Sex, kön och könsroller

Sex, kön och könsroller
-tre ämnen för diskussion
Seminarium 27/11 2012
Jörgen Johnsson och Ola Svensson
A.
Mänskligt beteende: Våldtäkt
Djurs beteende: Tilltvingade parningar
Bakgrundsinformation
Evolutionspsykologer noterar att tilltvingade parningar förekommer hos många
djur, jämställer det med våldtäkt på människor och föreslår evolutionära
förklaringar till varför våldtäkt finns. De hävdar att om vi kunde förstå motiven
för sexuella förövare bättre skulle fler våldtäkter kunna förhindras och förövare
fångas. Kritiker av dessa evolutionära förklaringar menar att dessa evolutionära
förklaringar är enfaldiga, reduktionistiska och deterministiska. De befarar att ett
eventuellt samband mellan mänskliga våldtäktsmän och till synes liknande
beteenden hos djurens skulle utgöra en motivering eller en normalisering av en
motbjudande och anti-social handling, och följaktligen att alla evolutionära
förklaringar till våldtäkt skulle innebära att klassificera det som ett naturligt
beteende. Detta argument begår vad som är känt som "naturalistfällan", det
felaktiga antagandet att eftersom vissa människors beteendemönster har
utvecklats innebär det att de är "rätt" eller "motiverade". Följaktligen är våldtäkt
ett av de mest kontroversiella ämnena som tas upp av evolutionära psykologer.
Vissa evolutionspsykologer hävdar att politik snarare än vetenskap dominerar
dagens föreställningar om våldtäkt: "I 25 år har försök att förhindra våldtäkt inte
bara misslyckats med att bli informerade av evolutionsteorin: de har varit
baserade på förklaringar som syftar till att göra ideologiska uttalanden i stället
för att vara förenliga med vetenskaplig kunskap om beteende" (Thornhill 2000).
Vad säger evolutionspsykologer?
Det sexuella urvalet har ibland gett upphov till olika parningsstrategier hos
hanar och honor. Hos många arter upplevs hanar ofta som mer ivriga att para sig
och mindre diskriminerande än honor, som förväntas vara kräsna. De flesta
evolutionspsykologer anser att människor passar in i denna kategori.
Evolutionspsykologer menar att det ibland kan vara fördelaktigt för hanar att
använda sexuellt tvång. En tvingande hane kan lyckas i konkurrensen om
partners genom att tvinga till sig en parning, även om han har förlorat i han-han
konkurrens om honor eller inte har valts som partner av en hona. En sådan hane
måste balansera chanserna för en lyckad befruktning mot riskerna, som i ett
mänskligt sammanhang kan innebära straff, fängelse eller t.o.m. döden. Här
betraktas våldtäkt som en hanlig anpassning eftersom det kringgår honornas
urval, och gör att dessa hanar ändå kan uppnå en viss reproduktiv framgång.
Hypotesen om depriverade hanar
En teori som försöker förklara förekomsten av våldtäkt är "Hypotesen om
depriverade hanar”. Enligt denna hypotes har våldtäkt utvecklats för att öka den
reproduktiva framgången hos män som annars skulle ha liten sexuell framgång
hos kvinnor. Denna hypotes föreslår att män som saknar resurser, status eller
tillgång till honor tar till våldtäkt och därigenom förökar sig.
En studie av Figueredo av unga manliga brottslingar genom stöder detta
påstående. Studien fann ett samband mellan män som hade våldtagit och deras
bakgrund av upprepad frustration, misslyckade romantiska relationer och
låg socioekonomisk status. Många våldtäktsmän hade också psykosociala
störningar. Däremot kan denna studie inte anses tillhandahålla entydigt stöd för
hypotesen, eftersom våldtäkt inte begränsas till dessa grupper av män. Dessutom
begick dessa män också andra typer av brott.
Om hypotesen om depriverade hanar är korrekt, skulle man förvänta sig ett
mönster av att våldtäkter främst begås mot kvinnor i deras mest fertila ålder. En
undersökning om vilka kvinnor som utsattes för våldtäkt i USA 1971, uppdelat i
flickor som inte nått könsmognad, fertila kvinnor och kvinnor som genomgått
klimakteriet, visar att de flesta våldtäktsoffer verkligen är fertila kvinnor och inte
unga flickor eller äldre kvinnor. Men det faktum att unga flickor, gamla kvinnor
och män också utsätts för våldtäkt tyder på att inte heller hypotesen om
depriverade hanar kan ge en fullständig förklaring till mänsklig våldtäkt.
Mycket av det arbete som utförs inom detta område, bland annat av Thornhill
och Palmer, är mycket kontroversiellt. En evolutionsbiolog, Jerry Coyne, som
citeras i Evolution Gender and Rape beskriver Thornhill och Palmers forskning
som att den: "fullständigt saknar en sund vetenskaplig bas", "en pinsamhet för
fältet" och "värdelös och ovetenskaplig".
Följande jämförande fallstudier visar påstådda fall av våldtäkt i djurriket.
Punkter för diskussion:
• Är de verkligen exempel på våldtäkt?
• Kan vi göra meningsfulla jämförelser mellan människor och djur?
• Är primatexempel mer relevanta än de andra?
• Varför är detta synsätt politiskt kontroversiellt?
• Vilka är kostnaderna för våldtäktsmannen (dvs. sanktioner om de åker fast) i
förhållande till de fördelar de kan få (t.ex. möjligheter att reproducera sig)?
Fallstudie 1. Skorpionflugor
Två huvudsakliga parningsstrategier har observerats hos några arter av hanliga
skorpionflugor. Den första är att erbjuda en bröllopspresent (en död insekt), som
honan äter under parning och som sedan omvandlas till ägg. Honor närmar sig
hanar med gåvor och flyger iväg från dem som inte har med gåvor. Hanar som
inte får tillgång till honor tycks tillämpa en alternativ parningsstrategi i form av
påtvingad parning.
Hanliga skorpionflugor använder genitala utskott (“claspers” som de kan hålla
fast en annan individ med) och en klämma strax ovanför deras underliv för att
tvinga sig på honor. Deras utskott används också vid slagsmål, men klämman
används endast för att tvinga till sig parningar och tycks inte ha någon annan
funktion. I ett experiment där klämman gjordes obrukbar med hjälp av bivax
blev hanarna helt oförmögna att tvinga till sig parningar.
Påtvingade parningar verkar vara ett fall av konflikt mellan könen. Honan
förlorar därför att hon inte får mat till sina ägg och kan inte välja sin partner,
medan hanen potentiellt gynnas eftersom han undviker att ägna sig åt riskfyllt
födosök. Skorpionflugor fångar insekter i spindelnät och fastnar ofta själva i
nätet när de gör det. 65% av de vuxna dör på detta sätt. Hanar tvingar sig dock
inte alltid parningar, eftersom det är förenat med låg reproduktiv framgång
jämfört med kopulationer som följer på uppvaktning och accepteras av honan.
Fallstudie 2. Mindre snögäss
Hanar av mindre snögäss verkar vara framgångsrika "våldtäktsmän". Till
skillnad från vanliga parningar, äger tilltvingade parningsförsök aldrig rum i
vatten. Honan knuffas till marken och bestigs medan hanen försöker få in sin
stjärt under honans stjärt och få tillgång honans könsöppning. Hanen är
vanligtvis en granne. Den frånvarande partnern kan mycket väl vara upptagen
med att "våldta" en annan hona själv eller att titta på någon annan "våldtäkt"
som äger rum. Det kan vara upp till 80 åskådare på en "våldtäktsscen” och
"gruppvåldtäkter" är en vanlig konsekvens av detta.
Fallstudie 3. Primater
Våld under uppvaktning och parning är sällsynt hos primater. Det har
konstaterats att lågrankade schimpanser försöka locka honor till skogen, bort
från överordnade hanar. Om honan är ovillig att gå kan hanen tvinga henne att
göra det med stor aggression, inklusive displayer och faktiska attacker. I vilda
schimpanspopulationer genomförs de flesta kopulationer med subadulta hanar
och nästan hälften av alla andra kopulationer först efter våldsamt motstånd från
honan. Honor födosöker i allmänhet borta från andra gruppmedlemmar, vilket
kan förklara deras sårbarhet. Deras ovilja att para sig kan bero på att en oläglig
graviditet kan leda till en för tidig födsel, påverka andra äldre syskons uppväxt
negativt eller att de vill har mer kontroll över vem som blir far till deras
avkomma.
B.
Mänskligt beteende: Homosexualitet
Djurs beteende: Parningar inom samma kön
Bakgrundsinformation
Homosexualitet är ett annat kontroversiellt ämne och många forskare tvistar
kring, eller tar anstöt av, evolutionära förklaringar. Enligt nuvarande
uppskattningar är cirka 2% av den manliga befolkningen och 0,2% av den
kvinnliga befolkningen exklusivt homosexuella. Men upp till 9% av männen och
upp till 4% av kvinnor har erfarenhet av sexuellt umgänge inom sitt eget kön. 15
studier som jämför homosexualitet hos enäggstvillingar och tvåäggstvillingar
tyder på att det kan finnas en genetisk faktor som påverkar benägenheten för
homosexualitet (se nedan). Om, vilket verkar troligt, homosexuella har färre
avkommor än heterosexuella, hur gynnas gener för homosexualitet av naturligt
urval?
Vad säger evolutionspsykologer?
Barrett et al. pekar på ett antal evolutionära förklaringar till homosexualitet. En
förklaring är känd som "föräldramanipulationshypotesen". Den menar att barn
skulle kunna vara manipulerade av föräldrarna att avstå reproduktion, blir
homosexuella, och hjälper barn till släktingar. Möjligen kan detta gynna föräldrar
med ett stort antal söner om de yngre männen antingen lever i celibat eller är
homosexuella, och därmed underlättar reproduktion för de andra barnen.
Forskning som är löst förenlig med denna hypotes visar att sannolikheten att en
man kommer att utvecklas som homosexuell ökar med antalet äldre bröder i
hans familj.
En relaterad idé är att gener för homosexualitet kan spridas genom
släktskapsselektion, om homosexuella är mer benägna än heterosexuella att
bidra till att ta hand om sina anhörigas barn, och om dessa släktingar bär på
kopior av gener, som ibland uttrycks i homosexualitet. Denna idé fördes fram av
den framträdande biologen Edward Wilson (1975):
"Homosexuella medlemmar i primitiva samhällen kan ha fungerat som hjälpare
.... Befriade från de särskilda skyldigheter som följer med att vara förälder, kunde
de ha fungerat med särskild effektivitet i att hjälpa nära släktingar. Gener som
gynnar homosexualitet skulle då kunna vara kvar på en jämn och hög nivå via
släktskapsselektion."Men en nyligen genomförd studie fann inga bevis för att
homosexuella investerar mer i deras anhöriga än heterosexuella.
En tredje hypotes är "hypotesen om misslyckad dominans". Lågrankade hanar
kan kämpa för att hitta honliga partners och därmed utveckla en homosexuell
läggning. Enligt denna förklaring är homosexualitet inte en anpassning i en
evolutionär betydelse, eftersom det inte visar någon reproduktiv fördel. Men
sådana förbindelser skulle kunna ses som resultatet av ett evolutionärt tryck för
män att söka flera sexuella partners.
Denna förklaring föreslogs av Symons (1979), som menar att, även om det inte
nödvändigtvis gynnar deras genetiska intressen, uttrycker homosexuella den
proximata mekanism som motiverar män att försöka erhålla ett stort antal
parningar. Här betraktas önskan om många sexpartners som en anpassning,
medan homosexualitet antas vara en icke-adaptiv bieffekt av denna önskan.
Matt Ridley (1993) uppger att innan AIDS, var manliga homosexuella mer
promiskuösa än manliga heterosexuella. Detta stöds av Douglas Symons som
citerar resultaten av en studie av Kinsey Institutet som fann att 75% av
homosexuella män hade mer än hundra partner och 25% hade mer än tusen. I
motsats till detta har lesbiska kvinnor i genomsnitt färre än 10 partners och är
mindre benägna att hänge sig åt tillfälligt sex med främlingar än homosexuella
män (Symons 1979). Otrohet är erkänt som ett större problem i manliga
homosexuella relationer, medan lesbiska relationer vanligen är långsiktiga och
med liten risk för otrohet. Symons hävdar att i genomsnitt har manliga
homosexuella mer sexuella partners än manliga heterosexuella och kvinnliga
homosexuella eftersom de agerar ut manliga tendenser utan att bromsas av
kvinnliga beteendemönster.
En icke-evolutionär alternativ förklaring är att människans sociala och kognitiva
processer skulle kunna förklara ett sådant beteende. Kanske vi väljer våra
sexuella preferenser och åsidosätter alla biologiska tendenser.
Bevis för en genetisk grund för homosexualitet
Genetiska bevis för homosexualitet innefattar genetiska analyser och
tvillingstudier:
• en gen för homosexualitet?
Hamer et al. (1993) studerade 40 familjer där det fanns två homosexuella bröder
för att utforska om det finns en genetisk grund för homosexualitet med hjälp av
kopplingsanalys. De fann att 64% av brödraparen delade en region på Xkromosomen som kallas Xq28 som Hamer et al. föreslog skulle tyda på en gen för
homosexualitet på X-kromosomen. Obs, långt ifrån alla paren hade dock denna
markör.
• tvillingstudier
I ett antal studier av enäggstvillingar, där en är känd för att vara homosexuell, är
överensstämmelsen för sexuell läggning med den andra tvilling konsekvent runt
50-65%, medan samma siffra för tvåäggstvillingar är cirka 28%. Detta skulle
kunna stödja idén att människans sexualitet påverkas delvis av gener.
Tvillingstudien verkar alltså tyda på att det kan finnas gener som predisponerar
individer mot homosexualitet. Detta överensstämmer med hypotesen att
homosexuellt beteende har selekterats för att det ger någon evolutionär fördel.
Men eftersom det inte är 100% överensstämmelse mellan enäggstvillingar,
verkar det som om generna bara predisponerar individer för homosexualitet.
Det skulle dessutom lika väl kunna tolkas som ett stöd till miljöfaktorer. Det kan
vara så att skillnaden mellan enäggs- och tvåäggstvillingar orsakas av delade
miljöer, så att enäggstvillingar upplever en mer liknande miljö än
tvåäggstvillingar. Rosenweig et al. (1996) påpekar också att inte alla
enäggstvillingar har samma sexuella orientering.
Fallstudie 1: ‘Lesbiska’ måsar
I vissa normalt monogama måsar har långvariga relationer mellan honor
observerats. Faktum är att de frekvenser som har rapporterats för honliga par,
på mer än 10% av de häckande paren, överstiger uppskattningar för vårt eget
samhälle. De honliga paren uppvisade liknande beteenden som heterosexuella
par i det att de byggde ett bo, turades om att ruva och upprätthöll sitt
parförhållande i flera säsonger.
Det har till och med rapporterats att honor i sådana par uppvaktat varandra,
även om vissa forskare ifrågasätter tillförlitligheten och tolkningen av dessa
rapporter. Måspopulationer med ”lesbiska” par har ofta ett överskott på honor.
Båda honorna i de ”lesbiska” paren lägger ägg och producerar följaktligen extra
stora kullar med 5-6 ägg. Upp till 20% av dessa ägg är fertila vilket visar att
honorna ibland parar sig med hanar. Även om både fertilitet och ungöverlevnad
är lägre än hos konventionella par så har alltså de ”lesbiska” paren en viss
reproduktionsframgång.
Fallstudie 2: Bonobochimpanser
Bonoboer (kallas ibland dvärgchimpanser) lever i stora sociala grupper där
sexuellt beteende tycks fungera som en förstärkare av sociala band.
Evolutionspsykologen Robin Dunbar säger: ”De har sex med vem som helst,
oavsett ålder eller kön… när vi ger choklad och blommor, så putsar och kysser de
i stället”. Följaktligen är bonobosamhället betydligt mer fredligt än hos deras
närmaste släktingar schimpanserna.
Andra exempel:
Forskaren Bruce Bagemihl har studerat ”homosexualitet” hos djur i över 10 år.
Genom studier av data och intervjuer har han funnit parbildningar mellan
samma kön hos mer än 450 arter. Dessa innefattar:
•
•
•
•
Giraffhanar slingrar sina halsar runt varandra tills båda tycks bli sexuellt
upphetsade.
Delfiner av samma kön engagerar sig i interaktioner som verkar vara av
sexuell natur, bl.a. bestiger hanar varandra.
Humboldtpingviner bildar individer av samma kön par som kan vara upp
till sex år.
Hos grågås kan hanar hålla ihop i par upp till 15 år.
Diskussion/kritik
Biologerna Laland och Brown använder exemplet där hanar bestiger varandra
för att belysa problemet med att dra slutsatser om mänskligt beteende från
jämförelser med djur. De menar att Bagemihl feltolkar bestigning mellan hanar
som ”homosexuellt” beteende. Dixson, en ledande expert på primaters sexuella
beteende, vidhåller att det inte finns några klara bevis för att bestigning mellan
hanar hos icke-mänskliga primater och homosexualitet hos män har samma
proximata orsaker, funktion eller evolutionära bakgrund. Hos icke-mänskliga
primater tycks samkönad bestigning vara kopplad till sociala interaktioner och
dominans snarare än att avspegla sexuella preferenser. Trots att aktiviteterna är
likartade så är orsakerna till beteendemönstren troligen annorlunda hos
människor än hos andra primater. Frågan är alltså om djur av samma kön är
tillsammans av samma orsaker som homosexuella människor?
C.
Mänskligt beteende: Otrohet
Djurs beteende: Parning med icke-social partner
Bakgrundsinformation
Det är svårt att exakt mäta förekomsten av otrohet i mänskliga relationer. Ämnet
är diskret till sin natur och otrohet som företeelse är socialt stigmatiserat vilket
ytterligare försvårar kvantitativa analyser. En brittisk studie indikerar att hela
20% av de undersökta barnens biologiska pappa var en annan än den
förmodade fadern. Stickprovet för denna studie var dock litet och inte helt
representativt. En större studie från Schweiz visade att mindre än 1,4% av
barnen hade en annan biologisk pappa än den förmodade.
Enligt Murdocks etnografiska atlas över 849 mänskliga kulturer förekommer tre
huvudtyper av parningssystem: polygyni (en man med flera kvinnor) i 83% av
kulturerna, monogami i 16% av kulturerna, och polyandri (en kvinna med flera
män) i mindre än 1% av de studerade kulturerna.
Vår västerländska monogami är alltså ingen generell norm för mänskliga
kulturer. Man kan alltså fråga sig om polygama relationer är mera ”naturliga”.
Dessutom är monogamisystemet inte alltid så strikt som det kan verka.
Skilsmässostatistik visar att många fall baseras på otrohet. Många skilda
människor gifter dessutom om sig, vilket snarare ger ett mönster av seriell
monogami.
Vad säger evolutionspsykologer?
Det är lätt att föreställa sig hur en tendens för individer av båda könen att söka
relationer utanför äktenskapet kan ha gynnats av naturlig selektion. Sådana
relationer ger män möjlighet att ha sex med andra kvinnor och därigenom få fler
överlevande barn (avkommor). Kvinnor kan vinna på att ha sex med friska,
starka och/eller resursstarka män som uttrycker ”goda gener” som ungarna kan
ärva. Utomäktenskapliga relationer ger även möjlighet för sociala partners till
infertila individer att producera avkomma.
”Utomäktenskapliga” parningar (s.k. extra-pair copulations) förekommer hos
djur, som följande exempel visar, men i vilken grad antyder detta att otrohet hos
människor är ”naturligt”?
Fallstudie 1: Blåsmyg: extremt vänsterprassel!
Praktblåsmyg och vitbukad blåsmyg är två tättingarter (fairywren: släkt med
våra mesar) som häckar i Australien. På ett territorium så finns det ett socialt
dominant häckande par och ett antal yngre individer, mestadels hanar, som
hjälper till med häckningen. Man har tidigare antagit att bara det dominanta
paret fortplantade sig hos dessa båda arter. På 90-talet har dock forskarna visat
att de flesta ungar som kläcktes i territoriet vare sig hade den dominanta hanen
eller någon annan hane i den sociala gruppen som pappa.
Fallstudie 2: Backsvalor
Backsvalor har beskrivits som strikt monogama och häckar i kolonier med
hundratals, ibland tusentals individer. En hane kan alltså träffa på
befruktningsfärdiga honor när som helst, vilket har resulterat i extrem
partnerbevakning. Under veckan närmast före äggläggning följer hanen sin
partner under alla flygturer från bohålan, men när hon har lagt sitt sista ägg
slutar han följa henne och börjar i stället följa andra honor, framför allt honor
som snart ska lägga ägg. Dessa honor är vanligen åtföljda av sin sociala partner
som ofta attackerar honom. Hanen följer alltså sin sociala partner troget så länge
hon är fertil, men intresserar sig sedan för andra fertila honor. Detta trots att
denna aktivitet sällan resulterar i parningsförsök och än mera sällan i parningar.
Fallstudie 3: Primater
Vuxna gibbonapor lever i monogama parförhållanden där territoriet försvaras
mot andra par. Sex utanför den sociala relationen är ovanligt hos gibbonapor.
Hanar och honor är monomorfa i kroppsstorlek, vilket kan antyda att den
sexuella konkurrensen inom könen är liten. Hos gibbonapor kan dock
färgteckningen skilja sig åt mellan könen. Honor hos babianer och schimpanser,
däremot, parar sig ofta med flera hanar, ofta i snabb följd.
Diskussion
Primatologen Sarah Hrdy har ifrågasatt bilden av kvinnor och honor hos andra
primater som sexuellt och socialt passiva djur eftersom denna bild inte stöds av
forskningsresultat. Hrdy har visat att primathonor har egna reproduktiva
strategier, samt att deras sociala relationer har en stor inverkan på dynamiken i
sociala primatgrupper. Hrdy hävdar att synen på kvinnor som sexuellt och
socialt passiva vårdare av hemmet är ett resultat av sociala system som
utvecklades i samband med jordbrukssamhällenas framväxt, - alltså att detta inte
är biologiskt evolverade strategier.