Om Tatlins torn
Vladimir Tatlin, 1885 – 1953
Frontfigur för den ryska konstruktivismen under de första åren i ryska revolutionen.
Efter några år till sjöss i ungdomen, studier som ikonmålare och senare ett möte med Pablo Picasso
utvecklade Tatlin ett kubistiskt färgat konstruktivistiskt förhållningssätt till konsten. En blandning av
utopistisk vision och jordnära funktionalism gav honom 1919 uppdraget att planera monumentet till
den tredje internationalen. Vilket han tog itu med tillsammans med tre utvalda konstnärer i ett
”kreativt kollektiv”. De skissade upp en kombination av arkitektur, skulptur och måleri.
Det skulle bli ett monument för den nya sekulariserade människan. Frigjorda från kapitalism och
kyrka, utrustade med vetenskaplig marxistisk analys skulle bojorna sprängas och industrialismen
brukas för samhällsskiktens utjämning. Monumentet skulle uttrycka och innehålla inte en ny
renässans eller återfödelse men en nyfödd mänsklig strävan.
Tornets dimensioner skulle bli enorma. 400 m högt skulle det överstiga Eiffeltornet med god
marginal. Dessutom, som ett utryck för konstruktivistiska ideal skulle skapelsen innehålla roterande
huskroppar av glas, härbärgerande kongressalar, lagstiftande församlingar, verkställande utskott,
propagandacentraler m.m. Kort sagt ett centrum för den kommande världsrevolutionen.
En fantastisk optimistisk visionär dynamisk koloss!
Konstruktivismens estetik i Tatlins torn.
”Ett av de mest komplexa konstnärliga problemen löses inför våra ögon: en utilitaristisk form
uppenbarar sig i en rent kreativ skepnad.” Nikolaj Punin 1920 om Tatlins torn.
En starkt abstraherad eller nonfigurativ konst såg dagens ljus efter förra sekelskiftet. Inte minst i
Ryssland med konstnärer som Malevich och Tatlin. Efter revolutionen 1917 stödde också
konstteoretikern Punin denna idé om en ny konst för en ny människa. Han menade att den figurativa
offentliga konsten var på väg ut som en rest av det gamla samhället som placerat sina avbildade
potentater på torg och i parker. Ersatt av en abstrakt konst som både förkroppsligar och involverar
det nya sociala sammanhanget.
Tatlins torn får sin form av två samverkande men kolliderande rörelser: Den uppåtsträvande
diagonalen och de två stigande spiralerna som klipper av diagonalerna. Punin beskriver spiralen som
ett samtida svar på renässansens förkärlek till den harmoniska och stabila triangeln. Den
uppåtstigande spiralen skulle också gestalta det nya samhällets rörelse upp från nationalstaternas
ständiga horisontella rörelser på jordens yta och upprepade krig om gränserna på denna yta. Med
den förenade internationella arbetarklassen som bas skulle istället den roterande rörelsen uppåt
börja.
Järn och glas var modernitetens material. Ett rytmiskt användande av dessa material skulle ange
takten i en ”så bred och kraftfull rytm att den liknade födelsen av en Ocean” (Punin)
Jörgen Platzer
Källa: Nikolai Punin, “The Monument to the Third International” (1920)
