Inventering och elfiske Kirjesån 2009

2010-04-15
Rapport
Inventering och elfiske
Kirjesån
2009
Tina Hedlund
Aquanord
Bakgrund
Kirjesån är ett av de största vattendragen inom Storumans kommun med sin längd på drygt 50
km. Kirjesån är relativt hårt påverkad av flottning, framförallt i de nedersta delarna. För att
förbättra fiskbestånden i ån har ett flertal åtgärder utförts, bland annat
flottledsåterställningsarbeten och utsättningar av öring och Gullspångslax. De undersökningar
som denna rapport omfattar och som utförts i Kirjesån under framförallt 2009, har haft två
olika syften. Dels skulle de mångåriga laxutplanteringarna som utförts följas upp för att se om
dessa gett resultat i form av ett självreproducerande laxbestånd och dels skulle det
kvarvarande behovet av biotopåtgärder undersökas för att fortsätta arbetet med att utveckla ån
till ett bra sportfiskevatten.
Undersökning av behov av biotopåtgärder och återstående flottledsåterställande åtgärder
Under början av 1990-talet har flottledsåterställande åtgärder samt åtgärder för att underlätta
fiskvandring förbi de för fisk två svårpasserade områdena Hällforsen och Slussforsarna
utförts. 1992 restaurerades sträckorna
”Slussforsarna” och ”Hällforsen”, totalt ca
1,5 km (området inom de röda strecken i
kartan), genom att stenkistor som stängde av
fåror öppnades upp och materialet spreds.
Löst material lades ut i fåran och
grunddammar anlades för att underlätta
vandring vid vissa svårpasserade passager
vid vattenfall. Då vårfloden 1995 var mycket
kraftig var reparationer av de utförda
restaureringsåtgärderna dock tvungna att
genomföras under sommaren 1995.
I samband med att reparationerna
genomfördes 1995, utfördes dessutom
ytterligare åtgärder på en ca 2 km lång
sträcka mellan Slussforsarna och
Metarbäcken (området inom de gröna
strecken i figur 1). Vid denna restaurering
byggdes huvudsakligen grunddammar
eftersom det enligt uppgift bildades bottenis
på stora områden längs denna sträcka som är
mycket flack och grund. Sträckan höll enligt
Micael Hedlund goda bestånd av årsyngel
och ettårig fisk medan den äldre fisken var
fåtalig eftersom de hade små möjligheter att
stanna i området under vintern. Ett tidigare
försök till restaurering av samma sträcka
hade utförts 1984 vid vilken endast ett fåtal
block hade återförts till fåran, vilket därför
inte gav någon effekt vare sig på åns
karaktär eller på fiskbestånden.
Figur 1. Karta över Kirjesån med gränser för
restaureringen1992 markerat i rött, gränser för det
åtgärdade området 1995 i grönt samt gränser för det
område där laxutplanteringar har skett i svart.
1
För att undersöka behovet av ytterligare åtgärder eller justeringar av de tidigare åtgärderna
utfördes en översiktlig inventering av den nedre delen av Kirjesån 2008-08-29 och en
noggrannare inventering av sträckan mellan Slussforsarna och E12’an 2009-10-01.
Uppföljning av laxutsättningar
Utsättning av lax har utförts i Kirjesån från senare delen av 1970-talet och framåt med syfte
att skapa ett självreproducerande laxbestånd som efter yngel- och smoltstadiet skulle utnyttja
Storumansjön som tillväxtområde innan de återvände till Kirjesån för lek. Vid
elfiskeundersökningar under början av 1990-talet påträffades utsatt lax i olika åldrar på
utsättningslokalerna. 1994 fanns dock endast enstaka laxar kvar. Den utsatta laxen
förväntades börja återvända till Kirjesån för lek senast runt 1997 om utplanteringarna under
1980-talet var lyckade, men inga elfisken har dock utförts efter 1997 förrän dessa
undersökningar påbörjades 2008.
För att utreda om de mångåriga insatserna gällande laxutplanteringar i Kirjesån har gett den
önskade effekten med ett självreproducerande bestånd har därför laxbeståndet i Kirjesån
inventeras. Rykten om fångster av stor fisk som påstås vara lax har cirkulerat, men inga bevis
för att fångsterna utgörs av lax istället för storväxt öring har hittills kunna presenteras.
Elfiskeundersökningar har därför utförts på tre utsättningslokaler i Kirjesån under 2009. Den
översta av dessa lokaler används dock inte längre som utsättningsplats. Alla tre lokalerna låg
uppströms de kraftiga forsarna i Hällforsen och Slussforsarna som dock kan utgöra
vandringshinder för mindre fisk samt vid låga vattenföringar.
2
Resultat
Inventeringar
En mycket översiktlig inventering av Kirjesån utfördes
2008-08-29 för att få en grov bild över ån. Därefter
utfördes en detaljerad inventering av sträckan mellan
Slussforsarna och E12’an 2009-10-01. Dessa
inventeringar visade att det trots tidigare restaureringar
finns en hel del flottningsobjekt kvar längs ån och att en
del justeringar av tidigare åtgärder behöver genomföras.
De detaljerade inventeringarna som utfördes under
hösten 2009 sträckte sig från övre delen av Slussforsarna
och ner mot den villa som ligger mellan Kirjesån och
E12’an. Dessa inventeringar har dessutom kompletterats
med bilder, skisser och anteckningar från det tidigare
arbetet med restaureringen av Kirjesån, för att kunna
redovisa vilka förändringar som genomförts och vad
som eventuellt kvarstår att åtgärda. Objektsnumren som
angavs i de gamla inventeringarna är dock inte samma
som angetts vid inventeringen 2009 då det vid den
senare inventeringen påträffades ett antal flottledsobjekt
som inte tidigare omnämnts. Objekt från inventeringen
1991 anges därför som ”gamla objekt X” medan övriga
objektsnummer härrör från den senaste inventeringen.
Figur 2. Flottledsobjekt vid
inventeringen 2009.
3
Slussforsarna
I figur 3 a-c nedan återfinns skisser över hur Slussforsarna såg ut innan restaureringen 1992,
vid inventeringen 2009 samt en skiss över hur Slussforsarna skulle se ut om föreslagna
åtgärder genomförs.
a.
b.
c.
Figur 3 a-c. Slussforsarna före restaureringen 1992, vid inventeringen 2009 samt utseende vid eventuellt
genomförande av föreslagna åtgärder. Sifforna i figur a hänvisar till Micael Hedlunds planerade åtgärder (se
nedan). Siffrorna i figur b och c hänvisar till inventerade objekt 2009 och återfinns i texten.
Hänvisningar till de gamla objektsnumren samt de åtgärder som planerades 1991 i
Slussforsarna
1. Stenvall ovan översta fallet öppnas för ledande av ca 50 % av vattnet förbi de två
översta fallen.
2. Löst material läggs ut i strömfåran
3. Löst material läggs ut för att styra huvudflödet i huvudfåran
4. Grunddamm ca 1 m hög byggs ca 40 meter nedströms fallet m.h.a. övre delen av
befintlig stenvall samt övrigt löst material.
(De nya objekten i figurerna 3b och c förklaras närmare i löpande text nedan i rapporten).
Längst upp i Slussforsarna fanns tidigare en stenkista (gamla objekt 1) som stängde av
sidofåran på vänstra sidan om Kirjesån (figur 4). Denna stenkista öppnades 1992 för att
underlätta fiskvandring förbi de två övre forsarna/fallen i ån. Vid inventeringen 2009 gick det
relativt mycket vatten i denna sidofåra (figur 7), varför öppnandet verkar vara lyckat och inte
behöver justeras (inventeringen 2009 inte sträckte sig dock inte hela vägen upp till resterna av
stenkistan, varför detta endast är ett antagande).
4
Figur 4. Stenkista som tidigare stängde av sidofåra
Figur 5. Översta forsen i Slussforsarna.
förbi de övre forsarna i Slussforsarna (gamla objekt 1).
Figur 6. Näst översta forsen i Slussforsarna.
Figur 7. Öppnad sidofåra på vänstra sidan om
Slussforsarna.
Området runt de två översta forsarna i Slussforsarna omfattade objekt 1 vid inventeringen
2009. Då detta område huvudsakligen består av hällmarker med ett fåtal bortsprängda block
bedöms inga ytterligare åtgärder vara möjliga att genomföra för att underlätta fiskvandring,
utöver det som redan har utförts. Forsarna utgör dock endast partiella vandringshinder då stor
fisk bör kunna passera utom möjligen vid extrema hög- eller lågvattenföringar.
Även den tredje forsen uppifrån räknat i
Slussforsarna utgör troligen ett partiellt
vandringshinder på samma sätt som de övre
forsarna. Även runt denna fors består
omgivningen av hällmarker med något
enstaka löst block. De tre översta forsarna
såg alla ut att vara sprängda. Det lösa
material som skapats vid den eventuella
sprängningen har dock troligen spolats
längre nedströms med de kraftiga vårfloder
som kan uppstå i systemet (se bl.a. figur 34).
Inte heller vid objekt 2 (den tredje forsen)
fanns det därmed några åtgärder att utföra.
Figur 8. Den tredje forsen i Slussforsarna.
Nedströms den tredje forsen delar Kirjesån upp sig i två grenar med två holmar i mitten.
Tidigare var den högra grenen avstängd med en stenkista som dock öppnats upp vid
restaureringen 1992. Uppströms holmen har trösklar skapats av materialet från kistan samt
övrigt löst material som legat upplagt längs stränderna på högra sidan om Kirjesån (figur 10).
5
Figur 9. Objekt 3h. Stenkista samt rensning som dels
utgjorde holme samt delvis stängde av sidogren.
För att underlätta fiskvandring förbi den
fjärde forsen uppifrån räknat, bör den högra
grenen öppnas upp ytterligare för att öka
vattenföringen till höger om holmen då
denna utgör en lättare passage för fisken än
den hårda forsen på den vänstra sidan om
holmen (figur 12). I den vänstra grenen bör
det material som fortfarande ligger upplagt i
stora rensningar (objekt 3 och 4) återföras
till fåran för att underlätta fiskvandring även
förbi forsen genom att skapa ett ojämnare
bottensubstrat, mer turbulens och därmed
fler vilo- och ståndplatser.
Figur 10. Vy mellan objekt 2 och 3.
Figur 11. Objekt 3v. Stenrensning av sprängsten.
Mellan de två holmarna fanns tidigare en stenkista upplagd som kanaliserade Kirjesån. Denna
revs ut tillsammans med en stor del av den nedre holmen 1992, varför den nedre halvan av
området mellan fårorna bestod av hällar samt ett område med stora block vid inventeringen
2009 (figur 12 och 13).
Figur 12. Panoramafoto över objekt 4, delvis utriven stenkista/rensning som utgjorde holme mitt i nedre delen av
Slussforsarna.
6
Figur 13. Nedre delen av området mellan fårorna vid
objekt 3 och 4.
Nedströms Slussforsarna tog ett lugnare parti
av Kirjesån vid, i vilket ett antal trösklar
hade byggts vid de tidigare restaureringarna.
Den nedersta av dessa trösklar byggdes för
att styra in vatten och skapa
vattengenomströmning i avan som bildats i
den ytterkurva där Kirjesån svänger mer än
90-grader västerut. Avan var tidigare
avstängd av en mycket välbyggd stenkista
lagd i glacis. Delar av stenkistan öppnades
dock upp 1992 samtidigt som trösklarna
anlades (figur 14 och 16).
Figur 14. Trösklar nedan Slussforsarna samt öppnad stenkista vid ava.
Figur 15. Objekt 5, öppnad stenkista som stänger av
Figur 16. Objekt 5, öppnad stenkista lagd i glacis.
ava på vänstra sidan om fåran i 90-gradig högerkurva.
7
Hällforsen
Drygt 100 meter nedströms den skarpa kurvan börjar området runt Hällforsen. Vid Hällforsen
återgår Kirjesån till att, liksom namnet antyder, vara kraftigt strömmande med rensningar
längs stränderna.
I figur 17 a-c nedan återfinns skisser över hur Hällforsen såg ut innan restaureringen 1992, vid
inventeringen 2009 samt en skiss över hur området runt Hällforsen skulle se ut om föreslagna
åtgärder genomförs.
a.
b.
c.
Figur 17 a-c. Hällforsen före restaureringen 1992, vid inventeringen 2009 samt utseende vid eventuellt
genomförande av föreslagna åtgärder. Sifforna i figur a hänvisar till Micael Hedlunds planerade åtgärder.
Siffrorna i figur 17b och c hänvisar till inventerade objekt 2009 och återfinns i texten.
Hänvisningar till de gamla objektsnumren samt de åtgärder som planerades 1991 i
Hällforsen
1. Grunddamm ca 1 m hög byggs ca 50 meter nedströms östra fåran av intilliggande valls
övre lager samt övrigt löst material.
2. Stenvall öppnas för genomflöde. Materialet läggs ut i fåran.
3. Mindre stenvall läggs upp för hindrande av allt för starkt flöde genom sidogren.
(De nya objekten i figurerna b och c förklaras närmare i löpande text nedan i rapporten).
Längst upp i Hällforsen finns en stenkista längs den högra stranden (objekt 6). Denna bör
rivas ut och materialet bör återföras till fåran för att skapa mer varierade
bottensubstratförhållanden och fler ståndplatser för fisk.
8
Figur 18. Objekt 6. Stenkista på högra stranden.
Figur 19. Objekt 7. Orensad sidofåra som mynnade ut
vid objekt 8.
En liten bit nedströms stenkistan delar Kirjesån återigen upp sig i två grenar med en holme i
mitten. Den högra av fårorna har tidigare varit helt avstängd med hjälp av en stor stenkista
(objekt 8). Stenkistan öppnades dock delvis upp vid åtgärderna 1992 för att underlätta
fiskvandring eftersom den högra grenen är något flackare och mindre hårt forsande än den
vänstra grenen.
Figur 20. Objekt 8, delvis öppnad stenkista lagd i glacis som delvis stänger av den högra grenen förbi Hällforsen.
Figur 21. Objekt 8, utlagda block i övre delen av stenkistan som stänger av den högra grenen.
Vattenföringen blev dock inte tillräcklig i den högra grenen efter öppnandet av kistan,
framförallt inte vid lägre vattenföringar i ån, varför grenen behöver öppnas upp ytterligare.
9
Figur 22. Den högra grenen i Hällforsen.
Figur 23. Den högra grenen i Hällforsen.
Även området i den vänstra grenen omkring objekt 8 behöver justeras genom att återföra det
blockmaterial som ligger längs stränderna till fåran. Blocken kanaliserar fåran och höjer
vattenhastigheten då tröskeln i övre delen av Hällforsen är smal (figur 24 och 25).
Figur 24. Vy över nacke vid stenkistans öppning.
Figur 25. Fors i vänstra grenen vid objekt 8.
Hela den vänstra grenen är smal och kraftigt forsande. Fåran har troligen delvis sprängts och
ett fåtal block låg längs stränderna. Det material som låg löst längs stränderna bör återföras till
fåran, men då vattenhastigheten är mycket hög bör vattenföringen i den högra grenen
prioriteras då den utgör den lämpligaste vandringsvägen för fisk.
Figur 26. Objekt 9, sprängd fors/vattenfall med en del Figur 27. Nedre den av Hällforsen.
rensningar längs sidorna.
10
För att underlätta fiskvandring skapades vid åtgärderna 1992 en tröskel nedanför forsen i den
vänstra grenen av det material som tidigare låg i den stenkista som sträckte sig mellan
holmarna (figur 28 och 30).
Figur 28. Gamla objekt 5, stenkista, före utrivning.
Figur 29. Gamla objekt 5, stenkista, efter utrivning.
Vid inventeringen 2009 var det därför öppet mellan de två holmarna. Materialet användes
dock även till att bygga en tröskel i nederkant på den högra grenen 1992 (figur 31), vilket
styrde tillbaka huvuddelen av vattnet till den vänstra grenen förbi den nedre holmen.
Figur 30. Gamla objekt 5, tröskel i nederkant på
Hällforsen.
Figur 31. Stenkista uppbyggd nedan högra grenen i
Hällforsen gamla objekt 5 och samt objekt 10 vid
inventeringen 2009.
På den högra sidan om den nedre holmen fanns därefter ytterligare en tröskel (figur 32) vilken
i sin tur styrde bort vattnet från en liten sidofåra på högra sidan om Kirjesån.
Figur 32. Objekt 12, tröskel som dämmer vattnet i nedre delen av högra grenen samt styr undan vattnet från den
mindre sidofåran.
11
Den lilla sidofåran bör öppnas upp mer för
att årsyngel av öring skall kunna utnyttja
bäckfåran som uppväxtområde. Eftersom
sidofåran inte inventerades i hela sin
sträckning är det dock okänt om den rinner
ut i den större sidofåran längre nedströms
(objekt 15) eller om den rinner tillbaka ut i
Kirjesån uppströms denna.
Figur 33. Objekt 12, delvis avsnörd sidofåran nedan uppbyggd tröskel.
Eftersom vattenföringen i Kirjesån varierar mycket under året bör de åtgärder som genomförs
anpassas till lågvattenföringen i ån samtidigt som själva åtgärderna måste klara av att stå emot
kraftiga vårflöden (se figurerna 34-37). En viss omflyttning av block sker dock alltid naturligt
varför även de åtgärder som genomförs kommer att förändras något med tiden.
Figur 34. Den högra grenen i Hällforsen under
vårfloden 1995.
Figur 35. Den högra grenen i Hällforsen vid normalt
Vattenstånd, augusti 1995.
Figur 36. Vy över Hällforsen under vårfloden 1995.
Figur 37. Vy över Hällforsen i normalt vattenstånd,
augusti 1995.
På den vänstra sidan om den nedre holmen i Hällforsen fanns ett antal mindre stenrensningar
längs stränderna. Dessa bör återföras till fåran då bottensubstratet i detta parti var mycket
homogent med små runda block.
12
Figur 38. Objekt 11, stenrensningar på båda sidorna
om den vänstra grenen.
Figur 39. Objekt 11, stenrensning.
Nedströms holmen, där fårorna åter runnit
ihop var Kirjesån relativt bred och flack
utan tydliga rensningar. Det fanns dock ett
fåtal mindre trösklar som skapats vid
tidigare åtgärder av sträckan även inom
detta parti av ån (figur 40).
Drygt hundra meter nedan den nedre
holmen i Hällforsen fanns dock ytterligare
en förgrening. Kirjesån delade återigen upp
sig på vardera sidan om två små holmar.
Den högra grenen har tidigare varit avsnörd Figur 40. Vy över objekt 13 samt liten stentröskel ovan.
av en stor stenkista som delvis öppnats upp vid åtgärderna 1992 (figur 41 och 42).
Figur 41. Objekt 13 delvis öppnad stenkista lagd i glacis Figur 42. Objekt 13, delvis utriven stenkista.
som delvis stängde av den högra grenen förbi nedre
delen av Hällforsen gamla objekt 6.
13
Runt stenkistan och i den vänstra grenen
fanns det relativt gott om block längs
strandkanterna som bör återföras till fåran
(figur 41 och 43).
Den nedre delen av holmen har sedan
tidigare rivits ut och bestod vid inventeringen
till största delen av mkt grova block mellan
vilka vattnet från den högra grenen rann
tillbaka ut till huvudfåran (figur 44 och 45).
Figur 43. Objekt 14, kvarvarande stenrensningar längs
stränderna i den vänstra grenen.
Figur 44. Vy över fårornas sammanflöde och
stenrensningarna som utgör objekt 14.
Figur 45. Kvarvarande stenrensningar som tidigare
utgjorde en holme mitt i fåran, dessa ingår i objekt 14.
På baksidan om holmen vid objekt 13 fanns inloppet till en större sidofåra som dock troligen
delvis eller till största delen var avsnörd av det låga vattenflödet att döma (figur 46).
Sidofåran bör utgöra ett lämpligt uppväxtområde för små öringar om
vattengenomströmningen ökas. En ökad vattenföring kommer dock samtidigt att medföra att
passagen över sidofåran och fram till hängbron försvåras, varför detta i så fall måste lösas
med en spång eller en mindre bro.
Figur 46. Objekt 15, sidofåra.
Figur 47. Objekt 15, sidofåra.
Mellan Hällforsen och hängbron fanns ett antal trösklar, skapade av material från rensningar
som tidigare plockats ut från stränderna. Området är relativt grunt och flackt varför trösklarna
14
var låga men breda. En viss justering av dessa trösklar kan utföras för att få dem att se mer
naturliga ut om andra åtgärder genomförs i Kirjesån.
Figur 48. Objekt 16, tröskel samt kvarvarande
stenrensningar.
Figur 49. Objekt 17, tröskel precis ovan hängbron.
I vänsterkurvan strax nedströms hängbron fanns en större, orörd stenkista (figur 50).
Materialet i denna bör läggas ut i fåran för att skapa mer variation i bottensubstrat, vattendjup
och hastighet och därmed fler ståndplatser.
Figur 50. Objekt 18, stenkista nedan hängbron.
Figur 51. Objekt 18, stenkista.
Ytterligare ca 150 meter längre ner rann den
större sidofåran åter ut i Kirjesån. Vid dess
utlopp fanns dock två stora stenrensningar
på vardera sidan (figur 52). Om ursprunget
till dessa rensningar är från sidofåran eller
från huvudfåran är okänt, men materialet
bör läggas ut i huvudfåran för att skapa mer
heterogenitet i vattendraget.
I anslutning till sidofårans utlopp fanns även
början på en lång stenrensning som sträckte
sig längs den högra stranden hela vägen ner
mot E12’an. Den dämde dessutom ett
bäckutlopp och skapade därmed en ava
(figur 53 och 54).
Figur 57. Objekt 19, stenhögar på vardera sidan om
sidofårans utlopp.
15
Figur 53. Objekt 20, stenkista/rensning längs vänstra
stranden.
Figur 54. Objekt 18, stenkista/rensning som stängde av
ava.
Mitt emot objekt 20, låg en stenrensning inne
i skogen på den vänstra sidan om Kirjesån
(figur 55). Även denna bör återföras till
fåran.
Figur 55. Objekt 21, stenrensning inne i skogen på
vänstra sidan om Kirjesån.
16
Uppföljningar laxutsättningar
Utsättningar
Laxutsättningar har utförts i Kirjesån sedan 1975. Under slutet av 1970-talet sattes smolt ut,
medan från 1985 och framåt har däremot yngre stadier av lax utplanterats i Kirjesån. Alla
utplanteringar utom en har varit av Gullspångslax, 1982 sattes dock Saimalax ut av okänd
anledning (tabell 1). Laxen har vid utsättningarna spridits från där strömsträckorna börjar
nedströms Lumnien och ner till rastplatsen Öringan strax uppströms Slussforsarna. Mängden
lax som har satts ut har ökat med ökande avstånd från utloppet då man har räknat med att
ynglen kommer att förflytta sig nedåt i systemet (Ove Andersson, Lycksele fiskodling). Vid
de senaste utsättningarna har inga utsättningar dock skett vid den översta utsättningslokalen
nedströms Lumnien.
Tabell 1. Inplanteringar av lax i Kirjesån. 1982 planerades Saimalax in, resterande år Gullspångslax.
År
Storlek
Antal
2009
1-årig
2500
2008
1-årig
4000
2007
1-årig
2000
2005
1-årig
2000
2004
1-årig
3000
2003
1-årig
4000
2002
1-årig
5000
2001
1-årig
3000
1991
Yngel
25 000
1990
Yngel
25 000
1989
1-sommrig
31 600
1989
Yngel
25 000
1988
Yngel
4 700
1986
Yngel
5 000
1985
1-åring
2 500
1985
Yngel
10 000
1982
?
?
1979
2-årig
500
1978
2-årig
500
1976
2-årig
3000
1975
2-årig
800
Summa
159 100
Laxen i Kirjesån vandrar enligt Micael Hedlunds elfiskeresultat ut från ån till stor del som 3åringar men framförallt som 4-åringar (18-20 cm). Detta kan styrkas av det elfiske som
utfördes 2009 vid Metarbäcken där ingen lax över tre somrar påträffades.
17
Elfisken
Ett stort antal elfisken har utförts i Kirjesån. Data över antal fångade individer saknas dock
från många av elfisketillfällena men tätheterna har sammanställts i tabell 2. Vid 2009 års
elfisken fångades ett stort antal öringar på de övre lokalerna och både öring och lax på lokalen
nedströms Metarbäcken (tabell 2).
Tabell 2. Antal fångade individer, 2009-års elfiskeresultat är grönmarkerade och lokalerna är sorterade från
Boksjön och nedströms.
Koordinat Datum
Öring Öring Lax Lax Kända utplanteringar
0+
>0+
0+
>0+ (fram till 1989)
41
Kirjesån 6,8 km
7264866
2009-09-30 37
körsträcka fr. E12
1519512
13
56
9000st 0+lax utplanterat
Kirjesån 6,8 km
726490
1989-08-22 15
890618
körsträcka fr. E12
151950
15
22
4700st årsyngel av lax
Kirjesån 6,8 km
726490
1988-08-04
utsatt 880608, öringrom
körsträcka fr. E12
151950
utsatt -87
12
Kirjesån Lumnigrubban 7264054
2009-09-30 79
1520037
10
9000st 0+lax utplanterat
Kirjesån Lumnigrubban
1989-08-22 25
890618
41
15
400 m nedströms
7261748
2009-09-30 17
metarbäcken
1520710
5
23
8000st 0+lax utplanterat
500 m nedströms
1989-08-22 5
890618
metarbäcken
21
1
Kirjesån 1:a vindskydd
726075
1988-09-23 37
Öringan
152165
13
Kirjesån villa vid E12 (1) 725873
2008-08-29 14
152167
36
Kirjesån villa vid E12 (1) 725885
1988-09-23 3
152165
18
Tabell 3. Individtätheter beräknat som antal/100m2 i Kirjesån, 2009-års elfiskeresultat är grönmarkerade.
Lokalerna är sorterade från Boksjön och nedströms, siffror inom parentes är uträknat för hand av Micael
Hedlund och saknas på elfiskeregistret alternativt stämmer inte mot angivna tätheter i elfiskeregistret (dubbla
täthetsberäkningar).
Koordinat Datum
Öring Öring Lax Lax Kända utplanteringar
0+
>0+
0+
>0+ (fram till 1989)
12,8
6,8 km körsträcka fr. E12 7264866
2009-09-30 13,3
1519512
30
6,8 km körsträcka fr. E12 726490
1997-09-14 30
151950
6,8 km körsträcka fr. E12 726490
1996-09-03 (45,2) (31,0)
151950
(10,4) (0,8) (3,6)
6,8 km körsträcka fr. E12 726490
1991-08-29 (5,2)
151950
(4,7)
(26,7)
9000st 0+lax utplanterat
6,8 km körsträcka fr. E12 726490
1989-08-22 (6,0)
890618
151950
4,9
8,1
4700st årsyngel av lax
6,8 km körsträcka fr. E12 726490
1988-08-04
(6,2)
(9,2)
utsatt 880608, öringrom
151950
utsatt -87
4,8
Lumnigrubban
7264054
2009-09-30 42,1
1520037
(5,5)
(3,5)
Lumnigrubban
1993-09-17 (5,0)
(14,3)
9000st 0+lax utplanterat
Lumnigrubban
1989-08-22 (35,7)
890618
12,1
0
4,7
400 m nedströms
7261748
2009-09-30 5,1
metarbäcken
1520710
(4,7)
500 m nedströms
1996-09-03
metarbäcken
(1,8)
500 m nedströms
1995-08-25
metarbäcken
(2,7)
(0,2)
500 m nedströms
1994-08-08
metarbäcken
(4,1)
(6,9)
500 m nedströms
1993-09-17 (0,6)
metarbäcken
(1,1)
(13,9) (8,9)
500 m nedströms
1991-08-28 (1,1)
metarbäcken
(2,5)
(18,8)
8000st 0+lax utplanterat
500 m nedströms
1989-08-22 (2,5)
890618
metarbäcken
13,6
1:a vindskydd Öringan
1991-08-28 6,1
3,4 (4,4)
0,2
1:a vindskydd Öringan
726075
1988-09-23 5,5
(7,7)
152165
Uppströms Hällfallet
1997-09-14 (5,7)
Uppströms Hällfallet
1996-09-03 (17,9) (4,8)
Nedströms Hällfallet
1994-08-08 (15,0) (10,0)
8,4
Villa vid E12
2008-08-29 10,4
Villa vid E12
1996-09-03 (11,4) (9,1)
Villa vid E12
1995-08-25 (18,8) (6,2)
5,0
Villa vid E12
725885
1988-09-23 0,4
(0,5)
(6,4)
152165
Öringtätheten på lokalen ”6,8 km körsträcka från E12” har trots det höga antalet fångade
fiskar och den därigenom relativt höga tätheten, framförallt av stor öring, sjunkit sedan slutet
av 1990-talet. På lokalen Lumnigrubban var tätheterna av årsyngel mycket höga medan
tätheterna av äldre fisk var mer normala jämfört med liknande vattendrag enligt Fiskeriverkets
sammanställning av elfiskade vattendrag. Nedströms Metarbäcken var tätheten av årsyngel
lägre än genomsnittet för liknande vattendrag men tätheten av äldre öring var mycket högre.
På denna lokal fångades även Gullspångslax. Inget årsyngel av lax fångades dock vilket i så
fall hade varit ett bevis på ett självreproducerande bestånd i ån. Tätheten av äldre lax var
4,7/100m2. De fångade laxarna utgjordes av två till tresommriga laxar som troligen kommer
19
att vandra ut till våren. Den relativt jämna storleken på laxen och avsaknaden av årsyngel
tyder på att dessa härrörde från utsättningarna 2008 och 2009.
Totalt har minst 159 100 laxar planterats ut i Kirjesån, trots detta har inga bevis för
återvändande laxar och laxreproduktion än så länge påträffats i Kirjesån. Rykten om fångster
av stor fisk som påstås vara lax har cirkulerat, men inga bevis för att fångsterna utgörs av lax
istället för av storväxt öring har heller hittills kunnat presenteras. Utsatt Gullspångslax har
dock påträffats vid åtminstone ett tillfälle i Storumansjön. I januari 1979 fångades en
gullspångslax på 107 cm och 17,5 kg, som 1973 inplanterats som 2-åring (15 cm) i Gardiken
(www.fiskbasen.se, samt muntlig kommentar Ove Andersson, Lycksele fiskodling).
För att undersöka om laxen återvänder till Kirjesån för att leka då den hunnit bli könsmogen
kommer därför fotografier på fångade fiskar att samlas in. Detta för att kunna avgöra om de
fångade storfiskar som skapat dessa rykten verkligen har varit laxar eller om det istället har
varit öringar. Utöver insamling av fotografier bör även ytterligare elfisken utföras i Kirjesån,
eventuellt i form av inventeringsfisken, för att hitta eventuella lekområden för laxen. Tre
områden som bör undersökas noggrannare är området runt vindskyddet ”Öringan”, uppströms
lokalen ”nedan metarbäcken” samt nedströms Hällfallet.
Sammanfattning
Trots tidigare restaureringsåtgärder i Kirjesån finns ett antal flottledsåterställande åtgärder
kvar att genomföra för att förbättra biotoperna för fisken och förenkla fiskvandring i systemet.
Framförallt bör vattenföringen i de högra sidogrenarna i vardera forssträcka ökas. Dessa
sidogrenar har under flottningen varit helt avstängda med hjälp av stenkistor. Stenkistorna
öppnades delvis upp vid tidigare utförda biotopåtgärder under 1990-talet, men vattenföringen
är dock inte tillräcklig för att underlätta fiskvandring i dessa fåror varför kistorna måste
öppnas upp ytterligare.
Inga bevis för ett till Kirjesån återvändande laxbestånd har påträffats vid de utförda elfiskena.
De laxar som fångades härrörde utifrån storleksfördelningen att döma, från utsättningarna
2008 och 2009. För att fortsätta undersökningen angående laxbeståndet i Kirjesån kommer
insamling av fotografier på stora fiskar att genomföras för att undersöka om fångsterna
utgjorts av lax eller stor öring. Öringbestånden på de tre, under 2009 elfiskade lokalerna, var
dock bra med höga tätheter av årsyngel vid Lumnigrubban, höga tätheter av äldre öring
nedströms Metarbäcken och höga tätheter av alla åldersklasser på den översta lokalen 6,8 km
från E12’an.
20