Råd vid behandling med tandimplantat vid hypohidrotisk ED
Bergendal B1, Nielsen I2
1
Kompetenscenter för sällsynta odontologiska tillstånd, Jönköping
2
Svenska ED-föreningen
Råd vid implantatoperation av barn och vuxna med
hypohidrotisk ED
Personer med hypohidrotisk ED har ofta mycket hårt,
kompakt ben med försämrad genomblödning.
Var väl förberedd på detta och tänk på
- val av borr, ev. för-gängning
- borra sakta med riklig kylning
- undvik om möjligt benersättningsmedel
- överväg postoperativ antibiotikaprofylax
Operationen bör utföras av erfaren kirurg vid specialistklinik
Behandling med käkbensimplantat har utförts på små barn med hypohidrotisk ektodermal
dysplasi, ED, och anodonti (total avsaknad av både mjölktänder och permanenta tänder) i
underkäken sedan mitten av 1980-talet. Vid konsensuskonferenser i Jönköping 1996 och 1998
bedömdes att lägsta ålder för behandling med implantat av denna patientgrupp bör vara ca 6
år, då suturen i medellinjen där breddtillväxt sker normalt är sluten. Denna rekommendation
är baserad på analys av tillväxten i benet hos barn utan ED. En första behandling med
avtagbar så kallad täckprotes fäst på ett implantat på var sida i hörntandsområdet av
underkäken kan då utföras före skolstart.
I litteraturen finns ett tiotal publikationer som beskriver lyckat resultat vid sådan behandling
av enstaka barn. Det första var en svensk pojke med x-bunden hypohidrotisk ED1.
En större prospektiv studie från USA redovisade implantatbehandling av 51 patienter med ED,
både yngre och äldre2. Resultaten beskrevs som lyckade, men närmare granskning visar att
fler implantat gått förlorade än vad som framkommit i studier av tandlösa vuxna utan ED.
I en enkätstudie som besvarades av 109 amerikanska personer med ED rapporterades högre
förekomst av komplikationer och implantatförluster än hos individer utan ED3. Hälften
rapporterade komplikationer och 24 % rapporterade någon form av misslyckande.
I en svensk studie redovisades fem barn med hypohidrotisk ED som fått käkbensförankrade
implantat i underkäken mellan 5 och 12 års ålder4. Alla utom en pojke hade förlorat ett eller
flera implantat kort tid efter operationen. De fyra som förlorat implantat fick göra nya
operationer, de flesta med lyckat resultat. Förlusterna av implantat bedömdes bero på att
käkarna var små och att benet var mycket hårt, vilket gjorde operationen tekniskt svår.
Senare har franska forskare visat att den genetiska signalkedjan vid hypohidrotisk ED (EDAEDAR-EDARADD) påverkar en transkriptionsfaktor, NFkB, som i sin tur påverkar benvävnad så
att den får annorlunda struktur och ökad hårdhet5. Detta bekräftades i en studie från
Australien där 3D-bilder av benprover från unga individer med ED jämfördes med prover från
tandlösa äldre personer utan ED6. Att benet är hårdare än normalt gäller sannolikt även för
personer med incontinentia pigmenti som har mutation i NEMO-genen.
Detta är bakgrunden till att vi idag anser att man bör avvakta med implantatoperation till ca 8
års ålder hos de barn som helt saknar tänder i underkäken. Den kirurg som skall utföra
operationen bör vara förberedd på att benet kan vara mycket hårt. Efter att tillväxten i
underkäken är avslutad, från ca 18 års ålder, kan ytterligare implantat opereras in så att en
implantatstödd fastsittande bro kan utföras. Behandlingen bör sedan följas upp med
regelbundna kontroller hos tandläkare och tandhygienist. En fallbeskrivning av behandling av
en svensk pojke som fick implantat vid sex års ålder med redovisning av all tandbehandling
som utförts under 30 år har publicerats 20157.
Patienter med hypohidrotisk ED som inte är helt tandlösa utan har vissa primära och/eller
permanenta tänder kan vid behov behandlas med olika former av tandstödda avtagbara
och/eller fasta protetiska ersättningar under uppväxttiden. Behandling med implantat bör
vänta tills tillväxten är i det närmaste avslutad, tidigast i sena tonåren.
Referenser
1. Bergendal T, Eckerdal O, Hallonsten AL, Koch G, Kurol J, Kvint S. Osseointegrated implants in the
oral habilitation of a boy with ectodermal dysplasia: a case report. Int Dent J 1991;41:149-156.
2. Guckes AD, Scurria MS, King TS, McCarthy GR, Brahim JS. Prospective clinical trial of dental
implants in persons with ectodermal dysplasia. J Prosthet Dent 2002;88:21-25.
3. Stanford CM, Guckes A, Fete M, Srun S, Richter MK. Perceptions of outcomes of implant therapy
in patients with ectodermal dysplasia syndromes. Int J Prosthodon. 2008;21:195-200.
4. Bergendal B, Ekman A, Nilsson P. Implant failure in young children with ectodermal
dysplasia: A retrospective evaluation of use and outcome of dental implant treatment in
children in Sweden. Int J Oral Maxillofac Implants 2008;23:520-524.
5. Lesot H, Clauss F, Manière MC, Schmittbuhl M. Consequences of X-linked hypohidrotic
ectodermal dysplasia for the human jaw bone. Front Oral Biol 2009;13:93-99.
6. Silthampitag P, Klineberg I, Jones AS, Austin B, Zee KY, Wallace C, Scholz S, Naim A, Zoud K.
Ultramicroscopy of bone at oral implant sites: a comparison of ED and control patients. Part
1-defining the protocol. Int J Prosthodont. 2011;24:147-154.
7. Bergendal B, Bjerklin K, Bergendal T, Koch G. Dental Implant Therapy for a Child with Xlinked Hypohidrotic Ectodermal Dysplasia - Three Decades of Managed Care. Int J
Prosthodont 2015;28:348-356.
2016-01-28
Birgitta Bergendal, övertandläkare, odont. dr
Ia Nielsen
Kompetenscenter för sällsynta odontologiska tillstånd
Karlskoga
Odontologiska Institutionen, Jönköping
Svenska ED-föreningen
plus.rjl.se/oi
www.svenskaed.se
