Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten kan inte ge en
fullständig bild av läget för de
mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra
källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Saint Lucia 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Landets författning garanterar skydd för grundläggande rättigheter och friheter
för alla medborgare. Tortyr, förnedrande och annan omänsklig behandling
förbjuds i grundlagen.
Brott mot de mänskliga rättigheterna förekommer dock, bland annat i form av
polisvåld och bristande rättssäkerhet. Kvinnor och hbt-personer generellt
diskrimineras och våld mot kvinnor och barn är vanligt, bland annat i form av
sexuella övergrepp.
Anklagelser om korruption förekommer. Brottsundersökningar där poliser är
svarande drar ofta ut på tiden och leder sällan till en fällande dom. Yttrandeoch tryckfriheten utnyttjas dock effektivt av media och av den politiska
oppositionen.
Saint Lucia är ett medelinkomstland men var femte invånare lever under den
av FN definierade fattigdomsnivån, med en inkomst som understiger 1,25
USD per dag.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Saint Lucia har ratificerat ett begränsat antal centrala konventioner avseende
mänskliga rättigheter:
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
International Convention on the Elimination of All Forms of Racial
2
-
-
Discrimination (CERD) ratificerad 1990. Konventionen om avskaffandet
av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the
Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW)
ratificerad 1982
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) ratificerad 1993.
De två tilläggsprotokollen om barn i väpnade konflikter respektive
handel med barn och barnpornografi har undertecknats men inte
ratificerats.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC) ratificerad 2010.
Saint Lucia har inte ratificerat följande internationella konventioner avseende
mänskliga rättigheter:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) Konventionen
undertecknades 2011 men har inte ratificerats.
- Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD). Konventionen
undertecknades 2011 men har inte ratificerats.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT).
- Konventionen om påtvingade försvinnanden, Convention on the Protection
of All Enforced Disappearances (CED).
- Konventionen om migrantarbetares rättigheter, Convention on the
Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of Their Families
(CMW).
- Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, The
American Convention on Human Rights.
Ingen rapportering under CERD har hittills inlämnats och endast en CEDAWrapport har skickats in, avseende perioden 1983-2003.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Tortyr och annan grym eller omänsklig behandling förbjuds i grundlagen men
fängelseinterner och brottsmisstänkta har regelbundet lämnat klagomål om
polisbrutalitet och maktmissbruk. Interner har enligt uppgifter utsatts för
misshandel antingen under gripandet eller i häktet innan ankomsten till
fängelset.
3
4. Dödsstraff
Dödsstraff finns med i straffskalan, men straffet har inte verkställts sedan
1995. Den starkt ökande brottsligheten under de senaste åren har lett till krav
från allmänheten på hårdare straff för brottslingar. Både premiärministern och
oppositionsledaren har uttalat sitt stöd för dödsstraffet. I januari 2011 dömdes
en man till döden för polismord men domen har inte verkställts. Två personer
var 2012 dömda till dödsstraff.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Grundlagen förbjuder godtyckliga arresteringar och frihetsberövanden, och
stipulerar rättvisa och offentliga rättegångar. Reglerna om en häktningstid om
högst 72 timmar respekteras emellertid inte alltid och rättssystemet uppges vara
ineffektivt och överbelastat. Flera fall av polisvåld med dödlig utgång i
samband med arresteringar har rapporterats. Det har också framkommit
anklagelser om fysiskt våld mot interner. Fängelsesituationen har generellt
förbättrats och anses överlag leva upp till internationell standard. Regeringen
tillåter internationella observatörer att besöka fängelserna.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Domstolsväsendet utgör en integrerad del av det karibiska rättssystemet med
ett råd, Privy Council, i London som högsta instans. Landet har anslutit sig till,
men inte ratificerat, konventionen om inrättandet av den karibiska Högsta
domstolen. Lagen föreskriver ett oberoende rättssystem.
Regeringen har upprättat en parlamentarisk ombudsman, eller ”Parliamentary
Ombudsman”, som hanterar klagomål om brott mot mänskliga rättigheter från
allmänheten.
Korruptionen i landet är mycket begränsad och Saint Lucia rankas på plats 22 i
Transparency Internationals korruptionsindex, och därmed bland de bästa i
regionen, efter Kanada, USA och Uruguay.
7. Straffrihet
Straffrihet för poliser inblandade i brott och dråp förekommer.
Åklagarmyndigheten Director of Public Prosecutions (DPP) uppger sig ha gjort
begränsade framsteg i officiella mordutredningar sedan 2006. Flera dråp är
fortfarande under behandling hos rättsläkare. DPP anger att ett antal
anmälningar inte heller kunnat följas upp pga. begränsade resurser. Långdragna
utredningar och bristen på transparens utgör ett problem. Enligt en MR-
4
rapport anmälde en kvinna att polisen våldtagit henne i häktet under 2010.
Anmälan lades ned då kvinnan, enligt polisen, inte kunde identifiera de
påstådda förövarna. Regeringen har inlett ett arbete för att reformera
poliskåren, öka transparensen och undersöka de anklagelser om polisvåld som
förekommer. Men även om regeringen hävdar att oberoende utredningar av
övergrepp kommer att inledas, skapar bristen på information en uppfattning
om straffrihet för anklagade poliser.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Yttrande-, press- och informationsfrihet garanteras i grundlagen och
respekteras generellt. Enligt en lag från 2003 kan personer dock dömas till två
års fängelse för spridning av falska nyheter. Den kontroversiella lagen har
särskilt kritiserats av journalister. I Reportrar utan Gränsers index över
pressfrihet saknas uppgift om Saint Lucia. Det förekommer inga restriktioner i
friheten att använda internet.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Grundlagen garanterar mötes- och föreningsfrihet vilket generellt respekteras i
praktiken.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Religions- och övertygelsefriheten är inskriven i grundlagen och respekteras av
regeringen. Vissa klagomål har dock framförts från representanter för
rastafarierna, som hävdar att förbudet av marijuanabruk är diskriminerande då
bruket av narkotikan betraktas som en integrerad och nödvändig del av deras
religiösa seder.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Saint Lucia är en parlamentarisk demokrati av brittisk modell med en
folkmängd på drygt 175 000 invånare.
Lagen ger medborgarna rätt att välja regering genom att delta i periodiskt
återkommande fria och rättvisa val, med allmän rösträtt. Vid det senaste valet i
november 2011 återtog det vänsterinriktade partiet Saint Lucia Labour Party
(SLP) makten. SLP erövrade elva av totalt 17 platser i den folkvalda
församlingen. Valet bedömdes som fritt och rättvist och observatörer noterade
ett ökat deltagande av kvinnor, både som kandidater och valarbetare.
5
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
I lag ges arbetstagare rätt att organisera sig fackligt. De flesta offentligt
anställda och en dryg tredjedel av de anställda inom den privata sektorn är
fackligt anslutna. Rätten till kollektiva förhandlingar är liksom strejkrätten
reglerade i lag. Poliser och brandmän har dock inte rätt att strejka, med
hänvisning till deras samhällsviktiga funktion.
Barn- och tvångsarbete är förbjudet i lag. Minimiåldern för att arbeta är 16 år.
Inom tillverkningsindustrin gäller en högre åldersgräns, 18 år. Lagen om
anställningsskydd föreskriver särskilt skydd för barn mellan 16 och 18 år vad
gäller arbetsvillkor och förbjuder vissa farliga arbeten inom industrin. Brott
mot lagar mot barnarbete bestraffas med böter, som börjar med 3,55 USD vid
ett första brott och ökar till 8,88 USD om överträdelserna upprepas.
Några officiella rapporter om kränkningar av lagarna mot barnarbete finns inte.
Barnarbete förekommer dock, främst på landsbygden. I första hand gäller det
barn i skolåldern som hjälper till att skörda bananer i familjens plantage. Barn
arbetar också i urbana matstånd eller säljer konfektyr på trottoarer på helgdagar
och under festivaler.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälso- och sjukvården är förhållandevis väl utbyggd. Medellivslängden i landet
är 71 år för män och 77 år för kvinnor. Barnadödligheten är låg i förhållande
till andra länder i regionen: 20 av 1 000 födda barn.
Arbetstagare äger rätt att avbryta hälsofarligt arbete utan att riskera att förlora
sin anställning.
14. Rätten till utbildning
Grundutbildningen är obligatorisk mellan 5 och 15 års ålder och en
registreringsavgift krävs. De flesta skolor är statsfinansierade och
undervisningen avgiftsfri. Ungefär en tredjedel av eleverna fortsätter till
gymnasieundervisning. Utbildningsinsatser för ungdomar prioriteras högt av
regeringen.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Saint Lucia klassificeras som ett medelinkomstland med en BNP per capita på
9 100 USD. Landet är mycket beroende av turism, som står för två tredjedelar
6
av ekonomin. Till följd av de senaste årens globala ekonomiska kris har
turismintäkterna minskat vilket också lett till en minskning av BNP. Under
innevarande år har landet dock återgått till positiv, om än blygsam, tillväxt.
Saint Lucia hamnade 2012 på plats 88 av totalt 187 länder i FN:s Human
Development Index (HDI). FN beräknar att 21 procent av befolkningen lever
under fattigdomsnivån (1,25 USD/ person och dag). Betydande insatser görs
för att minska fattigdomen i landet, särskilt den extrema fattigdomen. Det finns
en minimilön, men lagstiftningen är från 1985. Regeringen har inrättat en
särskild kommission för att vidta lämplig lagstiftning. Arbetsgivare ska inrätta
bidrag som ersättning vid sjukdom, arbetslöshet och pension. För närvarande
är alla typer av sociala bidrag begränsade.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Regeringen ger hög prioritet åt kvinnors fulla åtnjutande av de mänskliga
rättigheterna och åtgärder för att beivra våld och övergrepp mot kvinnor. En
kvinnofridslinje och hem för misshandlade kvinnor har upprättats. Våldtäkt är
förbjudet enligt lag men omfattar inte våldtäkt inom äktenskapet. Ett problem
med att gripa och åtala personer som begått lagöverträdelser är den låga
anmälningsbenägenheten bland kvinnor, som bottnar i rädsla för stigmatisering
och fortsatt våld. Många kvinnor är också ekonomiskt beroende av förövaren.
Prostitution är förbjudet enligt lag, men polisen angriper inte det växande
problemet.
Sexuellt ofredande på arbetsplatser är sedan den 1 januari 2005 förbjudet i lag,
men utgör ett fortsatt problem.
17. Barnets rättigheter
Ministern för kvinnofrågor är också ansvarig för barnets rättigheter och ger
dessa frågor hög prioritet, inte minst ifråga om utbildningsmöjligheter och
hälsovård. Fysiska och sexuella övergrepp mot barn är dock ett utbrett
problem. Olika frivilligorganisationer, bland andra Röda Korset, har påpekat
att aga tillåts i skolorna, med stort stöd bland allmänheten.
7
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Lagen förbjuder inte diskriminering av minoriteter, inklusive urfolk.
Diskriminering förekommer ofta mot personer som har drabbats av hiv/aids.
Regeringen har inlett ett program för att motverka dessa negativa attityder och
bekämpa en fortsatt spridning av hiv/aids.
Rastafarier hävdar att de utsätts för diskriminering i samhället, framförallt vid
anställning till skolor.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Sexuellt umgänge mellan personer av samma kön är förbjudet enligt lag.
Diskriminering av hbt-personer är förhållandevis vanligt förekommande. Den
förre premiärministern har uttalat sig positiv till lika rättigheter för hbtpersoner. Ett antal informella HBT-grupper är verksamma i landet.
20. Flyktingars rättigheter
I praktiken ger regeringen skydd till personer som vid återsändande till
hemlandet riskerar att bli förföljda, men flyktingstatus eller asyl beviljas inte
rutinmässigt.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Det finns ingen lagstiftning som ger skydd mot diskriminering av personer
med funktionsnedsättning. Särskilda skolor har inrättats för personer med
hörsel- och synskador samt psykisk funktionsnedsättning men täcker endast en
mindre del av behoven.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Frivilligorganisationer för mänskliga rättigheter kan verka fritt i landet, både
med breda insatser som National Incorporated Center (NIC), som arbetar med alla
aspekter av mänskliga rättigheter, CAFRA som skyddar kvinnor och barn mot
våld och Aids Action Foundation, Saint Lucia Crisis Center, National Council for
persons with disabilities samt United & Strong Inc., som arbetar med HBT-frågor.
Organisationerna uppger att de kan verka fritt, men anser sig få begränsat
inflytande på berörda myndigheter..
8
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Storbritannien har under senare år gett betydande stöd till St. Lucia inom
området mänskliga rättigheter, särskilt inom rättsområdet, och har bl.a. stött
Death Penalty Project Ltd, en internationell frivilligorganisation med säte i
London. Frankrike har också gett stöd under 2011 för utbildning av polisen.
Det finns inga kända svenska insatser i landet.
