2010-04-15 Rapport Inventering och elfiske Kirjesån 2009 Tina Hedlund Aquanord Bakgrund Kirjesån är ett av de största vattendragen inom Storumans kommun med sin längd på drygt 50 km. Kirjesån är relativt hårt påverkad av flottning, framförallt i de nedersta delarna. För att förbättra fiskbestånden i ån har ett flertal åtgärder utförts, bland annat flottledsåterställningsarbeten och utsättningar av öring och Gullspångslax. De undersökningar som denna rapport omfattar och som utförts i Kirjesån under framförallt 2009, har haft två olika syften. Dels skulle de mångåriga laxutplanteringarna som utförts följas upp för att se om dessa gett resultat i form av ett självreproducerande laxbestånd och dels skulle det kvarvarande behovet av biotopåtgärder undersökas för att fortsätta arbetet med att utveckla ån till ett bra sportfiskevatten. Undersökning av behov av biotopåtgärder och återstående flottledsåterställande åtgärder Under början av 1990-talet har flottledsåterställande åtgärder samt åtgärder för att underlätta fiskvandring förbi de för fisk två svårpasserade områdena Hällforsen och Slussforsarna utförts. 1992 restaurerades sträckorna ”Slussforsarna” och ”Hällforsen”, totalt ca 1,5 km (området inom de röda strecken i kartan), genom att stenkistor som stängde av fåror öppnades upp och materialet spreds. Löst material lades ut i fåran och grunddammar anlades för att underlätta vandring vid vissa svårpasserade passager vid vattenfall. Då vårfloden 1995 var mycket kraftig var reparationer av de utförda restaureringsåtgärderna dock tvungna att genomföras under sommaren 1995. I samband med att reparationerna genomfördes 1995, utfördes dessutom ytterligare åtgärder på en ca 2 km lång sträcka mellan Slussforsarna och Metarbäcken (området inom de gröna strecken i figur 1). Vid denna restaurering byggdes huvudsakligen grunddammar eftersom det enligt uppgift bildades bottenis på stora områden längs denna sträcka som är mycket flack och grund. Sträckan höll enligt Micael Hedlund goda bestånd av årsyngel och ettårig fisk medan den äldre fisken var fåtalig eftersom de hade små möjligheter att stanna i området under vintern. Ett tidigare försök till restaurering av samma sträcka hade utförts 1984 vid vilken endast ett fåtal block hade återförts till fåran, vilket därför inte gav någon effekt vare sig på åns karaktär eller på fiskbestånden. Figur 1. Karta över Kirjesån med gränser för restaureringen1992 markerat i rött, gränser för det åtgärdade området 1995 i grönt samt gränser för det område där laxutplanteringar har skett i svart. 1 För att undersöka behovet av ytterligare åtgärder eller justeringar av de tidigare åtgärderna utfördes en översiktlig inventering av den nedre delen av Kirjesån 2008-08-29 och en noggrannare inventering av sträckan mellan Slussforsarna och E12’an 2009-10-01. Uppföljning av laxutsättningar Utsättning av lax har utförts i Kirjesån från senare delen av 1970-talet och framåt med syfte att skapa ett självreproducerande laxbestånd som efter yngel- och smoltstadiet skulle utnyttja Storumansjön som tillväxtområde innan de återvände till Kirjesån för lek. Vid elfiskeundersökningar under början av 1990-talet påträffades utsatt lax i olika åldrar på utsättningslokalerna. 1994 fanns dock endast enstaka laxar kvar. Den utsatta laxen förväntades börja återvända till Kirjesån för lek senast runt 1997 om utplanteringarna under 1980-talet var lyckade, men inga elfisken har dock utförts efter 1997 förrän dessa undersökningar påbörjades 2008. För att utreda om de mångåriga insatserna gällande laxutplanteringar i Kirjesån har gett den önskade effekten med ett självreproducerande bestånd har därför laxbeståndet i Kirjesån inventeras. Rykten om fångster av stor fisk som påstås vara lax har cirkulerat, men inga bevis för att fångsterna utgörs av lax istället för storväxt öring har hittills kunna presenteras. Elfiskeundersökningar har därför utförts på tre utsättningslokaler i Kirjesån under 2009. Den översta av dessa lokaler används dock inte längre som utsättningsplats. Alla tre lokalerna låg uppströms de kraftiga forsarna i Hällforsen och Slussforsarna som dock kan utgöra vandringshinder för mindre fisk samt vid låga vattenföringar. 2 Resultat Inventeringar En mycket översiktlig inventering av Kirjesån utfördes 2008-08-29 för att få en grov bild över ån. Därefter utfördes en detaljerad inventering av sträckan mellan Slussforsarna och E12’an 2009-10-01. Dessa inventeringar visade att det trots tidigare restaureringar finns en hel del flottningsobjekt kvar längs ån och att en del justeringar av tidigare åtgärder behöver genomföras. De detaljerade inventeringarna som utfördes under hösten 2009 sträckte sig från övre delen av Slussforsarna och ner mot den villa som ligger mellan Kirjesån och E12’an. Dessa inventeringar har dessutom kompletterats med bilder, skisser och anteckningar från det tidigare arbetet med restaureringen av Kirjesån, för att kunna redovisa vilka förändringar som genomförts och vad som eventuellt kvarstår att åtgärda. Objektsnumren som angavs i de gamla inventeringarna är dock inte samma som angetts vid inventeringen 2009 då det vid den senare inventeringen påträffades ett antal flottledsobjekt som inte tidigare omnämnts. Objekt från inventeringen 1991 anges därför som ”gamla objekt X” medan övriga objektsnummer härrör från den senaste inventeringen. Figur 2. Flottledsobjekt vid inventeringen 2009. 3 Slussforsarna I figur 3 a-c nedan återfinns skisser över hur Slussforsarna såg ut innan restaureringen 1992, vid inventeringen 2009 samt en skiss över hur Slussforsarna skulle se ut om föreslagna åtgärder genomförs. a. b. c. Figur 3 a-c. Slussforsarna före restaureringen 1992, vid inventeringen 2009 samt utseende vid eventuellt genomförande av föreslagna åtgärder. Sifforna i figur a hänvisar till Micael Hedlunds planerade åtgärder (se nedan). Siffrorna i figur b och c hänvisar till inventerade objekt 2009 och återfinns i texten. Hänvisningar till de gamla objektsnumren samt de åtgärder som planerades 1991 i Slussforsarna 1. Stenvall ovan översta fallet öppnas för ledande av ca 50 % av vattnet förbi de två översta fallen. 2. Löst material läggs ut i strömfåran 3. Löst material läggs ut för att styra huvudflödet i huvudfåran 4. Grunddamm ca 1 m hög byggs ca 40 meter nedströms fallet m.h.a. övre delen av befintlig stenvall samt övrigt löst material. (De nya objekten i figurerna 3b och c förklaras närmare i löpande text nedan i rapporten). Längst upp i Slussforsarna fanns tidigare en stenkista (gamla objekt 1) som stängde av sidofåran på vänstra sidan om Kirjesån (figur 4). Denna stenkista öppnades 1992 för att underlätta fiskvandring förbi de två övre forsarna/fallen i ån. Vid inventeringen 2009 gick det relativt mycket vatten i denna sidofåra (figur 7), varför öppnandet verkar vara lyckat och inte behöver justeras (inventeringen 2009 inte sträckte sig dock inte hela vägen upp till resterna av stenkistan, varför detta endast är ett antagande). 4 Figur 4. Stenkista som tidigare stängde av sidofåra Figur 5. Översta forsen i Slussforsarna. förbi de övre forsarna i Slussforsarna (gamla objekt 1). Figur 6. Näst översta forsen i Slussforsarna. Figur 7. Öppnad sidofåra på vänstra sidan om Slussforsarna. Området runt de två översta forsarna i Slussforsarna omfattade objekt 1 vid inventeringen 2009. Då detta område huvudsakligen består av hällmarker med ett fåtal bortsprängda block bedöms inga ytterligare åtgärder vara möjliga att genomföra för att underlätta fiskvandring, utöver det som redan har utförts. Forsarna utgör dock endast partiella vandringshinder då stor fisk bör kunna passera utom möjligen vid extrema hög- eller lågvattenföringar. Även den tredje forsen uppifrån räknat i Slussforsarna utgör troligen ett partiellt vandringshinder på samma sätt som de övre forsarna. Även runt denna fors består omgivningen av hällmarker med något enstaka löst block. De tre översta forsarna såg alla ut att vara sprängda. Det lösa material som skapats vid den eventuella sprängningen har dock troligen spolats längre nedströms med de kraftiga vårfloder som kan uppstå i systemet (se bl.a. figur 34). Inte heller vid objekt 2 (den tredje forsen) fanns det därmed några åtgärder att utföra. Figur 8. Den tredje forsen i Slussforsarna. Nedströms den tredje forsen delar Kirjesån upp sig i två grenar med två holmar i mitten. Tidigare var den högra grenen avstängd med en stenkista som dock öppnats upp vid restaureringen 1992. Uppströms holmen har trösklar skapats av materialet från kistan samt övrigt löst material som legat upplagt längs stränderna på högra sidan om Kirjesån (figur 10). 5 Figur 9. Objekt 3h. Stenkista samt rensning som dels utgjorde holme samt delvis stängde av sidogren. För att underlätta fiskvandring förbi den fjärde forsen uppifrån räknat, bör den högra grenen öppnas upp ytterligare för att öka vattenföringen till höger om holmen då denna utgör en lättare passage för fisken än den hårda forsen på den vänstra sidan om holmen (figur 12). I den vänstra grenen bör det material som fortfarande ligger upplagt i stora rensningar (objekt 3 och 4) återföras till fåran för att underlätta fiskvandring även förbi forsen genom att skapa ett ojämnare bottensubstrat, mer turbulens och därmed fler vilo- och ståndplatser. Figur 10. Vy mellan objekt 2 och 3. Figur 11. Objekt 3v. Stenrensning av sprängsten. Mellan de två holmarna fanns tidigare en stenkista upplagd som kanaliserade Kirjesån. Denna revs ut tillsammans med en stor del av den nedre holmen 1992, varför den nedre halvan av området mellan fårorna bestod av hällar samt ett område med stora block vid inventeringen 2009 (figur 12 och 13). Figur 12. Panoramafoto över objekt 4, delvis utriven stenkista/rensning som utgjorde holme mitt i nedre delen av Slussforsarna. 6 Figur 13. Nedre delen av området mellan fårorna vid objekt 3 och 4. Nedströms Slussforsarna tog ett lugnare parti av Kirjesån vid, i vilket ett antal trösklar hade byggts vid de tidigare restaureringarna. Den nedersta av dessa trösklar byggdes för att styra in vatten och skapa vattengenomströmning i avan som bildats i den ytterkurva där Kirjesån svänger mer än 90-grader västerut. Avan var tidigare avstängd av en mycket välbyggd stenkista lagd i glacis. Delar av stenkistan öppnades dock upp 1992 samtidigt som trösklarna anlades (figur 14 och 16). Figur 14. Trösklar nedan Slussforsarna samt öppnad stenkista vid ava. Figur 15. Objekt 5, öppnad stenkista som stänger av Figur 16. Objekt 5, öppnad stenkista lagd i glacis. ava på vänstra sidan om fåran i 90-gradig högerkurva. 7 Hällforsen Drygt 100 meter nedströms den skarpa kurvan börjar området runt Hällforsen. Vid Hällforsen återgår Kirjesån till att, liksom namnet antyder, vara kraftigt strömmande med rensningar längs stränderna. I figur 17 a-c nedan återfinns skisser över hur Hällforsen såg ut innan restaureringen 1992, vid inventeringen 2009 samt en skiss över hur området runt Hällforsen skulle se ut om föreslagna åtgärder genomförs. a. b. c. Figur 17 a-c. Hällforsen före restaureringen 1992, vid inventeringen 2009 samt utseende vid eventuellt genomförande av föreslagna åtgärder. Sifforna i figur a hänvisar till Micael Hedlunds planerade åtgärder. Siffrorna i figur 17b och c hänvisar till inventerade objekt 2009 och återfinns i texten. Hänvisningar till de gamla objektsnumren samt de åtgärder som planerades 1991 i Hällforsen 1. Grunddamm ca 1 m hög byggs ca 50 meter nedströms östra fåran av intilliggande valls övre lager samt övrigt löst material. 2. Stenvall öppnas för genomflöde. Materialet läggs ut i fåran. 3. Mindre stenvall läggs upp för hindrande av allt för starkt flöde genom sidogren. (De nya objekten i figurerna b och c förklaras närmare i löpande text nedan i rapporten). Längst upp i Hällforsen finns en stenkista längs den högra stranden (objekt 6). Denna bör rivas ut och materialet bör återföras till fåran för att skapa mer varierade bottensubstratförhållanden och fler ståndplatser för fisk. 8 Figur 18. Objekt 6. Stenkista på högra stranden. Figur 19. Objekt 7. Orensad sidofåra som mynnade ut vid objekt 8. En liten bit nedströms stenkistan delar Kirjesån återigen upp sig i två grenar med en holme i mitten. Den högra av fårorna har tidigare varit helt avstängd med hjälp av en stor stenkista (objekt 8). Stenkistan öppnades dock delvis upp vid åtgärderna 1992 för att underlätta fiskvandring eftersom den högra grenen är något flackare och mindre hårt forsande än den vänstra grenen. Figur 20. Objekt 8, delvis öppnad stenkista lagd i glacis som delvis stänger av den högra grenen förbi Hällforsen. Figur 21. Objekt 8, utlagda block i övre delen av stenkistan som stänger av den högra grenen. Vattenföringen blev dock inte tillräcklig i den högra grenen efter öppnandet av kistan, framförallt inte vid lägre vattenföringar i ån, varför grenen behöver öppnas upp ytterligare. 9 Figur 22. Den högra grenen i Hällforsen. Figur 23. Den högra grenen i Hällforsen. Även området i den vänstra grenen omkring objekt 8 behöver justeras genom att återföra det blockmaterial som ligger längs stränderna till fåran. Blocken kanaliserar fåran och höjer vattenhastigheten då tröskeln i övre delen av Hällforsen är smal (figur 24 och 25). Figur 24. Vy över nacke vid stenkistans öppning. Figur 25. Fors i vänstra grenen vid objekt 8. Hela den vänstra grenen är smal och kraftigt forsande. Fåran har troligen delvis sprängts och ett fåtal block låg längs stränderna. Det material som låg löst längs stränderna bör återföras till fåran, men då vattenhastigheten är mycket hög bör vattenföringen i den högra grenen prioriteras då den utgör den lämpligaste vandringsvägen för fisk. Figur 26. Objekt 9, sprängd fors/vattenfall med en del Figur 27. Nedre den av Hällforsen. rensningar längs sidorna. 10 För att underlätta fiskvandring skapades vid åtgärderna 1992 en tröskel nedanför forsen i den vänstra grenen av det material som tidigare låg i den stenkista som sträckte sig mellan holmarna (figur 28 och 30). Figur 28. Gamla objekt 5, stenkista, före utrivning. Figur 29. Gamla objekt 5, stenkista, efter utrivning. Vid inventeringen 2009 var det därför öppet mellan de två holmarna. Materialet användes dock även till att bygga en tröskel i nederkant på den högra grenen 1992 (figur 31), vilket styrde tillbaka huvuddelen av vattnet till den vänstra grenen förbi den nedre holmen. Figur 30. Gamla objekt 5, tröskel i nederkant på Hällforsen. Figur 31. Stenkista uppbyggd nedan högra grenen i Hällforsen gamla objekt 5 och samt objekt 10 vid inventeringen 2009. På den högra sidan om den nedre holmen fanns därefter ytterligare en tröskel (figur 32) vilken i sin tur styrde bort vattnet från en liten sidofåra på högra sidan om Kirjesån. Figur 32. Objekt 12, tröskel som dämmer vattnet i nedre delen av högra grenen samt styr undan vattnet från den mindre sidofåran. 11 Den lilla sidofåran bör öppnas upp mer för att årsyngel av öring skall kunna utnyttja bäckfåran som uppväxtområde. Eftersom sidofåran inte inventerades i hela sin sträckning är det dock okänt om den rinner ut i den större sidofåran längre nedströms (objekt 15) eller om den rinner tillbaka ut i Kirjesån uppströms denna. Figur 33. Objekt 12, delvis avsnörd sidofåran nedan uppbyggd tröskel. Eftersom vattenföringen i Kirjesån varierar mycket under året bör de åtgärder som genomförs anpassas till lågvattenföringen i ån samtidigt som själva åtgärderna måste klara av att stå emot kraftiga vårflöden (se figurerna 34-37). En viss omflyttning av block sker dock alltid naturligt varför även de åtgärder som genomförs kommer att förändras något med tiden. Figur 34. Den högra grenen i Hällforsen under vårfloden 1995. Figur 35. Den högra grenen i Hällforsen vid normalt Vattenstånd, augusti 1995. Figur 36. Vy över Hällforsen under vårfloden 1995. Figur 37. Vy över Hällforsen i normalt vattenstånd, augusti 1995. På den vänstra sidan om den nedre holmen i Hällforsen fanns ett antal mindre stenrensningar längs stränderna. Dessa bör återföras till fåran då bottensubstratet i detta parti var mycket homogent med små runda block. 12 Figur 38. Objekt 11, stenrensningar på båda sidorna om den vänstra grenen. Figur 39. Objekt 11, stenrensning. Nedströms holmen, där fårorna åter runnit ihop var Kirjesån relativt bred och flack utan tydliga rensningar. Det fanns dock ett fåtal mindre trösklar som skapats vid tidigare åtgärder av sträckan även inom detta parti av ån (figur 40). Drygt hundra meter nedan den nedre holmen i Hällforsen fanns dock ytterligare en förgrening. Kirjesån delade återigen upp sig på vardera sidan om två små holmar. Den högra grenen har tidigare varit avsnörd Figur 40. Vy över objekt 13 samt liten stentröskel ovan. av en stor stenkista som delvis öppnats upp vid åtgärderna 1992 (figur 41 och 42). Figur 41. Objekt 13 delvis öppnad stenkista lagd i glacis Figur 42. Objekt 13, delvis utriven stenkista. som delvis stängde av den högra grenen förbi nedre delen av Hällforsen gamla objekt 6. 13 Runt stenkistan och i den vänstra grenen fanns det relativt gott om block längs strandkanterna som bör återföras till fåran (figur 41 och 43). Den nedre delen av holmen har sedan tidigare rivits ut och bestod vid inventeringen till största delen av mkt grova block mellan vilka vattnet från den högra grenen rann tillbaka ut till huvudfåran (figur 44 och 45). Figur 43. Objekt 14, kvarvarande stenrensningar längs stränderna i den vänstra grenen. Figur 44. Vy över fårornas sammanflöde och stenrensningarna som utgör objekt 14. Figur 45. Kvarvarande stenrensningar som tidigare utgjorde en holme mitt i fåran, dessa ingår i objekt 14. På baksidan om holmen vid objekt 13 fanns inloppet till en större sidofåra som dock troligen delvis eller till största delen var avsnörd av det låga vattenflödet att döma (figur 46). Sidofåran bör utgöra ett lämpligt uppväxtområde för små öringar om vattengenomströmningen ökas. En ökad vattenföring kommer dock samtidigt att medföra att passagen över sidofåran och fram till hängbron försvåras, varför detta i så fall måste lösas med en spång eller en mindre bro. Figur 46. Objekt 15, sidofåra. Figur 47. Objekt 15, sidofåra. Mellan Hällforsen och hängbron fanns ett antal trösklar, skapade av material från rensningar som tidigare plockats ut från stränderna. Området är relativt grunt och flackt varför trösklarna 14 var låga men breda. En viss justering av dessa trösklar kan utföras för att få dem att se mer naturliga ut om andra åtgärder genomförs i Kirjesån. Figur 48. Objekt 16, tröskel samt kvarvarande stenrensningar. Figur 49. Objekt 17, tröskel precis ovan hängbron. I vänsterkurvan strax nedströms hängbron fanns en större, orörd stenkista (figur 50). Materialet i denna bör läggas ut i fåran för att skapa mer variation i bottensubstrat, vattendjup och hastighet och därmed fler ståndplatser. Figur 50. Objekt 18, stenkista nedan hängbron. Figur 51. Objekt 18, stenkista. Ytterligare ca 150 meter längre ner rann den större sidofåran åter ut i Kirjesån. Vid dess utlopp fanns dock två stora stenrensningar på vardera sidan (figur 52). Om ursprunget till dessa rensningar är från sidofåran eller från huvudfåran är okänt, men materialet bör läggas ut i huvudfåran för att skapa mer heterogenitet i vattendraget. I anslutning till sidofårans utlopp fanns även början på en lång stenrensning som sträckte sig längs den högra stranden hela vägen ner mot E12’an. Den dämde dessutom ett bäckutlopp och skapade därmed en ava (figur 53 och 54). Figur 57. Objekt 19, stenhögar på vardera sidan om sidofårans utlopp. 15 Figur 53. Objekt 20, stenkista/rensning längs vänstra stranden. Figur 54. Objekt 18, stenkista/rensning som stängde av ava. Mitt emot objekt 20, låg en stenrensning inne i skogen på den vänstra sidan om Kirjesån (figur 55). Även denna bör återföras till fåran. Figur 55. Objekt 21, stenrensning inne i skogen på vänstra sidan om Kirjesån. 16 Uppföljningar laxutsättningar Utsättningar Laxutsättningar har utförts i Kirjesån sedan 1975. Under slutet av 1970-talet sattes smolt ut, medan från 1985 och framåt har däremot yngre stadier av lax utplanterats i Kirjesån. Alla utplanteringar utom en har varit av Gullspångslax, 1982 sattes dock Saimalax ut av okänd anledning (tabell 1). Laxen har vid utsättningarna spridits från där strömsträckorna börjar nedströms Lumnien och ner till rastplatsen Öringan strax uppströms Slussforsarna. Mängden lax som har satts ut har ökat med ökande avstånd från utloppet då man har räknat med att ynglen kommer att förflytta sig nedåt i systemet (Ove Andersson, Lycksele fiskodling). Vid de senaste utsättningarna har inga utsättningar dock skett vid den översta utsättningslokalen nedströms Lumnien. Tabell 1. Inplanteringar av lax i Kirjesån. 1982 planerades Saimalax in, resterande år Gullspångslax. År Storlek Antal 2009 1-årig 2500 2008 1-årig 4000 2007 1-årig 2000 2005 1-årig 2000 2004 1-årig 3000 2003 1-årig 4000 2002 1-årig 5000 2001 1-årig 3000 1991 Yngel 25 000 1990 Yngel 25 000 1989 1-sommrig 31 600 1989 Yngel 25 000 1988 Yngel 4 700 1986 Yngel 5 000 1985 1-åring 2 500 1985 Yngel 10 000 1982 ? ? 1979 2-årig 500 1978 2-årig 500 1976 2-årig 3000 1975 2-årig 800 Summa 159 100 Laxen i Kirjesån vandrar enligt Micael Hedlunds elfiskeresultat ut från ån till stor del som 3åringar men framförallt som 4-åringar (18-20 cm). Detta kan styrkas av det elfiske som utfördes 2009 vid Metarbäcken där ingen lax över tre somrar påträffades. 17 Elfisken Ett stort antal elfisken har utförts i Kirjesån. Data över antal fångade individer saknas dock från många av elfisketillfällena men tätheterna har sammanställts i tabell 2. Vid 2009 års elfisken fångades ett stort antal öringar på de övre lokalerna och både öring och lax på lokalen nedströms Metarbäcken (tabell 2). Tabell 2. Antal fångade individer, 2009-års elfiskeresultat är grönmarkerade och lokalerna är sorterade från Boksjön och nedströms. Koordinat Datum Öring Öring Lax Lax Kända utplanteringar 0+ >0+ 0+ >0+ (fram till 1989) 41 Kirjesån 6,8 km 7264866 2009-09-30 37 körsträcka fr. E12 1519512 13 56 9000st 0+lax utplanterat Kirjesån 6,8 km 726490 1989-08-22 15 890618 körsträcka fr. E12 151950 15 22 4700st årsyngel av lax Kirjesån 6,8 km 726490 1988-08-04 utsatt 880608, öringrom körsträcka fr. E12 151950 utsatt -87 12 Kirjesån Lumnigrubban 7264054 2009-09-30 79 1520037 10 9000st 0+lax utplanterat Kirjesån Lumnigrubban 1989-08-22 25 890618 41 15 400 m nedströms 7261748 2009-09-30 17 metarbäcken 1520710 5 23 8000st 0+lax utplanterat 500 m nedströms 1989-08-22 5 890618 metarbäcken 21 1 Kirjesån 1:a vindskydd 726075 1988-09-23 37 Öringan 152165 13 Kirjesån villa vid E12 (1) 725873 2008-08-29 14 152167 36 Kirjesån villa vid E12 (1) 725885 1988-09-23 3 152165 18 Tabell 3. Individtätheter beräknat som antal/100m2 i Kirjesån, 2009-års elfiskeresultat är grönmarkerade. Lokalerna är sorterade från Boksjön och nedströms, siffror inom parentes är uträknat för hand av Micael Hedlund och saknas på elfiskeregistret alternativt stämmer inte mot angivna tätheter i elfiskeregistret (dubbla täthetsberäkningar). Koordinat Datum Öring Öring Lax Lax Kända utplanteringar 0+ >0+ 0+ >0+ (fram till 1989) 12,8 6,8 km körsträcka fr. E12 7264866 2009-09-30 13,3 1519512 30 6,8 km körsträcka fr. E12 726490 1997-09-14 30 151950 6,8 km körsträcka fr. E12 726490 1996-09-03 (45,2) (31,0) 151950 (10,4) (0,8) (3,6) 6,8 km körsträcka fr. E12 726490 1991-08-29 (5,2) 151950 (4,7) (26,7) 9000st 0+lax utplanterat 6,8 km körsträcka fr. E12 726490 1989-08-22 (6,0) 890618 151950 4,9 8,1 4700st årsyngel av lax 6,8 km körsträcka fr. E12 726490 1988-08-04 (6,2) (9,2) utsatt 880608, öringrom 151950 utsatt -87 4,8 Lumnigrubban 7264054 2009-09-30 42,1 1520037 (5,5) (3,5) Lumnigrubban 1993-09-17 (5,0) (14,3) 9000st 0+lax utplanterat Lumnigrubban 1989-08-22 (35,7) 890618 12,1 0 4,7 400 m nedströms 7261748 2009-09-30 5,1 metarbäcken 1520710 (4,7) 500 m nedströms 1996-09-03 metarbäcken (1,8) 500 m nedströms 1995-08-25 metarbäcken (2,7) (0,2) 500 m nedströms 1994-08-08 metarbäcken (4,1) (6,9) 500 m nedströms 1993-09-17 (0,6) metarbäcken (1,1) (13,9) (8,9) 500 m nedströms 1991-08-28 (1,1) metarbäcken (2,5) (18,8) 8000st 0+lax utplanterat 500 m nedströms 1989-08-22 (2,5) 890618 metarbäcken 13,6 1:a vindskydd Öringan 1991-08-28 6,1 3,4 (4,4) 0,2 1:a vindskydd Öringan 726075 1988-09-23 5,5 (7,7) 152165 Uppströms Hällfallet 1997-09-14 (5,7) Uppströms Hällfallet 1996-09-03 (17,9) (4,8) Nedströms Hällfallet 1994-08-08 (15,0) (10,0) 8,4 Villa vid E12 2008-08-29 10,4 Villa vid E12 1996-09-03 (11,4) (9,1) Villa vid E12 1995-08-25 (18,8) (6,2) 5,0 Villa vid E12 725885 1988-09-23 0,4 (0,5) (6,4) 152165 Öringtätheten på lokalen ”6,8 km körsträcka från E12” har trots det höga antalet fångade fiskar och den därigenom relativt höga tätheten, framförallt av stor öring, sjunkit sedan slutet av 1990-talet. På lokalen Lumnigrubban var tätheterna av årsyngel mycket höga medan tätheterna av äldre fisk var mer normala jämfört med liknande vattendrag enligt Fiskeriverkets sammanställning av elfiskade vattendrag. Nedströms Metarbäcken var tätheten av årsyngel lägre än genomsnittet för liknande vattendrag men tätheten av äldre öring var mycket högre. På denna lokal fångades även Gullspångslax. Inget årsyngel av lax fångades dock vilket i så fall hade varit ett bevis på ett självreproducerande bestånd i ån. Tätheten av äldre lax var 4,7/100m2. De fångade laxarna utgjordes av två till tresommriga laxar som troligen kommer 19 att vandra ut till våren. Den relativt jämna storleken på laxen och avsaknaden av årsyngel tyder på att dessa härrörde från utsättningarna 2008 och 2009. Totalt har minst 159 100 laxar planterats ut i Kirjesån, trots detta har inga bevis för återvändande laxar och laxreproduktion än så länge påträffats i Kirjesån. Rykten om fångster av stor fisk som påstås vara lax har cirkulerat, men inga bevis för att fångsterna utgörs av lax istället för av storväxt öring har heller hittills kunnat presenteras. Utsatt Gullspångslax har dock påträffats vid åtminstone ett tillfälle i Storumansjön. I januari 1979 fångades en gullspångslax på 107 cm och 17,5 kg, som 1973 inplanterats som 2-åring (15 cm) i Gardiken (www.fiskbasen.se, samt muntlig kommentar Ove Andersson, Lycksele fiskodling). För att undersöka om laxen återvänder till Kirjesån för att leka då den hunnit bli könsmogen kommer därför fotografier på fångade fiskar att samlas in. Detta för att kunna avgöra om de fångade storfiskar som skapat dessa rykten verkligen har varit laxar eller om det istället har varit öringar. Utöver insamling av fotografier bör även ytterligare elfisken utföras i Kirjesån, eventuellt i form av inventeringsfisken, för att hitta eventuella lekområden för laxen. Tre områden som bör undersökas noggrannare är området runt vindskyddet ”Öringan”, uppströms lokalen ”nedan metarbäcken” samt nedströms Hällfallet. Sammanfattning Trots tidigare restaureringsåtgärder i Kirjesån finns ett antal flottledsåterställande åtgärder kvar att genomföra för att förbättra biotoperna för fisken och förenkla fiskvandring i systemet. Framförallt bör vattenföringen i de högra sidogrenarna i vardera forssträcka ökas. Dessa sidogrenar har under flottningen varit helt avstängda med hjälp av stenkistor. Stenkistorna öppnades delvis upp vid tidigare utförda biotopåtgärder under 1990-talet, men vattenföringen är dock inte tillräcklig för att underlätta fiskvandring i dessa fåror varför kistorna måste öppnas upp ytterligare. Inga bevis för ett till Kirjesån återvändande laxbestånd har påträffats vid de utförda elfiskena. De laxar som fångades härrörde utifrån storleksfördelningen att döma, från utsättningarna 2008 och 2009. För att fortsätta undersökningen angående laxbeståndet i Kirjesån kommer insamling av fotografier på stora fiskar att genomföras för att undersöka om fångsterna utgjorts av lax eller stor öring. Öringbestånden på de tre, under 2009 elfiskade lokalerna, var dock bra med höga tätheter av årsyngel vid Lumnigrubban, höga tätheter av äldre öring nedströms Metarbäcken och höga tätheter av alla åldersklasser på den översta lokalen 6,8 km från E12’an. 20