www.omkonst.com:
De bortglömda vyerna
Anne-Lie Larsson Ljung, Nacka Konsthall, Dieselverkstaden, 4/12 2004 - 8/1 2005
Text: Kjell Rindvi
I tunnelbanan på en reklamskylt för en plasma-tv möts jag av uttrycket ögats komfort.
Kan ögat njuta av en nyans läsmotstånd? tänker jag. Nyansskillnader tänker man på i
samband med Anne-Lie Larsson Ljungs utställning och även värme och kyla, enstaka
grader. Om det är för varmt kan tanken bli lite lojt dåsig kanske rent av självbelåten. I
Larsson Ljungs målningar och landskap är det en grad kallare än det komfortabla så att
det sentimentala besegras av tankens klarhet.
Den upplysta biografskylten i en målningen "Afton" leder
tankarna till biografköandet beskrivet i filmerna "Cinema Paradiso"
och "Splendor". När man står där i kylan söker sig ögat upp mot
himlen och detta har Anne-Lie Larsson Ljung valt att måla.
Neonljuset i bilderna fordrar imperativt vår omedelbara
uppmärksamhet. Tidens gång leder till ljusets föränderlighet och hon
accepterar det som en förutsättning, onödig att ifrågasätta,
samtidigt som hon söker fixera något ögonblickligt. Luften leder till
ljusbrytningar, som hon beskriver med ljustecken. Ändå är det
mörkret som tycks vara mest verksamt. På dagen avslöjar ett kallt
ljus vardagens realiteter med större noggrannhet. Mystiken uppstår i
gränstrakten mellan kultur och natur, eller dag och natt.
Det oansenliga slipper undan vår uppmärksamhet. Vi tittar
ibland ner i asfalten med tankarna på annat håll, men samtidigt
färgas de av gatan som bildar en bakomliggande suddig struktur.
Denna lyfter konstnären fram i målningarna och därmed kan en
trafikkon ges huvudrollens dignitet. Något oansenligt sublimeras och "Afton" olja © Anne-Lie Larsson Ljung
ges nya betydelser. Historiemåleriets iscensättningar tycks här i
Anne-Lie Larsson Ljungs målningar ha fått sin motsats. Ändå
rymmer konstnärens beskrivningar en besynnerlig rikedom. Hon
berättar om de bortglömda vyerna, de glömda utsnitten i
verkligheten, utan att försköna dessa.
En reportagefotograf kanske skulle uppfatta detta
bildberättande som en felfokusering. Måleriets möjlighet att gestalta
strukturer som enskildheter med separata betydelser gör det valda
perspektivet plötsligt intressant och blir till bildernas styrka. Vi talar
om samtidens behov av att effektivisera berättelsen, att en alltför
utförlig historia idag kan leda till otålighet: "Ja men kom till
poängen!" Den snabba ögonblickliga repliken och tanken, står mot
begrundandet och eftertänksamheten. Det är själva insjunkandet
som är viktigt för Anne-Lie Larsson Ljung. Valet av miljöer är ingen
tillfällighet. De speglar en livshållning som leder till att det
oansenliga ges företräde, vilket är intressant i en samtid med ett
överflöd av bildretorik som ofta vill behaga, betona det väsentliga
och det direkt iögonfallande.
Stockholm 2004-12-10 © Kjell Rindvi
"Perspektiv" olja © Anne-Lie Larsson Ljung
Nacka Konsthall | Omkonsts startsida
