Ta fram DNA ur en kiwi
Syfte: att se hur DNA kan se ut, i detta fall DNA av en kiwi.
Hypotes: jag tror att när DNA blir synligt i bägaren så kommer det synas lite som en blek, vit
men genomskinlig tråd. Jag har bara sett DNA kraftigt uppförstorat, då det ser ut som en vriden
stege. Nu är det i normal storlek, och kommer därför inte visas lika tydligt.
Material:
1/5 mogen kiwi
Mortel
Diskmedel (10cm^3)
Kallt vatten (100cm^3)
Koksalt (3g)
T-röd (iskall)
2 bägare (200cm^3)
Bägare (50cm^3)
Tratt
Filterpapper
Sked
Spatel
Genomförande:
Vi börjar med att gröpa ur kiwin med en sked, och lägger detta i morteln. I morteln mosar vi
kiwin tills den får en halvt flytande konsistens, utan stora bitar. I en bägare mäter vi upp
diskmedlet, och blandar sedan i vattnet med diskmedlet. Vi häller vattnet snarare försiktigt, för
att undvika att skum bildas. Vi häller blandningen över kiwin, tills det täcker kiwi-mosen
ordentligt. Vi tillsätter sedan koksaltet och blandar allt väl. Vi ställer upp en bägare utrustad
med tratt med filterpapper i. Vi filtrerar blandningen ner i bägaren. Sedan tar vi T-röd och häller
försiktigt i lika mängd över kiwifiltratet. Vi häller via kanten av bägaren för att de två vätskorna
ska skikta sig.
Resultat:
När T-röden lägger sig över kiwifiltratet, ser man snabbt som små, små luftbubblor i
blandningen. Jag tar upp bubblorna på min spatel, och märker att bubblorna är fast i en geleliknande klump. Konsistensen är lite som Aloe-vera. Det är inte riktigt som jag skrivit i min
hypotes. DNA:t var inte vitt över huvud taget, utan genomskinligt.
Slutsats:
För att få ut DNA ur kiwin, använde vi vissa ingredienser som inte var så självklara att använda
för något sånt här. Här kommer en snabb förklaring på några av de ingredienser som användes.
Diskmedel, används för att öppna upp cellen och membranet, för att komma åt DNA:t. När
blandningen blandas med andra ämnen, är det lätt att DNA:t förstörs och reagerar med andra
ämnen. Natriumjoner i koksaltet skyddar DNA:t så att detta inte händer. T-röd användes för att
DNA:t skulle fällas ut, alltså inte reagera med andra ämnen. När vi väl fick fram DNA:t blev jag
lite förvånad över resultatet. Jag hade bara sett starkt uppförstorade bilder av DNA tidigare, så
jag hade en lite förvriden bild i min hjärna om hur jag trodde att det skulle se ut. Men när jag
tänker efter är det inte så chockerande. Själva DNA:t, eller kromosomerna, är ju betydligt mycket
mindre än det som satt på min spatel. Gelen var mest som ett skydd runt dessa värdefulla
kromosomer.
Tekniken för att kunna ta ut DNA från t.ex. växter eller annat levande, används idag bl.a. för
forskning inom genteknik. Man tar t.ex. gener från en växt som tål kallt klimat och sätter in det i
en annan växt, så kan man ha bättre skörd året om. Om detta är bra eller dåligt kommer jag
diskutera i min argumenterande text om GMO.
Källkritik och förbättringsförslag:
Ett litet slarvfel under laborationen kan ha påverkat våra resultat. Istället för att blanda
diskmedel och vatten innan vi häller det över kiwin, så samlades allt diskmedel på
bottnen av bägaren, så att proportionerna blev lite fel. Detta kunde ha påverkat
resultatet. För att undersöka om det faktiskt påverkade våra resultat, kollade jag på en
annan grupps resultat. Denna grupp hade inte gjort samma slarvfel, och de hade ändå
fått samma resultat. Alltså, påverkade inte detta våra resultat i slutändan.
Vi kunde ha förbättrat laborationen genom att ta en annan frukt, t.ex. banan, och
genomföra samma steg med den. Sedan kan man jämföra resultaten, och se ifall de ser
likadana ut eller inte.
