1(3) PM Epilepsi hos barn – val av antiepileptika 1:a val 2:a val 3:e

1(4)
PM
Epilepsi hos barn – val av antiepileptika
1:a val
2:a val
3:e val
Lamotrigin 1 Oxcarbazepin/ Disk med barn-neurolog om inte
Karbamazepin 2 anfallsfri inom tre månader.
Valproat 3. Levetirazetam
(Keppra).
3
4
Primärgeneraliserade Lamotrigin Valproat
Disk med barn-neurolog om inte
anfall. (GTKanfallsfri inom tre månader.
generaliserade toniska
Levetirazetam (Keppra).
- kloniska anfall)
Absencepilepsi
Etosuximid 5 Valproat 4
Disk med barnneurolog om inte
anfallsfri inom tre månader.
Lamotrigin.
Infantil spasm
Se spec. PM
Status epilepticus
Se spec. PM
Partiella (fokala)
anfall
Preparatval
1. Lamotrigin har färre biverkningar än Oxcarbazepin/Karbamazepin, och vid partiell epilepsi är
effekten likvärdig.
2. Oxcarbazepin (Trileptal)/Karbamazepin som 2:a val (se nedan).
3. Lamotrigin är mindre effektivt än Valproat vid primär generaliserad epilepsi, men har färre
biverkningar. Är det viktigt att snabbt uppnå anfallskontroll, kan Valproat sättas in direkt i
terapeutisk dos. Därefter kan ev. byte ske till Lamotrigin eller kombineras med Valproat.
4. Valproat skall om möjligt undvikas till flickor i tonåren och fertil ålder. Risk för övervikt
och/eller polycystiska ovarier.
5. Etosuximid är det mest effektiva medlet vid klassisk absenceepilepsi. Det finns i mixtur och
som licenspreparat tablett. Petnidan 250 mg. Valproat är i allmänhet effektivare än Lamotrigin.
Lamotrigin

Det finns lösliga tabletter (Lamictal). Välj i övrigt Lamotriginpreparat.

Långsamt insättande över 6 veckor. Vid samtidig behandling med Valproat skall insättandet
ske med lägre doser. Se FASS.

Inget behov av prover före behandlingsstart eller under behandling.
2(4)

Koncentrationsbestämning krävs inte pga. osäkert referensområde (10 -50 µmol/l), men kan
användas för att bedöma vid vilken nivå pat. är anfallsfri.

Interaktion: Valproat höjer och Karbamazepin sänker koncentrationen av Lamotrigin.

P-piller kan sänka koncentrationen. Kontroll av S-Lamotrigin före och efter insättande och
dosökning v.b.

Behandla till anfallsfrihet eller biverkningar i doser upp till 10 mg/kg/dygn fördelat på två
doser.

Informera om risken för hudutslag. Snabb utsättning vid misstanke på Steven-Johnsons
syndrom.
Valproat

Välj retardpreparat. Det finns kapslar, som kan tömmas och kornen kan tas med mat (Orfiril
long).

Labprover: Före insättande lever-, och blodstatus, inklusive tromocyter.
Blod-, leverstatus och koncentration 2 veckor, 3, 6 och 12 månader efter insättande.

Dosering: Kan ges direkt i terapeutisk dos 20-30 mg/kg/d fördelat på två doser. Minskad
risk för biverkningar om långsammare insättning.
OBS! Anfallsfrihet kan uppnås vid ”subterapeutiska” doser, dvs. < 20 mg/kg/d.
Terapeutisk referensnivå: 300-700 µmol/l.

Biverkningar: Trötthet, ökad hunger, viktuppgång, levertoxicitet och trombocytopeni.
Missbildningsrisken är ökad vid behandling med valproat och ge 1/2 tabl. Folacin till flickor
I fertil ålder.
Oxcarbazepin/Karbamazepin

Oxcarbazepin (Trileptal/Oxcarbazepin Mylan)) har jämfört med Karbamazepin färre
biverkningar, ingen interaktion med andra antiepileptika och det är inte nödvändigt med
koncentrationsbestämning.

Dos: Starta med 8-10 mg/kg/dag fördelat på 2 doser. Genomsnittliga underhållsdoser kring 30
mg/kg/dag och en maximal dos på 46 mg/kg/dag. Se FASS.

Karbamazepin: Välj retardpreparat. Retardtablett (Trimonil Retard) kan slammas upp i
vatten.

Labprover: Helst lever-, och blodstatus före insättning. Hyponatremi är ovanligt. Kontroll
S-natrium efter 1-2 månader.

Dos: Inled med 5 mg/kg/d fördelat på 2 doser. Stigande doser under 2 veckor till 15-20
mg/kg/dag. Lägre doser kan ha effekt. Koncentrationsprov två veckor efter uppnådd slutdos.
Terapeutisk nivå 20-40 µmol/l.

Biverkningar: Trötthet. Yrsel, ataxi, dubbelseende vid höga koncentrationer. Vid halsinfektion
och oklar feber kontrollera vita blodkroppar.
3(4)
Levetirazetam (Keppra)

Indikation: monoterapi vid partiella anfall med eller utan sekundär generalisering vid
nydiagnostiserad epilepsi från 16 års ålder; tilläggsbehandling vid partiella anfall med eller
utan sekundär generalisering hos vuxna, barn och spädbarn från en månads ålder; från 12 år vid
juvenil myoklon epilepsi; vid primärt generaliserade tonisk-kloniska anfall hos vuxna och
ungdomar från 12 år.

Dos: Möjligt med snabb dosökning. Doser under 1000 mg/dag kan vara tillräckliga för
anfallsfrihet.

Inga interaktioner med andra antiepileptika eller hormonella anticonceptionsmedel.

Biverkningar: Trötthet, beteendestörningar.
Etosuximid

Preparat: Mixtur Suxinutin 50 mg/ml. Betr.dosering se FASS. Som licenspreparat finns tabl
Petnidan 250 mg.

Terapeutiskt område: De flesta är anfallsfria inom intervallet 280-700 µmol/l, men enstaka kan
behöva 1000 µmol/l.

Biverkningar: Vanligast är trötthet och illamående.

Interaktion: Valproat ökar konc. av etosuximid.
P-piller och antiepileptika

Enzyminduserande antiepileptika (Karbamazepin, Oxcarbazepin, Lamotrigin, Topiramat m.fl)
kan försämra effekten av hormonella antikonceptionsmedel. Se FASS.
Utsättning av antiepileptika

Efter 2 år anfallsfrihet långsam seponering under 2-3 månader utan krav på föregående
EEG, med undantag för absenceepilepsi.
Jan-Åke Hammersjö
Överläkare/Medicinskt ledningsansvarig
Ingemar Malmros
Överläkare
Marie Törnlöf
Verksamhetschef
______________________________________________________________________________
Barn- och ungdomskliniken
Skapat 2010-11-23
Västerviks sjukhus
Gäller tom: 2013-11-22
4(4)
593 81 Västervik