Utrikesdepartementet - Mänskliga rättigheter

Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan
inte ge en fullständig bild av läget för de
mänskliga rättigheterna i landet. Information bör
sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Tuvalu 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Tuvalu består av nio små öar i Stilla havet söder om ekvatorn med en
befolkning på cirka 11 500 invånare.
Landet är en parlamentarisk demokrati och befolkningens mänskliga rättigheter
respekteras överlag. Rättsväsendet tillhandahåller effektiva medel för att
bemöta enskilda fall av övergrepp. Följande problem på mänskliga
rättighetsområdet har dock rapporterats:
 Social och religiös diskriminering som härstammar från stamsamhället
 Diskriminering av kvinnor.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Tuvalu har ratificerat två av FN:s sex centrala konventioner om de mänskliga
rättigheterna:
 Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor (CEDAW) - men inte tilläggsprotokollet om enskild
klagorätt.
 Konventionen om barnets rättigheter (CRC) - men inte de två
tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel
med barn, barnprostitution och barnpornografi.
2
Landet har ratificerat flyktingkonventionen och det tillhörande protokollet från
1967.
Tuvalu har inte rapporterat om konventionernas efterlevnad eller tagit emot
besök från FN:s specialrapportörer.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Respekten för liv och kroppslig integritet samt förbudet mot tortyr
upprätthålls.
Fängelseförhållanden uppfyller internationella normer. Regeringen tillåter
regelbundna besök av representanter från de lokala kyrkorna.
4. Dödsstraff
Lagen förbjuder dödsstraff.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Lagen förbjuder godtyckligt frihetsberövande och inga fall av övergrepp eller
försvinnanden har rapporterats. Arresterade får hållas i förvar i högst 24
timmar utan rättslig prövning. Det finns ett fungerande system för borgen.
Anhållna tillförsäkras god kontakt med familjemedlemmar och
försvarsadvokat.
Lagen förbjuder landsförvisning och medborgare har rätt att resa utomlands
och återvända utan restriktioner.
Människohandel är förbjudet enligt lag.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättsäkerheten bygger på den dömande maktens oberoende och det brittiska
rättssystemets common law. Landet saknar privata advokater. Alla medborgare
har fri tillgång till offentlig försvarsadvokat. Försvarsadvokater har uttryckt
bekymmer över dröjsmål i rättsystemet.
En ombudsman (Peoples’ lawyer) bevakar generella rättighetsfrågor. Regeringen
har tagit till sig av den kritik som framförts av ombudsmannen.
3
7. Straffrihet
Landets poliskår på 70 personer lyder under regeringen. Polisen betraktas som
professionell och effektiv. Högre tjänstemän undersöker anklagelser om
polisövergrepp under övervakning från polischefen.
Lagen mot korruption är svag. Det åligger de olika ministerierna att presentera
årliga rapporter, men publiceringen har varit sporadisk och ofta obefintlig.
Revisionsmyndigheten, som ska ansvara för att bevaka regeringen, saknar
parlamentariskt stöd samt tillräckliga resurser. Sedan 2005 genomför
parlamentets offentliga redovisningskommitté, under oppositionens ledning,
intervjuer med samtliga myndighetschefer.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Den lagfästa yttrande- och tryckfriheten begränsas i praktiken av bristen på ett
privat medieutbud. Statsägda Tuvalu Media Corporation (TMC) kontrollerar
landets enda radiostation och ett nyhetsbrev som utkommer var fjortonde dag.
Efter kritik från MR-aktivister har regeringens inflytande begränsats och den
kritiska rapporteringen om regeringen ökat, om än marginellt. Lokala TVsändningar finns inte, men många ser utländsk TV via satellit. Det förekommer
ingen inskränkning av internet eller beträffande den akademiska friheten.
Regeringen respekterar den lagfästa mötes- och föreningsfriheten. Religionen
har ett starkt inflytande i samhället och konstitutionen fastställer att landets
lagar ska baseras på kristna principer.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Landet är en parlamentarisk demokrati som blev självständigt inom Samväldet
1978. Den brittiska monarken är statsöverhuvud och representeras av en
generalguvernör med främst ceremoniella uppdrag.
Parlamentet har en kammare med 15 medlemmar som utses i allmänna val vart
fjärde år. Valen betraktas som fria och rättvisa. Åldersgränsen för valdeltagande
är 18 år. Parlamentet väljer premiärminister, som i sin tur utser upp till fem
ministrar bland de övriga ledamöterna. Premiärministern kan avsättas genom
misstroendevotum. Tuvalu saknar egentligt partiväsende. Alla val är personval
och ledamöterna representerar främst sina respektive öar.
Efter en lagändring 1997 beslutar öråd bestående av lokala ledare på de
enskilda öarna i stor utsträckning hur statliga medel ska användas. Öråden har
även stort inflytande i rättsliga frågor, där sedvanerätt ges stort utrymme vid
4
sidan av lagboken. Landets åtta största öar administreras av råd bestående av
sex personer som också utses i fria och allmänna val vart fjärde år.
Kvinnors deltagande i politiken är begränsat. Det har inte förekommit några
kvinnliga parlamentariker eller ministrar men antalet högre kvinnliga
tjänstemän ökar.
Det finns ingen lag om offentlighetsprincip men regeringen är
tillmötesgående vid individuella förfrågningar från allmänheten om
information.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Arbetare har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Flertalet
tuvaluaner är självförsörjande genom traditionellt jordbruk och fiske. Den enda
registrerade fackföreningen, Tuvalu’s Seamen’s Union, har drygt 1 000
medlemmar anställda av utländska rederier. Många tuvaluaner arbetar
utomlands och de pengar de skickar hem utgör en viktig del av ekonomin.
Även om det finns mekanismer för kollektivförhandlingar sätter de få privata
arbetsgivarna sina egna lönenivåer. Lagen tillåter förlikning i händelse av
arbetskonflikt, men både den privata och offentliga sektorn präglas av
samförstånd för att lösa arbetstvister. Strejkrätt finns men strejker har aldrig
förekommit.
Tuvalu har inte ratificerat någon av ILO:s åtta centrala konventioner om
mänskliga rättigheter. Arbetstagare har dock laglig rätt att, utan att riskera sina
anställningar, avstå från arbetssituationer som riskerar att inverka negativt på
deras hälsa och säkerhet. Lagen skyddar även utländska arbetare. Lagen kräver
att arbetsgivare ska tillhandahålla dricksvatten, sanitära faciliteter samt
sjukvård.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Tuvaluaner har en medellivslängd på 68 år. Enligt WHO hade 88 procent av
befolkningen godtagbar tillgång till sjukvård år 2002. Bristen på rent
dricksvatten orsakar hälsoproblem. Diabetes har blivit en vanligare sjukdom
bland befolkningen.
12. Rätten till utbildning
5
Skolgång är kostnadsfri och obligatorisk för alla barn upp till 13 års ålder. Efter
en åttaårig grundskola fortsätter drygt en tredjedel av eleverna på tvåårigt
gymnasium. Därefter får studenter konkurrera om stipendier för att läsa
utomlands eller genomgå yrkesutbildningar. Det regionala University of the South
Pacific har en filial i landet.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Tuvaluaner har en bruttonationalprodukt per capita på 1 700 USD (2005).
Minimilön bestämts av regeringen och är knappast tillräcklig för att en arbetare
ska kunna försörja sig och sin familj med skälig levnadsstandard.
Tuvalu är inte listat i FN:s utvecklingsprograms (UNDP:s) lista över mänsklig
utveckling för 2007.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Konstitutionens rättighetsstadga gör ingen uttrycklig hänvisning till
diskriminering på grundval av kön. Enligt kvinnorättsaktivister förnekas
kvinnor därmed fulla konstitutionella fri- och rättigheter. År 2000 inrättades en
enhet för kvinnofrågor inom inrikesministeriet. Lagen behandlar i allmänhet
män och kvinnor lika. I praktiken innehar kvinnor en underordnad social
ställning, begränsad av traditionell sedvana och av lagstiftningen inom vissa
områden som arvsrätten.
Rapporter om övergrepp mot kvinnor är sällsynta men bristen på statistik
försvårar uppskattningen av våld i hemmet. En lag om våld i hemmet saknas.
Våldtäkt är brottsligt och bestraffas med minst fem års fängelse. Våldtäkt inom
äktenskapet betraktas inte som brottsligt.
Prostitution är förbjudet och anses inte utgöra något problem.
Kvinnor har visat ett ökat deltagande i vård- och utbildningssektorerna samt
ett ökande politiskt engagemang. På den öppna arbetsmarknaden innehar män
de mer välavlönade posterna medan kvinnorna innehar större delen av de
lågavlönade arbetena inom handel och tjänstesektor.
15. Barnets rättigheter
6
Regeringen tillhandahåller fri hälsovård åt barn upp till 18 års ålder. Barnarbete
förekommer, främst inom den traditionella naturhushållningen inom jordbruk
och fiske.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Inga uppgifter finns att tillgå.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Inga uppgifter finns att tillgå från International Gay and Lesbian Human Rights
Commission.
18. Flyktingars rättigheter
Lagen tillåter asyl och Tuvalu har antagit 1951 års flyktingkonvention och dess
protokoll från 1967. Regeringen saknar dock ett system för att garantera
flyktingar skydd. Regeringen samarbetar med FN:s högkommissarie för
flyktingfrågor (UNHCR) samt övriga humanitära organisationer. Frågan om
asyl och flyktingmottagning har inte aktualiserats under senare år.
19. Funktionshindrades rättigheter
Stöd för människor med funktionshinder är begränsat. Det saknas föreskrifter
om åtgärder för att öka tillgängligheten för människor med funktionshinder
och deras integrering i samhället.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det saknas lokala frivilligorganisationer som enbart arbetar med mänskliga
rättigheter. Vissa MR-organisationer såsom det nationella kvinnorådet är
verksamma under the Tuvalu Association of Non Governmental Organisations, som
främst består av religiösa organisationer. Övriga organisationer verkar fritt utan
restriktioner från regeringen, genomför undersökningar och publicerar sina
upptäckter.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Flertalet FN-organisationer bedriver verksamhet i Oceanien. Verksamheten är
inriktad på mänskliga rättigheter, flyktingar, utbildning, hälsa och miljö.