3 Z
OM HEGELSKA PHILOSOPHIENS
FÖRHÅLLANDE TILL KRISTENDOMEN,
PARALLELISMER.
A c a d c m isl;
A llta n d lin g
m ed Philosophiska Facultetens samtycke
under inseende af
m a g .
SIGURD RIBBING
P r o fe s so r i I.ogik ocli .Metaphysik
för Philosophiska Graden
författad och till offentlig granskning framställd
af
J O H A N STRÖM
C o m m in iste r i Ö ste rå k er a f S tr c iig n ä s Stift
ii G u s ta v ia n s k a
L ärosalen d.
19 Maj 185 4.
p. v. t. e. in.
U P S A LA,
(3. A. L K F F L E R .
1854.
k 0 N L N G K N
B ISKOPEN
C.OA1A1END0REN
EN
AF
AF
I
s
T n 0 .AI A IV
WESTERÅS
KONGL.
DE ADERTON
I
STIFT
NORDSTJERNE
SVENSKA
ORDEN
AKA DEM IEN
I1Ö GVÖRDIG STE
»οπ .
CHRISTIAN ERIC FAHLCRANTZ
sam t
PROSTEN
KYRKOHERDEN
S.
S.
T llEO LO G I.E
HÖGARKVÖRDIGE
MAG.
I
NORRBÄRKE
O A N DIDA TEN
ΟΟ Π
HÖGEÄRDF
ERIC FAHLCRANTZ
med vördnad och tacksamhet
tillegnadt
af
Författaren.
AF
h e lg a d t
af
W&rf a l t a r e n .
i ^ l å g r a af Hegels efterföljare, såsom S tra u ss, Feuerbach m. fl.,
hafva visserligen uppgifvit alla anspråk på en närm are förv a n d ts k a p med Kristendomen — en förvandtskap, som de på
sm förm ent absoluta stån dpu nk t icke vilja vidkännas.
Efter
vår ta n k e hafva de också onekligen rätt i sitt påstående:
a tt
den llegelska Philosophiens principer icke låta rätt förena sig
med K ristendom ens innehåll.
Djerft, men ärligt och bestämdt
drager Hegelska Skolans yttersta vänster — Skolans a b su r­
daste m e n consequentaste parti — den nödvändiga följden af
Hegels egen begreppsbestäm ning af innehållets och formens
absoluta identitet i det speculativa tänkandet.
Och sannt är,
a tt denna identitet för den Hegelska Philosophien är en så
väsendtlig b estäm ning, att den ifrån dess ståndpunkt ej kan
bestridas.
Och inom
den Hegelska Skolan måste ock derföre
denna sats vara fullt berättigad:
»Das Inhalt ist nichts, als
das Urnschlagen der Form in Inh alt, und die Form nichts,
als das Urnschlagen des Inhalts in F o rm » 1.
Denna sats är
ock likasom det T h em a , som i skiftande variationer genom­
lyser i yttersta v än stern s hätska fiendtlighet emot eller för­
n äm a likgiltighet för den kristliga trons innehåll, som efter
dtiras förmenande icke kan bestå inför det till formen absoluta
speculativa tänkandets ensam t absoluta innehåll.
Men då H e gel sjelf och en stor del
af hans skola, oaktadt denna c o n seq u e n c e dragen af deras egna principer, ändock envisats a tt
vilja
fasthålla
kristendomens
1) S tr a u ss , G la u h en slch re , s. 11*.
innehåll
såsom
identiskt
med
den HegeJska Philosophiens innehåll; så torde det icke vara
utan allt intresse a t t , om också på ett ofullkomligt s ä t t, söka
visa, huruvida denna philosophie till innehållet är så identisk
med de kristnas tro , öfver h vars form den anser sig så högt
Det vore en vinst för Hegelianismen sjelf, om
upphöjd.
klart och bestämdt. gjorde sig reda för sitt förhållande
kristendom en, om den ock derigenom skulle nödgas afstå
denna identitet d e rm e d , hvaraf den hos Hegel och andra
Och det vore äfven en fördel för
ver sig ett sken.
den
till
från
g ifden
Theologien, som n u , i afseende på sina föregifna
Hegelska vänner, ofta nog har skäl a tt på sitt förhållande till
»Gud bev are oss för våra v än ne r,
dem tillämpa dessa ord:
Kristna
mot våra fiender reda vi oss nog.»
speculativa tän k a n d e , som sta tu e ra t
med kristendomens innehåll, proclam erar
sig såsom identiskt med Guds eget absoluta och adaequata sjelf—
m e d v e t a n d e 1; så se vi oss nödsakade att först med några ord
Men
denna
sin
då detsamm a
identitet
reservera oss emot detta dess an sp rå k , innan vi gå att g ra n ­
Och vi göra det så m y c k e t
ska kristligheten af dess innehåll.
heldre, som en sådan framställning väsendtligen hörer till u t ­
vecklingen af vårt föresatta ämne.
Plato bestäm de Philosophien såsom en sträfvan att blifva
vis, då Gud ensam är v i s 2, en bestäm ning, som förefaller oss
både sann och tillfyllestgörande. Men den nya speculationen, som
och vidare blifvit utbildad af H eg el,
grundlädes af Schelling
låta sig nöja med en så a n ­
kunna
att
ansåg sig för hög
Schelling om den intelförklarar
Så
språkslös bestämning.
trollspegel, för
speculalionens
nya
lectuella åskådningen, den
hvilken himlarnes och jordens hemligheter sta afslöjade: a l t i
den sammanfaller intelligensen med det absoluta sjelft, så a tt
1) ilc g e ls W erk e X III. 08. — Siicllm an, E n tw ick elu n g d . P ersön llcb k c it, s. 114.
2 ) P la to .
S y o ip o s . 2 0 3 .
intelligensens
egen
kunskap om det absoluta är identisk med G u ds
kunskap om
sig sjelf.'1
Det är ock
denna absoluta be­
tydelse, Hegel och hans skola tillägga det speculativa tänkandet,
en åsigt så pantheistisk, att Guds absoluta, transcendenta p e r­
sonlighet
O
derigenom
O
alldeles försvinner.
Och
det torde m e d
skäl kunna anmärkas, att de tänkare af Ilegelska skolan, som
öfvergifvit det m ensk liga, speculativa tä nkande ts identitet med
G uds absoluta
absolut öfver
sjelfmedvetande
den
ändliga
och
sätta
det
sednare i
en
anden upphöjd personlighet, i och
med detsamma upphört att vara H egelianer.1
Ty denna
pan-
theistiska uppfattning af G uds im m anens: att den absoluta an ­
dens
sjelfmedvetande
icke eger
någon
genom och för den ändliga anden,
verklighet
utan
i och
är så väsendtlig för Hegels
philosophie, att d ess frånträdande kan anses vara detsamm a
som att frångå
HegeJska philosophien.2
Visserligen synes
mången
och
Hegelian
tro ,
att Hegel vindicerat Gud transcendens
personligt m e d v eta n d e
nog,
då han satt Gud
både öfver
naturen och verldshistotrien och förklarat,
att den absoluta
anden i konsten, religiomen och philosophien ä r »hos sig sjelf,»
och »för sig sjelf.»
Men då Hegel icke vill tillerkänna Gud
något högre sjelfmedvetainde än d e t, han skulle ega i konsten,
religionen och philosoplhien; så synes sannerligen detta »hos
sig sjelf» och »for sig sjelf» ej vara an nat än ett tomt
ord, ej
3)
S c h e ll in g , F e r n c r e D a r s te llu n g e n a u s d . S y st. d . P h il. U p s .- e d it . s.
1 6 3 . «In d ieser a b so lu te n E in h e it o d e r g le ic h e n A b s o lu th e it d es W c s e n s
u nd der K orm lie g t d er B evveis . . . d ie E n th tillu n g d er M ö g lic h k c it : w ie
das A b s o lu te s c lb s t u nd d as W is s e n d es A b s o lu tc s E in s sey n k ö n n e n . . .
A u f d iesen P u n k t d es Z u sa u u n en treiren s d er fo rm ell a b so lu te n E r k e n n tn is s
m it d em a b so lu te n s e lb st — b eru h t d ie P h ilo s o p h ie .
W ir n c n n e n d iese
E r k e n n tn is s: in t e lle c tu e lle A n s c h a u u n g .«
1 ) Ib la n d d essa räk n a v i t. e x . J . J . B o r e liu s . A t t h a n h ar g å tt n å g o t
ö fver d en n e g a tiv a s t å n d p u n k t , på h v ilk e n H e g e l o ch lian s e g e n tlig a s k o la
s t a n n a t , to rd e ej k u n n a b estrid a s. S e « H e g e ls k a P h ilo s o p h ie n o c h d en
s p e c u la tiv a E th ik en w a f J . J . B o r e liu s .
2) M ic h e le t, G e sc h ic h te d er le tz tc n S y s lc m e d er P h ilo s . in D e u tsc h la n d ,
B erlin 1 8 3 8 , T h . 2, sid , 6 4 8 : « H e g lia n e r , w e le lie d ie P e r s ö n lic h k e it G o tte s
in ein e r J e n s e itig e n W e l t b e h a u p tc n . . . .
W ie k ö n n e n s ie d a n n n o c h
in n erh a lb d er S c h u le v e r w e ile n ? «
annat än ett indirect bevis derpå a tt m ed fasthållande af den
Hegelska negationen och immanensen ingen absolut personlighet,
intet sann t transcendent sjelfmedvetande kan vindiceras Gud.
Också hafva flere af Hegelska skolans anhängare såsom Michelet, Snellman m. fl. helt och hållet frånträdt läran om
Guds transcendens och söka det absolutas eviga fulländning i
O ch dessas ·försök h ä r u t i, h v a r i g e dess absoluta immanens.
nom de neddragit Gud i tidsutvecklingen och upphäft c o n tinuiteten af hans m ed ve tan de, bevisa nog, till hvilka orimlig­
heter och motsägelser fasthållandet af den Hegelska im m an en­
philosophien, d e t
menskliga m edvetandets former, skulle utgöra d e t absoluta
gu dsm ed vetan det sjelft, ä r i sig så orimligt, a tt m an väl kan
undra, h u ru det kunnat ifrågasättas: den absoluta an d en vore
illa absolut, om han så end ast i dessa den ändliga andens
Hegel ansåg d e t sjelf
gestalter vore m edvetande af sig sjelf.
sen
leder.
Att
konsten,
religionen
och
nödvändigt a tt sätta G ud öfver verldshistorien såsom e tt blott
Men då han bestäm m er ko nsten, religio­
öfvergångsmoment.
nen och philosophien såsom den absoluta andens lif, så synes
h an hafva förgätit, a tt äfven dessa hafva en historia och a t t
H varje
anden i dem måste vara hemfallen under progressen.
gestalt af m en nisk oan den , sjelfva den intellektuella åskådningen,
sjelfva andens m edvetande af sig i det speculativa tänkandet,
Hos Hegel är
faller inom tidsutvecklingen och progressen.
också derföre d et absoluta ett absolut, som aldrig ä r fullt a b ­
F ruktlöst är härvid Snellmans försök att lösa svårig­
solut.
heten i det han antager, a tt det absoluta gu dsm e dv etan det ä r
i hvarje nu fullständigt n ä r v a r a n d e .1 Ty för det absoluta
m e dvetandet kan det ej vara nog att sanningen i sig , till
möjligheten i hvarje nu är n ä rv a r a n d e , utan m åste till hela
Detta är, hv ad Snellman h är­
sitt innehåll vara förverkligad.
vid sy nes hafva förbisett, hvårföre ock g u d sm e d v e ta n d e t, s å -
S n e llm a n , V e r s u c h c in e r s p e c u l. E n tw ic k e lu n g d er I d e e d . P e r 1)
s ftn lic h k e it s. 1 1 -i: « D ie W a h r h e it ist n ic h t er st e in Z ie l, zu d em d ie
M e n s c h k e it h in s tr e b t, s o n d e r n s ie ist in je d e m J e tz t t o ta l u nd g e g e n w ä r tig .«
dan t han h ar bestämt det., ingalunda är fritt från tidsutvecklin­
gen, så väl han än kan anse sig hafva räddat det derifrän.
Om d en ändlige andens m edvetande kan d et säga s, att dess
innehåll i hvarje nu är i sig, till möjligheten n ärvarand e i
hvarje mensklighetens gestalt, dock aldrig fullt förverkligadt.
Men häri ligger ock dess in skrä nk thet, i denna dess omot­
svarighet mellan dess i sig vara och för sig vara ligger dess
dom: a tt vara hemfallet under tidsutvecklingen.
Sådant kan
ej det absoluta m edvetandet v a r a , utan om det skall vara
absolut, så måste det vara öfver all tid och inskränkning, i
all evighet till hela sitt absoluta innehåll absolut icke blott i
sig, utan ock för sig.
Och såsom sådant kan det blott s ä t ­
tas i en a bsolut, öfver hvarje
den ändliga
andens gestalt
upphöjc .pers onlighet, i och genom hvilken allt har sanning
och a firm a tiv verklighet: såsom
ock G ud i kristendomen är
fattad.
Sedan vi n u , e h u r u i största korthet och endast reser­
vationsvis, a n ty d t vår åsigt, att hvarken den Hegelska philo—
sophien särskildt eller mensklig philosophie öfver hufvud har
någon rätt att statuera sig såsom identisk med G uds absoluta
sjelfmedvetande; så kiunna vi våga ingå i granskning af He­
gelska philosophiens inmehåll och tillse, huruvida det är ö fverensstäm mande med kristendomens innehåll.
T vå hufvu drigtnin gn r, den ena theistisk den andra p a n th eistisk, uppenbara sig i de Österländska religionerna.
O ch
efter att hafva gifvit sig tillkänna, e hu ru ännu otydligt och
o b e stä m d t, i Grekiska philosophien, framträda samma h u fv u d rigtningar, den ena mera subjectiv, theistisk, den andra mera
objectiv, p an lheistisk, äfven i den kristna tidens philosophie,
som ianledning häraf sönderfallit i
två hvarandra motsatta
läger.
Den pantheistiska sidan
har på vår tid i Hegelianerna sina förnämsta representanter.
Att historiskt och kritiskt
tramvisa
den
pantheistiskt—philosophiska rigtningens utveckling
och förhållande till de siirskilda tidernas religiösa och sedliga
lif, kunde med skäl anses höra till en grundligare framställ­
Men då vår afhandlings trånga u trv m m e
ning af vårt ämne.
icke tillåter oss ingå i en sådan undersöknin g, så nödgas vi
nu inskränka oss till en helt kort och nästan blott factisk
framställnin g af Hegelska philosophien s förhållande till kristen­
Men innan vi gå vid are, vilje vi a n m ä r k a , att vi,
domen.
så litet vi än kunna erkänna kristligheten af den Ilegelska
philosophien s innehåll, likväl ingalunda äro ibland d e m , som
anse denna philosophie såsom ett ändamålslös t blad i philoso­
phiens och den menskliga bildningens historia; utan vi erkän na
fastm er, att den ä r ett steg framåt till pantheism ens ö f v e r vinnande, alldenstund Hegel utgick ifrån det absolutas s u b j e c ti en princip, so m , om den af honom blifvit rätt u tfö rd ,
otvifvelaktig t skulle hafva fört hans philosophie in på en sann,
Men Hegel stannade i motsägelse
positiv, kristlig ståndpunkt.
en rätt lösning af denna motsägelse
mot sin egen princip:
vilet,
måste blifva pantheismen s undergång.
H uru den Hegelska philosophien fattar den absoluta a n ­
dens personlighet och sjelfm ed veta nd e, hafva vi redan i det
Och att detta uppfattning ssätt
föregående till en del antydt.
icke ä r öfverensstäm mande med kristendome ns lära om G u d ,
är så påtagligt, a tt vi blott i några få ord behöfva vidare
En af dessa, hvilken vi redan an tyd t,
utföra skiljaktighet erna.
s Identification af Gud och m e n s k philosophien
Hegelska
deu
är
ligheten, som är så stridande mot kristendom en, hvilken fat­
tar gudomen såsom en absolut personlig G u d , som väl m e d ­
delar sig åt verlden och är n ärv ara nd e deri, dock oändligt
Och Hegelska philosophien förtjenar i a f upphöjd deröfver.
det namn, hvarm ed Fischer benämner den:
fullkomligt
scende härpå
Hvad Hegel e g e n t­
Disseits.»
absoluten
des
»Die Philosophie
»Es ko m m t
säger:
han
då
sjelf,
han
ligen åsyftade, an tyd er
meiner Einsicht Alles da rau f a n , das W a h re nicht als
S u bstan s, sondern ebensosehr als Subject aufzufassen und a u s nach
zudriicken.»)1 1 likhet med Schelling ville
han förena Spi—
noza med Fichte, lita substantialiteten genomträngas och lif—
vas éf subjectiviteten:
han ville bestämm a
det absoluta icke
blott
såsom substans, utan såsom subject.
Sjelf trodde han
detta ock lyckats h o n o m 2; men i sjelfva verket m iss­
lyckades det, emedan h an , beherrskad af pantheistiska för­
domar, aldrig rätt fattade subjectiviteten, aldrig lät den e r ­
hålla dess fulla rätt och betydelse.
Hegel fattar subjectivite­
a tt
ten såsom »rörelsen attt constituera sig,» såsom «förmedling med
s 'g sje^ genom att aiffalla från sig, ponera sig i sitt andra
och i detta andra v a r a Los sig sjelf.»3 Enligt Hegelska phi—
losoplien ä r det abs-oluta subject, endast så vidt det negerar
sig sjelf och ponerar sitt andra, negerar sitt andra och å te r­
g år till sig sjelf.
G ud ä r , efter Ilegels åsigt, icke personlig­
het i sig, utan i sitt andra, genom na tu ren , i den ändliga
anden.
Att bestämma Gud såsom subject i vitet, absolut positiv
personlighet i och för sig sjelf utan negati v it e t, det vore, m e ­
nar Hegel, att fatta Gud såsom den abstracta identiteten och
återfalla -till Spinozismen.4 Denna Hegels oförmåga att fatta
Guds ib s o lu t a , positiva subjectivitet ä r o rsak en , hvarföre han
stannat på sin pantheistiska, negativa ståndpunkt.
Hans pan­
theistiska instinkter hindrade honom a tt fatta subjectiviteten
hos Gud på annat sätt än pantkeistiskt såsom den oändliga
negativiteten.
Vi vidhålla dock, hvad vi förut y t t r a t , a tt det
steg, Hegel tag it, är ett steg framåt i den pantheistiska phi—
losophiens historia.
Då Spinoza satte den abstracta v e rld s suhstansen såsom all verklighets princip, och dä hos Schelling
denna princip är identiteten af både reeit och ideelt, af både
na tu r och a n d e , af hvilka den förra framstår såsom den första
1) I le g e ls W e r k c I I, sid . 14.
2) I le g e ls W e r k e , V . I I . « D ic im le tz te n B u ch e n th a lte n e E x p o sitio n
d er S u b s ta n s , w e lc h e zu m B e g r iffe u b c r fiih r t, ist d ie e in z ig e u n d w a h r h a fte W ie d e r le g u n g d es S p in o z is m u s.«
3) H e g e l, P h ä n o m e n o lo g ie d es G e is te s .
B e r lin
1 8 4 1 , s. 1 4 .
4) H e g e l, E n c y k lo p e d ie T li. I. E in lc itu n g §<§ 5 0 , 5 1 , 5 2 .
f o r m e n 1; så s tatu era r Hegel deremot det absoluta ursprung­
ligt såsom det substantiella tä nk and e t, eburu han g e n o m sin
pantheistiska uppfattning af det absolutas subjecti vitet ändå
u n d e rtry ck te den personlighetsprincip, som hos honom syntes
Emellertid hade han en gång erkänt
vilja arbeta sig fram.
subjectiviteten såsom det absolutas eviga väsende och lif, utan
a tt göra sig reda för att ju st denna princip till slu ts måste
S äkert är, att det absolutas
v erk a hans system s undergång.
subjectivitet, rätt fattad , ej låter förena sig med pantheism ;
Hegels bemödande a t t , trots sin pantheistiska rigtning
äfv erh ufvu d, söka fasthålla personlighetsprincipen, äro hans
sy stem s d u n k elh et, obestäm dhet och motsägelser till stor del
Visserligen har Hegel sökt bestämma su bjectivia tt härleda.
och af
att det skulle kunna stå tillsammans med
Men söndringarna
pantheistiska rigtning öfver hufvud.
inom Hegelska skolan synas u t v i s a , att flera af Hegelianerna
sjelfva, den så kallade högra sid an , åtm instone känna nöd­
vändigheten a tt gifva åt det absolutas personlighet någon
tetsbegreppet s å ,
hans
tra n sce n d en t, positiv b e ty d e ls e 2 ; och ju sannare s u b jectiv itetens, personlighetens princip uppfattas i sin absoluta, affirmativa
betydelse: desto m er blifver pantheismen »aufgehoben« inom
philosophien, såsom den i kristendomen är upphäfd för tron,
1) S c h e llin p , Id c en zu e in e r P h ilo s o p h ie d er N a tu r , s. 7 8 — 8 0 : « D ie
P h ilo s o p h ie ist W is s e n s c h a ft d es A b s o lu l e n , ab cr w ie d as A b s o lu te in s c in c i»
e w ig e n H a n d e ln n o th w e n d ig zw ei S e it e n , c in e reale u n d id e a le , als E in s
b e g r e ift, so . . . « D ie rea le S e ite je n e s H a n d e ln w ird o ffe n b a r in d er N a ­
tu r ; d ie N a tu r is t d as in d as O b je c tiv e e in g e fiih r te W e s e n G o tte s . . . .
«In d er id e a le n W e l t le g t es d ie H iille g le ic h s a in ab , es e r sc h c in t als d as,
w a s es is t , als id e a le s , als E r k e n tn is sa k t.«
2 ) Ib la n d d essa H e g e lia n e r a f h ö g ra s id a n , som er k ä n n a n ö d v ä n d ig d ig h e te n a f en viss tr a n s c e n d e n t p e r s o n lig h e t h os G u d , s lä llc s A V eisse a f
M ic h e le t fö rtry lsa m t o ch ir o n isk t främ st. W e is s e y ttra r o ck j « I d e e d er
G o tth e it« s. 3 0 2 , a tt G u d s in n e h å ll fö re W e r ld ss k a p e ls e n m å s te vara a f
d en a r t , a tt d e l k u n n a t fö rm å h o n o m till val a f en b estä m d b e s k a lfe n h e t
O ch i
a f d e t , so m s k u lle s k a p a s , i m o ts a ts till a n n a n b e s k a ffe n h e t.
« G r u u d zU g e d er M e ta p h y s ik , s. 5C 2— 5 fi3 : « D e r G o tte s b e g r iff, w e lc h e r a u s
d ie s e r W is s e n s c h a f t r e su ltir t, ist n o c h e in le e r e r u n d a b s ir a c te r ; e r s c h lie s s t
d ie M ö g lic h k e it v o n E ig e n s c h a fte n n ich t a u s , d ie m it d en E ig e n s c h a fte n
d es w a h r en G o t t e s , je n e s G o tte s , d er n u r d u rch E r fa h r u n g , d u r ch d ie
G la u b e n s e r fa b r u n g d es C h r is te n th u m s , e r k a n n t zu w erd en v e r m a g , u n v e r t r ä g l ic h , ja d irect ih n e n e n tg e g e n s e tz t s in d ,«
som omfattar Gud såsom absolut subject i sig före, öfver na­
turens och den ändliga andens gestalter och såsom don lefvande källan till all affirm ativ, sann verklighet.
»I begynnelsen v ar O r d e t, och O rd et var när Gudi och
v ar Ordet.» Sa b ekänner kristendomen Gud såsom a b ­
solut subject i och för sig före, öfver den ändliga verlden.
Såsom i s i g , öfver verlden ä r Gud för den kristliga tron icke
Gud
ett
a b s tra c tu m , såsom i Hegelska philosophien, utan absolut
lefvande personlighet.
Då denna tro föreställer sig Gud såsom
Fader, Son, A nde, fattar hon honom såsom absolut person.
T reenighetsbegrep pet, som enligt kristendomen är gru ndadt
icke i förhållande till verlden, utan i Guds öfver verlden upp­
höjda väsen de, är för den kristliga tron ett uttryck af Guds
eviga
p erson ligh et, sådan han är i och för sig.
De i den
kristna Theologien så kallade »opera ad extra» äro blott facta,
uppenbarelser för oss af G uds före dem absolut personliga vä­
sende.
I Hegelska philosophien, som icke vill erkänna Gud
såsom subject i sig före verlden, får också derföre treenig­
hetsbegreppet en pantheistisk användning såsom uttryckande,
snart sag d t, m otsatsen till d e t , som kristendomen genom detta
begrepp vill hafva uttryckt.
Då kristendomen bekänner Gud såsom Fader, fattar den
såsom det absoluta subjectet, den absoluta personen
före, öfver naturen och den ändliga anden.
Men en sådan
uppfattning kan naturligtvis icke vara möjlig på Hegelska phi—
losophiens pantheistiska ståndpunkt.
Hegel förklarar, a tt Gud
nödvändigt måste vara den treenige, att Gud är det allmänna
v ä se n d e t, ta n ken , som ä r alltings sub stan s: såsom sådan är
honom
h ä n F a d e r . 1 H uru detta egentligen bör förstås, synes klart
af Hegels egna o r d , da han om Logiken, som framställer de
ren a Categorierna, y tt r a r : »Dieses Reich ist die W ah rh e it, w ie
sie ohne Hiille a n und fiir sich selbst ist.
Man kann sich
1)
H e g e l, P h ilo s o p h ie d . R e lig io n .
tc n S y s i. T h , II, s. 7 8 8 .
J fr. M ic h e le t, G e sc h ie h te d. le tz -
d esw eg en ausdriick en,
dass dieser in halt die Darstellung Got­
tes ist w ie er in seinem ewigen W e se n vor der Erschaffung
d er N atu r und eines endlichen Geistes ist.»1 Så bestämmer
Hegel Gud före skapelsen
såsom
ett
a b stra c tu m ,
som maste
sä tta sig i n aturen och den ändliga a n d e n , för a tt vara subject.
Men en subjecti v i t e t , som förutsätter vilkor för sin verklighet,
ä r ej absolut.
Detta synes
Hegel härvid hafva förbisett.
Så
ofta han än försäkrar sig bestämm a Gud såsom absolut per­
sonlighet, så motsäger han dock sig sjelf, då han s ä t te r ska­
pelsen såsom en evig förutsättning,
för det
absolutas
fasthåller G uds
säger
sig
subjectivitet.
subjectivitet i dess
ick e,
utan bestäm m er
före, öfver naturen och
bek änn er
Gud
såsom
ett conditio sific qua non
Kristendomen
absoluta
G ud
d ere m o t.
be tyd else,
såsom absolut person
den ändliga anden.
Den kristna tron
verldens skapare och s t y r e s m a n ,
såsom i sig af evighet personlig,
personlighet i och genom verlden.
som
mot­
icke
såsom
hafvande
Så motsatta kristendom och Hegelianism äro
ningen af den treenige G udens första imooiuoig,
men
sin
i
uppfatt­
så
motsatta
äro de ock i bestäm m andet af den andra.
Så fortsätter He­
gel sin treenigbetslära s å l u n d a : substansen, tanken, Fadren för­
d ub blar sig i sitt a n d r a , och går så u r abstractionens all­
männa element till verklighet och medvetande i den ändliga
och phaenomena verlden eller in specie i de menskliga su b je c te r nas mångfald:
är
sonens
sannerligen en
eviga
födelse.'
helt a n n a n ,
än
En sådan Christologie
kristendomens.
orden af Johannis Evangelium utvisa
tydligt ,
De första
h u ru kristendo -
domen fattar Sonen såsom G ud af e v i g h e t , såsom absolut g u domsperson
b e k ä n n e r,
i
a tt
och genom
denna
och bodde ibland oss.»
1) I le g e ls
2 ) H e g e l,
sig
absoluta
sjelf.
O eh den kristliga tron
gudomsperson »vardt kött och
D etta är för tron icke en myth, utan
W e r k e , I I I . s. 3 5 — 3 6 .
P h ilo s o p h ie
d er
R e lig io n ,
s c h ic h te d . I. S y s t. T h . I I . s. 78 8 ·
I.
sid .
28.
J fr. M ic h e le t , G e -
ett historiskt factum ;
och
kristendomen bekänner med factisk
visshet, a tt »Gud var i Christo och försonade verlden med sig
sjelf.»
Men detta fac tum ,
som
förnekas alldeles sisom factum
åt den
evangeliskt
historien
tron fasthåller såsom sådant,
af Hegelska philosophien, som
om
Kristi
födelse,
lefnad, död
och uppståndelse endast gifver en m ythisk betydelse.
Så är,
enligt denna philosophie, historien om Sonens födelse och l e f ­
nad intet a n n a t än den tanken mythiskt u ttalad :
a tt Gud så ­
som den oändlige anden af evighet manifesterar
sig,
och
subjecti vitet
i
m enniskan,
Kristi död och uppståndelse
den tanken,
i
det
eger lif
menskliga subjectet.1 .
innebär för Ilegel intet annat än
a tt G u d behåller sig i processen, i de menskliga
individernas försvinnande.2 Kristi försoning, som den kristna
tron fasthåller såsom en factisk syndaförsoning, betyd er i He­
gelska
philosophien
blott
att
menniskorna
v etand e deraf a tt Gud i menniskan
Man behöfver
att
finna,
att
ej
vara
den
m yc ket
Hegelska
kommit
till m ed ­
är hos sig, för sig sjelf.
bekant med kristendomen för
philosophiens
Christologie
och
försoningslära ej låter derm ed förena sig.
Hegels försoningslära kunde ej heller gerna blifva annorlunda, än den bhfvit,
på
hans
pantheistiska
ståndpunkt.
Han
fasthåller
den
all­
männa substantialiteten så, alt personligheten, subjectiviteten
icke får någon postiv betydelse.
Det enskilda är blott ett
försvinnande öfvergångsmoment,
som
alldeles
upphäfves i det
allmänna, så a tt den enskilda personens betydelse och verk­
sam het blifver någo: blott accidentelt.
På en ståndpunkt, der
personlighetens sjelfständighet så u nde rkä nn es, att ingen indi—
viduel frihet å terstå r, d er kan naturligtvis icke plats finnas
för syndbegreppet
i kristendomens
mening,
och
således
icke
heller för försoningen i den betydelse, hvari kristendomen fat­
ta r den.
O m det onda gör
sig Hegel ej värre skrupler, än
a tt han anser sig k m n a sätta det såsom ett moment i Gud, väl
1) H e g e ls W c r k e .
d. I. S y s t . II. s. 6 5 0 .
Bd. X I I . s.
2 ) S e anförda stä lle !.
246— 266.
J fr. M ic h e le t ,
G e sc h ich te
1 en sådan
»aufgehoben,» men dock tillika » a u fb e w a h rt»
philosophie kan naturligtvis försoningen i kristlig mening livar—
ken behofvas eller sättas.
S am m a skiljaktighet emellan kristendom och Hegelianism
röjer sig ock i deras olika bestäm m ande af Gud såsom Helig,
Den pantheistiska ten den s, som u tm ärker
helgande Ande.
Om
öfver hu fv u d , u tm ä rk e r ock honom särskilt här.
U r mångfalden, åtskilnaden
Gud såsom Ande säger Hegel:
å te rv ä n d e r Gud evigt till sig; och så är han a n d e , person­
Hegel
Enligt Hegelska philosophien sätter sig G u d i de
menskliga subjecternas m ångfald, men låter dem oupphörligt
försvinna och uppgå i sig: och så är han hos s ig , för s ig ,
K lart synes
nemligen i konsten, religionen och philosophien.
här att Hegel identifierar den absoluta anden m ed m en n isk o lighet. 1
Väl bekänner kristendomen, att Gud såsom helig Ande
är när oss, verk ar i oss och gör oss alltm er delaktiga af lif—
vet i G u d ; men den fattar honom dock härvid såsom absolut
O ch s a n n t ä r , a tt
person i sig före, öfver menniskoanden.
om den gudomliga anden icke så fasthålles såsom absolut per­
anden.
så kan icke heller den menskliga personligheten,
individualiteten få en sådan betyd else, att kristlig sedlighet,
kristlig Ethik för oss kan finnas, och individuel odödlighet i
son i sig:
den m e n in g , kristendomen fattar den.
Till det resultat, hvartill vi här ko m m it, vilja vi blo tt,
i afseende på den absoluta form, som Hegelska philosophien
tillerkänner sig sjelf i jemförelse med den kristna tr o n , vidfoga
anm ärkn ing , att denna philosophie icke förmått uppfatta
den kristliga trons betydelse, och att den icke heller synes
I det
Hon kallar sig absolut tänkande.
begripa sin egen form.
abstracta mom entet och det dialectiska m om entet låter Hegel
Men hufv udrolen, det speculativa m o m e n te t,
tanken agera.
den
spelas af emperi och åskådning.
M ic h e le t , G e sc h ic h te d . I. S y s te m e I I . s . 7 8 8 : « A u s d ie s e m U n t e r 5)
s c h ie d e k ch rt G o tt e w ig in sicli zu rU ck ; so ist cr, als G e is t , d ie E in z e ln h e it.
G o tt ist h ie r m it d ie a b s o lu te P c r s ö n lic h k c it , in w e lc h e r , u n g e a c h le t der
V ie lh e it d er P e r s o n e n , d o c h n u r E in e P e r s ö n lic h k e it g e s c tz t is t .«
