare i det följande avsnittet.
ÄLDRES HÄLSA 43
Möjlighet till utevistelse och fler boendealternativ
Utevistelse
Vi har inte gjort några djupare studier av huruvida äldre med funktionsnedsättningar har fått större möjligheter att komma ut sedan Folkhälsopolitisk rapport
2005. Däremot vet vi att det finns kommuner, till exempel Orsa och Värmdö, som
i biståndsbedömningen om hemtjänst till äldre vårdtagare i dag beviljar hemtjänst
för behov såsom promenader och utevistelser på samma sätt som för personlig
omvårdnad. Även frivilligsektorn, till exempel frivilligcentraler och Röda korset,
hjälper många äldre, ofta med funktionsnedsättningar, att komma ut på promenader med mera.
Olika boendealternativ
Antalet boendealternativ för äldre i Sverige håller på att breddas även om det främst
finns tre kategorier:
• ordinärt boende
• särskilt boende
• seniorboende.
Ordinärt boende är vanligast – den vanliga bostaden för vem som helst oberoende
av ålder.
För att få tillgång till särskilt boende krävs en biståndsbedömning enligt socialtjänstlagen, och med andra ord har de boende något slags hjälpbehov i sitt dagliga
liv som gör det svårt för dem att klara sig på egen hand. Det finns en stor efterfrågan
på särskilda boenden, samtidigt som boendebeståndet snarare har minskat i många
kommuner.
Den tredje formen är seniorboenden som har ökat snabbt de senaste åren. Det
gäller ett ordinärt boende som är anpassat för äldre personer, ofta från 55 år. De
boende ska ha nått en viss ålder när de flyttar in, men det finns inga särskilda krav på
hur boendeformen ska vara utformad. Det är dock vanligt med gemensamhetslokaler och bostäderna brukar ha god tillgänglighet. Tanken är att de äldre ska kunna bo
kvar även om de får stora vårdbehov. Boendeformen har vuxit fram utifrån äldres
egna behov och olika initiativ. Åren 2000–2008 ökade antalet seniorbostäder från
drygt 11 000 till uppåt 32 800, och de blir troligen ännu fler under de kommande
åren. Över hälften av seniorboendena ägs av kommunala allmännyttiga bostadsbolag.
Förutom dessa boendeformer finns numera även en fjärde variant: trygghetsbostäder. Trygghetsbostäder beskrivs som en mellanboendeform för äldre personer
som känner sig otrygga, oroliga och ensamma i sin nuvarande bostad samtidigt
som de är för friska för att beviljas särskilt boende. Tanken är att kommunerna ska
kunna ställa upp ett antal kriterier för vem som kan söka sig till boendeformen,
men det ska inte behövas någon prövning enligt socialtjänstlagen (SOU 2008:113).
44 ÄLDRES HÄLSA
Trygghetsbostäderna ska kunna fylla det glapp många äldre upplever mellan den
vanliga bostaden och det särskilda boendet, och genom denna boendeform går det
troligen att skjuta upp flytten till ett särskilt boende (Socialdepartementet, 2009).
Trygghetsboendeformen togs fram av den parlamentariska Äldreboende-delegationen som tillsattes år 2006 med uppdraget att föreslå åtgärder som kan påverka
och stimulera utvecklingen av bostäder och boenden som är anpassade för äldres
behov, både inom den ordinarie bostadsmarknaden och inom särskilda boendeformer. Delegationen konstaterade att det finns ett stort behov av en boendeform för
de äldre som inte är vård- och omsorgskrävande men som ändå känner sig oroliga,
otrygga och ensamma i sitt ordinära boende, ett så kallat trygghetsboende (SOU
2008:113). Hösten 2009 beslutade Riksdagen sedan om ett tillägg i förordningen
om statligt investeringsstöd (SFS 2007:159) för särskilda boendeformer där numera
möjligheten har öppnats för såväl nybyggnad som för ombyggnad till särskilt
boende eller trygghetsbostäder. Det statliga investeringsstödet gällde tidigare enbart
särskilda boenden och på sikt ska denna utvidgning leda till fler trygghetsbostäder
i en redan befintlig bebyggelse. Utöver lägenheter med god tillgänglighet ska dessa
boenden ha utrymmen för gemensamma måltider, samvaro, hobby och rekreation.
De boende ska ha fyllt 70 år (Socialdepartementet, 2009).
Hjälpmedelsinstitutet arbetar sedan 2007 med att samordna regeringsuppdraget
Teknik för äldre. Uppdraget pågår till 2012 och målet är att ge äldre personer bättre
tillgång till funktionella och säkra produkter och tjänster som underlättar vardagen
för de äldre och deras anhöriga. Flera av de projekt som hittills fått stöd handlar om
att på olika sätt ge äldre ett bättre boende. Ett projekt gäller till exempel utveckling
av ett IT-verktyg som fastighetsägare kan använda för att inventera tillgängligheten
i bostadsbeståndet, med målet att öka framkomligheten och tillgängligheten. Ett
annat exempel är utvecklingen av en SeniorBo-portal där alla senior- och trygghetsbostäder i landet ska finnas registrerade och som sedan ska kunna fungera som en
slags bostadsförmedling. Dessutom finns det projekt som handlar om hur utemiljön kan utvecklas för att personer som bor på äldreboenden ska få mer utevistelse
(Hjälpmedelsinstitutet, 2010).
För att stödja nytänkandet och utvecklingen av boenden för äldre har Hjälpmedelsinstitutet dessutom fått i uppdrag att leda programmet ”Bo bra på äldre dar”
under 2010–2011 där det finns bidrag för kommuner, kommunalförbund, landsting
och regioner att söka. Stödet ska stimulera till kreativitet och nytänkande vid planering av boenden som är anpassade utifrån äldres behov. Stödet ska även kunna
ges till projekt som syftar till att avhjälpa hinder i äldre människors bostäder och
närmiljö (Socialdepartementet, 2010a).
Sedan Folkhälsopolitisk rapport 2005 har boendeområdet utvecklats med ett
ökat utbud av boendevarianter, men det kan ändå dröja innan målgruppen för
insatserna själva upplever en förändring. Hittills är många av insatserna ännu på
planerings- och uppbyggnadsstadiet.
ÄLDRES HÄLSA 45
Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor
Det strategiska området omfattar målområde 4–10. Med hälsofrämjande livsmiljöer menas arbetsmiljön (målområde 4) samt den fysiska och psykosociala miljö där
vi bor och tillbringar vår fritid (målområde 5). De kan fungera som stödjande miljöer i arbetet med att främja fysisk aktivitet (målområde 9), goda matvanor (målområde 10) samt sexualitet och reproduktiv hälsa (målområde 8). Livsmiljöerna
kan också formas så att de minskar riskerna för smittspridning (målområde 7),
olycksfall och våld (målområde5). Det är viktigt med stödjande livsmiljöer för att
informativa åtgärder som syftar till att påverka människors attityder och beteenden
ska få genomslag. En hälsofrämjande hälso- och sjukvård (målområde 6) spelar en
roll inom alla de nämnda målområdena.
Förutsättningarna för Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor formas
främst av regionala och lokala aktörer såsom länsstyrelser, landsting och regioner,
kommuner samt ideella organisationer. När det gäller arbetsmiljön har arbetsgivarna en viktig roll i att forma hälsofrämjande arbetsmiljöer i dialog med arbetstagarnas företrädare.
46 ÄLDRES HÄLSA
Tabell 2. Uppföljning av ett urval av de åtgärder som föreslogs i Folkhälsopolitisk rapport 2005
Åtgärd
Nivå
Aktör
Bedömning av resultaten
Öka vilja och möjlighet att
förvärvsarbeta fram till
pensionering och därefter.
Nationell
Riksdagen
Ändringen i lagen om anställningsskydd (LAS) från år 2001 har sannolikt
bidragit till att fler äldre är yrkesverksamma.
Inrättande av äldresäkerhetsdelegation.
Nationell
Socialstyrelsen,
MSB, Statens
folkhälsoinstitut, Rikspolisstyrelsen,
Boverket, BRÅ
m.fl. myndigheter.
Socialstyrelsen fick 2010 regeringsuppdraget att ta fram en nationell
handlings- och åtgärdsplan för säkerhetsfrämjande arbete för personer
65 år och äldre.
Prioritera förebyggande
hembesök (bl.a. för att
förebygga olyckor).
Nationell,
regional,
lokal
Regeringen
(Socialstyrelsen), landsting
och kommuner.
Många kommuner och landsting har
genom de statliga stimulansmedlen
projekt med förebyggande hembesök.
Hur genomförandet går till varierar
stort, liksom utfallet. MSB erbjuder en
checklista (huvudsakligen inriktad på
skadeförebyggande arbete). I övrigt
finns inga enhetliga riktlinjer som baseras på utvärderingar eller forskning.
Telefonrådgivning av sjuksköterskor är en effektiv
förebyggande metod som
bör utvecklas.
Regional
Landsting och
kommuner
Sjukvårdsrådgivningens telefontjänst
1177, där sjuksköterskor svarar på
frågor, bedömer behovet av vård, ger
råd eller hänvisar till andra vårdinstanser, byggs successivt upp i hela landet.
Även webbplatsen 1177.se utvecklas.
Folkhälsoinstitutet har ett regeringsuppdrag 2010–2012 om försöksverksamhet med hälsocoacher.
Äldre ska få bättre tillgång
till mötesplatser som
främjar fysisk aktivitet i
närområdet.
Nationell,
lokal
Statens folkhälsoinstitut,
Socialstyrelsen,
Livsmedelsverket,
kommuner,
ideell sektor.
Folkhälsoinstitutets regeringsuppdrag
med kartläggning av mötesplatser för
äldre från 2008–2009 har bidragit på
området. Under 2010 utbildade Folkhälsoinstitutet utbildare för spridning
av kunskaper till dem som aktivt vill
utveckla sociala mötesplatser för äldres hälsa. Många aktiviteter är lokala
med olika initiativtagare. Det finns
inget samordnat nationellt ansvar.
Se rutan ovan.
Se rutan ovan.
Utveckla och sprida evidensbaserade metoder för hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande program inklusive
motiverande samtalsmetodik
med fokus på matvanor och
fysisk aktivitet.
De statliga stimulansmedlen till kommuner och landsting har bidragit till
aktiviteter på området.
Åtgärderna i tabellen ovan behandlas närmare i de följande avsnitten.
ÄLDRES HÄLSA 47
Öka vilja och möjlighet att förvärvsarbeta
I Folkhälsopolitisk rapport 2005 hämtades vissa förslag på åtgärder inom området från den parlamentariska äldreberedningen SENIOR 2005 (förslag 11–20).
Förslagen går ut på att fler ska vilja och kunna förvärvsarbeta fram till pensionsåldern och även därefter.
2001 års förändring i lagen om anställningsskydd (SFS 1982:80) har gjort det
möjligt att arbeta fram till 67 år, och nu går det att mäta det långsiktiga resultatet.
Andelen yrkesverksamma 65–74-åringar ökade från 9 procent år 2004 till 12 procent år 2008 och i åldersgruppen 65–67 år nästan fördubblades antalet sysselsatta
under dessa fyra år. Männen utgör 60 procent av dessa och kvinnorna 40 procent.
Lagförändringen från år 2001 har sannolikt bidragit till att fler äldre är yrkesverksamma än tidigare (Statistiska centralbyrån, 2009b). Andra bidragande orsaker kan
vara det nya pensionssystemet som har gjort det mer gynnsamt att jobba längre, liksom ett förbättrat allmänt hälsotillstånd och högre utbildningsnivå för de ålderskohorter som är nära pensionsåldern (SOU 2009:93). Den faktiska pensionsåldern,
det vill säga när vi i praktiken lämnar yrkeslivet, var 64 år i Sverige år 2007. Det är
högre än EU-ländernas medelålder vid pensionering: 61 år för kvinnor och 62 år för
män (Statistiska centralbyrån, 2009a).
Arbetsmiljöns utformning har stor betydelse för hur vi orkar med ett yrkesliv vid
högre ålder. Många har dock svårt att klara sina arbetsuppgifter redan innan de
har nått pensionsåldern. Resultat i Arbetsmiljöverkets rapport Arbetsmiljön 2009
visar att det gäller 5 procent av de sysselsatta kvinnorna i åldern 50–64 år och 6
procent av männen. Svårast är det för dem som är 60 år och äldre. Andelarna har
inte förändrats sedan år 2005. Av de sysselsatta 50–64-åringarna bedömer vidare
11 procent av kvinnorna och 9 procent av männen att de inte kommer att kunna
arbeta fram till ordinarie pensionsålder. Detta är dock klart färre än år 2001 då
motsvarande siffror var 24 procent respektive 15 procent. Huruvida man bedömer
sig orka arbeta fram till pensionsåldern varierar mellan olika yrkesgrupper. Kvinnor
som arbetar med människor på olika sätt (till exempel inom vården eller skolan) och
män i yrken med kroppsarbete (till exempel byggnadsarbetare och maskinförare)
är de grupper som i högst grad bedömer att de inte kommer att kunna arbeta till
pensionsåldern (Arbetsmiljöverket, 2010).
Säkerhetsfrämjande arbete för äldre personer
År 2010 började arbetet med att ta fram en nationell handlings- och åtgärdsplan
för säkerhetsfrämjande arbete för personer som är 65 år och äldre. Arbetet sker
under ledning av Socialstyrelsen i samarbete med Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap (MSB), Statens folkhälsoinstitut, Rikspolisstyrelsen, Boverket,
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) samt andra berörda myndigheter och aktörer som
Sveriges Kommuner och Landsting och pensionärsorganisationerna. De inblandade
aktörerna ska bland annat föreslå konkreta nationella mål samt föreslå hur de kan
48 ÄLDRES HÄLSA
omsätta den befintliga kunskapen om förebyggande och säkerhetsfrämjande åtgärder till praktisk handling. Uppdraget går också ut på att föreslå hur de berörda
aktörerna kan sprida kunskap om kostnader och konsekvenser av olyckor som
drabbar äldre, sprida goda exempel på förebyggande insatser samt involvera regionala forsknings- och utvecklingsenheter och regionala samverkansorgan för att
stödja användandet av befintlig kunskap om säkerhetsfrämjande insatser. För att
handlings- och åtgärdsplanen ska få genomslag behövs en samverkan mellan kommunerna, primärvården, polisen och den ideella sektorn. Uppdraget ska slutredovisas den 1 december 2011 (Socialdepartementet, 2010c).
Förebyggande hembesök och insatser för fallprevention
Sedan år 2006 kan alla kommuner och landsting få statliga bidrag för att förbättra
äldreomsorgen, och det är en nationell insats som har bidragit till många olika aktiviteter som gynnar de äldres hälsa. Fokusområden för bidragen som gått att söka
under åren 2007–2009 har varit rehabilitering, kost och nutrition, demensvård,
läkemedelsgenomgångar, förstärkt läkartillgång, det sociala innehållet samt förebyggande insatser. Medlen ska stödja arbetet med att förbättra eftersatta områden
och det är de lokala behoven som avgör vilket eller vilka av de prioriterade områdena kommunerna och landstingen ska satsa på. Stimulansmedlen får inte användas
till den ordinarie verksamheten eller till insatser på arbetsmiljöområdet. Däremot
kan de täcka vikariekostnaderna om den ordinarie personalen till exempel går en
utbildning. Socialstyrelsen ansvarar för att fördela och betala ut bidragen, och följer
dessutom upp hur stimulansmedlen används. Nästan alla kommuner och landsting har sökt och beviljats medel. När det gäller den här uppföljningen är det mest
relevant att se på temaområdena förebyggande arbete, kost och nutrition samt det
sociala innehållet (Socialstyrelsen, 2010c).
Genom stimulansmedlen har många kommuner och landsting genomfört förebyggande hembesök hos äldre, och i många fall har kommunerna och landstingen
arbetat tillsammans. Hembesöken har utformats på olika sätt men i huvudsak
handlar det om att informera om deras och om ideella organisationers verksamhet för äldre och ge hälsorelaterad information, till exempel om kost och motion. I
vissa kommuner och landsting var det fler personer som tackade ja till landstingens
erbjudande om hembesök än till kommunernas. Anledningen kan vara att landstingen inte bara ger information utan också ofta erbjuder enklare hälsoundersökningar. Kommunernas hembesök bygger däremot huvudsakligen på information. I
de flesta kommuner är hembesöken ett ensamarbete (Socialstyrelsen, 2010c), men
en tidigare utvärdering visar att det uppsökande arbetet blir mest effektivt om olika
professioner från hälso- och sjukvården och socialtjänsten samarbetar (Socialstyrelsen, 2002). En aktuell svensk forskningsstudie framhåller vikten av att de som
gör hembesöken är hälso- och sjukvårdsutbildade eller har utbildning inom social
omsorg. Hembesöken bör också göras upprepat (Sahlén, 2009).
ÄLDRES HÄLSA 49
Kommunerna och landstingen har flera positiva erfarenheter av verksamheten med
hembesök. De äldre får uppmärksamhet och information om olika saker som rör
hälsan samtidigt som kommunerna och landstingen får in värdefull kunskap om
de äldre i befolkningen, till exempel när det gäller behovet av hjälpmedel, bostadsanpassning och anhörigstöd. Hembesöken visar att många känner sig socialt isolerade, ensamma och otrygga. Denna erfarenhet har lett till att några kommuner
arbetar vidare med att stödja ideella organisationer och startar träffverksamheter
som ska hjälpa till att skapa sociala nätverk (Socialstyrelsen, 2010c).
För år 2010 kom nya villkor för att få del av stimulansmedlen. Hembesöken ska
genomföras i samverkan mellan kommuner och landsting och de äldre ska erbjudas
ett ökande antal återkommande förebyggande hembesök. Målgruppen för insatserna är personer som bor i ordinärt boende och som är 75 år och äldre. Dessutom
ska kommunerna och landstingen ha påbörjat arbetet med att utarbeta samverkansavtal (Socialstyrelsen, 2010a).
Många kommuner och landsting har med hjälp av stimulansmedlen startat
utbildningar i fallprevention, och under år 2009 genomförde 10 landsting och 82
kommuner olika utbildningssatsningar på området. Satsningarna handlade om att
utbilda personal som arbetar med äldre människor, ordna studiecirklar, upprätta
handlingsplaner för att förebygga fallolyckor, arrangera föreläsningar och skicka
informationsmaterial till personer över en viss ålder. Kommunerna och landstingen
säger sig hittills vara nöjda med sina resultat. Till det fallförebyggande arbetet kan
man även räkna vaktmästartjänster med ”fixare”, som minst 25 kommuner har
inrättat med stöd av stimulansmedlen (Socialstyrelsen, 2010c).
Telefonrådgivning av sjuksköterskor
Folkhälsopolitisk rapport 2005 innehöll ett förslag på en nationell telefon- och webbaserad sjukvårdsrådgivning, och sedan dess har tjänsten 1177 utvecklats allt mer.
Tjänsten går ut på att sjuksköterskor svarar på allmänhetens frågor, bedömer behovet av vård, ger råd eller hänvisar till andra vårdinstanser. Rådgivningen riktas dock
inte specifikt till äldre personer utan till hela befolkningen. Nästan alla landsting
och regioner har numera en sjukvårdsrådgivning som kan nås via telefon även om
öppettiderna varierar liksom vad man kan få hjälp med Landstingen och regionerna
ingår i ett nationellt nätverk och följer nationella kvalitetsnormer. Tillsammans äger
de också webbplatsen 1177.se som innehåller information och där allmänheten kan
ställa frågor. I större delen av landet bygger man även ut de personliga e-tjänsterna
på webben för att allmänheten enkelt ska kunna nå vården och utföra vissa tjänster själva. Målen med 1177-tjänsterna är att öka tillgängligheten i vården, stärka
patientens ställning och bidra till att förbättra folkhälsan (1177.se, 2010).
Under 2010–2012 ska Folkhälsoinstitutet enligt ett regeringsuppdrag, starta en
försöksverksamhet i några landsting och kommuner med hälsocoacher, främst till
gruppen yngre pensionärer (Socialdepartementet, 2010d). Målgruppen är personer
i åldern 60–75 år med lättare kroniska tillstånd av diabetes, hjärt- och kärlpro50 ÄLDRES HÄLSA
blematik samt lättare depression. Hälsocoacherna ska genom motiverande samtal
stötta och motivera människor så att de förändrar sin livsstil. Försöksverksamheten
ska utföras inom primärvården och kommunala sociala mötesplatser (Statens folkhälsoinstitut, 2010a).
Mötesplatser för främjande av fysisk aktivitet med mera
Under 2008 gjorde Folkhälsoinstitutet en kartläggning som visar att det finns en
mängd olika sorters mötesplatser för äldre i Sverige. Hur många går inte att exakt
säga eftersom det finns olika huvudmän, de förekommer i så många olika former
och det inte finns någon enhetlig definition. En del mötesplatser har funnits länge
och en del är nystartade eller ombildade. Kartläggningen ingick i ett uppdrag om
sociala mötesplatser, med särskilt fokus på mötesplatser som främjar fysisk aktivitet och goda matvanor. Många av mötesplatserna har också uttalade satsningar
på fysisk aktivitet och andra har fysisk aktivitet som inslag tillsammans med andra
aktiviteter. Många drivs helt eller delvis av kommuner (Statens folkhälsoinstitut,
2008a), och Socialstyrelsen bekräftar att över 100 kommuner drev mötesplatser
under år 2009 med hjälp av de statliga stimulansmedlen (Socialstyrelsen, 2010c).
Samma rapport visar att några kommuner och landsting har valt att satsa på träningslokaler för äldre, träningsgrupper, friskvårdscoacher inom personalgrupper,
IT-relaterade aktiviteter och studiecirklar om mat för äldre.
Folkhälsoinstitutets kartläggning av mötesplatser visar att vissa saker är särskilt
viktiga för att mötesplatsen ska fungera bra. Bland annat bör det finnas en samverkan och samordning mellan och inom den offentliga sektorn och ideella organisationer, för att bredda utbudet och för att nå flera. Dessutom kan människor, även
de med funktionsnedsättningar, fortsätta att vara aktiva om utbudet av aktiviteter
är attraktivt och om aktiviteterna är tillgängliga – både när det gäller geografisk
placering och möjligheten till transport till och från platsen eller aktiviteten. Många
problem med mötesplatserna beror på att man förlitar sig på ideell arbetskraft och
har för kortsiktig ekonomisk planering. Problemen uppstår om dessa ideella krafter
plötsligt slutar och det inte finns en långsiktig organisationsform. Kartläggningen
visar också att verksamheten blir bättre med en långsiktig och förutsägbar finansiering. Ett annat problem är att det ofta är de redan mest aktiva som kommer till
mötesplatsen. Därför behövs ökade kunskaper om hur man kan nå fler, till exempel
utlandsfödda som sällan är med på aktiviteterna (Statens folkhälsoinstitut, 2008a).
Som en följd av detta regeringsuppdrag anordnade Folkhälsoinstitutet under år
2010 en utbildning av utbildare på kommunnivå. Syftet var att deltagarna ska
sprida sina kunskaper vidare till dem som aktivt vill utveckla sociala mötesplatser
som en viktig arena för äldres hälsa.
Ett av Folkhälsoinstitutets regeringsuppdrag för åren 2010–2012 går ut på att
utarbeta en vägledning för att främja ett aktivt och hälsosamt åldrande samt att
starta försöksverksamheter med hälsocoacher. I det ingår också att i ett antal ”särskilt kreativa och engagerade kommuner” erbjuda social samvaro och meningsfulla
ÄLDRES HÄLSA 51
aktiviteter för äldre personer. Tanken med satsningen är att ”utveckla och intensifiera arbetet med att erbjuda deltagande i olika aktiviteter och också vid lättare
sjuklighet motivera till en förändrad livsstil”. Aktiviteterna kan till exempel handla
om kultur, att laga mat eller att dansa och röra sig tillsammans. Försöket gäller bara
ett mindre antal kommuner men alla kommuner ska sedan kunna dra nytta av erfarenheterna (Socialdepartementet, 2010d).
Utveckla metoder med fokus på matvanor och fysisk aktivitet
Folkhälsoinstitutet har haft ett regeringsuppdrag om sociala mötesplatser som särskilt främjar fysisk aktivitet och goda matvanor, och i det poängteras följande metoder och insatser: motiverande samtal (MI), Fysisk aktivitet på recept (FaR), förebyggande hembesök, Matskola för äldre samt metoden Kost, sensorik, 70+ (Statens
folkhälsoinstitut, 2009a). Erfarenheterna från uppdraget har spridits genom publikationer, på konferenser och genom utbildningar.
Kommunerna har ordnat och har fortfarande många aktiviteter som är inriktade
mot mat för äldre. Antalet aktiviteter har sammantaget sannolikt ökat sedan år
2005. De flesta insatserna har gjorts och görs inom ramen för de statliga stimulansmedlen som beskrivs närmare ovan, och pengarna har bland annat använts till
att anställa dietister. Innan bidraget infördes var det nästan ingen kommun som
hade anställda dietister med inriktning mot äldres kost men enligt Socialstyrelsens
redovisning fanns år 2009 hela 101 kommunanställda dietister. Antalet var fler år
2008, men mellan de två åren ökade i stället antalet kostombud i kommunerna.
Dietisterna har hittills främst arbetat med matvanorna hos äldre på särskilda boenden. Knappt 100 kommuner har haft en inriktning på både särskilt och ordinärt
boende, och endast ett fåtal har enbart arbetat med måltidssituationen inom ordinärt boende (Socialstyrelsen, 2010c). Inför ansökan om 2010 års stimulansmedel
skärpte regeringen kraven: för att få bidrag ska kommunerna och landstingen ha
börjat ta fram en utvecklingsplan för sin kostverksamhet med en plan för uppföljning och utvärdering. Dessutom måste kommunen eller landstinget ha tillgång till
en kostkunnig expert (Socialdepartementet, 2010b).
Under år 2010 kom Socialstyrelsen med nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder när det gäller hälso- och sjukvårdens förebyggande arbete med
rökning, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor. Riktlinjerna innehåller rekommendationer om hur enskilda patienter kan förändra sina levnadsvanor på bästa sätt och ska på så sätt underlätta för beslutfattare
och hälso- och sjukvårdpersonal (Socialstyrelsen, 2010b).
52 ÄLDRES HÄLSA
Alkohol och tobak
Det strategiska området innefattar målområde 11 och delar av målområde 6. Syftet
är att samhällets åtgärder ska minska bruket av alkohol och tobak, ge ett narkotikaoch dopningsfritt samhälle och minska skadeverkningarna av överdrivet spelande
(målområde 11).
Statens ansvar är att stifta lagar och kontrollera att de efterlevs samt att följa
konsumtions-, missbruks- och skadeutvecklingen. Staten ska också utveckla och
använda förebyggande metoder som har vetenskapligt bevisad effekt samt erbjuda
kompetensutveckling i förebyggande arbete. De centrala myndigheterna är viktiga
aktörer, liksom länsstyrelserna som bland annat har ansvar för tillsynsverksamheten. Även hälso- och sjukvården har en viktig del i det förebyggande arbetet eftersom den kan uppmärksamma risken för olika typer av bruk, skadliga bruk och
beroenden. Kommunerna är navet i det lokala förebyggande arbetet, bland annat
genom sitt samarbete med olika verksamheter och särskilt ideella organisationer. I
detta kunskapsunderlag om äldres hälsa berörs enbart alkohol och tobak.
Tabell 3. Uppföljning av ett urval av de åtgärder som föreslogs i Folkhälsopolitisk rapport 2005
Åtgärd
Nivå
Aktör
Bedömning av resultaten
Lagstiftning, skatter, avvänjning,
information och opinionsbildning
ska användas i syfte att motverka
rökning bland äldre.
Generella insatser har gjorts, utan något särskilt fokus på äldre människor.
Missbruksförebyggande verksamhet gentemot äldre ska bedrivas
dels på dagcentraler, dels i samband med hembesök, med särskild uppmärksamhet på nyblivna
änkor och änkemän.
Inga särskilda insatser specifikt riktade
till äldre har gjorts.
Däremot har äldre och alkohol uppmärksammats i Folkhälsoinstitutets
uppföljning av alkohol- och narkotikahandlingsplanerna och genom en
europeisk expertkonferens om äldre
och alkohol år 2009.
Åtgärderna i tabellen ovan behandlas närmare i följande avsnitt.
Åtgärder för att förebygga beroende
När det gäller att förebygga rökning och andra missbruk har det inte gjorts några
specifika insatser för äldre, men gruppen omfattas av de generella insatserna inom
Nationella tobaksuppdraget och Riskbruksprojektet. Dessa finns närmare beskrivna
i kunskapsunderlaget för alkohol (Statens folkhälsoinstitut, 2011c) respektive för
tobak (Statens folkhälsoinstitut, 2011d). Sedan år 2005 har dock frågan om äldre
och alkohol blivit särskilt uppmärksammat i några sammanhang.
ÄLDRES HÄLSA 53
I Folkhälsoinstitutets uppföljning av de nationella handlingsplanerna för alkohol
och narkotika 2006–2010 framgår att alkoholkonsumtionen bland äldre kvinnor
har ökat något, och därför kan denna grupp behöva ökade insatser.
Riskbruksprojektet bygger på ett regeringsuppdrag och arbetar för att frågor
om alkoholvanor ska få en självklar plats i hälso- och sjukvården. Sedan år 2009
inkluderar uppdraget också en satsning på tobaksavvänjning, vilken genomförts av
Tobaksuppdraget via bland annat Riskbruksprojektets nätverk. Riskbruksprojektet
har inte innefattat någon särskild satsning för äldre men delar berör sjuksköterskor
och läkare på vårdcentraler som ofta besöks av äldre personer. Det saknas dock
forskning kring äldre och alkohol som skulle kunna visa om det behövs särskilda
insatser för målgruppen äldre.
I september 2009 hölls den europeiska expertkonferensen om alkohol och hälsa i
Stockholm under Sveriges EU-ordförandeskap. Inför konferensen tog institutet fram
en rapport om alkoholkonsumtionstrender bland äldre i EU. Rapporten beskriver
de effekter alkohol har på äldres hälsa, ekonomi och sociala liv, samt aktuella trender och huruvida det finns några problem på området äldre och alkohol som skulle
behöva uppmärksammas mer. Sverige är ett av de tio europeiska länder där det i
rapporten görs fördjupning. En slutsats är att kunskapsnivån om specifikt äldres
alkoholbruk är låg samt att de yrkesgrupper som kommer i kontakt med äldre
människor kan behöva en beprövad metod för att kunna identifiera och arbeta med
alkoholrelaterade problem bland äldre (Hallgren, et al., 2009).
54 ÄLDRES HÄLSA
5
FRAMTIDA BEHOV
ÄLDRES HÄLSA 55
är att skapa samhälleliga förutsättningar för
en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Genom resultaten från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor kan vi dock konstatera att det finns
skillnader i äldres hälsa beroende på vilken socioekonomisk grupp de tillhör, precis
som bland övriga åldersgrupper. Skillnaderna jämnas inte ut med ökande ålder utan
skillnader som uppstod tidigare i livet tenderar bli bestående. Dessa förhållanden
har heller inte förändrats under de senaste fem åren. Social delaktighet är det frågeområde i den nationella folkhälsoenkäten där äldregruppen som helhet avviker
allra mest i jämförelse med riket: enligt svaren har äldre en betydligt lägre social
delaktighet än befolkningen i stort.
Den demografiska utvecklingen i Sverige ger redan i dag stora regionala skillnader i andelen äldre; andelen personer som är 65 år och äldre varierar från omkring
10 procent av kommunens befolkning till omkring en tredjedel. Dessa skillnader
inom landet gör det svårare för framför allt kommunerna att ge sina invånare goda
möjligheter till ett hälsosamt åldrande.
Inför arbetet med Folkhälsopolitisk rapport 2010 skickade Folkhälsoinstitutet
ut en enkät till Sveriges kommuner om deras folkhälsoarbete, och enligt svaren har
många kommuner ett särskilt intresse för äldres hälsa. Över hälften av de svarande
kommunerna14 säger att de har styrdokument där folkhälsoaspekterna bland äldre
särskilt lyfts fram. En fråga gällde om kommunen prioriterar några särskilda grupper i sina riktade insatser för att förbättra befolkningens hälsa. 31 kommuner (14
procent) svarade ja, varav drygt hälften uppgav just gruppen ”äldre” (Statens folkhälsoinstitut, 2009b).
För att komma närmare folkhälsomålet om en god hälsa på lika villkor för hela
befolkningen behövs ett nationellt grepp över hur man kan främja ett aktivt och
hälsosamt åldrande i Sverige. Mycket bra arbete pågår redan på olika nivåer i samhället och med olika aktörer, men det behövs ändå en nationell vägledning för att
bredda och säkerställa detta arbete. Arbetet har till viss del påbörjats genom det
regeringsuppdrag som Folkhälsoinstitutet tillsammans med Socialstyrelsen fick år
2010 med att utarbeta en vägledning till huvudmännen för hur de kan främja ett
aktivt och hälsosamt åldrande. Vägledningen ska ge huvudmännen kunskap och
inspiration om hur de tillsammans med ideella organisationer kan ge äldre personer
en känsla av välbefinnande och gemenskap samt ett aktivt och hälsosamt åldrande.
Inom ramen för uppdraget ska Folkhälsoinstitutet även starta och administrera försöksverksamheter med hälsocoacher, främst till gruppen yngre pensionärer, samt
stödja några kommuner i att erbjuda social samvaro och meningsfulla aktiviteter.
Olycks- och skadeområdet för äldre är ett annat område där angelägna åtgärder
också redan har påbörjats. I jämförelse med andra europeiska länder har Sverige
halkat efter med arbetet att få ned antalet dödsolyckor för gruppen 65 år och äldre,
förutom när det gäller vägtrafikolyckor. Under 2010 påbörjades dock arbetet med
Det övergripande folkhälsomålet
14.Svarsfrekvensen var 77 procent, dvs. 222 svarande kommuner av 290 möjliga.
56 ÄLDRES HÄLSA
att ta fram en nationell handlings- och åtgärdsplan för säkerhetsfrämjande arbete
för personer som är 65 år och äldre.
I Folkhälsopolitisk rapport 2005 föreslogs många nya åtgärder. Vår bedömning
är att en hel del har hänt på äldreområdet sedan dess, inte minst på kommunal nivå.
Som framgår i kapitel 4 har det sedan år 2005 tagits fram utredningar, regeringsuppdrag har delats ut till myndigheter och lagändringar har genomförts som på
olika sätt påverkar den äldre befolkningen. Sedan 2006 finns dessutom de statliga
stimulansmedlen för vård och omsorg om äldre i kommunerna och landstingen, och
bidraget har onekligen gett större fokus på verksamheter som är riktade till äldre.
Mycket riktas direkt till vården och omsorgen, men många satsar även på hälsofrämjande och förebyggande verksamheter till hela gruppen äldre och inte bara dem
som redan är en del av äldreomsorgen. Det är dock för tidigt att säga något om i
vilken omfattning projekten kommer att bli en del av den ordinarie verksamheten.
Dessutom behövs mer utvärderingar på området för att mäta effekterna.
Metodutveckling och vägledning för
uppsökande och förebyggande hembesök
För att nå alla äldre kan kommunerna och landstingen exempelvis erbjuda uppsökande och förebyggande hembesök, och som tidigare beskrivits är det många som
redan gör det. Variationen är dock stor när det gäller hembesökens inriktning och
personalens yrkesgruppstillhörighet. Kommunerna och landstingen har också olika
sätt att rapportera hur effektiva insatserna är, vem hembesöken ska erbjudas och
vilka som faktiskt tackar ja till erbjudandet om hembesök. Det är viktigt att säkerställa kvaliteten i besöken samt se vad som bidrar till att främja hälsan hos äldre
och öka livslusten hos dem med sviktande hälsa, och därför behövs en nationell
vägledning för hur de uppsökande och förebyggande hembesöken kan genomföras.
Vägledningen bör även innefatta möjligheten till alternativa mötesformer eftersom
hembesök i sig kan göra att en del tackar nej. Vägledningen bör baseras på erfarenheter från utvärderingar av de åtgärder som redan har gjorts och på forskningen
inom området. Statens folkhälsoinstitut föreslås få i uppdrag att utveckla en nationell vägledning för hur uppsökande och förebyggande hembesök hos äldre kan
genomföras. Arbetet bör ske i samverkan med de berörda myndigheterna och aktörerna. Förslaget finns beskrivet mer detaljerat i kunskapsunderlaget om delaktighet
och inflytande i samhället (Statens folkhälsoinstitut, 2011b).
Fortsatt satsning på åtgärder som
främjar hälsosamma levnadsvanor
Det finns levnadsvanor som bidrar till ett mer hälsosamt liv, exempelvis fysisk aktivitet och goda matvanor. Dessutom bör man avstå från tobak och undvika ett riskbruk av alkohol. Många sjukdomar kan undvikas om de förebyggs tidigare och
ÄLDRES HÄLSA 57
bättre eftersom levnadsvanorna har stor betydelse för icke smittsamma sjukdomar
som hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, diabetes och fetma. Hjärt- och kärlsjukdomar och cancer är dessutom de vanligaste dödsorsakerna bland äldre. Som vi sett
tidigare i rapporten har en hel del åtgärder genomförts och initierats inom sådant
som berör levnadsvanorna, i synnerhet fysisk aktivitet och goda matvanor. Exempel
på satsningar som pågår är försöksverksamheten med hälsocoacher och aktiviteter
inom ramen för de statliga stimulansmedlen som kommuner och landsting kan söka
för att förbättra äldreomsorgens kvalitet. Men det är angeläget med fortsatta satsningar inom området.
Satsningarna på området alkohol och äldre har hittills varit begränsade, men
frågan har börjat uppmärksammas något mer de senaste åren. Det finns siffror som
tyder på att alkoholkonsumtionen ökar bland framför allt äldre kvinnor, och att en
större andel personer i åldersgruppen 65–74 år dör på grund av alkohol samtidigt
som andelen minskar bland yngre åldersgrupper. Kunskapsläget på området är dock
ännu för tunt för att vi ska kunna föreslå några åtgärder, och därför är det angeläget
att öka kunskapsuppbyggnaden om äldre och alkohol. Bland annat behövs mer
fakta kring äldre och alkohol i relation till skador. Äldre är överrepresenterade när
det gäller skador och det kan finnas ett samband mellan alkohol och skador bland
äldre. Däremot finns det inget statistiskt underlag på området.
Avslutande kommentarer
I dag är vi väl medvetna om att de äldre blir fler och står för en allt större andel av
befolkningen. Detta ställer krav på samhället, inte minst ekonomiska. Majoriteten
av de äldre lever fortfarande helt på egen hand utan någon särskild hjälp från kommunen och socialtjänsten, men efterfrågan på omsorg och hälso- och sjukvård kommer troligen att bli större än i dag och då ökar också samhällskostnaderna. Därför
är det angeläget att satsa på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder
som kan göra att behovet av vård och omsorg skjuts upp och att funktionsnedsättningarna kommer senare. Satsningarna på sådana åtgärder behövs i god tid och de
bör omfatta alla äldre – inte enbart de som redan är en del av äldreomsorgen. Ibland
handlar det om små insatser som ändå gör att enskilda personer kan fortsätta att ha
ett självständigt och friskt liv med god livskvalitet.
Det är viktigt med åtgärder som ska främja, bevara och stärka det friska, och de
behövs även utanför vården och omsorgen. I ett tidigare uppdrag (Statens folkhälsoinstitut, 2009a) lyfte Folkhälsoinstitutet fram fyra argument för att satsa på äldres
hälsa, och de är ännu minst lika relevanta:
• Andelen äldre ökar, vilket förmodligen kommer att ge ökade kostnader inom
•
58 omsorgen och hälso- och sjukvården.
Det är lönsamt att investera i äldres hälsa. Det finns bland annat beräkningar
som visar att de ekonomiska besparingar som kan göras i sjukvården är större
per person för äldre än för yngre eftersom sjukdomar är vanligare bland äldre.
ÄLDRES HÄLSA
• Ett gott åldrande förbättrar och förlänger livet. Fyra områden lyfts fram som
•
extra viktiga för ett gott åldrande: social gemenskap och socialt stöd, meningsfullhet, fysisk aktivitet och goda matvanor.
Hälsan är ojämnt fördelad i befolkningen. Skillnaderna jämnas inte ut med ökad
ålder utan skillnader som uppstod tidigare i livet tenderar att bli bestående.
ÄLDRES HÄLSA 59
Referenser
1177.se.(2010).Om1177.Retrieved2010-06-03,fromhttp://www.1177.se/artikel.asp?Category
ID=367
Agahi, N., Lagergren, M., Thorslund, M., & Wånell, S. E. (2005). Hälsoutveckling och
hälsofrämjande insatser på äldre dar: En kunskapssammanställning. Stockholm: Statens
folkhälsoinstitut.
Arbetsmiljöverket. (2010). Arbetsmiljön 2009. Stockholm: Arbetsmiljöverket.
Bergius, A.-K. (2008). Kartläggning av internettjänster. Vällingby: Hjälpmedelsinstitutet.
Borglin, G., Edberg, A.-K., & Rahm Hallberg, I. (2005). The experience of quality of life
among older people. Journal of Ageing Studies, 19, 201-220.
Boverket. (2010). Retrieved 2010-02-02, 2010, from http://www.boverket.se/Boende/Analysav-bostadsmarknaden/Bostadsmarknadsenkaten-2009/Riket-grupper/
Försäkringskassan. (2010). Försäkringskassans underlag till Folkhälsorapporten.
Gabriel, Z., & Bowling, A. (2004). Quality of Life from the perspectives of older people.
Ageing & Society, 24, 675-691.
Gyllensvärd, H. (2009). Fallolyckor bland äldre. En samhällsekonomisk analys och effektiva
preventionsåtgärder. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Hallgren, M., Högberg, P., & Andréasson, S. (2009). Alcohol consumption among elderly
European Union citizens: health effects, consumption trends and related issues. Östersund: Statens folkhälsoinstitut, .
Hjälpmedelsinstitutet. (2009). Att som äldre använda internet. En studie om delaktighet och
personligt databaserat internet. Vällingby.
Hjälpmedelsinstitutet. (2010). Teknik för äldre. Retrieved 2010-05-27, from http://www.
teknikforaldre.se/100-projekt#toggle-boende
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. (2010). Äldres säkerhet. Retrieved 2010-0518, from http://msb.se/sv/Forebyggande/Sakerhet-hem--fritid/Aldres-sakerhet/
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, & Statens folkhälsoinstitut. (2010). Fysisk
aktivitet och skador.
Pensionsmyndigheten. (2009). Ålderspension - försäkringsanalys. Retrieved 2010-09-24, from
http://www.pensionsmyndigheten.se/download/18.705ed01a1291bc998d0800026765/
F%C3%B6rs%C3%A4kringsanalys+%C3%85lderspension+090630.pdf
Sahlén, K.-G. (2009). An ounce of prevention is worth a pound of cure. Umeå: Umeå
universitet.
Schyllander, J., & Rosenberg, T. (2009). Skador bland äldre i Sverige. Karlstad: Myndigheten
för samhällsskydd och beredskap, Kunskapscentrum för äldres säkerhet,.
SFS 2007:159. Förordning om investeringsstöd till äldrebostäder m.m. Retrieved 2010-05-27,
from http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2007:159
Socialdepartementet. (2009). Trygghetsbostäder för äldre. Retrieved 2010-05-27, from
http://www.regeringen.se/sb/d/12309/a/135987
Socialdepartementet. (2010a). Bo bra på äldre dar. Retrieved 2010-08-09, from http://www.
regeringen.se/sb/d/8088/a/149421
Socialdepartementet. (2010b). Kost och nutrition. Retrieved 2010-05-31, from http://www.
regeringen.se/sb/d/12843/a/140644
60 ÄLDRES HÄLSA
Socialdepartementet. (2010c). Nationell åtgärdsplan för att öka äldres säkerhet. Retrieved
2010-05-27, from http://www.regeringen.se/sb/d/12861/a/141495
Socialdepartementet. (2010d). Uppdrag att utarbeta en vägledning för att främja ett aktivt
och hälsosamt åldrande samt starta försöksverkamheter med hälsocoacher. Retrieved
2010-05-31, from http://fhi.se/Documents/Aktuellt/Nyheter/Vagledning-for-att-framjaett-halsosamt-aldrande-mars-2010.pdf
Socialstyrelsen. (2002). Förebyggande hembesök: Erfarenheter från 21 försök med uppsökande verksamhet bland äldre. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2009). Folkhälsorapport 2009. Stockholm.
Socialstyrelsen. (2010a). Information om stimulansbidrag till kommuner och landsting för
insatser inom vård och omsorg om äldre personer. Retrieved 2010-06-04, from http://
www.socialstyrelsen.se/statsbidrag/aldre/Documents/Regeringsuppdrag_5944_2010_
Information_om_stimulansbidrag_2010-05-31.pdf
Socialstyrelsen. (2010b). Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder (alkohol,
fysisk aktivitet, matvanor och tobak). Retrieved 2010-06-03, from http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/nationellariktlinjer/sjukdomsforebyggandemetoder/Documents/
Levnadsvanor%20infoblad.pdf
Socialstyrelsen. (2010c). Redovisning av 2007–2009 års stimulansmedel riktade till vård och
omsorg om äldre personer. Stockholm.
SOU 2008:113. Bo bra hela livet. Slutbetänkande av Äldreboendedelegationen. Stockholm:
Fritzes.
SOU 2009:93. Inkluderande arbetsliv: En skrift från Arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet.
Stockholm.
Statens folkhälsoinstitut. Nationella folkhälsoenkäten: Hälsa på lika villkor (HLV). 20042007. Retrieved 2008-11-23, from www.fhi.se
Statens folkhälsoinstitut. (2008a). Redovisning av uppdraget Äldres hälsa. Del 1 Rapport.
Östersund.
Statens folkhälsoinstitut. (2008b). Redovisning av uppdraget Äldres hälsa. Del 2 Bilagor.
Östersund.
Statens folkhälsoinstitut. (2009a). Det är aldrig för sent! Förbättra äldres hälsa med möten,
mat och aktivitet. Östersund.
Statens folkhälsoinstitut. (2009b). Enkät om kommunernas folkhälsoarbete 2009
Statens folkhälsoinstitut. (2010a). Aktivt och hälsosamt åldrande (projektplan). Regeringsuppdrag att utarbeta en vägledning för att främja ett aktivt och hälsosamt åldrande
samt starta försöksverksamheter med hälsocoacher. Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010b). Minskade skador av alkoholkonsumtion och ett narkotikafritt samhälle: uppföljning av de nationella handlingsplanerna för alkohol och
narkotika 2006–2010. (No. A 2009: 10). Östersund.
Statens folkhälsoinstitut. (2011a). Ekonomiska beräkningar och bedömningar – Kunskapsunderlag till Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011b). Målområde 1: Delaktighet och inflytande i samhället
–Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund.
Statens folkhälsoinstitut. (2011c). Målområde 11: Alkohol - Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010 Östersund.
Statens folkhälsoinstitut. (2011d). Målområde 11: Tobak – Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund.
Statistiska centralbyrån. (2009a). När kan jag gå i pension? Välfärd(nr 3).
Statistiska centralbyrån. (2009b) Statistiska meddelanden:
ÄLDRES HÄLSA 61
Sysselsättning i kommuner och län 2008. Örebro: Statistiska centralbyrån.
Statistiska centralbyrån. (2009c). Sveriges framtida befolkning 2009-2060 (No. 2009:1).
Statistiska centralbyrån. (2010a). Retrieved 10-02-04, 2010, from http://www.ssd.scb.se/
databaser/makro/MainTable.asp?yp=atejsx&xu=D6257001&omradekod=LE&omrad
etext=Levnadsf%F6rh%E5llanden&lang=1
Statistiska centralbyrån. (2010b). Privatpersoners användning av datorer och Internet 2009.
Stockholm.
Statistiska centralbyrån. (2010c). Svenska hushåll har fått bättre ekonomi under 2000-talet.
Retrieved 2010-06-18, from http://www.scb.se/Pages/PressRelease_288647.aspx
Statistiska centralbyrån. (2010d). Sveriges framtida befolkning 2010-2060 (No. BE 18 SM
1001).
Statistiska centralbyrån. (2010e). Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF):
Tabell SR 1. Ensamboende personer 16+ år. Retrieved 2010-04-27, 2010, from http://scb.se/
Pages/TableAndChart_49666.aspx
Sveriges kommuner och landsting. (2008). Aktuellt på äldreområdet 2008. Stockholm.
von Strauss E, A.-T. H., Kåreholt I, Winblad B, Fratiglioni L. (2003). Women are more disabled in basic activity of daily living than men only in very advanced ages: a study on
disability, morbidity and mortality from the Kungsholmen project. J Clin Epidemiology,
56, 669-677.
62 ÄLDRES HÄLSA
Bilagor
Bilaga 1. Andelen 65–w år av totalbefolkningen
2008–2030 i alla län
2008
2030
Skillnad 2008–2030
Gotland
20 %
27 %
7%
Stockholm
14 %
21 %
6%
Uppsala
16 %
22 %
6%
Norrbotten
20 %
26 %
6%
Västra Götaland
17 %
23 %
5%
Halland
19 %
24 %
5%
Dalarna
21 %
26 %
5%
Gävleborg
21 %
25 %
5%
Kalmar
21 %
26 %
5%
Västmanland
19 %
24 %
5%
Värmland
21 %
25 %
5%
Östergötland
18 %
23 %
5%
Södermanland
19 %
24 %
5%
Skåne
18 %
22 %
4%
Örebro
19 %
23 %
4%
Jämtland
20 %
25 %
4%
Västerbotten
18 %
2 3%
4%
Jönköping
19 %
22 %
4%
Västernorrland
21 %
25 %
4%
Kronoberg
19 %
23 %
4%
Blekinge
21 %
25 %
4%
Totalt
18 %
23 %
5%
Källa: SCB. Bearbetning av Statens folkhälsoinstitut.
ÄLDRES HÄLSA 63
Bilaga 2. Föreslagna åtgärder och utvecklingsbehov 2005
Från Folkhälsopolitisk rapport 2005
Åtgärd
Nivå
Aktör
Bedömning av resultaten
1. Ökat stöd till frivilligorganisationer för
samvaro och ökad aktivitetsgrad bland äldre.
Särskilt viktigt där många
invandrare bor.
Nationell
och lokal
Socialstyrelsen, landsting och
kommuner
Inga nya insatser har gjorts. Åtskilliga kommuner och landsting ger bidrag utifrån
egna kriterier. Socialstyrelsen betalar sedan
1994 ut stöd till pensionärsorganisationer
på riksnivå.
2. Öka möjligheterna för
funktionshindrade äldre
att komma ut och att
behovet av att komma
ut beaktas för äldre
vårdtagare vid biståndsbedömning.
Lokal
Kommuner,
ideell sektor,
Hjälpmedelsinstitutet
Vissa kommuner tar med möjligheten att
komma ut i biståndsbedömningen. Vissa
frivilligorganisationer erbjuder promenader.
Det finns projekt för utevistelser.
3. Ökad valfrihet i
boendet för de äldre
Nationell
och lokal
Regering,
riksdag och
kommuner.
Handisam.
Privata initiativ.
2006 tillsatte regeringen Äldreboendedelegationen som skulle följa och analysera
behoven av och utvecklingen av boende för
äldre. Delegationens slutbetänkande ledde
till att de statliga investeringsstöden fr.o.m.
2010 även omfattar ombyggnation av äldreboenden och nybyggnation av trygghetsboenden. Handisams projekt Teknik för äldre
handlar bl.a. om boende för äldre och deras
anhöriga. Många privata initiativ om seniorboenden har startats de senaste tio åren.
4. Öka vilja och möjlighet att förvärvsarbeta
fram till pensionering
och därefter.
Nationell
Riksdagen
Ändringen i lagen om anställningsskydd
(LAS) från år 2001 har sannolikt bidragit till
att fler äldre är yrkesverksamma.
5. Inrättande av äldresäkerhetsdelegation
Nationell
Socialstyrelsen, MSB,
Statens folkhälsoinstitut,
Rikspolisstyrelsen,
Boverket,
BRÅ m.fl.
Socialstyrelsen fick 2010 regeringsuppdraget att ta fram en nationell handlings- och
åtgärdsplan för säkerhetsfrämjande arbete
för personer 65 år och äldre. Uppdraget ska
slutredovisas 1 dec 2011.
6. Prioritera förebyggande hembesök (bl.a. för
att förbygga olyckor).
Nationell,
regional,
lokal
Regeringen
(Socialstyrelsen), landsting och
kommuner
Många kommuner och landsting har genom
de statliga stimulansmedlen projekt med
förebyggande hembesök. Hur genomförandet går till varierar stort, liksom utfallet.
MSB erbjuder en checklista (huvudsakligen
inriktad på skadeförebyggande arbete).
I övrigt finns inga enhetliga riktlinjer som
baseras på utvärderingar eller forskning.
64 ÄLDRES HÄLSA
Åtgärd
Nivå
Aktör
Bedömning av resultaten
7. Fler grönområden ska
anläggas i anslutning
till äldreboenden.
Lokal
Kommuner
Det finns äldreboenden som genomfört
projekt på temat. De finansieras bl.a. genom
stimulansmedlen men och även genom
Teknik för äldre (Hjälpmedelsinstitutet).
8. Hälso- och sjukvården
i egen regi eller tillsammans med socialtjänsten
har en viktig roll vid
förebyggande hembesök
bland äldre.
Regional,
lokal
Kommuner
och landsting
Se punkt 6.
9. Äldrevårdcentraler kan
ha en viktig roll i områden där det bor många
äldre; det gäller särskilt
uppgiften att ge stöd
till kommunerna i det
olycksfallsförebyggande
arbetet
Regional,
lokal
10. Telefonrådgivning
av sjuksköterskor är en
effektiv förebyggande
metod som bör utvecklas.
Nationell
Äldrevårdcentralerna är fortfarande få.
De finns i Hökarängen och Solna, och sedan
2007 i Hässelby-Vällingby.
Landsting
och regioner
Sjukvårdsrådgivningens telefontjänst 1177,
där sjuksköterskor svarar på frågor, bedömer behovet av vård, ger råd eller hänvisar
till andra vårdinstanser, byggs successivt
upp i hela landet. Även webbplatsen 1177.se
utvecklas. Folkhälsoinstitutet har ett regeringsuppdrag 2010–2012 om försöksverksamhet med hälsocoacher.
11. Kostnadsfri vaccination mot influensa införs
för alla över 65 år
Inga särskilda insatser har gjorts.
12. Vaccinationskampanjer bör riktas till äldre för
att höja den nationella
täckningen
Inga särskilda insatser har gjorts.
13. Vaccinationer ska
även erbjudas sjukvårdspersonal och nära anhöriga till personer inom
riskgrupperna
Inga särskilda insatser har gjorts.
14. Vårdpersonal som
arbetar med äldre ska få
ökad kunskap om äldres
sexualitet
Inga särskilda insatser har gjorts.
15. Särskilt utbildad
personal ska kunna ta
upp frågor om äldres
sexualitet.
Inga särskilda insatser har gjorts.
ÄLDRES HÄLSA 65
Åtgärd
Nivå
Aktör
16. Forskning om äldres
sexualitet ska förstärkas.
Bedömning av resultaten
Inga särskilda insatser har gjorts.
17. Särskilda program för
fysisk aktivitet utvecklas,
anpassade för äldres behov och förutsättningar.
Regional
och lokal
Statens folkhälsoinstitut,
Socialstyrelsen,
Livsmedelsverket, kommuner, ideell
sektor
Nr 17–19 och 22 behandlas till viss grad i
Folkhälsoinstitutets regeringsuppdrag från
2008–2009 med kartläggning av mötesplatser för äldre. Det finns många lokala aktiviteter med olika initiativtagare. I dag finns
inget samordnat nationellt ansvar.
18. Äldre ska få bättre
tillgång till mötesplatser
som främjar fysisk aktivitet i närområdet.
Nationell, lokal
Statens folkhälsoinstitut,
Socialstyrelsen,
Livsmedelsverket, kommuner, ideell
sektor
Folkhälsoinstitutets regeringsuppdrag med
kartläggning av mötesplatser för äldre från
2008–2009 har bidragit på området. Under
2010 utbildade Folkhälsoinstitutet utbildare
för spridning av kunskaper till dem som
aktivt vill utveckla sociala mötesplatser för
äldres hälsa. Många aktiviteter är lokala
med olika initiativtagare. Det finns inget
samordnat nationellt ansvar.
Se rutan
ovan.
Se rutan ovan.
19. Utveckla och sprida
evidensbaserade metoder för hälsofrämjande
och sjukdomsförebyggande program inkl
motiverande samtalsmetodik med fokus på
matvanor och fysisk
aktivitet.
20. Organisationen kring
måltidssituationen inom
äldreomsorgen behöver
analyseras.
De statliga stimulansmedlen till kommuner
och landsting har bidragit till aktiviteter på
området.
Nationell,
kommunal
Kommuner
och landsting
21. Vägledning och kvalitetsindikatorer för mat
och fysisk aktivitet bör
utarbetas inom äldreomsorgen.
22. Inrätta mötesplatser i
närområdet för att främja
goda matvanor bland
äldre, minska isolering
och stillasittande.
66 ÄLDRES HÄLSA
En del åtgärder i kommuner och landsting
har åstadkommits med statliga stimulansmedel. Livsmedelsverket fick 2010 ett
regeringsuppdrag att ta fram råd om bra
mat inom äldreomsorgen som olika personalgrupper ska kunna använda vid t.ex.
upphandling av matlådor och i särskilda
boenden. Institutet fanns med i referensgruppen.
Se rutan ovan.
Kommuner,
landsting,
ideell sektor
Se nr 17–18 ovan.
Åtgärd
Nivå
Aktör
Bedömning av resultaten
23. Lagstiftning, skatter,
avvänjning, information
och opinionsbildning
ska användas i syfte att
motverka rökning bland
äldre.
Inget har gjorts specifikt för äldre. Det handlar enbart om generella insatser för hela
befolkningen där äldre ingår.
24. Missbruksförebyggande verksamhet gentemot äldre ska bedrivas
dels på dagcentraler, dels
i samband med hembesök, med särskild uppmärksamhet på nyblivna
änkor och änkemän.
Inget har gjorts specifikt för äldre. Det handlar enbart om generella insatser för hela
befolkningen. Däremot har äldre och alkohol
uppmärksammats i Folkhälsoinstitutets
uppföljning av alkohol- och narkotikahandlingsplanerna och genom en europeisk
expertkonferens om äldre och alkohol år
2009.
ÄLDRES HÄLSA 67
Äldres hälsa
Det övergripande målet för folkhälsan är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Statens
folkhälsoinstitut har därför regeringens uppdrag att analysera och
följa upp den nationella folkhälsopolitiken samt att föreslå framtida
satsningar och prioriteringar. Resultatet presenteras i en regelbundet
återkommande folkhälsopolitisk rapport.
Denna rapport är en av 21 underlagsrapporter för Folkhälsopolitisk
rapport 2010 – Framtidens folkhälsa allas ansvar, som Statens folkhälsoinstitut presenterade för regeringen i november 2010. Rapporten ger
en fördjupad kunskap och information om äldres hälsa.
Syftet med denna rapport är att visa hur förutsättningarna för äldres
hälsa med fokus på perioden 2004–2009 har utvecklats, vilka åtgärder
som har genomförts inom området samt att ge rekommendationer till
framtida åtgärder.
Rapporten vänder sig i första hand till sakkunniga och praktiker som på
olika sätt arbetar med äldre människor men även politiker, som genom
denna skrift får ett fördjupat underlag för att följa upp genomförda
åtgärder och göra prioriteringar för framtidens folkhälsa genom
satsningar på äldre.
Statens folkhälsoinstitut utvecklar och förmedlar kunskap för bättre hälsa.
Äldres hälsa
Kunskapsunderlag för
Folkhälsopolitisk rapport 2010
R 2011: 12
Statens folkhälsoinstitut
Distributionstjänst
120 88 Stockholm
R 2011:12
[email protected]
www.fhi.se
ISSN 1651-8624
ISBN 978-91-7257-823-4 (pdf)
ISBN 978-91-7257-824-1 (print)
